Frågespalten LXII: Kriterier för faddrar

För ett tag sedan döpte jag ett barn med en normal uppsättning faddrar. En månad senare stövlade barnets föräldrar in och undrade om man kan stryka faddrar, för relationen till en av dem hade brustit.
Detta tragiska fall inspirerar mig till att skriva lite om val av faddrar. Det jag nu relaterar gäller dop inom den Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland (ELKF). Andra kyrkor har andra regler.

När en person (oberoende av ålder) blir döpt bör faddrar (gudföräldrar) väljas. Dessa har som uppgift att stöda den döpta i hans eller hennes andliga utveckling, och är alltså inte (bara) ett hedersuppdrag, utan också en andlig uppgift. Av den orsaken finns det vissa kriterier - förutom naturligtvis rent personlig lämplighet - på vem som kan väljas.
Varje dopkandidat skall ha minst två faddrar. Någon övre gräns finns inte - mitt personliga rekord är tretton, men det var speciella omständigheter. Mellan två och fyra är väl vanligast.
Två av dessa faddrar skall vara medlemmar i en luthersk kyrka. Om de är medlemmar av ELKF skall de vara konfirmerade. Orsaken till detta är uppgiftens andliga karaktär - faddrarna skall i skriftskolan ha fått information om den kristna tron och i konfirmationen bejakat den. Dessutom skall de alltså vara medlemmar - konfirmerade personer som senare har skrivit ut sig ur kyrkan har ju tagit ställning emot den kristna tron (även om det motivet kanske inte alltid är grundläggande), och är därför olämpliga som faddrar.
Om någon av faddrarna hör till någon annan luthersk kyrka än ELKF, bör de i sin kyrka ha rätt att bli faddrar. Alla lutherska kyrkor har inte samma system med konfirmation som vi.
Observera dessutom att det uttryckligen är frågan om lutheraner, inte protestanter i allmänhet. Alla lutheraner är protestanter, men alla protestanter är inte lutheraner.
Förutom de två obligatoriska lutheranerna kan andra faddrar väljas med lösare kriterier. Är de lutheraner ska de uppfylla samma kriterier, men de kan också vara medlemmar av någon annan kyrka som godkänner det lutherska dopet. De kan alltså vara t.ex. katoliker, ortodoxa, metodister eller anglikaner. Däremot kan de inte höra till en kyrka som döper om en lutheran som konverterar till den kyrkan, för det innebär ju att det lutherska dopet inte "duger". Sådana kyrkor är bl.a. pingstvänner och baptister.
I våra dagar finns det familjer där det kan vara svårt att hitta folk i bekantskapskretsen som hör till kyrkan. Och det är klart att sådana som inte gör det ändå kan ha ett gott inflytande på ett barn, men tyvärr, det hjälper inte - faddrar kan de inte bli. Lösningen kan i det fallet vara att välja exempelvis någon mor- eller farförälder till fadder. Också församlingen kan hjälpa med att komma med rekommendationer på lämpliga personer.

Vid dopet bör minst två vittnen närvara. Naturligt är att det är faddrarna. Man kan dock bli fadder också i sin frånvaro, om det finns oöverstigliga skäl till att man inte kan närvara. Man måste förstås ändå ha gett sitt medgivande till att bli fadder.

Ibland sker det tragiska att relationen mellan familjen och faddrarna bryts av någon orsak. Oftast sker det väl genom att folk flyttar till annan ort eller så, men ibland kan det (som i fallet ovan) att det blir fnurror på tråden. Med god motivering och kyrkoherdens tillstånd kan man lägga fler faddrar till den lista som gjordes vid dopet. Däremot kan man inte stryka sådana som en gång har utsetts, vilket var det svar som jag fick ge dem som jag ovan nämnde. 

För några år sedan skrev jag här på Frågespalten om faddrar åt syskon och om tillägg av faddrar.

Frågespalten LXI: Folkdräkt på konfirmation?

En flicka vars familj kommer från Dalarna är inte riktigt bekväm med tanken att ha den vita "klänningen" under konfirmationsgudstjänsten 2013. Hon har en folkdräkt som hon gärna vill ha istället. Hon undrar därför: Får hon ha sin folkdräkt under konfirmationsgudstjänsten, eller är det fel att ha den?
Jag svarade:
Den vita ”klänningen”, som du talar om, heter alba (vilket är latin och helt enkelt betyder ”vit”). Den påminner om den vita dopdräkten, som symboliserar hur vi i dopet blir tvättade rena från vår synd genom Guds nåd. Därför har också traditionen att använda alba vid bl.a. konfirmationer spridit sig under de senaste årtiondena.
En annan orsak är att det förr var stor tävlan om att konfirmanderna skulle ha så fina kläder som möjligt vid konfirmationen. Detta ledde till att uppmärksamheten vändes till helt fel saker, och det väsentliga i konfirmationen glömdes bort.
På en del håll, som i Dalarna och i Lappland, använder sig konfirmanderna av sina folkdräkter. Det är förstås inte fel, men också det kan ju vara en ekonomisk belastning för en familj med mindre pengar. Om du är den enda som har folkdräkt, medan alla andra har alba, sticker du ju dessutom ut ganska mycket, och då är frågan hur mycket uppmärksamhet du drar från de andra.
Det är svårt att svara generellt på din fråga. Det bästa skulle säkert vara att du diskuterar med församlingen och särskilt med konfirmationsprästen och ser vad de anser. Här är ju tid ännu.
Allt gott, och lycka till med din konfirmandtid!




Första kvinnan vald till anglikansk biskop i Afrika

Den 18 juli 2012 valde den anglikanska kyrkan i södra Afrika (ACSA) Ellinah Ntombi Wamukoya, 61, till biskop av Swaziland. Hon är den första kvinnliga anglikanska biskopen i Afrika. Biskopsmötet måste ännu bekräfta hennes val.
De andra anglikanska kyrkor som har kvinnliga biskopar är Australien, Kanada, Kuba, Nya Zeeland med Polynesien samt USA; nu finns också södra Afrika på denna hedervärda lista.

ACSA, som omfattar Angola, Lesotho, Mocambique, Namibia, S:t Helena, Swaziland och Sydafrika, började prästviga kvinnor år 1992, och 20-årsjubileet av detta kommer att firas senare i höst. Kyrkan har 3-4 miljoner medlemmar, 29 biskopar och ett tusental församlingar.
First woman bishop elected in Swaziland - the Revd Ellinah Wamukoya (ACSA 18.7.12)
First female Anglican bishop for Africa elected (ENS 19.7.12)

Andligt och sekulärt vid vigslar

Stefan Holmström skriver goda ledare i tidningarna Borgåbladet och Östra Nyland. 12.7.12 inledde han ledaren ”Det andliga i det sekulära” med att hänvisa till en skämtteckning på ELKF:s Facebook-sida och fortsatte:
Det vitsiga är förstås att det inte är en vits. Vigselns andliga element handlar lätt i skymundan. Kyrkan ges endast rollen av en tjänsteleverantör, ceremoniproducent.
Hur många av gästerna som upplevde Lovisas första officiella rosenbröllop tänkte på det andliga?
Idén om en bröllopsstad är lysande. Det är alla skäl att stödja målet att profilera staden som en plats där bröllopet blir något alldeles extra, där de oförglömliga upplevelserna avlöser varandra.
Det skulle ändå vara intressant att höra några prästerliga synpunkter på det hela.
Nå, Stefan, här kommer de!

För det första glömde staden bort församlingarna i planeringen av ”bröllopsstaden” och korrigerade saken först i ett så sent skede att vi inte hade en chans att hinna med. Detta är naturligtvis ett symptom på vilken roll församlingarna ibland förväntas ta: Vi får reagera först efter fullbordat faktum. Katastrofer sker – då bjuds prästen in. Evenemang planeras – då planerar man färdigt och förväntar sig sedan att prästen skall ha möjlighet att ställa upp utan att hans eller hennes kalender har konsulterats i förhand.
Detta är naturligtvis karikerat. De flesta handlar sakligt. Men tyvärr förekommer också det motsatta, som i detta fall.

För det andra är den kyrkliga vigseln något mer än ”bara” två personer som offentligt bekänner sin kärlek till varandra. Den är också en gudstjänst. Vi inom kyrkan vill ge brudparet det bästa vi har: förbön och Guds välsignelse för deras äktenskap.
Därför är naturligtvis ”det andliga krimskramset” som nämns i skämtteckningen ingenting som kan väljas bort. Det kan dock framföras med olika stil. Inget brudpar har bett mig lämna bort den andliga biten, men några har bett mig att inte använda ett alltför stort patos. Som jag inte annars heller brukar vara så patetisk har det inte varit svårt för mig, men det kan ju hända att de har stött på kolleger som har en annan personlig stil än jag. Det är förstås till stor del en smakfråga.

Observera förresten att det är skillnad på begreppen ”kyrklig vigsel” och ”kyrkbröllop”. Vid ett kyrkbröllop sker vigseln i en kyrka, ofta omgiven av feststämning, vacker krimskrams och en stort upplagd bröllopsmåltid. En kyrklig vigsel är däremot inget annat än en vigsel där vigselförrättaren är en präst (till skillnad från en borgerlig eller civil vigsel, alltså). Den kyrkliga vigseln kan, men måste inte, vara förenad med ett kyrkbröllop. Jag har förrättat vigslar i trädgårdar, på stränder, i vardagsrum och på sommarstugor, för att bara nämna några ”världsliga” platser. Ibland finns det flera hundra bröllopsgäster, ibland har bara vaktmästaren och kanslisten bevittnat vigseln. Variationsmöjligheterna är stora.

För det tredje tar du, Stefan, förtjänstfullt upp frågan om andligheten i det offentliga rummet i en sekulariserad stat. Du citerar biskop Antje Jackelén i Lund, som konstaterar att det är skillnad på en sekulariserad stat och ett sekulariserat samhälle. Staten skall inte ha en religiös åsikt, men det betyder inte att samhället måste vara icke-religiöst.
Det kan hända att det är en fördom från min sida, men jag har uppfattningen att det för ”vanliga finlandssvenskar” är svårt att diskutera andliga eller religiösa frågor vid t.ex. en middagsbjudning. Man skall inte sticka ut hakan, bevars, för då riskerar man att stämplas som en ”hihhulit” eller annars bara konstig.
När jag i min tjänsteutövning rör mig bland folk, t.ex. på bröllopsmiddagar, märker jag att det tycks finnas ett uppdämt behov av just denna sorts diskussioner, och när man får en präst på kroken passar man på. Och därför finns jag där, förstås – och jag är ju ex officio konstig, så det gör ingenting.
Jag och mina kolleger diskuterar gärna livets stora frågor med dem vi möter. Men varför inte diskutera dem också med sina vänner, inte bara med en halvbekant ämbetsman?
Debattartikeln publicerad i Östra Nyland 17.7.12.

Jag är enda sökanden!

Nu när ansökningstiden är slut, är jag den enda sökanden till kyrkoherdetjänsten i Lovisa svenska församling. Det innebär att domkapitlet sannolikt utser mig till kyrkoherde vid sitt sammanträde 15.8.12, och att jag tillträder tjänsten ordinariter någon gång i höst. 

Jag hade hoppats att tjänsten skulle intressera fler sökande, för då skulle det ha blivit val. I så fall hade församlingen fått säga sitt, och ingen kunde tänka: "Vi tog honom när det inte fanns något alternativ." Också då hade jag haft stora möjligheter att bli vald, tror jag, eftersom jag har jobbat i församlingen en tid och s.a.s. har hemmafavör. Men så blev det inte, och det är ju bra så här också!
En sökande till kyrkoherdetjänsten i Lovisa (evl.fi 16.7.12)
Ingen rusning till tjänsten som kyrkoherde i Lovisa svenska församling (Svenska Yle 16.7.12)
Karl af Hällström enda sökanden (Lovisa svenska församling 17.7.12)

Sanaleikki

Onkiva rovasti joka on kiva rovasti onki varovasti. 
Naamakirjasta löydettyä, tietenkin...

USA: Episkopaler godkänner samkönad välsignelse

Den episkopala kyrkan i USA (ECUSA), som är en gren av den världsvida anglikanska kyrkogemenskapen, inför ett liturgiskt formulär för välsignelse av samkönade par. ECUSA:s kyrkomöte (General Convention) i Indianapolis, Indiana, godkände formuläret 10.7.12, och det tas i bruk vid advent. Lekmän och präster röstade 171-41 för formuläret, medan biskopsmötet tidigare röstade med siffrorna 111-41 och tre blanka. Kvalificerad majoritet över hela linjen, alltså.
Vidare beslöt kyrkomötet att ingen får diskrimineras inom kyrkan p.g.a. sin könsidentitet. Detta innebär bl.a. att transsexuella på lika grunder får delta i församlingarnas verksamhet och ansöka om prästvigning.

Episkopaler som hör till de sexuella minoriteterna gläder sig naturligtvis över detta. Konservativa episkopaler hotar däremot med ”drastiska åtgärder”, vilket torde innebära någon sorts distansering eller t.o.m. avhopp från ECUSA. Det finns prejudikat på detta.
Redan tidigare har andra anglikanska kyrkor uttalat sin oro över ECUSA:s liberala linje, som de menar hotar gemenskapen inom kyrkogemenskapen. Flera afrikanska kyrkors hårdföra linje med t.o.m. dödshot mot homosexuella hotar alltså inte gemenskapen, tydligen.
ECUSA har två miljoner medlemmar.
"The Blue Book" (pdf)
Blessing rite authorized for provisional use from First Advent (ENS 10.7.12)
Reaction mixed to Episcopal Church’s approval of same-sex rite (RNS 11.7.12)
Yhdysvaltain episkopaalit alkavat siunata homoliittoja (Kotimaa 11.7.12)
Reaction mixed to Episcopal Church's approval of same-sex rites (ENI 12.7.12)
South Carolina church deputies stage walk out (Anglican Journal 13.7.12)

Iceland: First female bishop

Iceland’s first female bishop, Agnes M. Sigurðardóttir, was consecrated in Hallgrímskirkja, the cathedral of Reykjavik, on 24 June 2012. Sigurðardóttir was elected with 64.3 percent of votes in a second round of elections. She succeeds Karl Sigurbjörnsson, who retired at the end of June. The new bishop has worked with youth, as a parish pastor and as regional dean.

The Lutheran World Federation (LWF) General Secretary Rev. Martin Junge has welcomed the installation of Bishop, as an affirmation of the leadership role women play in the church.
“We celebrate your ordination as a bishop in the memory of Jesus’ commissioning women disciples to become his followers and partaking in God’s mission to the world,” Junge said in a congratulatory greeting conveyed on behalf of the LWF by Bishop Jana Jeruma-Grinberga, Lutheran Church in Great Britain, at a reception following consecration service.

One of the main goals of the new bishop will be to attract more people to The Evangelical Lutheran Church of Iceland, which has suffered losses in recent years. “We should do that with joy and interest, not just to raise the number, but because of the good message that we are entrusted with,” she said.
The Evangelical Lutheran Church of Iceland has 247,245 members.
LWF 11.7.12
ENI 11.7.12
evl.fi 12.7.12


Montako menestysteologia tarvitaan vaihtamaan hehkulamppu?

Jos annat Benny Hinnille 10.000 dollaria, Jeesus vaihtaa hehkulamput sinun puolestasi. Amen!
Tästä löysin.

Two ideas of government

There are two ideas of government. There are those who believe that if you just legislate to make the well-to-do prosperous, that their prosperity will leak through on those below. The Democratic idea has been that if you legislate to make the masses prosperous their prosperity will find its way up and through every class that rests upon it.
- William Jennings Bryan
as quoted on Child of Illusion

Barn skriver till Gud

Käre Gud. Hör du oss när vi ber till dig? I så fall tycker jag synd om dig.
- Hanna, 8 år

West on indifference to injustice

Indifference to injustice is more insidious than the injustice itself.
- Dr. Cornel West
as quoted on God's Politics

Väike nali...

Ämm: Millal minu buss läheb?
Väimees: Kolme tunni, ühe minuti ja viie sekunti pärast.


Om kärlekens tillväxt

Kärleken är det enda som blir större när man slösar med den. 
Anonymt citat ur Stora talarboken (2010)
av Barbro Fällman

Den sundaste gymnastiska övningen...

Den sundaste gymnastiska övningen är att i rätt tid resa sig från bordet. 
- Giorgio Pasetti
citerad i Stora talarboken (2010)
av Barbro Fällman