Dopets gåva

Texterna för Första söndagen efter trettondagen enligt andra årgången

Första läsningen: Jes 61:1-3
Herren Guds ande fyller mig,
ty Herren har smort mig.
Han har sänt mig
att frambära glädjebud till de betryckta
och ge de förkrossade bot,
att förkunna frihet för de fångna,
befrielse för de fjättrade,
att förkunna ett nådens år från Herren,
en hämndens dag från vår Gud,
att trösta alla som sörjer
och ge de sörjande i Sion
huvudprydnad i stället för aska,
glädjens olja i stället för sorgdräkt,
lovsång i stället för modlöshet.
De skall kallas "rättfärdighetens träd",
som Herren planterat för att visa sin härlighet.

Andra läsningen: Apg 8:26-40
En ängel från Herren sade till Filippos: "Gå nu vid middagstiden ut på vägen som leder från Jerusalem ner till Gaza. Den ligger öde." Han gick genast. Då kom där en etiopier som var mäktig hoveunuck hos kandake, den etiopiska drottningen, och hade ansvaret för hela hennes skattkammare. Han hade farit till Jerusalem för att tillbe Gud och var nu på väg hem och satt i sin vagn och läste profeten Jesaja. Anden sade till Filippos: "Gå fram till vagnen och håll dig intill den." Filippos skyndade fram, och när han hörde mannen läsa profeten Jesaja frågade han: "Förstår du vad du läser?" - "Hur skulle jag kunna det utan att någon vägleder mig?" svarade mannen. Och han bad Filippos stiga upp och sätta sig bredvid honom. Skriftstället som han läste var detta:
Liksom ett får som leds till slakt,
liksom ett lamm som är tyst inför den som klipper det
öppnade han inte sin mun.
Genom förödmjukelsen blev hans dom upphävd.
Vem kan räkna hans efterkommande,
när hans liv nu upphöjs från jorden?
Hovmannen frågade Filippos: "Säg mig, vem talar profeten om - sig själv eller någon annan?" Filippos tog då till orda, och med skriftstället som utgångspunkt förkunnade han budskapet om Jesus för honom. När de färdades vägen fram kom de till ett ställe med vatten, och hovmannen sade: "Här finns vatten. Är det något som hindrar att jag blir döpt?" Han lät stanna vagnen, och båda två, Filippos och hovmannen, steg ner i vattnet, och Filippos döpte honom. När de hade stigit upp ur vattnet ryckte Herrens ande bort Filippos, och hovmannen såg honom inte mer; han fortsatte sin resa, fylld av glädje. Men Filippos, visade det sig, hade kommit till Ashdod, och sedan gick han från stad till stad och förkunnade budskapet tills han kom till Caesarea.

Evangelium: Joh 1:29-34
Nästa dag såg [Johannes] Jesus komma, och han sade: "Där är Guds lamm som tar bort världens synd. Det är om honom jag har sagt: Efter mig kommer en som går före mig, ty han fanns före mig. Jag kände honom inte, men för att han skall bli sedd av Israel har jag kommit och döper med vatten." Och Johannes vittnade och sade: "Jag har sett Anden komma ner från himlen som en duva och stanna över honom. Jag kände honom inte, men han som sände mig att döpa med vatten sade till mig: 'Den som du ser Anden komma ner och stanna över, han är den som döper med helig ande.' Jag har sett det, och jag har vittnat om att han är Guds utvalde."

Ulcerös kolit 4

Jag nämnde att jag för några år sedan var allvarligt sjuk. Det födde ett par reaktioner av medkänsla. Tack för det! För att sprida lite information om min sjukdom, skriver jag nu en inläggsserie; jag har tidigare publicerat del ett, del två och del tre. Den som tycker att det är obehagligt med sjukdomsbeskrivningar skall sluta läsa nu.

På gastro-avdelningen lyckades de inte få bukt med min sjukdom, trots fyra-fem sejourer där. Därför överfördes jag till den kirurgiska avdelningen för radikalare behandling. De tog alltså till kniven i maj 2003.
Min tarm var inflammerad (vilket inte är samma sak som infekterad, vill jag påpeka) från ändtarmen ända upp genom hela tjocktarmen. Den delen togs därför bort - c:a en och en halv meter tarm. Så kopplades tunntarmen till anus genom en s.k. J-påse. Det innebär att tarmen snittades upp ett stycke och veks dubbel, så en behållare skapades. Namnet kommer av att påsen får formen av ett J - testa själv på en slang eller liknande.
Medan J-påsen läktes, gick jag med en s.k. stomi-påse på magen. En länk av tunntarmen fördes ut genom huden och kopplades till en påse på magen. Där samlades tarminnehållet, och i stället för att sätta mig på WC, skulle jag alltså tömma påsen. Allt detta var bra i teorin - mer om praktiken i nästa inlägg.

Risken för komplikationer vid stora operationer av det slag som jag genomgick är inte stor, men den existerar ändå. Innan operationen diskuterade jag begravningsarrangemang med min hustru. Det var inte särskilt muntert.
När anestesiläkaren sövde ner mig, sade hon (precis som i TV-serierna!) att jag skulle räkna ner från tio. I serierna hinner de alltid till sju, ungefär, men jag hann bara till tio innan jag försvann! Jag genomgick senare en annan operation, och där var det samma sak. De borde kanske ge skådespelarna starkare gaser...

Jag brukar säga att min colonectomi (d.v.s. avlägsnandet av tjocktarmen, colon) har hälsomässigt positiva följder: jag kommer aldrig att insjukna i tjocktarmscancer eller i blindtarmsinflammation - och om jag gör det, så bryr jag mig katten, för tarmen är på patologen!
De facto är den förstås kremerad vid det här laget, och dessa positiva följder uppvägs ju nog av de negativa. Jag ska här bara beskriva sjukhusvistelsen; resten får bli till senare.
Det är klart att själva operationen lämnade sina spår - jag har i denna dag ett ärr som går från blygden till ovanför naveln. Nu minns jag inte exakt hur många stygn det var, men kring 35 eller 40. Fast de använde nitar, förstås. Såret var alltså redan i sig rätt imponerande. Men det läktes bra och utan svårighet; nitarna togs bort efter kanske en vecka.
Det stora problemet var att tarmfunktionen inte kom igång. Tarmen ska ju hela tiden röra sig och på så sätt pressa framåt den f.d. maten, så att olika delar av matsmältningskanalen kan ta vara på olika näringsämnen som kroppen behöver, och resterna sedan kan avlägsnas. Efter en tarmoperation är det vanligt att dessa rörelser stannar och kommer igång först efter ett par dagar. Motion rekommenderas som en stödfunktion, men fast jag gick kilometervis i korridoren (en dag räknade jag till tio kilometer) kom tarmrörelserna inte igång vid utsatt tid.

Den som lätt får obehag skall hoppa över detta stycke med mindre font. Avsaknaden av tarmrörelser innebar att den (sparsamma) föda som jag fick inte for någonstans från magsäcken, utan blev kvar där. Det hade obehagliga följder. Maten förfors och jäste, och då den inte kom ut nedre vägen, måste den ut den övre - en svart, illaluktande och -smakande sörja som kom upp med kraft. Usch! Efter ett par dagars spyende fick jag en näs-mag-slang, så maginnehållet kunde komma upp den vägen, och min tillvaro blev drägligare. Nog för att det var obehagligt att få slangen genom näsan ner i magen också. Jag tycks ha olika stora näsborrar, för när de först prövade med vänster näsborre, var resultatet bara näsblod och obehag. Efter att jag fick vila ett par timmar och lugna mig lite, sattes slangen in genom höger näsborre utan större svårighet. Där gick jag sedan med min droppställning - en påse in och en ut...
Efter sådär fem dagar efter operationen började tarmen äntligen röra sig, och så kunde jag flyttas från Mejlans i Helsingfors till Borgå sjukhus, närmare familjen. Efter ett par dagar där blev jag hemförlovad.

De följande inläggen behandlar den vidare utvecklingen.

Pulaan saattava tieto

Meitä ei niinkään saata pulaan se, mitä emme tiedä, vaan se minkä tiedämme ehdottoman varmasti, vaikkei asia olekaan niin.

- Mark Twain

Hatkampanj?

I inlägget Insändardebatten går vidare (21.12.07) nämnde jag ett förslag som Christian Schönberg kastade fram i Kyrkpressens insändarspalt. Han vill inte råka ut för kvinnoprästmotståndare som förrättar gudstjänster, och föreslog därför att motståndarna märks ut på något vis i gudstjänstannonseringen, t.ex. med ett kors (+). Jag föll inte i farstun för förslaget.

Ett par insändarskribenter i veckans Kp (2/08, s 5) är inte heller begeistrade. Både Olle Antell och Joakim Förars jämför tanken med nazisttidens gula davidsstjärna. Helt orätt har de kanske inte, även om jämförelsen är något extrem.
Ändå tycker jag att Förars, sin vana trogen, går för långt när han talar om förföljelse, liberalteologer och hatkampanjer. De två första orden har jag kommenterat här på bloggen under de senaste veckorna, men det där med hatkampanj låter intressant. Det gör det särskilt när det kommer från Förars, som ju är den person som anmälde mig för domkapitlet för ett år sedan. Vad var då det för sorts kampanj? Jag bara undrar (ja, jag vet att det var ett tu quoque -argument, men jag undrar ändå).

Veckans anekdot: Trettondagsarbete

Häromsistens på trettondagen hade jag en intressant arbetsdag.

Först deltog jag i högmässan med prästvigning i Lilla kyrkan. Den var överfull; det ska bli skönt när domkyrkan tas i bruk mot slutet av året!
Två nya präster fick stiftet. Den ena av dem, Fredrik Portin, har varit sommarteolog här i Borgå. Han var liturg i S:t Olofs kapell på Pellinge ett tag för några år sedan, och det var väl första gången för honom. Han använde sina röstresurser på ett sätt som fick mig att efteråt påpeka att en sådan volym passar bra i domkyrkan, men i ett litet kapell kanske man klarar sig med mindre... Fast det är väl bättre åt det hållet; alla hörde honom i alla fall.
Vid prästvigningen bar Linus Stråhlman processionskorset. Som han själv berättade, drog han det genom kristallkronan på väg ut. Den svajade lite, men sitter nog kvar fortfarande!

Senare på eftermiddagen förrättade jag ett dop på finska och franska. Barnets far var parisare, så honom hade jag inga svårigheter att förstå. Gudfadern var däremot från Québec - och det är något helt annat! Vilken accent, alltså! Men det var ju roligt att få använda sin franska igen som omväxling.

Nya Prästbloggen

Nå, nu är den igång! Nya Prästbloggen, alltså!
Den förra Prästbloggen stängde överraskande och permanent i augusti, och jag har tidigare efterlyst en fortsättning. Eftersom ingen annan gjorde någonting, fick jag själv ta i saken, så nu är vi några kolleger som skriver.

För att det inte skall bli alltför ansträngande för skribenterna har jag tänkt mig en frekvens på minst ett inlägg per månad, men högst ett i veckan. Därför blir uppdateringarna lite mindre frekventa än t.ex. här, men kommer ändå tillräckligt ofta för att upprätthålla läsarens intresse. Får man hoppas.
Men med tillräckligt många skribenter kanske det ändå händer saker! Välkommen på besök!

Nummerförfrågning

På Eniro får man en del märkliga telefonsamtal till nummerförfrågningen. Som detta exempel:
- Jag vill komma till Statoil i Arlöv.
- Vill du ha både telefonnummer, öppettider och hemsideadress?
- Det blir nog bra med telefonnumret. Jag sitter fast i deras biltvätt.

Tack till Karin och Madicken.

Att vara under

Att tro betyder inte bara att man litar på att Gud kan göra under.
Det betyder att man själv är ett exempel på detta.

- biskop Erik Aurelius
citerad på Karin Långström Vinges blogg

Böneämne: Isis bror ännu

Isi har önskat förbön för sin bror, som har drabbats av en hjärntumör. Tidigare önskningar har jag publicerat 11.12.07 och 22.12.07. Nu skriver hon:

Hej!
Här kommer jag igen. Med önskan om bönehjälp. Min käre bror blir nu första ggr strålad på torsdag i Vasa, för sin hjärntumör som ej gick att operera helt. Att Gud sku komma med sin strålning. Ber för hans kära fru att hon orkar och hans 2 barn (fullvuxna) men allt är tungt och svårt.
Tack att jag får be om hjälp!
Syster Isi

Jag uppmanar alla att fortsätta be tillsammans med oss för Isis bror! Använd egna ord eller följande formulering:

Gud, tack för att du är nära.
Tack för att du ser oss, när vi har det svårt.
Vi ber för Isis bror.
Vi ber att han skall bli frisk.
Vi ber också för hans familj och närmaste.
Det är svårt att se den man älskar lida.
Vi ber om kraft och glädje mitt i allt.
Vi ber om frid och hopp inför det nya året.
I Jesu namn. Amen.

Tack för din hjälp!

Liberalteologi och fundamentalism

Vi använder emellanåt "kyrkopolitiska" termer utan att tänka på deras innehåll. Oftast sker det då vi vill skälla på någon annan. "Liberalteolog" och "fundamentalist" är exempel på sådana termer. Ofta är de ändå lösryckta ur sitt sammanhang, och är därför ingen korrekt beskrivning av det som man rackar ner på.

I det följande citerar och refererar jag Religionslexikonet (Bokförlaget Forum 1996).
Liberalteologin "betecknar en öppenhet för upplysningens ideal och sökandet efter en odogmatisk tro som inte är förestavad av kyrkans lära och auktoritet." Kring sekelskiftet 1900 avvisade teologer som Albrecht Ritschl och Adolf von Harnack "som irrationella alla läror som tycktes hota individens autonomi och utsatte Bibeln för en sträng historisk kritik. Nya testamentets innehåll reducerades till 'Jesu enkla lära', en moralisk undervisning på allmänmänsklig grund. [...] De betonade att alla positiva religioner, inklusive kristendomen, bara är olika historiska skal kring en och samma kärna: en allmänmänsklig förnuftsreligion."
Fundamentalism är en "benämning på strängt bibeltroende. Den har fått sitt namn av den amerikanska tidskriften "The Fundamentals" som utkom 1910-15. Fundamentalister har en stark tilltro till Bibelns trovärdighet också i historiska och naturvetenskapliga frågor och kan t.ex. hävda att Bibelns skapelseberättelse återger det faktiska förloppet vid världens tillkomst." Under de senaste årtiondena har begreppet politiserats och börjat användas om rörelser i olika religioner som anser att Guds eller gudarnas vilja bör vara samhällets grundval. En del av dessa rörelser vill nå sitt mål på fredlig och andra på våldsam väg. "Ordets innebörd har därför blivit oklar och det används alltför lätt som invektiv mot oliktänkande."
Så finns det en teologisk gren som heter "fundamentalteologi", som inte har med fundamentalism att göra, utan granskar vetenskapligt den kristna trons grundvalar.

Det som detta innebär är att liberalteologin och fundamentalismen egentligen är två sidor av samma mynt, nämligen rationalismen, övertron på att människan kan förstå allt omkring sig. Antingen kan människan genom att bli upplyst och skala bort alla irrationella drag komma nära den ursprungliga uppenbarelsen (såsom liberalteologin hävdar) eller rationellt tolka och förstå alla drag av den gudomliga uppenbarelsen (såsom fundamentalismen påstår). Båda dessa är alltså ytterst arroganta synsätt, vart på sitt sätt.

För mig är det naturligt att se saken annorlunda. Jag skall och får sträva efter förståelse, men jag är medveten om att jag aldrig kommer att uppnå den. Ju mer jag lär mig, desto mindre vet jag. Ju mer kunskap jag får, desto mer inser jag hur mycket det finns som jag inte kan.

Inställningsmässigt liberal är jag i betydelsen frisinnad. Jag vill alltså inte binda mig till ett visst sätt att göra saker, utan tycker (kort sagt) att frihet ska få råda, så länge ingen tar skada. Detta gör mig inte till liberalteolog, utan till en liberal teolog (observera mellanslaget).
Metodiskt konservativ (i motsats till radikal) är jag eftersom jag anser att man inte skall förändra saker utan orsak, utan granska allt och behålla det som är gott, som Paulus säger. Vi skall alltså inte kasta ut barnet med badvattnet. Detta gör mig ändå inte till fundamentalist, utan gör att min liberalism är moderat.

Jag skulle alltså generellt sett definiera mig själv som en moderat liberal teolog.

Hitflyttat inlägg från 1.8.06.

Stop Sign Hermeneutics 4

Suppose you're traveling to work and you see a stop sign. What you do depends on your implicit hermeneutics.

An average Catholic (or Orthodox or Coptic or Anglican or Methodist or Presbyterian or Lutheran or whatever) doesn't bother to read the sign but he'll stop if the car in front of him does.

Allmän kyrkobön (1989)

Vi ber för Din Kyrka, Din kropp, Jesus Krist.
Dess styrka är Ordet som helar vår brist.
Bevara vår kärlek, Din sanning, vår tro.
Låt alltid Din Ande ibland oss få bo.
Hör oss, o Gud!
Herre, Din hjälp, Ditt stöd och Din styrka
och kärlek ber vi om.
Hör oss, o Gud!

Vi ber Dig, o Herre, ge mat för idag,
åt hela Din skapelse nåd av Din lag.
Låt vädret bli gynnsamt för boskap och säd.
Till dem som har mindre låt oss dela med.
Hör oss, o Gud!
Herre, Din hjälp...

Vi ber för vår riksdag, regering och land,
och ge presidenten ett stöd av Din hand.
Ge kärlek och ledning, Din visdom, Ditt mod.
Låt dem som har makten se Dig som är god.
Hör oss, o Gud!
Herre, Din hjälp...

Vi ber Dig, o Herre, låt sanning och rätt
och brödraskap, kärlek och enhet och vett
få tränga igenom de murar av hat
som finns mellan mänskor. Låt ej allt bli prat.
Hör oss, o Gud!
Herre, Din hjälp...

Det här är en del av den ungdomsmässa som jag skrev 1989. De flesta övriga delar användes i en bearbetad variant som kallades ungdomsgudstjänst, och som användes en gång i månaden under några år i Gamla kyrkan och Tyska kyrkan i Helsingfors - och på Lekholmen också, om jag inte minns fel. Det är trevligt att se sina ansträngningar uppskattade på det sättet!

Ulcerös kolit 3

Jag nämnde att jag för några år sedan var allvarligt sjuk. Det födde ett par reaktioner av medkänsla. Tack för det! För att sprida lite information om min sjukdom, skriver jag nu en inläggsserie; sedan tidigare finns del ett och del två. Den som tycker att det är obehagligt med sjukdomsbeskrivningar skall sluta läsa nu.

Efter den första veckan på sjukhus i januari 2003 var jag lite bättre, men blödningarna återkom snabbt och allmänkonditionen sjönk. Jag hade smärtor - emellanåt svåra sådana - och de påverkades av vad jag åt. Om maten var det minsta svårsmält, högg det till efter en liten stund.
Eftersom jag inte vågade äta ordentligt av rädsla för smärtorna, tappade jag 36 kilo på sex månader (november till maj). Det visar förstås att det fanns att ta av, men en så snabb viktminskning oberoende av orsak är inte bra - och med denna orsak var det minsann inte bra. Alla kläder blev för stora. Och när jag säger alla, menar jag alla! Att skjortor och byxor hängde löst var inte så överraskande, men att t.o.m. skorna var för stora visar att jag magrade precis överallt.
Och så var det anemin, förstås. Mitt normala hemoglobinvärde låg kring 140 när jag var blodgivare, men under våren 2003 var det lägsta uppmätta värdet 61. Det var en gång när jag kom till Mejlans sjukhus för kontroll, och då tog de in mig direkt. Jag hade kört till Helsingfors från Borgå (50 km, ungefär) och tyckt att motorvägen kändes smalare än annars. Läkarna var chockade över att jag hade satt mig bakom ratten. De förbjöd mig att köra bilen hem igen och återvända med buss, så som jag föreslog, så min i Helsingfors bosatta syster fick rycka in och köra hem bilen till Borgå.

Under den vårterminen var jag intagen på Mejlans sammanlagt ca fem veckor i ett halvdussin repriser, och sjukledig från jobbet hela tiden, förstås. Höjdpunkterna på de annars händelselösa dagarna var besöken. Familjemedlemmar och vänner besökte mig, men ett besök som jag minns med speciell värme var när biskop Erik hälsade på. Han satt vid min sängkant och vi pratade en god stund, han bad för mig, och innan han gick frågade han om han kunde göra något för mig. Jag var så kraftlös att jag inte orkade läsa, så jag bad honom läsa dagens avsnitt ur en andaktsbok som jag höll på med. Det gjorde han och beklagade sedan att just den dagens avsnitt hörde till de kortare.
Överhuvudtaget var min sjukdomstid en andlig ökenvandring för mig. Då allt annat skalades av, fanns bara Gud. Min tro prövades i motgång och smärta - och den blev bara starkare av det. Och det är jag mycket tacksam för - inte sjukdomen, utan Guds närvaro just då det var som svårast. Tack, Jesus!

Läkarna på gastro-avdelningen fick ändå inte bukt med koliten, så ett radikalare alternativ krävdes. Mer om det nästa gång.

Jesus, världens ljus

Texterna för Trettondagen (Epifania) enligt andra årgången

Första läsningen: Jes 49:5-7
Nu har Herren talat,
han som skapade mig till sin tjänare
redan i moderlivet,
för att jag skulle föra Jakob tillbaka
och låta Israel samlas hos honom.
Så skulle jag vinna ära inför Herren
och min Gud vara min styrka.
Han säger:
Det är inte nog att du är min tjänare,
som upprättar Jakobs stammar
och för tillbaka Israels överlevande,
jag skall göra dig till ett ljus för andra folk,
för att min räddning skall nå över hela jorden.
Så säger Herren,
Israels befriare, Israels Helige,
till den som är föraktad och avskydd av alla,
till härskarnas tjänare:
Kungar skall se det och resa sig,
furstar se det och falla på knä,
därför att Herren är trofast,
Israels Helige som utvalde dig.

Andra läsningen: Kol 1:24-27
Nu gläder jag mig över att få lida för er. Vad som ännu fattas i Kristi lidanden, det lider jag i mitt eget kött, för hans kropp, som är kyrkan. Dess tjänare har jag blivit, enligt det uppdrag som Gud har gett mig för er skull: att låta Guds ord nå sin fullbordan. Detta är den hemlighet som har varit fördold i alla tider och släktled men nu har uppenbarats för hans heliga. Gud ville låta dem veta vilken härlig skatt hedningarna har i denna hemlighet: Kristus finns hos er, hoppet om härligheten.

Evangelium: Matt 2:1-12
När Jesus hade fötts i Betlehem i Judeen på kung Herodes tid kom några österländska stjärntydare till Jerusalem och frågade: "Var finns judarnas nyfödde kung? Vi har sett hans stjärna gå upp och kommer för att hylla honom." När kung Herodes hörde detta blev han oroad, och hela Jerusalem med honom. Han samlade alla folkets överstepräster och skriftlärda och frågade dem var Messias skulle födas. De svarade: "I Betlehem i Judeen, ty det står skrivet hos profeten: Du Betlehem i Juda land är ingalunda ringast bland hövdingar i Juda, ty från dig skall det komma en hövding, en herde för mitt folk Israel."
Då kallade Herodes i hemlighet till sig stjärntydarna och förhörde sig noga om hur länge stjärnan hade varit synlig. Sedan skickade han dem till Betlehem. "Bege er dit och ta noga reda på allt om barnet", sade han, "och underrätta mig när ni har hittat honom, så att också jag kan komma dit och hylla honom." Efter att ha lyssnat till kungen gav de sig i väg, och stjärnan som de hade sett gå upp gick före dem, tills den slutligen stannade över den plats där barnet var. När de såg stjärnan fylldes de av stor glädje. De gick in i huset, och där fann de barnet och Maria, hans mor, och föll ner och hyllade honom. De öppnade sina kistor och räckte fram gåvor: guld och rökelse och myrra. I en dröm blev de sedan tillsagda att inte återvända till Herodes, och de tog en annan väg hem till sitt land.

Tvåspråkighet?

Jag besökte S-Market i Näse här i Borgå ikväll. Pojken och jag kom dit lite över fem, och innan vi var klara med att se på leksaker och tidningar (samt välja mat åt familjen) hade en timme nästan förflutit. Medan vi stod i kassan kom ett vänligt meddelande över högtalarna om att butiken stänger kl. 18.

Det var faktiskt ett sympatiskt meddelande - en trevlig och varm damröst kom med meddelandet, tackade oss för besöket och önskade oss välkomna tillbaka på måndag. Hon upprepade rent av sitt budskap två gånger.
Men här började det kännas lite konstigt. Det är klart att jag i vårt tvåspråkiga land - och särskilt i Borgå där språkgrupperna är rätt jämnstora - är van vid att meddelanden upprepas. Det brukar dock ske först på finska och sedan på svenska. Nu kom meddelandet först på finska och sedan på ... finska!

Jag undrar hur S-Market tänker. Om de svenskspråkigas andel i Borgå är nästan 40 % bör ju andelen av affärens kundunderlag vara i samma storleksklass. Varför får vi då inte veta att butiken stänger?

Ja, men ... nu har jag det! De vill förstås att vi svenskspråkiga skall stanna i butiken över veckoslutet för att få konsumera deras produkter! Så generöst av dem!
Men känner sig inte finnarna förfördelade då, tro?

Barn skriver till Gud 20

Ett av dina moln såg ut som ett otäckt ansikte. Jag blev jätterädd. Lova att aldrig göra om det. (Ellen, 11 år)

Veckans anekdot: Inte ens där...

Jag har en skärmmössa på vilken det står "Hyväkuntoisena taivaaseen" (I god form till himlen). Denna sentens kan förstås verka en smula ironisk, men med tanke på bakgrunden är jag en smula stolt över mössan.
Den är nämligen ett idrottspris!

När jag jobbade i Helsingfors, arrangerade Helsingfors kyrkliga samfällighet en motionstävling mellan personalen i församlingarna och andra enheter. Vi skulle under en tvåmånadersperiod registrera hur mycket vi motionerade. Allt från gång till svettigaste motionsgymnastiken räknades, det var halvtimmesenheter som gällde. När tiden var slut samlades uppgifterna in, och någon räknade ut hur mycket varje enhet hade rört sig i förhållande till personantalet, och fick så ett jämförbart tal. Vi i Matteus församling vann tävlingen ett par år i följd, och promenaderna med Simson drog sitt strå till stacken. Sedan kom nya regler om att hundpromenader inte längre fick räknas med, och då klarade vi inte oss alls lika bra.
Priset vi fick var varsin skärmmössa samt en rekreationsresa till lämpligt mål. Nu minns jag faktiskt inte vart vi for - det är nästan tio år sedan! Men mössan lever än.

Vi fick mössan andra året tävlingen ordnades. Jag är glad att vi inte vann första året, för då användes sentensen "Työkykyisenä taivaaseen" (Arbetsför till himlen). Skall en stackars kyrkligt anställd inte få vila ens där?!
Det var bra att texten ändrades.

Fejsbuck

Jaha, så prövar jag det också, jag som hade tänkt låta bli.
Facebook, alltså. Min profil finns här. Vi får väl se hur det utvecklar sig.

To view my Facebook profile, click here.

Ännu om nyår och kalender

Det var en sak som jag funderade på här vid årsskiftet, nämligen hur årsskiftet kan flytta från tid till tid eller för den delen från kultur till kultur. Att t.ex. det kinesiska nyåret infaller vid en annan tidpunkt än 1 januari är säkert känt, och likaså att kyrkoåret börjar vid Första söndagen i advent. Motsvarande gäller också i en del andra sammanhang.

Det exempel som ligger oss närmast - och som fortfarande påverkar oss - är det romerska nyåret, som låg vid början av mars. Det är inte någon ologisk tidpunkt, för då börjar naturen vakna till liv efter vintern (vid Medelhavet, alltså!). Allt annat förnyas, varför inte då också kalendern.
Som jag nämnde påverkar detta oss. Det gör det genom månadernas namn, som ju är romerska. Så viktiga för oss i den kalla nord var väl inte Julius Caesar och kejsar Augustus att vi fortfarande vore tvugna att uppkalla månaderna juli och augusti efter dem? Om inte det romerska arvet gjorde sig gällande, alltså. Av ännu äldre ursprung är månaderna september, oktober, noember och december, vilkas namn betyder "den sjunde [månaden]", "den åttonde", "den nionde" och "den tionde".
Och det är ju lite lustigt, eftersom "den sjunde" egentligen är "den nionde" och "den tionde" är "den tolfte". Men det beror just på att nyåret flyttades efter att månaderna fick sina namn. Om man räknar med mars som den första månaden, blir oktober nummer åtta och november den nionde.
De övriga månaderna har namn efter olika romerska gudomligheter - januari efter Janus och mars efter Mars, bara som exempel.

Veckodagarna är däremot av nordiskt ursprung. Förutom solens dag (söndag) och månens dag (måndag) finns det baddagen, alltså "lögardag" (lördag). De övriga har namn efter Tyr, Odin, Tor och Frej, som ju var asagudar. Vår kalender är alltså verkligt hednisk till sitt ursprung!
Också veckans dagar har förresten hos oss fått en annan ordningsföljd. Länge räknades söndagen som veckans första dag, men för några decennier sedan (inte mer!) infördes ordningen med en vecka som börjar på måndag, då arbetsveckan inleds...

Självrespekt

Mitt barn, var ödmjuk, men ha respekt för dig själv
och ge dig den aktning du förtjänar.
Den som gör sig själv orätt, av vem får han rätt?
Vem respekterar den som föraktar sig själv?

- Jesus Syraks vishet 10:28-29

Kyrkomötesvalet

Några dagar före jul skrev jag ett inlägg om de kommande valen, där jag uttryckte mina farhågor angående utgången av valen till kyrkomötet och stiftsfullmäktige. Dessa val går av stapeln 11.2.08. I det inlägget berörde jag dock endast prästernas listor; lekmännen har ju sina egna. Också på den sidan verkar det ändå som om det funnes orsak till farhågor.
Tidigare kyrkomötesombudet Maj-Britt Palmgren skrev en insändare i Hbl 27.12.07, där hon kritiserade kandidatlistorna vid valet av svenska lekmannaombud till kyrkomötet. Hon nämnde dock inga namn. Det gjorde däremot ledarskribenten Björn Månsson några dagar senare (Präster har ideal, lekmän bara ort? Hbl 30.12.07):

Kyrkomötet är vår evangelisk-lutherska kyrkas högsta beslutande organ. Under nästa period kommer det bland annat att ta ställning till förslaget till en reform av kyrkolagen och troligen också till frågan om välsignelse av par av samma kön. [...]
Prästerskapet har ställt upp tre listor, på teologisk-ideologisk grund: en liberal med Heléne [sic!] Liljeström och Bo-Göran Åstrand i spetsen, en konservativ med Henrik Perret som spetskandidat och en mitt emellan -lista under ledning av Sixten Ekstrand.
Lekmännen har däremot grupperat sig på rent geografisk grund, med en sydfinländsk och en österbottnisk lista. På bägge samsas både mer liberala och mer konservativa kandidater. Hemorterna har tydligen ansetts vara viktigare än ideologin.
På den sydfinländska listan har kvinnor som Mia Björnberg-Enckell och Maj-Britt Grönholm sällskap av bland andra Kyrkpressens teologiskt konservative chefredaktör Stig Kankkonen. En röst på dem kan hjälpa in honom, och vice versa.
Visst blir valet minst sagt diffust.

Naturligtvis finns det de som försvarar den nuvarande kandidatuppställningen, annars hade den ju inte genomförts. Argumenten är inte osakliga, men inte heller helt övertygande, tycker jag.
Att hemorten är viktigare än ideologin, som Månsson noterar, hänger säkert ihop med tanken om att vi är en enda stor familj. Vi arbetar ju alla för samma mål; rösta på honom från grannbyn så får du din röst bättre hörd än om du röstar på någon långt bort ifrån. Trots att han från grannbyn alltid är av annan åsikt än du, alltså, och den andra säger det du tänker.
Öhh...

De konservativa verkar ha som strategi att finnas med på så många listor som möjligt och sedan koncentrera sina röster. Det är inte dumt från deras sida, men nog beklagligt, eftersom ett sådant förfarande ger dem oproportionerligt stor representation.
Eftersom listorna ser ut som de gör, gäller det nu för de icke-konservativa, och särskilt då lekmännen, att i sin tur vara aktiva och också de koncentrera rösterna på någon stark kandidat. Vem det är skall jag som icke-lekman kanske inte säga. Kyrkpressen.fi verkar grunda en valhörna, så där kanske situationen klarnar.
I prästvalet är listorna mer rätlinjiga, så där behövs inte koncentrationen på samma sätt. Helene Liljeström var min kandidat i biskopsvalet 2006, så varför inte nu också, men jag kunde i princip tänka mig att rösta på vem som helst på hennes lista.

Lekmannavalen är dock indirekta val. De förtroendevalda förvaltar rösterna från dem som gav dem sitt förtroende i senaste församlingsval. Kontakta därför de förtroendevalda och låt dem veta er åsikt - och följ upp saken efter valen för att se om de är värda förnyat förtroende ...

Uppdatering: Vasabladets ledare 2.1.08 anknyter till detta. Svårt att hitta gott kyrkligt valsätt, skriver Henrik Stenbäck.

Bible Knowledge 24

These statements about the Bible were written by children
and have not been retouched or corrected
(i.e., bad spelling has been left in).

It was a miracle when Jesus rose from the dead and managed to get the tombstone off the entrance.

År 2007 på bloggen

Vad förde det gångna året med sig? Den frågan är populär så här vid ett årsskifte.
Jag skall kasta en snabb blick på vad jag bloggade om under året. 804 inlägg blev det, så någonting måste de ju ha handlat om ...

Januari. Jag noterade partnerskapsseminariet för första gången, men den stora chocken kom ju nog med att jag blev anmäld för domkapitlet. Det kom sedan att ta mycket av min bloggarenergi i anspråk under de kommande par månaderna.

Februari. En person började med en motblogg mot mina skriverier. Jag bjöd ut min kaftan till försäljning. Så noterade jag att stiftet valde en ny dekan och att kyrkpressen.fi förnyade sig.

Mars. Jag såg en ängel i kyrkan. En kvinnlig präst avvisades från sin kyrka i Hyvinge, liksom regnbågsmässan från kyrkor i Helsingfors och Vanda. Jag skrev en insändare om Sodom i Hbl. Kaftanen fick jag såld, men inte förrän den hade fött en obehaglig dispyt. Domkapitlet frikände mig, och jag blev nominerad till priset Guldankan.

April. Jag grät i predikstolen på långfredag. Efter många om och men kunde regnbågsmässan firas, och jag tilldelades Guldankan. Jag utförde en "homovälsignelse" (fast inte så!) men betalade för det på ett annat plan. Så förutspådde jag - men hoppas jag tar miste! - att kyrkan kommer att splittras.

Maj. Jag skrev att homofobi dödar, vilket ledde till en del strul. En teologisk diskussion var inte utan strul den heller, särskilt eftersom den började med min reaktion på ett påhopp.

Juni. Vi flyttade och fick problem med uppkopplingen, så juni blev en lugnare bloggmånad än väntat. Lite skrev jag om jobbet som jordfästningspräst.

Juli. Jag inledde en inläggsserie om johanniterorden, irriterade mig över borgåsnäckan, for på skribaläger och höll sedan semester.

Augusti. Joakims första insändare publicerades. Jag grundade en egen blogg för Hbt-bibeln och medverkade på ett seminarium ordnat av Vasa Seta. En ny bloggare kom med mothugg.

September, och nattvardstvisten blossade upp. Liksom alla stridigheter präster emellan, intresserade den media. Också på Kyrkpressens blogg gick vågorna höga - så höga att jag blev illamående och måste ta en bloggpaus.

Oktober. Efter pausen började jag lite försiktigt, men skrev småningom ett positivt och ett negativt inlägg om predikstolsutbytet här i Borgå. Det började röra på sig i domprostvalet, och sedan fyllde jag både år och decennier. Jag tog upp olika bloggfrågor: En motståndare avslutade debatten med mig, Predikantbloggen utvecklades och jag förklarade min anonymitetspolicy än en gång.

November var den enskilda månad då jag hittills har publicerat flest inlägg: 114 stycken, eller 3,8 per dag. Bland det jag skrev om fanns Jokela-massakern, en potentiell präststrejk, mina andra bloggar, utmärkelsen Årets präst, uttrycket "att bli salig på sin tro", det eventuella återinförandet av tvångssteriliseringar i Sverige, präster i USA som riskerar mista sina jobb, samt att nattvardstvisten ledde till en anmärkning och Hyvinge-fallet till böter.

December. Jag noterade att en homosexuell präst i Sverige såg sig nödgad att säga upp sig, att en "anti-gay" biskop i Norge har blivit mordhotad och att Islands kyrka har gått in för välsignelse av partnerskap. Jag skrev också om ett slags "homovigslar" inom den ortodoxa kyrkan samt om frågan om samkönade äktenskap runt världen och här hemma. Inom stiftet kommenterade jag de kommande valen och ett par retoriska figurer som ibland används i debatter och festtal.

A.D. MMVIII

Jag önskar alla läsare
lycka, kärlek och välsignelse för det nya året!

Kaikille lukijoilleni toivotan
onnea, rakkautta ja siunausta alkaneelle vuodelle!

May all my readers experience
a happy, loving and blessed new year!

A tous mes lecteurs,
de la chance et de l'amour pour un nouvel an beni!

Eine fröhliche, liebvolle und gesegnete neues Jahr
aller meine Lesern!

I Jesu namn

Texterna för Nyårsdagen enligt andra årgången

Första läsningen: Jes 43:1-3
Nu säger Herren,
han som har skapat dig, Jakob,
han som har format dig, Israel:
Var inte rädd, jag har friköpt dig,
jag har gett dig ditt namn, du är min.
När du går genom vatten är jag med dig,
vattenmassorna skall inte dränka dig.
När du går genom eld skall du inte bli svedd,
lågorna skall inte bränna dig.
Jag är Herren, din Gud,
Israels Helige är den som räddar dig.
Jag lämnar Egypten som lösen för dig,
jag ger Kush och Seba i utbyte.

Andra läsningen: 1 Joh 5:1-5
Var och en som tror att Jesus är Kristus, han är född av Gud, och den som älskar fadern älskar också hans barn. Att vi älskar Guds barn ser vi därav att vi älskar Gud och håller hans bud. Ty detta är kärleken till Gud: att vi håller hans bud. Hans bud är inte tunga, eftersom alla som är födda av Gud besegrar världen, och detta är den seger som har besegrat världen: vår tro. Vem kan besegra världen utom den som tror att Jesus är Guds son?

Evangelium: Joh 14:12-14
Jesus sade:
"Sannerligen, jag säger er: den som tror på mig, han skall utföra gärningar som jag, och ännu större. Ty jag går till Fadern, och vad ni än ber om i mitt namn skall jag göra, så att Fadern blir förhärligad genom Sonen. Om ni ber om något i mitt namn skall jag göra det."

Vårt liv är i Guds hand

Texterna för Nyårsaftonen

Första läsningen: Klag 3:22-26
Men Herrens nåd tar inte slut,
hans barmhärtighet upphör aldrig.
Varje morgon är den ny -
stor är din trofasthet.
Min andel är Herren, det vet jag,
därför hoppas jag på honom.
Herren är god mot den som kommer till honom,
mot den som sätter sin lit till honom.
Det är gott att hoppas i stillhet
på hjälp från Herren.

Andra läsningen: 1 Pet 1:22-25
Ni har renat era själar genom att lyda sanningen och kan leva i uppriktig kärlek till era bröder. Älska då varandra av hela ert hjärta. Ni är ju födda på nytt, inte ur en förgänglig sådd utan ur en oförgänglig, Guds levande och bestående ord, ty:
Människan är som gräset
och all hennes härlighet som blommorna i gräset.
Gräset vissnar och blommorna faller av.
Men Herrens ord består i evighet.
Det är detta ord som har förkunnats för er.

Evangelium: Luk 13:6-9
[Jesus] gav [lärjungarna] denna liknelse: "En man hade ett fikonträd i sin vingård, och han kom för att se om det fanns någon frukt på det men hittade ingen. Då sade han till sin trädgårdsmästare: 'I tre år har jag kommit och letat efter frukt på det här trädet utan att hitta någon. Hugg bort det! Varför skall det ta upp mark till ingen nytta?' Han svarade: 'Herre, låt det stå kvar ett år till, så skall jag gräva runt det och gödsla. Kanske bär det frukt nästa år. Om inte, kan du hugga bort det.'"

Dansk kvinnoprästmotståndardebatt

I Den Danske Folkekirke har en debatt om kvinnliga präster och män som motsätter sig dem flammat upp nu i december, nästan 60 år efter att de första kvinnorna prästvigdes i Danmark år 1948.
Debatten började med den s.k. Håndtrykssaken. Det förekommer nämligen att manliga bokstavstrogna (eller "bibeltrogna" som de felaktigt kallar sig) präster, som medverkar vid prästvigningar, vägrar skaka hand med de kvinnliga ordinanderna (d.v.s. de som blir vigda). Detta handslag tycks höra till prästvigningsformuläret i Danmark. Nu har Karsten Nissen, biskop i Viborg (som är en stad också i Danmark, inte bara i det avträdda Karelen), beslutat att denna vägran inte längre kommer att accepteras. Hittills har han (som den enda av de danska biskoparna) gått med på den av hänsyn till de bokstavstrogna, men det är det alltså slut på nu.

- Det hensyn, jeg har taget til modstanderne af kvindelige præster kan ikke opretholdes, da det overskygger den kendsgerning, at mandlige og kvindelige præster er fuldt ud ligeberettigede, skriver Karsten Nissen i en pressemeddelelse.
- Derfor har jeg besluttet at vi ved ordinationer i Viborg Domkirke fremover giver hånd til alle tilstedeværende præster samt til de repræsentanter for menighedsrådene, som deltager i processionen.
Ved en ordinationsgudstjeneste giver præster, der skal indvies, hånd efter præsteløftet er aflagt. I Viborg Stift har praksis indtil nu været, at man kun giver hånd til biskoppen og de såkaldte læsere.
Det er denne praksis, der nu bliver ændret, hvor alle tilstedeværende præster giver hinanden og ordinanderne hånden.

Detta kallas en seger för statskyrkan (som ju fortlever i Danmark, till skillnad från t.ex. Sverige och Finland). Beslutet innebär två saker, säger en expert: å ena sidan att kyrkan betonar att präster av båda könen är likvärdiga, men å den andra att också "den kirkelige højrefløj" accepteras. Alla är dock inte av samma åsikt: de konservativa anser sig bli förföljda, medan andra tycker att det klemas för mycket med dem. Men om alla är missnöjda, är detta kanske en god kompromiss?
De problem som uppstår i förhållandet mellan de olika synsätten beror inte bara på biskopar och präster, utan också församlingarnas förtroendevalda har ett ansvar, påpekar en artikel. En del av dem har kanske aktivt diskriminerat kvinnor av teologiska skäl, men det största problemet är att förtroendeorganen inte har ingripit i tid när problem har uppstått.

Något som flera intervjuade framhåller är dock, att Danmark inte skall gå Sveriges väg och förhindra prästvigning för dem som inte kan acceptera kvinnliga kolleger. Det skall finnas plats för båda synsätten i Folkekirken, säger man. Och som en ledare i Kristeligt Dagblad uttrycker det:

Man kan ikke både nyde godt af frihed og rummelighed og så samtidig lade det gå ud over kolleger og samarbejde – og i sidste instans sagen. Og det er vel sagen, forkyndelsen af kristendommen, der er det fælles anliggende for folkekirkens præster – uanset hvilken kirkelig retning de tilhører. Den største hindring for evangeliets frie løb er vel næppe de kvindelige præster, der er med til at bringe evangeliet videre?
Hvis der er enkelte sognepræster, der ikke kan finde ud af at opføre sig ordentligt i forhold til deres kolleger, så er det et oplagt indsatsområde for biskopperne. Rummelighed og frihed bør ikke udelukke et vist fælles fodslag. Ikke for at banke anderledes tænkende på plads, men for at holde fast i, at den fælles mission er større end det, der skiller. For sådan er det vel?

Kan vi i Finland lära oss något av detta? Situationen är ännu inte utagerad, varken i Danmark eller hos oss ...

Kristeligt Dagblad: Håndtrykssagen
Præster må ikke længere undlade at give håndtryk (Kristeligt Dagblad 14.12.07)
Advarsel til bibeltro præster (Kristeligt Dagblad 15.12.07)
En hånd til ligestillingen (Kristeligt Dagblad 15.12.07)
Genert bag det åbenmundede ydre (Kristeligt Dagblad 15.12.07)
Afgørelse styrker folkekirken (Kristeligt Dagblad 15.12.07)
Præster kede af biskoppens afgørelse (Kristeligt Dagblad 15.12.07)
Socialdemokrater roser biskop (Kristeligt Dagblad 15.12.07)
Kvindelige præster bliver modarbejdet (Politiken 26.12.07)
Kvindelige præster modarbejdes (Kristeligt Dagblad 27.12.07)
Menighedsråd gør forskel efter køn (Politiken 28.12.07)
Hvem diskriminerer hvem? (Kristeligt Dagblad 28.12.07)
Præstefrihed (ledare i Kristeligt Dagblad 28.12.07)
Biskop tjekker mobberi af kvindelige præster (Politiken 29.12.07)
Biskopper kender ikke til chikane (Kristeligt Dagblad 29.12.07)
Med indignationen som drivkraft (Kristeligt Dagblad 29.12.07)

Den heliga familjen

Texterna för Första söndagen efter jul

Första läsningen: Jes 25:1, 4-5
Herre, du är min Gud,
jag vill lova dig och prisa ditt namn.
Du har utfört dina allvisa planer,
dina löften från fordom står orubbligt fast.
Du blev en tillflykt för den svage,
en tillflykt för den fattige i hans nöd,
skydd mot slagregn, skugga i hetta.
Våldsmännens raseri är som ett iskallt slagregn
och som hettan i öknen.
Du gör slut på främlingarnas larm
och tystar våldsmännens sång.

Andra läsningen: Gal 4:3-7
Så länge vi var omyndiga var vi slavar under de kosmiska makterna. Men när tiden var inne sände Gud sin son, född av en kvinna och född att stå under lagen, för att han skulle friköpa dem som står under lagen och vi få söners rätt. Och eftersom ni är söner har Gud sänt sin sons ande in i vårt hjärta, och den ropar: "Abba! Fader!" Alltså är du inte längre slav, utan son. Och är du son har Gud också gjort dig till arvtagare.

Evangelium: Luk 2:33-40
[Jesu] far och mor förundrade sig över vad som sades om honom. Och Symeon välsignade dem och sade till hans mor Maria: "Detta barn skall bli till fall eller upprättelse för många i Israel och till ett tecken som väcker strid - ja, också genom din egen själ skall det gå ett svärd - för att mångas innersta tankar skall komma i dagen."
Där fanns också en kvinna med profetisk gåva, Hanna, Fanuels dotter, av Ashers stam. Hon var till åren kommen; som ung hade hon varit gift i sju år, sedan hade hon levt som änka och var nu åttiofyra år gammal. Hon vek aldrig från templet utan tjänade Gud dag och natt med fasta och bön. Just i den stunden kom hon fram, och hon tackade och prisade Gud och talade om barnet för alla som väntade på Jerusalems befrielse.
När de hade fullgjort allt som föreskrivs i Herrens lag återvände de till sin hemstad Nasaret i Galileen. Pojken växte och fylldes av styrka och vishet, och Guds välbehag var med honom.

Ulcerös kolit 2

Jag nämnde att jag för några år sedan var allvarligt sjuk. Det födde ett par reaktioner av medkänsla. Tack för det! För att sprida lite information om min sjukdom, skriver jag nu en inläggsserie; del ett finns här. Den som tycker att det är obehagligt med sjukdomsbeskrivningar skall sluta läsa nu.

Under ett par år efter att ha diagnosticerats med ulcerös kolit drabbades jag av skov, då tarmväggen blödde och blodet kom ut "nedre vägen". Skoven varade ett par veckor medan jag åt kortisontabletter, så kunde det gå ett par tre månader och så kom ett skov igen. Inte trevligt, förstås, men eftersom det inte var särskilt smärtsamt eller annars besvärligt (utom att besöken på toaletten ökade) så gick det bra att leva med situationen.

I slutet av november 2002, då jag var 35 år gammal, började så ett skov igen. Den här gången gick det dock annorlunda. Jag åt mina piller - men de hjälpte inte! Jag fick magsmärtor, som emellanåt var så häftiga att jag varken kunde stå, sitta eller ligga, utan stod på knä bakfram på en stol och lutade mig mot ryggstödet. Till sist, en torsdag i januari 2003, blev blotta tanken på ett veckoslut med jordfästningar och smörgåstårtor helt övermäktig, och arbetshälsovårdaren gav mig sjukledigt. Det var en mental lättnad, förstås, men inte en fysisk, utan trots att jag åt receptfria smärtstillande medel, var jag på fredag kväll så tärd att jag sökte mig till sjukhuset här i Borgå. Till min förvåning tog de genast in mig och gav mig dropp och blodtransfusioner.
Efter någon dag fördes jag till Mejlans sjukhus i Helsingfors, där expertisen på detta slag av åkommor fanns (och finns fortfarande, mig veterligen). Där träffade jag ödeskamrater, bl.a. den femtonårige ishockeyspelare som jag nämnde i det förra inlägget. Jag märkte att det fanns sådana som var värre däran än jag, men att de var få, och att jag faktiskt var mycket sjuk. Det hade jag egentligen inte insett tidigare.

Jag fick dricka saltsockerlösning för att tömma tarmen inför ytterligare gastroskopier. I början var lösningen just salt och socker (och jag skulle dricka tre liter!), men sedan blev det ännu värre. Något ljushuvud på en läkemedelsfirma hade hittat på att lösningen skulle smaka bättre om man tillsatte vaniljessens. Men det gjorde den inte - den smakade illa redan tidigare, men nu fick man riktigt stålsätta sig för att få den i sig! Usch och fy! Ishockeyspelaren och jag drack i kapp för att ha en chans.
Eftersom tarmen behövde vila, fick jag dessutom näringslösning via dropp - samt mediciner, förstås, vilket jag nämnde i en anekdot. Droppet i handens ådror kan man inte ha så länge - en dag eller så - och efter några dagar tog ådrorna slut. Då satte de in droppet bredvid nyckelbenet i stället, för där kunde man ha det en längre tid. Det sattes djupt. De förde in en slang ända in i hjärtat på mig - bokstavligen, alltså! När de nådde hjärtat märktes det på att det slog extra slag, så då drog de tillbaka slangen lite och tejpade fast den. Bättre placering för att få in grejs i blodomloppet finns väl inte...
När jag efter sådär en vecka kom hem igen, tog jag av mig skjortan och visade bandaget för Joakim, 17 månader. Han blev förtjust överraskad, med en min av "Hihi! Vad har du där?!?" Det var lustigt. Annars var det ju inte det ...

Men det räckte inte med detta. Mer följer senare.

Space and hunger

If we can conquer space, we can conquer childhood hunger.

- Buzz Aldrin
as quoted on the Hunger Site

Svenska kyrkors hbt-inställning

För ett par veckor sedan publicerade Dagen resultatet av en rundringning som de hade gjort till ledare inom tio olika kristna kyrkor och samfund i Sverige. Frågorna gällde homosexuellas möjligheter till medlemskap och verksamhet inom respektive samfund. Detaljerade resultat finns i artikeln, men en kort sammanfattning följer.

Alliansmissionen, Missionskyrkan, Baptistsamfundet, Svenska kyrkan och EFS är positivt inställda till att ha homosexuella medlemmar (även om enskilda baptistförsamlingar kan ha andra regler). Livets Ord, Evangeliska Frikyrkan och Frälsningsarmén säger nej till "praktiserande homosexuella", medan pingstkyrkan anser att det vore problematiskt med sådana. Katolska kyrkan godkänner medlemskap, men om man lever i partnerskap är man utestängd från nattvarden.
Av dessa följer katolska kyrkan och Frälsningsarmén den politik som deras respektive internationella högkvarter lägger upp, andra hänvisar till Bibeln, medan de övrigas motiveringar inte kommer fram så noga i de korta svar som Dagen presenterar.
En intressant följdfråga var "Skulle det påverka ert handlande om HomO ansåg att det är diskriminering att homosexuella inte fick bli medlemmar i en församling?" Ingen svarade jakande på frågan. Frälsningsarmén ville inte besvara den, medan alla de övriga svarade nekande med olika formuleringar och motiveringar. De senare varierade mellan "med vår policy är frågan inte relevant" och "man måste lyda Gud mer än människor".

Det kunde vara intressant med en motsvarande undersökning också i vårt land. En del av de svenska samfunden har ju motsvarigheter hos oss, andra har det inte, medan vi har samfund som inte är representerade i undersökningen. Speciellt saknar jag den ortodoxa kyrkan, som visserligen finns i Sverige också, men som inte alls har samma betydelse där som här. Också metodisterna kunde gärna få vara med.
Kanske Kyrkpressen eller Kotimaa kunde ta i telefonen?

Ett par (av många) blogginlägg om saken: Tor Billgren kommer med en randanmärkning till ett par av svaren i undersökningen, medan Johan Lindqvist har begärt och fått ett förtydligande av den katolska svararen.

Veckans anekdot: Blått blod

Min far stack sig till laboratoriet för ett blodprov. Han tyckte om att skämta med folk, till skillnad från mig (*host*), så han sade till laboranten: "Det är säkert inte så ofta ni får blåblodigt folk hit!"
Hon tittade helt oförstående på honom, och han konstaterade att henne var det inte värt att slösa fler skämt på.

När han gick därifrån, vände han sig om i dörren för att säga någon avskedsfras. Då såg han hur hon stod vid fönstret med provröret höjt och försökte granska hans blod för att få reda på om det faktiskt hade en blå nyans ...

Påvens fredsbudskap

Påve Benedikt XVI har inför världsfredsdagen den 1 januari skrivit ett påvligt budskap, vars rubrik på svenska kunde vara "Den mänskliga familjen, en fredsgemenskap". Han tar upp många angelägna ämnen: miljöfrågor, rättvisa mot de fattiga, en sund och rättvis ekonomi utan kostsamma byråkratiska apparater, nedrustning, faran med egoistisk individualism ... Påven lyfter fram familjen som en grundenhet där människan lär sig "fredens språk", och mänskligheten som - i bästa fall - syskon, inte bara grannar som bor bredvid varann. Allt detta är utmärkt. Ett liknande budskap kom han med också i sin julnattspredikan.

Det som har fött irritation i vissa kretsar är att påvens familjesyn är heteronormativ, och att hans sexualsyn går ut på att sex idkas mellan en man och en kvinna som är gifta med varandra och som är öppna för möjligheten att samlaget leder till befruktning. Nå, jag förstås inte riktigt den irritationen. Det är ju helt klart att påven anser detta, det har kommit fram många gånger. Jag håller ju inte med honom, men det är en annan sak. Att låta det goda i hans budskap överskuggas av hans heteronormativitet är att kasta ut barnet med badvattnet, och det är inte så fiffigt. Det är t.o.m. en bloggare som uttrycker det så här:

Homosarna hotar världsfreden. Förstås. Inte al Qaida, inte George Bush, inte Irans eventuella kärnvapen eller klimathotet - utan homosarna. Att Fredrik Federley fick stryk härom dagen är alltså helt logiskt; han var ett hot mot världsfreden och vi vet ju numer hur hot mot freden brukar behandlas.

Genom denna tirad visar han att han inte har läst påvens budskap, utan bara vissa nyhetskommentarer till den. Påven tar ju, som sagt, direkt upp klimathotet och kärnvapnen och talar om de mäktigas ansvar ...

Ändå har också jag svårt att förstå varför en kärleksfull familj med föräldrar av samma kön skulle vara så mycket sämre - ja, förkastlig! - jämfört med en med föräldrar av olika kön.

Famille humaine, communauté de paix (Benoît XVI 8.12.07 - arabiska, engelska, italienska, polska, portugisiska, spanska, tyska)
Homoäktenskap hindrar fred, enligt påve Benedikt XVI (Dagen 13.12.07)
Påven ser homoäktenskap som fredshot (QX.se 20.12.07)

Air kill

Tack till Tuija!

Kristi vittnen

Texterna för Stefanidagen (Annandag jul) enligt andra årgången

Första läsningen: 2 Krön 24:18-21
De övergav Herrens, sina fäders Guds, hus och tillbad asherapålar och avgudar. Deras brott drog vrede över Juda och Jerusalem. Herren sände då profeter till dem för att få dem att återvända till honom; profeterna varnade dem, men de ville inte lyssna.
Guds ande uppfyllde Sakarja, prästen Jojadas son, och han ställde sig framför folket och sade: "Så säger Gud: Varför bryter ni mot Herrens bud så att lyckan sviker er? Ni har övergett Herren, därför har han övergett er." De sammansvor sig mot honom, och på kungens order stenade de honom på templets förgård.

Andra läsningen: Apg 6:8, 11-15; 7:51-60
Stefanos var fylld av nåd och kraft och gjorde stora under och tecken bland folket.
Därför skickade de fram några som skulle säga att de hört honom yttra sig hädiskt om Mose och Gud. De hetsade upp folket och de äldste och de skriftlärda, och sedan kom de och grep Stefanos och förde honom till rådet. Där fick falska vittnen träda fram och säga: "Den här mannen angriper ständigt och jämt både denna heliga plats och lagen. Vi har hört honom säga att Jesus, han från Nasaret, skall förstöra denna plats och ändra på de seder och bruk som vi har från Mose." Alla som satt i rådet gav noga akt på Stefanos och tyckte då att hans ansikte var som en ängels.
[Stefanos sade:] "Styvnackade är ni, oomskurna till hjärta och öron. Alltid gör ni motstånd mot den heliga anden, ni som era fäder. Finns det någon profet som era fäder inte har förföljt? De dödade dem som förutsade att den Rättfärdige skulle komma, och nu har ni förrått och mördat honom, ni som fick lagen utfärdad åt er av änglar men inte har hållit den." När de hörde detta blev de så ursinniga på Stefanos att de skar tänder. Men fylld av helig ande riktade han blicken mot himlen och såg Guds härlighet och Jesus som stod på Guds högra sida, och han sade: "Jag ser himlen öppen och Människosonen stå på Guds högra sida." Då ropade de högt och höll för öronen, och alla störtade sig över honom på en gång och släpade ut honom ur staden för att stena honom. Vittnena lade sina mantlar framför fötterna på en ung man som hette Saul. Så stenade de Stefanos, som åkallade Herren och sade: "Herre Jesus, ta emot min ande." Han föll på knä och ropade högt: "Herre, ställ dem inte till svars för denna synd." Med de orden dog han.

Evangelium: Luk 12:8-12
Jesus sade till sina lärjungar:
"Jag säger er: var och en som känns vid mig inför människorna, honom skall också Människosonen kännas vid inför Guds änglar. Men den som förnekar mig inför människorna skall bli förnekad inför Guds änglar. Var och en som säger något mot Människosonen skall få förlåtelse, men den som hädar den heliga anden får inte förlåtelse. När ni ställs till svars i synagogorna och inför myndigheterna och makthavarna, bekymra er då inte för hur ni skall försvara er eller för vad ni skall säga. Ty när den stunden kommer skall den heliga anden låta er veta vad som behöver sägas."

Låt oss gå in till Betlehem!

Texterna för Julmorgonen

Första läsningen: Jes 9:2-7
Det folk som vandrar i mörkret
ser ett stort ljus,
över dem som bor i mörkrets land
strålar ljuset fram.
Du låter jublet stiga,
du gör glädjen stor.
De gläds inför dig
som man gläds vid skörden,
som man jublar när bytet fördelas.
Oket som tyngde dem,
stången på deras axlar,
förtryckarens piska
bryter du sönder,
som den dag då Midjan besegrades.
Stöveln som bars i striden
och manteln som fläckats av blod,
allt detta skall brännas, förtäras av eld.
Ty ett barn har fötts,
en son är oss given.
Väldet är lagt på hans axlar,
och detta är hans namn:
Allvis härskare,
Gudomlig hjälte,
Evig fader,
Fredsfurste.
Väldet skall bli stort,
fredens välsignelser utan gräns
för Davids tron och hans rike.
Det skall befästas och hållas vid makt
med rätt och rättfärdighet
nu och för evigt.
Herren Sebaots lidelse
skall göra detta.

Andra läsningen: Heb 1:1-6
Många gånger och på många sätt talade Gud i forna tider till våra fäder genom profeterna, men nu vid denna tidens slut har han talat till oss genom sin son, som han har insatt till att ärva allting liksom han också har skapat världen genom honom. Och han, som är utstrålningen av Guds härlighet och en avbild av hans väsen och som bär upp allt med kraften i sitt ord, har renat oss från synden och sitter på Majestätets högra sida i höjden. Han har blivit lika mycket mäktigare än änglarna som det namn han har fått i arv är förmer än deras. Ty aldrig har Gud sagt till någon ängel:
Du är min son,
jag har fött dig i dag,
eller:
Jag skall vara hans fader,
och han skall vara min son.
Och när han låter sin förstfödde son träda in i världen säger han:
Alla Guds änglar skall hylla honom.

Evangelium: Luk 2:1-20
Vid den tiden utfärdade kejsar Augustus en förordning om att hela världen skulle skattskrivas. Det var den första skattskrivningen, och den hölls när Quirinius var ståthållare i Syrien. Alla gick då för att skattskriva sig, var och en till sin stad. Och Josef, som genom sin härkomst hörde till Davids hus, begav sig från Nasaret i Galileen upp till Judeen, till Davids stad Betlehem, för att skattskriva sig tillsammans med Maria, sin trolovade, som väntade sitt barn.
Medan de befann sig där var tiden inne för henne att föda, och hon födde sin son, den förstfödde. Hon lindade honom och lade honom i en krubba, eftersom det inte fanns plats för dem inne i härbärget.
I samma trakt låg några herdar ute och vaktade sin hjord om natten. Då stod Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem, och de greps av stor förfäran. Men ängeln sade till dem: "Var inte rädda. Jag bär bud till er om en stor glädje, en glädje för hela folket. I dag har en frälsare fötts åt er i Davids stad, han är Messias, Herren. Och detta är tecknet för er: ni skall finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba." Och plötsligt var där tillsammans med ängeln en stor himmelsk här som prisade Gud:
"Ära i höjden åt Gud
och på jorden fred åt dem han har utvalt."
När änglarna hade farit ifrån dem upp till himlen sade herdarna till varandra: "Låt oss gå in till Betlehem och se det som har hänt och som Herren har låtit oss veta." De skyndade i väg och fann Maria och Josef och det nyfödda barnet som låg i krubban. När de hade sett det berättade de vad som hade sagts till dem om detta barn. Alla som hörde det häpnade över vad herdarna sade. Maria tog allt detta till sitt hjärta och begrundade det. Och herdarna vände tillbaka och prisade och lovade Gud för vad de hade fått höra och se: allt var så som det hade sagts dem.

Juldagens texter: Jes 52:7-10, 1Joh 1:1-4 och Joh 1:1-14.

Löftena uppfylls

Texterna för Julaftonen

Första läsningen: Jes 11:1-5
En gren skall växa ur Jishajs avhuggna stam,
ett skott skall skjuta upp ur hans rot.
Han är fylld av Herrens ande,
vishetens och insiktens ande,
klokhetens och kraftens ande,
kunskapens och gudsfruktans ande.
Han dömer inte efter skenet,
skipar inte rätt efter rykten.
Rättvist dömer han de svaga,
med oväld skipar han rätt åt de fattiga i landet.
Hans ord är en käpp på våldsmännens rygg,
de ondas liv blåses ut av hans tal.
Rättvisan är hans bälte,
troheten bär han kring livet.

Andra läsningen: Apg 13:16-26
Paulus reste sig, gav tecken till tystnad och sade: "Israeliter och ni som fruktar Gud, lyssna på mig. Vårt folks Gud, Israels Gud, utvalde våra fäder. Han gjorde sitt folk stort när de bodde som främlingar i Egypten, och med lyftad arm förde han dem ut därifrån. I omkring fyrtio år sörjde han för dem i öknen, och sedan utrotade han sju folk i Kanaan och lät dem ta deras land i besittning. Allt detta tog omkring fyrahundrafemtio år. Därefter gav han dem domare, fram till profeten Samuels tid. Sedan bad de att få en kung, och Gud gav dem Saul, son till Kish och av Benjamins stam, för en tid av fyrtio år. Efter att ha avsatt denne upphöjde han David till kung över dem. Honom gav han sitt vittnesbörd: Jag har funnit David, Jishajs son, en man efter mitt sinne, som skall förverkliga alla mina planer. Det är bland hans efterkommande som Gud enligt sitt löfte har kallat fram en räddare åt Israel: Jesus, vars framträdande Johannes förberedde genom att förkunna omvändelse och dop för hela Israels folk. Och när Johannes verk närmade sig sitt slut sade han: 'Jag är inte den som ni tror. Han kommer efter mig, och jag är inte värdig att knyta av honom sandalerna.'
Mina bröder, ni som stammar från Abraham och alla ni här som fruktar Gud, till er har budskapet om denna räddning sänts."

Evangelium: Luk 2:1-14
Vid den tiden utfärdade kejsar Augustus en förordning om att hela världen skulle skattskrivas. Det var den första skattskrivningen, och den hölls när Quirinius var ståthållare i Syrien. Alla gick då för att skattskriva sig, var och en till sin stad. Och Josef, som genom sin härkomst hörde till Davids hus, begav sig från Nasaret i Galileen upp till Judeen, till Davids stad Betlehem, för att skattskriva sig tillsammans med Maria, sin trolovade, som väntade sitt barn.
Medan de befann sig där var tiden inne för henne att föda, och hon födde sin son, den förstfödde. Hon lindade honom och lade honom i en krubba, eftersom det inte fanns plats för dem inne i härbärget.
I samma trakt låg några herdar ute och vaktade sin hjord om natten. Då stod Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem, och de greps av stor förfäran. Men ängeln sade till dem: "Var inte rädda. Jag bär bud till er om en stor glädje, en glädje för hela folket. I dag har en frälsare fötts åt er i Davids stad, han är Messias, Herren. Och detta är tecknet för er: ni skall finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba." Och plötsligt var där tillsammans med ängeln en stor himmelsk här som prisade Gud:
"Ära i höjden åt Gud
och på jorden fred åt dem han har utvalt."

Julnattens texter: Jes 9:2-7, Tit 2:11-14 och Luk 2:1-14 (se ovan).

Julfrid

Under julhelgen kommer jag inte att reta någon med hbt- eller andra skriverier. Nu är det dags för julfrid!
Jag tar också en partiell bloggpaus - partiell betyder att jag lägger in helgernas prediko- och läsetexter, men inga egna funderingar. Predikantbloggen utökas dock med både mina och andras predikningar. Om det intresserar, så stick dig där!

Du minns väl förresten att den bästa julklapp du kan ge dina barn är en nykter helg?

God, fridfull och välsignad jul tillönskas alla läsare!

Ulcerös kolit 1

Jag nämnde att jag för några år sedan var allvarligt sjuk. Det födde ett par reaktioner av medkänsla. Tack för det! För att sprida lite information om min sjukdom, skriver jag nu en inläggsserie. Den som tycker att det är obehagligt med sjukdomsbeskrivningar skall sluta läsa nu.

Då jag var lite drygt 30 år gammal, upptäckte jag plötsligt blod i avföringen. Det är aldrig ett gott tecken, förstås. Jag sökte mig till arbetsplatsläkaren, som undersökte mig och småningom skickade mig på ytterligare undersökningar.
Det var en obehaglig tid. Jag genomgick flera rektoskopier, alltså läkarna förde upp en videokamera i baken på mig och tog provbitar. Förutom att rektoskopier är smärtsamma och måste bemötas med galghumor, fanns hela tiden oron i bakhuvudet, eftersom vi inte visste vad det var för fel på mig. Tänk om det var cancer!
Därför blev vi nästan lättade när diagnosen kom: Ulcerös kolit. Inte trevligt det heller, förstås, men bättre med en sjukdom som man måste leva med än en som man dör av.

Ulcerös kolit går ut på att tarmväggen i änd- och/eller tjocktarmen är inflammerad och blöder. Det leder till att det kommer blod i avföringen, som genom den ökade vätskemängden blir lös. Därför måste man besöka toaletten oftare. Eftersom man mister blod, blir man anemisk och därmed trött. Som tur är, finns det inga nerver i inre tarmväggarna, så någon direkt smärta kommer inte av såren, även om det ju nog är obehagligt. Detta tillstånd kommer i perioder, s.k. skov, och behandlingen går ut på att häva symptomen. Detta sker närmast genom medicinering med kortisontabletter.
Orsaken till sjukdomen är okänd. Kroppens immunförsvar angriper den egna vävnaden, det vet man, men varför så sker vet man alltså inte. Jag brukar tänka att ulcerös kolit (och dess släkting Crohns sjukdom) är motsatsen till AIDS, som ju går ut på att immunförsvaret slås ut; här är det ju närmast alltför effektivt.
Frekvensen av ulcerös kolit stiger med stigande levnadsstandard i samhället, men de personliga levnadsvanorna har inte påvisats påverka. Åldern tycks inverka - sjukdomen bryter oftast ut i tidig medelålder - men det finns gott om undantag. Jag är ju fet och var i "rätt" ålder, men på sjukhuset delade jag rum med en femtonårig ishockeyspelare i topptrim, som hade precis samma sjukdom som jag.

Varför hamnade jag då på sjukhus? Mer om det senare.

Herrens födelse är nära

Texterna för Fjärde söndagen i advent enligt andra årgången

Första läsningen: 1 Mos 21:1-7
Herren glömde inte sitt löfte till Sara utan gjorde med henne så som han hade sagt. Hon blev havande och födde en son åt Abraham på hans ålderdom, vid den tid som Gud hade förutsagt. Abraham gav sin nyfödde son, den som Sara fött honom, namnet Isak. När Isak var åtta dagar omskar Abraham honom, så som Gud hade befallt. Abraham var 100 år när hans son Isak föddes. Och Sara sade: "Det Gud har gjort får mig att le, och alla som hör det måste le med mig." Hon sade: "Vem hade kunnat säga Abraham att Sara skulle ha barn att amma? Men nu har jag fött honom en son på hans ålderdom."

Andra läsningen: Heb 6:13-19
Då Gud gav Abraham löftet svor han vid sig själv - någon högre kunde han ju inte svära vid - och sade: Ja, jag skall välsigna dig och göra din ätt talrik. Abraham fick också efter tålig väntan vad Gud hade lovat. Människor svär vid en som är högre än de; eden blir en säkerhet som tystar varje invändning. Då nu Gud särskilt ville bevisa för dem som hans löfte gällde hur orubbligt hans beslut är, gick han i borgen för det med en ed. Hans avsikt var att genom två orubbliga utfästelser, i vilka han som Gud omöjligt kan ha ljugit, ge oss en stark uppmuntran, oss som har tagit vår tillflykt till det hopp som ligger framför oss. Detta hopp är vår själs ankare. Det är tryggt och säkert och når innanför förhänget.

Evangelium: Matt 1:18-24
Med Jesu Kristi födelse förhöll det sig så: hans mor, Maria, hade blivit trolovad med Josef, men innan de hade börjat leva tillsammans visade det sig att hon var havande genom helig ande. Hennes man Josef, som var rättfärdig och inte ville dra vanära över henne, tänkte då skilja sig från henne i tysthet. Men när han hade beslutat sig för det uppenbarade sig Herrens ängel för honom i en dröm och sade: "Josef, Davids son, var inte rädd för att föra hem Maria som hustru, ty barnet i henne har blivit till genom helig ande. Hon skall föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus, ty han skall frälsa sitt folk från deras synder." Allt detta skedde för att det som Herren hade sagt genom profeten skulle uppfyllas: Jungfrun skall bli havande och föda en son, och man skall ge honom namnet Immanuel (det betyder: Gud med oss). När Josef vaknade gjorde han som Herrens ängel hade befallt och förde hem sin trolovade.

Retorik

Det finns två retoriska figurer som jag har retat mig på under de senaste åren. Det verkar dessutom som om den ena springer fram ur den andra.

Stiftet som familj
Den första figuren går ut på att vi (t.ex. inom Borgå stift) är som en enda stor familj. Vi är alla systrar och bröder, och därför skall vi inte bråka.
Denna tanke är vacker, men destruktiv. Det kan väl hända att vi är en familj, men i så fall en familj där det förekommer incest och hustrumisshandel. Genom att alla låter bli att "bråka" (och locket läggs på debatten) legitimeras missbruken, och missnöjet och illamåendet ökar.

De konservativa blir förföljda
Om problemen sopas under mattan, försvinner de inte, utan blir tvärtom bara större. Men i ett klimat där alla har vant sig vid att saker inte nämns vid sina rätta namn, kan en förändring på den punkten bli en chockartad väckning för mången.
Då kyrkans och stiftets ledning nu (äntligen) tar itu med de olika former av diskriminering som förekommer, börjar de som drabbas naturligtvis skrika om "förföljelse" och "diskriminering" i sin tur. Det som sker är dock att situationen normaliseras.

Just nu mår kyrkan och stiftet inte bra. De har feber. Ändå är febern ett hoppfullt tecken på att infektionen bekämpas och patienten småningom kan tillfriskna. Gud give att det går så!

Böneämne: Isis bror fortfarande

För ett par veckor sedan blev Isis bror opererad för hjärntumör, och jag lade fram detta som böneämne. Nu skriver hon:

Hej bästa bloggpräst!
Kan jag än en gång få komma och be om hjälp med förbön för min bror, han är nu opererad och tibaka i Vasa, är nu trött och kan inte röra vänstra armen o benet och detta är mycket tungt och svårt för de närmaste. Halva tumören kunde tas bort och vi hoppas och ber om ett helande och hjälp. Han är så fin min bror, öppen o glad och sett sin medmännniska, men nu så svårt.
Syster Isi

Jag uppmanar alla att fortsätta be tillsammans med oss för Isis bror! Använd egna ord eller följande formulering:

Gud, tack för att du är nära.
Tack för att du ser oss, när vi har det svårt.
Vi ber för Isis bror.
Vi ber att han skall bli frisk.
Vi ber också för hans familj och närmaste.
Det är svårt att se den man älskar lida.
Vi ber om kraft och glädje mitt i allt.
Vi ber om frid och värme inför julen.
I Jesu namn. Amen.

Tack för din hjälp!

Error

Thanks to Rain

Insändardebatten går vidare

Under rubriken Insändarskörd refererade och kommenterade jag en del skriverier i förra veckans nummer av bl.a. Kyrkpressen. Nu går debatten vidare.
Hela mediacirkusen kring nattvardstvisten har jag ju samlat här.

I Kp 51-52/07 (s. 5) besvarar biskop Gustav Björkstrand prostarna Stig-Olof Fernströms och Henrik Perrets kritik från veckan innan. Han skriver att de "antyder mot bättre vetande att [Halvar] Sandell skulle ha fått anmärkningen för sin predikan vid konfirmationen." Tvärtom fick Sandell den för sitt handlande som bryter mot kyrkolag och -ordning. "Det är en självklarhet att en präst skall följa såväl kyrklig som samhällelig lagstiftning," skriver biskopen, som lovar återkomma med "en längre artikel efter helgerna".
Det ser jag fram emot.

Ulf Särs (som kallar sig "evig teol.stud.") svarar Paul von Martens med samma grundidé som jag hade: att man inte kan ställa utvecklingsstörda och homosexuella mot varann på det sätt som von Martens gör.

En intressant idé kommer Christian Schönberg med; intressant, men orealistisk och rätt osaklig. Han vill inte råka ut för kvinnoprästmotståndare som förrättar gudstjänster, och föreslår därför att motståndarna märks ut på något vis i gudstjänstannonseringen. Hmm.
Om det är till någon ledning, kan jag härmed meddela att jag själv inte är kvinnoprästmotståndare. Ifall det nu var någon som misstänkte något sådant...

Helsingfors svenska församling(ar)

Som infödd helsingforsare tycker jag att det är bedrövligt. Som naturaliserad borgåbo utan vidare planer på att återvända berör det mig inte personligen, men det är ändå plågsamt att se.

Jag talar om förnyelsen av församlingsstrukturen i Helsingfors. Jag är född i Norra svenska församlingen, men flyttade efter ett halvt år (tillsammans med mina föräldrar) till Sörnäs svenska församling. Där bodde vi tills vi flyttade till Södra svenska församlingen när jag skulle börja skolan år 1974. Några år senare fusionerades Sörnäs svenska med Tomas församling och upphörde i praktiken att existera. Det tog flera årtionden för verksamheten i f.d. Sörnäs svenska att vakna till liv igen.
Senare har jag också hört till Matteus församling i ett knappt decennium, innan jag 2002 flyttade till Borgå.

De sju svenska helsingforsförsamlingarna blev alltså sex år 1979 (om jag minns rätt) och har så förblivit. På finskt håll har en del sammanslagningar genomförts; den mest betydande var när Helsingfors domkyrkoförsamling slukade flera mindre församlingar någon gång på 1990-talet.
Sedan dess har ytterligare nedskärningar diskuterats, men först nu är processen på gång på allvar. Alla de sex svenska församlingarna (och de 24 finska, för den delen) har sin egen karaktär; Södra svenska, Norra svenska, Tomas, Matteus, Markus och Lukas skiljer sig alla från varann på olika sätt. Hur de än förenas kommer det att bli kulturkrockar. Men det kanske är oundvikligt; det gäller bara att vara medveten om det och försöka göra krockarna så lindriga som möjligt.

Just nu lever församlingarna i limbo. Av de sex kyrkoherdetjänsterna är endast två ordinarie besatta, och den ena tjänsteinnehavaren, Anita Widell i Tomas, har nyss beviljats begärt avsked för pension från 1.1.09. Kvar finns då bara min förre förman Henrik Andersén i Matteus, som också han är nära pensionsåldern. I Helsingfors råder för tillfället rekryteringsstopp, som planeras fortgå tills situationen klarnar. Planerna har varit att den nya strukturen skulle träda i kraft från år 2011, men enligt en nyhet i Kyrkpressen önskar domkapitlet i Borgå stift att det skulle ske redan år 2009 för de svenska församlingarnas del.
Det håller jag verkligen med om! Det är ändå inte så mycket den strukturella osäkerheten som rekryteringsstoppet som föder problem.
Det finns förstås både ekonomiska, administrativa och personalpolitiska orsaker till stoppet. Två (eller flera) församlingar med ordinarie kyrkoherdar kan inte sammanslås om inte alla kyrkoherdar utom en går med på att trappa ned till kaplaner - den återstående blir då förstås kyrkoherde i den sammanslagna församlingen. De "nedtrappade" nya kaplanerna behåller dock sin kyrkoherdelön, så de blir dyrare för arbetsgivaren än en "vanlig" kaplan skulle vara. Ändå kan det säkert vara en prestigeförlust för mången att stiga ner på det sättet - även om en del kanske tycker att det är skönt. Enklast (och billigast) är det hur som helst att sammanslå församlingar när kyrkoherdetjänsterna är obesatta.
Om ett rekryteringsstopp av det här slaget skulle pågå ett år eller så, kunde det säkert vara motiverat, men detta har redan pågått i tre-fyra år och pågår minst ett, men troligast tre år till. Detta är inte sund personalpolitik eller en god behandling av de berörda församlingarna.

Som jag sade, berör detta inte mig personligen. Det finns dock ett motsvarande stopp som kommer mig mycket närmare, och det gäller kontraktsprostvalet i domprosteriet. Men mer om det en annan gång, kanske.

Veckans anekdot: Svag pappa

Efter min första sejour på sjukhus vårterminen 2003 (jag var sammanlagt inne i fem omgångar för min ulcerösa kolit) hade det snöat när jag kom hem. Jag tog med mig Joakim (då 1,5 år) och gick ut på vår minimala radhusgård för att skotta, vilket normalt tog under en halv timme. Jag tänkte att det klarar jag galant, och så måste jag röra på mig lite efter att ha varit inspärrad på Mejlans.
Men jag var starkt anemisk. Jag orkade inte mer än kanske tio minuter innan det började gå runt för mig och jag fick sätta mig. Pojken tittade förvånat på mig, med en min av att "Vad gick det åt gubben nu då?"

Är man sjuk skall man tillåta sig att vara sjuk - inte tro att man skall klara samma som när man är frisk. Ibland måste man lära sig det genom försök-och-misstag-metoden.

Wejryd: Inte äktenskap, men livsgemenskap

För en vecka sedan skrev jag om Svenska kyrkans remissvar om samkönade äktenskap. Det gick ut på att själva fenomenet är OK, men att ordet "äktenskap" bör reserveras för heterosexuella förhållanden.
Idag (20.12.07) skriver Kyrkans Tidning att ärkebiskop Anders Wejryd lanserar termen "livsgemenskap".

Som term är den väl inte så puckelryggig, men varför införa ett nytt ord för ett fenomen som redan har en beteckning?

Om domprostvalet

I november skrev jag om domprostvalet här i Borgå. Nu har domkapitlet kommit med detaljerad information om saken, och de uppgifter som jag skrev då är delvis föråldrade. I domkapitlets notis (19.12.07) står det:

Valpredikningarna för besättandet av kyrkoherdetjänsten i Borgå svenska domkyrkoförsamling hålls sålunda att den i första förslagsrum uppförda, prosten, tidigare assessorn, Lars Junell förrättar högmässa 10.2.2008 i Lilla kyrkan i Borgå och den i andra förslagsrum uppförda, kaplanen i Esbo svenska församlingen, assessor, teol. lic. Bror Träskbacka förrättar högmässa 17.2.2008 och den i tredje förslagsrum uppförda, kaplanen i Borgå svenska domkyrkoförsamling, teol. lic. Mats Lindgård förrättar högmässa 24.2.2008. Valet inleds i Lilla kyrkan i Borgå efter högmässan 9.3.2008.

De s.k. valpredikningarna i februari, alltså, och valet den 9 och 10 mars. Församlingsborna kommer också att få tillfälle att ställa frågor till kandidaterna och en debatt mellan kandidaterna skall också ordnas, är det tänkt.
Efter valet skall domkapitlet fastställa valresultatet, och sedan är det en besvärstid på en månad på det beslutet. Om ingen besvärar sig torde den nya domprosten kunna tillträda 1.5.08.

Officiell information om detta kommer senare. Detta är naturligtvis helt inofficiellt. Häng mig inte om det ännu sker ändringar ...

The freedom to eat

The freedom of man, I contend, is the freedom to eat.

- Eleanor Roosevelt
as quoted on the Hunger Site