De flesta normalt funtade personer förstår att folk mår illa av att mobbas (och av att mobba - men det är en annan historia). Folk mår illa av att andra rackar ner på dem, gör narr av dem och allmänt visar att de inte accepterar dem sådana som de är. Om fysiskt våld dessutom ingår i mobbningen, blir det inte bättre, men redan det psykiska våldet är illa nog. Inte sällan blir mobbningsoffer skadade för livet och kan t.o.m. ta sina egna liv.
Homofobi eller heteronormativitet är en form av icke-acceptans av personer av kött och blod. Hyckleriet om att älska syndaren men hata synden, som vi kör med i kyrkan emellanåt, gör inte saken bättre. Om den egna familjen och vänkretsen visar homofoba attityder kan en homosexuell bli mobbad trots att de andra inte ens vet om att de mobbar honom eller henne. I vissa fall är det först i avskedsbrevet efter självmordet som de anhöriga får reda på att deras barn var homosexuellt.
Ingen normal människa vill väl driva en annan till självmord, oberoende av hur mycket man tar avstånd från någon egenskap som denna andra person besitter. Detta gäller flyktingar som får avslag på sin asylansökan, detta gäller sådana som blir utfrusna i skolan eller på arbetsplatsen - och detta gäller homosexuella. Samt många andra.
Men faktum kvarstår: Homofobi dödar. Senast igår här i den finlandssvenska ankdammen, om vi får tro de uppgifter som en bloggare kom med.
Vila i frid - och Gud förbarme sig över alla homofober!
Homofobi eller heteronormativitet är en form av icke-acceptans av personer av kött och blod. Hyckleriet om att älska syndaren men hata synden, som vi kör med i kyrkan emellanåt, gör inte saken bättre. Om den egna familjen och vänkretsen visar homofoba attityder kan en homosexuell bli mobbad trots att de andra inte ens vet om att de mobbar honom eller henne. I vissa fall är det först i avskedsbrevet efter självmordet som de anhöriga får reda på att deras barn var homosexuellt.
Ingen normal människa vill väl driva en annan till självmord, oberoende av hur mycket man tar avstånd från någon egenskap som denna andra person besitter. Detta gäller flyktingar som får avslag på sin asylansökan, detta gäller sådana som blir utfrusna i skolan eller på arbetsplatsen - och detta gäller homosexuella. Samt många andra.
Men faktum kvarstår: Homofobi dödar. Senast igår här i den finlandssvenska ankdammen, om vi får tro de uppgifter som en bloggare kom med.
Vila i frid - och Gud förbarme sig över alla homofober!
Uppdatering: Tor Billgren kommenterar diskussionen kring detta inlägg, och särskilt Bloggfundamentalistens synpunkter, i inlägget "Homosexuella använder hot om självmord som påtryckningsverktyg".
15 kommentarer:
Det är hemskt att någon vill dö pga att han/hon är den han/hon är :-/
Då man läser Ammis blogg kommer man inte att tänka på att homfobi dödar, den kopplingen du gör. Hur kan du veta vad som låg bakom hans död?
Tomas: Man vill inte dö p.g.a vem man är utan p.g.a att man inte blir accepterad som den man är.
Ghita: Vi vet inget om saken men visst läser vi samma sak som Kalle, det står ju där tydligt.
Uppgiften om personens homosexualitet var hämtad uttryckligen från hennes blogg, om än från ett äldre inlägg. Genom hennes formulering om orsakerna till självmordet gjorde hon det klart att omgivningens homofobi var en starkt bidragande faktor.
Stolt är jag inte över att hon ändrade sina inlägg, bara bedrövad. Av två orsaker:
För det första att jag förorsakade henne ytterligare sorg, för det var verkligen inte min mening.
För det andra att hon skrev om alltför känsliga ämnen i sin offentliga blogg, alltså sådant som hon sist och slutligen inte ville skulle läsas och diskuteras offentligt. Ett förståeligt misstag av en person med sorg, men ett misstag likafullt.
Din kommentar är anonym, så den kommer snart att raderas. Om inlägget också raderas eller får stå kvar i denna allmännare form måste jag se senare.
Nej tyvärr var det inte alls så som du säger, hon tog bort dom bara för att hon inte ville bli påmind om det varje gång hon loggade in. Och jag är inte anonym, det vet du, har ingen orsak till det heller, jag står för det jag skriver. Hittade du inte annat att skriva om ikväll.
Tre meningar, tre svar:
1. Jaså? Hon har ju kvar ett inlägg om saken - om än utan stora detaljer. Men jag har bett henne om ursäkt för mitt övertramp, om det är till någon tröst.
Lite lustigt är det ändå att du i din förra kommentar säger: "Tack vare ditt inlägg tog hon ju bort sina" och i denna att hon inte gjorde det. Men nåja...
2. Ditt förra inlägg var anonymt, "det vet du". Det betyder att där inte finns något namn. Bra att du står för det du skriver. Eftersom du nu tar ansvar också för det förra inlägget får det stå kvar.
3. Nej, jag hittade inte annat att skriva om ikväll. Att homofobin dödar är en viktig sak att påpeka. Det räcker inte med heteronormativitet i livet, utan man måste tydligen stanna i garderoben också i döden.
Tre små apor...
Nu har du nog totalt fel. Det är inte jag som skrivit det där anonyma som står här längst upp, nu får du nog prata med andarna lite. Varför ska jag först skriva ett anonymt inlägg, och senare skriva ett nytt och lägga ut mitt namn, nej nu.
Hoppas verkligen den anonyma personen ger sig till känna, annars blir jag anklagad för nåt jag inte gjort nu också.
Och nu slutar den här diskussionen.
Jaha? Då beklagar jag. Två saker gjorde att jag tog miste: Att du tog åt dig av det jag skrev om anonymitet och att båda inläggen använde uttrycket "det vet du" på samma sätt. Men OK - det var inte du.
Då gäller det för den anonyma att ge sig till känna, annars raderas kommentaren.
Du vet så väl, om du läst min blogg att jag inte tycker om anonymitet, har diskuterat det flera gånger på min egen blogg, och varit arg på dom som gör så, så jag säger det en gång till. Jag har inte skrivit det där längst upp, så radera vad du vill, och gör vad du vill och skriv vad du vill.
Du skriver i ditt svar till första kommentaren att du är bedrövad över: "att hon skrev om alltför känsliga ämnen i sin offentliga blogg, alltså sådant som hon sist och slutligen inte ville skulle läsas och diskuteras offentligt." Likväl citerar du henne ordagrant i din minst lika offentliga blogg (citatet har du raderat nu i efterhand). Vilka positiva syften tycker du att ditt blogginlägg fyller?
Stina, jag har bara läst din blogg sporadiskt, måste jag medge. Men din inställning till anonymitet verkar bra! Kanske vi låter den delen av diskussionen sluta här?
Bogart, citatet var med för att jag utgick från att det verkligen var offenligt och att bloggaren visste vad hon gjorde. Då jag insåg att så inte var fallet, raderade jag genast både citatet och hänvisningarna. Och har bett henne om ursäkt.
Inläggets positiva syfte är att höja medvetenheten om homofobi som en bidragande orsak till självmord bland homosexuella och som en orsak til psykiskt lidande bland dem. Det aktuella fallet är naturligtvis (tyvärr) bara ett bland många, men fungerade som impuls för detta inlägg.
Vad är det för blogginlägg ni talar om? Ammi? Informera mig!
Ammi skrev på sin blogg om en homosexuell vän som begick självmord i måndags. Då inlägget fick uppmärksamhet av bl.a. mig ändrade hon sig och strök det. Därför strök jag också hänvisningen till henne. Vi lämnar saken där.
En anonym kommentar har nu raderats.
Skicka en kommentar