Desperate opposition

In 2006, a fellow pastor and I were reported for heresy to the diocesan chapter of Porvoo. The reason eas that we had participated in an ongoing debate about sexual minorities in the Church, and since we wanted to accept them, we were labeled heretics. Well, the Chapter didn't agree and we were exonorated.

Now, an even flimsier excuse has been used to report another pastor to the Chapter of her diocese, Mikkeli in eastern Finland. Pastor Maarit Hirvi of Sammonlahti parish wrote a letter to the Editor of a local paper, saying that if the gender neutral marriage law now being prepared is passed by Parliament, and if pastors are given the right to marry same-sex couples, she would be prepared to do so. Kotimaa24 reported this on October 18.
So, if a hypothetical legal situation arises, she is willing to follow the law. That was the extent of her message, but that was enough for someone to react. This reaction is, in my opinion, desperate and ridiculous. If you are opposed to the aforementioned law, to the Church adopting its principles, and to pastors willingly following it, then there are ample political measures yet to use in your struggle. Legally persecuting individual opponents is hardly above board.

I have no doubt that pastor Hirvi will be exonorated, just as we were eight years ago. But i know how taxing the situation can be, so I wish her strength!

Uppdrag Granskning: Bögbotarna

Dert grävande aktualitetsprogrammet Uppdrag granskning i Sverige har här senast (28.5.14) tagit sig uppdraget att granska Svenska kyrkan, och specifikt den minoritet av prästerna som inte helt håller med om att homosexualitet är OK, att det inte är en sjukdom och att man inte behöver bli botad från den. Redaktionen sände ut en av sina medlemmar till prästerna, och han påstod sig heta Calle Larsson, vara homosexuell och inte vilja vara det. Och så filmade han deras samtal med dold kamera.

Några små kommentarer till det som kom fram i programmet.
1. Prästernas själavårdsteknik är både intressant och beklämmande. När någon säger att DETTA är mitt problem, måste man förstås utgå från den problemställningen, men det är nog ytlig själavård att gå med på problemställningen sådär direkt.
Fastän någon säger sig känna skuld för något kan man inte direkt förkunna förlåtelse, utan måste först kolla om det verkligen är skuld och inte bara skuldkänslor, vilket är något helt annat. I så fall är det känslan som måste bearbetas och inte den icke-existerande skulden.
I det aktuella fallet är problemet ju inte att den unge mannen skulle vara homosexuell, utan att han har problem med sin homosexualitet. Det är hans attityd till sig själv som själavården borde bearbeta, inte hans sexualitet som sådan. Att prästerna missade detta ger inte ett särskilt professionellt intryck.
2. På förhand var det mycket hallå om att samtalen inspelades med dold kamera. Det ansågs bryta mot tystnadspliktens grund. Och visst är smygmetoder av detta slag suspekta och kontroversiella.
Tystnadsplikten är dock till främst för att skydda konfidenten, inte prästen. Prästerna fick (efteråt) klart förklarat för sig att själavårdssamtalet inte var äkta och att "Calle Larsson" inte existerar. Att de vägrade kommentera fallet också efter att det framkom att det var fejk är inte godtagbart; i det skedet finns det ingen konfident att skydda, utan de skyddar bara sitt eget skinn. Vilket kanske i och för sig måste vara dem tillåtet. En av dem blev avstängd från sin tjänst, så visst hade de något att förlora.
3. Sedan är det ju bara tre präster som gjorde detta. Jag vet inte hur många präster som finns i Svenska kyrkan, men det måste ju vara hundratals, om inte tusentals. Varje fall är förstås för mycket, men en viss proportionalitet bör också finnas. Och Svenska kyrkan är ju minsann inte det värsta exemplet på övergrepp - där finns det ju t.o.m. ett beslut från kyrkomötet att "helanden" av homosexuella inte är tillåtna. Så är det minsann inte överallt!

Media:
Präster i Svenska kyrkan försöker ”bota” homosexuella (svt.se 27.5.14)
Fejkad själavård på tv skapar upprörd debatt (Kyrkans Tidning 28.5.14)
Gayvänlig kyrka - med en bit kvar att gå (Kyrkans Tidning 28.5.14)
”Jag önskar att vi kunde titta på vad vi menar med att ’alla är välkomna’” (Kyrkans Tidning 28.5.14)
RFSL: Svenska kyrkan måste ta avstånd (svt.se 28.5.14)
”Svenska kyrkan inte värst” (svt.se 28.5.14)
”Tack för att ni avslöjar homofientligheten, UG” (Lars Gårdfeldt på svt.se 28.5.14)
Om Uppdrag granskning: "Inga svavelosande predikningar om synd och straff" (ledare i Dagen 28.5.14)
Präst tas ur tjänst efter Uppdrag gransknings "Bögbotarna" (Dagen 29.5.14)
Präst tas ur tjänst efter tv-granskning (svt.se 29.5.14)

Pastor viger lagligt - blir avkragad?

Jag har 2007 och 2008 bloggat om pastor Jane Spahr inom USA:s presbyterianska kyrka (PCUSA). Hon har längs åren förrättat många välsignelser av samkönade partnerskap, s.k. commitment ceremonies, och blivit dragen inför sin kyrkans disciplinära organ. Eftersom samkönade par inte har kunnat gifta sig i de delstater där hon har varit verksam, har hon ändå blivit frikänd. Det är förbjudet för presbyterianska pastorer att viga samkönade par, men eftersom det inte har gått att lagligen göra det, har hon inte gjort det, och har därmed inte brutit mot kyrkans regler.
Hängde ni med? Här följer fortsättningen:
Nu är det lagligt att viga samkönade par i Kalifornien, där en könsneutral äktenskapslag (för tillfället) är i kraft. I enlighet med den lagen har Spahr vigt ett antal samkönade par. Därför har hon åter dragits inför de kyrkliga myndigheterna. Den här gången kan det gå sämre för henne, för nu har hon ju faktiskt förrättat samkönade vigslar, vilket inte är tillåtet enligt PCUSA:s regler. Hon riskerar därför att mista sina pastorsrättigheter, berättar 365 Gay (12.8.10).

Alltså:
När Spahr gjorde något olagligt, var det inte mot kyrkans regler, så hon fick fortsätta.
När Spahr gjorde något lagligt, var det mot kyrkans regler, och hon kommer antagligen att bestraffas.
Det kanske finns en viss logik någonstans, men lite lustigt är det ju nog...

Kyrkoherde bad domkapitlet "dra åt helvete"

Kyrkoherden i västnyländska Pojo finska församling, Juha Molari, har blivit anmäld till domkapitlet i Esbo stift. De två klagomålen gäller kyrkoherdens texter på webben samt hans påstådda uppträdande i kyrklig dräkt i en demonstration. Klagomålen har lämnats in av två personer i föreningen Pro Karelia, som arbetar för återbördandet av ryska Karelen till Finland.
Jag anser själv att vi inte behöver några gränsjusteringar, men det är inte det som detta gäller. Molari har enligt domkapitlet kommit med uttalanden av följande slag (i min fria översättning):

…Pro Karelia –sekten har en sadistisk pervers tendens…; Pro Karelias exempel frambringar många andra slags hemskheter…; Sekten uppehåller alltså hatet…; Pro Karelia är en grupperng som marknadsför hat…; Ett mindre känt drag hos hatet är lömskheten, alltså hot som sker i enrum; den revanschisiska hatsekten och dess hotprogram; ett uttalande om att vissa reportrar borde skäras upp och kastreras; ett påstående om att en viss tidigare Republikens president hade förtjänat att bli hängd; påståenden om att församlingsrådet ljuger; ett uttryck om domkapitlets extrema galenskap och praktiserande av orätt; samt obscena uttryck.

Enligt församlingsrådet har Molari förorsakat en förtroendekris mellan kyrkoherden och församlingsrådet.
Esbo domkapitel beslöt 12.1.10 att fallet ska undersökas av stiftets disciplinombud. Förslag om disciplinära åtgärder ska bli klara under våren. Under tiden får Molari fortsätta som kyrkoherde i Pojo.
Hufvudstadsbladets pappersupplaga citerar Molari, som säger att han inte bryr sig om vad domkapitlet besluter. "Domkapitlet kan dra åt helvete. Jag kommer inte att respektera biskop Mikko Heikkas beslut från april 2009 att jag måste avgå från prästämbetet. Detta blir en stor konflikt. Skriv att jag kräver biskopens avgång."
Domkapitlet å sin sida anser att Molaris värderingar är olämpliga för en präst. De strider mot prästeden och de löften han avlade då han tillträdde som kyrkoherde.

Det hela verkar extremt. Själv vet jag ändå inte mer än vad som har framkommit i media, så jag kan inte ta ställning till om rapporteringen är tillspetsad och i så fall hur mycket.

I rapporteringen talas det oftast om "kyrkoherden i Pojo" eller "Pojo församling". Detta är vilseledande, eftersom det finns två församlingar på orten. Här rör det sig om Pohjan suomalainen seurakunta (Pojo finska församling); Pojo svenska församling, som hör till Borgå stift, och dess kyrkoherde Johan Westerlund har ingenting med denna härva att skaffa.
Pohjan kirkkoherra Juha Molarin kantelu lähetetään kurinpitoasiamiehen tutkittavaksi (Kirkon tiedotuskeskus 12.1.10)
Stiftsombud utreder Pojoherdens uttalanden (YLE 13.1.10)
Utredningsman tar sig an Pojoprästen (Hufvudstadsbladet 13.1.10, s. 6)
Klagomål mot Molari utreds (Västra Nyland 13.1.10)

Biskopen sade "tja" om Silfverbergs predikan

Pastor Peter Silfverberg i Karleby predikade 1.2.09 mot homosexualiteten i en gudstjänst som också sändes i lokalradion. För detta blev han anmäld till domkapitlet, som överlät ärendet åt biskop Gustav Björkstrand. Jag har bloggat om detta 10.2, 9.3, 13.3 och 17.3.09; i det sistnämnda inlägget publicerade jag ett utdrag ur den aktuella predikan.
Igår, 14.4.09, kom så biskopens beslut i frågan. Han frikänner Silfverberg, men kommer ändå med några randanmärkningar.

Vad klagan beträffar konstaterar jag [alltså biskopen] att de formuleringar som finns i predikan inte uppfyller strafflagens kriterier för brott när det gäller hets mot folkgrupp. Det som kan prövas är om predikan står i överensstämmelse med bibelns ord och vår kyrkas lära. Klagan ger snarare anledning till pastorala anvisningar än till en direkt anmärkning. [...]
Det finns skäl för alla präster i vårt stift att komma ihåg att de homosexuella har varit en starkt fördömd grupp ända fram till vår tid. Detta bör beaktas i all tjänsteutövning och förkunnelse. En betydligt större uppmärksamhet kunde i förkunnelsen riktas mot de former av kärlekslöshet som uppträder i vår tid i form av girighet, själviskhet, okänslighet inför lidandet, våld och förtryck i parförhållanden samt utsugning och förstöring av naturens resurser. Men framför allt är kyrkan satt att predika förlåtelse, hopp och framtidstro.

Silfverberg har alltså inte gjort någonting olagligt, men hans teologi kan ifrågasättas och han har handlat klumpigt, för att tolka det biskopen skriver. OK, det ska jag väl kunna leva med.

Media:
Inga åtgärder mot Silfverberg (Kyrkpressen 14.4.09)
Silfverberg får ingen anmärkning av biskopen för homouttalanden (Vasabladet och Österbottens Tidning 14.4.09)
Inte den värsta av synder (ledare i Österbottens Tidning 15.4.09)

Om Silfverbergs predikan

Jag har tidigare nämnt här på bloggen om hur pastor Peter Silfverberg i Karleby har blivit anmäld till domkapitlet för en predikan som han höll. Jag har fått tag i denna predikan. Jag ska inte publicera den här i sin helhet, eftersom den är ganska lång, men valda delar vill jag visa på.
Silfverberg rubricerar sin predikan ”I stormens öga”. Efter en inledning om hur Gud kan använda bildliga stormar för att skaka om oss och kalla oss till sig, fortsätter Silfverberg:

Nu skall jag inte tala om stormar i vitt perspektiv utan om stormar på det personliga planet, om stormar i ditt och mitt liv. Vi tänker på Petrus, till vilken Jesus sade:” kom” Då började Petrus gå på vattnet mot Jesus. Det gick bra i början, men sedan började Petrus se ner på vattnet, på de fysikaliska omständigheterna… och då började han sjunka. Men Petrus sade: ”Hjälp mig” och då kom Jesus och drog upp honom.
Ibland kan vi uppleva ”bottennapp” i våra liv. Man kan sjunka riktigt djupt ned. Man är mitt i stormen. Jag skulle vilja ge två förklaringar till dessa stormar:
1.Gud vill säga åt oss: Vänd om!
2.Gud vill säga åt oss: Lita på Mig!
När det gäller den första punkten, vill Gud genom bottennappet fråga: Hur är det med prioriteringarna i ditt liv? Lever du ett sunt och konstruktivt liv? ” Och som man sjunger i en födelsedagsång: ” Är ditt liv fyllt med mening och motiv?”. Är du i ett ekorrhjul där du ställer olika krav på dig själv och strävar efter att göra en massa saker - och plötsligt har Gud inte längre någon plats i ditt liv.

Jag skall läsa ett ganska svårt Bibelställe för er. Jag tycker i allmänhet inte om att läsa syndaregister. Men det här är, kan man säga, ett dylikt syndaregister. Det är också ganska aktuellt i dagens läge:
9 Vet ni inte att inga orättfärdiga skall få ärva Guds rike? Bedra inte er själva! Varken otuktiga eller avgudadyrkare, varken äktenskapsbrytare eller de som utövar homosexualitet eller de som låter sig utnyttjas för sådant, 10 varken tjuvar eller giriga, varken drinkare, förtalare eller utsugare skall ärva Guds rike.1 Kor 6: 9-10(läste enligt Folkbibeln, men satte hit Bibeln år 2000:s version som jämförelse:
Har ni glömt att ingen orättfärdig skall få ärva Guds rike? Låt inte bedra er. Inga otuktiga eller avgudadyrkare eller horkarlar eller män som ligger med andra män, inga som är tjuvaktiga eller själviska, inga drinkare, ovettiga och utsugare - ingen sådan får ärva Guds rike.)
Hur skall vi idag förhålla oss till denna text? Skall vi tänka att det här är något som gällde då men inte mera, som gällde Pauli tid men inte mera. Det som blivit aktuellt just nu genom införandet av könsneutrala äktenskap i Sverige, är frågan om homosexualitet. Är det något som gällde då, men inte gäller mera eftersom vi vet mera nu?. Här måste vi vara väldigt skärpta. Vi får inte vara flummiga, utan låta Guds ord som en laser granska våra liv. Vi skall ställa oss frågan vad som leder till liv och hälsa, och vad som leder till ohälsa och död? Här gäller en viktig tolkningsregel. Man skall låta bibelordet tolka våra positiva och negativa erfarenheter och inte tvärtom. Här har man många gånger trampat i klaveret. T.o.m. stora teologer har trampat i klaveret. Ofta har våra positiva och negativa erfarenheter fått styra vår förståelse av Bibeln. Som ett exempel kan man ta Luthers förhållning gentemot judarna. När Luther gjort sina reformatoriska upptäcker var han fast förvissad om att evangeliet först skulle predikas åt judarna. Men då judarna inte var mottagliga för evangeliet, ändrades Luthers inställning. Han fick en väldigt negativ inställning som bland annat tog sig i uttryck i hans bok ”Judarna och deras lögner”. Man kan säga att denna bok har varit en av källorna till antisemitismen. Egentligen tror jag det var det fråga om att Guds tidtabell för judarna inte ännu var inne. En gång skall den dag komma då judarna som folk kommer att vända sig till kristendomen. Det finns många likadana exempel på saker som går i uppfyllelse när det är så dags. Ibland kan positiva erfarenheter styra vår tolkning av Bibeln. Som ett exempel kan man ta en person som upplevt en stark omvändelse. Hon läser in i bibelställen att andra borde uppleva på samma sätt. Men vi ska låta Bibeln styra våra positiva och negativa erfarenheter och inte tvärtom!

Är det som Paulus skrev något som gäller nu, eller är det föråldrat? Paulus uttalar sig väldigt starkt här. Han räknar upp den här listan och säger att ingen av dem skall ärva Guds rike. Det är en ganska absurd tanke att under Pauli tid skulle avgudadyrkare, äktenskapsbrytare eller de som utövar homosexualitet eller de som låter sig utnyttjas för sådant, eller tjuvar inte ha kommit in i Guds rike, men idag skulle de komma in i Gudsrike - för att vi vet bättre.

Det andra alternativet är att fråga sig om Paulus ljög eller talade sanning? Om vissa Bibelställen kan vi ha olika åsikter t.ex. när det gäller framtiden. Om vissa saker vet vi inte allting. Men här är det inte fråga om perifera saker utan här är det fråga om frälsningen. Här kan vi inte ha olika åsikter. Här kan vi inte ha det på det sättet att du tycker såhär och jag sådär. För det är fråga om frälsningen. Det finns bara en sanning gällande den här frågan. När det gäller samkönade förhållanden, tänker jag på föreläsningar som Erik Ewalds hade för oss på teologiska fakulteten. Han berättade hur han arbetade för män och kvinnor som av olika orsaker tappat sin identitet som man och kvinna. Han jobbade för att bygga upp identiteten bland dessa, från det destruktiva till det konstruktiva. Jag fick också teoretisk undervisning av goda vänner som arbetar bland människor med problem inom sexuallivet. De har använt sig av liknande metoder som Ewalds. Men för mig blev det ganska mycket teori tills jag mötte en kvinna, som levt i ett lesbiskt förhållande i 20 år. Hon är inte härifrån. Hon berättade om hur hon blivit fri och hon hade väldigt starka åsikter om det här. Hon sade att det livsmönster hon levde i, leder till döden. Det var ett destruktivt livsmönster. Hon uppmanade mig att våga tala om det här. Hon sade att hon gärna kommer hit till Karleby och tala. Hon berättade om hur hon känt en otroligt stark kärlek till den kvinna hon levde ihop med. Det var frågan om verkliga känslor. Det var inte bara sexuell dragningskraft utan kärlek. Men hon var ändå totalt vilseledd. Hon sade att hon väldigt gärna vill hjälpa personer att hitta sin kvinnliga identitet. Hon hade själv varit prototypen av ett ”hopplöst fall”. Hon hade t ex haft en maskulin röst, men så hittade hon Jesus och han gjorde henne fri.

Denna fråga är bara en liten del av det hela. Det finns många andra saker på listan som är aktuella i dagens läge.
Det som Jesus säger om djävulen, är ganska viktigt i detta sammanhang. Jesus säger: ”Han har varit en mördare från början och har aldrig stått på sanningens sida, eftersom sanningen inte finns i honom. När han talar lögn, talar han av sitt eget, ty han är lö[g]nare, ja, lögnens fader” Och han ljuger mycket skickligt. När det gäller våra positiva och negativa känslor, är han framme och förvillar oss. Därför är det viktigt att vi låter Bibelns ord styra vår uppfattning om vad som är rätt och fel, inte våra känslor.

Så fortsätter Silfverberg med att tala om hur viktigt det är att erkänna sina felsteg och villkorslöst kapitulera inför Gud.

Själva poängen i predikan är ju bra. Vi bör ärligt och sakligt granska våra liv för att se var som är snett, så att vi med Guds hjälp kan rätta till det. Det exempel som predikanten koncentrerar sig mest på (ungefär halva predikan, trots att han i en intervju kallar det för en ”detalj”) är dock ett klavertramp.
Avgudadyrkare i bokstavlig mening finns inte just i vårt land, såsom det fanns i Pauli omgivning. Man kan tolka om begreppet avgudadyrkan – och bör kanske göra det – till att beteckna all livsföring som inte räknar med Gud, men det är inte det som Paulus avser.
Likaså är det ett misstag att tro att de grekiska ord som översätts med hänvisningarna till homosexualitet automatiskt skulle betyda det som vi avser med det begreppet. Jag har granskat detta på Hbt-bibeln.

Silfverberg konstaterar visserligen att ”många andra saker på listan [...] är aktuella i dagens läge”, men jag tycker ändå att det är intressant att han och andra predikanter koncentrerar sig så hårt på homosexualiteten och helt sveper förbi bl.a. superiet, som är ett stort problem också idag, och utsugande, själviskhet och stöld, som har förorsakat den globala ekonomiska kris som vi nu befinner oss i. Varför? Är det så att de problemen kommer för nära dem själva? Det är väl så att det är enklast att skapa sig en fiendebild, om än en nidbild, och så attackera den med indignationens djupa brösttoner. Ett sådant beteende är dock oärligt och destruktivt.

Och varför läsa ett syndaregister efter påståendet: ”Jag tycker i allmänhet inte om att läsa syndaregister”? Låt då bli, vet jag!

Silfverberg anmäld för domkapitlet

Jag bloggade 10.2.09 om en anti-gay predikan som pastor Peter Silfverberg höll i Karleby 1.2.09. För några dagar sedan uppföljde jag detta med en insändare som ett antal icke-konservativa församlingsaktiva i Karleby hade skickat till Österbottens Tidning.
Sagda tidning kom 11.3.09 med nyheten att Silfverberg har anmälts till domkapitlet av "en finsk[s]pråkig från Janakkala", alltså en person som tydligen varken hör till Karleby svenska församling eller till Borgå stift.

Tidigast den 18 mars kommer domkapitlet att behandla ärendet. Biskop Björkstrand vill inte [...] uttala sig om eventuella påföljder

står det i nyheten, som åtföljs av ett stort antal kommentarer av varierade kvalitet och saklighetsgrad.
Kyrkpressen rapporterar här.

Uppdatering: I en av kommentarerna (14.3.09) på Kp kallar Halvar Sandell min blogg för "ohöljt kättersk", samtidigt som han länkar till den. Med tanke på vem som kommer med detta utlåtande, tar jag det som en hedersbetygelse av högsta rang!

Angående påföljderna skulle jag vara förvånad om Silfverberg skulle få mer än en knäpp på fingrarna. Men redan det vore ju ett ställningstagande.

Jag har fått den aktuella predikan mig tillsänd och tänker granska den här på bloggen vid tillfälle.

Uppdatering: Mediareaktioner:
Kokkolalaisen papin saarnasta kantelu tuomiokapituliin (Kotimaa 13.3.09)

Silfverbergs predikan i media

För en månad sedan bloggade jag om en homofientlig predikan som pastor Peter Silfverberg enligt uppgift höll i Karleby 1.2.09.
Medlemmar av den icke-konservativa gruppen "Alla gemensamt", av vilka en del är förtroendevalda i församlingen, publicerade 6.3.09 en insändare om händelsen i Österbottens Tidning. De har godhetsfullt gett mig tillstånd att publicera den här, så att också andra än ÖT:s läsare ska kunna ta del av den.

I Finlands evangelisk-lutherska kyrkas [borde vara: Evangelisk-lutherska kyrkans i Finland] teologiska linje ingår inget fördömande av homosexualitet även om kyrkan traditionellt har fortsatt att betona stödet till det traditionella äktenskapet. Frågan om bland annat välsignelse av registrerade partnerskap diskuteras på olika nivåer och det finns olika åsikter om hur kyrkan ska ställa sig till en eventuell välsignelseakt.
För två år sedan förkastade Borgå domkapitel ett klagomål mot kaplanerna Karl af Hällström och Tomas Ray. De hade i sin ämbetsutövning ställt sig positiva till kyrklig välsignelse av homosexuella. Samtidigt konstaterade domkapitlet i ett officiellt pressmeddelande följande:
”I beslutet konstaterar domkapitlet att frågan om vilka följderna blir för kyrkan av att samhället godkänt registrerat partnerskap är föremål för grundläggande utredning. I denna situation är det naturligt att även stiftets präster deltar i den offentliga debatten, säger domkapitlet i sitt beslut. Domkapitlet påpekar att det dock är skillnad mellan att uttrycka sina åsikter i en sådan debatt och att göra det i sin ämbetsutövning.” (Kyrklig Tidningstjänst 27.3.2007)
I sin egen pressrelease samma dag preciserar biskopen med att bland annat säga: ”Predikan innebär en envägskommunikation, där en dialog inte kan uppstå. Ur kyrkans synvinkel är det viktigt att predikstolen inte används i propagandistiskt syfte.”
Domkapitlets beslut kan helt entydigt tolkas så att det ovan citerade gäller både förespråkare och motståndare till en kyrklig välsignelse.
I en predikan den 1 februari 2009 i Gamlakarleby kyrka höll församlingspastorn i Karleby svenska församling Peter Silfverberg en lång utredning med citat från ett brev av Paulus i Nya Testamentet som grund där han specifikt utpekade utövad homosexualitet som en synd som man måste förkasta om man ska kunna bli frälst av Jesus. Enligt Silfverberg kan man bli helad från homosexualitet.
Predikan har väckt stor bestörtning, även utanför Karlebynejden. Många människor har upplevt sig som utpekade till förtappelse. Indirekt innebar den ett klart ställningstagande emot välsignelse av registrerade partnerskap. Predikan var ett uttryck för en fundamentalistisk tolkning som ingalunda omfattas av den stora majoriteten i den lutherska kyrkan i Finland.
Vi anser med hänvisning till ovan nämnda domkapitlets beslut och önskemål samt med hänvisning till biskop Gustav Björkstrands herdabrev från i fjol, där han visserligen inte direkt tar ställning till utövad homosexualitet, men där han ber oss alla i kyrkan omfamna och välkomna alla människor oberoende av sexuell läggning, att Peter Silfverberg i sin ämbetsutövning har visat både dåligt omdöme och brist på respekt för en stor minoritet av kristna församlingsbor samt för bi- och homosexuella människor överhuvudtaget.
Vi vill också peka på att kyrkans högsta beslutande organ har förkastat förslaget att förbjuda människor som ingår i ett registrerat partnerskap att ha anställning i kyrkan.
Det minsta man kan begära är att alla präster i all sin tjänsteutövning, inklusive i skriftskolan, ger en mångsidig information av de olika uppfattningar som finns i vår kyrka om dessa frågor samt att de visar kärlek och respekt för alla församlingsbor oberoende av sexuell läggning.

Margita Lukkarinen
Kaj Hedman
Ulla och Christer Store
Monica och Hans-Erik Sundstedt
Catarina Silvander
Elisabeth Anderson
Pauliina och Mats Holmqvist
Helena Nyberg
Rolf-Erik Mäkelä
Kristina och Fjalar Holmqvist
Robert Nylén
Hillevi Bystedt
Birgitta och Rolf Hassel
Birgitta Jungar och Katarina Jungar
Eva Kangas

Homodebatt i predikan

På diskussionsforumet Suomi24 hittade jag följande inlägg daterat 3.2.09 (och tack för tipset!):

Kuuntelin su [1.2.09] klo 12 radio 967:n kautta ruots. jumalanpalvelusta jossa pastori Peter Silfverberg saarnasi. Saarna oli erittäin loukkaava ja karkea. Se käsitteli homoseksuaalisuutta. Pastori Silverberg sanoi että se on pelastuskysymys miten me suhtaudumme homoihin. Tällaista en ole löytänyt raamatusta. Kyllä kristitty homoseksuaali joka elää parisuhteessa myös voi pelastua. Pastori Silfverbergin kannattaisi lukea ev.lut. kirkkomme tunnustuskirjoja ja katekismusta. Sieltä löytyy kohta jossa sanotaan että kirkon todelliseen ykseyteen riittää yksimielisyys evankeliumin opista ja sakramenttien toimittamisesta. (Eli oikea evankeliumin oppi ja oikea kasteoppi oikea ehtoollisoppi). Pastori Peter Silfverberg opettaa ratkaisukristillisyyttä. Se ei ole puhdasta luterilaista oppia. Se on harhaoppia. Millä oikeudella Silfverberg tuomitsee kaikki homot helvettiin niinkuin hän teki sunnuntaina. Erittäin loukkaava puhe. Kirkossa oli ilmeisesti myös rippikoululapsia. Miksi heidän pitää kuulla tällaista. Enemmän suvaitsevaisuutta. Eettisissä ja moraalisissa kysymyksissä voimme olla eri mieltä eivät ne ole pelastuskysymyksiä. Olisi anteeksipyynnön paikka tälle arvoisalle pastorille.

I korthet: Pastor Peter Silfverberg i Karleby svenska församling har 1.2.09 predikat mot homosexualiteten i en gudstjänst som också sändes i lokalradion. Han hävdade att vår inställning till homosexualiteten är en frälsningsfråga. Skribenten hävdar att detta är emot katekesen och bekännelseskrifterna, och därmed oluthersk irrlära, för i etiska och moraliska frågor kan vi vara av olika åsikt. Kommentatorerna är också av mycket olika åsikt...
Intressant i sammanhanget är enligt min mening följande: När jag i mars 2007 blev frikänd av domkapitlet för mina hbt-åsikter, fick jag en liten knäpp för att jag tog upp frågan i en predikan. Biskop Gustav Björkstrand sade i sitt pressmeddelande:

"Präster kan naturligtvis delta i den pågående debatten, men det sker lämpligast i sammanhang, där argumenten för olika ståndpunkter kan prövas mot varandra, t.ex. i tidningspressen. Predikan innebär en envägskommunikation, där en dialog inte kan uppstå. Ur kyrkans synvinkel är det viktigt att predikstolen inte används i propagandistiskt syfte, vare sig för eller emot välsignelse av partnerskap."

Och detta har jag hållit mig till. Skall detta då inte gälla också kollega Silfverberg?

Insändare i Husis

Denna insändare ingick - i lätt redigerad form - i dagens nummer av Hufvudstadsbladet:

Pastor Halvar Sandell har fått en skriftlig varning av biskopen för abortvideo-affären, har olika media rapporterat.
I samband med den rapporteringen har också nämnts att Sandell i fjol fick en motsvarande varning för att ha förvägrat mig nattvarden. Detta är inte helt korrekt. Han hotade att förvägra mig nattvarden vid min gudsons första nattvardsgång, men när det kom till kritan gav han mig ändå brödet, om än med långa tänder. Vinet fick jag sedan av assistenten.
Rätt ska vara rätt.

Karl af Hällström
kaplan
Borgå

Pastor gets warning for abortion video

Just over a year ago, pastor Halvar Sandell from Helsinki wanted to refuse me the Lord's Supper because of my views on homosexuality (some media report that he actually did refuse me, but that is incorrect). He had no right to do this, of course, so in the end our bishop, Gustav Björkstrand, gave him a warning.

Sandell's been at it again in June this year. This time he's in trouble for showing an authentic abortion video to his confirmation pupils, aged about 15 years. Their parents were in an uproar about this and reported him to the Parish Council, which refused to do anything. The parents also sent a copy to the Bishop, who consulted the governmental motion pictures board, and after receiving their report gave Sandell another warning.
The problem was not that Sandell is a hard core anti-abortionist ("pro-life", as it is sometimes euphemistically called); that is his right. He had discussed abortion in class, which also is his right (and perhaps even his duty). The problem was that, having failed to convince the teenagers, he showed them a detailed and bloody video showing an abortion (performed with a method not used in Finland). He had downloaded the video from the Internet. This shocking video, showing close-ups of a dismembered foetus, was too strong for the teenagers, according to the board, and could hurt the development of 14-15-year-olds if shown to them.
A positive note in all this is that Sandell has apologized for his excessive zeal.

Warnings of the kind Sandell seems to be collecting do not, as such, lead to anything worse. If someone is given several warnings for similar offences, however, they can be construed as aggravating factors if the offence is repeated yet again.
In other words, if Sandell keeps his nose clean, this might be the end of it. If not, well...

Disciplinärt förfarande i församlingen 4 (Kalles kyrkliga kommentarer 18.7.06)
Ingen sakramental gemenskap? (Kalles kyrkliga kommentarer 3.9.07)
Sandell i farten igen (Kalles kyrkliga kommentarer 19.6.08)
Biskopen gav kaplan Sandell skriftlig anmärkning (Kyrklig tidningstjänst 4.9.08)
Sandell får skriftlig anmärkning (YLE 4.9.08)
Sandell får skriftlig anmärkning (Kyrkpressen 4.9.08)
Sandell får skriftlig anmärkning (Hufvudstadsbladet 4.9.08)
Halvar Sandell får skriftlig anmärkning för abortvideo (Vasabladet 4.9.08)
Aborttifilmin rippileirillä näyttänyt pappi sai huomautuksen piispalta (Helsingin Sanomat 4.9.08)
Präst klandras för abortfilm (Sydsvenskan 4.9.08)
Visade abortfilm för unga och kritiseras (Kyrkans Tidning 5.9.08)
Präst prickas för abortfilm (Dagen 5.9.08)

Intervju i pappers-Kp

Redaktören på Kyrkpressen, Rolf af Hällström (som är min fars kusin), skriver en rätt lång artikel i dagens nummer av tidningen (35/08, s. 6). Rubriken lyder Välsignelse av partnerskap teologi, inte juridik. En förkortad variant finns på nätet, men eftersom han intervjuar mig i pappersvarianten, vill jag lägga in en del av texten här. Efter en utförligare variant än det som finns på nätet, fortsätter artikeln:

[...] Borgåkaplanen Karl af Hällström hör till de präster i Borgå stift som gärna skulle förrätta en välsignelse av samkönade par om det var möjligt.
- Något direkt förbud finns inte, säger han men medger att Leinos uppfattning inte är tagen ur luften.
- Det är kyrkans regler och inte mitt eget samvete som håller mig tillbaka, säger han.
Att ingå partnerskap är "en tråkig administrativ grej" och af Hällström har blivit tillfrågad en handfull gånger om han inte som präst kunde medverka på något sätt. Själv ställer han upp och ber tillsammans med dem som vill ha förbön. Han har alltid informerat sin biskop på förhand.
- Det har skett till exempel när jag döpt deras barn. Då ber jag för människorna i hemmet och för familjen, utan att specifiera partnerskapet. Men jag håller mig borta från allt som liknar en vigsel, säger han.
Hittills har han inte stött på något par som inte skulle ha varit nöjda med förbönen.
Nytt "biskopsbrev" nästa år
Biskoparna ansvarar för kyrkans lära. Deras senaste uttalande om homosexualitet finns i biskopsbrevet från år 1984 och är mycket negativt. Ingen av biskoparna från 1984 är längre i tjänst och dagens biskopar signalerar en mjukare syn.
Esbobiskopen Mikko Heikka är ordförande för den arbetsgrupp som skall nyformulera kyrkans syn. Emeritusbiskopen Erik Vikström, den sista av biskoparna från 1984, har kritiserat Heikkas sätt att låta utredningen gå mycket längre än vad kyrkomötet avsett.
I fallet Tuovinen anfördes klagan också mot biskopen, men domkapitlet friade honom.
Ärkebiskop Jukka Paarma hoppas i tidningen Aamulehti på att kyrkan skall finna en medelväg för kyrklig medverkan som en så bred majoritet som möjligt kan omfatta. I Paarmas modell ingår samvetsfrihet för präster som ställer sig negativa.
Men över 61 procent av de övriga kyrkomötesombuden ställer sig negativt till varje form av förrättningsformulär för välsignelse av ingånget partnerskap. Det här framgår av en enkät som tidningen Kotimaa nyss utfört. 21 procent ställde sig positiva till ett formulär. Biskoparna är självskrivna i kyrkomötet.
Enligt Prästförbundets medlemsenkät från år 2006 är över hälften av prästerna negativa till en kyrklig välsignelse.

Få nu se vilka reaktionerna blir...

Tuovinen välsignade lesbiskt par

Read this post in English on Karl's comments.

Gemenskapsrörelsens ordförande, prost Liisa Tuovinen (f. 1938, bilden), har förrättat en välsignelse av ett samkönat (kvinnligt) par, Annukka Matilainen och Veera Lange, på Esbo kyrkliga samfällighets lägergård Hvittorp i Kyrkslätt 12.7.08.
Hon informerade därefter biskop Mikko Heikka om saken. Han menade att saken tas upp till prövning i domkapitlet i Esbo stift i det fall att någon gör en anmälan. Det tog inte många dagar efter att nyheten fick offentlighet förrän så skedde; inte bara en anmälan, utan två, inflöt till domkapitlet.
Till saken hör att Tuovinen är pensionerad. Hon kan därmed inte avhållas från någon tjänst om hon blir fälld, utan endast från prästämbetet.
Också biskop Heikka anmäldes till sitt eget domkapitel med motiveringen att han inte uppfyllde sina förpliktelser som stiftsherde då han inte själv förde ärendet till domkapitlet utan väntade på en anmälan. Alla tre anmälningarna behandlas med början den 19 augusti, men behandlingen väntas ta flera månader i anspråk.

För ett par år sedan blev pastor Leena Huovinen anmäld till domkapitlet i Helsingfors för motsvarande handling. Hon blev frikänd 6.2.07. Detta är inte ett direkt prejudikat för domkapitlet i Esbo, eftersom domkapitlen har en långtgående autonomi i dylika ärenden, men Helsingfors-beslutet kommer säkert att påverka beslutet i Esbo.

Vad du anser om saken frågas efter i flera omröstningar på nätet.
Kyrkpressen undrar: Var det rätt av Liisa Tuovinen att välsigna det kvinnliga paret i Esbo? Omröstningen pågår ännu (8.8.08 kl. 15:33 var ställningen bland 257 röster 51,0% ja, 45,9% nej, 3,1% vet inte). Uppdatering 12.8.08: Slutresultatet blev 471 avgivna röster, 55,4% ja, 41,6% nej, 3% vet inte. Det är uppmuntrande.
Den finska kollegan Kotimaa frågade om det är rätt att en präst välsignar samkönade förhållanden. Av 1624 svar var 72% negativa och 22% positiva till saken.
Undersökningen i (den "världsliga") veckotidningen Apu gav vid handen att nästan tre fjärdedelar av de 111 svaren var positivt inställda till välsignelse av partnerskap. Tvärtom mot Kotimaa, alltså. Inte helt överraskande.
På böghemsidan ranneliike.net finns motsvarande fråga. Där är svaren något (!) annorlunda än i de kyrkliga medierna; markant är att gruppen "Jag bryr mig inte" är över en tredjedel.
Också Savon Sanomat ställde samma fråga; 59% ja, 41% nej stod det 7.8.08 kl 18:15. Kommentarer fanns det också gott om.

Rekisteröidyn parisuhteen siunaaminen (evl.fi/Tästä puhutaan)
Rekisteröity parisuhde on siunattu Espoossa (Kirkon tiedotuskeskus 23.7.08)
Espoossa siunattiin rekisteröity parisuhde (Kotimaa 23.7.08)
Espoolaisrovasti siunasi naisparin rekisteröidyn parisuhteen (Helsingin Sanomat 23.7.08)
Rovasti siunasi naisparin rekisteröidyn liiton (ranneliike.net från 23.7.08)
Registrerat par välsignades i Esbo (Kyrkpressen 24.7.08)
Gaypar välsignades i Esbo (FNB genom Hufvudstadsbladet 24.7.08; ej på nätet)
Finländsk präst välsignade lesbiskt par (Dagen 24.7.08)
Naisparin siunaus jakaa pappien mielipiteet Espoon hiippakunnassa (Kotimaa 24.7.08)
Tahdon... (Kohtaamisia pihamaalla, ja savanneilla 24.7.08)
Siu siu vai hyi hyi (Finnsanity blog 25.7.08)
Espoolaispappi puolustaa homoparien siunaamista (Nelonen 25.7.08)
Rekisteröidyn parisuhteen siunaamisesta kaksi kantelua Espoossa (Kirkon tiedotuskeskus 28.7.08)
Homoliiton siunaamisesta kaksi kantelua (Kotimaa 28.7.08)
Espoon tuomiokapituliin kanneltu homoliiton siunaamisesta (Nelonen 28.7.08)
Miehet kantelivat naisparin siunaamisesta (Ilta-Sanomat 28.7.08)
Tuovinen ei tiennyt siunaavansa rekisteröityä parisuhdetta kirkkotilassa (Kotimaa 29.7.08)
"Tilaisuus oli koskettava ja liikuttava" (Kotimaa 29.7.08)
Myös piispa Heikan toiminnasta kantelu kapituliin (Kotimaa 30.7.08)
Kanteluiden käsittely Espoon tuomiokapitulissa (Kirkon tiedotuskeskus 30.7.08)
Paret bakom esbovälsignelsen berättar (Kyrkpressen 1.8.08)
Having kids, belief in god prompts gay couples to marry (Big News Network 2.8.08)
Liisa Tuovinen är inte rädd för att få sparken (Hufvudstadsbladet 3.8.08)
Det egna tyckandet (Maria Back 3.8.08)
Liisa Tuovinen i Hbl (Jag är den jag är 4.08.2008)
Förbön eller välsignelseakt (Kyrkpressen 5.8.08)
Nyheter från ONB (Sven-Olav Back 5.8.08)
Lesbiskt par välsignat i kapellet - ett fall för domkapitlet i Finland (Dagen 6.8.08)

Sandell i farten igen

I fjol satte sig kaplan Halvar Sandell (Markus församling, Helsingfors) i knipa genom att försöka hindra mig från att delta i nattvarden vid min gudsons konfirmation. Jag berättade om händelseförloppet, slutresultatet och medias reaktioner på bloggen i höstas.

Nu har han (enligt Hufvudstadsbladet 19.6.08 och Dagen 22.6.08) gjort det svårt för sig igen. Sandell är (naturligtvis?) abortmotståndare; enligt Hbl anser han att

abort är uteslutet i alla andra fall än då både mor och barn kan dö i födseln.

OK, det får han anse; abort är knappast någonsin någon god lösning, även om den i vissa fall kan vara den minst dåliga. Det som är problemet i föreliggande fall är inte Sandells åsikt, utan det sätt på vilket han förde fram den på ett skriftskolläger nyligen.
Han hade tydligen tagit upp abort på en lektion. Hbl skriver:

Ungdomarna ifrågasatte Sandells hårda syn på abort och ställde bland annat kritiska frågor om våldtagna barn som blir gravida.
Dagen därpå bad han de 18 ungdomarna samlas kring en bärbar dator, där han spelade upp videon som visar ett autentiskt abortingrepp. Filmen var så blodig, obehaglig och chockerande att ungdomarna inte ville se den utan många gick bort till andra delar av rummet. Särskilt flickorna reagerade oerhört kraftigt på filmen och mådde bland annat fysiskt illa.

Barnens föräldrar blev upprörda när de fick höra om incidenten och anmälde Sandell till både församlingsrådet i Markus församling och till domkapitlet i Borgå stift. Bland föräldrarna finns Stefan Johansson, som är kyrkominister Stefan Wallins statssekreterare. Wallin tar inte ställning i frågan (ännu).
Biskop Gustav Björkstrand ser allvarligt på incidenten och lovar att undersöka saken. Han säger, enligt Hbl:

Det finns generella principer i samhället som också kyrkan följer. En är åldersgränser på film. Det är tydligt att filmen inte har varit lämplig för ungdomarna. Att visa den avviker också klart från de generella riktlinjerna för skriftskolunderisning.
Abort är en svår fråga för kyrkan. Men det är ändå inte okej för en enskild präst att prångla ut en ensidig fanatisk syn på vare sig den eller någon annan fråga.
Nej, det är viktigt att undervisningen är balanserad och redogör för både för- och nackdelar och för samhällets syn.

Det är oklart i detta skede om biskopen personligen sköter ärendet eller om han för det till domkapitlet, som har sitt nästa sammanträde den 14 augusti. Men vi lär få reda på saken i sinom tid.

Gud och Allah i Kuopio

I oktober 2006 tog jag i Frågespalten upp frågan om kristendomens Gud och islams Allah är samma eller olika. Debatten i kommentarerna blev livlig och emellanåt hetsig.

Därför är det kanske inte överraskande att samma fråga föder debatt när den kom upp i Kuopio stift. Två av stiftets präster, Markku Suokonautio och Kari Kuula, har blivit anmälda för domkapitlet för uttalanden som liknar mina. Detta rapporterar Kotimaa 6.2.08 och 9.2.08.
Det är inte precis första gången som Suokonautio är i hetluften, men denna gång är grundvalen nog ännu tunnare än vanligt...

Insändardebatten går vidare

Under rubriken Insändarskörd refererade och kommenterade jag en del skriverier i förra veckans nummer av bl.a. Kyrkpressen. Nu går debatten vidare.
Hela mediacirkusen kring nattvardstvisten har jag ju samlat här.

I Kp 51-52/07 (s. 5) besvarar biskop Gustav Björkstrand prostarna Stig-Olof Fernströms och Henrik Perrets kritik från veckan innan. Han skriver att de "antyder mot bättre vetande att [Halvar] Sandell skulle ha fått anmärkningen för sin predikan vid konfirmationen." Tvärtom fick Sandell den för sitt handlande som bryter mot kyrkolag och -ordning. "Det är en självklarhet att en präst skall följa såväl kyrklig som samhällelig lagstiftning," skriver biskopen, som lovar återkomma med "en längre artikel efter helgerna".
Det ser jag fram emot.

Ulf Särs (som kallar sig "evig teol.stud.") svarar Paul von Martens med samma grundidé som jag hade: att man inte kan ställa utvecklingsstörda och homosexuella mot varann på det sätt som von Martens gör.

En intressant idé kommer Christian Schönberg med; intressant, men orealistisk och rätt osaklig. Han vill inte råka ut för kvinnoprästmotståndare som förrättar gudstjänster, och föreslår därför att motståndarna märks ut på något vis i gudstjänstannonseringen. Hmm.
Om det är till någon ledning, kan jag härmed meddela att jag själv inte är kvinnoprästmotståndare. Ifall det nu var någon som misstänkte något sådant...

Insändarskörd

På Luciadagen 13.12.07 ingår flera intressanta insändare i Kyrkpressen 50/07, s. 5.
En är skriven av Stig-Olof Fernström och Henrik Perret, två av de ledande konservativa teologerna i Borgå stift, och är rubricerad Anmärkning eller uppmuntran? Skribenterna uttrycker sin besvikelse över den anmärkning som Halvar Sandell har fått och över biskop Gustav Björkstrands motiveringar till den. De undrar om biskopen inte borde vägleda de präster som "efter bästa förmåga försöker förkunna omvändelsens nödvändighet" i st.f. att ge dem offentliga anmärkningar. Detta berättade jag också här.
Men frågan blir väl: hur vägleda någon som vägrar bli vägledd?

Två andra insändare i Kp kommenterar hbt-frågan inom kyrkan på ett allmännare plan. Fred Koroleff efterlyser i insändaren Rasera inte grundpelare strikta regler för förhållandesättet till homosexuella och en upphöjning av äktenskapet mellan man och kvinna. Teol.dr. h.c. Paul von Martens menar att kärleksfullhet från biskoparnas sida vore att ta sig an dem som föds med Downs syndrom (såsom hans egen dotter, min kommentar), snarare än de homosexuella. Hans insändare har rubriken Kyrkans kärlek och avslutas med orden "Föreställningen att vår kyrka framförallt är ett kristet samfund är mycket optimistisk. Mera realistiskt är att se den som en religiös guldram för dominerande uppfattningar i samhällsdebatten."
Till Koroleff kunde man säga att stabila kärleksfulla parförhållanden visst är en grundpelare i samhället, men att de är det oberoende av könsfördelningen i dem. Och von Martens har helt rätt i att kyrkan bör bry sig om samhällets svagaste, och exemplet personer med Downs syndrom, som av naturliga skäl ligger honom nära om hjärtat, är ett gott exempel på detta. Men för det första gör kyrkan en hel del redan, vilket han nog vet, och, för det andra, fastän kyrkan säkert kunde göra mera är det inte emot en att en annan blir hjälpt. Kyrkans inställning till homosexuella och till personer med Downs syndrom kan inte alltför lättvindigt ställas emot varandra.

I dagens nummer av Hufvudstadsbladet (14.12.07, s. 22) skriver Erwin Woitsch en insändare rubricerad Ortodoxa kyrkan har inte gett riktlinjer (om inställningen till homosexuella, alltså). Jag har bloggat om ämnet bl.a. här. Woitsch uppger att han representerar det ortodoxa regnbågssällskapet, och han skriver: "I den ortodoxa kyrkans tradition formulerar man inte dogmer till alla jordelivets etiska frågor, så som ofta är fallet i de västliga kyrkorna. Därför har det inte på officiellt håll givits riktlinjer till hur förhålla sig till sexuella minoriteter [...]."
Det är å ena sidan bra att enskilda kristna själva får ta ställning till de etiska spörsmål som de kommer i kontakt med. Å andra sidan leder denna situation till att både frågeställningarna och svaren blir mångfasetterade. Det blir komplicerat, helt enkelt.
Men det är ju livet också.

Sandell är obotfärdig

I det färska numret av Kyrkpressen (som ännu inte finns på nätet) kommenterar Halvar Sandell den anmärkning som biskopen gav honom. Han säger sig vara något konfunderad över biskopens argumentation.

Kyrkolag och kyrkoordning ger en ram, men svarar inte på alla frågor, så har det alltid varit. Biskoparnas uppgift är att visa hur kyrklig praxis är grundad på Bibeln och bekännelsen och hur allt är en icke-motstridig helhet.

Intressant. Om den kyrkliga lagboken ger ramen, skall den ju följas, och där den inte svarar på frågor, kan man ha olika praxis. Men Sandell hotade uttryckligen bryta mot ramen, när han inte skulle ge mig nattvarden! Vilken slingerbult, alltså!

När han lite senare konstaterar att

kristen tro väcker alltid anstöt

har han förstås helt rätt. Min kristna tro har väckt anstöt hos honom som tror på bokstaven. Nu är det nog han som bör omvända sig. Men jag misstänker att så inte kommer att ske.
Sandell är obotfärdig.

Homopräst sade upp sig

I oktober bloggade jag om att både Stockholms domprost Åke Bonnier och prästen Niklas Olaison har blivit anmälda för Stockholms domkapitel för en text i en tidning som domkyrkoförsamlingen ger ut. Dagen (15.11.07) berättar om domkapitelsutslaget.

Domkapitlet fastslog i ett beslut vid ett sammanträde nyligen att Olaissons bibeltolkning inte stämmer överens med gängse tolkningstraditioner inom Svenska kyrkan men att han har sin rätt att fritt uttrycka sin tolkning av vissa bibeltexter.
Även tidningens ansvarige utgivare, domprosten Åke Bonnier anmäldes till domkapitlet. Domkapitlet anser att Bonnier förtjänar "viss kritik" för att inte ha låtit flera tolkningstraditioner komma till uttryck i tidskriften. Det skulle han ha gjort, för att "motverka risken för att artikeln skulle få oönskade effekter", skriver domkapitlet.

Olaisons tolkningar kan ses som kontroversiella, men han kommer med ett fräscht och utmanande tänkesätt som det är värt att lugnt fundera kring. Att så inte skedde, utan vissa element i stället skrek i högan sky och kom med dk-anmälan mot Olaison, måste ha varit en bidragande faktor till att han har valt att säga upp sig från sin tjänst i Stockholms domkyrkoförsamling och nu har återgått till Botkyrka församling utanför Stockholm där han tidigare har arbetat.

Media- och bloggkommentarer

Jag har som bekant samlat medias reaktioner på nattvardstvisten mellan Halvar Sandell och mig här. Jag räknar förstås också bloggar till media.
De senaste uppdateringarna - närmast om den anmärkning som Sandell fick av biskopen - är följande:

Vecka 48

26.11 rapporterar Kp (29.11 på s. 7 i papperstidningen 48/07) att den klagan som har kommit in angående Sandell inte leder till disciplinära åtgärder, utan dk flyttade över ärendet till biskopens bord.

29.11 tilldelar så biskopen Sandell en skriftlig anmärkning. Detta berättar KT, Kp, Vbl/JT och Internytt. Själv kommenterar jag här.

30.11 berättar Hbl (s. 4) och Bbl om anmärkningen.
Netti bloggar på bloggen.fi och kyrkpressen.fi: "Sakligt och snyggt gjort, biskop Gustav."

Om jag har missat något, är det ofrivilligt. Meddela gärna, i så fall!