Veckans anekdot: Svag pappa

Efter min första sejour på sjukhus vårterminen 2003 (jag var sammanlagt inne i fem omgångar för min ulcerösa kolit) hade det snöat när jag kom hem. Jag tog med mig Joakim (då 1,5 år) och gick ut på vår minimala radhusgård för att skotta, vilket normalt tog under en halv timme. Jag tänkte att det klarar jag galant, och så måste jag röra på mig lite efter att ha varit inspärrad på Mejlans.
Men jag var starkt anemisk. Jag orkade inte mer än kanske tio minuter innan det började gå runt för mig och jag fick sätta mig. Pojken tittade förvånat på mig, med en min av att "Vad gick det åt gubben nu då?"
Är man sjuk skall man tillåta sig att vara sjuk - inte tro att man skall klara samma som när man är frisk. Ibland måste man lära sig det genom försök-och-misstag-metoden.

3 kommentarer:

Anonym sa...

god morgon farbror prästen! Dagens visdomsord är uttalat! Tack!

Kalle af sa...

God morgon - och tack själv...

Anonym sa...

Här säger Du något verkligen viktigt, tycker jag!