Kollega Kirsi fick foten!

Strömfors församling är en av de f.n. fem (från årsskiftet sju) som ingår i Lovisanejdens kyrkliga samfällighet. Arbetsklimatet där har varit ansträngt under kyrkoherde Kirsi Oksanens tid, alltså sedan 2011. Tvister mellan kyrkoherden och de anställda och mellan kyrkoherden och de förtroendevalda har tyvärr varit vardagsmat. Kyrkoherden har gjort sitt bästa för att komma åt de ekonomiska problemen i församlingen, men hennes metoder har inte varit uppskattade av alla.
Idag har domkapitlet i Helsingfors stift, dit församlingen hör, fattat det tunga beslutet att säga upp khde Oksanen från hennes tjänst. Pastor Antti Yli-Opas tar över som t.f. kyrkoherde från måndag 2.6, meddelar domkapitlet. Också Östra Nyland och Loviisan Sanomat publicerade nyheten 28.5.14.

Att en präst med ordinarie tjänst som kyrkoherde eller kaplan blir uppsagd är närmast oerhört och sker i allmänhet endast i fall av grovt missbruk, lagbrott eller fullkomlig olämplighet och inkompetens. [Uppdatering: Som en av kommantatorerna påpekar, luckrades reglerna upp något i fjol. Ovanligt är detta dock fortfarande.] Vad det i detta fall egentligen är frågan om meddelar domkapitlet inte, vilket kan vara förståeligt med tanke på integritetsskydd och liknande. Men fastän jag från sidan har kunnat följa med situationen, skulle jag bra gärna vilja veta mer om motiveringarna till detta väldigt hårda beslut.
Jag sörjer med kollega Kirsi, för hon har det verkligen inte lätt, samtidigt som jag hoppas att min grannförsamling nu när en faktor försvinner kan få möjlighet att helna från de konflikter som har skakat den under de gångna åren.

Kyrie eleison!

Uppdatering: Mer i media:
yle.fi 29.5.14

Uppdatering 30.5.14: För att skydda mig själv kommer jag inte att kommentera mer i denna fråga.

Veckans anekdot: Valpdoft

Det är ett misstag att gå och titta på en valpkull.
Om man inte redan har beslutat sig för att skaffa hund, alltså.

På försommaren 1997 besökte min fru och jag en uppfödare som hade en kull med franska bulldoggsvalpar. Vi skulle bara titta... och sedan hade vi Simson tills han dog år 2006.
Jag bara kunde inte motstå en liten svart hanvalp som satt på min mage, vred på huvudet från sida till sida medan den tittade på mig och tycktes säga: "Vem är du? Är du min nya husse?"
Jag kunde bara svara: "Ja! Ja! Det är jag!"

När vi tog spårvagnen tillbaka från Berghäll träffade vi en hund som snusade och snusade och snusade på oss. Dess husse och matte såg på med stora ögon, för så brukade den aldrig göra.
Mysteriet klarnade när vi berättade att vi hade varit och sett på valpar. Vi kunde själva känna hur stark valplukten var i kläderna, på händerna och i ansiktet... 

Veckans anekdot: Golfkärrorna på Malm

För en tid sedan hade jag en jordfästning på Malms begravningsplats i Helsingfors. Det var länge sedan jag var där senast - ja, jag undrar om jag har varit på Malm sedan jag flyttade till Borgå 2002!
I det stora hela var allt sig likt, men vissa små förändringar hade förstås skett. Exempelvis fanns det nu ett par golfkärror vid kapellen. Ni vet, sådana där elektriska små billiknande fordon som används på golfbanor av golfare som vill undvika för mycket motion.
Malms begravningsplats är om inte den största, så en av de största, i Finland. Den är närmare två kilometer lång och kanske en kilometer bred, så äldre anhöriga kan ha behov av kärrorna, liksom också vaktmästarna, vilkas arbetstid annars går åt till att ta sig från ställe till ställe.
Och helt onaturligt är det väl inte med golfkärror på en begravningsplats. På golfbanor används de till att ta sig från hål till hål. Samma användning har de väl på en begravningsplats.

Trots datumet är detta förresten inget aprilskämt... 

Ett politiskt gräl

Jussi Pajunen och Harry Bogomoloff grälade.
- Den här stan är inte stor nog för oss båda!
- Nej just det! Vi måste nog annektera Sibbo!

Egen produktion. Beklagar.

Ecumenical News International News Highlights

Indian forum says state agencies colluded in anti-Christian violence
New Delhi (ENI 25.8.10). A "people's tribunal" that heard testimonies from victims of anti-Christian violence in India's eastern Orissa state in 2008 has criticised state agencies for aggravating the suffering of those caught up in the attacks. "There is a shocking level of institutional bias on the part of state agencies (including police) leading to their collusion in the violence, connivance in efforts to block the subsequent process of justice and accountability," declared the jury in New Delhi at the end of the unofficial 22-24 August National People's Tribunal on the violence in Orissa's Kandhamal jungles.

Italian Protestant denominations approve same-sex blessings
Rome (ENI 30.8.10). The joint synod of Italy's Waldensian and Methodist Protestant churches has, as the denominations' highest governing body, agreed to authorise the blessing of same-sex couples in church under certain conditions. Synod president Marco Bouchard described the 26 August decision as "a clear and firm step forward that needs to be placed into a context that will be better defined, especially the relationship between churches and homosexual couples". The synod statement said, "The words and practice of Jesus, as seen in the Gospel, call us to welcome each experience and each choice marked by God's love, freely and consciously chosen." Before the synod, a group of Waldensians including a member of the Italian parliament, Lucio Malan, took out a paid advertisement in the Protestant weekly newspaper Riforma, warning that same-sex blessings risked splitting the churches, and affecting ecumenical relationships.

US Presbyterian cleric plans to appeal same-sex marriage ruling
New York (ENI 30.8.10). A retired California Presbyterian minister, rebuked on charges that she violated her ordination vows by marrying same-sex couples, plans to appeal against a ruling that she said sent contradictory messages about the church's support of gay rights. "Who does the Presbyterian Church think we are?" said the Rev. Jane Adams Spahr, who is a lesbian. "We are they, they are us." The 27 August ruling by a court of the Redwoods Presbytery, a church district of the Presbyterian Church (USA) in Napa, California, rebuked Spahr for violating church policy on same-sex marriage by conducting marriage ceremonies for couples between June and November 2008. Same-sex marriage was already legal in California then. Still, the court commended Spahr for "her prophetic ministry that for 35 years has extended support to 'people who seek the dignity, freedom and respect that they have been denied'". The court called upon the Presbyterian Church "to re-examine our own fear and ignorance that continues to reject … inclusiveness" and it noted that the denomination's own rules offer "conflicting and even contradictory rules and regulations that are against the Gospel".
Previously on this blog 2.10.07, 23.6.08, 18.8.10.

Trust is needed, says Finland's first female Lutheran bishop
Helsinki (ENI 13.9.10). Finland's first female Lutheran bishop has been consecrated at a service in Helsinki Cathedral at which she said that both Church and society need to strengthen trust. "People long for trust," Bishop Irja Askola said in a sermon at her 12 September consecration. "If … we cannot get into good terms in order to be able to communicate with those with different opinions, backgrounds or ways of life, we are on the way to destruction. Different opinions will not destroy us."
Previously on Karl's comments 3.9.10.

First woman to lead Church of Norway bishops
Oslo (ENI 21.10.10). The (Lutheran) Church of Norway has for the first time elected a woman as its presiding bishop, although her tenure is for an interim period, the Norwegian News Agency (NTB) reports. Bishop Helga Haugland Byfuglien of Borg is to succeed Bishop Olav Skjaevesland of Agder, who has held the post since 2006, the bishops' conference in Norway said. Byfuglien's term will end in mid-2011, as the Church of Norway then will have its first permanent presiding bishop based in the country's ancient ecclesiastical capital of Nidaros or Trondheim as it is known now.

US Catholics approve baptism accord with Reformed churches
Baltimore, Maryland (ENInews/RNS 19.11.10). The U.S. Roman Catholic bishops on has approved a mutual agreement with four Reformed Protestant denominations to recognize each other's baptisms as valid, a pact that was six years in the making. Gathered here for their annual autumn meeting, the bishops voted 204-11 to approve the baptism agreement with the Presbyterian Church (USA), the Reformed Church in America, the Christian Reformed Church, and the United Church of Christ, Religion News Service reports. Archbishop Wilton Gregory of Atlanta, chairman of the ecumenical and interfaith committee of the U.S. Conference of Catholic Bishops, called the agreement a "milestone on the ecumenical journey."

Finland's first woman bishop consecrated under boycott

The first Finnish woman to become a Lutheran bishop was Tuulikki Koivunen Bylund, who was consecrated Bishop of Härnösand in Sweden in November last year (as I noted at the time).
Now, the first woman has become bishop in the ELCF. Irja Askola has succeeded Eero Huovinen as Bishop of Helsinki, and was consecrated by our new Archbishop Kari Mäkinen in the Cathedral of Helsinki on Sunday, 12 September. As usual, the Archbishop was assisted by domestic and foreign dignitaries. Representatives from at least Sweden, Norway, Denmark, Estonia, Namibia, England, and Ireland were present in different roles.

Not all who are invited attended, however. The Lutheran churches of Latvia and Ingria (in present-day Russia) declined, apparently because of Askola's gender. Neither church ordains women; the Ingrians never have and the Latvians have stopped doing so.
Neither church admits to this being the reason, though. In Latvia, preparations for a synod in December apparently demanded such an effort that no-one could be sent to Finland for a Sunday in September. That will surely be quite a synod! The Bishop of Ingria simply declined without giving a reason, which naturally is more honest than the Latvians' pretext.

Another ecumenical problem concerns the Church of England. Suffragan Bishop David Hamid, who represented the CofE in Helsinki, could not participate in blessing Askola with laying on of hands, since the CofE is still struggling with the decision whether to consecrate female bishops or not. Hamid had other roles during the service, however.
The CofE will, apparently, not accept pastors ordained by Askola as priests in England, in accordance with the Porvoo Agreement. Lutheran pastors (such as I) that are ordained by male bishops are fully accepted in the Anglican churches of the Porvoo Communion (and vice versa, of course), but women bishops will pose a problem.
Which seems weird to me - but then, I'm not Anglican...

Kaksi kirkkoa ei lähetä edustajaa Askolan vihkimykseen (Kotimaa 3.9.10)
Kotimaa: Osa kutsutuista ei tule naispiispan vihkimykseen (Helsingin Sanomat 3.9.10)
Utländska kyrkor bojkottar biskopsvigning (Hufvudstadsbladet 3.9.10)
Kyrkor bojkottar biskopsvigning (Dagen 3.9.10)

Previously published on Karl's comments.
Slightly edited.

Regnbågsmässa på fredag

Den finlandssvenska Regnbågsgudstjänsten ordnas i år för fjärde året i rad, 16.4 i samband med Regnbågshelgen 2010 i Helsingfors. Årets tema för gudstjänsten är O/NORMAL GUD och predikant är Tomas Ray, liturg Stefan Djupsjöbacka. Mässan börjar klockan 21:00 i Johanneskyrkan och efteråt ordnas kyrkkaffe på Regnbågsvänligt Café, Högbergsgatan 10 D.
Regnbågsmässan är ett inkluderande och inklusivt gudstjänstlaboratorium, med material ur befrielseteologi - den androgyna kroppsbönen Moder Vår-Fader Vår, utformad av Monika Pensar-Granroth och poesibön uppläst av Johan Brandt till Grevnäs, med text av Martti Lindqvist - ortodox tradition med reciterade hymner, samt sametradition med trumman som livspuls. Förbönen formulerar Bengt Nikander. Som befrielsesymboler och glädjefokus fungerar i år mull som öppnas av två jordemödrar och den röda livssymbol och rättvisesymbol som då ser dagens ljus. För solosången står Malena Björkgren.
Välkommen alla kön och identiteter, till en kväll för hjärtats ro och glädje!

Regnbågsmässan är ett samarbete mellan fyra instanser, Regnbågsankan, Johannes församling, Svenska enheten på Helsingfors kyrkliga samfällighet och Gemenskap.

Text: MPG

Yhteinen elämämme -kurssi

Yhteinen elämämme -kurssi on tarkoitettu samaa sukupuolta oleville pareille. Kurssi perustuu kirkon parisuhdetyön pitkäaikaisiin työmenetelmiin ja -kokemuksiin.
Keväällä 2010 toteutetaan kurssi Helsingissä sekä miehille että naisille eri ryhmissä. Miesten ryhmän vetäjinä toimii pastori Juha Malmisalo ja seksuaalipedagogi Juha Kilpiä ja naisten ryhmän vetäjänä Henna-Mari Kettusaari.

Kurssin kesto on viisi kertaa, tapaamiset ovat maanantaisin 15.2.-22.3.10 (ei 15.3) klo 18-20 Helsingin seurakuntayhtymän erityisnuorisotyön keskuksessa, Snellussa (Toinen linja 8).
Lisätiedot ja ilmoittautumiset kurssin vetäjälle: Henna-Mari Kettusaari, hkettusaari@evl.fi, perjantaihin 29.1.10 mennessä. Ilmoittautuneet haastatellaan ennen kurssin alkua. Osallistumismaksu 25€ /pariskunta.

Naamakirjasta löytyy kurssin tukiryhmä.

Lottas insändare om privata dagis

Min syster Lotta har skrivit en insändare som publicerades i Hufvudstadsbladet 6.6.09. Den behandlar förstås situationen i Helsingfors, men samma situation kan uppkomma också annanstans. Därför publicerar jag den, med hennes tillstånd, även här.

Hur prioriterar staden?
Nu ska vi föräldrar bli dagisföretagare, föreslår Helsingfors stad. Vilken befängd idé. Samtidigt som mammor anklagas för att jobba för mycket ska vi alltså lägga vår lilla fritid på att på amatörbasis sköta administrationen av ett dagis. Vem som helst inser att det är förnuftigare om vi låter proffsen sköta dagisen.
Resultatet kommer i stället att bli att vi blir tvungna att söka oss till stadens egna dagis, och när efterfrågan på dem ökar blir staden tvungen att skapa nya svenska dagisplatser. Hur kan det bli billigare, undrar jag.
Till saken hör att Barnavårdsföreningens dagis håller mycket hög standard. Åtminstone Arbetets vänners dagis, som är det dagis som jag har erfarenhet av, har t.ex. ett eget kök med god och näringsrik mat. Personalen är kunnig och vänlig, och jag ser bara fördelar med att dagiset är litet. Jag har också varit mycket imponerad av de resurser som Barnavårdsföreningen kunnat erbjuda barn med specialbehov.
Besparingarna verkar den här gången främst drabba de svenska dagisen. Men en jämlik service innebär tyvärr inte att de svenska och finska enheternas kostnader ska vara lika stora per barn – en jämlik service innebär att barnen får samma servicekvalitet per capita.
När staden försöker göra besparingar borde den göra det på något område där inte barn (eller andra svaga individer, t.ex. äldre eller handikappade) drabbas. Och om man ska spara, måste man välja ett objekt där man verkligen sparar, och inte bara flyttar kostnaderna från en post till en annan.
Tyvärr är det för sent nu, men kunde man inte i stället exempelvis ha firat invigningen av Nordsjö hamn i fjol med en budget på 32 000 euro. För de pengarna hade man fått en riktigt fin tillställning. Men festen kostade 732 000 euro! Hur prioriterar staden egentligen?

Charlotta af Hällström-Reijonen
tvåbarnsmamma, Helsingfors

Biskop Riekkinen goodwill-ambassadör mot homofobi

I söndags firades IDAHO - International Day Against Homofobia - som alltid firas den 17 maj, eftersom det är den dag då WHO strök homosexualiteten från listan över sjukdomar.
I samband med IDAHO ordnades olika evenemang runt om i världen. Ett som hölls i Helsingfors gav upphov till följande glädjande nyhet (citatet från Kyrklig tidningstjänst):

Biskop Wille Riekkinen [i Kuopio] utnämndes på söndag 17.5.2009 till goodwill ambassadör i arbetet mot homofobi. Föreningen ranneliike ry utnämner varje år en good will ambassadör vid 1705-evenemanget mot homofobi.
I motiveringen till erkännandet konstateras att biskop Wille Riekkinens offentligt öppna och positiva inställning till sexuella minoriteter och könsminoriteter visar att mänskliga rättigheter och jämlikhet är viktiga saker för honom. Genom åren har han inte dragit sig för att lyfta fram frågor som rör sexuella minoriteter. Han har talat offentligt om sin egen homoskräck och hur han bearbetat den samt försvarat människors rättighet att vara sig själva.
Enligt ranneliike ry möjliggör biskop Wille Riekkinens utnämning till 2009 års goodwill ambassadör i arbetet mot homofobi en ny början för att främja toleransen mellan kyrkan och sexuella och könsminoriteter.
I motiveringarna konstateras att man i evangelisk-lutherska kyrkan i Finland redan är en god bit på väg i rätt riktning längs toleransens och jämlikhetens väg, men att man ännu har en lång väg att vandra.

Grattis till biskop Wille för utmärkelsen, och grattis till ranneliike för ett utmärkt val!

Media:
Homofobian vastaisen työn hyvän tahdon lähettilääksi piispa Wille Riekkinen (ranneliike.net 17.5.09)
Biskop Riekkinen utnämndes till goodwill ambassadör i arbetet mot homofobi (Kyrklig tidningstjänst 18.5.09)
Piispa Riekkinen nimitettiin homofobian vastaisen työn hyvän tahdon lähettilääksi (Kirkon tiedotuskeskus 18.5.09)
Biskop Riekkinen utnämndes till goodwill ambassadör i arbetet mot homofobi (Kyrkpressen 18.5.09)
Riekkinen nimitettiin homofobian vastaisen työn hyvän tahdon lähettilääksi (Kotimaa 18.5.09)

Rasistiska incidenter i lokaltrafiken

I gårdagens nummer av Hufvudstadsbladet (tyvärr bara i papperstidningen 14.5.09, s. 3) ingick en nyhet om att polisen söker

en man som knuffat ut en åttaårig flicka ur ett närtåg i Esbo centrum. Enligt polisen låg det rasistiska skäl bakom. [...]
Incidenten inträffade [...] på tisdagseftermiddagen. Mannen var på väg ut ur tåget då flickan skulle stiga på.
Mannen började då skymfa henne med kränkande ord och hade sedan knuffat ut flickan ur vagnen.

Detta är naturligtvis mycket upprörande och helt oacceptabelt. P.g.a. flickans ålder ser dessutom polisen brottet som mycket grovt. Bra så.

Själv blev jag påmind om en incident som inträffade i Nordsjö i östra Helsingfors, och som jag själv bevittnade.
Jag hade varit på något hembesök och tog bussen tillbaka till Matteuskyrkan i Östra centrum, där jag då jobbade. När vi var på väg genom ett område med rätt mycket mörkhyade invånare, stannade bussen vid en hållplats, och några passagerare steg på. Den siste som ville stiga på var en mörkhyad pojke på kanske tio år, som just då han skulle stiga in i bussen tvekade lite och kände efter om han hade biljett. Chauffören utnyttjade tillfället till att smälla igen dörren i ansiktet på honom och köra sin väg. Pojken såg närmast chockad ut.
Jag och andra i bussen blev mycket upprörda. Jag frågade efter chaufförens namn, men han vägrade ge mig det, och hänvisade till att bussens nummer skulle räcka till att identifiera honom om jag ville göra ett klagomål. Och det ville jag, och det gjorde det.
Jag kontaktade bussbolaget och talade med chaufförens förman. Denne tog upp frågan med chauffören, som påstod att han hade väntat men att pojken inte hade velat stiga på. Förmannen kontaktade mig på nytt och berättade detta, och jag sade min åsikt. Påståendet var naturligtvis en ren lögn, som kom ur ett behov av att rentvå sig och rädda sitt skinn. Dessutom framförde jag som en graverande omständighet det faktum att pojken var mörkhyad, och att det antagligen fanns rasistiska motiv bakom chaufförens handlande. Förmannen lovade ge en tillsägelse åt chauffören, vilket förstås var så mycket som man kunde hoppas på i ett fall som detta. Till skillnad från Esbo-fallet blev ju ingen skadad eller så.
Men jag hoppades ändå att något liknande inte skulle förekomma. Åtminstone inte på en tid. Åtminstone inte i det bolaget.

Infopaket om helgon på nätet

En god vän som är bibliotekarie i Helsingfors informerade mig om att Helsingfors stadsbibliotek har s.k. temapaket, kommenterade listor över böcker och internetlänkar kring ett särskilt tema, och att hon har gjort ett temapaket om helgon som har publicerats på Helsingfors stadsbiblioteks hemsida.

Allt sedan urkyrkans tid har berättelser och legender om helgon spelat en viktig roll i det kristna livet och kyrkor får ofta namn efter ett helgon. I dagens protestantiska och sekulariserade Finland är Lucia kanske det helgon vi känner bäst till, men bland helgonen finns det många andra intressanta livshistorier. Har du t.ex. hört om Johannes Jussoila från Raumo eller Islands skyddspatron den helige Thorlak?

Jag måste medge att både Johannes Jussoila och Thorlak var okända storheter för mig...

Temapaketet har också översatts till finska.

Regnbågsmässa i Helsingfors 17.4.09

Det kom ett mejl:

Varmt välkommen! - Tervetuloa!

Den finlandssvenska Regnbågsmässan firas i år i Johanneskyrkan i Helsingfors, fredagen 17.4 klockan 21:00. Temat är "Han går med oss - Livet får färg". Hoppas du kan komma. Vi ska också göra kontextuell kroppsbön och uppmärksamma Day of Silence, dag mot glåpord och mobbning av sexuella minoriteter. Predikar gör Heidi Jäntti. Efteråt nattkalaskaffe & housewarmingparty på Högbergsgatan 10 D, Regnbågsvänligt Café Hörnan.

Vietämme suomenruotsalaista Sateenkaarimessua Johanneksen kirkossa, perjantaina kello 21:00. Tulethan? Teemana on "Hän kävelee vierellämme, ja elämän kaikki värit tulevat eloon". Heidi Jäntti saarnaa. Teemme myös yhdessä ruumiillisuuden rukouksen ja huomioimme Day of Silence-päivää. Jälkeenpäin yökahvit ja housewarmingparty Sateenkaarikahvilassa, Korkeavuorenkatu 10 D.

Sateenkaarimessu on osa jokakeväistä Sateenkaariviikonloppua - Regnbågshelgen.

www.regnbagsankan.fi
www.yhteys.org

Näkemisiin - Vi ses!

Monika Pensar-Granroth
Gemenskap & Regnbågsankan

Partti: "Antigay-kyrka får folk att skriva ut sig"

Pastor Jaana Partti arbetar i Kallion seurakunta (Berghälls församling) i Helsingfors, och har regnbågsfolket som sitt arbetsområde. Hon är den enda prästen inom Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland som har detta specifika ansvarsområde. Vi är ju flera som sysslar med sådant av och till - men inte som hon.

Kyrkans inställning till homosexuella är en orsak till att folk skriver ut sig, säger Partti i Helsingfors kyrkliga samfällighets tidning Kirkko & Kaupunki. Hon kräver att den Evangelisk-lutherska kyrkan offentligt skall be om ursäkt för sitt sätt att behandla homosexuella personer.
Biskopsmötet grundade en arbetsgrupp år 2005 för att utarbeta ett betänkande om kyrkans ställningstagande till homosexualitet. Betänkandet torde bli klart i slutet av mars i år, och biskopsmötet kommer att behandla frågan nästa år, 2010. Processen tar enligt Partti alldeles för länge, för snart är det för sent att rädda situationen.

Jag tror att Partti mycket långt har rätt. Om kyrkomötet tar ställning för de homosexuellas rättigheter, kommer konservativa att skriva ut sig ur kyrkan; tar kyrkomötet ställning mot, är det de liberala som sticker. Som det nu är, när kyrkan haltar på båda benen, läcker den åt både höger och vänster.
En viktig fråga i sammanhanget är om vi vill ha en folkkyrka eller en föreningskyrka. Vill vi att alla finländare i princip ska kunna stå inom räckhåll för Guds Ord, eller vill vi att endast de som tror på ett visst sätt ska göra det?
Men allra viktigast är förstås frågan om rättvisa och om nåd. Har kyrkan råd att upprätthålla ett ojämlikt system och på så sätt förvägra en människogrupp den nåd som Gud har lovat alla sina barn? Det anser jag att den inte har. Därför delar jag Parttis farhågor.

Sateenkaaripastori: Kirkon pyydettävä homoilta anteeksi (Kirkko & Kaupunki 18.2.09)
Regnbågspräst kräver ursäkt av kyrkan (Österbottens Tidning 18.2.09)

Kjell Ewalds är död

Min vän Kjell Ewalds, journalist, radioprofil och lekholmsvän, har avlidit i en ålder av 55 år. Han dog på torsdagen den 29 januari på Mejlans sjukhus i Helsingfors efter en sjukdomsattack. Kjell var gift med Susan Haraldson, som är ledande pastor i Andreaskyrkan.
Själv lärde jag känna Kjell närmare inom International Evangelical Church (IEC) under studietiden. Vi medverkade bl.a. båda i pjäsen Silent Seekers, som sattes upp av IEC och regisserades av Sue Haraldson; vi spelade bl.a. buffliga finska poliser, stor kroppshydda som vi båda hade. Jag träffade också henne som nu är min hustru i samband med den pjäsen, så den har haft stor betydelse för mig.

Kjell gjorde sitt livsverk inom journalistiken med betoning på livsåskådningsfrågor. Han arbetade med de flesta finlandssvenska tidningar, bland andra Senapskornet, Ajour, Fredsposten, Gillebladet, Borgåbladet, Kyrkpressen och Helsingfors Extra.
På Yle blev Kjell Ewalds känd för programmen Öppna landskap och Sökaren som nådde stora lyssnarskaror 1987-94. Han verkade vid Radio Dei sedan kanalens grundande 1997 till sin död.
Kjells sista önskan var att veckoslutets program skulle sändas i vanlig ordning i Radio Dei, Country Gospel på lördag kl. 10 och Stadens ljus på söndag kl. 10 med repris på tisdag 23 och 23.30. Han planerade då att sända ett minnesprogram med Alf Robertson som dog på julafton. Nu blir det ett minnesprogram i dubbel bemärkelse.

Vila i frid.

Johannes Regnbåge

Jag fick en inbjudan till en glädjande grupp på Facebook. Det glädjande var väl inte själva gruppen utan det som den gjorde reklam för - ett regnbågscafé i den församling där jag själv växte upp!
Gruppens beskrivning låter så här:

Inför Gud får vi alla vara oss själva. Men hur är det i församlingen? Många homosexuella, bisexuella och transpersoner har upplevt att kyrkdörren känns tung; att singelverksamheten är avsedd för någon annan eller att man inte platsar i lovsångskören som basstämmig transvestit. Andra kanske bara längtar efter nya inslag i församlingens verksamhet.
Från och med nyåret blev tre helsingforsförsamlingar Johannes, och då passar vi på att köra igång Johannes Regnbåge – en svenskspråkig caféverksamhet för alla mångfaldsmänniskor som någonsin varit osäkra på om dom verkligen duger. Homo, bi, queer eller hetero; kvinna, man, cis eller trans eller inter – eller inte riktigt säker? Det spelar ingen roll. Du är välkommen som troende eller tvivlande, ung eller gammal, handikappad eller ej och oberoende av om du kan köpa hudfärgade plåster i butiken. Vi vill skapa en stämning där du får vara med som du är på riktigt.
Verksamheten sker i samarbete med föreningen Regnbågsankan i Hörnan, Högbergsgatan 10 (spårvagnshållplats Johanneskyrkan på linje 10), varannan torsdag 19-21, med start den 15 januari.
Övriga cafékvällar under våren 2009 blir den 29 januari, 12 februari, 26 februari, 12 mars, 26 mars, 23 april och 7 maj. På grund av skärtorsdagen uteblir Johannes Regnbåge den 9 april.
Välkommen med!

Äntligen! Tack Anders och alla andra som har arbetat för detta!
Om jag själv kommer att ha möjlighet att ta mig till Helsingfors en torsdag kväll är sedan en helt annan fråga...

Malms flygfält ska bevaras, inte flyttas!

Helsingfors stad driver på en flytt av Malms flygfält (som alltså ligger i Helsingfors) och tycker att det borde flyttar till Backas i Borgå (strax norr om Kullo). Detta var en viktig fråga för många borgåbor i senaste kommunalval. Alla kandidater på sfp:s lista (inklusive jag) uttalade sig mot ett flygfält i Borgå.
På Facebook finns en "cause" med rubriken Save Malmi Airport - Pelastakaa Malmin lentokenttä (med den nutida finländska finsk-engelska tvåspråkigheten...). Eldsjälarna bakom projektet har en hemsida på adressen pelastamalmi.org, där man också kan skriva på en medborgaradress mot flytten.

Varför jag är intresserad? Nå, om flygfältet förblir i Malm, så kommer det inte till Borgå...
Också Helsingfors vinner förresten på saken. Det är svindyrt att sanera (och påla!) området innan man kan bygga där, bostäderna blir knappast grymt populära där mellan motorvägarna - och staden undviker att göra bort sig ytterligare en gång, som den gjorde i Sibbo-affären!

Pakolaisen poika pakolaisista

Ollessani ehdokkaana eduskuntavaaleissa Helsingin vaalipiirissä joskus 1990-luvulla, tapasin tietysti kaikenlaista väkeä kaikenlaisine mielipiteineen. Koska olin silloinkin rkp:n listoilla, sain vastatakseni puolueen pakolais- ja maahanmuuttajamyönteisyydestä. Tuli kaiken maailman rasistista herjaa ja lokaa, mikä tuntui valitettavalta muttei yllättävältä.
Yllättävä oli sen sijaan erään vanhemmanpuoleisen miehen mielipide. Hän sanoi suurinpiirtein näin: ”Karjalaiset evakuoitiin sodan jälkeen. Siksi meidän ei tarvitse ottaa vastaan pakolaisia.”

Minun isoäitini evakuoitiin kaksi kertaa Karjalasta. Talvisodan jälkeen hän sai mukaansa kaksi tytärtä (äitini oli alle vuoden) ja miehensä, jatkosodan jälkeen kolme tytärtä muttei miestään, joka oli kaatunut nuorimman ollessa puolivuotias.
Kun isoäiti viitisenkymmentä vuotta myöhemmin oli mainitsemassa äidilleni vanhimman tätini eläkkeellejäämisestä, hän aikoi käyttää sanaa ”pensionerats” (jäänyt eläkkeelle). Kieli kuitenkin vanhuksella lipsahti, ja hän sanoikin ”evakuerats” (evakuoitiin). Hän huomasi heti erheensä, mutta jo sanan käyttö synnytti sellaisen tunnemyrskyn, ettei isoäiti pystynyt puhumaan moneen minuuttiin.
Minä olen siis pakolaisen poika (ei ”paholaisen”, vaikka on minusta sitäkin nimitystä käytetty). Minusta tämä edellyttää suurempaa - eikä pienempää! - ymmärrystä toisia pakolaisia kohtaan.

Uutisissa on mainittu, että turvapaikanhakijoiden määrä on kasvussa Suomessa. Tämä on valitettavaa, ei siksi että he tulevat tänne, vaan siksi että heillä on tarvetta tulla tänne. Heidän tilanteensa on siis sellainen että heidän on jätettävä kotinsa ja lähdettävä evakkoon. Meillä on yhtä vähän oikeutta käännyttää heitä kuin meillä oli oikeus jättää karjalaiset oman onnensa nojaan sodan jälkeen!

Kiintiöpakolaisista en halua tässä sanoa muuta kuin että Suomen nihkeä pakolaispolitiikka on häpeäpilkku!

Debatt och föredrag i november

Jag medverkar på Religionernas Kväll 20.11.08 kl. 18.00-20.30 på Luckan (Simonsgatan 8) i Helsingfors. Mitt inlägg har rubriken Bibeltro eller bokstavstro. Tillfället arrangeras av Regnbågsankan r.f., och förutom jag medverkar Ulf Särs, Liisa Tuovinen, Måns Bro och Marianne Backlén i panelen, som leds av Monika Pensar-Granroth. Katarina Näs håller inledningsorden.
Mer info på Monika Pensar-Granroths blogg och på Facebook.

En vecka senare står YKY i turen. Jag talar alltså på dess temakväll 27.11.08 kl. 18 i Nya Studenthuset i Helsingfors, närmare bestämt i mötesrummet Cajsa, Mannerheimvägen 5 B, 4. vån. Min rubrik den gången är Homosexualiteten, kyrkan och jag.

Vi ses!

Stor nyhet: En politiker tar sitt ansvar

Något ovanligt har skett i republiken Finland!

Statssekreterare Stefan Johansson (sfp) har i fyllan och villan tafsat på kvinnors bröst på en mottagning på svenska ambassaden för ett par veckor sedan. Detta är tyvärr inte ovanligt, och bör fördömas på det kraftigaste. Det vill jag vara entydig om.
Solveig Arle, t.f. chefredaktör på tidskriften Ny Tid, var ögonvittne till händelsen och tipsade Hufvudstadsbladet om saken. Enligt den i TV-nytt intervjuade Arle var Husis var märkligt nog inte intresserat, för "sådant händer ju hela tiden" (fast Husis förnekar denna variant av händelserna). Därför skrev Arle om saken i sin ledare i Ny Tid denna vecka. Jag håller med t.ex. Katarina Gäddnäs' bloggkommentar om detta.
Då Johanssons förman, minister Stefan Wallin (sfp) fick reda på händelsen, blev situationen ohållbar för Johansson. Han hade redan tidigare bett sina offer om ursäkt, och avgick igår (på Svenska dagen) med omedelbar verkan. Visserligen inte omedelbart efter klavertrampet, utan först efter att ha blivit fast, men ändå.

Och det är här som det ovanliga kommer in. Att en person i offentlig ställning gör bort sig är inget nytt, men att han verkligen tar konsekvenserna av det skedda är uppfriskande och uppmuntrande. Det visar å ena sidan att Johansson är en rakryggad man med integritet som tar ansvar för sina klavertramp, och det visar å den andra att det politiska klimatet i landet håller på att förändras.
Vilket inte är en dag för tidigt - Kekkonen-erans skyfflanden under mattan med utrikesminister Karjalainens alkoholproblem eller statsminister Lipponens uttalanden om att han tar det politiska ansvaret för vad det nu var, utan att något hände, är tecken på ett sjukt och ogenomskinligt system. Kanske vi nu får se verkligt ansvarstagande?

Vi politiker måste förstås se till att vi beter oss ordentligt - men det skadar inte heller, förstås...