MKV: Upptrappad förföljelse av kristna i Indien

Från Martyrkyrkans vänners veckorapport:

Sedan det hindunationalistiska partiet Bharatiya Janata Party (BJP) kom till makten i maj, har vågor av anti-kristet våld spritt sig över Indien. Om de är uppmuntrade av BJP:s politiska seger eller handlar på eget bevåg så har radikala hindugrupper trappat upp sina våldsdåd de senaste månaderna. Attacker mot kristna grupper på den indiska landsbygden har nästan blivit en del av vardagen.

Ett kristet par i delstaten Bihar måste få sjukhusvård efter att hinduistiska extremister misshandlat och offentligt planerat att döda dem. På morgonen den 30 augusti tog sig en grupp män med våld in i Shri Lal Khatiyans hem i Balwanazir, Kaliyanganj. Männen frågade vem som hade besökt hemmet och kallade paret hedningar medan de misshandlade mannen, rapporterar den nationella evangelikala alliansen Evangelical Fellowship of India (EFI). När hustrun Asha Devi försökte stoppa misshandeln, kallade männen henne för slampa och slog henne i huvudet med skaftet till en skära. ”Asha fick ett djupt sår i huvudet och Lal har ont i bröstet”, berättade en lokal pastor som tillade att paret måste få vård på sjukhuset för sina skador.

Senare samma dag stod omkring 100 hinduistiska extremister med klubbor i händerna vid varje hörn av byn och hotade att skära varje kristen i bitar som försökte lämna området för att göra en anmälan om det skedda till polisen, berättade pastor Laxmi Prasad.
”Extremisterna varnade de kristna att de inte skulle gå in i någons hus och inte heller skulle de ta emot någon i sitt eget hus”, sade Prasad. ”De troende kunde ändå kontakta mig på telefon och jag informerade omedelbart områdets poliskommissarie.” Samma kväll sände myndigheterna två polismän för att skydda de kristna. Den 2 september, efter att polisen hade lämnat byn, höll extremisterna ett offentligt möte där de sade sig döda paret, berättade Prasad, och tillade: ”De kristna lever nu i ständig rädsla.”

Samma dag, den 26 maj, som premiärminister Narendra Modis BJP-regering övertog makten skedde en attack i samma område när hinduistiska extremister knöt ihop händerna på nio kristna, bland dem två flickor och en änka, och släpade dem från deras hem och misshandlade dem när de vägrade avsäga sig Kristus, rapporterade EFI.
”Som kriminella band de deras händer med ett rep, ledde dem ut på gårdsplanen och befallde dem att avsäga sig Kristus”, berättade Prasad. Extremisterna skymfade de kristna, sparkade och knuffade dem och slog dem med klubbor när de vägrade förneka Kristus. De fortsatte att trakassera och misshandla de kristna i över en vecka och försökte genom påtryckningar få dem att lämna sin tro. Slutligen låste de kyrkdörrarna den 6 juni.
”Extremisterna hotade att döda den som öppnar kyrkan igen och begrava dem inne i själva kyrkan. De sade också att det inte finns rum för några kristna i byn och hotade döda dem som inte lämnade Jesus”, sade Prasad.

Den 22 juli misshandlade hinduextremisterna de kristna igen. En lokal polistjänsteman, Sajat Hussain, uppmanade uppenbart irriterad de kristna att reda ut saken själva. ”Vi kan inte alltid skydda er.” När juristen Loreing Ovung från religionsfrihetsgruppen Alliance Defending Freedom-India ringde upp Hussain, uppgav ändå polisen att en borgenssumma på 20 000 rupier (motsvarar 255 € eller 2 340 SEK) hade fastställts för de påstådda angriparna och att han hade uppmanat de kristna att komma med ett skriftligt klagomål om den senaste attacken.

Pastor Richard Howell, generalsekreterare för EFI, beklagar attackerna mot de kristna i Kaliyanganj.
”Sättet som de släpades ut längs vägen och att till och med unga flickor misshandlades är ett tecken på att de grundläggande friheter som vår grundlag värnar om nu hotas allt mer. Samvetsfriheten är garanterad i Indiens grundlag, och vi uppmanar delstatsregeringen i Bihar att beskydda denna frihet”, sade Howell.

Våld mot små kristna grupper ute i byarna har blivit vanligt. Kristna tillåts inte gå längs huvudvägarna eller hämta dricksvatten från allmänna brunnar, stenar eller plankor blockerar vägen för dem och vid varje tillfälle som ges får de höra skymford om sin tro.
(Källa: www.persecution.org)


Om Israel och palestinierna

Den tragiska och utdragna konflikten mellan Israel och palestinierna har tyvärr blossat upp igen. Kristna debattörer (och för den delen alla andra) som tar ställning i konflikten har en svår uppgift och tar ofta oacceptabla genvägar. Situationen är ju nämligen fruktansvärt komplicerad, och rötterna tränger djupt ner i historien. Men det är nu som frukterna skördas.
Jag är ingen expert på Mellanöstern, men vill ändå komma med några synpunkter.

För det första kan vi konstatera att det aldrig har funnits någon palestinsk stat. De enda enhetliga och självständiga stater som har funnits i området är judiska: den som bl.a. David regerade över efter år 1000 f.Kr., den mackabeiska som erövrades av Rom på första århundradet f.Kr., och så den nuvarande staten Israel från 1948 e.Kr. I övrigt har det Heliga Landet hört under olika imperier, nu senast det ottomanska imperiet fram t.o.m. första världskriget.

För det andra är det inte Israel och judarna som bär den yttersta skulden till den skamliga behandlingen av det palestinska folket. Stormakternas velande under första hälften av 1900-talet och deras kolonialistiska inställning till Mellanöstern är en viktig faktor i konflikten.
En annan, minst lika allvarlig, är arabländernas fullkomligt oförsonliga förhållningssätt, där de helt enkelt vill utplåna judarna och förinta Israel utan någon som helst vilja till fred. Den enda arabledare som genom historien har slutit fred med Israel är Egyptens Anwar Sadat, som mördades av de sina på grund av detta. Arabländerna har helt enkelt sett det som sitt intresse att upprätthålla och underblåsa konflikten, med det palestinska folket som spelknappar och offer.
Från Israels sida har man upprepade gånger försökt följa principen ”land mot fred”, utan att få genklang hos motparten, som helt enkelt inte vill ha fred.

För det tredje är, såsom ofta framhålls, Israel den enda demokratin i Mellanöstern. Alla arabstater är någon slags diktaturer, en del häftigare, andra mer moderata – men ingen av dem är en demokrati enligt västerländskt sätt att se.
Också demokratier kan begå misstag, och det har också Israel gjort – det mest kända är väl massakrerna i flyktinglägren Sabra och Shatilla i Libanon, som israelerna inte utförde men nog tillät – men diktaturer är i grunden byggda på olika slag av brutalitet, både mot det egna folket och mot andra. Arabvåren har som bekant inte lett till mycket annat än att diktatorerna har bytts ut mot andra diktatorer.

För det fjärde framhåller en del det ojämlika antalet dödsoffer i den nu aktuella krisen. De palestinska raketerna har enligt radionyheterna 23.7.14 skördat 3 civila israeliska dödsoffer, medan de israeliska anfallen mot Gaza har förorsakat 700 palestiniers död. Men vems fel är det? Den krigiska och diktatoriska organisationen Hamas, som styr på Gazaremsan, har beordrat befolkningen att stanna kvar i sina hem, trots israeliska varningar om att de skall bombas.
Hamas vill öka det egna folkets lidande för att vinna propagandasegrar. Ledarskapet sitter väl däremot i säkerhet.

För det femte har många kristna Israel-vänner något som tycks vara en halvt magisk inställning till det som de betecknar som det utvalda folket eller Guds egendomsfolk. Oberoende av vad Israel gör bör det stödas, och Israel kan inte göra fel, verkar det som.
Jag tycker att detta är både intressant och obibliskt. Gamla testamentet, särskilt profeterna, går ju till mycket stor del ut på att Gud skäller på sitt folk, uppmanar det att omvända sig från allt orätt det gör och både utlovar och utmäter straff åt den motsträviga nationen.
Om vi vill vara verkliga vänner till Israel och judarna, ska vi väl inte vara tysta om de gör något fel. Vad är det för vänskap som sopar allt under mattan? En sådan förljugen inställning är väl inget värd! Tvärtom bör varje verklig vän påtala sådant som vi gör fel – vänligt och kärleksfullt, förstås, men i alla fall – så att vi kan ändra vår inställning och vårt beteende till det bättre. Så bör också vi kristna göra med Israel: kritisera det som bör kritiseras, men inte kasta ut barnet med badvattnet.
Dessutom har vi kristna många trosfränder bland palestinierna, och dem får vi inte heller glömma.

Det mänskliga lidandet i Mellanöstern i allmänhet och i de palestinska områdena i synnerhet är oerhört. Det ligger i världssamfundets intresse att få slut på det och att skapa en varaktig fred. Men ingen fred är möjlig så länge den ena parten helt enkelt vägrar att gå med på att den andra parten ens har rätt att existera. Att den andra parten, Israel, därför är tvungen att försvara sig är väldigt beklagligt men helt förståeligt.
Tyvärr är jag pessimistisk vad gäller fred i Mellanöstern.

Iran: Farhad, Shahnaz, David och Naser

Iranska kristna har bett om förbön efter att säkerhetstjänsten invaderade en officiellt erkänd kyrka i Ahvaz mitt under pågående gudstjänst den 23 december 2011. Alla närvarande, också barn, ska ha fängslats och transporterats bort med buss. Rapporter från händelsen tyder på att säkerhetstjänstemännen hade sina ansikten täckta och att de behandlade söndagsskolbarnen illa i samband med arresteringen. Alla mobiltelefoner konfiskerades, likaså kyrkans audiovisuella utrustning och kristna litteratur. Några timmar senare släpptes de flesta arresterade, men först efter att ha tvingats uppge sina person- och adressuppgifter för myndigheterna. Fyra av de arresterade, pastor Farhad och hans hustru Shahnaz, samt två andra vid namn David och Naser, behölls dock fängslade. Pastorsfrun Shahnaz frigavs mot borgen efter 10 dagars fångenskap, men var de andra tre hålls fängslade är fortfarande okänt.

Josef Nadarkhani, vars dom har nått också över den internationella nyhetströskeln, är fortfarande fängslad. Enligt de senaste uppgifterna kommer han att hållas fängslad i ett år med förhoppningen att han avsäger sig sin tro på Kristus.

Källa: Martyrkyrkans vänner

Iran: Josef Nadarkhani (igen)

Jag bloggade i augusti om pastor Josef Nadarkhani som dömts till döden för att ha lämnat islam. Hans jurist överklagade beslutet och fallet behandlades i domstol igen sista veckan i september. På måndag, tisdag och onsdag den veckan gav domstolen Nadarkhani tre möjligheter att avsäga sig kristendomen och återgå till islam för att på så sätt rädda sitt liv. Vid alla tre tillfällena vägrade han avsäga sig sin tro. Nu säger vissa källor att brottsrubriceringen ändrats från apostasi (avfall från en religion, i detta fall islam) till våldtäkt, utpressning och sionism, vilket i så fall skulle tyda på att de iranska myndigheterna inte är helt okänsliga för det internationella samfundets åsikter. Bland de många som har uttalat sig kan nämnas ärkebiskop Kari Mäkinen.
I november 2010 dömdes Nadrakhani till döden genom hängning. Appellationsdomstolen hänvisade i oktober 2011 avgörandet till ayatolla Ali Khamenei, Irans religiöse och politiske ledare. Vissa källor är rädda för att myndigheterna kan verkställa avrättningen redan innan domslutet finns i skriftlig form. Nadarkhanis hustru fick inte närvara i rättssalen.

Samtidigt har elva iranska kristna, som flytt från Iran som en följd av myndigheternas kampanj mot evangelikala kristna, fått dödshot via e-post från en grupp som kallar sig ”den Dolda Imamens okända soldater”. Organisationen Christian Solidarity Worldwide (CSW) säger att breven uppmanar de kristna att ångra sig eller möta döden. Dessa “okända soldater” sägs ha kopplingar till iranska säkerhetstjänsten. Enligt CSW varnades mottagarna att fastän de har kunnat fly från Iran så är de inte dolda för ”de okända soldaternas skarpa blick”. Pastor Samuel Yeghnazar från Elam Ministries som är nära anknuten till husförsamlingsrörelsen i Iran uppger att han och hans nätverk av församlingar ser mycket allvarligt på hoten.

Hoten mot de elva kristna tillsammans med det fortsatta hotet om avrättning av pastor Nadarkhani visar på det som pastor Yeghnazar kallar ”den yttersta skenheligheten från myndigheter som påstår att kristna lever i frihet”. Protestantiska kristna och många andra religiösa minoriteter har inte religionsfrihet i Iran – under elva månader 2010-11 har minst 137 kristna utsatts för godtyckliga arresteringar och förhör, och närmare 40 har hållits fängslade i flera veckor.

Washington Post, Fox News, Open Doors, Christian Solidarity Worldwide, Dagen (1), Kyrkans tidningstjänst, Elam Ministries, Dagen (2), Martyrkyrkans vänner, Dagen (3), Dagen (4)

A UN enquiry

The UN sent out an enquiry:
WOULD YOU PLEASE GIVE YOUR HONEST OPINION ABOUT SOLUTIONS TO THE FOOD SHORTAGE IN THE REST OF THE WORLD?

It was a fiasco:
Eastern Europe didn't know what “honest” meant.
Western Europe didn't know what “shortage” meant.
Africa didn't know what “food” meant.
China didn't know what “opinion” meant.
The Middle East didn't know what “solution” meant.
The USA didn't know what “the rest of the world” meant. 

Found it on Facebook.
Thank you, Karin!

Indien: Selina, Moyazan, Aimazan och Suryja Bibi

Den 5 april 2011 blev Selina Bibi, en ny konvertit från islam till kristendom i östra Indien, offentligt förnedrad genom att hon kläddes av och misshandlades. Den 4 augusti trängde sig omkring 50 muslimska extremister in i hennes hem och avbröt det bönemöte som hölls där och hotade att bränna ner hemmet om hon inte återvände till islam. Ifall hon inte gjorde det varnade extremisterna henne att hon antingen måste lämna området eller se sitt hus brinna ned.
I samma distrikt höll muslimska extremister tre kristna kvinnor (Moyazan Bibi, Aimazan Bibi och Suryja Bibi) fångna i en timme den 21 juli och hotade att misshandla och bränna dem levande ifall de fortsatte tro på Kristus. En av kvinnorna försökte anmäla händelsen hos polisen, men den lokala muslimska ledaren och andra extremister stoppade henne och hotade skada henne.

Källor: Martyrkyrkans vänner, Compass Direct News

Israel: Serge and Naama Kogen

A hard-line Jewish ultra-Orthodox group in Israel, Yad L’Achim, that singles out Jewish Christians known as Messianic Jews for harassment and abuse is taking aim at a couple it claims is manipulating minors into becoming Christians.
In late June, 2011, the group placed leaflets around the home of Serge and Naama Kogen, 37 and 42 respectively, in Mevasseret Zion, a suburban community located just west of Jerusalem. The same week someone took out a full-page ad in a local newspaper giving the couple’s address and telling residents they were part of a missionary group “targeting” the community. The Kogens are native Israelis and hence not part of any missionary group.
The advertisement invited the public to a protest planned against the Kogens, and on Sunday, June 26, about 20 of the group’s supporters demonstrated outside the couple’s home, where they denounced them over megaphones for 90 minutes.
The protests came after Yad L’Achim lost a court case against the Kogens and their congregational leader, Asher Intrater. The group had accused them of “proselytizing” minors.
During the protest, a distraught 16-year-old girl, the alleged target of the couple’s “missionary” efforts, said all of Yad L’Achim’s claims were false. Donna Lubofsky maintains that she has never converted to Christianity. She wanted to speak at the protest to give her side of what happened, but the organizers wouldn’t let her, she said.
“They are all liars, all liars! Ask them, why won’t they let me speak?” Donna said at the protest. “They won’t let me speak because what they are saying is untrue. They [the Kogens] never tried to get me to believe. They are just good people.”

Read more: Messianic Christian Couple in Israel Accused of Converting Minor (CDN 2.7.11) 

Intia: Kamik Sandbahor, Jatrinda, Ajmal ja Sanjavin

Kolme raamattukoulun oppilasta ja heidän lähetysohjaajaa pahoinpideltiin vakavasti Intiassa 1. elokuuta 2011. Kamik Sandbahor (oik.), joka on Gospel for Asia (GFA) -järjestön työntekijä, johti paikallisen raamattukoulun oppilastiimiä joka vieraili maalaiskylän asukkaiden luona. Kamik, Jatrinda, Ajmal ja Sanjavin jakoivat kristillistä kirjallisuutta kun heidän kimppuun hyökkäsi 25 nuoren miehen jengi rautaputkineen ja keppeineen.
”Eilen nämä uskolliset palvelijat saivat sairaalassa hoitoa kristillisvastaisten radikaalinuorten aiheuttamille vammoille”, kertoi GFA:n johtaja K. P. Yohannan 15.8.11 päivätyssä uutisessa. ”Tänään he ovat melko alakuloisia sen takia, että heidän osoittamaan rakkauteen ja huolenpitoon vastattiin väkivallalla ja vahingoittamalla heitä.”

Lähteet: Marttyyrikirkon ystävät, Gospel for Asia

Saudi Arabia: Yohan Nese and Vasantha Sekhar Vara

Two Indian Christians imprisoned without charge in Saudi Arabia for attending a prayer meeting have been released. Yohan Nese (31) and Vasantha Sekhar Vara (28) had been arrested on January 21st, 2011 when religious police raided an apartment where they were attending a prayer meeting with other Indian nationals.
The two Christians were interrogated, beaten and pressured to convert to Islam. The next day they were sentenced to 45 days in prison on accusation of converting Muslims to Christianity. Both men were detained for much longer than their initial sentence, however, although no further charges were brought against them.

Vasantha was released on May 30th after 129 days of detention, whilst Yohan was released on July 12th after 172 days in prison.
The conditions in the prison were horrible. Cramped into a cell with 700 other prisoners with hardly enough room to stand, the two men had to sleep in shifts, taking it in turns to sit.
Soon after both Christians were released from prison, they left Saudi Arabia and returned to India.

Sources: Friends of the Martyred Church, Compass Direct 

Iran: Josef Nadarkhani

Den iranske pastorn Josef Nadarkhani (f. 1977; bilden) hotas av dödsstraff för att han "avfallit från islam". Högsta domstolen i Qom sägs ha upphävt dödsdomen från förra året - men bara om han avsäger sig sin kristna tro.

Nadarkhani dömdes 2010 till döden genom hängning för att ha lämnat islam och att ha evangeliserat bland muslimer. Han är pastor i en runt 400 medlemmar stor frikyrkoförsamling i staden Rasht.
Högsta domstolen i Qom upphävde i början av juli dödsdomen, men med ett helt avgörande tillägg: Om Nadarkhani konverterat i vuxen ålder, så måste han avsvära sig sin kristna tro och återvända till islam. Han blev, enligt eget vittnesmål, kristen vid 19 års ålder, men tillade att han fram till dess inte hade haft någon religion.
HD har dock baserat sitt beslut på det faktum att han är född av muslimska föräldrar och har skickat tillbaka ärendet till den domstol som först dömde honom till döden. Där ska avgöras om han varit muslim i åldern 15-19. Har han det, står han inför valet att förkasta sin kristna tro eller dö.

Nadarkhani greps i oktober 2009 då han på basen av den iranska religionsfrihetslagen protesterade mot att hans barn tvingades läsa Koranen i skolan.
Både europeiska och amerikanska politiker och människorättsgrupper har uppmanat ledarna i sina respektive länder att ingripa. Man befarar ändå att det redan är för sent.
Senast den iranska staten avrättade en "avfälling" var i december 1990. Regimens offer då var pingstpastor Hossein Soodmand.

Källor: Dagen, Wikipedia, The Christian Messenger

Indien: Gurappa Powar, Ashok Motilal Powar, Keshav Digasl m.fl.

Maharashtra - En grupp av hinduiska extremister störde den 24 april 2011 påskfirandet i Dasturipada i Palgha, och angrep den firande församlingen med klubbor. Attacken kom tre dagar efter att en mobb stört skärtorsdagsbönen i Palghar.
Inga gripanden har gjorts. De kristna är rädda: "Vi har flytt från våra hem. Vi lever i rädsla."

Karnataka - Hinduiska extremister stormade en långfredagsguds​​tjänst den 22 april i byn Muttaldinni och beordrade församlingen att konvertera till hinduismen. Pastorerna Gurappa Powar och Ashok Motilal Powar erbjöds 10.000 rupier (223 US$) om de konverterade till hinduismen. Men pastorerna avböjde och de hinduiska extremisterna började misshandla dem, förstörde deras biblar och psalmböcker och lämnade in en falsk polisanmälan mot dem där de anklagas för tvångskonvertering.
Polisen vägrade att hjälpa de kristna.

Maharashtra - Polisen arresterade den 21 april sex kristna efter ett klagomål om påstådda tvångskonverteringar av det hinduiska stamfolket i Thane. Santosh Laxman i byn hade lämnat in en anmälan mot dem för att de upprepade gånger kommit till deras by och predikat om "nyttan" av konvertering, varefter många hade konverterat.
De kristna släpptes mot borgen nästa dag.

Kerala - Hinduiska extremister misshandlade den 20 april kristna som distribuerat Nya Testamenten i Mudakolly.
De kristna fick inte livshotande skador.

Orissa - Hinduiska extremister i Sundergarddistriktet höll den 13 april en kristen familj i fångenskap. De hinduiska extremisterna belägrade Keshav Digasl hus i byn Bodimunda och höll hans familj i fångenskap för att hindra och hota affärsinnehavare från att sälja material till de kristna familjer som försökt bygga upp sina hem efter våldsvågen 2008.
Polisen gjorde ingenting för att hjälpa Digasls familj.

Open Doors 29.4.11

Hjältars homosexuella förhållanden

Kyrkans Tidning (1.4.11) rapporterar: 

En ny biografi om Mahatma Gandhi har förbjudits i den indiske ledarens födelsestat. Och andra delstater väntas följa efter. Anledningen är bokens påstående att Gandhi hade ett homosexuellt förhållande.
Homosexualitet är fortfarande tabubelagt på många håll i Indien. Så när den Pulitzerprisade författaren Joseph Lelyveld lägger fram bevis för att landets store andlige ledare Mahatma Gandhi skulle haft ett homosexuellt förhållande, väcker det starka reaktioner.
I Gujarat där Gandhi föddes 1869 har man gått så långt att boken Great Soul förbjudits. Myndigheterna betecknar den som rent förtal och kallar den för hädisk. Och nu finns det risk att andra delstater kommer att följa efter och förbjuda boken, skriver BBC.

Trots publiceringsdatumet tror jag inte detta är ett aprilskämt. Själva sakinnehållet - om Gandhi verkligen hade ett homosexuellt förhållande eller inte - har jag naturligtvis ingen möjlighet att bedöma. Ändå påminner detta mig om vår egen debatt härom året då en animationsfilm antydde att marskalk Mannerheim skulle ha haft ett dylikt. För många var blotta tanken ett helgerån. Som om hans insatser för Finlands frihet - eller Gandhis för Indiens (se här) - skulle förminskas av det på något sätt!
Likaså får jag ju upprörda kommentarer på mina bloggar efter spekulationer om homoeroticism i Bibeln mellan t.ex. David och Jonatan, Rut och Noomi eller Marta och Maria. Jag kan inte bevisa att det är sant, men det kan inte heller motbevisas. Det enda som syns är vilken inställning olika debattörer har till sina medmänniskor.
Det var t.o.m. någon som i tiden sade att bloggtiteln "Hbt-bibeln" skulle vara hädisk. Som om Bibeln skulle vara Gud, och som om Gud skulle skymfas av existensen av hbt-folket! Absurt!
Vi ska inte alltför hårt fördöma indiernas reaktioner på påståendena om Gandhi innan vi har sopat rent framför vår egen dörr...

Iran: Behrouz Sadegh-Khandjani

Pastor Behrouz Sadegh-Khandjani och fyra andra var instämda till domstol 5.4.11 i Shiraz i Iran. Vid sammanträdet tillkännagav domaren att det behövdes mera tid för att sammanställa bevismaterialet för att de ”hädat islam”, varför rättegången sköts fram en vecka.
Men inte heller vid behandlingen den 12 april kunde rättegången slutföras, utan domaren hävdade att han behövde konsultera ledarna för Irans traditionella kristna samfund. Ledare för pastor Behrouz’ församlingsnätverk anser ändå att konsultationer med landets erkända kyrkor inte är till någon hjälp, eftersom många av dessa kyrkor tar avstånd från nätverket på grund av läromässiga skillnader.
Behrouz, en andra generationens kristen, frigavs mot borgen 15.2.11 efter att ha suttit fängslad sedan 16.6.10. De fyra andra troende har också suttit fängslade under kortare perioder i början av 2010. Den 8 mars dömdes alla fem i revolutionsdomstolen till ett års fängelse för ”aktiviteter mot den iranska staten”. De har överklagat domen.

Även på andra håll i landet har troende råkat ut för liknande behandling. En troende med muslimsk bakgrund som arresterades i Teheran 26.12.10 frigavs 9.4.11. En annan med liknande bakgrund erbjöds frigivning mot borgen, men hans familj har inte kunnat få ihop den stora borgenssumman. Bland dem som man vet sitter i fängelse finns fyra troende som fängslades 4.9.10 i Hamedan och tre som fängslades 17.3.11 i Kermanshah.

Pastor Yousef Nadarkhani, som överklagade sin livstidsdom för hädelse som han fick i september, väntar ännu på Högsta domstolens beslut.

(Middle East Concern via Martyrkyrkans vänner)

Sodom och Gomorra i arkeologins ljus

På Hbt-bibeln har jag ett inlägg som behandlar tolkningen av Sodomsberättelsen i 1Mos 19, och där jag hävdar att den slentrianmässiga tolkningen att "sodomi" skulle hänvisa till homosexualitet är felaktig.
Oberoende av om man håller med mig eller inte, har man nytta av att läsa en artikel som ingick i tidskriften Populär Historia 2/1996 under rubriken Nytt ljus över Sodom och Gomorra. Det är arkeologerna Anders Kaliff och Richard Holmgren som skriver om sina utgrävningar i Deir Kattar vid stranden av Döda havet i Jordanien.
Artikeln är förstås redan 15 år gammal, och knappast helt up-to-date längre, men innehåller en del intressanta saker. Exempel: 

En sträcka av cirka två mil utmed Döda havets sydöstra strand karaktäriseras av flera stora gravplatser från tidig bronsålder, som sammantaget innehåller flera hundra tusen gravar. Begravningarna har en kontinuitet fram till cirka 1900 f Kr, då de plötsligt upphör. Befolkningens storlek minskar mycket kraftigt vid denna tidpunkt, vilket sammanfaller med att detta tidigare mycket rika område förstörs genom en naturkatastrof – en kraftig jordbävning. Denna ödeläggelse av ett av de mest fertila områdena i regionen utgör med stor sannolikhet den historiska bakgrunden till bibelns berättelse om förstörelsen av Sodom och Gomorra. [...]
Döda havets nivå har förändrats upprepade gånger under förhistorisk tid. Dess norra del är upp till 400 meter djup medan den del som ligger söder om Lisan-halvön endast har ett djup av några få meter. Före den stora katastrofen kring 1900 f Kr utgjorde delar av havets södra del en bördig lågslätt – det som i Bibeln kallas för Siddimsdalen.
I dag är Döda havets yta i hastigt sjunkande, med upp till 85 centimeter per år. Detta innebär att stora områden som legat under vatten sedan bronsålder nu åter är möjliga att undersöka. [...]
Intill nekropolen finns ett område som innesluts av murar, anlagda i rät vinkel mot varandra. Denna yta bör vara platsen för olika ritualer som företagits i anslutning till gravarna. Med tanke på den bibliska traditionen om de förstörda städerna som ondskefulla och syndiga, kan denna kultplats vara av större betydelse än bosättningarna i sig.
Den tidiga bronsålderns religion i området har med stor sannolikhet innehållit många drag av fruktbarhetskult. I senare hågkomst kan denna kult ha ställts i kontrast mot monoteismen i judisk tid. Förstörelsen av dessa rika stadsstater kan därför i den tid då Gamla testamentet nedtecknades, mer än tusen år senare, ha överförts på en tradition om Guds straff över de syndiga städerna.

Men läs resten av artikeln också! Dock alltså med reservationen att uppgifterna inte längre är pinfärska.

Pakistan: Shahbaz Bhatti

Oidentifierade beväpnade män i Islamabad dödade 2.3.11 den kristne förbundsministern för minoritetsfrågor, Shahbaz Bhatti, en frispråkig kritiker av landets hädelselagar.
Mordet kommer två månader efter att Punjabs guvernör Salman Taseer mördades av sin livvakt, för att han stöttat Asien Noreen (även känd som Asien Bibi), den första kristna kvinna som dömts till döden i Pakistan på grund av hädelse.
Gärningsmännen avlossade 25-30 skott på Bhattis bil efter att han kom ut från sin mors hem i ett bostadsområde i den pakistanska huvudstaden för att delta i ett möte med regeringen. Den federala regeringen hade ordnat livvakter åt Bhatti, men de var inte närvarande vid tidpunkten för attacken.
Bhatti, en 42-årig ungkarl, var död vid ankomsten till Islamabads Shifa Hospital.
Ett brev hittades på platsen där pakistanska talibaner och al-Qaidas terrorister tar på sig ansvaret för mordet. Poliskällor sade att brevet fanns på mordplatsen och anklagade Bhatti för att ha fört en kampanj för att ändra hädelselagen. Där stod: "Bhatti, en kristen, var ansvarig för att en kommitté skulle inrättas för att ändra lagen mot hädelse. Det här är hans öde. Vi kommer inte att skona någon som är inblandad i handlingar mot hädelselagarna." Polisen undersöker brevets äkthet.

Läs mer på Open Doors.
Lyssna på en intervju som Johan Candelin från Martyrkyrkans Vänner gjorde med honom en månad före mordet:


World Watch List: De 50 farligaste länderna för kristna

Martyrkyrkans vänner skriver i sitt veckobrev 1/2011:

Organisationen Open Doors har gett ut sin årliga World Watch List med namn på 50 länder där situationen fortsättningsvis är svår för de kristna. För nionde året i följd toppas listan av Nordkorea, men troende i muslimska länder möter ökande förföljelse, speciellt från olika extremistgrupper. Trots dessa problem fortsätter den världsvida kyrkan att växa.
Eddie Lyle, ledaren för Open Doors i Storbritannien säger: ”Det faktum att över 2 200 kristna har dödats för att de var kristna och att miljoner kristna rutinmässigt förföljs i strid med internationell lag, borde få oss att stanna upp. Vi behöver ge vårt helhjärtade stöd till dem som delar vår tro men inte vår frihet att utöva den.”
Mera om årets World Watch List finns på webbsidan www.opendoorsuk.org/resources/persecution/.
Här följer de fem första länderna på listan.

1. NORDKOREA
Situationen i Nordkorea har under det senaste året fortsättningsvis varit fruktansvärd. Det har skett flera stora förändringar i landet som har haft negativ påverkan på hela befolkningen, inklusive de kristna. På grund av valutareformer har två av tio förlorat sitt hem. Utöver den ekonomiska krisen har Nordkorea drabbats av naturkatastrofer där dussintals människor har mist livet i översvämningar och jordras orsakade av en tyfon. Situationen för de kristna har varit ännu värre. Juche-ideologin och dyrkan av ”Den Store Ledaren” håller hela landet i ett järngrepp. Därför har kristna enligt myndigheterna inte ens rätt att existera.
Trots denna förföljelse växer kristendomen, om än långsamt. Det finns många risker för de kristna, och ofta gäller det liv eller död. År 2010 arresterades hundratals kristna av olika orsaker. Vissa dödades, medan andra dömdes till politiska straffläger. Ett exempel var när polisen upptäckte 23 kristna i en husförsamling i Pyungsung. Tre av dem dömdes omedelbart till döden, medan de tjugo andra sändes till ett arbetsläger.
Också på den politiska arenan har det skett förändringar. I september utsågs Kim Jong-Un, Kim Jong Ils tredje son, officiellt till general och blev andra i rang inom den så kallade centrala militärkommissionen. Frågan är om situationen kommer att förändras när Kim Jong-Un blir den nye ledaren. Många människor i landet tror det inte, men endast Gud ser hela bilden.

2. IRAN
Under det senaste året har arresteringsvågen mot de kristna fortsatt, särskilt runt årsskiftet 2009–2010. Många gudstjänster övervakas av hemliga polisen. Troende som är aktiva i församlingar eller cellgrupper pressas, de förhörs, arresteras, fängslas och misshandlas. Enskilda troende förtrycks av samhället med myndigheternas inställning som grund.
Det har förekommit många och fortgående demonstrationer mot regeringen. Man antar att denna kris bidragit till att myndigheterna försöker avleda uppmärksamheten från problemen genom att slå till mot de kristna. Sammanlagt arresterades flera hundra kristna under året. Många av dem har senare frisläppts mot borgen, men också de övervakas ofta av myndigheterna och kan på nytt kallas till rätten. Dessutom finns det en risk för hämndåtgärder från muslimska fundamentalister, särskilt i fall där kristna vittnat om evangeliet för muslimer.
Våldet kan komma från källor så nära som ens egen familj: en konvertit från islam dog av de skador han fått av allvarlig misshandel från en familjemedlem. Under tiden fortsätter de inhemska kyrkorna att växa och innefattar nu sammanlagt minst 450 000 kristna (inhemska och assyriska/armeniska). Det finns signaler som tyder på en stor efterfrågan på Biblar. I ljuset av detta är det ännu mer skrämmande att hundratals Biblar beslagtogs av säkerhetsstyrkor och brändes under den första halvan av 2010. Det är rätt länge sedan så pass allvarliga åtgärder vidtagits för att hindra distributionen av Biblar.

3. AFGHANISTAN
Situationen i Afghanistan har urartat under det senaste året. Myndigheterna intensifierade förföljelsen av kristna med muslimsk bakgrund. Afghanska troende accepteras inte av det huvudsakligen muslimska samhället, och lagstiftningen är inte klar vad gäller kristnas rättigheter. Under 2010 skedde många fall där kristna skrämdes och hotades. I maj och juni visade landets tv upprepade gånger bildmaterial från ett dop av troende med muslimsk bakgrund, och kristna hjälporganisationer beskylldes för evangelisation. Som svar på tv-sändningarna inkallades parlamentets underhus för att besluta om avrättning av dessa kristna konvertiter från islam. Både tv-sändningarna och myndigheternas svar orsakade protester på gatorna i Kabul och i andra städer. Hundratals protesterande ropade dödshot mot kristna konvertiter och krävde att kristna organisationer utvisas på grund av deras ”kristna inflytande på samhället”.
Trycket mot afghanska kristna intensifierades, och dussintals har varit tvungna att flytta, till och med till annan ort, eller fly landet för att finna trygghet. Många kristna har under 2010 arresterats och dragits inför domstol. I augusti dödades några kristna hjälparbetare av talibaner. Afghanska kristna möter fortsättningsvis förföljelse och även våld från sina familjer och andra. Debatten om huruvida afghaner kan vara kristna och om kristnas rättigheter är nu mer eller mindre offentlig, vilket är en unik ny situation i landets historia.

4. SAUDIARABIEN
Rapporter tyder på att flera kristna har utsatts för fysiskt våld på grund av sin tro, vilket inte rapporterades under det föregående året. Förmodligen är det totala antalet kristna som möter dylik förföljelse mycket större, men det är svårt att få tillräcklig information från ett land som är så stängt som detta wahhabistiska kungarike. Den första oktober arresterades 12 filippinska kristna och en präst vid i en religiös sammankomst i ett hem. De åtalades för proselytism och frigavs sedan tillfälligt (en av dem mot borgen). Dessutom flydde ett antal kristna från landet på grund av förtryck på grund av deras tro. För vissa är deras liv i fara. De flesta kristna i Saudiarabien är utlänningar som tillfälligt lever och arbetar i landet, majoriteten är från Filippinerna. Utöver att de utnyttjas och är underbetalda i sitt arbete, utsätts dessa utländska arbetare regelbundet för verbalt och fysiskt våld på grund av sin kristna tro. Det finns ett antal konvertiter från islam som lever ut sin tro i största hemlighet.
Religionsfrihet existerar inte i detta islams kärnområde där medborgare endast kan tillhöra en religion. Inget juridiskt skydd finns för religionsfrihet, och ingen religionsfrihet existerar heller i verkligheten. Det juridiska systemet baserar sig på islamisk lag, sharia. Apostasi är belagt med dödsstraff om den anklagade inte avsvärjer sig sin nya tro. Fastän myndigheterna erkänner icke-muslimers rätt att utöva sin tro privat, respekterar religionspolisen ofta inte denna rättighet. Att offentligt utöva icke-muslimsk tro är förbjudet i Saudiarabien. Troende som gör sig skyldiga till detta riskerar att arresteras, fängslas, piskas, deporteras och ibland torteras. Troende med muslimsk bakgrund löper också stor risk att dödas genom hedersmord ifall deras familjer eller sociala omgivning upptäcker deras nya tro.

5. SOMALIA
Situationen för kristna i Somalia förvärrades under året. En mycket negativ bild av kristna utmålades i media, åtta kristna led martyrdöden och några kristna flydde ut ur landet.
I republiken Somalia råder i praktiken inbördeskrig sedan år 1991. Landet kan delas i huvudsakligen tre delar: Somaliland i nordväst som förklarat sig självständigt, det autonoma Puntland i nordost samt södra Somalia med huvudstaden Mogadishu. Medan de två senare områdena är relativt lugna, är Somaliland det inte. Islamistiska grupperingar kämpar mot interimsregeringen och dess allierade som backas upp av 6 000 soldater från den Afrikanska unionen. Islamisterna kontrollerar 90 % av södra Somalia medan interimsregeringen är instängd på ett litet område av huvudstaden. Islamisterna har infört hård sharia-lag på de områden de kontrollerar och man försöker effektivt utplåna kristendomen från landet.

Den vidare listan lyder:
6. Maldiverna
7. Jemen
8. Irak
9. Uzbekistan
10. Laos
11. Pakistan
12. Eritrea
13. Mauretanien
14. Bhutan
15. Turkmenistan
16. Kina
17. Qatar
18. Vietnam
19. Egypten
20. Tjetjenien
21. Komorerna
22. Algeriet
23. Norra Nigeria
24. Azerbajdzan
25. Libyen
26. Oman
27. Burma/Myanmar
28. Kuwait
29. Brunei
30. Turkiet
31. Marocko
32. Indien
33. Tadjikistan
34. Förenade Arabemiraten
35. Norra Sudan
36. Zanzibar (Tanzania)
37. Tunisien
38. Syrien
39. Djibouti
40. Jordanien
41. Kuba
42. Vitryssland
43. Etiopien
44. De palestinska områdena
45. Bahrain
46. Kirgistan
47. Bangladesh
48. Indonesien
49. Sri Lanka
50. Ryssland

Jag skrev här om 2008 års lista. Små förändringar är där, men inget enormt. 
Nordkorea toppar båda listorna. Saudiarabien har sjunkit från andra plats till fjärde, medan Iran har stigit ett pinnhål till andra plats. Maldiverna har sjunkit från fjärde till sjätte plats och Bhutan från femte till fjortonde plats, vilket ju är en liten ljusning. Å andra sidan har Afghanistan stigit från sjunde till tredje plats och Somalia från tolfte till femte placering.
Av europeiska länder hittar vi Turkiet och Vitryssland på båda listorna, medan Ryssland (också utanför Tjetjenien) har tagit sig upp på den nya listan. Det enda amerikanska landet är denna gång Kuba; Colombia har trillat bort. Alltid något.

Vietnam: Ksor Y Du och Kpa Y Co

Två kristna evangelister, 47-årige Ksor Y Du och 30-årige Kpa Y Co, har dömts till sex respektive fyra års fängelse för att ha "försvagat den nationella enigheten".
Ksor och Kpa, som tillhör kyrkan Vietnam Good News Mission (VGNM), fick domarna den 15 november 2010. Domarna inkluderade fyra respektive två års husarrest, enligt källor från deras kyrka och Vietnams tidning Phap Luat. Båda evangelisterna, som tillhör minoriteten Ede, bor i distriktet Song Hinh i provinsen Phu Yen, där det finns omkring 20 församlingar som tillhör VGNM.
Ksor var en av de flera tusen människor från den etniska minoriteten i Vietnams centrala högland som deltog i demonstrationerna 2004 mot religionsförtryck och olaglig beslagtagning av landområden. Många av demonstranterna var kristna. Tillsammans med hundratals andra tillfångatogs Ksor när han försökte fly till Kambodja efter militärens kraftåtgärder som följde på demonstrationerna. Han tillbringade fyra år i fängelse och ännu ett år i husarrest.
I maj 2009 gick Ksor med i VGNM, ett nätverk av huskyrkor som har växt från de 14 församlingar som träffades i hemmen 2007 till dagens 360.
I september 2009 förhördes Ksor i tre veckor och myndigheterna förbjöd honom att ringa internationella telefonsamtal under den tiden. Fängelsestraffet hade gjort honom fattig och vid dålig hälsa, och han berättade för myndigheterna att han ringt en släkting i USA tre gånger för att fråga efter pengar till medicin och till reparationer av hans förfallna hus. Tidningen Phap Luat rapporterade dock att han hade ringt 58 internationella telefonsamtal, vilket är en grov överdrift enligt Ksors familj.

De två evangelisterna arresterades den 27 januari 2010. Ksor var på väg till polisstationen för att delta i ytterligare ett förhör då han togs om hand av polisen som band ihop hans händer och släpade honom bakom en motorcykel till stationen, enligt de boende i byn. Han föll många gånger och kom fram blodig och blåslagen.
Båda männen hölls fängslade i tio månader utan rättegång, fram till den 15 november. Myndigheterna tog med Ksors tonårsdotter till fängelset och sade till henne att vittna om att hennes pappa hade ringt utomlands många gånger, enligt ledarna för VGNM. När hon vägrade slog en kvinnlig polisman henne hårt i ansiktet två gånger innan hon skickades iväg.
Ksors fru, A Le H'Gioi, var med på rättegången trots att hon inte hade fått den tillåtelse till det som krävs enligt vietnamesisk lag. Hon berättade för ledarna i kyrkan att domaren vid rättegången tog upp deras tro på en gång genom att fråga hennes man: "Insisterar du fortfarande på att följa din religion?" Domaren frågade honom också: "Efter att ha suttit i fängelse, insisterar du på att bli kvar i Vietnam Good News Mission?"
Hennes man hade svarat att han inte skulle ge upp sin tro på Gud även om det innebar döden. Kristna ledare sade att utfrågningen gick emot antagandena om att åtalet mot de två evangelisterna inte hade något med religion att göra.

Compass Direct 6.12.10 

Kyrkor förstörda på Zanzibar och i Vietnam

Radikala islamister misstänks ha förstört två kyrkobyggnader på ön Zanzibar, Tanzania, den 21 november 2010. Flera medlemmar i församlingarna har tidigare hotats till döden av muslimer.
Kyrkorna tillhörde församlingarna Tanzania Assemblies of God och Evangelical Assemblies of God Zanzibar i byn Masingini, fem kilometer från centrum av staden Zanzibar. Byggnaderna förstördes vid åttatiden på kvällen, sade biskop Fabian Obeid. Polisen i Mwera fick rapporter om attackerna på morgonen måndagen den 22 november.
Dåden är de senaste av en mängd våldsamma aktioner ämnade att skrämma bort kristna från regionen som till största del domineras av muslimer. Attacken har orsakat rädsla för att muslimska extremister kan göra nästan vad som helst för att förhindra spridandet av kristendomen, sade församlingsledarna.
"Någon hörde en av muslimerna säga att 'vi har rensat upp i vårt område genom att förstöra de två kyrkorna, och nu är vårt uppdrag att döda enskilda medlemmar från de två församlingarna - vi kommer inte att tillåta att kyrkorna byggs upp igen'", sade en församlingsmedlem som vill vara anonym.
Den ena av kyrkobyggnaderna höll på att byggas och var nästan färdigbyggd, och församlingsmedlemmarna hade varit där på gudstjänst för första gången söndagen innan attacken. Den andra byggnaden var samlingslokal för mer än 30 församlingsmedlemmar och var byggd av lera.
Pastorerna Michael Maganga och Dickson Kaganga sade att de var oroliga för kyrkans framtid i Masingini. Muslimska extremister i Zanzibar har tillsammans med statstjänstemän i området länge begränsat möjligheten hos de kristna att köpa landområden att bygga kyrkor på. I vissa fall har de förstört existerande byggnader och byggt moskéer i stället.
Kyrkornas ledare sade att deras hopp om att förövarna ska fängslas är litet. I de flesta fall är myndigheterna på gärningsmännens sida och försenar polisutredningen av rädsla för att göra den muslimska delen av befolkningen, som är emot att kristendomen sprids, upprörda.
Compass Direct 25.11.10

Den 14 december 2010 spärrade omkring 500 soldater och polismän av en kyrkobyggnad i Ho Chi Minh City, Vietnam, för att sedan helt rasera tvåvåningshuset med hjälp av rivningsmaskiner. Byggnaden var också pastor Nguyen Hong Quangs hem.
Enligt några ögonvittnen gjorde varken mennonitpastor Quang eller de andra församlingsmedlemmarna något för att försöka stoppa rivningen. Det uppstod dock en dispyt en bit därifrån då några tjänstemän slog pastor Quang medvetslös efter att han motsatt sig arresteringen av omkring 20 bibelskoleelever.
De som drabbades av rivningen av kyrkan sade att regeringen använde lagliga medel som en ursäkt för att slå ner på deras kyrka.
"De letar alltid efter sådana ursäkter till att trycka ner oss", sade en av ledarna som vill vara anonym. "Den här händelsen var noggrant planerad sedan september förra året, då de började förtala pastor Quang i tidningarna."
Innan rivningen, sade han, hade flera tjänstemän rusat in i kyrkan och "terroriserat" pastor Quangs familj.
"Rivningen i sig själv, som involverade hundratals tjänstemän, var mycket välplanerad", sade han. "Under rivningen spärrade de inte bara av området utan gjorde även några andra kyrkoledares mobiltelefoner obrukbara."
Pastor Quang har länge varit utsatt för tjänstemännens missnöje eftersom han tidigare har motsatt sig regeringens orättvisor och gett moraliskt stöd till oliktänkande grupper. Tillsammans med andra mennoniter arresterades han år 2004 och hölls fängslad för att ha gjort motstånd mot en tjänsteman. Han frigavs efter starka internationella protester.
Compass Direct 21.12.10 

Politics and economics as Christian duties

The Switzerland-based news agency Ecumenical News International recently published a couple of pieces that show that we as Christians have a responsibility for more than just the salvation of souls. As these Asian church leaders show, we must also take a stand in fields like politics and economics, in order to battle injustice, poverty, and over-exploitation of natural resources.
Thank you, Rev. Tabo-oy and Ms. Chhungi, for your inspiring example!

Privatisation deters poor's access to water, say Asian church leaders
Manila (ENInews 1.12.10). More and more poor people in Asia are being deprived of what was once seen as a free "God-given resource", as water has become a paid-for asset controlled by private companies in recent years, say Asian church leaders. "Now considered as a commercial commodity rather than as heritage and a natural resource that should be protected, water … is now being increasingly controlled by private corporations," said the Rev David Tabo-oy, evangelism officer of the Episcopal (Anglican) Church of the Philippines.Tabo-oy was reflecting on "Water as a gift from God and as a human right" during the second day of a 28 November to 3 December consultation on "communities' rights to water and sanitation in Asia" held in Manila.

Wrong reading of Bible story 'legitimises' earth's exploitation
Manila (ENInews 3.12.10). Asian Christian leaders have challenged what they describe as a distorted interpretation of the Bible's Genesis story about God telling Adam and Eve to "subdue" the earth and to "have dominion" over other living species and non-living resources on the planet. "The misinterpretation, which has been blamed on Christians, has helped legitimise the wanton profit-oriented exploitation of the planet and its resources," said Hrangthan Chhungi of the Presbyterian Church of India. She said that the more appropriate translation from Hebrew, the language in which Genesis is written, is "to over-see and take care, rather than to subdue and have dominion".

Previously published on my political blog and on Karl's comments.

Nepal: Nya hot mot kristna

För ett drygt år sedan spräckte polisen i Nepal en hemlig militant hinduistisk organisation som hade utfört ett bombattentat mot en kyrka och två moskéer. Nu har de kristna återigen hotats. En hemlig rörelse som använder bomber som kommunikationsmedel och som har fått hundratals statstjänstemän att säga upp sig hotar nu kristna ledare med våld om de inte ger efter för deras krav.
Enligt Nepals kristna samfund, NCS, som är en paraplyorganisation för olika kyrkosamfund och organisationer, har pastorer fått telefonsamtal och brev från Unified National Liberation Front, en beväpnad grupp som kräver att få pengar och utfärdar hot. Gruppen har hotat kristna ledare i både östra och västra Nepal, samt i huvudstaden Katmandu.
"Pastorerna som har tagit emot utpressningssamtalen vill inte gå ut offentligt med sina identiteter i rädsla för hämndaktioner", sade Lok Mani Dhakal, generalsekreterare för NCS. "Vi har beslutat att vi ska vänta en tid innan vi går till polisen."
Unified National Liberation Front är en av ungefär trettio beväpnade grupper som dök upp efter att den militärstödda regeringen kollapsade 2006. Rörelsen blev känd i juli efter att 34 tjänstemän - alla medlemmar i byutvecklingskommittéer - sagt upp sig på grund av bristande säkerhet i samband med att rörelsen hotat dem. Ironiskt nog inträffade uppsägningarna i Rolpa, ett distrikt i västra Nepal som betraktas som platsen där kommunistupproret 1996 fick sin början och som ledde till att Nepal blev en sekulär republik efter 10 års inbördeskrig.
Nära 1500 statstjänstemän från 27 distrikt har sagt upp sig efter att de mottagit hot från den militanta rörelsen. Trots att den har stor makt så förblir den en undangömd grupp med okända ledare och mål. Fast rörelsen ursprungligen var aktiv i södra Nepal angrep den Katmandu den 11 september 2010 genom att bomba en mattfabrik.
Det nya hotet från rörelsen kommer ett år efter att polisen arresterade Ram Prasad Mainali, som via organisationen Nepal Defense Army hade placerat en bomb i en kyrka i Katmandu som dödade tre kvinnor under en mässa. De kristnas lättnad över att Mainali fängslades var kortvarig. Förutom att de får ta emot hot från en ny grupp har samfundet fått stå ut med långvarigt motstånd från åren då Nepal var en hinduistisk stat. De anti-kristna idéerna finns fortfarande kvar fyra år efter att parlamentet förklarade staten som sekulär.

Compass Direct 27.9.10