Repo blir biskop i Tammerfors

För ett par veckor sedan bloggade jag om första omgången i biskopsvalet i Tammerfors. Den gav sedan orsak att skriva mer om förloraren Markku Koivisto, som nu med buller och bång visar hur dålig förlorare han är.
För att vara följdriktig vill jag också nämna resultatet i den andra och slutliga omgången, nämligen att Matti Repo valdes till biskop och efterträder Juha Pihkala i juni; hjärtliga gratulationer! Kyrkpressens rapport finns här. Resultatet var inte helt oväntat; Repo och hans motkandidat Pekka Särkiö placerade sig i samma ordningsföljd också i den första omgången.
Jag var på kurs i Träskända då valet förrättades. På kursen fanns även några tammerforsiska kolleger, som blev frustrerade över etermedias brist på intresse för valet. Det är klart att ett biskopsval inte är någon första rangens nyhet globalt sett, men det kunde nog vara värt en notis i alla fall. Som det nu var nämnde YLEs huvudnyhetssändning kl 20:30 saken inte alls, medan MTV3:s Kymmenen uutiset skötte sig lite bättre.

Kyrkliga glödlampor 5

Hur många ortodoxa behövs för att byta en glödlampa?
– Tre; en som välsignar den nya glödlampan, en som skruvar i den och en som föga framgångsrikt försöker förklara att glödlampor inte är en ekumenisk modernistisk heresi.
Tack till Karin!

På språng

Under de närmaste veckorna far jag lite omkring i Svenskfinland.
Nu på tisdag, 1.4.08 (och detta är inget aprilskämt!), är jag i Åbo på kvällen. Jag besöker KSÅA (Kristliga Studentföreningen vid Åbo Akademi) kl 19. Det tema som jag skickade till ordföranden lyder så här:
Bloggpräst? Bögpräst?
Låg präst? Hög präst?
- bara präst?
Första raden förklarar sig själv. Andra raden avspeglar folks åsikter om mig - vissa ser mig som ett helgon, andra dömer mig direkt till helvetets eldar - och tredje raden är väl min egen åsikt om mig ...
Det ska bli intressant att se vad det blir av kvällen!
Följande veckas fredag, 11.4.08, är det Helsingfors som gäller. Det är nämligen dags för årets regnbågsmässa. I fjol var det en del kontroverser, men i år har det gått lugnare till, tack och lov. Jag ska predika i mässan, som börjar kl 22:30 i Helsingfors domkyrkas kapell (i det högra tornet från Senatstorget sett).
Mässan är en del av programmet på Regnbågshelgen.
Kanske vi ses vid något av dessa tillfällen?

Uppståndelsens vittnen

Texterna för Första söndagen efter påsk (Quasimodogeniti) enligt andra årgången
Första läsningen: Sak 8:6-8
Så säger Herren Sebaot:
Om de som är kvar av folket
tror att detta är omöjligt
i kommande dagar,
är det därför omöjligt för mig?
frågar Herren Sebaot.
Så säger Herren Sebaot:
Jag skall rädda mitt folk
ut ur österns länder och västerns.
Jag skall hämta dem hit
och låta dem bo i Jerusalem.
De skall vara mitt folk
och jag skall vara deras Gud
i trohet och rättfärdighet.
Andra läsningen: Apg 3:12-20
Då sade Petrus till folket: "Israeliter, varför blir ni förvånade över det här? Ni stirrar på oss som om det var genom vår egen kraft eller fromhet vi fick mannen att gå. Nej, Abrahams, Isaks och Jakobs Gud, våra fäders Gud, har förhärligat sin tjänare Jesus, honom som ni utlämnade och som ni förnekade inför Pilatus när han hade beslutat sig för att frige honom. Ni förnekade honom som var helig och rättfärdig och begärde att få en mördare frigiven, och vägvisaren till livet dödade ni. Men Gud har uppväckt honom från de döda, det kan vi vittna om. Och genom tron på hans namn har det namnet gett styrka åt mannen som ni ser här och som ni känner. Den tro som kommer genom detta namn har gett honom full hälsa i allas er åsyn.
Nu vet jag, mina bröder, att ni handlade av okunnighet, ni liksom era ledare. Men på så sätt har Gud låtit det gå i uppfyllelse som han har förutsagt genom alla sina profeter: att hans Messias skulle lida. Ångra er därför och vänd om, så att era synder blir utplånade. Då skall den tid komma från Herren då vi får vila ut, och han skall sända er den Messias som han har bestämt, Jesus."
Evangelium: Joh 21:1-14
Sedan visade sig Jesus igen för lärjungarna vid Tiberiassjön. Det gick till så: Simon Petrus och Tomas, som kallades Tvillingen, Natanael från Kana i Galileen, Sebedaios söner och två andra lärjungar var tillsammans. Simon Petrus sade till de andra: "Jag ger mig ut och fiskar." De sade: "Vi följer med dig." De gick ut och steg i båten, men den natten fick de ingenting. När morgonen kom stod Jesus på stranden, men lärjungarna förstod inte att det var han. Och Jesus frågade: "Mina barn, har ni ingen fisk?" De svarade nej, och han sade: "Kasta ut nätet på högra sidan om båten, så får ni." De kastade ut nätet, och nu orkade de inte dra in det för all fisken. Den lärjunge som Jesus älskade sade då till Petrus: "Det är Herren!" När Simon Petrus hörde att det var Herren knöt han om sig ytterplagget, för han var inte klädd, och hoppade i vattnet. De andra lärjungarna kom efter i båten med fångsten på släp; de hade inte långt till land, bara ett hundratal meter. Då de steg i land fick de se en glödhög och fisk som låg på den och bröd. Jesus sade till dem: "Hämta några av fiskarna som ni just fick." Simon Petrus gick upp på stranden och drog i land nätet, som var fullt av stora fiskar, 153 stycken. Och fast det var så många gick nätet inte sönder.
Jesus sade till lärjungarna: "Kom och ät." Ingen av dem vågade fråga honom vem han var; de förstod att det var Herren. Jesus gick fram och tog brödet och gav dem, och likaså fisken. Detta var tredje gången som Jesus visade sig för sina lärjungar sedan han uppstått från de döda.

Homovänlig kyrka förvägrad försäkring

Jag har tidigare bloggat en del on United Church of Christ (UCC) och dess inklusiva inställning till homosexuella. Senast gjorde jag det 16.12.07.
The West Adrian United Church of Christ är en av UCC:s församlingar och befinner sig i Adrian, Michigan, USA. Församlingen, som har knappt 200 medlemmar, fick problem p.g.a. sin kyrkas inklusiva hållning då den ville ta en försäkring för sin fastighet. Försäkringsbolaget fruktade homofoba våldshandlingar och vandalism och vägrade därför sälja försäkringen ifråga. Detta trots att bolaget inte kunde visa på några exempel på att sådant skulle ha inträffat, och trots att West Adrian UCC inte är en av de 700 församlingar (av kyrkans 5.700) som har gått ut med att också den är uttryckligt inklusiv.
Frågan anses helt tydligt vara inflammerad...
Insurer Judges a Church's Stance as Too Risky (Wall Street Journal 8.1.08)
Church refused property insurance over gay-friendly stance (PinkNews 8.1.08)

Opinions and facts

Everyone is entitled to his own opinion, but not his own facts.
- Daniel Patrick Moynihan

Bloggpaus

Jag kommer att vara på kurs några dagar framöver. Därför tar jag mig en bloggpaus och återkommer antagligen på lördag.
God påskvecka!

Koivisto skriver ut sig

Markku Koivisto, som leder den karismatiska rörelsen Nokia Missio, och som nyligen blev sist i biskopsvalet i Tammerfors, har nu meddelat att han sätter sitt hot i verket och lämnar den Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland och dess prästämbete. Detta rapporterade bl.a. YLE, MTV3 och Dagen 23.3.08 samt Kyrkpressen, Kotimaa och Dagen igen 25.3.08.
Koivisto blir andlig ledare och någon annan blir verksamhetsledare för rörelsen, som får sin nya form i augusti.
Detta var varken oväntat eller särskilt beklagligt. Schismen med kyrkan har varit tydlig redan länge, och nu kanske förhållandet mellan de båda parterna kan ta sig lugnare former.
Uppdatering: Radio Vegas magasinprogram Radiohuset tar fasta på ovanstående. Dagens fråga 26.3.08 är nämligen "Är du oroad över att kyrkan splittras?" Du kan rösta om och kommentera den frågan på programmets hemsida. Resultaten tas upp i programmet på onsdag eftermiddag.

Barnpuder

Lille Jonas ser på när mamma byter blöja på lillebror. Hon glömmer barnpudret. Då utbrister lille Jonas: "Mamma, du glömde salta skinkorna."

Anti-homofobt påhopp

Jag har fått påhopp från kristna och icke-kristna homofober tidigare här på bloggen, eftersom jag så starkt har gått in för att stöda de homosexuella i deras kamp. Jag har fått utstå både rättsliga och andra påföljder för min vägran att kompromissa med kärleken till nästan. Detta har varit tungt, även om kärlek och sunt förnuft har segrat i slutändan.
Därför är det med överraskning, förvåning och sorg som jag läser ett par kommentarer som en fegt anonym person skrev i kväll. Denna person är tydligen, liksom jag, en förkämpe för de homosexuellas rättigheter, men misstar sig på två punkter. För det första att jag skulle vara mot regnbågsfolket, och för det andra att hätskhet leder till något gott. Kommentarer i stil med
du kommer brinna i helvetet. och detta vet du också. gud är kärlek inte HAT!!!!
eller
ni kan ju sluta med att vara så hatiska och homofobiska. mannen som skriver denna blogg har ju gjort homosar så väldigt mkt ont så det förstår han nog inte själv.
motverkar nog den ämnade effekten. Och baserar sig alltså på en grundläggande missuppfattning. Håhåja.

A-Talk ökade "flykten från kyrkan"

På skärtorsdag 20.3.08 sände Yle den senaste upplagan av diskussionsprogrammet A-Talk, med repris på långfredag. Rubriken var "Pako kirkosta" ("Flykten från kyrkan"), och medverkande var biskop Gustav Björkstrand (Borgå), prästerna Riina Storhammar (Helsingfors) och Vesa Pöyhtäri (Uleåborg) samt DI Petri Karisma (Tammerfors), ordförande för Fritänkarförbundet, som motsvarar Humanisterna i Sverige; redaktör Jan Andersson ledde diskussionen. Programmet finns på nätet här (och går naturligtvis på finska).
I början av programmet fick Karisma (intressant namn, förresten!) berätta hur många som dittills hade skrivit ut sig via fritänkarnas hemsidor; minns jag rätt var det 79 personer till kl. 21 den dagen. Han lär få uppdateringar till sin mobiltelefon med fem minuters mellanrum, så i slutet av programmet fick han komma med nya siffror, och då (efter bara 45 minuter) hade siffran stigit till 176! Karisma var själv överraskad; normalt rör det sig enligt uppgift om 60-70 personer per dag den här tiden på året.
Men jag förstår nog boomen. Programmet gav ingen god bild av kyrkan. Pöyhtäri fick komma med sina kvinnopräst- och homofientliga uttalanden, som han har råkat illa ut för redan tidigare; Storhammar försökte pressa honom, men fick inte riktigt till det; Björkstrand kom med goda argument, men de fick i sammanhanget smak av bortförklaringar. Karisma hade inte så mycket att komma med, tyckte jag, men han behövde egentligen inte göra annat än luta sig bakåt och låta kyrkans kvinnor och män göra självmål på självmål.
Assistans fick de av redaktionen. De två inserterna var tragiska att se, var och en på sitt sätt. I den första intervjuades en lesbisk präst som efter många års väntan slutligen hade blivit prästvigd efter att ha lovat biskopen (som inte namngavs) att inte leva ut sin läggning utan flytta isär från sin partner. Trots detta hade hov inte under sina femton år i ämbetet haft längre anställningsförhållanden än högst ett år, och församlingsbor och kolleger hade spionerat (!) på henne och fört ryktet vidare till följande ställe. Trots att hon hade bytt stift hade situationen i längden inte förändrats. Bedrövligt att höra - stackars kvinna! Karisma var (förståeligt nog) helt chockad. Det enda positiva i sammanhanget var Björkstrands uttalande att hon nog skulle få jobb i Borgå stift under hans ledning; där har det alltså skett en linjeändring vid biskopsbytet.
Den andra inserten var en intervju med en ung man som hade lämnat kyrkan för att gå med i församlingen Elävä Sana ("det levande ordet"). Han kritiserade kyrkan för att vara urvattnad och full av otroende bröd- och hippiepräster som sysslar med schamanism. Jahaja. Pöyhtäri hakade genast på och tyckte att det finns gott om brödpräster i kyrkan - alla som inte bokstavligen tror på t.ex. jungfrufödelsen och den kroppsliga uppståndelsen, räknade han upp - medan Björkstrand inte trodde att så många i längden kunde arbeta som präster utan att ha en övertygelse. Jag håller med biskopen, men är förstås glad att inte ens Pöyhtäri räknar mig som brödpräst.
Som helhet betraktat gav programmet en bedrövlig bild av kyrkans nuläge. Bilden är kanske sann, men inte helt nyanserad; riktigt så hopplös är knappast situationen. Och som Storhammar konstaterade: Den som är bedrövad över hur t.ex. kvinnliga präster behandlas i kyrkan hjälper dem inte genom att skriva ut sig, utan borde hellre stanna kvar och ge dem sitt stöd!

Mötet med den Uppståndne

Texterna för Annandag påsk enligt andra årgången
Första läsningen: Ps 31:19-22
Stor är din godhet,
som du sparat åt dina trogna
och som du ger i allas åsyn
åt dem som tar sin tillflykt till dig.
Du håller dem gömda hos dig
undan människors ränker,
du bevarar dem i ditt hägn
undan elaka tungor.
Lovad vare Herren,
ty han var förunderligt god mot mig
i nödens tid.
Jag greps av oro och sade:
Jag är bortstött från dig.
Men du hörde hur jag bönföll dig,
hur jag ropade till dig om hjälp.
Andra läsningen: 2 Kor 5:15-21
[Kristus] har dött för alla, för att de som lever inte mer skall leva för sin egen skull utan för honom som dog och uppväcktes för dem.
Därför bedömer jag inte längre någon på människors vis. Och om jag också har uppfattat Kristus på det sättet, så gör jag det inte nu längre. Den som är i Kristus är alltså en ny skapelse, det gamla är förbi, något nytt har kommit. Allt detta har sitt upphov i Gud, som har försonat oss med sig genom Kristus och ställt mig i försoningens tjänst. Ty Gud försonade hela världen med sig genom Kristus: han ställde inte människorna till svars för deras överträdelser, och han anförtrodde mig budskapet om denna försoning. Jag är alltså Kristi sändebud, och Gud manar er genom mig. Jag ber er på Kristi vägnar: låt försona er med Gud. Han som inte visste vad synd var, honom gjorde Gud till ett med synden för vår skull, för att vi genom honom skulle bli till ett med Guds rättfärdighet.
Evangelium: Joh 20:11-18
Men Maria stod och grät utanför graven. Gråtande lutade hon sig in och fick då se två änglar i vita kläder sitta där Jesu kropp hade legat, en vid huvudet och en vid fötterna. Och de sade till henne: "Varför gråter du, kvinna?" Hon svarade: "De har flyttat bort min herre, och jag vet inte var de har lagt honom." När hon hade sagt det vände hon sig om och såg Jesus stå där, men hon förstod inte att det var han. Jesus sade till henne: "Varför gråter du, kvinna? Vem letar du efter?" Hon trodde att det var trädgårdsvakten och svarade: "Om det är du som har burit bort honom, herre, så säg mig var du har lagt honom, så att jag kan hämta honom." Jesus sade till henne: "Maria." Hon vände sig om och sade till honom: "Rabbouni!" (det är hebreiska och betyder mästare). Jesus sade: "Rör inte vid mig, jag har ännu inte stigit upp till min fader. Gå till mina bröder och säg dem att jag stiger upp till min fader och er fader, min Gud och er Gud." Maria från Magdala gick då till lärjungarna och talade om för dem att hon hade sett Herren och att han hade sagt detta till henne.

Kristus är uppstånden

Texterna för Påskdagen enligt andra årgången
Första läsningen: Hes 37:1-14
Herrens hand rörde vid mig, och med sin ande förde han mig bort och satte ner mig i dalen. Den var full av benknotor. Han ledde mig runt, och jag såg dem ligga överallt i dalen, helt förtorkade. Han frågade mig: "Människa, kan dessa ben få liv igen?" Jag svarade: "Herre, min Gud, det vet bara du." Han sade: "Profetera och säg till dessa ben: Förtorkade ben, hör Herrens ord! Så säger Herren Gud: Jag skall fylla er med ande och ge er liv. Jag skall fästa senor på er, bädda in er i kött och dra hud över er, jag skall fylla er med ande och ge er liv. Då skall ni inse att jag är Herren."
Jag profeterade som jag hade blivit befalld. Medan jag profeterade hördes ett rasslande - det var ben som sattes till ben och fogades samman. Jag såg att de fick senor och bäddades in i kött och att hud drogs över dem. Men det fanns ingen ande i dem.
Han sade till mig: "Profetera, människa, profetera och säg till anden: Så säger Herren Gud: Kom, ande, från de fyra väderstrecken! Blås på dessa dräpta och ge dem liv!"
Jag profeterade som han hade befallt mig. Då fylldes de av anden, de fick liv och reste sig upp, en väldig här.
Han sade till mig: "Människa! Dessa ben är Israels folk. De säger: Våra ben är förtorkade, vårt hopp är ute, vi är förlorade. Profetera därför och säg till dem: Så säger Herren Gud: Jag skall öppna era gravar och hämta upp er ur dem, mitt folk, och föra er hem till Israels land. När jag öppnar era gravar och hämtar upp er ur dem, mitt folk, då skall ni inse att jag är Herren. Jag skall fylla er med min ande och ge er liv och låta er bo i ert eget land. Då skall ni inse att jag är Herren. Jag har talat, och jag skall göra som jag har sagt, säger Herren."
Andra läsningen: 1 Kor 15:12-22
Men om det nu förkunnas att Kristus har uppstått från de döda, hur kan då några bland er säga att det inte finns någon uppståndelse från de döda? Om det inte finns någon uppståndelse från de döda har inte heller Kristus uppstått. Men om Kristus inte har uppstått, ja, då är vår förkunnelse tom, och tom är också er tro. Och då visar det sig att vi har vittnat falskt om Gud, eftersom vi har vittnat om Gud att han har uppväckt Kristus, som han ju inte kan ha uppväckt om det är sant att de döda inte uppstår. Ty om inga döda uppstår har heller inte Kristus uppstått. Men om Kristus inte har uppstått, då är er tro meningslös, och ni är ännu kvar i era synder. Då är också de som har avlidit i tron på Kristus förlorade. Gäller vårt hopp till Kristus bara detta livet, då är vi de mest ömkansvärda bland människor.
Men nu har Kristus uppstått från de döda, som den förste av de avlidna. Ty eftersom döden kom genom en människa kommer också uppståndelsen från de döda genom en människa. Liksom alla dör genom Adam, så skall också alla få nytt liv genom Kristus.
Evangelium: Joh 20:1-10
Tidigt på morgonen efter sabbaten, medan det ännu var mörkt, kom Maria från Magdala ut till graven och fick se att stenen för ingången var borta. Hon sprang genast därifrån och kom och sade till Simon Petrus och den andre lärjungen, den som Jesus älskade: "De har flyttat bort Herren ur graven, och vi vet inte var de har lagt honom." Petrus och den andre lärjungen begav sig då ut till graven. De sprang båda två, men den andre lärjungen sprang fortare än Petrus och kom först fram till graven. Han lutade sig in och såg linnebindlarna ligga där men gick inte in. Simon Petrus kom strax efter, och han gick in i graven. Han såg bindlarna ligga där, liksom duken som hade täckt huvudet, men den låg inte tillsammans med bindlarna utan hoprullad på ett ställe för sig. Då gick också den andre lärjungen in, han som hade kommit först till graven. Och han såg och trodde. Ännu hade de nämligen inte förstått skriftens ord att han måste uppstå från de döda. Lärjungarna gick sedan hem igen.

Kristus har övervunnit döden

Texterna för Påsknatten
Första läsningen: 2 Mos 14:8, 10-16, 21-22
Herren förhärdade farao, kungen av Egypten, så att han satte efter israeliterna, som dristigt hade tågat ut.
Då farao närmade sig upptäckte israeliterna att egypterna var på marsch mot dem. De blev förfärade och ropade till Herren. Och de sade till Mose: "Fanns det inga gravar i Egypten, så att du måste ta oss hit för att dö i öknen? Varför har du gjort så mot oss? Varför förde du oss ut ur Egypten? Bad vi inte redan där att du skulle låta oss vara i fred och låta oss tjäna egypterna? Hellre träla för egypterna än dö i öknen!" Mose svarade: "Var inte rädda! Stanna här; i dag skall ni bli vittnen till den seger som Herren vinner åt er. Ty så som ni ser egypterna i dag skall ni aldrig någonsin se dem mer. Herren skall strida för er, och ni skall vara tysta!"
Herren sade till Mose: "Varför ropar du till mig? Säg åt israeliterna att dra vidare. Lyft din stav och sträck ut din hand över havet och klyv det, så att israeliterna kan gå torrskodda tvärs igenom havet.
Mose sträckte ut sin hand över havet, och Herren drev undan havet med en stark östanvind, som blåste hela natten. Så gjorde han havet till torrt land. Vattnet klövs, och israeliterna gick torrskodda tvärs igenom havet, medan vattnet stod som en vägg på båda sidor.
Andra läsningen: Rom 6:3-11
Vet ni då inte att alla vi som har döpts in i Kristus Jesus också har blivit döpta in i hans död? Genom dopet har vi alltså dött och blivit begravda med honom för att också vi skall leva i ett nytt liv, så som Kristus uppväcktes från de döda genom Faderns härlighet. Ty har vi blivit ett med honom genom att dö som han skall vi också bli förenade med honom genom att uppstå som han. Vi vet att vår gamla människa har blivit korsfäst med honom för att den syndiga kroppen skall berövas sin makt, så att vi inte längre är slavar under synden. Ty den som är död är frikänd från synden. När vi nu har dött med Kristus är vår tro att vi också skall leva med honom. Vi vet ju att Kristus har uppväckts från de döda och inte mer skall dö. Döden är inte längre herre över honom. När han dog, dog han bort från synden, en gång för alla. När han nu lever, lever han för Gud. Så skall också ni se på er själva: i Kristus Jesus är ni döda för synden men lever för Gud.
Evangelium: Mark 16:1-8
När sabbaten var över köpte Maria från Magdala och Maria, Jakobs mor, och Salome välluktande kryddor för att gå och smörja honom. Tidigt på morgonen efter sabbaten kom de till graven när solen gick upp. Och de sade till varandra: "Vem skall rulla undan stenen från graven åt oss?" Men så fick de se att stenen var bortrullad, den var mycket stor. De gick in i graven och såg en ung man i lång vit dräkt sitta där till höger, och de blev förskräckta. Men han sade till dem: "Var inte förskräckta. Ni söker efter Jesus från Nasaret, han som blev korsfäst. Han har uppstått, han är inte här. Se, här är platsen där han blev lagd. Men gå och säg till Petrus och de andra lärjungarna: 'Han går före er till Galileen. Där skall ni få se honom, som han har sagt er.' " Då lämnade de graven och sprang därifrån, darrande och utom sig. Och de sade ingenting till någon, för de var rädda.

Jesus i graven

Texterna för Den stilla lördagen
Första läsningen: Job 19:25-27
Jag vet att min befriare lever
och till sist skall träda fram på jorden.
[---]
Här, med min kropp, vill jag skåda Gud,
ja, honom vill jag skåda,
jag vill se honom med egna ögon,
inte som en främling.
Jag förtärs av längtan.
Andra läsningen: 1 Pet 3:18-22
Kristus själv dog ju för era synder, en gång för alla. Rättfärdig dog han för er orättfärdiga för att leda er till Gud. Hans kropp dödades, men han gjordes levande i anden, och så kunde han stiga ner och predika för andarna i deras fängelse.
De hade en gång vägrat att lyssna, när Gud tålmodigt väntade i Noas dagar, medan arken byggdes i vilken några få, bara åtta människor, räddades genom vattnet. På motsvarande sätt räddas ni nu av vattnet i dopet, som inte innebär att kroppen görs ren från smuts utan att man med gott uppsåt vänder sig till Gud. Och ni räddas genom att Jesus Kristus har uppstått, han som har stigit upp till himlen och sitter på Guds högra sida, sedan änglar, makter och krafter har lagts under honom.
Evangelium: Matt 27:62-66
Nästa dag - det var dagen efter förberedelsedagen - gick översteprästerna och fariseerna tillsammans till Pilatus och sade: "Herre, vi har kommit att tänka på att när den där bedragaren ännu var i livet sade han: 'Efter tre dagar skall jag uppstå.' Ge därför order om att graven bevakas under tre dagar, så att inte hans lärjungar kommer och rövar bort honom och sedan säger till folket att han har uppstått från de döda. Då blir det sista bedrägeriet värre än det första." Pilatus svarade: "Ni får en vaktstyrka. Gå och bevaka graven så gott ni kan." De gav sig i väg och skyddade den genom att försegla stenen och sätta ut vakterna.

Jesus läggs i graven

Evangeliet för Långfredagens kväll enligt andra årgången
Joh 19:31-42
Eftersom det var förberedelsedag och kropparna inte fick hänga kvar på korset under sabbaten - det var en stor sabbat - bad judarna Pilatus att de korsfästas benpipor skulle krossas och kropparna tas bort. Soldaterna kom därför och krossade benen på dem som var korsfästa tillsammans med Jesus, först på den ene och sedan på den andre. Men när de kom till Jesus och såg att han redan var död krossade de inte hans ben, utan en av soldaterna stack upp sidan på honom med sin lans, och då kom det ut blod och vatten. Den som såg det har vittnat om det för att också ni skall tro; hans vittnesbörd är sant, och han vet att han talar sanning. Detta skedde för att skriftordet skulle uppfyllas: Inget ben skall krossas på honom. Och på ett annat ställe heter det: De skall se på honom som de har genomborrat.
Josef från Arimataia, som var lärjunge till Jesus fast i hemlighet, av rädsla för judarna, bad efteråt Pilatus att få ta ner Jesu kropp. Pilatus tillät det, och Josef gick och tog ner kroppen. Nikodemos kom också dit, han som första gången hade sökt upp Jesus på natten, och han hade med sig en blandning av myrra och aloe, omkring trettio kilo. De tog Jesu kropp och lindade den med linnebindlar tillsammans med kryddorna så som judarna brukar göra vid en gravläggning. Intill platsen där Jesus hade blivit korsfäst fanns en trädgård och i trädgården en ny grav där ännu ingen hade blivit lagd. Där lade de Jesus, eftersom det var den judiska förberedelsedagen och graven låg nära.

Guds Lamm

Texterna för Långfredagen enligt andra årgången
Första läsningen: Jes 53:1-12
Vem av oss trodde på det vi hörde,
för vem var Herrens makt uppenbar?
Som en späd planta växte han upp inför oss,
som ett rotskott ur torr mark.
Han hade inget ståtligt yttre
som drog våra blickar till sig,
inget utseende som tilltalade oss.
Han var föraktad och övergiven av alla,
en plågad man, van vid sjukdom,
en som man vänder sig bort ifrån.
Han var föraktad, utan värde i våra ögon.
Men det var våra sjukdomar han bar,
våra plågor han led,
när vi trodde att han blev straffad,
slagen av Gud, förnedrad.
Han blev pinad för våra brott,
sargad för våra synder,
han tuktades för att vi skulle helas,
hans sår gav oss bot.
Vi gick alla vilse som får,
var och en tog sin egen väg,
men Herren lät vår skuld drabba honom.
Han fann sig i lidandet,
han öppnade inte sin mun.
Han var som lammet som leds till slakt
eller tackan som är tyst när hon klipps,
han öppnade inte sin mun.
Han blev fängslad och dömd och fördes bort,
men vem ägnade hans öde en tanke?
Han blev utestängd från de levandes land,
straffad för sitt folks brott.
Han fick sin grav bland de gudlösa,
fick vila bland ogärningsmän,
fastän han aldrig hade gjort något orätt,
aldrig tagit en lögn i sin mun.
Men Herren tog sig an den han sargat,
botade den som gjort sig till ett skuldoffer.
Han skall få ättlingar och ett långt liv,
och Herrens vilja skall förverkligas genom honom.
När hans elände är över skall han se ljuset
och bli mättad av insikt.
Min tjänare, den rättfärdige,
ger rättfärdighet åt många
och bär deras skuld.
Jag skall ge honom hans andel bland de stora,
låta honom dela byte med de mäktiga,
för att han var beredd att dö
och blev räknad som syndare,
när han bar de mångas skuld
och bad för syndarna.
Andra läsningen: Gal 6:14
Men jag vill aldrig någonsin berömma mig av annat än vår herre Jesu Kristi kors, genom vilket världen är korsfäst och död för mig och jag för världen.
Evangelium: Joh 19:16-30
Då utlämnade han Jesus åt dem till att korsfästas. De tog honom alltså med sig. Han bar själv sitt kors ut till den plats som kallas Skallen, på hebreiska Golgota. Där korsfäste de honom tillsammans med två andra, en på var sida med Jesus i mitten. Pilatus hade också låtit skriva ett anslag som sattes upp på korset, och där stod: Jesus från Nasaret, judarnas konung. Detta lästes av många judar, eftersom platsen där Jesus korsfästes låg strax utanför staden, och texten var på hebreiska, latin och grekiska. Men judarnas överstepräster sade till Pilatus: "Skriv inte: Judarnas konung, utan vad han själv har sagt: Jag är judarnas konung." Pilatus svarade: "Vad jag har skrivit, det har jag skrivit."
Soldaterna som hade korsfäst Jesus tog hans kläder och delade upp dem i fyra delar, en på varje soldat. De tog också långskjortan, men den hade inga sömmar utan var vävd i ett enda stycke. De sade därför till varandra: "Vi skär inte sönder den utan kastar lott om vem som skall ha den." Ty skriftordet skulle uppfyllas: De delade upp mina kläder mellan sig och kastade lott om min klädnad.
Det var vad soldaterna gjorde. Men vid Jesu kors stod hans mor och hennes syster, Maria som var gift med Klopas och Maria från Magdala. När Jesus såg sin mor och bredvid henne den lärjunge som han älskade sade han till sin mor: "Kvinna, där är din son." Sedan sade han till lärjungen: "Där är din mor." Från den stunden hade hon sitt hem hos lärjungen. Jesus visste att nu var allt fullbordat, och för att skriftordet skulle uppfyllas sade han: "Jag är törstig." Där stod ett kärl som var fyllt med surt vin. De satte därför en svamp som doppats i det sura vinet på en isopstjälk och förde den till hans mun. När Jesus hade fått det sura vinet sade han: "Det är fullbordat." Och han böjde ner huvudet och överlämnade sin ande.

Den heliga nattvarden

Texterna för Skärtorsdagen enligt andra årgången
Första läsningen: 2 Mos 24:4-11
[Mose skrev] ner allt vad Herren hade sagt.
Tidigt nästa morgon byggde Mose ett altare nedanför berget och reste tolv stenstoder för Israels tolv stammar. Därefter gav han några unga israeliter i uppdrag att offra brännoffer och slakta tjurar som gemenskapsoffer åt Herren. Mose tog hälften av blodet och hällde i skålar och hälften stänkte han på altaret. Så tog han förbundsakten och läste upp den för folket. De sade: "Vi vill göra allt vad Herren har sagt och lyda honom." Mose tog blodet, stänkte det på folket och sade: "Med detta blod bekräftas det förbund som Herren har slutit med er på grundval av alla dessa befallningar."
Mose och Aron, Nadav och Avihu och sjuttio av Israels äldste gick upp på berget, och de såg Israels Gud. Under hans fötter var som ett golv av safir; det liknade själva himlen i klarhet. Han lyfte inte sin hand mot de främsta i Israel. De skådade Gud, och de åt och drack.
Andra läsningen: 1 Kor 11:23-29
Jag har själv tagit emot från Herren det som jag har fört vidare till er: Den natten då herren Jesus blev förrådd tog han ett bröd, tackade Gud, bröt det och sade: "Detta är min kropp som offras för er. Gör detta till minne av mig." Likaså tog han bägaren efter måltiden och sade: "Denna bägare är det nya förbundet genom mitt blod. Var gång ni dricker av den, gör det till minne av mig."
Var gång ni äter det brödet och dricker den bägaren förkunnar ni alltså Herrens död, till dess han kommer. Den som äter Herrens bröd eller dricker hans bägare på ett ovärdigt sätt har därför syndat mot Herrens kropp och blod. Var och en måste pröva sig själv, sedan kan han äta brödet och dricka bägaren. Ty den som äter och dricker utan att tänka på vems kropp det gäller, han äter och dricker en dom över sig.
Evangelium: Joh 13:1-15
Det var strax före påskhögtiden och Jesus visste att hans stund hade kommit, då han skulle lämna världen och gå till Fadern. Han hade älskat sina egna som levde här i världen, och han älskade dem intill slutet.
De hade samlats till måltid, och djävulen hade redan ingett Judas, Simon Iskariots son, att förråda Jesus. Jesus visste att Fadern hade lagt allt i hans händer och att han hade utgått från Gud och nu återvände till Gud. Han steg upp från bordet, tog av sig manteln och band en handduk om livet. Sedan hällde han vatten i tvättfatet och började tvätta lärjungarnas fötter och torka dem med handduken som han hade bundit om sig. När han kom till Simon Petrus sade denne till honom: "Herre, skall du tvätta mina fötter!" Jesus svarade: "Vad jag gör förstår du inte nu, men senare skall du fatta det." Petrus sade: "Aldrig någonsin får du tvätta mina fötter!" Jesus sade till honom: "Om jag inte tvättar dig har du ingen gemenskap med mig." Då sade Simon Petrus: "Herre, tvätta inte bara mina fötter utan också händerna och huvudet." Men Jesus sade till honom: "Den som har badat behöver bara få fötterna tvättade, i övrigt är han ren. Och ni är rena, dock inte alla." Han visste nämligen vem som skulle förråda honom, och därför sade han att de inte alla var rena.
När han hade tvättat deras fötter och tagit på sig manteln och lagt sig till bords igen sade han till dem: "Förstår ni vad det är jag har gjort med er? Ni kallar mig mästare och herre, och det med rätta, för det är jag. Om nu jag, som är er herre och mästare, har tvättat era fötter, är också ni skyldiga att tvätta varandras fötter. Jag har gett er ett exempel, för att ni skall göra som jag har gjort med er."

Jesus döms

Texterna för Onsdagen i stilla veckan enligt andra årgången
Första läsningen: Jes 49:1-6
Hör på mig, ni fjärran länder,
lyssna, ni avlägsna folk!
Herren kallade mig
redan i moderlivet,
han nämnde mig vid namn
redan i min mors sköte.
Han gjorde min tunga till ett skarpt svärd
och gömde mig under sin skyddande hand,
han gjorde mig till en vass pil,
som han förvarade i sitt koger.
Han sade till mig:
Du är min tjänare, Israel,
genom dig skall jag visa min härlighet.
Jag tänkte:
Förgäves har jag ansträngt mig,
fruktlöst och fåfängt förött min kraft.
Ändå skall Herren ge mig min rätt,
min lön finns hos min Gud.
Nu har Herren talat,
han som skapade mig till sin tjänare
redan i moderlivet,
för att jag skulle föra Jakob tillbaka
och låta Israel samlas hos honom.
Så skulle jag vinna ära inför Herren
och min Gud vara min styrka.
Han säger:
Det är inte nog att du är min tjänare,
som upprättar Jakobs stammar
och för tillbaka Israels överlevande,
jag skall göra dig till ett ljus för andra folk,
för att min räddning skall nå över hela jorden.
Andra läsningen: Rom 5:6-11
Medan vi ännu var svaga dog Kristus för alla gudlösa, när tiden var inne. Knappast vill någon dö för en rättfärdig - kanske går någon i döden för en som är god. Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare. Då vi nu har gjorts rättfärdiga genom hans blod skall vi av honom så mycket säkrare bli räddade från vreden. Ty om vi var Guds fiender och blev försonade med honom genom hans sons död, då skall vi, när vi nu är försonade, så mycket säkrare bli räddade genom hans sons liv. Ja inte bara det, vi har vår stolthet i Gud tack vare vår herre Jesus Kristus, genom vilken vi nu har vunnit försoningen.
Evangelium: Joh 19:1-16
Då tog Pilatus Jesus och lät gissla honom. Och soldaterna vred ihop en krans av törne och satte på hans huvud, och de hängde på honom en purpurröd mantel. De gick fram till honom och sade: "Var hälsad, judarnas konung", och de gav honom örfilar. Sedan gick Pilatus ut igen och sade till judarna: "Jag för ut honom till er för att ni skall förstå att jag inte finner honom skyldig till något." Jesus kom ut, med törnekransen och den purpurröda manteln, och Pilatus sade: "Här är mannen." Så snart översteprästerna och deras folk fick se honom ropade de: "Korsfäst, korsfäst!" Pilatus sade: "Ta honom och korsfäst honom själva. Jag finner honom inte skyldig till något." Judarna svarade: "Vi har en lag, och enligt den lagen måste han dö, eftersom han har gjort sig till Guds son."
När Pilatus hörde detta blev han ännu mer oroad. Han gick tillbaka in i residenset och frågade Jesus: "Varifrån är du?" Men Jesus gav honom inget svar. Pilatus sade då: "Vägrar du att tala med mig? Vet du inte att jag har makt att frige dig och makt att korsfästa dig?" Jesus svarade: "Du skulle inte ha någon makt över mig om du inte hade fått den från ovan. Därför har den som överlämnade mig åt dig större skuld." Efter det svaret ville Pilatus frige honom. Men judarna ropade: "Om du släpper honom är du inte kejsarens vän. Den som gör sig till kung sätter sig upp mot kejsaren." När Pilatus hörde de orden lät han föra ut Jesus och satte sig på domartribunen i den så kallade Stengården, på hebreiska Gabbata. Det var på förberedelsedagen före påsken, vid sjätte timmen. Pilatus sade till judarna: "Här ser ni er kung." Då ropade de: "Bort med honom! Korsfäst honom!" Pilatus frågade: "Skall jag korsfästa er kung?" Översteprästerna svarade: "Vi har ingen annan kung än kejsaren." Då utlämnade han Jesus åt dem till att korsfästas. De tog honom alltså med sig.

Jesus förhörs

Texterna för Tisdagen i stilla veckan enligt andra årgången
Första läsningen: Jes 52:13-15
Min tjänare skall ha framgång,
han skall bli upphöjd, mäktig och ärad.
Många förfärades över honom,
så vanställt var hans yttre,
så föga mänskligt hans utseende.
Men nu får han många folk att häpna,
och kungar förstummas inför honom,
ty de ser något de aldrig hört talas om,
bevittnar något de aldrig anat.
Andra läsningen: 1 Kor 1:18-19
Talet om korset är en dårskap för dem som går förlorade, men för oss som räddas är det en Guds kraft. Det står skrivet: Jag skall göra slut på de visas vishet, och de förståndigas förstånd skall jag utplåna.
Evangelium: Joh 18:28-40
Från Kajafas förde de Jesus till residenset. Det var tidigt på morgonen. Själva stannade de utanför, för att inte bli orena utan kunna äta påskmåltiden. Pilatus gick då ut till dem och frågade: "Vad anklagar ni den här mannen för?" De svarade: "Om han inte hade varit en förbrytare skulle vi inte ha överlämnat honom åt dig." Pilatus sade: "Ta honom då själva och döm honom efter er egen lag." Men judarna svarade: "Vi har inte rätt att döda någon." Ty det ord skulle uppfyllas som Jesus hade sagt för att ange hur han skulle dö. Pilatus gick tillbaka in i residenset och lät kalla till sig Jesus och frågade: "Så du är judarnas konung?" Jesus svarade: "Säger du detta av dig själv, eller har andra sagt det om mig?" Pilatus sade: "Jag är väl ingen jude. Dina landsmän och översteprästerna har överlämnat dig åt mig. Vad har du gjort?" Jesus svarade: "Mitt rike hör inte till denna världen. Om mitt rike hörde till denna världen hade mina följeslagare kämpat för att jag inte skulle bli utlämnad åt judarna. Men nu är mitt rike av annat slag." Pilatus frågade: "Du är alltså kung?" Jesus svarade: "Du själv säger att jag är kung. Jag har fötts och kommit hit till världen för denna enda sak: att vittna för sanningen. Den som hör till sanningen lyssnar till min röst." Pilatus sade till honom: "Vad är sanning?"
Sedan gick han ut igen till judarna och sade: "Jag kan inte finna honom skyldig till något. Men det är sed att jag friger någon åt er vid påsken. Vill ni alltså att jag skall frige judarnas konung?" Då ropade de igen: "Inte honom, utan Barabbas!" Barabbas var en rövare.

Jesus i Getsemane

Texterna för Måndagen i stilla veckan enligt andra årgången
Första läsningen: Jer 18:19-20
Lyssna till mig, Herre,
och hör vad mina motståndare säger.
Skall gott lönas med ont?
De har grävt en grop åt mig.
Tänk på hur jag stod inför dig
och vädjade för dem
och bad dig vända din vrede från dem.
Andra läsningen: 1 Pet 2:21-24
Kristus led, för er skull, och gav er ett exempel för att ni skall följa i hans fotspår. Han begick inte någon synd, och svek fanns inte i hans mun. Han svarade inte med skymford när han skymfades. Han svarade inte med hotelser när han fick lida. Han överlät sin sak åt honom som dömer rättvist. Våra synder bar han i sin egen kropp upp på träpålen, för att vi skulle dö bort från synden och leva för rättfärdigheten. Genom hans sår har ni blivit botade.
Evangelium: Joh 18:1-27
När Jesus hade sagt detta gick han tillsammans med sina lärjungar ut till andra sidan av Kidrondalen. Där låg en trädgård som han och lärjungarna gick in i. Också Judas, han som förrådde honom, kände till platsen, eftersom Jesus och hans lärjungar ofta hade samlats där. Judas tog med sig vaktstyrkan och folk från översteprästerna och fariseerna, och de kom dit med lyktor, facklor och vapen. Jesus, som visste om allt som väntade honom, gick ut till dem och frågade: "Vem söker ni?" De svarade: "Jesus från Nasaret." Han sade: "Det är jag." Bland dem stod också Judas, han som förrådde honom. När Jesus nu sade: "Det är jag" vek de tillbaka och föll till marken. Han frågade dem igen: "Vem söker ni?" och när de svarade: "Jesus från Nasaret" sade han: "Jag har ju sagt er att det är jag. Om det är mig ni söker, så låt de andra gå." Ty det som han hade sagt skulle uppfyllas: "Av dem som du har gett mig har jag inte låtit någon gå förlorad." Men Simon Petrus, som hade ett svärd med sig, drog det och slog till mot översteprästens tjänare och högg av honom högra örat; tjänaren hette Malkos. Jesus sade då till Petrus: "Stick svärdet i skidan. Skulle jag inte dricka den bägare som Fadern har räckt mig?" Kommendanten med sin vaktstyrka och judarnas män grep Jesus och band honom och förde honom först till Hannas, svärfar till Kajafas, som var överstepräst det året. Det var Kajafas som hade förklarat för judarna att det var bäst att en enda man dog för folket.
Simon Petrus och en annan lärjunge följde efter Jesus. Den lärjungen var bekant med översteprästen, och han följde med Jesus in på översteprästens gård, men Petrus stod kvar utanför porten. Den andre lärjungen, han som var bekant med översteprästen, gick då ut och talade med tjänsteflickan som vaktade porten och tog med sig Petrus in. Men flickan vid porten sade till Petrus: "Hör inte du också till den där mannens lärjungar?" Han svarade: "Nej, det gör jag inte." Tjänarna och vakterna stod och värmde sig vid en koleld som de hade tänt, eftersom det var kallt. Petrus stod där också och värmde sig tillsammans med dem.
Översteprästen frågade Jesus om hans lärjungar och hans lära. Jesus sade: "Jag har talat öppet till världen. Jag har alltid undervisat i synagogorna och i templet, där alla judar samlas. Jag har inte sagt något i hemlighet. Varför frågar du mig? Fråga dem som har hört mig vad jag har förkunnat för dem. De vet ju vad jag har sagt." En av vakterna som stod där gav honom då en örfil och sade: "Skall du svara översteprästen på det sättet?" Jesus sade: "Har jag sagt något som var fel, så säg vad det var. Men om jag har rätt, varför slår du mig?" Hannas skickade honom då bunden till översteprästen Kajafas.
Men Simon Petrus stod där och värmde sig. De sade till honom: "Hör inte du också till hans lärjungar?" Petrus förnekade det: "Nej, det gör jag inte." Då sade en av översteprästens tjänare, en släkting till honom som Petrus hade huggit örat av: "Såg jag dig inte tillsammans med honom i trädgården?" Petrus förnekade det än en gång. Och just då gol en tupp.

Stilla veckan

Stilla veckan har börjat. Det kommer att synas också här på bloggen. Ingen egentlig bloggpaus - men ...

Mannerheims sexuella läggning

Marskalken av Finland, Carl Gustaf Emil Mannerheim (1867-1951), är en av 1900-talets stora finländska hjältar. Han bidrog starkt till den vita segern i inbördeskriget 1918 och till att Finland inte gick det baltiska ödet till mötes i andra världskriget, då han fungerade som överbefälhavare. Efter kriget fungerade han ett par år som Republikens president, eftersom t.o.m. Stalin respekterade sin tappre motståndare, men då situationen stabiliserades, avgick den redan ålderstigne Mannerheim från presidentposten.
Vad jag har hört äldre generationer berätta, måste han ha varit en mycket karismatisk personlighet. I årtionden efter hans död drog folk sig till minnes de möten de hade med honom, och hans i sig välförtjänta hjältegloria tar sig emellanåt nästan groteska dimensioner. Ett exempel är den nu föreliggande tvisten.
Mannerheims asiatiska expeditioner 1906-08 är temat för Katariina Lillqvists dockanimation Uralin perhonen (fritt översatt Fjärilen från Ural), som nyligen vann pris på en festival i Tammerfors. Enligt uppgift utmålas Mannerheim där som homosexuell, vilket förnärmar många, särskilt äldre personer. Det var rent av en krigsveteran som kom med ett uttalande om att "det är som att påstå att Gud skulle vara homo"!
Filmen har förorsakat en debatt med två temata: Mannerheims sexuella läggning och yttrandefrihetens gränser.
För medvetet eller omedvetet homofoba personer är det naturligtvis en skymf att ens antyda att Mannerheim skulle ha varit något annat än en kvinnokarl. Men om man granskar bevismaterialet har "skymfen" kanske ändå fog för sig. Mannerheim var gift en gång och hade två döttrar, men det var långt ifrån frågan om något modelläktenskap; snarare visar det drag av skenäktenskap. Han var en välkänd gentleman, ofta omgiven av vackra kvinnor, men det är inte samma sak som att han skulle ha vält dem en efter en (eller flera i taget). Tvärtom torde många garderobhomosexuella kunna bete sig gentlemannamässigt mot damerna - och uppskattas av dem - just eftersom den sexuella spänningen är så liten.
Men som så ofta tycks debatten mindre handla om själva saken (Mannerheims sexualitet) som om debattörernas fördomar. Om Mannerheim var en hjälte och en storman (vilket jag kan hålla med om) så var han det. Hans sexualitet är irrelevant i sammanhanget.
Och det där med yttrandefrihet ... Vem som helst får påstå vad som helst om vem som helst, så länge man inte svärtar ner den andra på något sätt. Förstås skall det som påstås gärna vara sant, vill jag tillägga. Den som i detta fall anser att Mannerheim svärtas ner av antydningen att han var homosexuell (oberoende av antydningens sanningshalt), bör se över sina egna attityder.

Ärans konung på förnedringens väg

Texterna för Palmsöndagen enligt andra årgången
Första läsningen: Jes 50:4-10
Herren Gud har gett mig en lärjunges tunga,
så att jag kan inge den trötte mod.
Varje morgon gör han mitt öra villigt
att lyssna på lärjungars vis.
När Herren Gud öppnade mina öron
gjorde jag inte motstånd,
drog mig inte undan.
Jag lät dem prygla min rygg
och slita mig i skägget,
jag gömde inte ansiktet
när de skymfade mig och spottade på mig.
Herren Gud hjälper mig,
därför känner jag inte skymfen,
därför gör jag mitt ansikte hårt som flinta,
jag vet att jag inte blir sviken.
Han som skaffar mig rätt är nära.
Vem söker sak med mig?
Låt oss mötas inför rätta.
Vem vågar vara min motpart?
Må han stiga fram.
Ja, Herren Gud hjälper mig,
vem kan då få mig fälld?
De blir som utslitna kläder,
malen skall äta upp dem.
Vem bland er fruktar Herren
och lyssnar på hans tjänare,
som vandrar i mörker
utan en strimma av ljus
men sätter sin lit till Herrens namn
och förtröstar på sin Gud?
Andra läsningen: 2 Kor 2:14-17
Gud vare tack som genom Kristus alltid för mig med i sitt triumftåg och överallt låter mig sprida kristuskunskapens doft. Ty till Guds ära är jag en kristusdoft bland dem som räddas och bland dem som går förlorade, en doft av död till död för dem som går förlorade, av liv till liv för dem som räddas. Vem förmår något sådant? Jag är ju inte som de många som schackrar med Guds ord, nej, jag förkunnar det oförfalskat, som det kommer från Gud, inför Gud och i Kristi tjänst.
Evangelium: Joh 12:1-8
Sex dagar före påsken kom Jesus till Betania, där Lasaros bodde, han som Jesus hade uppväckt från de döda. Man ordnade där en måltid för honom; Marta passade upp, och Lasaros var en av dem som låg till bords med honom. Maria tog då en hel flaska dyrbar äkta nardusbalsam och smorde Jesu fötter och torkade dem sedan med sitt hår, och huset fylldes av doften från denna balsam. Men Judas Iskariot, en av lärjungarna, den som skulle förråda honom, sade: "Varför sålde man inte oljan för trehundra denarer och gav till de fattiga?" Detta sade han inte för att han brydde sig om de fattiga utan för att han var en tjuv; han hade hand om kassan och tog av det som lades dit. Men Jesus sade: "Låt henne vara, hon har sparat sin balsam till min begravningsdag. De fattiga har ni alltid bland er, men mig har ni inte alltid."

Vad ger kyrkoskatten?

Jag fick i min hand (tack, Åsa!) en uträkning som publicerades i Etelä-Suomen Sanomat nyligen; tyvärr hittade jag den inte på nätet. Uträkningen konstaterade att medlemmarna i Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland i medeltal betalade 186 euro i kyrkoskatt år 2007, och visade hur dessa pengar fördelades:
  1. Barn- och ungdomsarbetet 59,10 €.
    Här ingår t.ex. dagklubbar, eftisverksamhet och scouting.
  2. Gudstjänstlivet 30,90 €.
    Förutom vanliga gudstjänster ingår här bl.a. förrättningar som dop och vigslar.
  3. Socialt arbete 24,00 €.
    Diakoni, familjerådgivning, mathjälp m.m.
  4. Begravningsväsendet 19,30 €.
    Förutom själva jordfästningarna också bl.a. upprätthållande av begravningsplatser och -kapell.
  5. Musik 9,50 €.
    Körverksamhet, anskaffning och vård av instrument, kantorernas löner m.m.
  6. Mission och internationell diakoni 8,20 €.
    Hjälp vid både andlig och världslig nöd runt om i världen.
  7. Övrigt församlings- och samhälleligt arbete 7,80 €.
    Arbete bland t.ex. utvecklingsstörda, missbrukare och arbetslösa.
  8. Andra församlingstillfällen 7,00 €.
    Kretsar och läsmöten av olika slag.
  9. Informationsverksamhet 6,50 €.
  10. Upprätthållande av kyrkböcker 4,30 €.
    Ämbetsbevis, släktutredningar m.m.
  11. Vuxenarbete 3,70 €.
    Exempelvis vuxenskriftskola och andra studiekretsar.
  12. Ospecificerade utgifter för fastigheter och förvaltning 3,70 €.
  13. Själavård 1,90 €.
    Bl.a. de 130 sjukhuspräster som finns i Finland.
Det är alltså inte jag som har gjort denna uträkning, så jag går inte i god för att den håller streck i varje detalj. Den ger ändå en klar fingervisning om vad vi kyrkomedlemmar får för våra skatter - och vad den som av ekonomiska skäl skriver ut sig ur kyrkan inte vill betala för.

Preparing a speech

It usually takes more than three weeks to prepare a good impromptu speech.
- Mark Twain

Hbt-insändare i Kp

Både Kyrkpressen och Hufvudstadsbladet publicerade denna vecka insändare av bl.a. några bloggbekanta. Insändarna tog upp hbt-frågor ur ett par olika synvinklar. Nu behandlar jag Kp; Hbl återkommer jag till.
För två veckor sedan publicerade Kp en insändare av borgåbon Carl-Gustaf A. Aminoff. Han är en äldre herre som har gjort stora och fina insatser med olika projekt av humanitär, kulturell och kristlig karaktär. För detta är han värd all respekt. Däremot har han ett horn i sidan till sådana som talar för homosexuellas rättigheter. Detta tar sig bl.a. uttryck i att trots att vi rätt ofta talade med varann när jag var ny i församlingen, så har han fullständigt bojkottat mig under de senaste dryga två åren, alltså sedan intervjun med mig publicerades i Hbl, och han kom med den första insändarkommentaren till den (se sammanfattningen av debatten här). Han har inte växlat ett ord med mig, han syns inte i kyrkan och han låtsas inte se mig om jag ser honom på stan (och då vill jag inte pracka mig på). Detta är hans problem, vill jag påpeka, inte mitt, men jag tycker det är beklagligt.
Alltnog, för två veckor sedan kom han med en insändare (Kp 9/08, s. 5), där han tar till storsläggan mot tanken på intern adoption för homosexuella par.
Kyrkostyrelsens åsikt att så kallad intern adoption i vissa fall kan vara möjlig inom en familj bestående av ett par av samma kön är helt ofattbar. Den är i strid med vår kristna religion och vår kristna tro och emot alla moraliska och etiska begrepp. [...]
Det är helt horribelt att tänka sig att små minderåriga, oskyldiga barn skall kunna utsättas för dylikt.
Undertecknad motsätter sig kraftigast att detta någonsin skulle godkännas. [...]
För de äkta värderingarna, [underskrift]
Inte helt överraskande födde detta reaktioner från dem som detta berör. I denna veckas Kp (11/08, som inte ännu finns på nätet) ingår tre mothugg.
Marina och Leena Furubacka påpekar att det redan finns barn i samkönade förhållanden, bl.a. deras eget, och att den interna adoptionen syftar till att ge dessa redan existerande barn "samma juridiska rättigheter som barn i heteroförhållanden har."
Johan Brandt till Grevnäs skriver å sin sida:
Guds eget väsen som rättvisa och kärlek kallar oss att följa i rättvisa och i kärlek Honom. Intern adoption för par av samma kön uppfyller rättvisans och kärlekens krav. [...] Grymt och ansvarslöst vore att skilja barnet från dess föräldrar. Att utsätta barn för sådant är direkt skadligt. [...]
Marianne och Tom Eklund representerar en förening vid namn "Föräldrar till HBT barn r.f." (dess hemsida http://www.hbt.fi/ fungerar inte i min dator) , och de skriver bl.a.:
"Riktiga föräldrar" är de som visar hänsyn till och älskar sitt barn. Det är den största gåvan ett litet oskyldigt barn kan få. Det samma gäller generation efter generation. Lyckan och gemenskapen att vara förälder, mor- eller farförälder är en lika stor rätt och lycka för var och en medmänniska. Denna rätt gäller alla.
Det värsta som kan hända föräldrar är att förlora sitt barn. Ännu mera tragiskt är det om barnet tar sitt eget liv för att barnet inte vågar eller orkar möta trycket från samhället, kyrkan och "bättre kristna".
Farmor Gerda lärde oss de äkta värderingarna. Att visa hänsyn och att älska din nästa.
Att Aminoff skulle nöja sig med detta är väl för mycket att hoppas.

Veckans anekdot: Simtävling

Senast jag besökte Borgå simhall såg jag ett meddelande om att simhallen skulle vara stängd på lördag p.g.a. simtävlingar.
"Höh!" tänkte jag. "Hur kan de ha simtävlingar om hallen är stängd?!"

Valrumba: Borgå 6 - kampanjen

Det var flera saker som gjorde att valkampanjen (eller vad man nu ska kalla den) inte var idealisk i det nyss avgjorda domprostvalet. Jag vill skynda mig att säga att detta inte gäller arrangemangen nu i slutändan - de tyckte jag fungerade bra!
Det som jag förstås i grunden är missnöjd med är att det tog tre år att välja en ny domprost. Vår t.f. kyrkoherde har skött sin uppgift utmärkt, och jag tror att vi alla i personalen är nöjda med honom, men t.f. är alltid t.f. Om chefsposten inte är ordinariter fylld, föder det alltid en viss känsla av osäkerhet.
Men det var ju olika omständigheter som ledde till detta, så vi låter det nu vara.
Vid de utfrågningar som jag var med om kom det några saker som jag förvånade mig över. Den första var vid frågestunden efter att Mats Lindgård hade förrättat sin provpredikan. Han fick frågan - av en f.d. familjerådgivare, som borde ha vetat bättre! - hur han kommer att sammanjämka sina roller som domprost och fyrabarnsfar. En stark antydning var att vi inte borde välja honom, eftersom hans familj då blir lidande.
Detta är förstås starkt osakligt, för att inte säga svinaktigt! Vad har vi andra att göra med hur familjen Lindgård lägger sitt jobb-och-familj-pussel? Om en kvinna hade fått samma fråga, hade det blivit rabalder, men då den ställdes till en man fick den gå igenom. Inte desto mindre är den, som sagt, opassande. Frågeställaren borde skämmas!
En annan sak som jag funderade på var den paneldebatt jag bevistade. Där satt tre vise män (sagt utan ironi!) som kom med många goda synpunkter på det ena och det andra. Stora skillnader gick inte att se. För den som känner och känner till alla tre kandidaterna var det dock tydligt att hela bilden på inget sätt kom fram; skillnaderna är nog så markanta! Men för den som måste fälla sitt avgörande på basen av debatterna kunde det antagligen vara vanskligt.
En punkt där skillnader syntes var frågan om förhållandet till homosexuella och om välsignelse av partnerskap. Alla tre höll fast vid kyrkans ordning, i betydelsen att de inte skulle välsigna partnerskap innan kyrkomötet har gett grönt ljus. Dock betonade Lars Junell och Bror Träskbacka att äktenskapet enligt deras mening är mellan man och kvinna, medan Lindgård talade om att stå på de svagas och utstöttas sida. I kandidatintervjun i Domkyrkobladet sade Junell visserligen att han skulle välsigna partnerskap när det blir möjligt, men det kom inte fram i debatten.
Lindgård kom med en intressant jämförelse som sätter frågan i perspektiv. Han menade att det rör sig om c:a 100 par om året som kunde vara intresserade av att få välsignelse för sina partnerskap; detta jämförde han med de 100 personer per dag som skriver ut sig ur kyrkan. Vilketdera är det större problemet?
Jag blev överraskad av siffrorna i valet. Jag hoppades förstås hela tiden att rätt man skulle vinna (vilket han ju gjorde), men jag hade trott att särskilt Träskbacka hade kommit nära; Junells ålder gjorde att jag räknade ut honom ur tävlingen. Hemmafavören spelade säkert in, men att de båda motkandidaterna sammanlagt fick mindre än en fjärdedel av rösterna var en överraskning. En positiv sådan.
En negativ överraskning var valdeltagandet. Röstningsprocenten är aldrig hög i kyrkliga val - i senaste församlingsval låg den i Borgå på 8,6%, så 9,6% i detta val var förstås en förbättring - men jag hade trott att en så sällsynt händelse som ett kyrkoherdeval skulle ha mobiliserat väljarna. Tydligen inte; jag väntade mellan 15 och 20 %, men så blev det då inte. Visserligen har röstningsaktiviteten i kyrkoherdeval i en del andra församlingar legat så lågt som 2-3%, men ändå.
Men eftersom valresultatet är helt entydigt, kan jag väl inte klaga.

Kyrkliga glödlampor 4

Hur många romerska katoliker behövs för att byta en glödlampa?
– Tre; en kanonist som förklarar hur man i överensstämmelse med den kanoniska rätten byter glödlampa, en som välsignar den nya glödlampan och en som skruvar i den.
Tack till Karin!

Biskopsvalet i Tammerfors

Det tycks vara mängder av olika kyrkliga val på gång just nu. Det senaste är biskopsvalet i Tammerfors stift (som Kotimaa har behandlat här och Kyrkpressen här). Biskop Juha Pihkala avgår med pension, och hans efterträdare tillträder i juni.
Sex personer var uppställda i valet, vars första omgång förrättades idag kl. 12. De 948 rösterna fördelades enligt följande:
Matti Repo 247 röster
Pekka Särkiö 204
Ari Hukari 191
Olli Hallikainen 165
Eija Harmanen 75
Markku Koivisto 66
Därmed går Repo och Särkiö vidare till den andra omgången, som förrättas om två veckor. Båda är teologie doktorer. Repo är teologisk sekreterare vid kyrkostyrelsens utrikesavdelning, medan Särkiö är kyrkoherde i Keski-Lahden seurakunta i Lahtis.
Angående de utslagna kandidaterna kan jag säga att Hallikainen, domprost i Tammerfors, är min studiekompis, Harmanen var den enda uppställda kvinnan (så någon kvinnlig biskop blev det inte nu heller) och Koivisto, verksamhetsledare för Nokia Missio, har jag bloggat om flera gånger tidigare, t.ex. här. Stiftsdekan Hukari känner jag inte.
Uppdatering: Koivisto har visat sig vara en dålig förlorare. Först är han uppställd i biskopsvalet, och sedan när han förlorar kallar han kyrkan för Laodikeia och vill skriva ut sig. Detta rapporterar bl.a. Kyrkpressen och Dagen 13.3.08. Jahaja.
Enligt en uppgift i Kotimaa blir det stora omställningar på biskopsstolarna under de närmaste fem åren. Förutom Tammerforsbiskopen, som byts nu, måste biskoparna i S:t Michel och Borgå gå i pension år 2009. Ärkebiskopen står i tur året därpå. År 2012 blir det biskopsval i både Helsingfors och Esbo, och Kuopio följer år 2014. Det är bara biskoparna i Uleåborg, Lappo och Åbo som har över tio år kvar.
Alla dessa årtal måste dock tas med en nypa salt; biskoparna har en gaffel på ett par år mellan den ålder då de får gå i pension och den då de måste.

Peace and Freedom

We seek peace, knowing that peace is the climate of freedom.
- Dwight D. Eisenhower
as quoted on the Hunger Site

Kommentar om laestadianismen

För ett drygt år sedan skrev jag ett inlägg där jag efterlyste synpunkter på laestadianismen. Det blev en del debatt då, men sedan tynade den förstås av. Nu har det kommit en ny (välbalanserad) kommentar till inlägget, så kanske någon vill fortsätta diskutera?
Bara som tips.

Valrumba: Borgå 5 - media

Följande media- och bloggkommentarer har jag stött på. Om det finns flera, så tipsa mig gärna.
Många röstade i kyrkoherdeval på söndag (Radio Vega Östnyland 10.3.08)
Lindgård ny kyrkoherde i Borgå (Radio Vega Östnyland 10.3.08)
Lindgård klar etta i kyrkoherdevalet (Borgåbladet 10.3.08)
Lindgård blev domprost i Borgå stift (Kyrklig tidningstjänst 10.3.08)
Mats Lindgård ny domprost i Borgå stift (FNB genom Jakobstads Tidning 10.3.08)
Lindgård ny domprost i Borgå (Kyrkpressen 10.3.08)
Grattis Mats! (Carola Martin 10.3.08)

Bible Knowledge 29

These statements about the Bible were written by children
and have not been retouched or corrected
(i.e., bad spelling has been left in).

A Christian should have only one spouse. This is called monotony*.
* monogamy

Valrumba: Borgå 4 - valresultatet

Den nye domprosten heter Mats Lindgård!
Hjärtliga lyckönskningar!
Rösterna i valet fördelade sig som följer:
Lars Junell 65 röster (6 %)
Bror Träskbacka 195 röster (18 %)
Mats Lindgård 815 röster (76 %)
Underkända röstsedlar 0 st
Den sammanlagda röstmängden var därmed 1075, vilket innebär en röstningsaktivitet på 9,6 %.
Mats tillträder enligt uppgift på Kristi himmelsfärds dag 1.5.08. När en går, kommer en annan...
Mer uppgifter, mediekommentarer m.m. följer senare.
Uppdatering kl 21:50: Nyheten finns (förstås) på församlingens hemsida. Vidare kommer domprost electus Lindgård att intervjuas i Radio Vega Östnylands morgonsändning i morgon tisdag.

Law and love

Are we interested in the law of love, or are we obsessed with love of the law?
- Johannes P. Heath
as quoted by Monika Pensar-Granroth

Valrumba: Borgå 3

En liten påminnelse: Domprostvalets egentliga valdagar är idag och i morgon. Först firar vi högmässa i Lilla kyrkan kl 12 (där jag predikar) och sedan förflyttar vi oss till församlingshemmet för kyrkkaffe och röstning.
Ja, jag har ju röstat på förhand, för jag har inte möjlighet att komma med - det är ett barn som skall döpas...
Man kan rösta i Svenska församlingshemmet (Runebergsgatan 24) söndag 9.3 kl 13.30-18 och måndag 10.3 kl 16-19.
Resultatet klarnar ca kl 20 på måndag.
Mera info finns i ett tidigare inlägg.

Herrens tjänarinna

Texterna för Marie bebådelsedag enligt andra årgången
Första läsningen: 1 Mos 3:8-15
De hörde Herren Gud vandra i trädgården i den svala kvällsvinden. Då gömde sig mannen och kvinnan bland träden för Herren Gud. Men Herren Gud ropade på mannen: "Var är du?" Han svarade: "Jag hörde dig komma i trädgården och blev rädd, eftersom jag är naken, och så gömde jag mig." Herren Gud sade: "Vem har talat om för dig att du är naken? Har du ätit av trädet som jag förbjöd dig att äta av?" Mannen svarade: "Kvinnan som du har ställt vid min sida, hon gav mig av trädet, och jag åt." Då sade Herren Gud till kvinnan: "Vad är det du har gjort?" Hon svarade: "Ormen lurade mig, och jag åt."
Då sade Herren Gud till ormen:
"Du som gjorde detta,
förbannad skall du vara,
utstött från boskapen och de vilda djuren.
På din buk skall du kräla
och jord skall du äta så länge du lever.
Jag skall väcka fiendskap mellan dig och kvinnan,
mellan din avkomma och hennes:
de skall trampa på ditt huvud
och du skall hugga dem i hälen."
Andra läsningen: Gal 4:3-7
Så länge vi var omyndiga var vi slavar under de kosmiska makterna. Men när tiden var inne sände Gud sin son, född av en kvinna och född att stå under lagen, för att han skulle friköpa dem som står under lagen och vi få söners rätt. Och eftersom ni är söner har Gud sänt sin sons ande in i vårt hjärta, och den ropar: "Abba! Fader!" Alltså är du inte längre slav, utan son. Och är du son har Gud också gjort dig till arvtagare.
Evangelium: Luk 1:39-45
Några dagar efteråt gav sig Maria i väg och skyndade till en stad i Juda bergsbygd; hon gick till Sakarias hus och sökte upp Elisabet. När Elisabet hörde Marias hälsning sparkade barnet till i henne, och hon fylldes av helig ande. Hon ropade med hög röst: "Välsignad är du mer än andra kvinnor, och välsignat det barn du bär inom dig. Hur kan det hända mig att min herres mor kommer till mig? När mina öron hörde din hälsning sparkade barnet till i mig av fröjd. Salig hon som trodde, ty det som Herren har låtit säga henne skall gå i uppfyllelse."

Kyrkomötets medlemmar negativa till samkönad välsignelse

Den finskspråkiga kyrkliga tidningen Kotimaa gjorde en enkät bland kyrkomötets nyvalda representanter. Frågan gällde hur de ställer sig till välsignelse av registrerade partnerskap. Alla hade besvarat enkäten, vilket är ovanligt.
Skall kyrkan införa ett speciellt formulär för välsignelse av registrerade partnerskap?
61,2% svarade nej.
21,4 % svarade ja.
17,3 % tog inte ställning.
I praktiken torde det betyda att ingenting sker åtminstone under de närmaste fyra åren. Det kan dessutom vara att en förändring på den här punkten skulle kräva kvalificerad majoritet, och vägen från 21,4% till 75% verkar nog omöjligt lång.
För mig är detta naturligtvis en stor besvikelse. Men det kommer nya val...

Veckans anekdot: Omvänd vigsel

Trots att jag försöker avstyra det, händer det emellanåt att brudar vill bli inledda i vigselkyrkan av sin far, som sedan överlämnar henne till brudgummen som en annan handelsvara. Praxis är då att bruden kommer in vid sin fars högra arm, sedan tar brudgummens vänstra arm, och så efter vigseln tågar ut vid sin nyvigde mans högra arm. Detta har historiska skäl, som vi kan gå in på en annan gång.
Vid en vigsel som jag förrättade gjorde brudparet ett fel: han tog faderns plats och gav bruden sin högra arm (fast vi hade övat!). Följaktligen hamnade brudparet åt orätt håll framför altaret, alltså så att bruden stod på min vänstra sida och brudgummen till höger. Jag märkte det inte förrän jag skulle fråga brudgummen om han ville. Då vände jag mig automatiskt åt vänster, hickade till när det var bruden som stod där och vände mig så åt höger så jag kunde ställa frågan till rätt person.
Efteråt var det någon bröllopsgäst som undrade om vigseln var giltig när de gjorde ett sådant misstag - men det är ju klart att de blev gifta i alla fall.

Valrumba: Borgå 2

Domprostvalet finns på nätet i allt högre grad, nu när förhandsröstningen närmar sig sitt slut. Den har förresten varit glädjande aktiv - hoppas att själva valet också blir det!

Tidiga kvinnliga katolska biskopar?

Jag fick en video sänd till mig på Facebook (tack, Linus!). Det är frågan om ett program från GodTalkTV, där studiovärden Bridget Mary Meehan intervjuar dr Dorothy Irvin, katolsk teolog och arkeolog.
Irvin berättar om konstverk som har kommit fram i utgrävningar och som finns i antika kyrkor. Dessa konstverk visar att kvinnor har varit i ledande ställning inom den katolska kyrkan långt in på medeltiden. Därför, menar Irvin, vore kvinnliga präster och biskopar inom den romersk-katolska kyrkan ingalunda mot kyrkans tradition eller ordning.
Detta är naturligvtis mycket intressant. Frågan är bara hur långtgående slutsatser man kan dra av det material som Irvin presenterar. Jag kan ännu acceptera att kvinnliga församlingsledare förekom under de första århundradena, men att tala om en kvinnlig biskop så sent som på 800-talet låter nog en smula långsökt i mina öron.
Men Irvins forskning kanske vore värd en närmare granskning.
En annan som talar för kvinnliga präster inom den katolska traditionen är bloggaren Charlotte Therese. Bara som ett litet bloggtips.

Rulltrappa

- Förra veckan när det var strömavbrott satt jag fast i hissen i tre timmar.
- Det är väl inget. Jag stod fyra timmar i en rulltrappa.

Jehovas vittnens bibeltolkning 4

Avslutande kommentarer
I all forskning bör det finnas en uppriktig strävan till objektivitet. Likaså bör det i all förkunnelse, särskilt av religiös karaktär, finnas en strävan till ärlighet. Ingetdera av dessa strävanden är självklart. Det vi säger och skriver färgas alltid av vår bakgrund och våra åsikter. Jag är medveten om att detta också gäller denna artikel. För den som är starkt intresserad av Bibeln och dess tolkning – vilket jag är, både privat och professionellt – är det lätt att se den egna tolkningen som någonting normativt.
Standardverket om Vittnena har varit Anthony A. Hoekemas bok The Four Major Cults från 1963, som förutom Jehovas vittnen behandlar sjundedagsadventisterna (som ju hos oss räknas som ett kristet samfund, inte en "kult"!), Christian Science och mormonerna. Bokens avsnitt om Jehovas vittnen har också utkommit i särtryck. Eftersom Sällskapet Vakttornets läror inte stämmer överens med Hoekemas tydligen evangelikalt färgade teologi, satsar han mer på att förlöjliga Vittnena än på att analysera dem utgående från deras egna förutsättningar och utgångspunkter. Också Arlebrand faller emellanåt i samma grop. Detta kan knappast anses vara särskilt objektivt.
Många, för att inte säga de flesta, böcker om Jehovas vittnen är på något sätt vinklade. De kan härstamma från Sällskapet Vakttornet, och då framhåller de naturligtvis rörelsens officiella synpunkter och läror. Alternativet verkar vara böcker som är skrivna av fientligt inställda ex-Vittnen eller av (ofta konservativa) "kyrkliga" författare som, för att framhålla sin egen teologiska ståndpunkt, vill svartmåla Jehovas vittnen i allmänhet och Sällskapet Vakttornet i synnerhet. I ingetdera fallet är objektivitet något tungt vägande kriterium. Situationen förvärras ytterligare av att de forskare som har anknytning till någon "mainstream" kristen kyrka ofta inte tycks studera Vittnenas egna skrifter (d.v.s. grundkällorna!), utan nöjer sig med polemisk andrahandslitteratur.
Robert Cromptons bok (som jag recenserade på bloggen i höstas) är däremot ett exempel på hur en författare kan sträva till objektivitet trots sina egna utgångspunkter. Jag hoppas att Hoekema – åtminstone i vetenskapliga bibliotek – kan få träda tillbaka från sin auktoritativa plats på hyllorna och ersättas av Crompton och hans gelikar; Crompton ger Carl Olof Jonsson, Raymond Franz och M. James Penton ett specialomnämnande i sitt förord. Mycket arbete återstår dock fortfarande i den teologiska granskningen av Jehovas vittnen, så jag hoppas att Cromptons bok ger impulser till vidare forskning.
I min gradu (och därmed också i denna artikel) har jag inte ännu uppnått den grad av objektivitet som Crompton har gett oss exempel på. Med tiden hoppas jag kunna mogna mot detta. Läsaren kan ta denna artikel som en mellanrapport ...
Så avslutade jag artikeln i Ad Lucem för nio år sedan. Jag har dock inte återupptagit min forskning i detta ämne; annat har kommit emellan. Mellanrapporten torde alltså vara rätt slutlig.

Silvanos 10

[Abba Silvanos] sade också: "Ve den människa, vars namn är större än hennes verk."
- ur Ökenfädernas tänkespråk

Jehovas vittnens bibeltolkning 3

Bibeln hos Jehovas vittnen
För Jehovas vittnen är Bibeln i princip det enda rättesnöret i lära och liv. I tidningen Vakttornet ingår ofta bibelstudieplaner, översikter av bibelböcker och uppmaningar till flitigt bibelstudium. I praktiken är Jehovas vittnens högsta auktoritet dock inte bara Bibeln, utan Sällskapet Vakttornets egna publikationer placerar sig rent av ovanför den. Sällskapets ledning har ett speciellt förhållande till Jehova, vilket ger den en andlig auktoritet som bibeltolkare. Jehovas vittnen har aldrig påstått att dessa tolkningar är ofelbara, men man tillåter inte heller någon som helst kritik av dem.
Grundtonen i dessa tolkningar är fundamentalistisk. I Knowledge räknar kapitel 2 ("The Book That Reveals the Knowledge of God") upp förutsägelser i Gamla testamentet som man hävdar har gått i uppfyllelse, t.ex. att Daniel (8:1-8) förutsade Alexander den stores uppgång och fall ett par hundra år innan detta verkligen ägde rum. Då bortser man medvetet från möjligheten till vaticinium ex eventu, d.v.s. att Daniels bok skulle ha skrivits efter Alexanders död år 323 f.Kr., vilket är en rätt utbredd konsensus bland moderna exegeter. I Vakttornet 19/1986, där en artikel behandlar profetiorna i Daniel, diskuteras också bokens datering. Det huvudsakliga argumentet är ungefär: "Knappast var den tidens människor så lättlurade." Men fastän Daniels bok skulle härstamma från mackabéertiden (100-talet f.Kr.), betyder det ändå inte att det vore frågan om lurendrejeri, utan om att man har velat tolka den respekterade profetens budskap för en ny tid. Detta var inte ett ovanligt handlingssätt, och betraktades inte som förfalskning.
Samma artikel i Vakttornet argumenterar också att "... Dödahavsrullarna [har] visat att Daniels bok var vitt och brett accepterad som en del av bibeln i judiska kretsar på 100-talet f.v.t." (före vår tideräkning). Utan att betvivla att Dödahavsrullarna ställer sig positivt till Daniels bok (vilket jag inte har kontrollerat), måste jag ändå konstatera att de härstammar från tiden för det första judiska kriget (c. 70 e.Kr.), d.v.s. nästan 200 år senare än Vakttornet tycks anta.
En annan intressant passage i ovannämnda kapitel i Knowledge är konstaterandet: "Did you know that the Bible has a common thread from Genesis through Revelation? Yes, a harmonious theme permeates the Bible. What is that theme? It is the vindication of God's right to rule mankind and the realization of his loving purpose by means of his Kingdom" (min kursiv – med begreppet "Guds rike" menar Vittnena uttryckligen den "teokratiska" organisationen Sällskapet Vakttornet). En stark konservatism kommer alltså också här fram i bibelsynen, även om konservativa kyrkoteologer knappast skulle hålla med om vilket Bibelns tema egentligen är.

Jehovas vittnens sätt att tolka Bibeln ger ett heterogent och inkonsekvent intryck (och då Vittnena dessutom i sin argumentation använder den på många ställen felaktigt översatta NWT är risken för metodiska misstolkningar överhängande). I vissa frågor uppträder de strikt sakligt, medan de i andra svävar ut i subjektivt hårklyveri, som helt rycker loss texten ur sitt sammanhang. Det bästa exemplet på detta är uträkningen av att Kristi återkomst skulle ske år 1914 (en roande detalj är att Knowledge först helt korrekt konstaterar att Jesus i Apg 1:6f varnade sina lärjungar att spekulera i saken, men sedan själv spekulerar redan på följande sida!). Uträkningen går som följer.
1. Jesus kommer tillbaka när "hedningarnas tid" (Lk 21:24) är förbi.
2. Hedningarnas tider började när Jerusalem förstördes av babylonierna, vilket av Jehovas vittnen dateras till 607 f.Kr. (i verkligheten 586 f.Kr.).
3. I Dan 4:13,22,29 talas om "sju tider" efter vilka Gud ger makten åt sin utvalde (Messias).
4. "En tid" i detta sammanhang = ett år (jfr Upp 12:6,14), så "sju tider" = sju bibliska månår, i medeltal à 360 dagar. 7 x 360 = 2520 dagar.
5. Guds rike upprättades inte år 600 f.Kr., så det måste vara frågan om längre perioder.
6. "Guds regel" (sic!): en dag = ett år (4Mos 14:34; Hes 4:6. Jfr dock också Ps 90:4; 2Pet 3:8, vilka kunde ge upphov till en helt annan regel …).
7. "Sju tider" = 7 x 360 år = 2520 år.
8. 607 f.Kr. + 2520 år = 1914 e.Kr.
Jag anser att denna uträkning är direkt absurd. De verser som används i uträkningen har inga egentliga samband vad innehållet beträffar, utan man har tagit fasta på närmast slumpartade likheter i uttryckssätt. Denna fundamentalistiska metod är fullständigt oacceptabel, både ur exegetisk och ur kyrklig synvinkel, eftersom den våldför sig på Bibeln på samma sätt som astrologin våldför sig på fysiken och astronomin.
Ett exempel på inkonsekvensen i JV:s bibeltolkning är också tolkningen av Upp 7:4-8. I v. 4 nämns först att etthundrafyrtiofyra tusen personer var "märkta med sigill". Detta antal tar JV bokstavligt och menar att det rör sig om "den lilla hjorden", en grupp bland dem som kommer att frälsas (se min gradu, kap. III.2.1). I de följande verserna nämns dock dessas ursprung, d.v.s. tolv tusen från var och en av Israels tolv stammar – och detta ges en allegorisk tolkning, så att "Israel" syftar på gudsfolket, d.v.s. Jehovas vittnen! Att plötsligt byta tolkningsmetod från en vers till en annan – vad är det om inte inkonsekvent!

Kyrkliga glödlampor 3

Hur många anglikaner behövs för att byta en glödlampa?
– Tre; en som välsignar den nya glödlampan, en som skruvar i den och en som häller upp sherryn.
Tack till Karin!

Jehovas vittnens bibeltolkning 2

Nya Världens översättning av den Heliga Skrift
På 1950-talet översatte Jehovas vittnen Bibeln till engelska och utgav den bitvis allt eftersom översättningen blev färdig. År 1961 fullbordades den s.k. "New World Translation" ("Nya Världens översättning", NWT) och utgavs i ett band. 1984 utgavs en reviderad utgåva. Det är detta engelska original som sedan har översatts till andra språk (bl.a. till svenska år 1992). Enligt översättarna har man dock noggrant jämfört med den hebreiska, arameiska och grekiska grundtexten.
NWT strävar till en så ordagrann översättning som möjligt, vilket leder till att den inte blir alltför flytande. Tvärtom är stilen styv och träig, och texten blir tungläst särskilt vid långvarig användning. Som exempel på detta vill jag visa på Ps 23, som i NWT lyder så här:
"Jehova är min Herde. Mig kommer ingenting att fattas. 2 På gräsrika betesmarker låter han mig ligga; vid välbevattnade viloplatser för han mig. 3 Min själ vederkvicker han. Han leder mig i rättfärdighetens SPÅR för sitt namns skull. 4 Även om jag vandrar i den djupa skuggans dal, fruktar jag inget ont, ty du är med mig; din käpp och stav, de tröstar mig. 5 Du ställer i ordning för mig ett bord inför dem som visar fientlighet mot mig. Med olja har du smort in mitt huvud; min bägare är välfylld. 6 Sannerligen, idel godhet och kärleksfull omtanke kommer att följa mig alla mina livsdagar; och jag skall bo i Jehovas hus till dagars längd." (Kapitälerna i v. 3 används för att visa att ordet "spår" här är pluralt.)
NWT strävar till bokstavlighet, men är dessutom en tendentiös översättning, som har blivit starkt påverkad av Jehovas vittnens olika läror. Det tydligaste exemplet på denna påverkan är att det hebreiska gudsnamnet JHWH (av Vittnena transkriberat "Jehova", annars oftast "Jahve") konsekvent används i Nya testamentet, där det inte förekommer i ursprungstexten. I ett tillägg i slutet av NWT skriver översättarna att de har stöd för detta i hebreiska översättningar av Nya testamentet. Detta kan jag bara konstatera vara bakvänt – det är i grundtexterna man borde hitta stöd för sin översättning, särskilt som de hebreiska översättningar det här torde vara frågan om är så unga som från medeltiden! I Gamla testamentet kan däremot användningen av namnformen "Jehova" i de flesta fall försvaras.
Ett annat exempel är att NWT fem gånger lägger in ordet "andra" inom klammer i Kol 1:15-22, vilket ger intrycket att Kristus tillhör skapelsen. V. 16 lyder följaktligen:
"... med hjälp av honom skapades alla [andra] ting i himlarna och på jorden ... Alla [andra] ting har skapats genom honom och för honom."
Dessa klamrar är dock överflödiga och vilseledande, eftersom kontexten inte ger någon orsak att tillägga ordet "andra". Trots att Jehovas vittnen försöker rättfärdiga sitt handlande, blir kontentan att den enda orsaken till detta tillägg är dogmatisk: Eftersom Vittnena ju förnekar inkarnationen, vill de framställa Kristus som en skapad varelse.
Jag kan ändå inte låta bli att påpeka att NWT inte är den enda bibelöversättning där dogmatiken har tillåtits besegra exegetiken. Tvärtom är det ovanligt att se översättningar (särskilt av äldre datum) som skulle översätta grundtexten utgående från dess egna premisser. Också i den nya Folkbibeln är denna tendens tydlig. Förfalskningen (för att använda det ordet) är dock sällan så flagrant i de "kyrkliga" översättningarna som i NWT.

Hjälp de fattiga

Att förtrycka de ringa är att smäda deras skapare,
ärar honom gör den som hjälper de fattiga.
- Ordspråksboken 14:31

Jehovas vittnens bibeltolkning 1

Denna artikel publicerades i tidskriften Ad Lucem 3/1999 och är baserad på min pro gradu-avhandling. För den som är intresserad av ämnet hänvisar jag till den och dess litteraturförteckning. Den korta litteraturförteckning som följer på denna artikel kan också hjälpa den intresserade att komma igång.
Jehovas vittnen anser att de själva är det sanna kristna gudsfolket och att de historiska kyrkorna är falska religioner, medan de historiska kristna kyrkorna naturligtvis anser precis tvärtom. Detta leder i denna artikel till problem i användningen av termen "kristen" och dess avledningar. Därför kommer jag att undvika den termen där den skulle syfta på någondera gruppen, och använder i stället termerna "Jehovas vittnen" och "kyrkorna" med respektive avledningar och variationer.
Den historiska bakgrunden
Affärsmannen Charles Taze Russell (president för Sällskapet Vakttornet 1884-1916) grundade rörelsen på adventistisk grund efter en omvändelseupplevelse år 1869, men avvek snart från denna grund och utvecklade en egen dogmatik. Han förnekade bl.a. treenighetsläran, Jesu gudom, Jesu synliga återkomst och tron på eviga straff, och markerade därmed sin särart till andra kyrkor och samfund.
Jehovas vittnen och sjundedagsadventisterna har ett gemensamt ursprung i millerismen, som förutsåg Kristi återkomst till år 1843. Millerismen, å sin sida, var en del av den kiliastiska strömning som började ytterst tidigt i kyrkohistorien och där de starkaste inflytandena under det årtusende som nu går till ända kan anses vara Joachim av Fiore, John Aquila Brown, millerismens upphovsman William Miller och Russell själv. Vittnena är alltså inte någon historielös sekt med absurda idéer, som plötsligt uppstod ur intet. Det finns en klar utvecklingslinje som förklarar bakgrunden till Russells tankar. Denna linje kommer tydligt fram hos Crompton, som visar att trots att Vittnenas dogmatik ofta ger ett absurt intryck för en som granskar den utifrån, så är den de facto en logisk helhet som fungerar rätt väl om man utgår från dess egna utgångspunkter.
Russell började snart av sina anhängare uppfattas som Guds språkrör och som "den trogna och kloka tjänaren" som nämns i Mt 24:45-47. Han publicerade med början år 1886 en bokserie som kallades "Studies in the Scriptures" ("Studier i Skriften"), och som enligt Russell var Bibeln arrangerad ämnesvis. Till slut omfattade serien sex delar; en sjunde del utgavs postumt, men var inte skriven av Russell, trots att så påstods. Enligt Russell själv kan man inte förstå Bibeln utan denna skriftserie, men med hjälp av den förstår man Bibeln också utan att alls själv läsa Bibeln.
Under juristen Joseph F. Rutherfords tid vid makten (1917-1942) centraliserades rörelsen kraftigt till en s.k. "teokrati", som blev allt mer fientligt inställd till andra religioner (t.ex. kristendomen) och till stat och samhälle. Detta ledde till att rörelsen blev alltmer isolerad från omvärlden och alltmer sekteristisk, och till att den blev förföljd. Crompton visar på den dogmatiska förändring som rörelsen genomgick då den isolerades inte bara från omvärlden utan också från sina milleristiska rötter. Russells tankar, särskilt hans uträkning av att Kristi återkomst skulle ske år 1914 (se nedan), missförstods och omtolkades. Efter Rutherfords död 1942 förändrades situationen igen och den dogmatiska utvecklingen fortsatte, vilket den har gjort ända till våra dagar.
Det var Rutherford som år 1931 gav namnet "Jehovah's Witnesses" ("Jehovas vittnen") åt rörelsen på basen av Jes 43:10,12.
Under Nathan H. Knorrs era (1942-1977) blev ledningen och de som skrev olika böcker allt mer anonyma. Knorrs tid vid makten karakteriserades av en kraftig expansion, både vad publikationsvolym och medlemsantal beträffar. Under denna tid översattes också Bibeln.
Knorr liberaliserade organisationen mot slutet av sin presidentperiod. Den följande presidenten, Frederick W. Franz (1977-1992), som hade arbetat på heltid inom rörelsen sedan 1914, återinförde dock den auktoritära ordning som tidigare hade rått och började förfölja intellektuella, oliktänkare och "avfällingar".
Vad som har hänt efter Franz kan jag tyvärr inte uttala mig om.

Jehovas vittnens bibeltolkning

Innehålls- och litteraturförteckning
Innehåll
1. Den historiska bakgrunden
2. Nya Världens översättning av den Heliga Skrift
3. Bibeln hos Jehovas vittnen
4. Avslutande kommentarer
Litteratur
  • Håkan Arlebrand: Drömmen om Riket – en bok om Jehovas vittnen. Göteborg, Uppsala 1986.
  • Robert H. Countess: The Jehovah's Witnesses' New Testament. A Critical Analysis of the New World Translation of the Christian Greek Scriptures. Phillipsburg, New Jersey 1982.
  • Robert Crompton: Counting the Days to Armageddon. The Jehovah's Witnesses and the Second Presence of Christ. Cambridge 1996.
  • Anthony A. Hoekema: The Four Major Cults. Christian Science, Jehovah's Witnesses, Mormonism, Seventh-day Adventism. Carlisle 1963 (6th paperback impression 1992).
  • Karl af Hällström: Himmelriket och det jordiska paradiset. Kiliasmen hos Irenaeus Lugdunensis och hos Jehovas vittnen. Pro gradu, Helsingfors universitet 1996.
  • Knowledge That Leads to Everlasting Life. Brooklyn, New York 1995.

Livets bröd

Texterna för Fjärde söndagen i fastan (Midfastosöndagen, Laetare) enligt andra årgången
Första läsningen: Am 8:11-12
Ja, den tid kommer,
säger Herren Gud,
då jag sänder hunger över landet -
inte hunger efter bröd,
inte törst efter vatten,
utan efter att höra Herrens ord.
Då skall de irra från hav till hav,
driva omkring från norr till öster
och söka efter Herrens ord,
men de skall inte finna det.
Andra läsningen: 1 Pet 2:1-3
Lägg därför bort allt slags ondska, falskhet och förställning, avund och förtal. Som nyfödda barn skall ni längta efter den rena, andliga mjölken, för att växa genom den och bli räddade. Ni har ju fått smaka Herrens godhet.
Evangelium: Joh 6:24-35
När folket nu upptäckte att Jesus inte var där och inte heller hans lärjungar steg de i båtarna och for över till Kafarnaum för att leta efter Jesus. De fann honom där på andra sidan sjön och frågade honom: "Rabbi, när kom du hit?" Jesus svarade: "Sannerligen, jag säger er: ni söker inte efter mig därför att ni har fått se tecken utan därför att ni åt av bröden och blev mätta. Arbeta inte för den föda som är förgänglig utan för den föda som består och skänker evigt liv och som Människosonen skall ge er. Ty på honom har Fadern, Gud själv, satt sitt sigill." De frågade då: "Vad skall vi göra för att utföra Guds verk?" Jesus svarade: "Detta är Guds verk: att ni tror på honom som han har sänt." De sade: "Vilket tecken vill du göra, så att vi kan se det och tro på dig? Vad kan du utföra? Våra fäder åt mannat i öknen, så som det står skrivet: Han gav dem bröd från himlen att äta." Jesus svarade: "Sannerligen, jag säger er: Mose gav er inte brödet från himlen, men min fader ger er det sanna brödet från himlen. Guds bröd är det bröd som kommer ner från himlen och ger världen liv."
De bad honom då: "Herre, ge oss alltid det brödet." Jesus svarade: "Jag är livets bröd. Den som kommer till mig skall aldrig hungra, och den som tror på mig skall aldrig någonsin törsta.