Sexårsperioden har börjat!

Och så har jag då vid månadsskiftet tillträtt som kontraktsprost!
Jag har t.o.m. redan hunnit med en tjänsteuppgift: att igår assistera vid installationen av Stina Lindgård som gemensam kyrkoherde för Lappträsks svenska och Liljendal församlingar. Tack till alla medverkande!

Insändare om kandidatinformation

I lokaltidningen Östra Nyland ingick förra veckan en insändare, där frågeställaren undrade hur man ska få information om kandidaterna i det pågående församlingsvalet. Frågan är i sig berättigad.
Dock fanns det två problem med insändaren i fråga.
Det ena är att jag känner skribenten och hon mig, så om det faktiskt bara var information hon var ute efter, kunde hon ha ringt eller skickat epost.
Det andra problemet var att hon kallade sin kria ett "öppet brev". Men ett öppet brev är ett brev som, förutom åt mottagaren, också skickas till media för publicering. Men det ska alltså skickas åt mottagaren också. Och jag har aldrig fått brevet. Därmed är det frågan om "bara" en insändare.

Jag skrev hur som helst ett svar, som publicerades i ÖN 30.10.14:

Kära Gun-May!

I ÖN publicerades 23.10 ett s.k. "öppet brev" som du hade skrivit till min församling. Något brev har jag dock inte fått, så jag antar att du egentligen skrev en insändare. Men det är ju en bisak.

Du undrar hur väljarna ska få reda på vem som är uppställda i valet och vad de står för. Frågan är befogad.
Enligt lagen ska kandidatlistorna vara tillgängliga på pastorskansliet. Den informationskanalen är förstås något begränsad, så inom Lovisa svenska församling har vi också publicerat dem på vår hemsida (www.lovisasvenskaforsamling.fi) och på våra anslagstavlor. Eventuella tidningsannonser och annat informationsmaterial brukar valmansföreningarna sköta själva.
Inkommande söndag, den 2 november, ordnar församlingen ett tillfälle för kandidaterna att presentera sig. Detta sker i församlingsgården kl. 18. Välkommen dit!

Allt gott!

Karl af Hällström
kyrkoherde
Lovisa svenska församling

What does the Bible really (really!) say...?

In the on-line magazine “Charisma”, Michael L. Brown writes an article called What the Bible Really Says About Homosexuality (27.10.14). He makes five points, but they are wrong, all of them. Let’s look at them one by one.

1) The testimony of Scripture remains unchanged: The Bible forbids homosexual practice.
…no new textual, archeological, sociological, anthropological or philological discoveries have been made in the last 50 years that would cause us to read any of these biblical texts differently.
Put another way, it is not that we have gained some new insights into what the biblical text means based on the study of the Hebrew and Greek texts.

Well, in a way that’s true. We have, however, gained insights into what kind of authority different biblical passages have on us Christians. For instance, the passages in Leviticus that speak about “not lying with a man as with a woman” are part of a larger whole that forbid many practices that the Israelites’ heathen neighbours had – the idea being that God’s people should remain faithful to God, instead of being lured into worshiping their neighbours’ gods.

2) The Bible is a heterosexual book.
There are a few, very strong, very clear, references to homosexual practice—every one of them decidedly negative—and then not a single reference to homosexual practice throughout the rest of the Bible. It is not part of God's "recipe" for humanity.

This is not so. There are several biblical examples of love between people of the same sex – David and Jonathan, Ruth and Naomi and (arguably) Martha and Mary. They are soft-pedalled, since the Bible is largely a heteronormative book, reflecting the standards of the societies in which it came into being – but they are there. The Bible is not an exclusively heterosexual book!

3) Gender complementarity is of foundational importance.
Despite recent attempts to downplay this truth, male-female complementarity is part of God's foundational design.

Of course it is. Biologically. And the majority of humanity is heterosexual, so there is no question about the human race becoming extinct.
However, when God created Man (the species), He created us with a wish for “twosomeness” as opposed to lonesomeness. Most people find that “twosomeness” in a heterosexual relationship, as Adam and Eve did in Genesis, but many find it in same-sex relations. The Genesis passage does not specifically state that heterosexuality is the only option, only that it is the usual option, for human beings to find “twosomeness”.

4) Jesus knew exactly what was inside people, including their "sexual orientation."
“Are gay theologians willing to say that the Lord Himself didn't understand modern-day, still-evolving concepts like "sexual orientation"?
And are they willing to say that the Lord Jesus, who literally looked into the hearts and souls of human beings—John 2:25 says that He knew what was in man—didn't understand that certain people were "gay"? We're not talking about the writers of Scripture understanding modern science. We're talking about them—including Jesus Himself—understanding human nature.”

I have no problem affirming that Jesus knew that some people were homosexual. I don’t see him mentioning that fact anywhere in the Gospels, however, and I certainly don’t see him condemning it!

5) The gospel brings good news to homosexual men and women.

It certainly does. Jesus died for our sins, and in Him we can all – gay and straight, man and woman, young and old, black and white, rich and poor – find forgiveness, peace, hope, and purpose.
Is the gospel of Jesus hard to follow? Yes. Love for God and for our fellow humans is not something that comes easily to us. We need to change and grow to be more like Jesus. But that regards us all, not only homosexuals. In fact, one of the first things we need to change is our tendency to judge others by our own standards. Especially if we imagine them to be God’s standards.
We must open ourselves to God and let Him teach us the standards He expects us to stand up to. We must NOT let ourselves be deluded into thinking that our own interpretation of God, His will, or His Word is the correct one.
I am never sure that my interpretation is correct. If I find that I’m wrong, I will change my opinion. There is only one interpretation that I KNOW is incorrect, and that is the literal one.

If you are interested in more
of my biblical interpretations,
and can read Swedish,
please visit Hbt-bibeln!

Desperate opposition

In 2006, a fellow pastor and I were reported for heresy to the diocesan chapter of Porvoo. The reason eas that we had participated in an ongoing debate about sexual minorities in the Church, and since we wanted to accept them, we were labeled heretics. Well, the Chapter didn't agree and we were exonorated.

Now, an even flimsier excuse has been used to report another pastor to the Chapter of her diocese, Mikkeli in eastern Finland. Pastor Maarit Hirvi of Sammonlahti parish wrote a letter to the Editor of a local paper, saying that if the gender neutral marriage law now being prepared is passed by Parliament, and if pastors are given the right to marry same-sex couples, she would be prepared to do so. Kotimaa24 reported this on October 18.
So, if a hypothetical legal situation arises, she is willing to follow the law. That was the extent of her message, but that was enough for someone to react. This reaction is, in my opinion, desperate and ridiculous. If you are opposed to the aforementioned law, to the Church adopting its principles, and to pastors willingly following it, then there are ample political measures yet to use in your struggle. Legally persecuting individual opponents is hardly above board.

I have no doubt that pastor Hirvi will be exonorated, just as we were eight years ago. But i know how taxing the situation can be, so I wish her strength!

Himlaliv

Jag ska vara med i Himlaliv på YLE Fem. Programmet sänds ikväll, må 13.10 kl. 18:30 med repris sö 19.10 kl. 13:50 och sedan 30 dar på Arenan.

Betala för förrättningar?

När en präst förrättar ett dop, en vigsel eller en jordfästning i din familj, ska du då betala för det? Det är en fråga som folk funderar på, åtminstone om man får tro sociala media. För att röra till saken lite mer, sticker jag min sked i soppan.

Grundsituationen är den att det är "huvudpersonens" hemförsamling som har ansvar för att de egna medlemmarna får den kyrkliga service som de är berättigade till. Om du alltså vill ha en vigselpräst, ska du vända dig till din hemförsamling, och de ska fixa saken. Denna service är avgiftsfri. Inte gratis, förstås, för du har ju betalat genom kyrkoskatten, men någon extra avgift behöver du inte betala. Och prästen gör detta inom ramen för sin månadslön.
Om alla församlingens egna präster är upptagna, ska församlingen fixa och betala en vikarie, så att du får den service du är berättigad till.
Däremot kan du inte kräva att få en viss präst. Önskemål tar vi förstås emot och försöker uppfylla dem om det går, men det är ju inte alltid möjligt. Inte ens präster kan vara på två ställen samtidigt...

Situationen är en annan om du vill ha en präst som inte jobbar i din egen församling eller inte är i församlingstjänst överhuvudtaget. Ingenting hindrar att en utomstående präst döper ditt barn, men det kan vara bra att kolla med kyrkoherden först, både av principiella och ekonomiska skäl.
Jag har i den församling där jag är kyrkoherde (Lovisa svenska församling) gått in för principen att församlingen betalar arvoden endast åt vikarier som vi själva ber komma. Min tanke är för det första att det är kyrkoherden som ansvarar för att församlingens medlemmar får sin kyrkliga service, och då är det inte sakligt att det kommer "frilansare" som sköter saken s.a.s. bakom kyrkoherdens rygg, och för det andra att församlingens egna präster är anställda för det ändamålet, och att det inte är bra att någon annan tar betalt för att sköta deras jobb medan de själva sitter på kansliet och spelar Tetris. För att spetsa till det en smula.
Vidare har präster inte rätt att ta arvode av dem som redan har betalat en gång för servicen genom kyrkoskatten.
Den präst som kommer utifrån utan att diskutera saken med mig som kyrkoherde och få mitt medgivande till att vi betalar arvode, blir alltså utan betalning och sköter förrättningen på egen tid och egen bekostnad. Jag anser det vara orätt att vi skulle betala för sådant som vi inte har beställt eller gått med på.

Ersättning för direkta utgifter - närmast rese-ersättningar - kan prästen dock diskutera sig till med de anhöriga. Om församlingen inte betalar arvode, betalar den inte heller sådant.

Här nu några synpunkter. Frågor?

MKV: Upptrappad förföljelse av kristna i Indien

Från Martyrkyrkans vänners veckorapport:

Sedan det hindunationalistiska partiet Bharatiya Janata Party (BJP) kom till makten i maj, har vågor av anti-kristet våld spritt sig över Indien. Om de är uppmuntrade av BJP:s politiska seger eller handlar på eget bevåg så har radikala hindugrupper trappat upp sina våldsdåd de senaste månaderna. Attacker mot kristna grupper på den indiska landsbygden har nästan blivit en del av vardagen.

Ett kristet par i delstaten Bihar måste få sjukhusvård efter att hinduistiska extremister misshandlat och offentligt planerat att döda dem. På morgonen den 30 augusti tog sig en grupp män med våld in i Shri Lal Khatiyans hem i Balwanazir, Kaliyanganj. Männen frågade vem som hade besökt hemmet och kallade paret hedningar medan de misshandlade mannen, rapporterar den nationella evangelikala alliansen Evangelical Fellowship of India (EFI). När hustrun Asha Devi försökte stoppa misshandeln, kallade männen henne för slampa och slog henne i huvudet med skaftet till en skära. ”Asha fick ett djupt sår i huvudet och Lal har ont i bröstet”, berättade en lokal pastor som tillade att paret måste få vård på sjukhuset för sina skador.

Senare samma dag stod omkring 100 hinduistiska extremister med klubbor i händerna vid varje hörn av byn och hotade att skära varje kristen i bitar som försökte lämna området för att göra en anmälan om det skedda till polisen, berättade pastor Laxmi Prasad.
”Extremisterna varnade de kristna att de inte skulle gå in i någons hus och inte heller skulle de ta emot någon i sitt eget hus”, sade Prasad. ”De troende kunde ändå kontakta mig på telefon och jag informerade omedelbart områdets poliskommissarie.” Samma kväll sände myndigheterna två polismän för att skydda de kristna. Den 2 september, efter att polisen hade lämnat byn, höll extremisterna ett offentligt möte där de sade sig döda paret, berättade Prasad, och tillade: ”De kristna lever nu i ständig rädsla.”

Samma dag, den 26 maj, som premiärminister Narendra Modis BJP-regering övertog makten skedde en attack i samma område när hinduistiska extremister knöt ihop händerna på nio kristna, bland dem två flickor och en änka, och släpade dem från deras hem och misshandlade dem när de vägrade avsäga sig Kristus, rapporterade EFI.
”Som kriminella band de deras händer med ett rep, ledde dem ut på gårdsplanen och befallde dem att avsäga sig Kristus”, berättade Prasad. Extremisterna skymfade de kristna, sparkade och knuffade dem och slog dem med klubbor när de vägrade förneka Kristus. De fortsatte att trakassera och misshandla de kristna i över en vecka och försökte genom påtryckningar få dem att lämna sin tro. Slutligen låste de kyrkdörrarna den 6 juni.
”Extremisterna hotade att döda den som öppnar kyrkan igen och begrava dem inne i själva kyrkan. De sade också att det inte finns rum för några kristna i byn och hotade döda dem som inte lämnade Jesus”, sade Prasad.

Den 22 juli misshandlade hinduextremisterna de kristna igen. En lokal polistjänsteman, Sajat Hussain, uppmanade uppenbart irriterad de kristna att reda ut saken själva. ”Vi kan inte alltid skydda er.” När juristen Loreing Ovung från religionsfrihetsgruppen Alliance Defending Freedom-India ringde upp Hussain, uppgav ändå polisen att en borgenssumma på 20 000 rupier (motsvarar 255 € eller 2 340 SEK) hade fastställts för de påstådda angriparna och att han hade uppmanat de kristna att komma med ett skriftligt klagomål om den senaste attacken.

Pastor Richard Howell, generalsekreterare för EFI, beklagar attackerna mot de kristna i Kaliyanganj.
”Sättet som de släpades ut längs vägen och att till och med unga flickor misshandlades är ett tecken på att de grundläggande friheter som vår grundlag värnar om nu hotas allt mer. Samvetsfriheten är garanterad i Indiens grundlag, och vi uppmanar delstatsregeringen i Bihar att beskydda denna frihet”, sade Howell.

Våld mot små kristna grupper ute i byarna har blivit vanligt. Kristna tillåts inte gå längs huvudvägarna eller hämta dricksvatten från allmänna brunnar, stenar eller plankor blockerar vägen för dem och vid varje tillfälle som ges får de höra skymford om sin tro.
(Källa: www.persecution.org)


Kontraktsprost trots allt!

Jag skrev härom veckan ett inlägg där jag konstaterade att det fanns en möjlighet att domkapitlet den 11 september skulle utse mig till kontraktsprost i domprosteriet. Till min glädje var det just det som skedde!
För den sexårsperiod som börjar den 1 november 2014 fungerar jag alltså, vill Gud, som kontraktsprost för de svenska och tvåspråkiga församlingar i Östnyland som hör till Borgå stift: Sibbo svenska församling, Borgå svenska domkyrkoförsamling, Pernå församling, Lovisa svenska församling, Liljendal församling och Lappträsks svenska församling.
Uppgiften kan beskrivas som att vara ett slags ledande kyrkoherde i prosteriet och en kontaktperson mellan prosteriet och stiftet. Jag lämnar alltså inte Lovisa svenska församling, utan kontraktsprosteskapet kan ses som ett förtroendeuppdrag.

Jag tackar domkapitlet, väljarna och Gud (i omvänd ordning) för förtroendet!

PS. I sin notis idag 12.9.14 utnämnde Borgåbladet mig till domprost. Men det rätta är nog kontraktsprost; det kommer väl en rättelse i morgon. :-)

Kontraktsprost trots allt?

Domprosteriet i Borgå stift försöker välja sig en ny kontraktsprost. Vi hade val i maj (se detta blogginlägg), och då vann jag med rösterna 7 mot 6 för domprost Mats Lindgård (Borgå).
I valet i maj skedde tyvärr misstaget att ett par röstberättigade inte fick kallelse till valtillfället. En person besvärade sig över detta, och domkapitlet hade ingen annan möjlighet än att utlysa nyval. Jag bloggade om detta här. Jag hade ingenting med saken att göra, så det faller ingen skugga över mig.

Den 28 augusti röstade vi således på nytt. Av 29 avgivna röster fick jag 14 mot 8 för Lindgård och 6 för Robert Lemberg (Pernå) samt en ströröst. Jag vann alltså det första valet knappt och det andra klart. Om något, gör detta situationen bara klarare: Det är mig som väljarna vill ha som kontraktsprost. Jag tackar varmt och ödmjukt för förtroendet!

Situationen fortsätter nu så, att domkapitlet - kanske den 11 september - utser en av de tre som fick mest röster till kontraktsprost. Eftersom jag vann valet, ligger jag väl bäst till, men det är alltså också möjligt att Lindgård eller Lemberg utses till kontraktsprost. Vi får se hur det går.

Den nya kontraktsprosten tillträder från början av november och tjänstgör sex år framöver. Till dess fortsätter Robert Lemberg som t.f. kontraktsprost.

Dementi

I egenskap av kyrkoherde har jag blivit inblandad i en skilsmässoprocess här i vår lilla stad. Några detaljer i själva frågan tänker jag naturligtvis inte gå in på.

Utom den detaljen att jag har nåtts av rykten om reaktioner på mitt agerande. Därför vill jag säga följande:
För det första har jag absolut inte tagit ställning mot någon part i konflikten. Jag har kommit med en del uppmuntrande kommentarer på nätet, men de skall inte tolkas som något ställningstagande för eller emot, utan bara som ett försök att stöda människor i kris. 
För det andra har jag inte någonsin - aldrig! - fått några som helst hotelser från någon part i denna konflikt, varken via brev eller i annan form. De diskussioner som jag har haft med olika parter har uteslutande förts i en saklig anda. Själva frågan är ju svår, men inställningen till mina försök att hjälpa har varit god från allas sida.

Vilket värde mina insatser har haft får andra ta ställning till, men personligen har jag alltså inte blivit utsatt för något osakligt. Jag hoppas att sådana rykten skall upphöra.

The archbishop apologizes to the LGBT community

The archbishop of the Evangelical Lutheran Church of Finland (ELCF), Kari Mäkinen, has apologized on behalf of the ELCF to homosexuals and other sexual minorities for the cruelty with which both church and society has treated them.
According to Mäkinen, homosexuals have during the years been repulsed in the society and in the church, with references to illness, crime or a special sinfulness. “It is a cruel part of the Finnish story, and also of the story of the church,” he said in a speech on July 14, 2014.
He estimates that the cruelty is subtler that before, but has not been erased. It exists e.g. in the forms of silence, repulsion and looking past a person. And cruelty is always the same, even if it is invisible, motivated by religious or "natural" arguments, or covered with a tolerance that is looking from above.

Kontraktsprostevalet tas om

Jag skrev 24.5.14 att jag hade vunnit kontraktsprostevalet i vårt prosteri, och 31.5.14 publicerade jag en tidningsintervju om saken.
Domkapitlet sammanträdde den 16 juni för att behandla ärendet. Det är nämligen de som utser kontraktsprostarna bland de tre som har fått mest röster i valet; i praktiken är det alltid den som har fått flest röster som utses, men domkapitlet har alltså möjlighet att fatta också andra beslut. Men jag var förtröstansfull.
Men så skedde det oväntade: det kom ett besvär. Tydligen hade inte alla röstberättigade fått kallelse till valet. Eftersom detta är ett klart formfel, hade domkapitlet ingen annan möjlighet än att besluta att valet måste tas om. Detta sker den 28 augusti, och den nya kontraktsprosten tillträder den 1 november.
Men jag är fortfarande förtröstansfull. Strulet var på inget sätt mitt fel, och har jag vunnit valet en gång, kan jag säkert göra det en gång till! Men ingenting är säkert, förstås. Vi får se.

Intervju om kontraktsprostskap i Östra Nyland 31.5.14

Kyrkoherde vald till kontraktsprost

Lovisa

Från och med juli ansvarar kyrkoherde Karl af Hällström för det svenska kyrkliga livet i hela Östnyland.

Karl af Hällström, kyrkoherde i Lovisa svenska församling, är märkbart glad över utnämningen till kontraktsprost för de svenska och tvåspråkiga församlingarna i Borgå domprosteri. Han valdes på en rösts marginal mot Mats Lindgård, som är domprost i Borgå.

– Jag känner mig både hedrad och stolt. Utnämningen betyder mycket, att jag har fått kollegernas förtroende. Men jag fortsätter som hittills som kyrkoherde i Lovisa svenska församling.

Han tillträder som kontraktsprost i juli. Utnämningen betyder att det administrativa arbetet ökar och att af Hällström axlar ansvaret för prosteriets sammanhållning.

– Till exempel kan man öka samhörigheten i församlingarna med gemensamma utflykter och gudstjänster. Att jobba som kontraktsprost är att vara diplomat. På en arbetsplats är åsikterna många, man ska kunna jämka utan att själv sticka undan stol med sina egna åsikter. En åsikt stämplar inte själva personen.

Hederstitel blev tjänstetitel

Ordet prost härstammar från latin och betyder förman. Titeln var förr en hederstitel som präster fick som tack för en lång karriär inom kyrkan.

Prosttiteln delas fortfarande ut, men i betydligt mindre skala än förr. Nu är prosten en tjänstetitel. Kyrkoherden i domkyrkoförsamlingen är domprost och prosterierna har en kontraktsprost.

– Den korrekta titeln skulle egentligen vara prosteriprost, men för att undvika ordmonstret används kontraktsprost i stället.

Precis som titlarnas betydelse, förändras också prästens roll i samhället. Förr var prästen, tillsammans med läraren, byns auktoritet. I dag är prästerna inte de enda som är högtutbildade i samhället. Det är inte heller en självklarhet att alla hör till församlingen.

– Respekten för prästen finns kvar men vi är inte längre satta på en piedestal. Vi bedöms utifrån det vi gör och inte på grund av vårt ämbete.

af Hällström tycker det är bra att tröskeln att nå en präst är låg. I Lovisa har han prästkragen på sig utomhus. Men sällan kommer folk och pratar med honom på gatan om det som bekymrar dem.

– Saker som berör vill man diskutera i lugn och ro och med tid.

Håll inte allt inom dig

af Hällström har jobbat ett par år i Lovisa församling. Han trivs bra. Speciellt positivt är att församlingen är liten, att man snabbt får kontakt och lär känna församlingsmedlemmarna.

– Lovisaborna mår bra. De har fullt upp med vardagslunken som innehåller både sorg och glädjeämnen. Men inte är Lovisaborna mer skonade än andra. Många mår dåligt, det finns missbruk, man är sjuk eller fattig.

Han säger att församlingens största utmaning är att personalen och frivilliga ska orka.

– Personalen är utbildad och många jobbar inom kyrkan för att det är ett kall. Men det är tungt, att på nära håll se människors nöd. Hjälparbete tär på ens egna resurser. Inom kyrkan får vi inte glömma att ta hand om oss själva också.

af Hällström har märkt att folk inte vill visa utåt hur dåligt de mår. Han önskar att alla skulle hitta någon att dela bördan med. Det kan vara en vän, en släkting, kyrkan, eller sjukvården. Många får stöd av familjen.

– Till exempel om uppsägningar är aktuellt vacklar familjens ekonomi. Alla i familjen bär bördan och man kanske inte kan dela sin oro. Då kan det vara bra att prata med någon utanför familjen.

Marianne Palmgren

Fakta: Vad är kontraktsprost?

– Prästerna i prosteriet väljer kontraktsprosten.

– Till Borgå domprosteri hör de svenska och tvåspråkiga församlingarna i Östnyland.

– En kontraktsprost fungerar som en länk mellan domkapitlet och församlingarna i prosteriet.

– Kontraktsprost i domprosteriet har sedan 2008 varit kyrkoherden i Sibbo svenska församling, Helene Liljeström. Hennes sexåriga mandatperiod är nu över.

– Mandatperioden för kontraktsprosten är sex år.

Källa: Lovisa svenska församling

Delar av intervjun på nätet här.

***

Jag måste ännu tillägga att domkapitlet vid sitt sammanträde den 16 juni utser kontraktsprosten bland de tre som fick flest röster i valet. Det är alltså inte ännu helt klappat och klart. Men jag är förtröstansfull.

Uppdrag Granskning: Bögbotarna

Dert grävande aktualitetsprogrammet Uppdrag granskning i Sverige har här senast (28.5.14) tagit sig uppdraget att granska Svenska kyrkan, och specifikt den minoritet av prästerna som inte helt håller med om att homosexualitet är OK, att det inte är en sjukdom och att man inte behöver bli botad från den. Redaktionen sände ut en av sina medlemmar till prästerna, och han påstod sig heta Calle Larsson, vara homosexuell och inte vilja vara det. Och så filmade han deras samtal med dold kamera.

Några små kommentarer till det som kom fram i programmet.
1. Prästernas själavårdsteknik är både intressant och beklämmande. När någon säger att DETTA är mitt problem, måste man förstås utgå från den problemställningen, men det är nog ytlig själavård att gå med på problemställningen sådär direkt.
Fastän någon säger sig känna skuld för något kan man inte direkt förkunna förlåtelse, utan måste först kolla om det verkligen är skuld och inte bara skuldkänslor, vilket är något helt annat. I så fall är det känslan som måste bearbetas och inte den icke-existerande skulden.
I det aktuella fallet är problemet ju inte att den unge mannen skulle vara homosexuell, utan att han har problem med sin homosexualitet. Det är hans attityd till sig själv som själavården borde bearbeta, inte hans sexualitet som sådan. Att prästerna missade detta ger inte ett särskilt professionellt intryck.
2. På förhand var det mycket hallå om att samtalen inspelades med dold kamera. Det ansågs bryta mot tystnadspliktens grund. Och visst är smygmetoder av detta slag suspekta och kontroversiella.
Tystnadsplikten är dock till främst för att skydda konfidenten, inte prästen. Prästerna fick (efteråt) klart förklarat för sig att själavårdssamtalet inte var äkta och att "Calle Larsson" inte existerar. Att de vägrade kommentera fallet också efter att det framkom att det var fejk är inte godtagbart; i det skedet finns det ingen konfident att skydda, utan de skyddar bara sitt eget skinn. Vilket kanske i och för sig måste vara dem tillåtet. En av dem blev avstängd från sin tjänst, så visst hade de något att förlora.
3. Sedan är det ju bara tre präster som gjorde detta. Jag vet inte hur många präster som finns i Svenska kyrkan, men det måste ju vara hundratals, om inte tusentals. Varje fall är förstås för mycket, men en viss proportionalitet bör också finnas. Och Svenska kyrkan är ju minsann inte det värsta exemplet på övergrepp - där finns det ju t.o.m. ett beslut från kyrkomötet att "helanden" av homosexuella inte är tillåtna. Så är det minsann inte överallt!

Media:
Präster i Svenska kyrkan försöker ”bota” homosexuella (svt.se 27.5.14)
Fejkad själavård på tv skapar upprörd debatt (Kyrkans Tidning 28.5.14)
Gayvänlig kyrka - med en bit kvar att gå (Kyrkans Tidning 28.5.14)
”Jag önskar att vi kunde titta på vad vi menar med att ’alla är välkomna’” (Kyrkans Tidning 28.5.14)
RFSL: Svenska kyrkan måste ta avstånd (svt.se 28.5.14)
”Svenska kyrkan inte värst” (svt.se 28.5.14)
”Tack för att ni avslöjar homofientligheten, UG” (Lars Gårdfeldt på svt.se 28.5.14)
Om Uppdrag granskning: "Inga svavelosande predikningar om synd och straff" (ledare i Dagen 28.5.14)
Präst tas ur tjänst efter Uppdrag gransknings "Bögbotarna" (Dagen 29.5.14)
Präst tas ur tjänst efter tv-granskning (svt.se 29.5.14)

Kollega Kirsi fick foten!

Strömfors församling är en av de f.n. fem (från årsskiftet sju) som ingår i Lovisanejdens kyrkliga samfällighet. Arbetsklimatet där har varit ansträngt under kyrkoherde Kirsi Oksanens tid, alltså sedan 2011. Tvister mellan kyrkoherden och de anställda och mellan kyrkoherden och de förtroendevalda har tyvärr varit vardagsmat. Kyrkoherden har gjort sitt bästa för att komma åt de ekonomiska problemen i församlingen, men hennes metoder har inte varit uppskattade av alla.
Idag har domkapitlet i Helsingfors stift, dit församlingen hör, fattat det tunga beslutet att säga upp khde Oksanen från hennes tjänst. Pastor Antti Yli-Opas tar över som t.f. kyrkoherde från måndag 2.6, meddelar domkapitlet. Också Östra Nyland och Loviisan Sanomat publicerade nyheten 28.5.14.

Att en präst med ordinarie tjänst som kyrkoherde eller kaplan blir uppsagd är närmast oerhört och sker i allmänhet endast i fall av grovt missbruk, lagbrott eller fullkomlig olämplighet och inkompetens. [Uppdatering: Som en av kommantatorerna påpekar, luckrades reglerna upp något i fjol. Ovanligt är detta dock fortfarande.] Vad det i detta fall egentligen är frågan om meddelar domkapitlet inte, vilket kan vara förståeligt med tanke på integritetsskydd och liknande. Men fastän jag från sidan har kunnat följa med situationen, skulle jag bra gärna vilja veta mer om motiveringarna till detta väldigt hårda beslut.
Jag sörjer med kollega Kirsi, för hon har det verkligen inte lätt, samtidigt som jag hoppas att min grannförsamling nu när en faktor försvinner kan få möjlighet att helna från de konflikter som har skakat den under de gångna åren.

Kyrie eleison!

Uppdatering: Mer i media:
yle.fi 29.5.14

Uppdatering 30.5.14: För att skydda mig själv kommer jag inte att kommentera mer i denna fråga.

Pray for my hearing, Father!

A priest said, "Anyone with 'special needs' who wants to be prayed over, please come forward to the altar rail."
With that, Albert got in line, and when it was his turn, the priest asked, "Albert, what do you want me to pray about for you?"
Albert replied, "Father, I need you to pray for help with my hearing."
The priest put one finger of one hand in Albert's ear, placed his other hand on top of Albert's head, and then prayed and prayed and prayed. He prayed a "blue streak" for Albert, and the whole congregation joined in with great enthusiasm.
After a few minutes, the priest removed his hands, stood back and asked, "Albert, how is your hearing now?"
Albert answered, "I don't know. It ain't 'til next week."

Thanks to MadPriest!

Kandidat i spegeln?

"Är detta bilden av en kandidat i församlingsvalet?" Nej, just detta är det inte.
Men kanske den nästa som ser sig i spegeln? Kanske just du?



Frågespalten: Ortodoxa kyrkor i världen

En fråga på Fråga prästen:

I vilka länder finns det idag Ortodoxa kyrkor och varför?

Svar:

Hej!

När kristendomen uppkom, talade man latin i västra delen av romarriket och grekiska i den östra. Småningom, på 300-talet, delades romarriket i det latinska Västrom och det grekiska Östrom eller bysantiska riket. Västrom gick under på 400-talet, medan Östrom höll ut ända till år 1453.
Kristendomen utvecklades lite olika i öst och väst. Först var det närmast språkliga och kulturella skillnader, men sedan började också teologiska skillnader uppstå. Också olika ledares makthunger spelade tyvärr in. Småningom gick det så att den västliga kristenheten blev den katolska kyrkan och den östliga den ortodoxa.
Om vi ser på en karta idag, syns det fortfarande en gräns mellan katolicism och ortodoxi ungefär där gränsen mellan Väst- och Östrom gick. Därför finns det ortodoxa kyrkor i t.ex. Grekland, Rumänien och Serbien samt söder om Medelhavet i Egypten och Etiopien (den s.k. koptiska kyrkan). Österut kommer vi till bl.a. Armenien, Irak och Syrien.
Sedan har också de ortodoxa kristna idkat mission. På så sätt kom den ortodoxa kyrkan till t.ex. Ryssland och därifrån till Finland.
Och så har förstås många östeuropéer och andra ortodoxa emigrerat både till Nordamerika och till Västeuropa i olika omgångar, och därför finns det livaktiga ortodoxa kyrkor i t.ex. Frankrike.

Det här är ju ingen fullständig lista men jag ville ge en bild av hur utvecklingen har gått. Hoppas att du är nöjd med svaret. Annars får du återkomma!

Allt gott!

Kalle

"Kvinnoprästmotstånd" och kyrkoherdetjänster

Jag vill börja med att slå fast följande: Att anse att kvinnor inte skall få bli präster är en åsikt som kan motiveras med både traditionen och Bibeln. Själva åsikten är alltså inte direkt fel ur teologisk synvinkel, utan en av flera möjliga tolkningar. Men också andra tolkningar är alltså möjliga.

Inom Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland fattade kyrkomötet år 1986 ett beslut om att öppna prästämbetet också för kvinnor. Tidigare hade kvinnor fått bli lektorer, en halvmesyr som knappast tillfredsställde någon. De första kvinnorna prästvigdes år 1988.
När beslutet fattades för 28 år sedan, tillkom även en kläm, ett hastverk som ville garantera att de som hade vad som kallas en "traditionell ämbetssyn" också i fortsättningen skulle ha hemortsrätt i kyrkan. Här gjorde man misstaget att inte tidsbegränsa klämmens giltighetstid. Sakligt hade varit att de som prästvigdes efter beslutet - eller t.o.m. de som inledde sina studier efter beslutet - skulle vara bundna av 1986 års beslut, medan de som kom in i rullorna tidigare kunde ha tillåtits att hålla fast vid det tidigare systemet. Men detta skedde alltså inte.

Domkapitlet i Borgå stift har i processen att utse en ny kyrkoherde i Karleby svenska församling, den nordligaste i stiftet, för första gången infört kriteriet att den nya kyrkoherden skall kunna samarbeta med alla präster i kyrkan, oberoende av deras kön. Detta har varit ett stridsäpple just i Karleby under många år. Detta kriterium ledde till att av de tre sökande till tjänsten förklarades endast en (Per Stenberg) som behörig. Tuisku Winter drog tillbaka sin ansökan (varför, kan vi bara gissa), medan Jan Nygård, kaplan i församlingen, förklarades vara icke behörig till kyrkoherdetjänsten.
Vissa medlemmar av församlingsrådet ondgjorde sig över detta med motiveringen att församlingen själv borde få välja sin herde. Invändningen håller dock inte. Till systemet hör att det är domkapitlet som granskar de sökandes behörighet, vilket ett församlingsråd inte har kompetens att göra, och att församlingen sedan får välja mellan de sökande som verkligen är behöriga. På så sätt kan man undvika att välja någon som saknar t.ex. den utbildning eller de psykologiska förutsättningar som krävs för att man framgångsrikt skall kunna sköta tjänsten, och på så sätt i förlängningen undvika eventuella stora problem som kunde drabba församlingen. Det nya här är att ett nytt kriterium har tillkommit: kravet att kunna samarbeta.

Om vi ser på detta med bakgrund av klämmen från år 1986, kan vi konstatera att detta färska förfarande inte är frågan om diskriminering av reaktionärer, utan tvärtom om att garantera undvikande av diskriminering av sådana präster som en minoritet inom kyrkan inte godkänner som präster. Alla präster inom Karleby svenska församling är fortfarande män, och ingen förändring är i sikte på den punkten. Det blir högst frågan om enstaka gästpredikanter, och sådana har förekommit redan tidigare, om än med en demonstrativ frånvaro från de lokala prästernas sida.
Ingen håller heller på att avsätta t.ex. Nygård från hans kaplanstjänst. Han har full rätt att verka inom församlingen och inom kyrkan som helhet, precis som hittills. Att han i jämställdhetens namn inte anses vara behörig att bli kyrkoherde kan inte ses som förföljelse av en minoritet, utan som en logisk följd av 1986 års beslut. Klämbeslutets anda kan inte heller anses strida mot den nya princip som nu flera decennier senare har uppkommit.

Personligen välkomnar jag domkapitlets nya, sakliga linje.

P.S. Jag använde ordet "reaktionärer" ovan för att beskriva de s.k. kvinnoprästmotståndarna. Ofta använder de själva beteckningen "konservativa". Om man ser på ordens betydelse är detta dock fel. En konservativ är per definition en som vill bevara det nuvarande systemet (eller på sin höjd reformera det försiktigt), medan en reaktionär är en som vill återvända till ett tidigare system. Den som motsätter sig prästvigning av kvinnor var alltså konservativ före 1986, men är numera en reaktionär. Åtminstone på denna punkt.

Betraktelse i Östra Nyland

Karl af Hällström:
Individ eller person?

Jag tycker om språk. Samma ord kan betyda olika saker på olika språk, eller olika ord samma sak. Det är fascinerande!

Ta ordet ”individ” som exempel. Det kommer från latinets ”individus”, som betyder odelad. Samma betydelse har grekiskans ”atomos”, från vilket vårt ord ”atom” härstammar. En atom är alltså den minsta möjliga beståndsdelen i naturen.
Bara att den inte är det. Också atomen består av mindre partiklar – protoner, elektroner och neutroner – och också atomen kan numera delas, så att ett grundämne kan bli ett annat. Det samma gäller också individer. Inte heller vi är odelade, utan tvärtom kan vi vara mycket splittrade. Vi har gott i oss, men också ont. Vi kan vara aktiva på vissa områden, men samtidigt passiva på andra. Vi kan älska, men också hata och avsky. Att kalla oss människor för individer är alltså knappast helt korrekt.

Här får vi hellre använda ett annat ord av grekiskt ursprung, nämligen ”person”. En ”persona” är på grekiska den mask som skådespelarna bar i de antika dramerna. Och detta stämmer in på oss människor på flera sätt. Också vi spelar olika roller inför olika människor och i olika tider av livet – son eller dotter, far eller mor, arbetstagare, kollega, chef osv. Det handlar inte om att vi skulle förställa oss, utan det är en naturlig del av livet.
Men framför allt stämmer ”persona” in på oss genom att vi blir en person först när någon annan ser oss, precis som dramat blir ett verkligt drama först när det har publik. Om vi går igenom livet osedda, är vi ingen person, utan endast en karg och kal existens – en individ, om ni så vill. Men genom den andras blick blir vi de vi verkligen är. Vårt ”jag” kräver ett ”du” för att finnas till.

Därför är det naturligtvis viktigt att vi ser varandra, inte bara glider förbi. Men viktigast är att det finns en som alltid ser oss, vår Herre, som genom att se vårt innersta också skapar vår person och vår personlighet. Han är det Du som skapar vårt Jag. Han är den som räddar oss från individualismens kyla till personlighetens värme. Han är den som gör oss splittrade människor till en helhet som är större än de delar som den består av – en helhet med möjlighet till kärlek, frid och glädje.

Jag gläds över att Gud tar vår ofullkomlighet och gör den till fullkomlighet genom sin kärleksfulla blick! Gläd dig du också!