Modig lokaltidning i Texas

I Texas (som inte godkänner homovigslar) har två män firat sin kärlek i en kyrka. Ingen officiell vigsel, alltså, utan på sin höjd en inofficiell “välsignelse av partnerskap”.
Lokaltidningen The Galveston County Daily News gjorde ett tresidigt reportage om paret och välsignelsen. Det var bigotta “kristna” i Texas inte så glada över, för att uttrycka det milt. Många sade upp sina prenumerationer. Men chefsredaktören anser att det var deras uppgift att rapportera också sådant, och tycker att de gjorde rätt när de publicerade reportaget.
Läs mer på Pam’s House Blend.

You might be Lutheran if…

...during the entire service you hold your hymnal open but never look down at it.
...rather than introducing yourself to a visitor at church, you check their name out in the guestbook.
...you forget to put water in the baptismal font but never forget to put water in the coffee pot.
...the pastor skips the last hymn to make sure church lasts exactly 60 minutes.
...you don't make eye contact when passing someone in the hall because you think it's impolite.
...your choir believes volume is a fair substitute for tonality.
...in response to someone jumping up and shouting "Praise the Lord!", you politely remind him or her that we don't do that around here.
...you think a meeting isn't legitimate unless it's at least three hours long.
...you think butter is a spice.
...the church is on fire, and you rush in to save the coffee pot.
...the only open pew is up front, so you volunteer to shovel the sidewalk.
...you freeze the leftover coffee from fellowship hour for next week.
...you think you're paying your pastor too much if he gets a new car for the first time in eight years.
...you hear something really funny and smile as loud as you can.
...it takes 10 minutes to say good-bye.
...they have to rope off the last pews in church so the front isn't empty.
...you're watching "Star Wars" in the theatre and when they say, "May the force be with you," the theatre replies, "and also with you."
...you tap a church visitor on the shoulder and say, "excuse me, but you're in my seat."
...it's time to change a lightbulb and the left side of the aisle begins a debate on "change," while the right side of the aisle musters five volunteers - one to hold the bulb, and four to turn the ladder.
...you actually think the pastor's jokes are funny.
...your house is a mess because you're "saved by Grace," not by works.
...your congregation's first two operating rules are "Don't change" and "Don't spend."
...you're at an evangelistic rally and you actually manage to raise your hands waist high.
...you wonder why bread and wine are used for Communion instead of coffee and donuts.
...Commandment #11 - If it's never been done that way before, don't do it.
...you feel guilty about not feeling guilty.
...every time something changes, the old one was better.
...you count coffee among the sacraments.
Excerpts from Old Lutheran Humor.

Den gemensamma deklarationen om rättfärdiggörelsen

I samband med reformationen och motreformationen på 1500-talet var tongångarna hätska mellan de olika sidorna i tvisten. Både reformatorerna och katolikerna fördömde varandra i hårda ordalag. Sedan dess har båda sidor förändrats.
Redan år 1999 skrev den katolska och de lutherska kyrkorna en gemensam deklaration om rättfärdiggörelsen. Detta är ett av de största genombrotten på det ekumeniska fältet någonsin. Man konstaterar att de fördömanden som uttalades på 1500-talet inte längre träffar motparten. Synen på hur människan blir rättfärdiggjord inför Gud är inte heller längre kyrkoskiljande. Det menar (enligt tidningen Dagen här och här) de katolska och lutherska teologer som nyligen träffades i Lund för att diskutera den gemensamma deklarationen om rättfärdiggörelsen (som jag behandlade i en predikan härom året).
– Det händer fortfarande att man säger i församlingarna att det är stor skillnad mellan lutherdomen och katolska kyrkan i den här frågan. Men nu när vi har den här deklarationen måste vi säga att vi har lämnat det som hände på 1500-talet bakom oss. Det säger Jakob Tronêt, medlem i Förbundet för Kristen Enhets (FKE) styrelse och präst i Svenska kyrkan i Visby.
FKE arbetar för en enad kristen kyrka med biskopen av Rom (påven) som enande och enad gestalt. FKE bildades 1965 med syfte att finna gemensamma trostolkningar och på sikt en synlig enhet mellan Svenska kyrkan och romersk-katolska kyrkan. Förbundet är numera en katolsk förening och står under överinseende av Stockholms katolska stifts biskop Anders Arborelius. Svensk kontaktbiskop är biskop emeritus i Visby stift, Biörn Fjärstedt.
Uppdatering: På bloggen A Catholic Renewal kommenterar Charlotte Thérèse frågan bl.a. så här: "Tänk om man även i andra frågor kunde komma fram till liknande ekumeniska slutsatser som i denna fråga. [...] Varför ser man så ofta ekumeniska möjligheter som problem istället - och i värsta fall som något "oekumeniskt" gentemot andra kyrkor?"

Haggards "pojkvän" i polisförhör

Mike Jones, som avslöjade att han hade förmedlat droger till Ted Haggard och haft homosexuell sex med honom, undersöks nu av polisen i Denver, Colorado, USA för användning och förmedling av droger samt prostitution, rapporterar 365gay. Haggard själv har tvingats avgå från sitt arbete och sina ledande positioner inom den evangelikala rörelsen, men har inte åtalats för någonting. Ännu. Däremot drabbas han av mycket suspekta behandlingar för att botas från som homosexualitet, och de är eventuellt värre.
Det är förresten intressant (som någon påpekade) att skandalen kring Haggard s.g.s. uteslutande handlar om hans homosexuella beteende, som är lagligt, och inte om hans samröre med droger, vilket är olagligt.

Willow Creek

Jag fick härom dagen ett bekymrat mail från en bekant i Tyskland, som menar att hans församling har "tagits över" av Willow Creek -rörelsen som är amerikansk - förstås - och har pastor Bill Hybels i spetsen. Detta övertagande har bl.a. inneburit stora (och smärtsamma) nedskärningar i personalen och en markant högervridning av budskapet.
Jag har hört rörelsen nämnas av frikyrkliga kolleger, men vet inte så mycket om den. Därför frågade jag en del kolleger om de har någon erfarenhet av den. På basen av det min bekant skrev och det som jag läste på nätet, borde man kanske undersöka saken lite närmare, tyckte jag.
En del svar kom in. Min svenska kollega Karin Långström Vinge blev rent av så intresserad att hon skrev ett inlägg om rörelsen på sin blogg. Antagligen kommer jag att återkomma till temat, men läs också vad Karin skriver. Uppdatering: Karin skriver mer försonligt här.

Gudstjänsten

Varför firar vi gudstjänst så som vi gör?
Vad bör gudstjänstdeltagaren veta?
Vad gör prästen och varför?
Dessa frågor vill jag se lite närmare på i denna serie, som kommer att byggas upp efterhand.
Det högmässoformulär som vi följer i Borgå svenska domkyrkoförsamling är i grunden detta. Jag kommer att kommentera de olika delarna separat. De följer handboken, som du hittar här.
I. Inledning
Processionsmusik
Ingångspsalm
Inledande välsignelse och växelhälsning
Inledningsord
Beredelse
- Syndabekännelse
- Förlåtelsens ord
- Tacksägelsebön
Psaltarpsalm (Introitus)
Herre, förbarma dig (Kyrie)
- Kyrielitania eller enbart Kyrie
Lovsång till den heliga Treenigheten (Gloria och Laudamus)
Dagens bön
II. Ordet
Första läsningen
Svarsmusik (eller tystnad)
Andra läsningen
Dagens psalm
Evangelium
Psalm
Predikan
Trosbekännelse (Credo)
(Psalm eller annan musik)
Kyrkans förbön
III. Nattvarden
Tillredelsepsalm
Nattvardsbön
- Prefationsdialog
- Prefation
- Helig (Sanctus)
- Bönen och instiftelseorden
Herrens bön
Fridshälsning
O Guds Lamm (Agnus Dei)
Måltiden
Slutord
Tacksägelsebön
IV. Avslutning
Lovprisning
Välsignelse
(Slutpsalm)
Avslutande musik
Annat som behandlas i denna serie:
Korstecknet
Ordinarium och proprium

Kristendom och politik

Det är naturligtvis helt OK att kristna engagerar sig politiskt. Också vi kristna har ett intresse av det samhälle i vilket vi lever. Också vi kristna kan säkert komma med konstruktiva bidrag till samhällsutvecklingen, delvis i våra civila yrken, delvis genom förbön, delvis genom politiskt engagemang. Ett par exempel på troende kristna partiledare är Vänsterförbundets förra ordförande Suvi-Anne Siimes och Sannfinländarnas ordförande Timo Soini. De återfinns alltså i var sin ända av partispektret.
Det är ändå viktigt att vi kristna inte blandar ihop politisk verksamhet med religionsutövning. Vår tro får finnas med i politiken - och bör finnas med i politiken! - eftersom den ger en etisk grund för vårt liv. Vi bör dock inte sätta likhetstecken mellan den etiska grunden och ett politiskt handlingsprogram. Inte heller bör vi utgå från att sådana som har en annan etisk grundval skulle på något sätt automatiskt bli våra motståndare, eller att alla kristna borde höra till samma parti och driva samma slags politik. Det håller inte. Vi lever i ett demokratiskt, inte teokratiskt samhälle.
Ändå har en sådan sammanblandning ofta skett i både historia och nutid. Kyrkofurstar och gudomligt utsedda monarker, “kristna” partier och politiserade kyrkor finns det många exempel på. Ser vi på situationen i USA blir detta förstås mycket tydligt, men också i vårt land finns det en tendens till detta. Det parti som tidigare kallade sig “Kristliga förbundet” visade genom sitt namnval att det strävade efter att förkristliga politiken och politisera tron. Underförstått i namnet var signalen att den som inte är med i det “kristliga” förbundet inte är “kristlig” - vilket naturligtvis var förolämpande nonsens. För något år sedan bytte partiet namn och blev Kristdemokraterna i stället, vilket är betydligt bättre. En eloge till den dåvarande ordföranden Bjarne Kallis, som drev igenom namnändringen trots motstånd från den “religiösa” falangen inom partiet! Sedan han avgick som ordförande har partiets politik visat en dragning tillbaka mot det religiösa hållet, men det finns väl hopp om att en återgång till den gamla onda tiden ska kunna undvikas.
Slutsats: Att göra politik på basen av kristen etik - kärlek till nästan, t.ex. - är fint. Att göra politik på basen av en form av kristen tro - såsom motstånd mot partnerskapslagen med bibliska argument - är däremot förkastligt.

Haggard i JT

Bengt Rönnback skriver om Haggard-tragedin i Jakobstads Tidning 22.11.06 under rubriken ”När blinda leder blinda” (tack för tipset, Frank!). Tyvärr har jag inte hittat artikeln på nätet.
Valda citat:
”[Ted Haggard] är inte den första moralpredikant som uppdagats för att ha levt exakt den livsstil de själva har fördömt. […] Det är naturligtvis inte enbart i kristna kyrkor som saker och ting pågår vilka inte tål dagsljus. Men det förefaller som om människor med psykiska problem har en benägenhet [att] dras till ledande positioner inom st[r]ängt moralistiska trossystem. I bakgrunden finns kanske en förhoppning om att Gud på något mirakulöst sätt skall avlägsna problemen. Naturligtvis gäller den här bilden långt ifrån alla ledare i rörelser vilka är behäftade med en svartvit moralistisk världsbild.”
”Haggard vill säkert bli kvitt sina problem, men så länge han tror att en frälsare kommer utifrån och tar hand om det hela försvinner inte orsaken till svårigheterna, det vill säga hans splittrade psyke. Olyckligtvis är alltför få kyrkor öppna för det som krävs för att bearbeta psykiska problem. Istället riktas uppmärksamheten utåt. […] Därmed inte sagt att en personlig tro skulle vara värdelös, tvärtom. Men ett verkligt helande förutsätter att personen i fråga är villig att gå till roten med det onda.”
”Det är djupt olyckligt att miljoner människor är fångade i trosföreställningar vilka på intet sätt hjälper dem att växa som människor och ta itu med sina problem. För att öppna den mentala fällan krävs en eller flera dramatiska händelser som slår hål på lögnerna. […] Men tyvärr sker dylika uppvaknanden inte sällan till priset av att människan förlorar all tro.”

"Homopräst" i TV

Idag sändes då programmet SALT, som jag nämnde om 16.11.06. Min lesbiska kollega Carola Sarén berättade om sin kamp, och det var intressant att lyssna på. För den som missade programmet kan det nämnas att det går i repris i den digitala kanalen FST5 nästa onsdag 29.11 kl 20.20.
Pastor Carola Sarén märkte att hon var homosexuell redan när hon vaknade sexuellt i tonåren, men det var först efter att hon hade blivit prästvigd som hon egentligen accepterade saken för sig själv. Tvånget att hålla det hemligt tog så mycket energi att hon till sist hoppade av prästjobbet. [Rättelse: Jag påstod här att hon jobbar som skådespelare, men det stämmer inte. Det är en annan Carola Sarén. Tack för korrigeringen, och beklagar misstaget.]
Hon har aldrig diskuterat saken med biskopen, eftersom hon (säkert med rätta) fruktade konsekvenserna. Nu lever hon tillsammans med en kvinna och hennes två barn på en finsk ort, och har inte så mycket med Borgå stift att skaffa längre.
Det var några saker som pastor Sarén sade som blev hos mig.
En var frågan om välsignelse (eller vigsel) av homosexuella partnerskap. Där betonade hon att det handlar om vår förhållningssätt som kyrka till människor som önskar att Gud skulle vara en del av deras liv. Har vi rätt att neka dem detta? Gud är naturligtvis större än välsignelseriten, och kan vara med i folks liv också utan en kyrklig handling, men nog sår vi väl en draksådd om vägrar välsigna kärleken?
Att vara kvinna, homosexuell och präst i vår kyrka är en omöjlig ekvation, menade pastor Sarén. Hon upplevde att det var “streck över” direkt.
“Vad kan jag göra?” undrade programledaren Maria Sundblom. “Om du tycker att det är okej, så tala om det. Jag är tacksam för de heterosexuella som vill tala för de homosexuellas rättigheter,” var svaret. Och jag kände mig träffad - det kändes bra för mig personligen.
Tack, Carola, för att du gav problematiken ett ansikte!

Homofrågan på Norska kyrkans kyrkomöte

I januari i år publicerade "Den norske kirkes lærenemnd" ett betänkande med rubriken Skriftforståelse og skriftbruk med særlig henblikk på homofilisaken. Nämnden var jämnt tudelad mellan ett ja och ett nej till ett kyrkligt erkännande av homosexuellt samliv. Detta avspeglas naturligtvis i betänkandet, och i nyheten om publicerandet kommer detta också fram.
Följande steg var att kyrkomötet skulle diskutera frågan, dock ännu utan att besluta något. Det skedde nu i november i vad nyheten kallar "en respektfull debatt". En del kyrkomötesdelegater vill snabbt komma till skott, vilket följande kläm visar:
"Jeg konstaterer at det i Den norske kirke er uenighet i synet på homofilt samliv. Jeg ber om at Kirkerådet utreder og forbereder spørsmålet om tilsetting av homofile i vigslede stillinger i Den norske kirke til Kirkemøtet i 2007."
Andra vill i lugn och ro utreda och tänka över ärendet och fatta beslut först i ett senare skede.

Biskop Eriks avskedsintervju i Kotimaa

Biskop Erik Vikström avgår från sin post vid slutet av denna månad, nästa torsdag, och på fredag tillträder biskop Gustav Björkstrand, som vigs till biskop på söndag. Allt detta torde vara bekant för läsarna av denna blogg.
Den finskspråkiga kyrkliga tidningen Kotimaa har intervjuat biskop Erik med anledning av detta. Intervjuns rubrik, Englannin kirkko voi hajota, är överraskande av två orsaker. För det första är biskop Erik inte biskop i England, och för det andra berörs den engelska kyrkans förestående splittring i en enda kort passus i intervjun. I övrigt behandlar intervjun mest Borgå-gemenskapen, som biskopen (med rätta) är stolt över.
I intervjun kritiserar biskopen Svenska kyrkan för dess beslut att välsigna homosexuella par, eftersom det fattades utan att konsultera andra.
Vikströmin mukaan Ruotsin kirkon homoseksuaalisten liittojen siunaamispäätös oli siinä mielessä onneton, että se asettaa nyt Porvoon yhteisön sisäisiä suhteita koetukselle. Muun muassa Baltian luterilaiset kirkot ja Englannin kirkko ovat viestittäneet Ruotsin kirkolle kritiikkinsä.
– Kun tehdään tärkeitä päätöksiä, ensin on konsultoitava, Vikström tiivistää.
Biskopen har eventuellt en poäng i att man kunde ha diskuterat lite mer också över gränserna. Han torde dock vara emot också själva beslutet.
I en TV-intervju för en tid sedan konstaterade han att homosexuella inte kommer att bli prästvigda i Borgå så länge han är biskop. Det blir intressant att se hur det utvecklar sig på denna punkt nu då denna premiss snart inte längre uppfylls. Jag misstänker dock att vi får vänta (åtminstone) ytterligare tre år innan någon ljusning är i sikte.
Uppdatering: Per Westberg refererar detta inslag på sin blogg Kyrkoordnaren och drar sina slutsatser.
Tack för din tid som biskop, Erik! Du är den bästa biskop jag har haft sedan jag blev prästvigd!

Bbl om "tro och förnuft"

I dagens Bbl (25.11.06) skriver Jan-Erik Andelin (känd för bloggarna under signaturen “Erkki”) en ledare med rubriken Tro och förnuft är ett streck i sanden. Han behandlar amerikansk och europeisk religiositet och varnar för att sätta likhetstecken mellan dem. Också när terminologin är densamma kan termernas innehåll skilja sig mellan kontinenterna.
Han skriver bl.a.:
Amerikas Gud har betydelse i Illby [i Borgå] och Paipis [i Sibbo], för att debatter om tro och vetande ofta importeras hit just från USA, fastän andra goda uppslag finns på närmare håll.
I USA har Harvard-universitet i höst debatterat det att en studieplanskommitté har ställt som mål att alla studerande bör ta en obligatorisk kurs i ”tro och förnuft”.
Den kopplingen är otänkbar vid universitet på många håll i världen. Universitetet är ett förnuftets högkvarter, också för många Harvard-professorer, som är arga. En kurs i tro är som att för säkerhets skull jämföra astronomi med astrologi, eller psykologi med parapsykologi, säger en.
Från USA kommer också den debatt om skapelselära kontra evolutionsteori som ibland förs här. De som på allvar tror att världen bara har existerat under Bibelns 6000 år, behöver göra verkligt stora saltomortaler hos sitt intellekt, och ta ställning till vetenskapliga problem av verkligt god kaliber. Som till exempel alla spår av istiden i östnyländska sand-malmer och jättegrytor, som enligt vetenskapen är något äldre än Adam.
Då kan det vara bra att veta att de debattörer man citerar från USA utgår från ett samhälle som grundar sig på en djupt annorlunda föreställningsvärld än vår.
Många troende människor i Europa kommer mycket väl tillrätta med det att en vetenskaplig världsförklaring talar till en sida av människan – och att en religiös, mytisk eller lyrisk förklaring igen talar till en annan. Och att det i sin tur inte har att göra med om vår nation har en gudomlig mening eller inte.
Så som man har gett den det i Amerika.

He who saves ...

... one life, it is as if he had saved the entire world.
- The Talmud,
as quoted on the Hunger Site.

Soulforce

Soulforce is an American organisation with a mission. "The purpose of Soulforce is freedom for lesbian, gay, bisexual, and transgender people from religious and political oppression through the practice of relentless nonviolent resistance."
On their home pages, they have some interesting books and pamphlets. An example:
What the Bible Says - And Doesn't Say - About Homosexuality by Rev. Mel White, co-founder of Soulforce. A Biblical response to the question people often ask... "How can you consider yourself a Christian when you are also gay?"

In this 24-page booklet, Mel White puts forward these eight premises:
1. Most people have not carefully and prayerfully researched the Biblical texts used by some people to condemn God's lesbian, gay, bisexual, and transgender children.
2. Historically, people's misinterpretation of the Bible has left a trail of suffering, bloodshed, and death.
3. We should be open to new truth from Scripture. Even heroes of the Christian faith have changed their minds about the meaning of various Biblical texts.
4. The Bible is a book about God. The Bible is not a book about human sexuality.
5. We miss what these passages say about God when we spend so much time debating what they say about sex.
6. The Biblical authors are silent about homosexual orientation as we know it today. They neither approve it nor condemn it.
7. The prophets, Jesus, and the Biblical authors say nothing about homosexual orientation as we understand it today. But, they are clear about this one thing. As we search for truth, we are to "Love one another."
8. Whatever some people believe the Bible seems to say about homosexuality, they must not use that belief to deny homosexuals their basic civil rights. To discriminate against sexual or gender minorities is unjust and un-American.
This booklet is available in pdf- and html-versions as well as in hard copy. Click here.

Lutheraner hoppar av homofientlig kyrka

Den största lutherska kyrkan i USA, ELCA, är på många sätt en bra kyrka. Precis som Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland. Båda dessa systerkyrkor har ändå en lång väg att gå innan de uppfyller budet att älska sin nästa - ifall denna nästa är homosexuell, alltså.
En aspekt av hur tragisk denna orättvisa kan bli kommer fram i det en ex-lutheran skriver på Soulforce’s hemsida. Som luthersk präst fick jag tårar i ögonen när jag läste. Så här får det bara inte vara!

Veckans anekdot: Yrkesval

Jag lärde mig läsa när jag var fyra, trots föräldrarnas försök att hindra mig. De var lärare båda två, och visste precis vad sådant leder till: skoltrötthet.
Och rätt fick de. I november 1974, någon månad efter att jag hade börjat skolan, kom jag till pappa och meddelade att jag skulle sluta skolan, eftersom jag redan kunde läsa, skriva och räkna.
- Jaha, sa han, vad ska du göra då?
Jag hade svaret klart för mig.
- Jag ska bli missionär!
Pappa, den borne pedagogen, insåg att han här hade ett gyllene tillfälle att lära pojken vad en missionär egentligen är. Han ställde därför en pedagogiskt riktig, men i mitt fall helt felaktig, fråga:
- Vad tror du att en missionär gör då?
Också detta var helt klart.
- En missionär är en person som går i Afrikas djupa djungel på stigen fram. Där möter han en neger, och så frågar han: "Tror du på Jesus Kristus, Guds ende son, vår Herre?"
(Kalle, 7 år, var redan en van gudstjänstbesökare.)
Pappa bara gapade och kom med ett svagt:
- Jaha?
- Om han svarar ja, är det ju bra. Då får han gå vidare.
- Men om han svarar nej, då?
- Ja, då trycker jag på hanen!
Om man skjuter alla andra blir väl hela Afrika småningom kristet ...

Church and Gay News

A battle is brewing in the Episcopal Church over the Diocese of San Joaquin, California, U.S.A., which is poised to be the first diocese to secede and position itself as the "vanguard" of a new U.S. branch of Anglicanism.
Home to an estimated 10,000 Episcopalians, the diocese will vote on amendments that would remove all ties to the national church at its convention Dec. 1-2. San Joaquin Bishop John-David Schofield said the 2.2-million member Episcopal Church is "preaching and practicing heresy" with its progressive approach to homosexuality and the Bible.
In a letter to parishioners, Schofield said his diocese would remain part of the global Anglican Communion but remove itself from the Episcopal Church, its U.S. branch.
New Episcopal Presiding Bishop Katharine Jefferts Schori stepped forcefully into the fray Monday (Nov. 20), warning Schofield not to secede.
But leaving is necessary, Schofield said, because the Episcopal Church "denies the unique divinity of Jesus Christ ... and takes a position on human sexuality which undercuts marriage and is destructive to the family unit designed by God and revealed in Scripture."
In 2003, while bishop of Nevada, Jefferts Schori and 61 other bishops voted to approve an openly gay man, V. Gene Robinson, as bishop of New Hampshire. For that reason, and because they object to her gender or progressive views, seven dioceses - including San Joaquin - have asked to be put under the guidance of a foreign bishop instead. San Joaquin is one of three U.S. dioceses that do not ordain women.
The civil rights of pastor Ralph Ovadal were not violated when police ordered him and his followers from a highway overpass in Madison, Wisconsin, USA, where they were protesting against gays, a federal appeals court has ruled. Hanging a large banner proclaiming "homosexuality is a sin" from the bridge, Ovadal and his followers yelled homophobic slurs.
The ruling, by a three-judge panel of the 7th U.S. Circuit Court of Appeals, based in Chicago, upheld a lower court ruling that agreed with police that the protest was a distraction to motorists and posed a hazard.
Pope Benedict XVI and Archbishop of Canterbury Rowan Williams acknowledged Thursday that there were "serious obstacles" on the path to closer ties between Catholics and Anglicans, reflecting tensions over Anglicans' blessings of same-sex unions and steps to ordain female bishops.
The leaders of the two churches, in a joint statement issued after 25 minutes of private talks, said they said they were committing themselves to continuing dialogue. The two men then prayed together in a chapel in the Apostolic palace.
The formerly violently conservative and racist South Africa is now a beacon in the otherwise gay-unfriendly African continent.
With only a week before South Africa's Parliament must pass equal marriage rights for same-sex couples the country's highest court has delivered another landmark gay ruling.
The Constitutional Court in a unanimous ruling Thursday said that same-sex partners are entitled to inherit the estates of their partner even if that person did not have a will.
This story actually has nothing to do neither with Christianity nor homosexuality as such, but is shocking in itself. How far will the world go?
People with weak stomachs click at their own risk.

Nuntii latini et Catechismus latinus

Nuntii Latini, conspectus rerum internationalium hebdomadalis, est programma Radiophoniae Finnicae Generalis (YLE) in terrarum orbe unicum. YLE Radio Finland eosdem nuntios undis brevibus et per satellites et per rete informaticum Internet ubique terrarum divulgat. In Finnia programma in primo reti YLE emittitur.
In pagines rete nuntiorum latinorum autem Colloquia Latina ("chat") est. Quaere, narra, colloquere in linguam latinam!
Catechismus Ecclesiae Finnicae Latinus
Catechismus parvus, a Martino Luthero compositus, est unus ex libris confessionalibus ecclesiae Finnicae evangelico-Lutheranae. Novus catechismus, in quo doctrina Christiana Finnis denuo exponeretur, originem habuit auspiciis synodi, quae anno 1993 facta est.
Episcopus Helsinkiensis Eero Huovinen designatus est, qui textum adumbraret. Novus catechismus eo consilio scriptus est, ut breviter et dilucide definiretur, quid esset doctrina Christiana. Medullam illius faciunt decem praecepta, symbolum fidei, oratio Dominica, sacramenta. Liber in synodo anni 1999 comprobatus et anno sequenti divulgatus, omnibus Finnis evangelico-Lutheranis gratuito distributus est.
Textus, antea Suetice et Anglice translatus, nuperrime etiam in Sinensem, Russicam et Latinam linguam versus est. Versiones hominibus, Finnici sermonis ignaris, serviunt, qui doctrinam Lutheranam cognoscere cupiunt. Versio catechismi Latina maxime ad dialogum oecumenicum inter ecclesiam catholicam et Lutheranam spectat.
Catechismus, anno 2002 a professore Tuomo Pekkanen in Latinum versus, petatur adhibita inscriptione electronica bookexport@akateeminen.com. Inscriptio cursualis: Akateeminen Kirjakauppa/Tilauspalvelu, PL 23, 00381 Helsinki, Finland.
Pretium Catechismi Latini, eurones 9.95, ad quos sumptus cursuales adduntur, chartis creditoriis internationalibus solvi potest.

Katekumenatet

I’m back!
Den kurs jag deltog i hette “Vuxenkatekumenatet - vad är det?” Och det är ju en bra fråga.
Katekumenatet är en modell eller struktur som man kan använda när vuxna vill komma in i och lära sig mer om den kristna tron. Skillnaden till t.ex. Alpha-kurserna är att innehållet springer fram från deltagarnas frågor, inte från de svar som står till buds, samt att katekumenatet uttryckligen leder in i kyrkans och församlingens gemenskap, vilket Alpha-kurserna tyvärr inte har lyckats så bra med (även om de annars har goda sidor).
Själva ordet ”katekumenat” kommer från grekiskans “katechein” och kan översättas med att vägleda, handleda, undervisa. I Nya testamentet används ordet som uttryck för en muntlig undervisning.
Mer information finns på www.katekumenat.com.
Kursen var intressant. Nu måste jag smälta det jag har fått höra och uppleva, för att kunna se om och hur det kan appliceras i min församling.

Bloggpaus

Jag är på kurs i några dagar framöver. Därför kommer jag knappast att blogga eller svara på kommentarer under den tiden. Men kommentera gärna ändå; jag tar itu med kommentarerna när jag kommer hem igen.

Ha en skön vecka!

Biskopsvigningar

Kyrkoordnaren rapporterar på sin blogg att Sven Thidevall idag i Uppsala domkyrka vigdes till biskop i Växjö stift. Att han valdes berättade jag för en månad sedan.
Det överraskade mig att han vigdes i Uppsala och inte i sin egen domkyrka i Växjö. Då jag frågade Per Westberg, fick jag veta att svenska biskopar alltid vigs i Uppsala domkyrka, som ju är ärkestiftets helgedom. Logiskt, förstås, men ett annat system än hos oss.
Biskop Gustav kommer att vigas i Pernå kyrka om två veckor, men det är ett undantag p.g.a. domkyrkobranden. Annars hade det varit i Borgå domkyrka (inte t.ex. ärkestiftets domkyrka i Åbo).
Fast visst missar vi väl en symbolhandling när han inte vigs i den brandskadade domkyrkan. Det kunde ha varit starkt att se att kyrkan lever vidare trots yttre hot och katastrofer. På ett globalt plan är en domkyrka utan tak småpotatis vad gäller kristna människors martyrium…

Predikokart

Äsch!
Jag tycker inte om att hålla predikningar som inte har hunnit mogna!
Dagens predikan, t.ex., var ett kart. Jag hade nog jobbat med den och fått in de tankar som jag ville ha med, men den hängde inte riktigt ihop ändå. Särskilt slutet blir bara en katalog på olika tankar som inte riktigt hänger ihop. Störande!
Kyrkfolket tycks däremot inte ha så höga förväntningar, för de verkade helt nöjda med predikokartet…

Bättre kyrkligt ledarskap, tack!

Tidningen Dagen publicerade 17.11.06 en artikel med rubriken Dåliga ledare ett hot mot den kyrkliga arbetsmiljön. Svenska kyrkan får hård kritik i ny rapport från Arbetsmiljöverket. Artikelförfattaren Daniel Wärn skrev bl.a.:
Svenska kyrkan har fått allvarlig kritik för sin arbetsmiljö. Ofta anges kyrkoherdarnas bristande ledarskap som orsak. Nyligen utpekade Arbetsmiljöverket offentligt en domprost i Luleå som ett varnande exempel.
Men Luleå är inte ensam om svårigheter och turbulens kring dålig arbetsmiljö och präster som inte kan samarbeta. Enligt uppgifter för de tre senaste åren, som Dagen fått tillgång till, är 73 pastorat runt om i Sverige drabbade av liknande problem. […]
I vissa pastorat beror konflikten på en tydlig maktkamp mellan kyrkorådet och kyrkoherden, där den senare till slut fått ge sig. I en del fall har prästen kommit i konflikt med församlingens ledning på grund av sin bekännelsetrohet.
Sjukskrivningar hör också till bilden, en del av dessa kan höra samman med konflikter och ha psykosociala orsaker, medan andra sjukskrivningar beror på vanliga sjukdomsfall.
Ibland blir problemen extra tydliga, som i de fall där prästen slutar utan att ha någon annan tjänst att gå till.
I vissa fall kan man inte heller utesluta att prästen helt uppenbart är olämplig att utöva sitt kall. Det kan bero på att den prövning som biskop och domkapitel ska utföra inte alltid fungerar.
Jag tror inte att detta är någonting som är unikt för Sverige och Svenska kyrkan. Andra kyrkor och länder är säkert också drabbade. Jag känner personligen till flera exempel bara i lilla Borgå stift.
Vilken är lösningen på problem av detta slag? Det finns säkert flera sätt att tackla svårigheterna.
  • Ökad öppenhet och klarare spelregler i beslutsprocesserna
  • Bättre övervakning av arbetsmiljön - inte bara mögelskador och ergonomi, utan också den svårmätbara psykiska miljön!
  • Bättre ledarskapsutbildning
  • Mod att gripa in då problem har uppstått - men också innan problem har uppstått
  • Bättre samarbete och uppgiftsfördelning mellan å ena sidan anställda och förtroendevalda och å den andra församlings-, prosteri-, stifts- och helhetskyrkoplanen.
Bara för att kasta fram några synpunkter. Se vidare min uppsats Disciplinärt förfarande i församlingen.
Men allt detta är lättare sagt än gjort, förstås…

Homopingviner fick unge

Två hanpingviner, Silo och Roy, var ett par i Central Park Zoo i New York i sex års tid. De levde tillsammans och var oskiljaktliga. Herrarna ruvade på en sten stor som ett pingvinägg i sitt bo, tills deras skötare gav dem ett övergivet befruktat ägg att ta hand om. De ruvade det i de vanliga 34 dagarna tills en unge, Tango, kläcktes. Henne födde de upp i två och en halv månad tills hon var stor nog att lämna boet.
Denna lilla (sanna) solskenshistoria ligger som grund för en barnbok, som upprörda föräldrar vill ha bort från ett skolbibliotek i Shiloh, Illinois, USA. Skolmyndigheterna har inte (ännu) gett efter för påtryckningarna att ändra verkligheten för att passa föräldrarnas fördomar.
365gay 16.11.06.
Uppdatering: Beliefnet rapporterar både samma sak (Parents Want Gay Penguin Book Banned) och en liknande grej (Is This Shark Gay? Kiddie Cartoons and the Culture Wars).

Royal för homoäktenskap

Ségolène Royal, nyvald presidentkandidat för det franska socialistpartiet (PS) och favorit i valet nästa år, talar för homosexuellas rätt till äktenskap. Hon intervjuades i juninumret av hbt-tidningen Têtu, och där sade hon bl.a. följande:
Pour moi, la question fondamentale est celle des discriminations. […] Je pense toujours que le mot union est juste, qu'il correspond plus à la réalité. Pour autant, j'ai bien conscience du symbole: si on parle seulement d'union, on va dire qu'il s'agit d'un sous-mariage. Si ce n'est pas le même mot, on dira que ce n'est pas vraiment l'égalité des droits. L'ouverture du mariage aux couples de même sexe est dans le projet du PS. Le débat aura lieu, et si une majorité de gauche est élue, elle votera un texte mettant en application ce projet.
Också 365gay har en artikel om detta. Den är på engelska, om det underlättar läsförståelsen för någon.

Veckans anekdot: Grava problem

När jag arbetade i Helsingfors var c:a 75% av jordfästningarna sådana där den avlidna sedan skulle kremeras. Nu i Borgå är det uppskattningsvis en tredjedel. Skillnaden torde bero på att det inte finns något krematorium i Borgå, utan kistorna måste transporteras till huvudstadsregionen för kremering.
De som kremeras, har en urnebisättning efter att allt är klart - en eller ett par veckor efter själva jordfästningen, alltså. De som inte kremeras, gravsätts naturligtvis direkt.
Och det är inte alltid helt problemfritt. Vädret bråkar emellanåt, det förekommer tekniska problem och folks beteende är inte alltid vad man skulle önska.
  • Jag har stått vid gravens rand i ösregn, i starkt snöfall, i -28 graders kyla och när löven från lönnen ovanför mig har fallit så tätt att de har skymt sikten för mig. 30 graders värme i gassande sol är inte heller direkt behagligt i mörk kostym...
  • En gång var graven så högt placerad att vi var tvungna att halvt klättra upp på jordhögen för att nå den. En av de anhöriga tappade balansen, och en sekund trodde jag att hon skulle falla ner i graven, men hon lyckades fälla sig åt andra hållet i stället och landa i mullen.
  • En annan gång var den avlidna en enorm karl som (p.g.a. vatten i kroppen) vägde närmare 200 kilo. Åtta bärare var vidtalade, fem anhöriga och tre hyrda från begravningsbyrån, men i ett skov av sparsamhet annullerade änkan de hyrda bärarna. Där stod vi med fem bärare vid denna gigantiska kista (närmare en och en halv meter bred måste den ha varit). Vaktmästaren hoppade in som den sjätte (för det är omöjligt för ett udda antal bärare att göra sin plikt) och jag som präst skötte vaktmästarens uppgifter. Likafullt höll den avlidnes 70-åriga bror och dennes aspackade son på att digna under bördan - åtta bärare skulle verkligen ha behövts! När vi så kom till graven var den för smal! Bärarna fick sänka ner kistan snett i gropen. Inga flera sådana begravningar för mig, tack!
  • Folk förstår i allmänhet att bete sig i kapellet och vid graven, men under begravningståget där emellan är det lite si och så med den saken. Glatt samspråk om väder och vind hörs allt emellan (och hörs långt!), och en gång hörde jag t.o.m. från slutändan av tåget ett glatt rop: "Kato prrkl! Pitkästä aikaa!" ("Se på f-n! Länge sen senast!") Jag kunde bara himla med ögonen...

Homopräst i SALT 26.11

SALT: Carola Sarén
Hon är mest människa. Men hon är också kvinna. Kristen kvinna och präst. Präst och homosexuell. SALT smakar peppar idag.
Gäst Carola Sarén, programledare Maria Sundblom.
SALT om att vara människa söndag 26.11 kl 17.45 i FST5 och TV1. Repris i FST5 onsdag 29.11 kl 20.20.

News: Iran Reportedly Executes Gay Man

The Iranian government is again coming under scrutiny for its treatment of gays following reports a man was executed after being found guilty of homosexuality.
Homosexuality is a capital crime under Sharia, or Islamic, law.
In July 2005 two teens were reportedly hanged for being gay.
The Iranian Students News Agency first reported the executions in the northeastern city of Mashhad, saying that the teens had been caught in a sexual relationship.
One teen, ISNA said was 18, the other was a minor, believed to be 16 or 17. The organization ran a picture of what it said was the execution on its Web site.
Some international gay rights groups believe that more than 4,000 lesbians and gay men have been executed since the Ayatollahs seized power in 1979.

Nyhet: Homovigande präst inför rätta, frikänns

Den presbyterianska pastorn Janet Edwards i Pittsburgh, Pennsylvania, USA, vigde i juni 2005 två kvinnor (med varandra, alltså). Nu har hon ställts till svars för detta inför en kyrklig domstol, efter att två kolleger angav henne. Om hon fälls kan hon få ett straff mellan en anmärkning och avsättning från prästämbetet.
Edwards har skickat ut inbjudningar till rättegången, eftersom hon anser att en öppen diskussion om homosexuellas rättigheter måste föras inom hennes kyrka. Dylika rättegångar är offentliga, men har i allmänhet inte mycket åhörare.
Detta rapporterar 365gay 6.11.06 och 14.11.06.
I en uppföljande rapport 15.11.06 heter det att anklagelserna mot Edwards inte tas upp till behandling, eftersom de kom in för sent. Edwards är alltså frikänd, men utan att fallet som sådant någonsin behandlades i rätten. Därmed fördes inte heller den diskussion som Edwards hade hoppats på.
Uppdatering: Washington Post publicerade 16.11.06 en artikel om saken.

Frågespalten X: Symboler i dödsannonser

Mats Nyby ställer följande fråga i en kommentar:
Hej! Det här är inte en kommentar men en vädjan om en kommentar. I Dagens Nyheter 5.11 fanns 84 dödsannonser. I elva av dem fanns ett kors. I de övriga var korset ersatt av blommor, fåglar, en metande man, en trådrulle, en jägare, en båt... Hur vill du kommentera det här?
Jag antar (spekulerar) att det är en kombination av två faktorer: okunskap om symbolers innehåll och det svenska samhällets allmänna sekularisering.
1. Korset är en av de viktigaste symbolerna inom kristendomen. Det finns två grundmodeller: krucifixet (från lat. crucifixus, korsfäst) där Jesus hänger kvar och det tomma korset, där han inte längre hänger. Av båda dessa finns mängder av varianter. Krucifixet symboliserar Kristi offerdöd för våra synder, medan det tomma korset är en symbol för att Kristus har uppstått och därmed visat vägen för oss genom döden till det eviga livet.
Ibland tycks folk tro att korset är en symbol för döden, eftersom det används i dödsannonser och på gravar, men det är alltså tvärtom. Korset används på gravar för att visa att de vars kroppar ligger där dog i tron på uppståndelse och evigt liv.
Men eftersom korset missuppfattas som en dyster dödssymbol tvekar kanske en del att använda det ens i dödsannonser. Kanske.
2. Korset är alltså en kristen symbol. Det andliga intresse som är inneboende i människan har i det svenska samhället (och i mindre mån också i det finländska) under de senaste decennierna allt mer tagit sig andra former än organiserad kristendom. Detta kommer till uttryck också i dödsannonserna. Om någon helt utan kontakt till eller intresse för kristendomen avlider, är det rätt naturligt att avstå från korset i annonsen och i stället använda en personlig symbol av något slag, kanske något som har med den avlidnes yrke, hobbyer eller andra intressen att göra.
Ändå undrar jag om det inte också här finns en smak av att kristendomen ses som en hobby bland andra - att dess existentiella värde går förbi den som väljer symbol. Jag vet inte, jag undrar bara.
Du bad om en kommentar, och den fick du. Men den är som sagt spekulativ - jag har inga stora mängder med fakta att bygga på. Kyrkans forskningscentral kanske skulle veta bättre.

Framsteg i Karleby

I Karleby svenska församling har en strikt linje av motstånd mot kvinnliga präster rått. Den största uppluckring som förespråkarna för kyrkans gemensamma beslut har lyckats få kyrkoherde Peter Kankkonen att gå med på är att församlingen en gång om året bjuder in en kvinnlig präst att förrätta gudstjänst - i kyrkoherdens frånvaro.
Nu efter församlingsvalet har förändringens vindar börjat blåsa. Fyra av tio församlingsrådsmedlemmar blev invalda från listan Alla gemensamt, som driver kyrkans gemensamma linje. De övriga sex kommer från den “traditionella” listan Kristus i centrum. Exakt samma konstellation gäller i församlingens representation i samfällighetens gemensamma kyrkofullmäktige.
Detta rapporteras i tre österbottniska tidningar, Vasabladet, Jakobstads Tidning och Österbottningen.
Det var en formulering i JT som jag fastnade för. Khde Kankkonen intervjuas.
Hur blir det nu när närmare hälften av de förtroendevalda i församlingsrådet är uttalat för kvinnopräster?
- Kvinnoprästfrågan är avgjord och vi har en bra linje i kyrkan, säger Kankkonen.
- Det finns delade åsikter i församlingen, men det behöver inte bli konfliktfyllt om man inte väljer att konfrontera de olika åsikterna mot varandra.
Vad förändringen och förnyelsen av verksamheten kan tänkas innebära vill Peter Kankkonen inte spekulera i.
Med tanke på hans egen linje hittills, är det något som inte riktigt klingar rent…

Valresultatet

Valresultatet i församlingsvalet hittar du här.
Seurakuntavaalien tulokset löytyvät tästä.

Green del 3

Avslutning på denna helhet.
Green tolkar verser som handlar om otukt till att handla om homosexualitet. ”Paulus säger i Filipperbrevet 3 och 19 att 'de skryter med sina sexuella bedrifter'. 'De skryter med sina sexuella bedrifter', och är det inte det som vi upplever precis i dag att människor gör?” ”Och Paulus säger i Titus [3:3] att vi levde som slavar under alla möjliga impulser men vi mötte vår Guds och Frälsares barmhärtighet. Då frälste Han oss. Tack och lov. Ifrån otuktssynderna ifrån homosexualiteten. Det frälste Han oss ifrån.” Om 1Kor 7:2-5 säger han: ”Ett gott äktenskapligt samliv förhindrar otuktssynder,” och Hebr 13:4 tolkas enligt samma mall. Ef 5:3, 5 säger enligt Green att man inte kan vara en kristen homosexuell. ”'Låt ingen bedra er', tror du att du kan vara en kristen och vara en homosexuell, då bedrar du dig själv. Du bedrar dig, du lurar dig. Sen om andra säger att det inte är så farligt, utan att Gud är kärleksfull och allt det här. Han är kärleksfull men han är helig och han har sagt att han hatar det här. Och då kan man alltså inte vara en kristen.” Men det handlar som sagt här om otukt, inte homosexualitet.
Angående Upp 9:20 säger Green: ”Straffdomarna kan inte övertyga människor att överge sina otuktssynder. Är inte det här en besättelse av onda andemakter? Det är så djupt rotat i människan att när straffdomarna kommer och går över vår värld så kommer inte de otuktiga att ändra sig utan man kommer att fortsätta att leva som en otuktig människa. Det måste ju vara onda andemakter som man då är gripen av.” Och när han kommenterar Upp 22:14f påstår han igen: ”Man kan vara en kristen bekännande homosexuell, leva så, men man kommer inte in i himlen på det. Det vill jag understryka att så här lär Guds ord. Kan man vara en kristen homosexuell man eller kvinna? Nej det kan man inte. Då bedrar man sig själv säger Guds ord. Och då får dessa stå där med skammen en dag.”
Homosexuella är alltså besatta av onda andemakter och kan inte vara kristna, eller de kan vara det men är ändå uteslutna från himmelriket (vilket är en intressant tolkning). Trots detta kan man ”bli befriad”: ”Jesu syn på homosexualitet är att göra bättring. De har tvättat sina kläder och gjort dem vita därför stå de inför Guds tron. Det finns ett reningsmedel. Ingen behöver kämpa med otukten. Ingen behöver säga, jag har en sån kamp på det här området. Alla kan bli lösta och befriade. Man kan få det om man vill ha det.” ”Bibelns svar på frågan: Är homosexualitet en medfödd drift? Det är det inte. Bibelns svar på frågan: Är det onda makters spel med människor? Ja det är det och det ska vi förstå att det är på det sättet.”
Sammanfattningsvis kan jag konstatera att Greens bibeltolkning är starkt färgad av hans heteronormativa förförståelse. Han rent av förnekar de homosexuellas rätt och möjlighet att tro på Gud, eftersom deras homosexualitet gör att de inte kan tro på samma sätt som Green gör det. Greens tro är alltså normen. Det upplever jag vara förmätet.
Green avslutar sin predikan med att betona Guds nåd och möjligheten till omvändelse. Det klingar dock falskt, eftersom han upprepade gånger i sin predikan har förnekat de homosexuellas möjlighet att tro.

News: Creationist museum will soon open

The Guardian reports that the world's first Creationist museum - dedicated to the idea that the creation of the world, as told in Genesis, is factually correct - will soon open in Kentucky. Dinosaurs and all.
"Theological scholars may have noticed that there are, in fact, no dinosaurs mentioned in the Bible - and here lies the Creationists' first problem. Since there are undoubtedly dinosaur bones and since, according to the Creationists, the world is only 6,000 years old - a calculation devised by the 17th-century Bishop Ussher, counting back through the Bible to the Creation, a formula more or less accepted by the museum - dinosaurs must be shoehorned in somewhere, along with the Babylonians, Egyptians and the other ancient civilisations. As for the Grand Canyon - no problem: that was, of course, created in a few months by Noah's Flood."
The whole concept is amazing, and amazingly interesting. But people seem to want to support these ideas: the $25 million that the museum will cost will be collected from private donations. Only $3 million remain ...

Uutinen: ”Pappien lähtölaskenta alkanut”

Kotimaa kertoo seuraavaa:
Viikkolehti Uusi Tie kertoo Oulun Karjasillan seurakunnan kappalaisesta, Vesa Pöyhtäristä, joka ei tee jumalanpalvelusyhteistyötä naispappien kanssa. Seurakunnan kirkkoherra ei enää suostu tekemään työvuorolistoja papin vakaumuksen mukaan.
Taustalla on piispainkokouksen tuore ohjeistus työvuorojärjestelyistä. Juttu on otsikoitu ”Pappien lähtölaskenta on alkanut” ja siinä kysytään, miksei kirkossa voitaisi toimia ”kaikkia osapuolia tyydyttävällä tavalla”.
Minun kommenttini:
Hyvä kysymys sinänsä. Ongelma on vain siinä, että osapuolet eivät ole tasa-arvoisessa tilanteessa. Naispappeuden vastustajat vastustavat naispappeja heidän sukupuolensa perusteella (raamatuntulkintaansa viitaten), kun taas naispuoliset papit ovat hyökkäyksen kohteena olemuksensa, ei mielipiteittensä, perusteella.
Mielipiteistä voi keskustella, muttei olemuksesta. Siksi nimenomaan mielipiteiden on väistettävä.
Jos tämä tarkoittaa "lähtölaskentaa", niin se ei ole yllättävää eikä mielestäni edes välttämättä kovin valitettavaa.

News: Pro-Gay Episcopal Bishop Named In Ohio

A priest who supports same-sex unions has been elected as bishop of the Episcopal Diocese of Southern Ohio.
"I have a fairly settled conviction that any two persons who struggle to live and grow together in fidelity on a lifetime basis have the opportunity to experience God's grace and to use that relationship for holiness," The Rev. Thomas Edward Breidenthal said.
However, Breidenthal, a dean of religious life at Princeton University, said he would not perform a same-sex union without the consent of the church.

Green del 2

Fortsättning på gårdagens inlägg. Läs helheten genom att klicka på rubriken.

Förståeligt nog uppehåller sig Green länge vid Rom 1-2. Paulus fördömer där det homosexuella beteende som var vanligt i den omgivande kulturen därför att han med sin judiska bakgrund ser det som en form av avgudadyrkan. Delvis tolkar Green Paulus rätt i detta - och varför inte, eftersom båda var homofober - men Green kommer också med lösryckta påståenden. Exempelvis säger Paulus i 1:26: ”Kvinnorna bytte ut det naturliga umgänget mot ett onaturligt, likaså övergav männen det naturliga umgänget med kvinnorna och upptändes av begär till varandra.” Green tolkar detta som en indikation på att homosexualiteten inte är medfödd utan ett fritt val. Men det är nog inte den frågan som Paulus ägnar sig åt här. Samma absurda slutsats drar Green av att Paulus i 1Kor 6:18 skriver ”Håll er borta från otukten.” Att rycka loss ett ord i dessa verser och tolka Pauli uttalande så bokstavligt som Green gör saknar naturligtvis all grund.

Om Green själv kan biblisk grekiska, eller om han bygger på någon annans kunskaper, vet jag inte. Han citerar ändå vad han påstår vara en bokstavlig översättning av 1Kor 6:9: ”Nu skall jag läsa grundtexten, den säger så här: 'Eller inte vet ni att orättfärdiga, rike Guds inte skall ärva. Inte bedra er, varken otuktiga människor eller avgudadyrkare, eller äktenskapsbrytare eller vällustmänniskor eller gosseskändare, Guds rike inte skall ärva.'” Sedan drar han stora växlar på ordet ”gosseskändare” som han tolkar som ”pedofil”, vilket han (med rätta) förfasar sig över.
Men hans översättning är felaktig. En ordagrann översättning av denna vers vore: ”Eller inte vet ni att orättfärdiga Guds rike (sic!) inte skall ärva. Inte ni skall gå vilse [bildligt: bedra er], och inte otuktiga och inte avgudadyrkare och inte äktenskapsbrytare [möjligen bildligt: en som har avfallit från den rätta tron] och inte mjuka och inte man-liggare” - och listan fortsätter i nästa vers, som avslutas med ”rike Guds (sic!) inte skall ärva.”
Att översätta grekiskans ”arsenokoites” - ”arsen” är ”man”, ”koite” (”soffa”) är bildligt ”samlag” - med ”homosexuell” är ännu möjligt, om än helt inte självklart. Att översätta det med ”gosseskändare” eller ”pedofil” är att gå för långt, eftersom det uttryckligen handlar om ”arsen”, inte t.ex. ”pais”, som vore ”pojke”.

Fortsättning följer.

Valdag idag!

Visst kommer ju alla ihåg att rösta i församlingsvalet idag?
Nån borde göra nånting.
Du är nån. Rösta.

Bibelbruket i Åke Greens predikan 20.7.03

I sin predikan i Borgholms pingstkyrka på Öland den 20 juli 2003 tog pastor Åke Green upp homosexualiteten. Efter en del svårigheter lyckades han komma över nyhetströskeln och bli åtalad för hets mot folkgrupp. Han fälldes i tingsrätten men friades av hovrätten.
Innehållsmässigt har bl.a. bloggarna Walentine och Antigayretorik kommenterat Greens predikan, så det behöver jag inte göra här. I stället skall jag granska Greens bibelhänvisningar och det sätt på vilket han använder dem. Jag tar inte upp dem i den ordning de kommer i Greens predikan, utan i biblisk ordning. Denna predikan är alltså inte intressant som sådan, utan som exempel på hur man kan använda Bibeln för att få den att säga sådant som den inte säger.
Greens predikan är stilistiskt och språkligt undermålig. Det är tydligt att han har skrivit ut den på basen av en bandinspelning, eftersom de upprepningar och talspråksformuleringar som predikan vimlar av knappast skulle ha förekommit (lika mycket) i en skriven text. Detta skall jag ändå bortse från. Predikan som litteratur är ointressant i detta sammanhang.
Green inleder med en programförklaring angående sitt bibelbruk: ”Jag har inte sökt stöd i Guds ord för mina tankar, utan Guds ord har gett mig de tankar som jag skall redovisa då här i dag.” Detta är en naivt självförhävdande inställning, som helt bortser från den förförståelse som också Green bär på.
Ett gott exempel är hans heteronormativa användning av skapelseberättelserna, ”för det är viktigt att vi har Guds ord att stå på.” Stå på är en sak, trampa på en helt annan. Han har rätt i att det är förökandet som betonas i 1Mos 1:27f. En annan sak är att budet om att uppfylla jorden nu är uppfyllt och därför ogiltigt. Vidare säger han om 1Mos 2:24, som han kallar ”instiftelseorden till äktenskapet”: ”Här talas bara om man och hustru. Det står inte på något sätt, eller man kan aldrig få det eller tyda det till att man kan då och ha vilken partner som helst. Utan här säger Herren klart och tydligt. Den drift då som Gud har lagt ner i människan för att uppliva den djupaste formen utav gemenskap också för att bevara äktenskapet i en sann trohet, det har djävulen använt som sitt starkaste vapen mot Gud, och mot äktenskapet.” Green utgår från en norm av heterosexualitet och läser sedan in den i bibeltexten, vilket gör att allt annat än heterosexualitet enligt honom hotar skapelseordningen. Det enda det de facto hotar är hans egen bibeltolkning - men redan det är förstås upprörande för honom.
Green uppehåller sig länge vid Sodomsberättelsen (1Mos 18-19 samt Jes 3:9, Matt 10:5-15, Luk 17:28). Hans utgångspunkt är att Sodoms ”mycket svåra” synd var homosexualitet. Men detta är långt ifrån självklart. Se mina kommentarer här.
Han säger: ”Som människor levde i Lots tid så ska man leva innan Jesus kommer igen. Det är en sak som vi inte kan motsäga på något sätt.” Kanske det. Vi lever i själviskhet och exploatering och förtryck av de svaga, och om Green skulle syfta på detta kunde man inte motsäga honom. Då han syftar på homosexualiteten är situationen däremot en annan.
Greens homofobi kommer förresten fram i följande formulering: ”Det är mycket svårt det här, när människor alltså ger sig hän på det sättet. Öppet och ogenerat så upplever vi att män kysser varandra och kvinnor kysser varandra, inför tevekameror, det kan man göra. De gör det också när det gäller inför filmkameror, men inte bara det man gör det öppet på våra gator och på offentliga platser så gör man så i dag i vårt land.”
När Green tolkar renhetslagarna (t.ex. 3Mos 18:22-30) visar det sig att han överför regler som gäller israeliterna på svenskarna. Israels folk var Guds utvalda folk och skulle se till att de var annorlunda än de avgudadyrkande grannfolken - detta är utgångspunkten i 3Mos. Denna utgångspunkt går dock inte att överföra på något annat folk, trots ivriga nationalistiska försök i de mest skilda kretsar, regioner och tider. Green kommer med en dystopisk profetia: ”När Israels barn skulle inta landet, om de började med sådana förbindelser, som var emot Guds ord, då säger han; 'då skall landet en gång till utspy sina inbyggare'. Jag tror det kan ske i Sverige. … Vårt land står inför en katastrof. Vad är det som säger att vi inte kan få en jordbävning som gör att hundratusentals människor kan dö i ett ögonblick? Vad är det som säger att vi inte kan få Mosulregn [borde väl vara monsunregn?] som fördränker tusentals människor i vårt land?”
Så citerar Green Jesus, och förvrider citaten. Han försöker få Matt 15:18 att säga att homosexualitet en medfödd drift i människans personlighet och Matt 18:6 att bli ett förbud mot att låta samkönade par uppfostra barn. Detta är mycket egendomliga tolkningar, som endast kan förklaras genom Greens heteronormativa förförståelse. Tvärtemot sin programförklaring (se ovan) söker han stöd i Bibeln för sina tankar.
Förståeligt nog uppehåller sig Green länge vid Rom 1-2. Paulus fördömer där det homosexuella beteende som var vanligt i den omgivande kulturen därför att han med sin judiska bakgrund ser det som en form av avgudadyrkan. Delvis tolkar Green Paulus rätt i detta - och varför inte, eftersom båda var homofober - men Green kommer också med lösryckta påståenden. Exempelvis säger Paulus i 1:26: ”Kvinnorna bytte ut det naturliga umgänget mot ett onaturligt, likaså övergav männen det naturliga umgänget med kvinnorna och upptändes av begär till varandra.” Green tolkar detta som en indikation på att homosexualiteten inte är medfödd utan ett fritt val. Men det är nog inte den frågan som Paulus ägnar sig åt här. Samma absurda slutsats drar Green av att Paulus i 1Kor 6:18 skriver ”Håll er borta från otukten.” Att rycka loss ett ord i dessa verser och tolka Pauli uttalande så bokstavligt som Green gör saknar naturligtvis all grund.
Om Green själv kan biblisk grekiska, eller om han bygger på någon annans kunskaper, vet jag inte. Han citerar ändå vad han påstår vara en bokstavlig översättning av 1Kor 6:9: ”Nu skall jag läsa grundtexten, den säger så här: 'Eller inte vet ni att orättfärdiga, rike Guds inte skall ärva. Inte bedra er, varken otuktiga människor eller avgudadyrkare, eller äktenskapsbrytare eller vällustmänniskor eller gosseskändare, Guds rike inte skall ärva.'” Sedan drar han stora växlar på ordet ”gosseskändare” som han tolkar som ”pedofil”, vilket han (med rätta) förfasar sig över.
Men hans översättning är felaktig. En ordagrann översättning av denna vers vore: ”Eller inte vet ni att orättfärdiga Guds rike (sic!) inte skall ärva. Inte ni skall gå vilse [bildligt: bedra er], och inte otuktiga och inte avgudadyrkare och inte äktenskapsbrytare [möjligen bildligt: en som har avfallit från den rätta tron] och inte mjuka och inte man-liggare” - och listan fortsätter i nästa vers, som avslutas med ”rike Guds (sic!) inte skall ärva.”
Att översätta grekiskans ”arsenokoites” - ”arsen” är ”man”, ”koite” (”soffa”) är bildligt ”samlag” - med ”homosexuella” är ännu möjligt, om än helt inte självklart. Att översätta det med ”gosseskändare” eller ”pedofiler” är att gå för långt, eftersom det uttryckligen handlar om ”arsen”, inte t.ex. ”pais”, som vore ”pojke”.
Green tolkar verser som handlar om otukt till att handla om homosexualitet. ”Paulus säger i Filipperbrevet 3 och 19 att 'de skryter med sina sexuella bedrifter'. 'De skryter med sina sexuella bedrifter', och är det inte det som vi upplever precis i dag att människor gör?” ”Och Paulus säger i Titus [3:3] att vi levde som slavar under alla möjliga impulser men vi mötte vår Guds och Frälsares barmhärtighet. Då frälste Han oss. Tack och lov. Ifrån otuktssynderna ifrån homosexualiteten. Det frälste Han oss ifrån.” Om 1Kor 7:2-5 säger han: ”Ett gott äktenskapligt samliv förhindrar otuktssynder,” och Hebr 13:4 tolkas enligt samma mall. Ef 5:3, 5 säger enligt Green att man inte kan vara en kristen homosexuell. ”'Låt ingen bedra er', tror du att du kan vara en kristen och vara en homosexuell, då bedrar du dig själv. Du bedrar dig, du lurar dig. Sen om andra säger att det inte är så farligt, utan att Gud är kärleksfull och allt det här. Han är kärleksfull men han är helig och han har sagt att han hatar det här. Och då kan man alltså inte vara en kristen.” Men det handlar som sagt här om otukt, inte homosexualitet.
Angående Upp 9:20 säger Green: ”Straffdomarna kan inte övertyga människor att överge sina otuktssynder. Är inte det här en besättelse av onda andemakter? Det är så djupt rotat i människan att när straffdomarna kommer och går över vår värld så kommer inte de otuktiga att ändra sig utan man kommer att fortsätta att leva som en otuktig människa. Det måste ju vara onda andemakter som man då är gripen av.” Och när han kommenterar Upp 22:14f påstår han igen: ”Man kan vara en kristen bekännande homosexuell, leva så, men man kommer inte in i himlen på det. Det vill jag understryka att så här lär Guds ord. Kan man vara en kristen homosexuell man eller kvinna? Nej det kan man inte. Då bedrar man sig själv säger Guds ord. Och då får dessa stå där med skammen en dag.”
Homosexuella är alltså besatta av onda andemakter och kan inte vara kristna, eller de kan vara det men är ändå uteslutna från himmelriket (vilket är en intressant tolkning). Trots detta kan man ”bli befriad”: ”Jesu syn på homosexualitet är att göra bättring. De har tvättat sina kläder och gjort dem vita därför stå de inför Guds tron. Det finns ett reningsmedel. Ingen behöver kämpa med otukten. Ingen behöver säga, jag har en sån kamp på det här området. Alla kan bli lösta och befriade. Man kan få det om man vill ha det.” ”Bibelns svar på frågan: Är homosexualitet en medfödd drift? Det är det inte. Bibelns svar på frågan: Är det onda makters spel med människor? Ja det är det och det ska vi förstå att det är på det sättet.”
Sammanfattningsvis kan jag konstatera att Greens bibeltolkning är starkt färgad av hans heteronormativa förförståelse. Han rent av förnekar de homosexuellas rätt och möjlighet att tro på Gud, eftersom deras homosexualitet gör att de inte kan tro på samma sätt som Green gör det. Greens tro är alltså normen. Det upplever jag vara förmätet.
Green avslutar sin predikan med att betona Guds nåd och möjligheten till omvändelse. Det klingar dock falskt, eftersom han upprepade gånger i sin predikan har förnekat de homosexuellas möjlighet att tro.

Veckans anekdot: Kollektproblem

När jag var sådär tre år gammal tog min far mig med till högmässan i Berghälls kyrka i Helsingfors. Han ville lyssna till kyrkoherdens predikan.
Det fanns det dock ett litet problem med. Ett treårigt problem, för att vara exakt. "Pappa, vad ska jag göra nu?" "Räkna lamporna där!" "157, vad ska jag göra nu?" "Räkna rutorna i det där fönstret!" "213, vad ska jag göra nu?" ...
När predikan äntligen var slut (pappa hade bara en vag aning om vad kyrkoherden hade sagt) tog pappa en tjugopennisslant ur fickan, räckte den åt mig och viskade: "När farbröderna där kommer hit med sina håvar, skall du lägga den här slanten dit." Jag rätade på mig och sa med en röst som ekade i hela den stora kyrkan: "Ska man betala för Guds ord i den här kyrkan, så tycker jag att vi aldrig kommer hit mer!!"
Alla gudstjänstbesökarna vände sig om och såg en liten pojke som tittade sig omkring och en pappa som snabbt duckade ner i bänken.
Numera har jag förlikat mig med tanken på kollekt.

Enemmistön ehdoilla?

Hanna-Leena muisti sähköpostilla (kiitos!).
Viime kuussa ilmestyneessä Cruxissa oli useampi artikkeli homoseksuaalisuudesta. Kiitokset teille, jotka olitte mukana juttuja tekemässä! Lehden voi lukea Pappisliiton sivuilta pdf-versiona.
Sisällysluettelon kertomaa:
Enemmistön ehdoilla?
Millaista on olla seksuaalivähemmistön edustajana kirkon töissä? Miten papit ja kanttorit suhtautuvat samaa sukupuolta olevien parisuhteisiin? Entä puhutaanko Vanhassa testamentissa homoseksuaalisesta rakkaudesta? Artikkeleita tästä arasta ja vaietusta aiheesta .... 14-25
Jaakko Hyttisen esitelmä Raamattu, perhearvot ja homoseksuaalinen rakkaus, joka lyhennettynä löytyy mainituilta sivuilta, on kokonaisuudessaan julkaistu täällä.
Crux on Akavan kirkolliset ammattiliitot AKI r.y:n jäsenlehti, joka ilmestyy kuusi kertaa vuodessa. Sitä toimitetaan yhteistyössä Diakoniatyöntekijöiden Liiton kanssa.

Nyhet: Ny rysk luthersk kyrka suspekt?

Enligt den finska kyrkliga tidningen Kotimaa håller en ny luthersk kyrka på att födas i Ryssland. Projektet verkar dock vara något suspekt.
Biskopen i Evangelisk-lutherska kyrkan i Ingermanland (ЕВАНГЕЛИЧЕСКО-ЛЮТЕРАНСКАЯ ЦЕРКОВЬ ИНГРИИ), Aarre Kuukauppi, berättar att det är frågan om en ytterst liten grupp av karismatiska kristna, vars ledarteam har blivit avskedade från olika lutherska kyrkor i Ryssland. Den nya kyrkans blivande biskop är Daniel Sobolev, som tidigare var kyrkoherde i den (ingermanländska) lutherska församlingen i Krasnojarsk i Sibirien, men senare blev avkragad.
Det talas om att den nya kyrkan skulle ha 30 församlingar, men biskop Kuukauppi menar att det är frågan om grupper på en handfull personer i olika delar av Ryssland som har samlats kring radioprogrammet ”Lutherska timmen”, som finansieras av USA, och att dessa grupper inte är värda att kallas församlingar.
Evangelisk-lutherska kyrkan i Ingermanland samarbetade tidigare med “Lutherska timmen”, men samarbetet omöjliggjordes av läroskillnader. Den nya lutherska kyrkans bindning till luthersk lära kan också ifrågasättas, enligt biskop Kuukauppi.
Vad kan man säga annat än att situationen i Ryssland uppvisar kaotiska drag också vad gäller religionsutövning…

Färska foton



Här är ett par färska foton av mig. Vivan Antman, vår informationssekreterare, tog dem idag för församlingens jultidning.

Beklagar eventuella mardrömmar...

Bloggen i tidningen

En vänlig själ skickade (med tillhjälp av sin kropp) ett tidningsurklipp åt mig. Det var JT:s veckoslutsbilaga medmera, som plockar blogginlägg från bloggen.fi och publicerar dem.
Den här gången (4.11.06) var ett de publicerade inläggen från Bloggprästen Kalle. Det var Antihomopastor anklagas för homosex (3.11.06), det första inlägg som jag skrev om Haggard-tragedin.
Tack till medmera och till F!

Bloggar som jag läser

Jag bloggar (som bekant?) på Kalles kyrkliga kommentarer, på dess parallellbloggar Bloggprästen Kalle och Deus semper maior! samt på Predikantbloggen, som har en annan profil. Förutom detta läser jag också en hel del bloggar, en del regelbundet, andra mer sporadiskt. Här är en del plock ur bloggosfären som kanske kan intressera
På den finlandssvenska bloggportalen bloggen.fi finns en del trevliga och intressanta bidrag. Jag kan inte nämna dem alla (det finns hundratals bloggar här) men några är Lotta och Netti i Jakobstad, Bitte i Stockholm, Leena & Marina i Nedervetil och Vonne i Korsholm - dominerat av österbottniska kvinnor, men sånt är livet. En finlandssvensk som jag läser utanför bloggen.fi är Marika i Borgå.
ranneliike.net:s bloggportal är också några värda att nämnas: Omnium fidelium, Neiti Ärrän mietteet ja aatteet och It can't rain all the time....
Av utländska bloggar kan jag nämna Karin Långström Vinges blogg, Fader Jonatans blog (Karin och Jonatan medverkar också på Predikantbloggen), Kyrkoordnaren, Aqurette, Antigayretorik, Granskning Svenska kyrkan samt en nykomling för mig: Pam's House Blend.
Jag sticker mig på andra sidor också (ingen behöver känna sig åsidosatt!), men detta är ett urval.

Haggard kommenteras

Tor Billgren på bloggen Antigayretorik skriver vettigt om Haggard-tragedin, som jag bloggade om tidigare:
Tragedierna är oöverskådliga - för Haggard, för hans fru och barn, för människorna som litat på honom. Gång på gång får vi det bekräftat: Om attityderna mot homosexualitet hade varit öppnare och tolerantare, hade tragedier av det här slaget aldrig behövt inträffa. Då hade ingen behövt hymla.
Det paradoxala är att det förmodligen blir just homosexualiteten som kommer att diskuteras mest av den konservativa kristenheten, och inte det som är det olagliga i sammanhanget, alltså drogerna.
Billgrens kommentar lyser av skadeglädjens frånvaro, vilket är mycket glädjande. Tack!

Verbi divini minister

När man blir prästvigd, får man titeln pastor, som är latin och betyder "herde". Detta torde vara allmänt känt. Mindre känd är en annan titel som vi präster får vid prästvigningen, nämligen Verbi divini minister, "Guds ords tjänare" (bokstavligen "det gudomliga ordets..."). En del katoliserande kolleger skriver VDM efter sitt namn ("Karl af Hällström VDM"), vilket är just denna titel.
Men vad betyder den? Vad är "Guds ord"? Det funderade jag kring i min predikan idag på Reformationsdagen. Nedan ett utdrag ur den.
Reform behöver både kyrkan och vi enskilda kristna ständigt. Ett gammalt men aktuellt slagord är Ecclesia semper reformanda - Kyrkan bör ständigt reformeras. Detta är viktigt att minnas på Reformationsdagen. Samtidigt är vi inte betjänta av reformation för dess egen skull, utan endast som ett medel för att uppnå någonting värdefullt eller för att skala bort någonting skadligt.
I vår nutida lutherska kyrka finns det både ett och annat att reformera när det gäller t.ex. byråkrati och strukturer. Det som reformens udd bör rikta sig mot är ändå enligt min mening den misstolkning av uttrycket ”Guds ord” som gör sig gällande och som skadar enskilda personer ända in i märgen, när de blir slagna med lösryckta bibelverser. Det är knappast det som Hebreerbrevets författare menar när han skriver (4:12f): Ty Guds ord är levande och verksamt. Det är skarpare än något tveeggat svärd och tränger så djupt att det skiljer själ och ande, led och märg och blottlägger hjärtats uppsåt och tankar. Ingenting kan döljas för honom, allt skapat ligger naket och blottat för hans öga. Och inför honom är det vi skall avlägga räkenskap.
”Guds ord” i denna passage, liksom i NT som helhet, är inte en textsamling (den kallas i allmänhet ”Skriften” eller något liknande). Det är inför ”Guds ord” som vi skall avlägga räkenskap. ”Guds ord” är inte Bibeln, utan Jesus Kristus, Guds levande och verksamma ord som blev kött. Bibeln innehåller ord från Gud då den för fram Kristus, men den innehåller också annat. Exempel på sådant är de judiska kultiska föreskrifter som Jesus gjorde föråldrade. De fyller sin plats i Bibeln genom att måla upp en bakgrund till varför Kristus behövde komma till jorden, men de är inte Guds ord ens på det sätt som uttrycket i allmänhet förstås.
Bibeln är i sig är en mycket god bok och värd att studeras ingående. Men i vår kyrka konkurrerar den med Kristus om vem som är Guds ord. Denna konkurrenssituation bör vi reformera. Det är Kristi kärleksbudskap som är det väsentliga, inte vad vi nu råkar kunna pussla ihop av olika udda bibelverser.

Haggard fick sparken

Jag bloggade häromdagen om skandalen kring Ted Haggard, den påstått homosexuella homofoba pastorn. Nu har hans kyrka gett honom foten, eftersom de tydligen har insett att anklagelserna mot honom var sanna (pressrelease). Haggard själv har också erkänt.
Media har naturligtvis rapporterat om saken, t.ex. DN 3.11, SvD 4.11 och 5.11, Reuters 4.11 och 5.11, BBC 5.11 samt 365gay 3.11, 4.11 och 5.11 (tack, Frank!).

Tala inte illa om de döda?

Så här på Alla helgons dag vill jag dela med mig av den parentationsandakt som jag höll idag (parentation är ett tillfälle då man minns de avlidna t.ex. genom att tända ljus för dem, såsom vi gjorde idag). Rubriken är De mortuis nil nisi bene?
Andakten behandlar frågan om hur vi skall ställa oss till dem som har avlidit innan vi har ställt vårt förhållande till rätta med dem, och har en mycket personlig anknytning för mig (utan att gå in på detaljer). Den kan eventuellt ha ett vidare intresse än bara bland dem som brukar besöka Predikantbloggen.

Veckans anekdot: Doplogik

Kollegan Mårten Lindblom berättade följande:
En liten pojke hade fått en lillebror, och var ganska svartsjuk. Då babyn skulle döpas var han dessutom sur över att han själv inte var medelpunkten längre. Han räknade ut att det var prästens fel alltsammans, för det var ju hans närvaro som förorsakade dopet, inte sant?
Mitt under dopakten ropade så storebror till dopbarnet: “Bit prästen, Emil! Bit prästen!”

Nyhet: Antihomopastor anklagas för homosex

Pastor Ted Haggard är ledaren för den fundamentalistiska amerikanska organisationen National Association of Evangelicals, som har 30 miljoner medlemmar. Han är en stark motståndare mot homosexualitet, homoäktenskap m.m., och har ofta besökt Vita huset under Bush-administrationens tid.
Nu har en manlig prostituerad i Denver, Mike Jones, avslöjat att han har haft ett professionellt förhållande till Haggard under de senaste tre åren. Han säger att han kom med avslöjandet för att han ansåg att Haggards dubbelmoral var motbjudande - predika mot homosexuella samtidigt som han själv hade ett homosexuellt förhållande.
Haggard förnekar (naturligtvis) anklagelserna, men har avhållit sig själv från sin tjänst medan de utreds.
Detta rapporterar bl.a. HS, BBC, Advocate och 365gay.
Hela denna soppa gör mig bedrövad. Jag vet inte vad som har hänt och vem som har rätt, men det är helt klart att någon ljuger. Om Haggard verkligen har gjort sig skyldig till en så tydlig dubbelmoral är det faktiskt motbjudande, såsom Jones säger. Om Jones å sin sida ljuger för att svartmåla Haggard är det bokstavligen ett slag under bältet, och sådana metoder att komma åt en meningsmotståndare fördömer jag kraftigt.
Men jag vet inte vad som är sanningen i detta fall. Det får väl framtiden utvisa.
Uppdatering: Enligt Beliefnet erkänner Haggard vissa av anklagelserna, men inte den om homosex. Se mer om fallet här.

Gay Church News from the Net

Archbishop Williams:
Anglican Stand on Gays Will Not Be Debated

Anglican leaders will not reopen debate on a resolution that condemns homosexuality and discourages the blessing of same-sex unions at their next meeting in 2008, according to the archbishop of Canterbury, the leader of world Anglicanism.
In 1998, representatives from the Anglican Communion's 38 provinces approved a resolution that rejects homosexual acts as "incompatible with Scripture," and advises against the "legitimising or blessing of same-sex unions." The Lambeth Conference meet every 10 years in England.
Archbishop of Canterbury Rowan Williams has "ruled out (for the time being) reopening of the resolution ... on human sexuality from the previous Lambeth Conference," according to a statement from the archbishop's office.
Williams has, however, "emphasized the 'listening process' whereby diverse views and experiences of human sexuality are being collected and collated in accordance with that resolution," the archbishop's spokesman, James Rosenthal, said in a statement. There will be time at the 2008 conference "for this to be presented and reflected on," according to Rosenthal.
Beliefnet reports.
New Episcopal Leader Reluctantly Supports Gay Moratorium
On Saturday, bishop Katharine Jefferts Schori will be installed as presiding bishop at the Washington National Cathedral, becoming the first woman priest to lead a national church in the nearly 500-year-old Anglican Communion.
The perils for anyone leading the Episcopal Church right now are considerable.
The 2.3 million-member denomination is at the centre of a worldwide Anglican feud over how to interpret what the Bible says about sexuality and other issues. Jefferts Schori unapologetically supports ordaining gays and allowing blessing ceremonies for same-sex couples.
In 2003, she voted to confirm New Hampshire Bishop V. Gene Robinson, the first openly gay Episcopal bishop. The uproar over his consecration is threatening to split the Anglican family, of which the Episcopal Church is the American branch.
"I'm clear about this role involving the entire breadth of the Episcopal Church," Jefferts Schori said. "But at some level, I don't think it's appropriate for me to disguise what my own theological understanding is. I'm someone who believes transparency is incredibly important. It's part of integrity."
Yet the bishop also is aware that compromise is necessary to heal the rift with overseas Anglicans - a goal she says is important to her. She believes Episcopalians should fulfil the request of Anglican leaders that the American church stop consecrating any more gay bishops for now, and should refrain from developing an official prayer service to bless same-gender couples.
"There's a piece of me that is very sad that we need to do that," she said, "but there's a piece of me that understands that for the health of the larger body, we might have to do that for a season."
Seven U.S. conservative dioceses have rejected her authority and asked Archbishop of Canterbury Rowan Williams, the Anglican spiritual leader, to assign them another national leader. Three of the dioceses do not support ordaining women.
Overseas, some tradition-minded Anglican leaders, meeting in Kigali, Rwanda, said they would snub her at the next global Anglican meeting in February.
Asked what she wanted to say to those Anglican leaders, she shrugged and said, "Get over it." Jefferts Schori, who met privately last month with Williams in London, said, "I think the reality is clear that the archbishop of Canterbury isn't going to assign somebody to be an alternate primate" - the Anglican term for a national church leader.
Jefferts Schori hopes to find a way to reconcile with Anglican leaders overseas and conservatives at home. ”At some level if it becomes clear that the relationship is broken, that there's no possibility for a new life in that relationship, then the pastoral thing to do is to find a creative way to separate, a gracious way to separate,” Jefferts Schori said. ”I hope we don't have to go there. My hope is for finding life that is still present in relationships, and if we go the separation route, the door is left open and the lights on.”
365gay quotes AP. I blogged about the subject in June.
Gay Mega Church Joins Mainstream Denomination
The Cathedral of Hope (Dallas, Texas), regarded as the world's largest gay church, has joined the United Church of Christ.
In a vote taken Saturday, Oct. 28, by the denomination's North Texas Association, the church was overwhelmingly accepted as a member church.
A special service of installation, at which the church will officially become a member of the denomination, is being planned, the cathedral said in a statement on Sunday.
"This is a historic day in the life of the Cathedral of Hope," said Rev. Dr. Jo Hudson, senior pastor and rector of the cathedral.
The cathedral began in 1970 when a group of 12 people gathered to worship in Dallas. It joined the predominantly gay Metropolitan Community Church, and saw its membership steadily grow. By 2002 it had a membership of nearly 2,000 people.
But its relationship with MCC soured and in 2003 it disaffiliated from the denomination. Shortly after than it began an exploration of affiliating with the United Church of Christ, which has a history of supporting gays in its denomination, dating to 1972, when it ordained the first openly gay minister and established a gay caucus.
The General Synod of the United Church of Christ voted in 2005 to endorse same-sex marriage, making it the largest Christian denomination in the U.S.A. to do so.
365gay and UCC both report. Update: 365gay reports further on November 25, 2006.