Betraktelse i Nya Östis 16.7.15

Mens sana

”Mens sana in corpore sano” (en sund själ i en sund kropp) är en latinsk sentens som flitigt används av folk som talar för motion i olika former.
Motion är bra. En välmående kropp får också resten av människan att må bra. Orken ökar, tankeförmågan förbättras, tröttheten minskar. Så argumenterar motionärerna, och de har förstås rätt.
Men ingalunda helt rätt. Det fullständiga citatet, som lyder ”Orandum est ut sit mens sana in corpore sano,” kommer från den romerske författaren Juvenalis (c. 60-c. 130 e.Kr.). Det översätts till "du skall bedja för att få en sund själ i en sund kropp". Uttrycket taget ur sitt sammanhang misstolkas ofta som att endast den som har en sund kropp har en sund själ.
Och det stämmer förstås inte. Så viktig som en sund kropp än är, är dock själen, psyket, vad du vill kalla det, viktigare. Och en sund själ kan vi ha även fast kroppen inte skulle vara sund – fast vår kondition skulle vara dålig eller fast vi skulle drabbas av sjukdom eller svaghet av olika slag.
Och motion i överdriven mängd kan också vara skadlig. Motionären kan drabbas av idrottsskador eller av slitage, och kroppen blir allt annat än sund. Här, liksom på de flesta område i livet, är moderation och eftertanke viktiga.
Tyvärr finns det alltför många exempel i vårt samhälle på att idealet med friskhet, sundhet och kondition leder fel. Alltför många strävar efter en sund kropp utan att bry sig om själens sundhet i vantron att en sund kropp automatiskt leder till en sund själ. Så är det ju inte. Alltför många uppnår bara en tom själ i en sund kropp.

Vad göra? Ge inte upp motionerandet, men motionera med eftertanke. Ta dig en god bok och en bit choklad. Knäpp händerna och kommunicera med Honom som har skapat både kroppen och själen. Gå ut och njut av den finländska sommarnaturen på en lugn promenad i stället för att springa dig svettig och sjuk längs vägarna. Ge dig tid att älska din partner, dina familjemedlemmar och dina medmänniskor i allmänhet. Umgås med folk av alla olika slag – sjuka, friska, gamla, unga, män, kvinnor, finländare, utlänningar...
Följ inte den felciterade Juvenalis, utan följ hellre Honom som har gett oss det Dubbla kärleksbudet som motto: ”Älska Gud över allting och din nästa som dig själv” (Matt. 22:37-40).
Så, och inte genom motion, kan vi uppnå en sund själ.

What does the Bible really (really!) say...?

In the on-line magazine “Charisma”, Michael L. Brown writes an article called What the Bible Really Says About Homosexuality (27.10.14). He makes five points, but they are wrong, all of them. Let’s look at them one by one.

1) The testimony of Scripture remains unchanged: The Bible forbids homosexual practice.
…no new textual, archeological, sociological, anthropological or philological discoveries have been made in the last 50 years that would cause us to read any of these biblical texts differently.
Put another way, it is not that we have gained some new insights into what the biblical text means based on the study of the Hebrew and Greek texts.

Well, in a way that’s true. We have, however, gained insights into what kind of authority different biblical passages have on us Christians. For instance, the passages in Leviticus that speak about “not lying with a man as with a woman” are part of a larger whole that forbid many practices that the Israelites’ heathen neighbours had – the idea being that God’s people should remain faithful to God, instead of being lured into worshiping their neighbours’ gods.

2) The Bible is a heterosexual book.
There are a few, very strong, very clear, references to homosexual practice—every one of them decidedly negative—and then not a single reference to homosexual practice throughout the rest of the Bible. It is not part of God's "recipe" for humanity.

This is not so. There are several biblical examples of love between people of the same sex – David and Jonathan, Ruth and Naomi and (arguably) Martha and Mary. They are soft-pedalled, since the Bible is largely a heteronormative book, reflecting the standards of the societies in which it came into being – but they are there. The Bible is not an exclusively heterosexual book!

3) Gender complementarity is of foundational importance.
Despite recent attempts to downplay this truth, male-female complementarity is part of God's foundational design.

Of course it is. Biologically. And the majority of humanity is heterosexual, so there is no question about the human race becoming extinct.
However, when God created Man (the species), He created us with a wish for “twosomeness” as opposed to lonesomeness. Most people find that “twosomeness” in a heterosexual relationship, as Adam and Eve did in Genesis, but many find it in same-sex relations. The Genesis passage does not specifically state that heterosexuality is the only option, only that it is the usual option, for human beings to find “twosomeness”.

4) Jesus knew exactly what was inside people, including their "sexual orientation."
“Are gay theologians willing to say that the Lord Himself didn't understand modern-day, still-evolving concepts like "sexual orientation"?
And are they willing to say that the Lord Jesus, who literally looked into the hearts and souls of human beings—John 2:25 says that He knew what was in man—didn't understand that certain people were "gay"? We're not talking about the writers of Scripture understanding modern science. We're talking about them—including Jesus Himself—understanding human nature.”

I have no problem affirming that Jesus knew that some people were homosexual. I don’t see him mentioning that fact anywhere in the Gospels, however, and I certainly don’t see him condemning it!

5) The gospel brings good news to homosexual men and women.

It certainly does. Jesus died for our sins, and in Him we can all – gay and straight, man and woman, young and old, black and white, rich and poor – find forgiveness, peace, hope, and purpose.
Is the gospel of Jesus hard to follow? Yes. Love for God and for our fellow humans is not something that comes easily to us. We need to change and grow to be more like Jesus. But that regards us all, not only homosexuals. In fact, one of the first things we need to change is our tendency to judge others by our own standards. Especially if we imagine them to be God’s standards.
We must open ourselves to God and let Him teach us the standards He expects us to stand up to. We must NOT let ourselves be deluded into thinking that our own interpretation of God, His will, or His Word is the correct one.
I am never sure that my interpretation is correct. If I find that I’m wrong, I will change my opinion. There is only one interpretation that I KNOW is incorrect, and that is the literal one.

If you are interested in more
of my biblical interpretations,
and can read Swedish,
please visit Hbt-bibeln!

RF: No friends :-(

Mitt svar på Regnbågsankans fråga

Regnbågsankan r.f. ställer på sin hemsida en fråga:

Stöder du medborgarinitiativet Ja2013 eller hör du till de kritiska rösterna? Hur förhåller du dig till homoäktenskap som troende, och ser du detta som en religös fråga?

Vi är flera som har svarat, både för och emot. Mitt svar lyder:

Enligt luthersk syn är äktenskapet en samhällsfråga. Riksdagen har rätt att stifta hurdana äktenskapslagar den vill utan att kyrkorna skall blanda sig i (synpunkter kan man väl få komma med, förstås). Äktenskapet är alltså inte i sig en religiös fråga.
Man kan ändå komma med religiösa argument också, och bör göra det när nästa steg är att fundera på hur kyrkan skall handla.
Skapelseberättelsen bör läsas så att människan är skapad till tvåsamhet, oberoende av könskombination. Därför är det följdriktigt att också enkönade äktenskap blir tillåtna (och ja, jag skrev på medborgarinitiativet så fort det var möjligt). Kyrkorna bör ha möjlighet att självständigt besluta om sitt förhållningssätt, men själv skulle jag vara fullt beredd att viga enkönade par.
Jag förstår dock att många kolleger har samvetsbetänkligheter, så de som har blivit prästvigda innan denna lag träder i kraft bör ha frihet att låta bli att ställa upp (bara det sker snyggt). De som prästvigs senare vet vad de ger sig in på, och ska inte ha denna frihet.

Frågespalten LXXIII: Onaturliga begär och naturlig läggning

Frågeklustret, som jag nämnde i förra Frågespalt, fortsätter:

Sen är det en till text som jag har frågor om: I Romarbrevet så står det om hur "heterosexuella straffas med homosexualitet" som bloggaren Aqurette citeras på din sida. Men det står också i Romarbrevet att "kvinnorna bytte ut det naturliga umgänget mot ett onaturligt, likaså övergav männen det naturliga umgänget med kvinnorna och upptändes av begär till varandra". Visserligen handlar det om att byta begär men det står inte "deras naturliga" utan rätt och slätt "det naturliga", som om det bara finns ett naturligt sätt. Hur tänker du kring det?

Jag tycker att man inte skall läsa för mycket in i texten. Poängen är ju att folk sysslade med sådant som var emot deras naturliga läggning. Kvinnorna och männen bytte ut det naturliga umgänget med det andra könet. Man kan tolka detta som att heterosexualiteten är ”det naturliga” i allmänhet, men också att heterosexualiteten var det naturliga just för dessa personer (vilket i så fall skulle uttryckas med ”deras”). Eftersom det står ”det” är båda tolkningarna lika möjliga. Att utgående från detta påstå att endast en viss läggning är ”den naturliga” är att göra våld på texten. Visserligen skulle den tolkningen säkert vara i linje med Paulus’ tankar, men Rom 1:26-27 kan inte användas som grund för det argumentet (men kanske som stöd, om du förstår skillnaden).

Men som jag skriver på Hbt-bibeln, handlar det här om otuktiga handlingar som är emot personens naturliga läggning. Dessutom är det inte (här) handlingarna i sig själv som är den synd som Paulus vänder sig mot, utan de är en följd, ett straff om man så vill, av personernas egentliga synd, alltså deras bortvändhet från Gud.


Frågespalten LXXII: Skapelse och sexualitet

Ett frågekluster kom på eposten. En av frågorna löd:

Det en fråga som jag länge funderat på och det är den om skapelseberättelsen och sexualitet. Jesus citerar ju från skapelseberättelsen i evangelierna. Visserligen handlar det då på Jesu tid om skilsmässa, och bara en man och en kvinna kunde skiljas på den tiden. Men jag tycker det låter som att Jesus verkar understryka att Gud "gjorde dem till man och kvinna", att de två hör ihop på ett särskilt sätt och "därför ska en man lämna sin far och sin mor för att leva med sin hustru och de två ska bli ett". Alltså ska han gifta sig med en kvinna och inte med en annan man.

Samtidigt säger Jesus ingenstans att förhållanden mellan två kvinnor eller två män skulle vara något ont. [...]
Hur kan man tänka kring skapelseberättelsen och sexualitet? Och finns det plats för bisexuella som jag i skapelseberättelsen?
Om jag blev tvungen att välja celibat om jag var homosexuell så skulle jag ju ändå inte bli ett med någon av motsatt kön. Många som förespråkar celibat för homosexuella hävdar samtidigt att det att en man blir ett med en kvinna är Guds vilja.
Hur möter man argumentet att vi alla egentligen är heterosexuella och är skapade på det viset, och att vara bisexuell handlar om handling och inte om läggning (om du förstår vad jag menar?)? Eller argumentet att man han be Gud "befria" mig från att vara bisexuell? (Varför Gud nu skulle vilja det).

Det verkar som om du skulle ha hittat min sida ”Hbt-bibeln”, där jag ju behandlar det du frågar om. Du vill alltså ha fördjupning.

I avsnittet om skapelseberättelserna skriver jag: ... också annan än heterosexuell kärlek kan motiveras med skapelseordningen. Människan är skapad till att längta efter tvåsamhet. Den biologiskt grundläggande tvåsamheten är naturligtvis mellan man och kvinna; utan den kombinationen skulle människan inte ha kunnat uppfylla Guds bud att föröka sig och uppfylla jorden (1Mos 1:28). Men det budet är nu uppfyllt. Det är rent av det enda av alla de bud som Gud har gett oss som vi människor har uppfyllt - och det till överdrift! Aldrig är det bra.
Men som vi ser av den korrekta översättningen hör inte tvåsamhet och förökelse ihop på något absolut sätt. Därför strider inte heller andra kombinationer än man-kvinna mot detta avsnitt.

Om dessa ”andra kombinationer” består av homo- eller bisexuella är väl en bisak... alltså jag menar, det är mindre viktigt. Karikerat är det ju så att en heterosexuell blir kär i en person av motsatt kön, en homosexuell i en person av samma kön och en bisexuell i en person oberoende av kön. Det viktiga är ändå tvåsamheten, inte könskombinationen.

Jag skriver också: Gud har skapat ett pussel med många tusen bitar. Och bland dessa tusenden gäller det att finna någon som är ben av mina ben, kött av mitt kött. Någon som jag passar ihop med till både kropp och själ. [...] Om det vore ett pussel med bara två bitar, då skulle ju män och kvinnor vara utbytbara inbördes. Mannen kan skilja sig och gifta om sig och det är fortfarande man och kvinna. Men Jesus menar tydligen att relationen mellan makarna är unik. Hustrun är inte utbytbar. Inte för att makarna vigts på något särskilt sätt, utan helt enkelt för att de "lämnat sin far och sin mor" för att leva med varandra. De är de facto ett med varandra. Och därmed är de sammanfogade av Gud.

M.a.o.: Två personer skall bli ett. Man ska hålla ihop och inte vara otrogen. Skilsmässa är ingenting som Jesus rekommenderar. Men könsfördelningen i parförhållandet är nog sekundär.

Vi återkommer senare till de andra frågorna här på Frågespalten.



Ten things about Church and LGBT

A list from Child of Illusion:

Merton on the comforts of the Bible

There is, in a word, nothing comfortable about the Bible - until we manage to get so used to it that we make it comfortable for ourselves. But then we are perhaps too used to it and too at home in it. Let us not be too sure we know the Bible ... just because we have learned not to have problems with it. Have we perhaps learned ... not to really pay attention to it? Have we ceased to question the book and be questioned by it?

- Thomas Merton
from his book Opening the Bible
as quoted on God's Politics

Frågespalten LXX: Theologia irregenitorum

Vädjan på Facebook:

Definiera kort "theologia irregenitorum"??
(tentläsning pågår...sku vara enklare om instuderingsfrågorna sku vara på svenska)
Teologvänner, hjälp mottages med tacksamhet.

Theologia irregenitorum betyder bokstavligen ”de icke-pånyttföddas teologi” (i motsats till theologia regenitorum).
I spänningsfältet mellan de två finns flera frågor. Räcker Bibeln som grund för en frälsande tro, eller måste man ha tro för att kunna förstå Bibeln? Hur kan man veta att man själv är pånyttfödd och har det väl ställt med Gud? Paul Tillich säger att så fort någon påstår att den är en rätt (pånyttfödd) kristen, upphör den att vara kristen överhuvudtaget, eftersom den då har gjort en bedömning som endast Gud kan göra.
Bibel 2000 har kritiserats för att en del av översättarna inte är ”troende kristna”. Det är alltså ett krav på theologia regenitorum. Men blir översättningen sämre av det? Kan den heliga Anden inte verka var och när han vill? Inte kan vi väl begränsa Guds kraft till att verka endast genom dem som tror på honom?
OK, det blev inte så kort, och inte kanske så klart definierat heller. Men nånting, kanske...

RF: Spill Fix

Jeesus ja Peetrus

- Miks Peetrus salgas Jeesuse?

- Jeesus tervendas Peetruse ämma.

- Miksi Pietari kielsi Jeesuksen?

- No, siksi varmaankin, kun hän paransi tämän anopin.

Frågespalten LXVIII: Hatbrott att förstöra en bibel?

Det kom en fråga på Fråga prästen:

Jag undrar om det är ett hatbrott att riva sönder en bibel eller förstöra den på något annat sätt? Och vad händer i såna fall?

Ett hatbrott är ju, om jag har förstått rätt, en brottslig handling som är motiverat av hat mot någon folkgrupp.
Det är klart att någon kan hata kristendomen eller kristna och låta sitt hat gå ut över en bibel. Men att riva sönder eller på annat sätt förstöra en bok är ju inget brott. Därmed är det inte heller något hatbrott och får inga rättsliga följder.
Om bibeln i fråga är ens egen, vill säga. Annars kan det bli frågan om stöld eller något sådant. Men i grunden är svaret på din fråga ändå ”nej”.

Sedan är det en annan sak att redan det hat eller den motvilja som får någon att förstöra en bibel är beklagligt. Det får vi kristna jobba med genom positiv verksamhet. Att skrida till lagstiftningsåtgärder är däremot knappast fruktbart.

Agnusday on eating His flesh

See more here. 

RF: Speedy

Frågespalten LXVII: Efter diskussion med Jehovas vittnen

Från Fråga prästen:

Jag undrar över några frågor.
1. På Noas tid tog ju Gud bort hela den världen genom en översvämning eftersom människorna i den världen var onda, dem gjorde bara onda saker och allt dem tänkte på var ont. Men jag träffade två vittnen på stan häromdagen som pratade lite om detta sen nämnde dem förstås att slutet närmar sig o.s.v., och dem sa även att snart ska Gud ta bort alla onda människor. Nu stämmer ju detta för att när Jesus kommer tillbaka hit så blir det fred, men de sa även att onda människor är även sådana som inte tror på Gud (ateister) eller sådana som inte vill ta tid att lära sig saker om Gud eller tillbe honom.
Frågan lyder alltså: Stämmer det verkligen att när Jesus kommer tillbaka så ska inte bara onda människor försvinna, utan ateister, människor som inte ville lära sig saker om Gud o.s.v. Är det verkligen sant? När Jesus återvänder kommer Gud då att slakta miljarder människor som inte tror på honom, eller som inte ville ta sig tid och lära sig saker om honom, o.s.v.? Hoppas jag får svar på detta för att blev lite skrämd av vad dem sa. ( Sen är det ju så att enligt JV så är dem, dem enda sanna kristna och alla andra falska)
2. Säger Bibeln att man inte ska gifta sig med en icke-troende? Om ja är det i sådana fall fel att man väljer en partner som inte tror på Gud? Jag tycker inom ett äktenskap att det viktiga är att personerna älskar varandra oavsett vad de tror på, det tror jag även att Gud tycker är viktigt, hoppas jag i alla fall, men vad säger Bibeln om detta och vad anser du? :)
3. Är det satan som styr denna värld? Bibeln säger ju att hela världen ligger i den ondes våld. Är satan denna tingens Gud så att säga?
4. Övrig fråga: Hur skulle du reagera ifall ett vittne hade knackat på din dörr och talat om för din att det du tror på är falskt och helt fel?

Det var en hel drös med frågor på en gång. Men jag förstår att ett möte med Jehovas vittnen kan vara besvärligt. De är väl pålästa och drillade i att debattera med sådana som har annan tro än de. Om man vill diskutera med dem och släpper in dem får man bereda sig på en hård diskussion. Samtidigt tycker jag att de skall behandlas artigt, för det är inte dörrknackarnas fel att deras system är som det är. Därmed inte sagt att man skall släppa in dem, alltså.
Kanske det besvarar fråga 4.

1. Om vi utgår från liknelsen om fåren och getterna i Matt 25, säger Jesus att vi kommer att dömas utgående från våra gärningar, oberoende av om vi inte skulle tro. Den som handlar gott hör till ”fåren” och blir räddad. Problemet är att alla människor också har gjort sådant som är ont. Då har vi som tror på Jesus möjligheten att lita till hans nåd och kärlek och be om förlåtelse för det onda. Då blir vi berättigade till räddning, inte för det vi har gjort, utan för det han har gjort.
Som svar på fråga 1 skulle jag alltså säga att den som tror på Jesus blir räddad, och likaså den som aldrig har gjort annat än gott. Tyvärr är den sistnämnda gruppen väldigt fåtalig. Ondska finns i oss alla (liksom också godhet, förstås).

2. På ett ställe talar Paulus om att vi inte skall gå i ok med den otroende, en bild som han hämtar från Mose lag som förbjuder användandet av två olika slags dragdjur på en gång. Paulus varnar alltså för ”blandäktenskap” eftersom de är svåra för tron. Den som är kristen och den som inte är det påverkar varandra inom ett äktenskap, men vem som påverkar mer och vilket slutresultatet blir är omöjligt att säga på förhand. Kanske den icke-troende kommer till tro, men kanske den troende tvärtom mister sin tro.
Det är alltså riskfyllt för tron att välja en icke-troende partner.
Men om man är medveten om detta, och om båda parter går in för en aktiv respekt för den andras ståndpunkt, har inte jag samvete (eller för den delen möjlighet) att förbjuda någon att följa sitt hjärta. Det finns alltid olikheter och potentiella problem i ett förhållande. Det viktiga är inte hur stora problemen är, utan vad man gör för att lösa dem.

3. Jag tror att Satan inte önskar något hellre än att anses vara ”denna världens gud”. Han är besegrad i grunden genom Jesu handlingar på korset, och för nu närmast en desperat gerillakrigföring för att förleda så många han kan innan han blir förgjord på den yttersta dagen. Satan är inget hot mot Gud. De två är inte jämlika i något sorts dualistiskt system, utan det är Gud som råder över hela skapelsen.
Sedan är det en annan sak att Satan nog är ett hot mot oss människor. I den innebörden ligger vår värld i den ondes våld. Vi skall inte ge oss i kast med honom genom någon sorts ”andlig krigföring”, utan bara förlita oss på Gud och Jesu frälsargärning. Annars kan det nog gå illa.

Ingenjörsteologi: Bibeln som manual

På Leif Ekrems blogg stötte jag på ett inlägg rubricerat En agnostiker lyssnar på predikan. Leif kommer med synpunkter som kan vara matnyttiga för predikanter och andra professionella talare.
Han tar upp en grej som jag har funderat på ibland:

Ett tema jag flera gånger hört och förundrat mig över, är att Bibeln liknas vid en manual eller handbok över någonting? Livet?
Den metaforen haltar illa. Jag antar att predikaren uppmanar folk att läsa Bibeln? Hur är det med den typiska manualen? De flesta jag känner undviker manualer som pesten. Man packar upp datorn, spelverket, tv:n, den nya programvara och sätter igång. Manualen tar man till i nödfall och då någon enstaka gång! Skulle jag ha en stark kristen övertygelse, skulle Bibeln ligga så långt ifrån alla manualer som möjligt!
Det är inte lätt att tala i liknelser och metaforer. Man måste var mycket kunnig om hur åhöraren kan tolka det hela.
Det här slår direkt fel i min tolkning.

Leif har så rätt. En manual har som poäng att vara en klart och entydigt skriven text som hjälper användaren att bruka den maskin el.dyl. som manualen beskriver. Visserligen innehåller Bibeln mycket som hjälper oss tll ett bättre liv, men där finns också en del som är ovidkommande i det avseendet. Och att Bibeln inte är klar och entydig kommer ju fram redan av det faktum att det finns så många olika tolkningar och så många olika kyrkosamfund som är grundade p.g.a. tolkningsskillnader.
Därmed inte på något sätt sagt att Bibeln inte skulle vara värd att läsas och studeras. Men riktigt så enkel och entydig som en välskriven manual är den inte. (Jag utgår alltså från att det finns välskrivna manualer i sinnevärlden, även om jag inte har stött på sådana ännu. Men jag blir ju bara 45 i höst, så jag hinner väl ännu.)

Tanken på Bibeln som manual är typisk för vad jag kallar för "ingenjörsteologi". Med det syftar jag på det svartvita "on-off-tänkande" som präglar vissa (men på inget sätt alla!) ingenjörer som har slagit om till prästbanan. Någon gråzon tycks inte existera. Antingen är man djupt och varmt troende, eller så hamnar man i helvetet. Antingen är Bibeln bokstavligen Guds ord, eller så kan man kasta den på sophögen. En handling är antingen syndig eller syndfri oberoende av dess sammanhang. Ja, ni vet allt det där.
Det verkar som om studierna i teologi inte skulle ha lett ingenjören bort från ett mekanistiskt tänkande, utan man man sätter maskinritningar och Bibeln i samma fack. Mycket beklagligt.

Jag upprepar att detta ingalunda gäller alla ingenjörer. Inte heller är ingenjörer de enda som drabbas av detta. De exempel som jag har stött på har dock så typiskt varit just ingenjörer som har slagit om, att jag anser att termen "ingenjörsteologi" är berättigad.

Frågespalten LXVI: Livet efter detta

En fråga från Fråga prästen:

Jag har en fråga som jag funderar lite över. Vi kristna väntar ju på att Jesus ska komma tillbaka till jorden, och enligt Bibeln ska det bli ett paradis som Gud hade tänkt från början, ingen död, sorg, lidande, smärta o.s.v. Men samtidigt så säger vi ju att man kommer till himlen när man är död. Frågan lyder alltså: Kommer alla vara i himlen tills Jesus kommer tillbaka till jorden och uppväcker alla och gör den till ett paradis? Eller hur blir det? Är lite förvirrad på just detta. Tacksam för svar!! :) :)

Detaljerna om livet efter detta är något som Bibeln inte ger något entydigt svar på. I allmänna ordalag kan vi konstatera att det finns ”två utgångar”, där den ena är en evighet tillsammans med Gud i fullkomlig lycka (det som ofta kallas ”himlen”) och den andra det motsatta (”helvetet”). Men detaljerna kan man nog inte komma till någon enighet om – och det är knappast meningen heller.
Min egen teori, baserad på min läsning av Bibeln, och knappast sannare än andras teorier, är att när vi dör så dör vi. Sedan är vi döda tills Gud på den yttersta dagen, då Jesus kommer tillbaka, uppväcker oss till den sista domen. Då fördelas vi i de två grupperna (”fåren” och ”getterna”, som Jesus talar om i Matt 25) och får veta vilket öde vi har i evigheten. Att vi sitter på en molnkant och tittar ner på våra efterlevande, såsom en populär uppfattning ger vid handen, finner jag inget stöd för i Bibeln.
Men inte heller jag vet med säkerhet. Endast en, Jesus, har återvänt från de döda, och han hade annat att tala om med sina lärjungar än ovidkommande detaljer. Vår uppgift som kristna är inte att spekulera så mycket om detta, utan hellre att leva vårt liv så att vi en gång kan stå till svars för vad vi har gjort och lämnat ogjort.

RF: Quick Part

Thought provoking or just provoking?

I read an interesting article on the net the other day. It was called Christians Who Are Against LGBT Misuse The Bible, written by Greg Carey (Professor of New Testament at Lancaster Theological Seminary) and published on the Huffington Post 11.8.12.

Hiding behind the Bible doesn't exempt us from responsibility for our beliefs and behaviors. The Bible is a complicated book. Using the Bible to condemn sexual minorities requires that people make a series of choices and assumptions,

Carey writes, and the goes on to analyze some of those assumptions. It all comes down to your interpretation. And whenever you read something - anything - you automatically interpret it. You just can't avoid it. Saying you read something the way it is written means you close your eyes to the fact of your own interpretation. And then you will go astray more surely than if you acknowledge your interpretation and take it into account. Professor Carey writes:

There's no avoiding the problem of interpretation - or the responsibility that goes with it.
Julius Caesar said, "People believe what they want to believe." Modern psychology has confirmed his wisdom: Our moral choices tend to reflect our biases and passions more than an unbiased process of moral reflection. Let's be honest: if you're anti-gay, you're anti-gay. Just don't blame the Bible for your bigotry.

Please read the whole thing - it isn't all that long. Perhaps it will provoke you - which is healthy enough - but hopefully it will also be thought provoking.

Frågespalten LXIV: Obefläckad äkta säng

"Mats" skriver:

Jag undrar lite över äktenskap, det är ju att vara gift. Då undrar jag om lite över när det står i Bibeln att den äktenskapliga sängen ska vara obesudlad, är det inte detsamma att man inte får ha sex innan äktenskapet? Men det är väl bara för dem som vet och har sex ändå som Gud dömer? Hebr. 13:4: ”Äktenskapet skall hållas i ära bland alla och den äkta sängen bevaras obefläckad. Ty otuktiga och äktenskapsbrytare skall Gud döma.”

Hej Mats!
Att ”den äkta sängen [skall] bevaras obefläckad” innebär förstås rent bokstavligt att man inte får vara otrogen mot sin man eller hustru. Det är då frågan om äktenskapsbrott, alltså att någon som är gift har ett sexuellt förhållande med någon annan än den man är gift med. Båda parterna i det förhållandet begår äktenskapsbrott, inte endast den som är gift. Och om båda parterna är gifta på annat håll, blir det ju frågan om s.a.s. dubbelt äktenskapsbrott.
Frågan om sex före äktenskapet är mer komplicerad än så, och ett förbud mot det kan nog inte motiveras uteslutande med denna vers. ”Otukt” förkastas i versens andra del – och på andra håll i Bibeln – men vad det innebär för oss idag är inte lika entydigt som ”äktenskapsbrott”. Det är klart att om någon ”hoppar från blomma till blomma” och praktiserar lösa förhållanden i mängd, så kan det kallas otukt. Frågan är inte lika klar i samband med sådana som har sex med någon de älskar – pojk- och flickvänner eller sambor, alltså. Det är förstås per definition utomäktenskapligt sex, men knappast äktenskapsbrott.
Frågan här blir om ”den äkta sängen [skall] bevaras obefläckad” också före sängen har blivit ”äkta”. Här är det en fråga om ansvarstagande för varandra och för eventuella följder som det sexuella förhållandet har. Som kollegan Lucas Snellman svarade på en fråga med samma tema: Sammanfattar man all undervisning om sex i bibeln, kan man säga att det handlar om ansvar. Sex är ju i grunden något fint och vackert men som människor är vi sårbara och därför är det viktigt att vara varsam och respektera den andre.

Svaret finns också på Fråga prästen.