Om de kommande valen

Det är småningom dags för val igen. Det gäller valen av ledamöter till kyrkomötet och till stiftsfullmäktige, som jag skrev så här om i november:
I vår kyrkas alla nio stift förrättas valen samtidigt, och eftersom kyrkomötet är det högsta beslutande organet inom kyrkan, torde det valet tilldra sig en del massmedialt intresse. Från Borgå stift väljer vi fyra lekmän och två präster att representera oss.
Stiftsfullmäktige inleder nu sin andra verksamhetsperiod, och är alltså ett rätt nytt organ. I Borgå består det av fjorton lekmän och sju präster. En av lekmännen representerar Åland.
Båda dessa organ väljs på fyra år, alltså för perioden 1.4.08-31.3.12. Nu pågår jakten på lämpliga kandidater, och listorna skall vara inlämnade till domkapitlet senast 17.12.07.
Nu är då listorna inlämnade. Jag hade hoppats att bli invald i stiftsfullmäktige redan för fyra år sedan, men p.g.a. olyckliga omständigheter rymdes jag inte med på listan den gången. Den här gången var jag ute i god tid - men tror ni inte att det misslyckades den här gången också! Den officiella förklaringen ges av Ann-Sofi Storbacka, första undertecknare på listan:
För att listan inte i det märkliga samtalsklimatet som råder i stiftet skall bli de konservativas huvudfiende genom att tydligt och starkt profilera sig som HBT-vänlig (= för välsignelse av homosexuella parförhållanden) har Kalle af Hällström dragit sig bort från listan. Just nu är det viktigaste i stiftsfullmäktige att arbeta för ett respekterande samtalsklimat och en fokusering på det gemensamma än att ge sig in i en ännu hårdare debatt om de konservativas tröskelfrågor (läs: kvinnopräster och homosexualitet). För att nå detta mål gäller det att i valet gå ut med andra frågor än de konservativas. Detta skall inte ses som ett misstroendevotum mot Kalle, utan som en strategi i ett svårt och låst läge.
Johan Westerlund, som finns med på berörda lista, skriver under rubriken Strävan till enhet på sin blogg att de flesta listor
har beteckningar som visar på en vilja att jobba för stiftet, kyrkan och närmare bestämt för enheten. Ordet enhet förekommer på fyra listor, samverkan, samarbete, samling, tillsammans är andra ord som finns.
Viljan är alltså god. Låt oss se detta som ett gott tecken!
Tyvärr har jag svårt att vara lika optimistisk som kollega Johan. Om inte ens vi icke-konservativa kan enas, hur skall då stiftet som helhet göra det?
Dessutom är listorna till stiftsfullmäktige bedrövligt korta. En lista får innehålla tre gånger så många kandidater som det finns platser i fullmäktige; sju prästplatser betyder maximalt tjugoen kandidater. Nu har ingen av listorna ens sju kandidater. Intresset för kandidatur är alltså väldigt lamt. I kyrkomötesvalet är det bättre med den saken, men tendensen till splittring är tydlig också där.
Gott tecken? Hmm. Jag är Tomas.
Kyrklig tidningstjänst publicerar 18.12.07 Borgå stifts kandidater till kyrkomötet och stiftsfullmäktige. Valen förrättas 11.2.08. Prästledamöterna väljs med direkta val, medan lekmännen blir indirekt valda. Medlemmarna i församlings- och kyrkoråd och i kyrkofullmäktige är valda för att sköta bl.a. den uppgiften.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Jag tycker inte att det nödvändigtvis är att vara oenig att inte samlas på samma lista. Det kan också vara (och är) valtaktiskt. Jag var inte inblandad i diskussionerna kring din kandidatur och kan inte kommentera dem närmare, man jag hoppas verkligen att den uttalade breda koncentrationen på enheten är verklig, dvs. att man VILL detta.

Kalle af sa...

Inte nödvändigtvis, det är sant. När man ställer ultimatum om andra kandidater för sin egen medverkan, går det däremot nog mot enheten.

Och fastän retoriken, som du påpekar, är god, och viljan kanske också finns, tror jag ändå att de reella möjligheterna till enhet och enighet är magra. Tyvärr.

Kalle af sa...

När jag läser om min senaste kommentar, ser jag att den kan tolkas som om jag anklagar kollega Johan för det ultimatum som fick mig petad. Det har jag aldrig menat. Jag vet var ultimatumet kom från, och det var inte Johan, utan en annan kollega, som högg kniven i ryggen på mig.