Häromsistens på trettondagen hade jag en intressant arbetsdag.
Först deltog jag i högmässan med prästvigning i Lilla kyrkan. Den var överfull; det ska bli skönt när domkyrkan tas i bruk mot slutet av året!
Två nya präster fick stiftet. Den ena av dem, Fredrik Portin, har varit sommarteolog här i Borgå. Han var liturg i S:t Olofs kapell på Pellinge ett tag för några år sedan, och det var väl första gången för honom. Han använde sina röstresurser på ett sätt som fick mig att efteråt påpeka att en sådan volym passar bra i domkyrkan, men i ett litet kapell kanske man klarar sig med mindre... Fast det är väl bättre åt det hållet; alla hörde honom i alla fall.
Vid prästvigningen bar Linus Stråhlman processionskorset. Som han själv berättade, drog han det genom kristallkronan på väg ut. Den svajade lite, men sitter nog kvar fortfarande!
Senare på eftermiddagen förrättade jag ett dop på finska och franska. Barnets far var parisare, så honom hade jag inga svårigheter att förstå. Gudfadern var däremot från Québec - och det är något helt annat! Vilken accent, alltså! Men det var ju roligt att få använda sin franska igen som omväxling.
Först deltog jag i högmässan med prästvigning i Lilla kyrkan. Den var överfull; det ska bli skönt när domkyrkan tas i bruk mot slutet av året!
Två nya präster fick stiftet. Den ena av dem, Fredrik Portin, har varit sommarteolog här i Borgå. Han var liturg i S:t Olofs kapell på Pellinge ett tag för några år sedan, och det var väl första gången för honom. Han använde sina röstresurser på ett sätt som fick mig att efteråt påpeka att en sådan volym passar bra i domkyrkan, men i ett litet kapell kanske man klarar sig med mindre... Fast det är väl bättre åt det hållet; alla hörde honom i alla fall.
Vid prästvigningen bar Linus Stråhlman processionskorset. Som han själv berättade, drog han det genom kristallkronan på väg ut. Den svajade lite, men sitter nog kvar fortfarande!
Senare på eftermiddagen förrättade jag ett dop på finska och franska. Barnets far var parisare, så honom hade jag inga svårigheter att förstå. Gudfadern var däremot från Québec - och det är något helt annat! Vilken accent, alltså! Men det var ju roligt att få använda sin franska igen som omväxling.
1 kommentar:
Läste även Linus berättelse. Bra, att takkronan sitter ännu stadigt fast.
Québécois - har aldrig haft tillfälle att bekanta mig med, men upplysande att höra din bedömning.
Skicka en kommentar