Jordfästningspräst

Folk undrar ibland hur en präst orkar med så mycket sorg och död som han eller hon måste möta vid jordfästningar. Då jag nu har förrättat drygt 200 jordfästningar på drygt 10 år, tycker jag att jag är behörig att fundera kring detta.
Prästens uppgift vid en jordfästning är inte att själv sörja, utan att stöda och hjälpa de anhöriga i deras sorg. Kanske bär de anhöriga på skuldkänsor och dåligt samvete för sådant de har sagt och gjort eller underlåtit att säga och göra, och då kan de behöva min hjälp att bearbeta detta. I vilket fall som helst behöver de min hjälp med det praktiska genomförandet av förrättningen.
En del (äldre) kolleger har jag hört beklaga sig över sin roll som "ceremonimästare", som de säger, men jag upplever att den rollen är ett viktigt arbetsredskap när jag vill hjälpa folk i deras sorgearbete. Vid jordfästningen har de tillräckligt att tänka på utan att också behöva oroa sig för när de skall sitta eller stå eller lägga ner blommor. Genom att handleda dem i de praktiska detaljerna frigör jag deras energi till att kunna bearbeta de större frågorna.
Vid de flesta jordfästningar är det frågan om gamla människor som har dött. Sådana fall kan vara sorgliga, och sorg och saknad kommer till ytan för de anhöriga - men det är inte frågan om stor tragik. Den gamla har fått leva ett fullångt liv och har kanske blivit befriad från sjukdom eller allmän ohälsa. Döden har eventuellt rent av kommit som en lättnad för alla inblandade. I sådana fall är det inte så tungt att förrätta jordfästningen och förkunna det kristna hoppet om uppståndelse, återförening och ett evigt liv för dem som har blivit kvar.
De tragiska fallen blir dock ofta tunga, och det blir också de fall som på något sätt kommer en själv nära. Självmord och olyckshändelser är exempel på tragik.
Som exempel på fall som har kommit mig själv alltför nära kan jag nämna den två dagar gamla flicka som hade dött av förlossningsskador på samma sjukhus där vi själva skulle föda vår dotter några få månader senare, och den unga cancersjuka kvinna som råkade vara jämnårig med min syster och dessutom ha samma namn som hon. Med den lilla flickan grät jag i kapellet, medan med den unga kvinnan lyckades jag hålla mig fastän tal efter tal på minnesstunden lät som om det handlade om min syster - men när jag gick ut därifrån brast alla fördämningar (till servitrisernas förfäran).
Tungt blir det förstås också om man har för många jordfästningar och andra förrättningar och gudstjänster på en kort tid. För mycket jobb är alltid tungt, det säger ju sig självt. Mer än två förrättningar på en lördag börjar nog kännas - särskilt om de är av olika slag! Det är lättare att förrätta tre ("normala") jordfästningar på en dag än att förrätta, säg, först en jordfästning och så ett dop. Omställningen kräver nämligen en del energi, också den. Mellan dop och vigsel krävs ingen större omställning, för båda är ju glada tillfällen, men mellan dem och jordfästning är omställningen tung. Och värst är det om man måste göra två omställningar samma dag - t.ex. jordfästning-dop-jordfästning - för då är man nog helt färdig när kvällen kommer. Det sker ändå tack och lov inte så ofta.
Orsaken till dessa tankegångar är helt enkelt att jag nästa lördag först har två jordfästningar, av vilka en tung, och därefter en vigsel. Jag ser inte helt fram emot den dagen...
Uppdatering: Den svenska prästen Madicken råkade blogga om samma tematik för ett par dagar sedan.

Pearly Gates 3

A young couple were killed in an accident on the day before their wedding. When they arrived at the Pearly Gates, St. Peter asked if there was anything he could do to make being in heaven even more pleasant. So they explained about dying the day before their wedding and asked if it was possible to be married in heaven.
"No problem," said St Peter, "leave it with me."
A hundred years or so later they met St Peter and asked about the wedding.
"Everything is being arranged," he assured them.
Another hundred years passed, and they met St Peter again. They reminded him about the wedding and said,
"We know that in heaven, time is of no consequence, but we have been waiting over two hundred years."
St Peter replied, "I am sorry. All the arrangements were made the day after you arrived and there is only one thing preventing us from having the wedding... We're waiting on a pastor!"

Canadian Anglicans blessing gays

The Canadian Press reports through 365gay (19.6.07):
(Winnipeg, Manitoba, Canada) Planning a wedding is usually complicated, taking months to sort out a seemingly endless parade of details.
For Frank Kajfes, 60, the months leading up to the big day with Bryan Wannop, his partner of 30 years, were difficult for another reason.
As Anglicans, it was important to Kajfes and Wannop, 70, to have a religious component to their wedding. Since the church doesn't allow its priests to bless same-sex unions, having Kajfes and Wannop at the altar on their wedding day was a delicate matter.
Church leaders came up with a clever compromise.
Before they were legally married by a Federal Court judge at the end of a regular Sunday mass, they were prayed for by the entire congregation of St. John the Evangelist in Ottawa - instead of just the priest.
"They were blessing us, not our marriage. That was a technical point," said Kajfes, who's now retired after teaching for 37 years.
"It was the closest thing they could do without contravening the bishop's directives."
The Anglican Church has so far refused to allow priests to bless same-sex unions. Kajfes is happy with the way his wedding turned out, but says the church is still failing its gay members.
"We will continued to be marginalized, and we will be second-class citizens in the Anglican Church."
If Kajfes and Wannop had waited just one more year, there's a chance their wedding might have been different. The Anglican Church of Canada will vote on blessing same-sex unions this week at its General Synod in Winnipeg.
I will later write about the decisions of the Synod.

Nytt foto

På den nya bilden i profilen ber jag vid altaret i Kullo bykyrka i västra Borgå. Fotot togs av en Kp-redaktör på besök. Texten på altartavlan lyder: En tillflyktsort är urtidens Gud (5Mos 33:27).

Church Bulletin Bloopers 14

Remember in prayer the many who are sick of our church and community.

Pridemarsch och förhinder

I morgon lördag går Pridemarschen av stapeln i Helsingfors. Jag bloggade om den förra veckan.
Tyvärr har jag arbetsförhinder - jag skall viga ett heteropar - och kan inte delta i år. Jag hoppas ändå på livligt deltagande, också i Gemenskapsrörelsens avdelning. Det blir intressant att få höra om fundamentalisterna ordnar en bibelviftande motdemonstration i år igen...

Strålande vargar?

Biskop emeritus Erik Vikström (eller emEricus, som han kallar sig ibland) är, liksom många andra, upprörd över statsrådets beslut att tillåta Helsingfors att mot Sibbos vilja annektera en del av Sibbo. Han skriver en liten läsvärd fabel på sin blogg om saken.
Jag har för övrigt ett litet förslag till Sibboborna. Det är många kommuner som funderar på att anhålla om byggnadstillstånd för ett kärnkraftverk - Lovisa, Nykarleby, nu senast Kristinestad...
Tror ni att Helsingfors skulle vara intresserat av ett område där det finns kärnkraft? Fundera på saken! :-)

Veckans anekdot: När tanken slinter

Man ska nog vara frisk när man jobbar. Är man i halvbra skick händer det lustigheter.

Som exempel vill jag nämna en jordfästning som jag hade för en tid sedan. Jag var svag efter en släng av magsjuka, så min koncentrationsförmåga var inte den bästa. Därför slant tanken och tungan för mig ett par gånger.
När jag ledde församlingen i syndabekännelsen och skulle säga att vi bekänner "att vi har syndat i tankar och ord, gärningar och försummelser" så bekände vi i stället "att vi har tankat"! Jag korrigerade mig snabbt och hoppas att ingen märkte något, men pinsamt var det ändå.
När jag en stund senare vid den tredje skoveln mull skulle säga "Jesus Kristus, vår Frälsare, skall uppväcka dig på den yttersta dagen" (vilket jag redan tidigare har haft problem med), så höll jag på att tappa koncepterna igen och säga något om "Jesus Kristus, den Uppståndne". Vilket i sak förstås hade varit rätt, men ändå i princip orätt. Jag lyckades nog använda handbokens formulering till slut, men det krävde en sekunds tankepaus...

Stuffed Animal and the Bible

In his blog Christ, The Gay Martyr, a man using the pseudonym "Stuffed Animal" writes about the relationship between God and His GLBT children. Stuffed Animal is no theologian, but rather a regular Christian believer who happens to be gay.
Recently, he has published a three-part blog entitled The Bible Tells Me So (read parts one, two, and three) about the fact that he now has read through the entire Bible, using the New Oxford Annotated Bible in order to understand it better. This is something most Christians probably haven't done; in my experience many read selected parts, such as the Gospels, but few read the Bible in its entirety. Hopefully we theologians are exceptions to this, but I have my doubts.
Stuffed Animal expounds on sixteen conclusions that he has drawn based on his reading. I'm not sure I quite agree with them all, but they are interesting just the same. The conclusions are the following:
The Old Testament Is Spicy!
The Old Testament Is Boring!
Fundamentalism Is Based On Old-Testament Doctrine.
The Story of Sodom and Gomorrah Has Been Misinterpreted.
Eunuchs Are Blessed By God.
Judith Of Bethulia Is A Lesbian Icon.
If You Commit Idolatry, You're Toast!
Levitican Law Was Imposed As Punishment.
Levitican Law Has Never Applied To Christians!
Leviticus 18 Has Been Misinterpreted!
Loving Covenants Between Same-Gender Partners Are Possible.
The Gospels Have Been De-Emphasized!
Hebrew Law Is Different From Christian Law.
The 19th Chapter Of Matthew Rocks!
Jesus Christ Is The Source Of Salvation . . . Not Scripture!
Eunuchs And Virgins Don't Produce Babies.
What does he mean by all of that? Read his texts yourself and find out!

Bible Knowledge 2

These statements about the Bible were written by children
and have not been retouched or corrected
(i.e., bad spelling has been left in).
Adam and Eve were created from an apple tree.

Nyhet: SvK ska synas mer i Prideparaden

Svenska Kyrkans tidning rapporterar (27.6.07):
Homosexuella som är anställda i Svenska kyrkan siktar på att gå som en egen sektion i årets Prideparad [i Stockholm 4.8.07].
Precis som poliser och militärer har egna sektioner i Prideparaden, vill nu homo- bi- och transsexuella präster och diakoner synas som yrkesgrupp. Ann-Catrin Bosbash är lärare vid Pastoralinstitutet i Uppsala och en av initiativtagarna till Svenska kyrkans Prideparad-sektion.
- Jag hoppas att vi blir många som går. Vi är ett gäng anställda som i flera år sagt att vi behöver synas mer i paraden.
Cirka femtio HBT-personer har redan visat intresse för att gå med, men betydligt fler arbetar i Svenska kyrkan. Sektionen kommer också att vara öppen för alla som sympatiserar med gruppen.
Får ni med några kyrkkändisar?
- Samtal pågår, säger Ann-Catrin Bosbach. Ärkebiskop Anders Wejryd och flera andra biskopar har ju tidigare markerat sitt stöd för HBT-personer.

SALT om "homoprästen" i repris

Sommaren är reprisernas tid i TV. Också programmet SALT går i repris. Det prisbelönta avsnittet om Carola Sarén (bilden), som ursprungligen sändes 26.11.06, kommer i repris på FST5 nästa söndag 1 juli kl 17.45 och onsdag 4 juli kl 22.05.
Jag bloggade om det när det begav sig. Se inläggen
Homopräst i SALT 26.11 (16.11.06)
"Homopräst" i TV (26.11.06)
Veckans skörd i Kyrkpressen (8.12.06)
Rättelse om Carola Sarén (20.1.07)
Nyhet: "Homoprästen" gjorde SALT prisbelönt (14.3.07)

Abortdiskussion på kyrkpressen.fi

I oktober i fjol skrev jag ett inlägg om abort i specialfall i min serie "Frågespalten". 26.6 återpublicerade jag det på kyrkpressen.fi. Jag har försökt publicera ett och endast ett inlägg om dagen där, och emellanåt har jag tagit till frågespaltsvaren.
Ämnet abort tycks dock intressera de kyrkligt aktiva mer än många andra ämnen (med undantag för homosexualiteten), för jag har på kort tid fått en del skarpa svar - samt förstås (tyvärr) lite spydigheter från icke oväntat håll. Få se hur det utvecklar sig.
Uppdatering 1: Diskussionen sprider sig utanför mitt inlägg, vilket förstås är bra. Andra bloggare har publicerat inlägg som vidareutvecklar diskussionen.
Sonja Nyström: Rätten till Liv (28.6.07)
Christoffer Skuthälla: Aborter (28.6.07)
Krister Eirik Lundsten: ABORT Behövs, men bör tas på DJUPASTE ALVAR! (4.7.07)
Uppdatering 2: En i sammanhanget intressant nyhet kommer Kp med, då man 28.6.07 rapporterar med rubriken Tysk präst dömd till fängelse för abortliknelse.

Pearly Gates 2

Over the massive, carved front doors of a church, these words were inscribed: "The Gates of Heaven". Below that was a small cardboard sign which read: "Please use other entrance."

Nyheter om anglikaner och hbt

Längs med våren har jag samlat på mig en del artiklar om anglikanerna (inkl. episkopalerna) och deras problem med "homofrågan". Nu skall jag referera dem - annars har jag samlat i onödan...
I december skrev jag om hur flera församlingar lämnade den episkopala kyrkan i USA (ECUSA) i protest mot dess liberala linje angående kvinnliga präster och homosexuella, och i stället underordnade sig den nigerianske ärkebiskopen Peter Akinola (som i sitt hemland aktivt talar för hårdför anti-hbt-lagstiftning). Nu har utbrytarna, organiserade i the Convocation of Anglicans in North America (CANA), också fått en egen biskop, Martyn Minns, som vigdes av Akinola i maj. Ett helt stift i Texas har också brutit sig ut ur ECUSA, dock utan att (ännu) gå med i CANA.
De episkopala ledarna, med primas Katharine Jefferts Schori i spetsen, kunde bara konstatera faktum. Däremot var de inte imponerade av tanken att CANA också skulle överta den episkopala kyrkans egendom, bl.a. kyrkobyggnaderna. I januari började därför båda parter en strid inför domstol om rätten till egendomen, vars värde räknas i tiotals miljoner dollar.
Vad kan man annat än beklaga.
De anglikanska kyrkoledarna träffades i februari i Tanzania, vilket jag rapporterade redan då. Mötet gav den episkopala kyrkan ett ultimatum: Före 30.9.07 bör den förbinda sig till att varken viga fler öppet homosexuella biskopar eller godkänna välsignelse av partnerskap, annars får den en mycket svagare ställning inom den anglikanska gemenskapen. Detta accepterade Jefferts Schori för att försöka rädda kyrkan från splittring och med argumentet att de svaga annars blir i kläm.
Biskop Gene Robinson gick ut med ett uttalande om att kyrkan inte borde ge efter för utpressning. Eftergifter kommer dessutom inte att lösa grundproblemet. "Doesn't Jesus challenge the greater whole to sacrifice itself for those on the margins? Now is the time for courage, not fear."
I slutet på februari sammanträdde synoden (kyrkomötet) inom Church of England (CofE). Efter en upprivande debatt angående de homosexuellas roll inom kyrkan, där liberala och evangelikala krafter drog åt var sitt håll, godkändes ett kompromissförslag om att bibehålla status quo. Detta innebär att homosexualitet inte är något hinder för medverkan i kyrkans liv och att präster får registrera sina partnerskap, men bör leva i celibat.
Det sistnämnda tycker jag låter som om man vill äta kakan och ha den kvar, men så är det väl ofta med kompromisser...
Även om CofE kräver celibat av sina homosexuella präster, gör inte ECUSA det. När delstaten New Hampshire, där Robinson är biskop, stiftade en lag om att införa registrering av partnerskap ("civil unions") från början av år 2008, meddelade han att han och hans partner sedan 18 år kommer att utnyttja denna rätt.
Den anglikanska kyrkogemenskapen kommer att hålla en stor samling med drygt 850 ärkebiskopar och biskopar sommaren 2008. Ärkebiskopen av Canterbury är sammankallare av den s.k. Lambeth-konferensen, som har namn efter ärkebiskopens palats i London och hålls vart tionde år. Den första konferensen var år 1867 i Lambeth-palatset, men sedan 1978 hålls konferensen i Canterbury nära London.
Ärkebiskop Rowan Williams har beslutat att inte inbjuda biskoparna Robinson och Minns till konferensen. Robinson, som är en rättmätigt vald och tillsatt biskop, kan eventuellt få närvarorätt, men för Minns är också detta uteslutet. Orsaken till beslutet är att Williams vill gjuta olja på vågorna för att undvika splittring.
Detta verkar dömt att misslyckas. Biskop Marc Andrus i Kalifornien kritiserar skarpt Williams' beslut att utesluta Robinson. "The tactic of isolation and exile being employed against Bishop Robinson is retrogressive behavior that moves us towards a past from which Christ is always seeking to redeem us."
Och på den konservativa planhalvan finns planer på att skapa ett slags parallell kyrka till ECUSA; tydligen är CANA inte tillräckligt. Primas för den anglikanska kyrkan i Kenya, ärkebiskop Benjamin Nzimbi, rapporteras koordinera vigningen av en dissident biskop, som skall leda den nya kyrkan och på sätt och vis konkurrera ut Jefferts Schori.
Jag misstänker att vi tyvärr får höra mer om allt detta.
Källor:
* Advocate News:
Anti-gay archbishop builds U.S. base (AP 3.5.07)
Archbishop of Canterbury snubs gay bishop (AP 22.5.07)
Calif. bishop has Robinson's back (23.5.07)
* Beliefnet:
Va. Episcopal Dispute Heads to Court (USA Today 17.1.07)
* Kotimaa:
Nigerialaispiispa hämmentää Yhdysvaltojen episkopaalien rivejä (1.5.07)
Kohupiispaa ei kutsuta Lambeth-konferenssiin (24.5.07)
* Pinknews:
Synod falls out over civil partnerships for gay priests (1.3.07)
US Anglican churches defy Williams (9.5.07)
Anglican crisis deepens as diocese opts out (17.5.07)
Gay bishop plans civil union (27.4.07)
Gay bishop excluded from Anglican conference (22.5.07)
Isolation tactic towards gay bishop attacked (25.5.07)
Anglican dissidents plan 'parallel' church (13.6.07)
* Washington Post:
Congregations Give Warning On Property (20.1.07)
* 365gay:
Episcopal Church Prepares To Go To Court Over Breakaway Anti-Gay Parishes (AP 19.1.07)
Gay Bishop: Reject Ultimatum (AP 27.2.07)
Episcopal Leader Urges Churches To Cool Gay Support (AP 28.2.07)
UK Anglicans Approve 'Compromise' Motions On Gay Christians (AP 28.2.07)
EU Rebukes Nigeria Over Anti-Gay Legislation (20.3.07)
Gay Bishop, Opponent Disinvited From Anglican Confab (AP 22.5.07)
Anglican Leader To Be Pressed On Gay Bishop (24.5.07)

Grillade blommor?

Min fru Christel jobbar på en firma som bl.a. producerar affärsgåvor och reklamprylar. Man kan alltså trycka reklamtext på t.ex. pennor och dela ut dem åt sina kunder.
En grillkiosk beställde en penna där det förutom kioskens namn och telefonnummer stod följande text:
  • Maukkaat grillituotteet
  • Esimerkiksi kauniit, edulliset hautalaitteet
(på svenska ungefär: Smakliga grillprodukter, exempelvis förmånliga begravningskransar).
En smula originellt, kanske?

Tekniskt inlägg

Jag har placerat min blogg i Finland på bloggkartan.se.

Church Bulletin Bloopers 13

At the evening service tonight, the sermon topic will be "What is Hell?". Come early and listen to our choir practice.

"Homopräst" i biskopsval

Jag skrev senast i februari om den amerikanske lutherske prästen (ELCA) Bradley Schmeling. Han är öppet homosexuell och hade meddelat sin biskop, Ronald Warren, att han hade hittat en livslång partner. Biskopen beordrade honom då att avgå från prästämbetet, och då Schmeling vägrade, dömde en tillsatt kommitté honom att göra det senast den 15 augusti 2007. Kommittén konstaterade dock att Schmelings sexuella läggning är det enda problemet med honom, att han är en duglig präst, och att den hoppas att kyrkan vid sin synod i augusti skall ändra sina regler angående homosexuella präster.
Schmeling, som överklagar kommitténs beslut, har fått ett starkt stöd både från sin församling i Atlanta, Georgia, och från andra håll inom ELCA. När man nyligen valde en efterträdare till biskop Warren, som går i pension, kom Schmeling på en hedersam fjärde plats i omröstningen.
Det ska bli intressant att se vad som händer vid synoden i början av augusti.
Källa: AP genom 365gay

Bible Knowledge 1

These statements about the Bible were written by children
and have not been retouched or corrected
(i.e., bad spelling has been left in).

In the first book of the Bible, Guinessis*, God got tired of creating the world, so he took the Sabbath off.
*Genesis.

Jörguppar

I butiken idag köpte jag lite torkad papaya. Gott!
När jag kollade in det övriga urvalet av torkad frukt, upptäckte jag två intressanta produkter.
Den ena påstod sig vara "figon", men det må nu vara hänt att k- och g-ljuden sammanblandas.
Den andra var däremot mer kryptisk. På den påsen stod den nämligen att innehållet bestod av "jörguppar". Den finska översättningen måste ha varit felaktig, för den uppgav innehållet som "mansikka", vilket ju betyder "jordgubbar" - men å andra sidan vet jag inte vad jörguppar är på finska...

Pearly Gates 1

A man died and approached the Pearly Gates. St. Peter told him heaven was getting crowded so he had to test people with the point system. If he got to 100 points he could enter.
The man told Peter that he gave to the poor. Peter marked him down for three points.
The man thought again, then said that he tithed. Peter added one point.
The man, desperately searching his memory, finally said that he never cussed. Peter added half a point.
By now the man got very frustrated and said that at this rate he could only get in by the grace of God. Peter replied, "Come on in!"

Today's lesson

... is read by the Rev. Rowan Atkinson. The lesson is every bit as authentic as the Reverend.
Thank you, pastor Karin, for sharing it with us!

Veckans anekdot: Ynglens avföda

När jag förberedde min midsommardagspredikan kom jag att tänka på hur Johannes döparen enligt den gamla översättningen kallade folk för "huggormars avföda" (t.ex. Lk 3:7). När jag som barn läste det för första gången, förstod jag förstås att det inte var ett positivt utlåtande, men jag visste inte exakt vad avföda var. Problemet var att jag trodde att jag förstod ordet - föda är ju samma som mat, och "huggormars avföda" måste alltså vara sådant som huggormar äter, inte sant.
När NT-81 kom ut och där stod "huggormsyngel" förstod jag att jag hade missförstått, men ordet "avföda" förstod jag ändå inte. Det är inte förrän i vuxen ålder som det har gått upp för mig att "föda" i detta sammanhang inte hänger ihop med "mat" utan med "förlossning", och att "avföda" alltså betyder samma som "avkomma" eller, som Bibel 2000 säger, "yngel".
Det här är förstås ett rätt oskyldigt exempel, men visar ändå hur viktigt det är med nyöversättningar. Det farliga är inte det man inte förstår, utan det man missförstår trots att man tror att man vet vad det betyder. Det leder till allvarliga misstolkningar som man inte själv inser.

Uppdatering av bloggen

Jag införde serien Agnus Day längst ner här på sidan. Serien uppdateras veckovis. Enjoy!

For not only ...

... do people need food, but they need also the touch of a hand, the sound of a voice. For food lasts but a day, but love is for always.
- Mother Teresa
as quoted on God's Politics

Jesu kärlek

I min ungdom gick jag omkring med en stor plojknapp (kanske 10 cm i diameter) där det på engelska stod "I [hjärta] Jesus", alltså "Jag älskar Jesus".
Det var intressant att kolla in folks reaktioner. De flesta helsingforsare hade förstås utstuderat neutral min när de kastade en försynt blick på knappen, men ett par reaktioner minns jag: ett gäng med unga flickor som föll mig om halsen och ropade att de också älskar Jesus, vilket förstås var förstås väldigt angenämt (alltså också att de älskade Jesus), och en alkoholist som undrade vilken "sekt" jag hörde till och sedan förde en lång, varm och saklig diskussion om andliga frågor med mig.
En av mina äldre arbetskamrater på Församlingsförbundet undrade om det inte är viktigare att Jesus älskar mig än att jag älskar Jesus, varpå jag svarade: "Jo, för mig är det förstås det. Men för dem som jag möter är det viktigare att få veta att jag älskar Jesus." Och det svaret var hon nöjd med.
Den tanken tror jag bör genomsyra hela kristenlivet. Guds kärlek i Kristus är grunden för vår kärlek både till honom och till varandra. Det dubbla kärleksbudet vore meningslöst om inte Kristus hade dött på korset. Vi älskar därför att han först älskade oss, skriver kärleksaposteln (1Jh 4:19).
Kärleken mellan Gud och oss (i båda riktningarna) är starkt sammanknippad med tron och frälsningen. Den syns dock inte utåt, eftersom endast Gud kan se vad som finns i vårt hjärta. Det är genom att "vågrätt" föra kärleken vidare till våra medmänniskor (till vår nästa, för att tala med bibliska termer) som den "lodräta" kärleken kommer till synes. Och endast om det "lodräta" och det "vågräta" kombineras, bildas det ett kors. Om endera korsarmen saknas, har vi bara en käpp - ett användbart verktyg, kanske, men ingenting specifikt kristet.
Kristi kärleksbudskap är alltså mycket mångfasetterat - men allt grundar sig på och börjar med Guds kärlek till oss.

Hbl uppföljer regnbågsmässans vräkning

Domkapitlet har undvikit att ta ställning i frågan kring regnbågsmässans andra vräkning i våras. Hufvudstadsbladet rapporterar 21.6.07 under rubriken Domkapitlet tiger i känsligt beslut (s. 4):
Var det okej att kyrkoherden Monica Heikel-Nyberg upplät sin kyrka för sexuella minoriteter? Det får vi inte veta. Domkapitlet vill inte bestämma sig. [...]
Församlingsrådet [i Vanda svenska församling] undrade om det hade gjort rätt eller fel när det lade sig i ett beslut fattat av kyrkoherden Monica Heikel-Nyberg. Efter att regnbågsfolket inte fått hålla sitt möte i Domkyrkans kapell upplät Heikel-Nyberg Helsinge kyrka. Men församlingsrådet protesterade, och menade att kyrkoherden inte kunde fatta beslutet själv.
[...] Biskop Gustav Björkstrand, en av de sju som utgör domkapitlet:
- Frågan förföll eftersom gudstjänsten aldrig hölls där.
Men inför framtiden vore det väl bra med ett prejudikat i frågan?
- Lagen är tydlig. Den säger att kyrkoherden fattar beslut i löpande frågor, församlingsrådet i principiella frågor.
Så regnbågsfolkets entré fortsätter alltså vara beroende av enskilda kyrkoherdars inställning?
- Nej, det kan man inte säga. Domkapitlet ska fatta beslut, när det finns en tvist som inte är hypotetisk.

Hundra predikningar bloggade!

Predikantbloggens register noterade nyss sin etthundrade predikan! Tack till alla som bidragit!

Årets Pride-marsch 30.6

Ordföranden för Gemenskapsrörelsen skickade ett brev per epost. Hon skrev:
Rakkaat ihmiset,
Paljon on tapahtunut jo tänä vuonna kun kirkko nyt prosessoi omien seksuaalivähemmistöjensä paikkaa ja oikeuksia. Toivon, että jaksatte seurata lehdistöissäkin käytävää keskustelua ja reagoida niihin kirjoituksiin. Meitä kaikkia tarvitaan!
Vetoan teihin, että tulisitte mahdollisuuksienne mukaan osallistumaan Pride-kulkueen kristilliseen solidaarisuusosastoon!
Lauantaina, 30.6. kokoonnumme klo 12 Kampin keskuksen edessä olevalla torilla (siis Helsingissä). Kulkue lähtee klo 13, kun tiedätte, että olemme kulkueen viimeinen osasto niin ehditte vielä viime tingassakin.
Lauantai, 30.6. on tietysti tosi hankala päivä. Kaikki ovat pääsääntoisesti porukoineen kesämökeillä jne joten järjestelyä asia vaatii. Se on kuitenkin niin tavattoman tärkeätä.
Viime vuonna meitä oli, valkoisen ristin takana, kulkueen viimeisessä osastossa monta PAPIN JA DIAKONIN PAIDASSA. Se onkin ihan ehdoton varuste, jotta tien varsilla ja kulkueessa olevat tunnistavat kirkon virassa olevat.
Meillä oli banderolli, jossa sanotiin, MISSÄ RAKKAUS, SIELLÄ JUMALA ja sateenkaaribanderolli, jossa oli valkoinen risti, sydän ja ankkuri.
Edellämme kulki loputon, iloinen, lukemattomia sateenkaaren värisiä ilmapalloja kuljettava joukko, ja viimeinen osasto oli heille monille tosi tärkeä, samoin tien varsilla seisoville. Aivan viimeisillä vaiheilla, ennen Kaivopuistoa tulivat vastaan helvettiin toivottajat suurine mainoksineen.
Tulkaa mukaan, pyydän! Nyt on hetki antaa selvä signaali.
Myös Sateenkaarimessuun olette kovin tervetulleita. Se on perjantaina, 29.6. klo 18.00, Kallion kirkossa.
Sateenkaarimessukin on asia jota monet tosissaan pohtivat, että saako sellaisia pitää ja yrittävät sen estää. Sekin on solidaarisuuden paikka.
Jos teillä on ideoita sopiviksi banderolliteksteiksi, niin kertokaa viimeistään juhannuksen jälkeen.
Suvea!
Liisa Tuovinen
Årets helsingforsiska Pride-marsch går alltså av stapeln lördagen den 30 juni. Samling från kl. 12 vid Narinken i Kampen (vid den f.d. busstationen), och tåget går kl 13 därifrån mot Brunnsparken. Vi i Gemenskapsrörelsen går sist.
Det är förstås viktigt att synas för den man är, så den som har en frimärksskjorta bör helst ha den på sig!
Jag deltog i fjolårets marsch och bloggade om den i inläggen Präster på Pride-marsch (1.7.06) och Ännu om Pride (6.7.06).

Bread and justice

O God, to those who have hunger give bread;
and to us who have bread give the hunger for justice.
- A Latin American prayer
as quoted on God's Politics

Kyrkoasyl

Kyrkpressen 24/07 berättar:
Iransk-kurdiska Naze Aghayi lever just nu i kyrkoasyl i Åbo efter att alla berörda myndigheter har satt tummen ner för hennes möjligheter att stanna i Finland.
Mikaels församling och dess kyrkoherde Jouni Lehikoinen har sett det som självklart att hjälpa en medmänniska i nöd. För en kristen bör det naturligtvis också vara det. Formerna kan förstås variera, och eftersom kyrkoasyl inte är särskilt vanligt, har Lehikoinen och de andra haft stor hjälp av den broschyr, Kirkko turvapaikkana, som Ekumeniska rådet i Finland har gett ut.
Vanligt är detta alltså inte. Ändå minns jag personligen ett fall i Helsingfors (det kan ha varit i början av 1990-talet), där Norra svenska församlingens dåvarande kyrkoherde Jaakko Kuusinen släppte in en grupp hungerstrejkande män, som om jag minns rätt var från Bangladesh, i sitt församlingshem. De utvisningshotade männen hade tidigare ansökt om kyrkoasyl på andra håll i Helsingfors, men blivit nekade. Förutom att Kuusinen fattade ett gott, humant och kristligt beslut, räddade han därmed också kyrkans ansikte.
Tyvärr kan detta också missbrukas. Grymt var det fall under folkmordet i Rwanda då den lokala prästen släppte in flyktingar i sin kyrka och sedan ledde dit mördarna som tog livet av flera hundra personer. Knappast kristet!
Men skurkar finns det tyvärr i alla läger. Det är bara att hoppas att jag själv inte visar mig vara en sådan när det kommer till kritan ...
Och så kan säkert det motsatta missbruket tänkas, där de som ansöker om kyrkoasyl inte gör det på ärliga grunder, utan t.ex. är ute efter kyrksilvret. Men om vi låter misstänksamhet och cynism (och rasism?) styra våra beslut som människor och som kristna - ja, då har ondskan redan vunnit!
Hurra för Mikaels församling i Åbo! Gud välsigne er!
Uppdatering: Nästa nummer (25-26/07) av Kyrkpressen meddelar bl.a. följande:
"Först vägrade polisen ta emot Naze Aghais nya asylansökan, men ett par dagar senare lyckades hon via sitt juridiska ombud i alla fall få det inlämnat. Nu väntar hon på positivt besked och en fortsatt framtid i Finland."

Church Bulletin Bloopers 12

Next Sunday Mrs. Vinson will be soloist for the morning service. The pastor will then speak on "It's a Terrible Experience."

The Preacher's Lament

This is what your Pastor really thinks...
• If I express myself on a subject, I'm trying to run things.
• If I'm silent, I'm dumb or have lost interest.
• If I'm often at my office (preparing sermons or studying), why don't I get out and learn what's going on.
• If I'm out when they call, why am I not tending to business, or studying for a sermon.
• If I'm not at home at night, I'm out having a good time.
• If I'm home, I'm neglecting important outside contacts and activities.
• If I don't agree with people, I'm bullheaded.
• If I do agree, I don't have any ideas of my own.
• If I don't do what I'm asked, I'm a poor pastor.
• If I do agree, well, that's what I'm paid for.
• If I give someone a short answer, I'm "too big for my britches."
• If I attempt to explain the pros and cons of an issue, I'm a know it all.
• If I'm well dressed, I'm a big shot.
• If I'm not, I'm a poor representative of my office.
• If I'm on the job a short time, I'm inexperienced.
• If I've been there a long time, It's time for a change.

- from Old Lutheran.

"The Bible is not God!"

The Bible is NOT God! To elevate the Bible to the status of God, not only is an injustice to scholarship and logic, but is a direct offense against God Himself. We are to have no idols other than God, and biblical literalists and many of those who seek to counter them, both use the Bible as an idol, elevating it to the point where they explicitly or implicitly believe that it contains all of God's Word to us. Jesus is God's Word, and Jesus makes very clear what God expects of His followers: to trust God over and above seen circumstances, and to love other people! That's what puts the lie to homophobic professing Christians' selective use of certain biblical passages to "justify" and impose their hateful prejudices on others; their re-defining Christianity, and God Himself, in their own image, thereby using not only the Bible, but themselves, as their idols; ignoring Jesus' words, work, ministry, and life!
The Bible is best viewed as a "finger" that points us to a couple of the many dimensions of God. What the biblical literalists do is equivalent to the following: If I ask you where you live and you point in a given direction and I just keep staring at your finger, I'll soon come to know everything about your finger, its size, shape, fingerprint, and every single detail about your finger, but I won't come any closer to knowing where you live. I have to look to the place where your finger is pointing in order to know where you live. The same holds true for those who elevate the Bible as being the "inerrant word of God." No! Only God is the Inerrant Word!

Veckans anekdot: Utlånad näsduk

En het sommardag hade jag en vigsel i Borgå lilla kyrka. Brudgummen var klädd i jackett, vilket är en mycket stilig dräkt - men tyvärr inte lämpad för heta sommardagar. Eftersom han förutom att vara varmt klädd dessutom var nervös, svettades han som ... ja, som någonting som svettas mycket.
Dessutom hade han ingen näsduk, så jag lånade honom min. Han lämnade tillbaka den efter vigseln, vilket ju var bra, men jag satte inte den tillbaka i fickan. Den var nämligen fullständigt genomblöt!
Men gifta blev de förstås. Och det var ju huvudsaken.

Uppdatering om Markku Koivisto

För ett par månader sedan bloggade jag om att Nokia Missios ledare Markku Koivisto fick villkor av Tammerfors domkapitel. Nu har han försonats med domkapitlet och får behålla sin prästkrage. Detta framgår av bl.a. KT, Kyrkpressen, Kotimaa och pod.fi.

For us the Bible ...

... is our main weapon. It has shown us the way. Perhaps those who call themselves Christians but who are really only Christians in theory, won’t understand why we give the Bible the meaning we do. But that’s because they haven’t lived as we have....
I can assure you that any one of my community, even though he’s illiterate and has to have it read to him and translated into his language, can learn many lessons from it, because he has no difficulty understanding what reality is and what the difference is between the paradise up above, in Heaven, and the reality of our people here on Earth.
-Rigoberta Menchu
excerpt from I, Rigoberta: An Indian Woman in Guatemala
as quoted on God's Politics

Sfp:s och Östmans familjesyn

Svenska folkpartiet (sfp) har på sin partidag bl.a. beslutat följande (alla besluten finns här):
(Motion 9) att partiets företrädare i riksdag och regering arbetar för
  • att aktivt verka för en positiv utveckling av adoptionsrätten för homosexuella par,
  • att revidera partnerskapslagen så att på alla punkter motsvarar en könsneutral äktenskapslagstiftning
    (Motion 17) att Svenska folkpartiets förtroendevalda i riksdag, regering, kommuner och samkommuner arbetar för [...]
  • att det i kommunerna satsas på förebyggande arbete på hela familjen i familjecentraler som kännetecknas av ett intensivt samarbete mellan den offentliga sektorn och tredjesektorns organisationer.
  • att sfp aktivt påverkar utformningen av politikprogrammet för barn, ungas och familjers välbefinnande.
  • (Se även motionerna 18 och 19).
    Jag har inte längre någon officiell ställning inom sfp, och den ställning jag en gång hade (som styrelsemedlem i en lokalavdelning) var rätt blygsam. Jag var inte heller med på partidagen i år - den enda gång jag har varit det var i Vörå 1999.
    Orsaken till att jag trots detta vill citera sfp:s partidagsprotokoll är en insändare i Borgåbladet idag 14.6.07. Kristdemokraternas (kd) viceordförande Peter Östman (bilden) frågar enligt rubriken: Vilken är sfp:s familjesyn och ideologiska linje? Han skriver bl.a.
    ... en del av motionerna som sfp:s partidag godkände [är] mycket olyckliga med tanke på den framtida samhällsinriktningen.
    Efter att ha hänvisat till de ovan citerade motionerna 9 och 17 fortsätter han:
    Vad vill egentligen sfp? Vilken är sfp:s familjesyn och vad främjar familjernas, ungas och barns välbefinnande?
    Och så avslutar han med en demagogisk släng om sfp:s förmenta linjelöshet.
    Jag har personligen ingen större orsak att försvara sfp, dess linje eller dess brist på en sådan. Jag undrar bara vad Östman egentligen är ute efter. Det verkar på honom som om han skulle anse att de båda citerade motionerna skulle strida mot varann. Men så är det förstås inte.
    Oberoende av om det är sanktionerat av samhället eller inte, har homosexuella i alla tider haft barn! Om de barn som lever med homosexuella föräldrar mår bra är det i barnens intresse. Och om föräldrarna mår bra, kan de bidra till en kärleksfull och harmonisk uppväxt för sina barn.
    Att tillåta könsneutrala äktenskap tar ingenting från de heterosexuella äktenskap som t.ex. Östman och jag lever i (i var sitt, alltså), men ger ett mervärde till de familjer som då finge möjligheten att få samhällets godkännande och slippa känna sig som ett andra klassens undantagsfall utan juridiska rättigheter att tala om. Vilket gör familjerna illamående.
    Östman och hans gelikar får nog göra bättre försök innan de lyckas få poäng.
    Uppdatering: Jonas Gardell kommenterar ett parallellt skeende i Sverige i ett inlägg på sin blogg.
    "Jag tror att det är livsviktigt att vrida Gud ur händerna på idioterna. På samma sätt som man tog svenska flaggan tillbaka från skinnskallarna måste vi ta Kristus tillbaka från Kristdemokraterna.
    Alf Svensson och hans kristdemokrater säger sig gång på gång vilja värna familjen. Det är inte sant. Det är Alf Svenssons egen snäva definition av ”familj” som han vill värna, ingen annan.
    Inte de ensamstående. Inte alla de underbara och hedervärda konstellationer av mammor, pappor, plastpappor och styvmammor som Sverige är fullt av, och som kämpar och sliter för att vara bra föräldrar till sina barn. Och definitivt inte min familj – nej, Alf Svenssons familj är mamma, pappa, barn, punkt.
    Min familj har han ägnat ett helt liv åt att skymfa, förolämpa och diskriminera."

    Bredband?

    Det är frustrerande när bredbandet inte fungerar! När det borde fungera, alltså - mina far- och morföräldrar klarade sig utan, så det borde väl jag också göra. Men det är ju så förstås, att det man aldrig har haft förstår man inte att sakna heller, förrän man har haft det och det tas ifrån en.
    Hur som helst fungerar inte bredbandet på Kaplansgården ännu heller, och därför har bloggandet blivit sporadiskt. Det är bara när jag sitter på kansliet och väntar på något (som nu på ett besök) som jag har möjlighet att slänga ner några rader. Vi får återkomma.
    Tekniska svårigheter är som sagt frustrerande, men som Kalles pappa (i Kalle och Hobbe, alltså) skulle säga: de är karaktärsdanande!

    Veckans anekdot: Den sjungande revolutionen

    En morgon klädde jag på Antonia, 2½ år, som inte ville ta sina byxor på sig. Plötsligt brast hon ut i sång på melodin till "Vi sätter oss i ringen": Inte på byxor - som tycker om varann!
    (Det påminde mig förstås om hennes brors variant av Hosianna.)

    Bloggpaus!

    Vi håller på att flytta till Kaplansgården i Borgå. Flyttlasset går lördag 2.6. Som bäst packar vi som besatta. Vårt bredband installeras inte förrän i början av veckan.
    Nu är det några dagar paus med bloggandet! Ha det gott!

    Veckans anekdot: Fasansfull gravläggning

    Våren gjorde sitt antåg, och jag stod ute vid en grav på Näsebackens begravningsplats i Borgå. Kistan hade sänkts ner i graven och blomsterhyllningarna var nedlagda. Det enda som återstod var för mig att avsluta med en bön innan vi gick till minnesstunden med det väntande kaffebordet.
    Jag steg alltså upp till gravkanten, tog av mig hatten, slog upp handboken och sade: "Låt oss bedja."
    Just då kom ett fasansfullt skrän bakom mig: "Kräääkkhs!!" Jag vände mig förvånat om och såg tio meter längre bort en fasantupp på vårhumör som protesterade mot att vi befann oss på hans revir. Till och med de närmast sörjande drog på mun över fasanens goda tajming!