Högre utbildning ger högre tro på högre makt

Ju mer människor utbildar sig, desto större chans är att de också blir religiösa. Det visar en amerikansk undersökning som publicerades i augusti. Det är sociologen Philip Schwadel vid UNL, University of Nebraska-Lincoln, som genomfört studien och undersökt sambandet mellan utbildning och religiositet.
Högre utbildning innebär också att människor i högre utsträckning går i kyrkan, uppger forskaren. Skillnaden mellan människor som är välutbildade och lågutbildade handlar, enligt honom, om att den förstnämnda gruppen har en större öppenhet för många saker, inklusive det gudomliga.

Av rapporten framgår det att varje extra år av utbildning innebär att sannolikheten att:
- man deltar i religiösa sammankomster ökar med 15 procent.
- man läser Bibeln åtminstone då och då ökar med 9 procent.
- man byter till samfund i den protestantiska mittfåran (episkopal, luthersk, presbyteriansk eller metodist) ökar med 13 procent.
Rapporten bygger på en återkommande enkätundersökning som har genomförts sedan 1972.

Resultaten från undersökningen påverkas naturligtvis av hur de enskilda personerna har tolkat ordet religiositet, framhåller Schwadel. Enligt honom fick deltagarna i undersökningen svara på om de tror på Gud utan att tvivla, med olika typer av tvivel, om de har en annan syn på Gud eller en högre makt eller om de inte alls tror på något sådant.
"Flera års utbildning innebär inte att man relativt sett är mer benägen att säga 'Jag tror inte på Gud'. Däremot är man relativt sett mer benägen att säga att 'Jag tror på en högre makt'," kommenterar Schwadel.

En annan undersökning visar att det inte är den egna utbildningsnivån, utan de andra församlingsmedlemmarnas, som avgör hur bokstavligt man tolkar Bibeln. Doktoranden i sociologi Samuel Stroope från Baylor University, som gjort denna undersökning, förklarar att andra påverkas av att se utbildade människor diskutera Bibeln på ett analytiskt sätt i motsats till ett bokstavligt.
"När man går i söndagsskolan och alla talar om textens kulturella och historiska bakgrund och dess literära genre - vilket är ett läsesätt man ofta lär sig i högskolan - är det sannolikt att man tar intryck av det," säger Stroope. 

Utbildning och religiositet hänger ihop (Kyrkans Tidning 15.8.11)
Högre utbildning ger inte mindre gudstro (Dagen 15.8.11)
Bible Interpretation Influenced by Education of Fellow Worshippers, Study Says (christianpost.com 15.8.11)

Ökande motstånd mot prästvigda kvinnor

En femtedel av de manliga teologistuderandena i Finland motsätter sig s.k. ”kvinnopräster” (en bättre term vore ”prästvigda kvinnor”). Hälften av dem skulle inte vilja samarbeta med en prästvigd kvinna. Av dem som inledde teologistudier i fjol var det en tiondel som motsatte sig präster av kvinnligt kön.
Detta enligt en undersökning utförd av forskaren Kati Niemelä vid Kyrkans forskningscentral. Också sökande till den teologiska fakulteten svarade på undersökningen.
Manliga sökande såg oftare än kvinnor förkunnandet av evangeliet som viktigt. Hos kvinnorna betonades bland annat viljan att hjälpa.

Efter beslutet att öppna prästämbetet för kvinnor 1986 och efter de första prästvigningarna av kvinnor 1988, skapades ett system där "kvinnoprästmotståndarna" gavs väjningsrätt. De fick alltså fortsätta att verka enligt den ämbetssyn som de hade och som de hade blivit prästvigda till. Antagandet var att "kvinnoprästmotståndarna" skulle vara en utdöende grupp, som på några årtionden skulle försvinna.
Så är dock inte fallet, vilket också Niemeläs undersökning visar. Motståndet till prästvigning av kvinnor lever kvar också bland de yngsta åldersklasserna. Kan en orsak vara, att motståndarna upplever att de har för lite livsrum inom kyrkan och därför söker sig till uppgifter inom universiteten, där de sedan sprider sin lära bland studerandena? Jag vet inte.
Det jag vet är att den kläm som tillkom 1986, och som behandlar den ovannämnda väjningsrätten, inte var tänkt att vara för evigt, utan bara tills den dåvarande generationen präster gick i pension. Eftersom detta dock inte uttryckligen sades, tolkar de reaktionära klämmen som mer eller mindre evig. Med påföljande problem, förstås.
Om en motsvarande passus kommer in i ett eventuellt beslut om samkönade kyrkliga vigslar, så att ingen tvingas att mot sitt samvete viga samkönade par (vilket jag ser som skäligt), bör man vara noggrann med att den skall gälla dem som innehar prästämbetet då beslutet fattas, men inte dem som prästvigs in i den nya situationen!

Jag använde förresten nyss ordet "reaktionär" för att beskriva motståndarna till prästvigning av kvinnor. Någon kanske tycker att jag borde ha sagt "konservativ". Men jag var mycket medveten i mitt ordval.
Saken är ju den, att en konservativ vill bevara ("konservera") den nuvarande situationen, i motsats till en "progressiv" som vill gå framåt i utvecklingen (om det sedan är "framåt" eller "åt skogen" får väl diskuteras från fall till fall). En reaktionär, däremot, vill återgå till det som en gång var. Efter att en handling (aktion) har skett, vill han få till stånd en återgång (re-aktion).
Och den som före 1986 var konservativ och ville bevara den dåvarande situationen med endast manliga präster, är efter 1986 reaktionär, eftersom han vill gå tillbaka till det tidigare systemet. Logiskt, eller hur?
En sak för sig är att ordet "reaktionär" har fått en klang av "stockkonservativ gammal dammig stofil", men det är inte så jag använder ordet.

Och så finns det förstås sådana som prästen i Torneå som förklarade för sina konfirmander att konfirmanderna, prästvigda kvinnor, homosexuella och laestadianer hamnar i helvetet, samt att homosexualitet är djuriskt och perverst och att prästvigning av kvinnor leder till homosexualitet. Detta enligt bl.a. Pohjolan Sanomat (20.5.11).
Dock menar jag inte att alla motståndare till prästvigning av kvinnor är urblåsta dårar. Det finns alltid enstaka undantag i alla grupper.

Tillbaka till Niemeläs undersökning. Hon utredde också teologernas arbetsuppgifter efter examen. Bland männen var kyrkoherde den vanligaste arbetsuppgiften – var femte manlig teolog i arbetslivet är kyrkoherde. Bland kvinnorna är den vanligaste uppgiften församlingspastor, som var fjärde arbetar med. Kvinnor och män var i det närmaste lika ofta kaplaner.
Enligt statistiken jobbar varannan teolog med församlingsarbete. Var sjätte är lärare och likaså var sjätte arbetar i någon av kyrkans specialuppgifter (t.ex. sjukhuspräst eller familjerådgivare), medan 7% arbetar för någon kristlig eller annan organisation.

Haaveet ja todellisuus – teologian opiskelijoiden uranvalinta ja työelämä (teologia.fi 6.1.11)
Tutkimus: Naispappeuden vastustus ei ole katoamassa (Kotimaa 14.1.11)
Kvinnoprästmotståndet ökar (Västra Nyland 14.1.11) 

Kolla Kom Alla inför församlingsvalet

Församlingarna i Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland går till val 14-15 november. Förhandsröstning äger rum 1-5 november. Jag har tidigare gett mer information här.

Efter utskrivningsboomen i oktober (korrigera saken på blimedlemikyrkan.fi!) är det viktigare än någonsin att de liberala inom kyrkan röstar i valet, för ett lågt valdeltagande gynnar de konservativa. Den som har svårt att hitta eller identifiera någon kandidat att rösta på kan ha nytta av rörelsen Kom Allas kandidatuppställning. Och en allmän s.k. "valmaskin" finns på församlingsvalets hemsida.
Vad är det som är viktigt för dig i detta val? Du kan kryssa för flera alternativ i enkäten i högerspalten.
Och kom ihåg tumregeln som gäller i alla val: Om du inte hittar någon att rösta för, hittar du hur lätt som helst någon att rösta mot...

Widespread acceptance of same-sex marriages in Finland

According to a survey, 60% of the Finnish population is ready to allow blessings of same-sex partnerships in church. One-third would like to see same-sex marriages. Presumably, that third part is included in the 60%.
It is to be noted, that this is the general population speaking. The question was not limited to Church members. However, since about 80% of all Finns belong to the Evangelical Lutheran Church of Finland (ELCF), we can assume that the figures are significant.
Another survey was published in October, 2009.

But the question is not decided through surveys. The General Synod will meet in May to discuss the issue. The Bishops, as I have noted earlier, decided in February, 2010, to propose that pastors may pray for a same-sex couple with impunity, as long as it is not called a blessing. This is possibly a step forward, albeit a tiny one. We'll have to see what the Synod makes of it.
I'm not too hopeful, though, since the present Synod is one of the most conservative we've had in years.

YLE, Dagen

Vikström vann enkäten - men hur i valet?

Resultatet i den andra omgångens biskopsenkät blev:

Björn Vikström 60 röster (73%)
Sixten Ekstrand 22 röster (26%)

Det verkliga valet imorgon onsdag blir säkert jämnare. Spännande! Också eventuella soffliggares antal blir intressant att se.
Resultaten kommer väl efter kl. 14 nångång. Mer på denna kanal!

Biskopsenkäten

I morgon går biskopsvalets första omgång av stapeln. Diskussionen har på sista tiden mest rört sig kring Henrik Perret och TV-programmet Spotlight som granskade hans affärer (länken torde försvinna 2.9.09). Men mycket annat finns ju att diskutera. Jag är rädd att Spotlight närmast har gett Perret en martyrgloria, som kan synas i valresultatet. Vi får se i morgon.

Här på bloggen har jag haft en enkät om valet. 209 personer har avgivit sin röst, vilket är nytt rekord för mina bloggenkäter; visserligen har jag haft den uppe ända sedan slutet av maj, så tiden har också varit rekordlång. Men resultatet blev som följer:

Björn Vikström 75 röster (35%)
Henrik Perret 50 röster (23%)
Bo-Göran Åstrand 32 röster (15%)
Juanita Fagerholm-Urch 28 röster (13%)
Sixten Ekstrand 24 röster (11%)

Detta är ett rätt klart resultat. Vikström är klar etta och Perret nästan lika klar tvåa, medan de övriga ligger ganska jämnt där på svansen. Vore detta ett valresultat, skulle Vikström och Perret gå vidare till andra omgången om två veckor. Då är min gissning att en del av Ekstrands väljare skulle ställa sig bakom Perret, medan Åstrands och Fagerholm-Urchs väljare skulle stöda Vikström, som alltså skulle vinna valet.
Eftersom Vikström är min kandidat (se bara så klokt han ofta skriver på sin valhemsida!), skulle det resultatet passa mig fint.

Men vi skall inte sälja skinnet förrän Björn är ... jag menar, björnen är skjuten.

EU-valsenkätens resultat

Jag lade upp ett par enkäter 19.5.09. Den ena, den om EU-valet, är nu avslutad av förekommen anledning. De 31 röster som avgavs på den fördelade sig som följer:

Vänsterförbundet 6 (19%)
SDP 2 (6%)
SFP 7 (22%)
Gröna förbundet 2 (6%)
Centern 0 (0%)
Samlingspartiet 4 (12%)
KD / Sannfinländarna 9 (29%)
Något annat 0 (0%)
Jag röstar inte 1 (3%)

Det riktiga valresultatet blev detta:

Samlingspartiet 23,2% - 3 mandat
Centern 19,0% - 3 mandat
SDP 17,5% - 2 mandat
Gröna förbundet 12,4% - 2 mandat
Sannfinländarna 9,8% - 1 mandat
SFP 6,1% - 1 mandat
Vänsterförbundet 5,9% - 0 mandat
KD 4,2% - 1 mandat
övriga 1,8% - 0 mandat
(soffliggare 59,8% - 0 mandat)

Om vi tar "den oheliga alliansen" mellan KD och Sannf som en helhet, gav den 13,9% och 2 mandat. Kristdemokraternas "tekniska valförbund" lönade sig alltså; utan det hade de kammat noll. Nu återstår det att se vad det långsiktiga resultatet mellan Mefistofeles och Faust blir för Fausts del.

Men tillbaka till enkäten. 31 röster är alldeles för lite för att kunna ge någon vetenskaplig tyngd åt undersökningen - felmarginalen blir enorm - men för ro skull kan vi ju se vilken mandatfördelningen kunde ha blivit här på bloggen. Vi tar bort soffliggarrösten, vilket gör att procenttalen ändrar:

KD / Sannfinländarna 30% - 4 mandat (3,9)
SFP 23,3% - 3 mandat (3,0)
Vänsterförbundet 20,0% - 2 mandat (2,6)
Samlingspartiet 13,3% - 2 mandat (1,7)
SDP 6,6% - 1 mandat (0,9)
Gröna förbundet 6,6% - 1 mandat (0,9)
Centern 0,0% - 0 mandat
Övriga 0,0% - 0 mandat

Hur mandaten i d. o. alliansen fördelas kan inte utläsas av denna undersökning, eftersom rösterna inte specificerades. I det riktiga valet fick Sannf 70% och KD 30% av valförbundets röster, vilket här skulle innebära en mandatfördelning på 3-1 (egentligen 2,8-1,2, men det är svårt att dela människor, t.o.m. politiker, i tiondelar).
Vinnare i enkäten jämfört med valet vore alltså Sannf, SFP och VF (+2 mandat), förlorare Saml, SDP och Gröna (-1 mandat) samt C med hela -3 mandat. KD:s mandat är oförändrat.
Men detta har förstås inget reellt värde, utan endast underhållningsvärde.

Vad gäller enkäten om biskopsvalet pågår den ju hela sommaren, så eventuellt hinner det komma in tillräckligt med röster för att man ska kunna utläsa något ur den...

Enkäter om EU- och biskopsvalen

Jag har åter lagt upp ett par enkäter på bloggen.

Den första ansluter sig till EU-valet, och frågar vilket parti du kommer att rösta på. Jag har räknat upp riksdagspartierna (från vänster till höger) och lagt till alternativen "något annat parti" och "jag kommer inte att rösta". Eftersom kristdemokraterna och sannfinländarna har ingått valförbund, och en röst på den ena därmed innebär en röst för den andra, är de på samma svarsalternativ.
Enkäten är öppen till dagen före valet, som ju går av stapeln 7.6.09.

Den andra enkäten handlar om biskopsvalet i Borgå stift. Nu har ju kandidaterna nominerats, så det är naturligt att fråga vilken av dem som du håller på. De är helt enkelt i alfabetisk ordning.
Dagen före valets första omgång är deadline också för denna enkät. Den första omgången hålls 2.9.09, så tiden är betydligt längre. Om ingen av kandidaterna får majoritet i den första omgången, hålls den andra två veckor senare mellan de två fråmsta kandidaterna.

Biskopsenkäterna

Jag har under februari månad haft en enkät om biskopsvalet här på bloggen. Två enkäter, egentligen - en där folk har fått besvara frågan vem som bör nomineras i biskopsvalet i Borgå, och så en med frågan vem som INTE bör nomineras. Man kunde välja mellan dem som har blivit nämnda i offentligheten som potentiella kandidater (se inlägget Potentiella biskopskandidater från 22.1.09) och dem som var nominerade senast, förstås med undantag för biskop Gustav, som inte längre är valbar.
Enkäternas resultat finns nedan. Först nämner jag namnet, sedan plusrösterna (alltså de från den förstnämnda enkäten), sedan minusrösterna (från den andra) och därefter differensen. I parentesen till sist är det totala antalet röster (både plus- och minusröster) omnämnt. Siffrona med fet stil är sina kategoriers extrema värden.

Johan Candelin 38 - 16 = 22 (54 röster)
Sixten Ekstrand 10 - 9 = 1 (19 röster)
Martin Fagerudd 2 - 23 = -21 (25 röster)
Eila Helander 2 - 28 = -26 (30 röster)
Karl af Hällström 16 - 27 = -11 (43 röster)
Anders Laxell 1 - 20 = -19 (21 röster)
Robert Lemberg 3 - 22 = -19 (25 röster)
Helene Liljeström 13 - 28 = -15 (41 röster)
Leif Nummela 16 - 11 = 5 (27 röster)
Virva Nyback 8 - 25 = -17 (33 röster)
Henrik Perret 25 - 32 = -7 (57 röster)
Henric Schmidt 1 - 18 = -17 (19 röster)
Rolf Steffansson 8 - 9 = -1 (17 röster)
Tor-Erik Store 2 - 15 = -13 (17 röster)
Bror Träskbacka 9 - 14 = -5 (23 röster)
Björn Vikström 14 - 10 = 4 (24 röster)
Bo-Göran Åstrand 18 - 22 = -4 (40 röster)
någon annan, vem? 10

Slutsummorna av allt detta är som följer:

summa 196 +röster, 329 -röster, skillnad -132 åt personer (samt 10 åt "någon annan")
medeltal 10,9 +röster, 19,4 -röster, skillnad -7,8
antal röstare 98 +röster, 64 -röster
avgivna röster per person 2,0 +röster, 5,1 -röster
"Fem i topp" är i plusröster Candelin, Perret, Åstrand, af Hällström och Nummela; i minusröster Perret, Helander, Liljeström, af Hällström och Nyback; i differens Candelin, Nummela, Vikström, Ekstrand och Steffansson; samt slutligen i det totala antalet röster Perret, Candelin, af Hällström, Liljeström och Åstrand.

En närmare granskning ger vid handen följande.
Det var tydligen betydligt intressantare att rösta mot någon än för någon. Kanske det är mänskligt. Väljarna avgav bara 2,0 plusröster men hela 5,1 minusröster per person.
De tre kvinnoprästmotståndarna Candelin, Nummela och Perret, som jag alltså anser vara omöjliga i sammanhanget, fick många röster i båda enkäterna. Det fick jag också, men det är ju min blogg, vilket antagligen förvränger resultatet. Hur som helst är inte jag heller lämpad. Men tack för förtroendet, det värmer!
Eventuellt är den lämpligaste kandidaten en person som inte föder alltför starka passioner åt något håll - en som kanske inte enar, men i alla fall inte splittrar! - alltså en som inte får alltför många röster i någondera enkäten. Man borde i så fall se på "fem i botten" vad gäller totalrösterna, alltså Steffansson, Store, Ekstrand, Schmidt och Laxell. För att utveckla detta lite borde väl differensen också vara nära noll, så att passionerna är jämnt fördelade. Då kunde listan bli Ekstrand, Steffansson, Vikström, Åstrand och Träskbacka.

Men det är klart att enkäter av detta slag inte är vetenskapliga, utan skall ses som en lek och tas med en nypa salt. Däremot kan de vara hjälpmedel när det gäller att bilda sig en egen åsikt. Jag vet att min egen åsikt om vilken kandidat jag vill stöda har blivit mycket klarare medan jag har följt med siffrornas utveckling. Mer om detta senare.
Hur går valet nu vidare? Jag vill citera Kyrklig tidningstjänst:

Kandidatnomineringen i biskopsvalet i Borgå stift inleds fredagen den 6 mars och pågår i två månader. [...] Nomineringen avslutas onsdagen den 6 maj klockan 16.
Biskopsvalet hålls onsdagen den 2 september. Om ingen av kandidaterna får över hälften av rösterna så hålls en andra omgång den 16 september.
Biskopen väljs av stiftets 233 präster och lektorer samt lika många lekmannaelektorer. Det finns alltså sammanlagt 466 röstberättigade i biskopsvalet. [...]
En valförening bestående av minst tio röstberättigade präster eller lekmannaelektorer kan ställa upp en kandidat i valet. Kandidaten ska ge sitt skriftliga samtycke till kandidaturen. Efter att kandidatnomineringen avslutats granskas kandidatlistorna i slutet av maj. I början av sommaren lottar domkapitlet ut nummer åt kandidaterna.
Biskop Gustav Björkstrand avgår med pension från början av november, då också den nyvalda biskopen tillträder. Den nya biskopen vigs till ämbetet på första advent, den 29 november. (KT 25.2.09)

Själv planerar jag att sätta upp en enkät till i maj när kandidaterna är klara. Sedan kan vi jämföra enkätens utfall med valresultatet i september...

Potentiella biskopskandidater

Inför det kommande biskopsvalet i Borgå stift har jag sammanställt en lista på kriterier som han eller hon borde uppfylla. Dessa är i korthet:

Absolut ingen kvinnoprästmotståndare
Teol.dr.; ev. teol.lic.
Moderat teolog, ingen extremist.
Andlig resning
Ödmjuk men har ryggrad
Erfarenhet av ledarskap, administration och församlingsarbete
Lämplig ålder - helst född 1951-59

Knappast kommer någon att uppfylla alla kriterier, så det som gäller för elektorerna är att granska vilken kandidat som uppfyller dem bäst.
Jag vill här kasta en blick på dem som hittills har blivit nämnda i offentligheten som kandidater (bl.a. här och här). De är här i alfabetisk ordning; har jag missat någon, så säg till (och jag beklagar att vissa personuppgifter saknas).
Jag undviker att ta ställning i frågor om andlig resning, ödmjukhet och ryggrad, även om jag kan ha åsikter. Sådana bedömningar är dock rätt subjektiva.
Vidare är dessa endast omnämnda. Det betyder inte att de vore intresserade eller nominerade; det är en helt annan process som vi får återkomma till.

• Johan Candelin (f. 1946), teol.mag., direktor för World Evangelical Alliance Religious Liberty Commission. Kvinnoprästmotståndare; dessutom alltför gammal, alltför låg utbildning.

• Sixten Ekstrand (f. 1960), teol.dr., stiftsdekan i Borgå. Lanserade Björkstrand i biskopsvalet 2006. I yngsta laget, saknar församlingserfarenhet.

• Eila Helander (f. 1946), teol. mag., fil.dr., professor i Helsingfors. Ej prästvigd, men hinner ännu före nomineringstidens slut. Hustru till biskop Gustav; om hon skulle bli vald vore ingen flytt nödvändig. Alltför gammal, saknar församlingserfarenhet.

• Karl af Hällström (f. 1967), teol.mag., kaplan i Borgå. Alltför ung, alltför låg utbildning, alltför extrema åsikter.

• Robert Lemberg (f. 1956), teol.dr., khde i Pernå. Inga invändningar (har dock tackat nej).

• Leif Nummela (f. på 1950-talet), teol.mag., chefredaktör. Ej prästvigd, men hinner ännu före nomineringstidens slut. Kvinnoprästmotståndare; dessutom alltför låg utbildning, alltför extrema åsikter.

• Virva Nyback (f. 1953), teol.mag., själavårdslärare i Träskända. Alltför låg utbildning.

• Henrik Perret (f. 1946), teol.mag., direktor för Suomen Teologinen Instituutti. Tvåa i biskopsvalet 2006. Kvinnoprästmotståndare; dessutom alltför gammal, alltför låg utbildning, alltför extrema åsikter.

• Rolf Steffansson (f. 1964), teol.mag., direktör vid Finska Missionssällskapet. Alltför ung, alltför låg utbildning.

• Tor-Erik Store (f. 1953), teol.mag., khde i Vasa. Alltför låg utbildning.

• Bror Träskbacka (f. 1958), teol.lic., direktor på Kyrkans central för det svenska arbetet. Inga invändningar.

• Björn Vikström (f. 1963), teol.dr., kaplan i Kimito, docent i Åbo. Son till ärkebiskop John och brorson till biskop Erik. I yngsta laget, saknar erfarenhet av ledarskap och administration.

• Bo-Göran Åstrand (f. 1963), teol.lic., khde i Jakobstad. Trea i biskopsvalet 2006. I yngsta laget.

Jag har lagt till två enkäter här på bloggen, en där jag frågar vem som borde nomineras i biskopsvalet, och en där jag frågar vem som INTE borde nomineras - plus- och minusröster, så att säga. Man kan välja flera alternativ bland de personer som har nämnts ovan samt de som var uppställda i senaste val 2006, utom Gustav Björkstrand, förstås. Enkäterna ligger framme till slutet av februari, så vi får se hur det går. När kandidaterna är klara (någon gång i maj) skall jag ha motsvarande enkäter med de namnen, har jag tänkt.

Enkäten om Hbt-bibeln

I augusti-september hade jag en enkät om Hbt-bibeln här på Kalles kyrkliga kommentarer. Jag har inte kommenterat den tidigare, så det är väl på tiden.
Frågan löd: Vilket vitsord ger du åt "Hbt-bibeln"? Alternativen var de finländska skolvitsorden, där 10 är det högsta och 4 är underkänt.
41 röster avgavs, och de fördelade sig som följer:

4: 21 (51%)
5: 1 (2%)
6: 0
7: 1 (2%)
8: 4 (9%)
9: 2 (4%)
10: 12 (29%)

Detta ger ett medeltal på 6,5 – lite under medelvärdet, som är 7.

Men nu är det så, att jag misstänker att en del röstare missförstod frågan. Eller så var den klumpigt formulerad, förstås. Det jag var ute efter var hur väl formulerade min argumentation är, inte om folk håller med mig eller ej. Jag insåg hur det låg till när jag märkte att det kom en röst på vitsordet 4 varje morgon vid åttasnåret. Det var m.a.o. frågan om någon som inte tyckte om att bibeln utmålades som icke-homofob och som därför underkände mina teser – och som ville protestera genom att rösta så ofta det gick, alltså en gång om dygnet.
Liknande motiv torde ligga bakom tiorna – visst är jag nöjd med mina texter, men jag inbillar mig inte att de vore perfekta.

Därför kan det finnas ett intresse i att plocka bort både fyror och tior och sedan se vad det ger oss. Då blir medeltalet nämligen ett helt annat: 7,8.
Och det börjar jag kunna tro på att mina texter är värda, om man granskar dem utan ideologiska glasögon.

Jag ställde förresten samma fråga i en enkät på Hbt-bibeln, men där var det så få som svarade, att jag inte tror att resultatet är möjligt att analysera.

Enkät om Hbt-bibeln

Som mina läsare vet, har jag skrivit en blogg med titeln Hbt-bibeln. Där går jag igenom olika bibelställen som på något sätt har med homosexualitet och andra liknande frågor att skaffa.
Nu har just du möjlighet att bedöma mitt arbete. Jag har skapat en enkät där du kan ge ett skolvitsord (mellan 4 och 10) åt Hbt-bibeln. Bekanta dig alltså med mina texter och avge sedan din bedömning. Tack!

Enkäten om bloggningen

I förra veckan skrev jag ett inlägg om bloggandet. Där filosoferade jag om bloggandets väsen och om den energi det tar. Jag satte också in en enkät om saken. Frågan löd helt enkelt "Skall jag fortsätta blogga", och svarsalternativen var följande:

a) Nej! Dina åsikter är förkastliga! Gör annat i stället!
b) Kanske, om energin räcker till, men annat du gör kan vara viktigare.
c) Kanske. Det du skriver är viktigt, men du kan dra ner på intensiteten om du har svårt att orka.
d) Ja! Dina synpunkter är viktiga! Fortsätt!
e) Jag bryr mig inte om vad du gör.

Nu är svarstiden slut och de 32 rösterna fördelades som följer:

a) 5 röster (15,6%)
b) 3 röster (9,4%)
c) 6 röster (18,8%)
d) 13 röster (40,6%)
e) 5 röster (15,6%)

Nu följer det som är den intressantaste delen av varje enkät: Tolkningen av resultaten.
Allra först måste jag konstatera att antalet röster är för litet för att man ska kunna få någon sorts trovärdigt resultat. Jag brukar vilja ha minst hundra röster för att tro på en enkät, och då också med en nypa salt.
Dessutom är de som har hittat denna enkät väl i allmänhet intresserade av mina skriverier, och därmed antagligen välvilligt inställda till mitt bloggande.
De tolkningar som jag kommer med nedan ska alltså närmast ses ur underhållningssynvinkel.

För det första är e)-rösterna förstås ett slags proteströster - tolkar man dem sedan som "Kalle Anka" eller "Gomorron yxskaft" är inte så viktigt. Ur ja-nej-perspektiv spelar de mindre roll.

För det andra är d)-rösterna, alltså de renodlade ja-rösterna, klara segrare. Inget av de andra alternativen når ens upp till hälften av d). Om man räknar bort e)-rösterna, kommer d) rent av mycket nära absolut majoritet med sina 48,1%.

För det tredje ska vi se på kanske-rösterna, alltså b) och c). Båda har åga om min energinivå, men b) är mer ett "kanske inte" -alternativ. Tillsammans är kanske-rösterna nio till antalet, alltså 28,1% eller 33,3% beroende på om e) räknas med eller inte.

Nej-rösterna är, för det fjärde, inte så många till antalet. Om vi räknar ihop båda de negativa åsikterna a) och b), kommer vi till en lite högre andel - 8 röster, alltså 25,0% respektive 29,6% - men om vi gör så, måste också c) och d) räknas ihop, vilket ger 19 röster och 59,4% resp. 70,4%.

Hur vi än räknar måste vi alltså konstatera att "ja" har vunnit en klar seger. Jag tackar för förtroendet!

Om bloggandet

Det är intressant att blogga. Det har jag nu hållit på med i över två år på några olika bloggar med olika inriktning. Under den tiden har jag publicerat över 1500 olika inlägg med olika teman, där den sammanhållande länken ändå har varit en anknytning till kyrkan på sätt eller annat.
Samtidigt är det tungt att blogga. Som bloggare utlämnar jag mig själv och mina tankar till andras granskning. Jag har medvetet gått in för att inte skriva (just alls) om familjen - som någon uttryckte det är jag "personlig men inte privat" i mitt bloggande. Men också det personliga gör att jag kan råka i kläm om det är någon som ser illvilligt på det jag skriver. Av den orsaken hoppade jag av Kyrkpressens bloggportal, eftersom det som skedde och sker där emellanåt är direkt avskyvärt. Jag vill hävda att debattklimatet inom kyrkan inte är så dåligt som de exempel man kan se där. Ett annat exempel på illviljan är den anmälan till domkapitlet som jag råkade ut för i fjol.
Det verkar också som om det finns folk som tror att jag inte har annat att syssla med än att blogga. Om jag inte inom ett dygn kommer med en djup analys av något spörsmål som har kommit upp i t.ex. en kommentar, blir jag anklagad för undflyende och svarslöshet, och min "tystnad" tas som indikation på detta. Nackdelen med detta medium är just den snabbhet som också är dess fördel. Andra medier, särskilt tidningarna, har mer tid på sig, eftersom de utkommer bara en gång om dagen eller rent av en gång i veckan. Bloggare som vill skriva med eftertanke tolereras däremot tydligen inte.
En annan sak som en del blir upprörda över är det som kallas "censur". Detta innebär att jag som har ansvar för denna blogg emellanåt refuserar osakliga kommentarer och aldrig släpper igenom anonyma sådana. Är det inte intressant att jag förväntas tolerera precis vad som helst som någon får för sig att skriva? Denna blogg är offentlig, visst, men det är jag som skriver och redigerar den. Om någon är missnöjd är det bara att grunda en egen blogg - och jag kan t.o.m. komma med tekniska råd, om jag artigt tillfrågas - men denna blogg är min!
Jag bloggar i egen takt över de temata som jag väljer att blogga över och som intresserar mig. Om det stör någon, har var och en frihet att låta bli att läsa mina skriverier. Tydligen finns det ändå sådana som finner bloggen intressant, eftersom jag har mellan 100 och 150 olika läsare per dag - ingen enorm siffra, kanske, men ändå uppmuntrande. Tack ska ni ha!

Det är intressant men tungt att blogga. Ibland överväger jag att sluta, för energin är ändlig. Kanske jag ska fråga er läsare om er åsikt? Jag satte in en enkät om saken... men det är jag som tolkar svaren...

Klick-kampanj på Kp?

Jag bloggade för några dagar sedan om Halloween, och nämnde då om en webbenkät:

"Veckans fråga" på Kyrkpressens portal behandlar just detta: Tycker du att man som kristen kan fira Halloween? Där finns en hel massa svarsalternativ, men jag röstade "ja". "Nej"-alternativet är dock i ledning för närvarande.

Sådan var också situationen till för ett par dagar sedan. Trots att ja-rösterna sakta ökade, höll sig "nej"-sägarna kring 55% sådär. För ett par kvällar sedan hade drygt 100 personer röstat - vilket är rätt normal takt för Kp:s enkäter, där röstningsfrekvensen vanligen blir på 200-400 röstare.
Men bokstavligen över en natt kastades situationen om. På morgonen var det plötsligt över 500 röster, och nu var det "ja"-rösterna som låg mellan 50 och 60 procent! Idag har röstmängden ökat ännu mer (för en stund sedan hade 1053 (!) personer röstat) och "nej"-rösterna har sjunkit till tredje plats efter "I vissa fall".

Är jag den ende som tycker att det är något lurt i detta? Är det någon kampanj på gång? Är det rent av någon tekniskt kunnig person som har lyckats kringgå spärren om högst en röst per dag per dator?
Fastän det är "mitt" alternativ som tycks vinna, vill jag ju inte vinna med ohederliga medel ...

Eller finns det någon oskyldig förklaring till den plötsliga ruschen?

Resultatet av september månads enkät

Sent omsider skall jag presentera resultatet av september månads enkät. Frågan var ju formulerad som följer:

Vad är viktigast för dig i gudstjänsten? (När du kommer till en gudstjänst, vad söker du, saknar du, längtar du efter?) Du kan välja flera alternativ.

113 personer avgav 587 röster på i medeltal 5,2 alternativ. Rösterna fördelade sig enligt följande:

stillhet 50 röster (44% av alla, 54% av gudstjänstbesökarna)
gemenskap med Gud 49 (43%, 53%)
välsignelse 45 (40%, 48%)
nattvard 44 (39%, 47%)
bön 43 (38%, 46%)
gemenskap med församlingen 39 (35%, 42%)
predikan 37 (33%, 40%)
bikt (syndabekännelse och avlösning) 36 (32%, 39%)
musik - allmänt 35 (31%, 38%)
psalmsång 29 (26%, 31%)
bibelläsning 28 (25%, 30%)
liturgin 28 (25%, 30%)
kyrkorummet 23 (20%, 25%)
tystnad 23 (20%, 25%)
musik - orgel 15 (13%, 16%)
musik - kör 14 (12%, 15%)
ljuständning 10 (9%, 11%)
rökelse 7 (6%, 8%)
annat 7 (6%, 8%)
ikoner 5 (4%, 5%)
jag går inte i gudstjänster 20 (18%, 0%)

Det första procenttalet är alltså andelen av alla avgivna (113) röster, medan det andra procenttalet är uträknat efter att de som har röstat på det sista alternativet har subtraherats (kvar blir då 93). Det är dock klart att också sådana som anger att de inte går i gudstjänster ändå har en åsikt om vad det viktigaste är, vilket betyder att detta andra procenttal bör behandlas med en portion skepsis.

De fem populäraste alternativen ovan visar att det mystika elementet i gudstjänsten är efterfrågat. Eller åtminstone vissa mystika element; alternativen "ljuständning", "rökelse" och "ikoner", vilka också har mystika drag, blev ju i slutändan.
Predikans popularitet ligger på en tredjedel, men den är ändå klart populärare än alternativet "liturgin", som fick bara en fjärdedel av rösterna. Nattvarden placerade sig dock bättre.
Sju personer uppger att de söker något annat i gudstjänsten utöver eller i stället för de alternativ som har stått till buds. Det vore intressant att veta vad detta "annat" är; tyvärr gav själva enkäten inte tekniska möjligheter att ange detta.

Dessa mina enkäter gör inga anspråk på vetenskaplighet, utan har närmast underhållningsvärde. Ändå kanske denna kan ge oss "gudstjänstproffs" något att tänka på.
Tack till alla som röstade!

Resultatet av augusti månads enkät

I början av augusti lade jag in en enkät här på bloggen. Man kunde rösta mellan följande alternativ:

1. Bibeln är klar - homosexualitet kan inte tolereras! Den som talar för det riskerar helvetet.
2. Äktenskapet handlar om man och kvinna. Vad homosarna gör är deras sak, men samhället och kyrkan kan inte erkänna eller välsigna det. Den präst som talar för det borde avsättas.
3. Samhället kan tillåta homosexualitet, men inom kyrkan kan den inte accepteras.
4. Registrerat partnerskap är OK, och kyrkan kan välsigna det, men ingenting som liknar vigsel eller äktenskap, tack!
5. Gud är kärlek. Äktenskapet handlar om kärlek. Kyrkan bör därför viga också samkönade par.

173 röster avgavs, och de fördelade sig enligt följande:

Alternativ 5 – 53 % (92 röster)
Alternativ 1 – 14 % (25 röster)
Alternativ 4 – 12% (20 röster)
Alternativ 3 – 11 % (19 röster)
Alternativ 2 – 10 % (17 röster)

Den överlägsna segraren är alltså förslaget att också homosexuella bör få kyrklig vigsel.
Detta måste vi dock ta med en nypa salt. Denna enkät är ju långt ifrån vetenskapligt uppbyggd. De som läser min blogg är knappast ett representativt sampel av befolkningen när det gäller denna fråga. Också mina frågeställningar kunde säkert ha formulerats proffsigare.
Ändå vill jag hävda att vi kan läsa ut vissa saker ur detta resultat.

Alternativ 3 är det som vi lever med för tillfället här i Finland. Homosexuella partnerskap kan registreras samhälleligt, men kyrkan befattar sig inte med sådana. Det stöddes av 11 % av röstarna, vilket tyder på att den nuvarande situationen är otillfredsställande för många.
Alternativ 2 är det som rådde innan partnerskapslagen trädde i kraft – och det verkar vara ännu mindre tillfredsställande, eftersom det blev sist i enkätresultatet.
Alternativen 4 och 5 är de som önskar en utveckling av situationen – alternativ 4 vill ta ett steg framåt, medan 5 vill ta två. Därför kan vi konstatera att dessa sammanlagt 65 % vill ge homosexuella par utvidgade rättigheter också inom kyrkan.
Alternativ 1 är så det klarast reaktionära alternativet. Här vill man inte bara tillbaka till tiden före partnerskapslagen, utan till tiden före avkriminaliseringen av homosexualitet 1971. Att det fick nästmest röster är förstås lite oroande. Ändå blir de 14 procenten så marginella och skillnaden till de andra icke-vinnarna så liten att man kanske inte behöver oroa sig alltför mycket.

Jag påstår inte att dessa funderingar motsvarar en ingående statistisk analys av enkätresultatet, utan de är just funderingar. Ta dem för vad de är.

September månads enkät: Gudstjänsten

Augusti månad går mot sitt slut, och likaså månadens enkät om kyrkan och hbt. Efter månadsskiftet redogör jag för resultatet i den. Ännu kan du rösta!
Jag har nu lagt upp september månads enkät. Rösta gärna där också!

Vad är viktigast för dig i gudstjänsten?
(När du kommer till en gudstjänst,
vad söker du, saknar du, längtar du efter?)
Du kan välja flera alternativ.

bibelläsning
bikt (syndabekännelse och avlösning)
bön
gemenskap med församlingen
gemenskap med Gud
ikoner
kyrkorummet
liturgin
ljuständning
musik - allmänt
musik - kör
musik - orgel
nattvard
predikan
psalmsång
rökelse
stillhet
tystnad
välsignelse
annat
jag går inte i gudstjänster

Kyrkan och hbt - vad anser du?

• Bibeln är klar - homosexualitet kan inte tolereras! Den som talar för det riskerar helvetet. Raamattu on selvä - homoseksuaalisuutta ei voi hyväksyä! Joka puhuu sen puolesta voi joutua helvettiin.
• Äktenskapet handlar om man och kvinna. Vad homosarna gör är deras sak, men samhället och kyrkan kan inte erkänna eller välsigna det. Den präst som talar för det borde avsättas. Avioliitossa on kyse miehestä ja naisesta. Mitä homot tekevät on heidän asiansa, mutta yhteiskunta ja kirkko eivät voi tunnustaa tai siunata sitä. Sen puolesta puhuva pappi pitäisi panna viralta.
• Samhället kan tillåta homosexualitet, men inom kyrkan kan den inte accepteras. Yhteiskunta voi sallia homoseksuaalisuutta, mutta kirkon sisällä sitä ei voi hyväksyä.
• Registrerat partnerskap är OK, och kyrkan kan välsigna det, men ingenting som liknar vigsel eller äktenskap, tack! Rekisteröidyt parisuhteet ovat OK, ja kirkko voi siunata niitä, mutta ei kiitos kaikelle joka muistuttaa vihkimistä tai avioliitoa!
• Gud är kärlek. Äktenskapet handlar om kärlek. Kyrkan bör därför viga också samkönade par. Jumala on rakkaus. Avioliitossa on kyse rakkaudesta. Kirkon pitäisi siksi vihkiä myös samaa sukupuolta olevia pareja.

Dessa alternativ kan du rösta mellan här till höger under augusti månad. Jag är intresserad av era åsikter, så tag chansen!
En enkät av detta slag är naturligtvis allt annat än vetenskaplig, men något kanske den säger i alla fall...

PS. Föreningen Regnbågsankan, som i våras gav mig Guldankan, anställer en verksamhetskoordinator (välj anslagstavlan och GayWest, föreningens gamla men fortfarande officiella namn). Ville bara nämna det.

Tekniskt inlägg

Som synes har jag förnyat bloggens utseende. Mycket av det som syns är kosmetiskt, men ett par saker skiljer markant också för den som läser. Det gäller bloggarkivet, som är tekniskt lätthanterligare och samtidigt mer omfattande, samt listan på etiketter, som helt saknades i den gamla varianten. Också möjligheten till enkäter är ny.
Om du vill ge feedback på förändringarna, är jag tacksam!