Intervju om kontraktsprostskap i Östra Nyland 31.5.14

Kyrkoherde vald till kontraktsprost

Lovisa

Från och med juli ansvarar kyrkoherde Karl af Hällström för det svenska kyrkliga livet i hela Östnyland.

Karl af Hällström, kyrkoherde i Lovisa svenska församling, är märkbart glad över utnämningen till kontraktsprost för de svenska och tvåspråkiga församlingarna i Borgå domprosteri. Han valdes på en rösts marginal mot Mats Lindgård, som är domprost i Borgå.
– Jag känner mig både hedrad och stolt. Utnämningen betyder mycket, att jag har fått kollegernas förtroende. Men jag fortsätter som hittills som kyrkoherde i Lovisa svenska församling.
Han tillträder som kontraktsprost i juli. Utnämningen betyder att det administrativa arbetet ökar och att af Hällström axlar ansvaret för prosteriets sammanhållning.
– Till exempel kan man öka samhörigheten i församlingarna med gemensamma utflykter och gudstjänster. Att jobba som kontraktsprost är att vara diplomat. På en arbetsplats är åsikterna många, man ska kunna jämka utan att själv sticka undan stol med sina egna åsikter. En åsikt stämplar inte själva personen.

Hederstitel blev tjänstetitel

Ordet prost härstammar från latin och betyder förman. Titeln var förr en hederstitel som präster fick som tack för en lång karriär inom kyrkan.
Prosttiteln delas fortfarande ut, men i betydligt mindre skala än förr. Nu är prosten en tjänstetitel. Kyrkoherden i domkyrkoförsamlingen är domprost och prosterierna har en kontraktsprost.
– Den korrekta titeln skulle egentligen vara prosteriprost, men för att undvika ordmonstret används kontraktsprost i stället.
Precis som titlarnas betydelse, förändras också prästens roll i samhället. Förr var prästen, tillsammans med läraren, byns auktoritet. I dag är prästerna inte de enda som är högtutbildade i samhället. Det är inte heller en självklarhet att alla hör till församlingen.
– Respekten för prästen finns kvar men vi är inte längre satta på en piedestal. Vi bedöms utifrån det vi gör och inte på grund av vårt ämbete.
af Hällström tycker det är bra att tröskeln att nå en präst är låg. I Lovisa har han prästkragen på sig utomhus. Men sällan kommer folk och pratar med honom på gatan om det som bekymrar dem.
– Saker som berör vill man diskutera i lugn och ro och med tid.

Håll inte allt inom dig

af Hällström har jobbat ett par år i Lovisa församling. Han trivs bra. Speciellt positivt är att församlingen är liten, att man snabbt får kontakt och lär känna församlingsmedlemmarna.
– Lovisaborna mår bra. De har fullt upp med vardagslunken som innehåller både sorg och glädjeämnen. Men inte är Lovisaborna mer skonade än andra. Många mår dåligt, det finns missbruk, man är sjuk eller fattig.
Han säger att församlingens största utmaning är att personalen och frivilliga ska orka.
– Personalen är utbildad och många jobbar inom kyrkan för att det är ett kall. Men det är tungt, att på nära håll se människors nöd. Hjälparbete tär på ens egna resurser. Inom kyrkan får vi inte glömma att ta hand om oss själva också.
af Hällström har märkt att folk inte vill visa utåt hur dåligt de mår. Han önskar att alla skulle hitta någon att dela bördan med. Det kan vara en vän, en släkting, kyrkan, eller sjukvården. Många får stöd av familjen.
– Till exempel om uppsägningar är aktuellt vacklar familjens ekonomi. Alla i familjen bär bördan och man kanske inte kan dela sin oro. Då kan det vara bra att prata med någon utanför familjen.

Marianne Palmgren
Fakta: Vad är kontraktsprost?
– Prästerna i prosteriet väljer kontraktsprosten.
– Till Borgå domprosteri hör de svenska och tvåspråkiga församlingarna i Östnyland.
– En kontraktsprost fungerar som en länk mellan domkapitlet och församlingarna i prosteriet.
– Kontraktsprost i domprosteriet har sedan 2008 varit kyrkoherden i Sibbo svenska församling, Helene Liljeström. Hennes sexåriga mandatperiod är nu över.
– Mandatperioden för kontraktsprosten är sex år.
Delar av intervjun på nätet här.

***

Jag måste ännu tillägga att domkapitlet vid sitt sammanträde den 16 juni utser kontraktsprosten bland de tre som fick flest röster i valet. Det är alltså inte ännu helt klappat och klart. Men jag är förtröstansfull.

Uppdrag Granskning: Bögbotarna

Dert grävande aktualitetsprogrammet Uppdrag granskning i Sverige har här senast (28.5.14) tagit sig uppdraget att granska Svenska kyrkan, och specifikt den minoritet av prästerna som inte helt håller med om att homosexualitet är OK, att det inte är en sjukdom och att man inte behöver bli botad från den. Redaktionen sände ut en av sina medlemmar till prästerna, och han påstod sig heta Calle Larsson, vara homosexuell och inte vilja vara det. Och så filmade han deras samtal med dold kamera.

Några små kommentarer till det som kom fram i programmet.
1. Prästernas själavårdsteknik är både intressant och beklämmande. När någon säger att DETTA är mitt problem, måste man förstås utgå från den problemställningen, men det är nog ytlig själavård att gå med på problemställningen sådär direkt.
Fastän någon säger sig känna skuld för något kan man inte direkt förkunna förlåtelse, utan måste först kolla om det verkligen är skuld och inte bara skuldkänslor, vilket är något helt annat. I så fall är det känslan som måste bearbetas och inte den icke-existerande skulden.
I det aktuella fallet är problemet ju inte att den unge mannen skulle vara homosexuell, utan att han har problem med sin homosexualitet. Det är hans attityd till sig själv som själavården borde bearbeta, inte hans sexualitet som sådan. Att prästerna missade detta ger inte ett särskilt professionellt intryck.
2. På förhand var det mycket hallå om att samtalen inspelades med dold kamera. Det ansågs bryta mot tystnadspliktens grund. Och visst är smygmetoder av detta slag suspekta och kontroversiella.
Tystnadsplikten är dock till främst för att skydda konfidenten, inte prästen. Prästerna fick (efteråt) klart förklarat för sig att själavårdssamtalet inte var äkta och att "Calle Larsson" inte existerar. Att de vägrade kommentera fallet också efter att det framkom att det var fejk är inte godtagbart; i det skedet finns det ingen konfident att skydda, utan de skyddar bara sitt eget skinn. Vilket kanske i och för sig måste vara dem tillåtet. En av dem blev avstängd från sin tjänst, så visst hade de något att förlora.
3. Sedan är det ju bara tre präster som gjorde detta. Jag vet inte hur många präster som finns i Svenska kyrkan, men det måste ju vara hundratals, om inte tusentals. Varje fall är förstås för mycket, men en viss proportionalitet bör också finnas. Och Svenska kyrkan är ju minsann inte det värsta exemplet på övergrepp - där finns det ju t.o.m. ett beslut från kyrkomötet att "helanden" av homosexuella inte är tillåtna. Så är det minsann inte överallt!
Media:
Präster i Svenska kyrkan försöker ”bota” homosexuella (svt.se 27.5.14)
Fejkad själavård på tv skapar upprörd debatt (Kyrkans Tidning 28.5.14)
Gayvänlig kyrka - med en bit kvar att gå (Kyrkans Tidning 28.5.14)
”Jag önskar att vi kunde titta på vad vi menar med att ’alla är välkomna’” (Kyrkans Tidning 28.5.14)
RFSL: Svenska kyrkan måste ta avstånd (svt.se 28.5.14)
”Svenska kyrkan inte värst” (svt.se 28.5.14)
”Tack för att ni avslöjar homofientligheten, UG” (Lars Gårdfeldtsvt.se 28.5.14)
Om Uppdrag granskning: "Inga svavelosande predikningar om synd och straff" (ledare i Dagen 28.5.14)
Präst tas ur tjänst efter Uppdrag gransknings "Bögbotarna" (Dagen 29.5.14)
Präst tas ur tjänst efter tv-granskning (svt.se 29.5.14)

Kollega Kirsi fick foten!

Strömfors församling är en av de f.n. fem (från årsskiftet sju) som ingår i Lovisanejdens kyrkliga samfällighet. Arbetsklimatet där har varit ansträngt under kyrkoherde Kirsi Oksanens tid, alltså sedan 2011. Tvister mellan kyrkoherden och de anställda och mellan kyrkoherden och de förtroendevalda har tyvärr varit vardagsmat. Kyrkoherden har gjort sitt bästa för att komma åt de ekonomiska problemen i församlingen, men hennes metoder har inte varit uppskattade av alla.
Idag har domkapitlet i Helsingfors stift, dit församlingen hör, fattat det tunga beslutet att säga upp khde Oksanen från hennes tjänst. Pastor Antti Yli-Opas tar över som t.f. kyrkoherde från måndag 2.6, meddelar domkapitlet. Också Östra Nyland och Loviisan Sanomat publicerade nyheten 28.5.14.

Att en präst med ordinarie tjänst som kyrkoherde eller kaplan blir uppsagd är närmast oerhört och sker i allmänhet endast i fall av grovt missbruk, lagbrott eller fullkomlig olämplighet och inkompetens. [Uppdatering: Som en av kommantatorerna påpekar, luckrades reglerna upp något i fjol. Ovanligt är detta dock fortfarande.] Vad det i detta fall egentligen är frågan om meddelar domkapitlet inte, vilket kan vara förståeligt med tanke på integritetsskydd och liknande. Men fastän jag från sidan har kunnat följa med situationen, skulle jag bra gärna vilja veta mer om motiveringarna till detta väldigt hårda beslut.
Jag sörjer med kollega Kirsi, för hon har det verkligen inte lätt, samtidigt som jag hoppas att min grannförsamling nu när en faktor försvinner kan få möjlighet att helna från de konflikter som har skakat den under de gångna åren.

Kyrie eleison!

Uppdatering: Mer i media:
yle.fi 29.5.14

Uppdatering 30.5.14: För att skydda mig själv kommer jag inte att kommentera mer i denna fråga.

Regnbågsflagga på rådhuset i Jakobstad i sommar

Nyhet från svenska.yle.fi 26.5.14:
Regnbågsflaggan kommer att vaja från rådhuset i Jakobstad under Prideparaden. Det beslöt stadsstyrelsen på måndag kväll.
Arrangörerna hade bett staden om lov att få flagga med regnbågsflaggan under paraden på Jakobs dagar i juli och stadsstyrelsen gav dem grönt ljus.
Denna nyhet är speciellt välkommen, eftersom Jakobstad ligger i det som traditionellt kallas "bibelbältet" där traditionella värden anses vara centrala (lite av det syns i kommentarerna till nyheten i Österbottens tidning 27.5.14). Stadsstyrelsen i Jakobstad visar nu att också tolerans är högt i kurs - vilket för den lite insatta förstås inte är så överraskande, men nog glädjande. Tack!
Nu gäller det för de officiellt mer progressiva städerna längs sydkusten att följa det goda exemplet. Vem hinner först? Borgå? Lovisa? Helsingfors? 

Väike nali...

"Palju pilet maksab?" küsib poisike kino kassas.
"Kuusteist zlotti."
"Mul on ainult kaheksa zlotti. Palun andke mulle pool piletit, ma vaatan ühe silmaga."

Pray for my hearing, Father!

A priest said, "Anyone with 'special needs' who wants to be prayed over, please come forward to the altar rail."
With that, Albert got in line, and when it was his turn, the priest asked, "Albert, what do you want me to pray about for you?"
Albert replied, "Father, I need you to pray for help with my hearing."
The priest put one finger of one hand in Albert's ear, placed his other hand on top of Albert's head, and then prayed and prayed and prayed. He prayed a "blue streak" for Albert, and the whole congregation joined in with great enthusiasm.
After a few minutes, the priest removed his hands, stood back and asked, "Albert, how is your hearing now?"
Albert answered, "I don't know. It ain't 'til next week."
Thanks to MadPriest!

Vald till kontraktsprost!

En nyhet från församlingens hemsida:
Församlingarna i stiften är grupperade i prosterier. En av kyrkoherdarna i prosteriet är kontraktsprost med uppgift att dels vara mellanhand mellan prosteriet och domkapitlet och dels verka för sammanhållning och samhörighet i prosteriet.
Till Borgå domprosteri hör de svenska och tvåspråkiga församlingarna i Sibbo, Borgå, Pernå, Lovisa, Liljendal och Lappträsk.

Kontraktsprost i domprosteriet har sedan år 2008 varit kyrkoherden i Sibbo svenska församling, Helene Liljeström. Hennes sexåriga mandatperiod tar nu slut, och från den 1 juli 2014 tar kyrkoherden i Lovisa svenska församling, Karl af Hällström, över kontraktsprosteskapet för de följande sex åren. Han valdes av kontraktsmötet (alltså prästerskapet i prosteriet) den 21 maj.

Domkapitlet skall ännu fastställa utnämningen.
Valet blev en riktig rysare. Jag besegrade min närmaste motkandidat med rösterna 7 mot 6 - men det är ju över hälften, så det räknas ändå!

Utvecklingen under de senaste åren är intressant. År 2008 ställde jag upp i kommunalvalet (och blev invald) eftersom jag var övertygad om att en man med mina åsikter aldrig skulle kunna bli vald till kyrkoherde och därför fick söka andra utmaningar. Och visst var politiken på många sätt intressant.
Men min förutsägelse slog fel, tack och lov. År 2012 tillträdde jag till min överraskning som kyrkoherde i Lovisa svenska församling, och att jag nu dessutom kan bli kontraktsprost visar - förutom att jag har kollegernas förtroende, och tack för det! - att utvecklingen inom kyrkan går åt rätt håll. Snabbt går det inte, men ändå framåt. Och kanske jag i min nya position har möjlighet att bidra till en god utveckling; det hoppas jag i alla fall.

Tack än en gång för förtroendet!

Uppdatering: Se också detta blogginlägg.

Kandidat i spegeln?

"Är detta bilden av en kandidat i församlingsvalet?" Nej, just detta är det inte.
Men kanske den nästa som ser sig i spegeln? Kanske just du?