Uppdrag Granskning: Bögbotarna

Dert grävande aktualitetsprogrammet Uppdrag granskning i Sverige har här senast (28.5.14) tagit sig uppdraget att granska Svenska kyrkan, och specifikt den minoritet av prästerna som inte helt håller med om att homosexualitet är OK, att det inte är en sjukdom och att man inte behöver bli botad från den. Redaktionen sände ut en av sina medlemmar till prästerna, och han påstod sig heta Calle Larsson, vara homosexuell och inte vilja vara det. Och så filmade han deras samtal med dold kamera.

Några små kommentarer till det som kom fram i programmet.
1. Prästernas själavårdsteknik är både intressant och beklämmande. När någon säger att DETTA är mitt problem, måste man förstås utgå från den problemställningen, men det är nog ytlig själavård att gå med på problemställningen sådär direkt.
Fastän någon säger sig känna skuld för något kan man inte direkt förkunna förlåtelse, utan måste först kolla om det verkligen är skuld och inte bara skuldkänslor, vilket är något helt annat. I så fall är det känslan som måste bearbetas och inte den icke-existerande skulden.
I det aktuella fallet är problemet ju inte att den unge mannen skulle vara homosexuell, utan att han har problem med sin homosexualitet. Det är hans attityd till sig själv som själavården borde bearbeta, inte hans sexualitet som sådan. Att prästerna missade detta ger inte ett särskilt professionellt intryck.
2. På förhand var det mycket hallå om att samtalen inspelades med dold kamera. Det ansågs bryta mot tystnadspliktens grund. Och visst är smygmetoder av detta slag suspekta och kontroversiella.
Tystnadsplikten är dock till främst för att skydda konfidenten, inte prästen. Prästerna fick (efteråt) klart förklarat för sig att själavårdssamtalet inte var äkta och att "Calle Larsson" inte existerar. Att de vägrade kommentera fallet också efter att det framkom att det var fejk är inte godtagbart; i det skedet finns det ingen konfident att skydda, utan de skyddar bara sitt eget skinn. Vilket kanske i och för sig måste vara dem tillåtet. En av dem blev avstängd från sin tjänst, så visst hade de något att förlora.
3. Sedan är det ju bara tre präster som gjorde detta. Jag vet inte hur många präster som finns i Svenska kyrkan, men det måste ju vara hundratals, om inte tusentals. Varje fall är förstås för mycket, men en viss proportionalitet bör också finnas. Och Svenska kyrkan är ju minsann inte det värsta exemplet på övergrepp - där finns det ju t.o.m. ett beslut från kyrkomötet att "helanden" av homosexuella inte är tillåtna. Så är det minsann inte överallt!

Media:
Präster i Svenska kyrkan försöker ”bota” homosexuella (svt.se 27.5.14)
Fejkad själavård på tv skapar upprörd debatt (Kyrkans Tidning 28.5.14)
Gayvänlig kyrka - med en bit kvar att gå (Kyrkans Tidning 28.5.14)
”Jag önskar att vi kunde titta på vad vi menar med att ’alla är välkomna’” (Kyrkans Tidning 28.5.14)
RFSL: Svenska kyrkan måste ta avstånd (svt.se 28.5.14)
”Svenska kyrkan inte värst” (svt.se 28.5.14)
”Tack för att ni avslöjar homofientligheten, UG” (Lars Gårdfeldt på svt.se 28.5.14)
Om Uppdrag granskning: "Inga svavelosande predikningar om synd och straff" (ledare i Dagen 28.5.14)
Präst tas ur tjänst efter Uppdrag gransknings "Bögbotarna" (Dagen 29.5.14)
Präst tas ur tjänst efter tv-granskning (svt.se 29.5.14)

Sydafrika: Tutu motsätter sig "homofob gud"

Den välkända sydafrikanska ärkebiskopen Desmond Tutu fick Nobels fredspris för sitt engagemang mot apartheid. Han har kallats "landets moraliska samvete". Nu är han lika engagerad i kampen för de homosexuellas rättigheter.
I många länder i Afrika och på andra håll är homosexualitet eller homosexuella handlingar olagliga och straffbara med fängelse eller t.o.m. dödsstraff. I Sydafrika är de lagliga efter apartheidregimens fall, men attityderna lämnar mycket övrigt att önska. Homosexuella trakasseras, attackeras och mördas utan att myndigheterna har kunnat stoppa våldet.

Enligt BBC (26.7.13) säger Tutu, 81, att han hellre skulle fara till helvetet än att tillbe en homofob gud.
Det är förstås rätt drastiskt, men jag förstår honom väl. Om inte vi kristna kan gå i bräschen för medmänsklighet och kärlek till nästan, är det illa ställt.

Nyheten finns också på bl.a. YLE, Iltalehti, Huffington Post och OnTop.

Frågespalten LXXV: Sexuell läggning vs handlingsmönster

Den sista frågan i frågeklustret (Frågespalten LXII-LXIV) löd:

Hur svarar man dem som hävdar att homosexualitet handlar om handling och inte om läggning, utan att vi alla är skapta heterosexuella? Vad säger jag till dem som hävdar att jag kan be till Gud att Gud tar bort min bisexualitet?

Att det inte skulle vara frågan om läggning när det gäller homosexualitet är en föråldrad syn, medicinskt sätt. Det är som att påstå att lunginflammation inte beror på bakterier, utan på att man har andats kall luft, eller att mentala sjukdomar beror på onda andar och skall botas med förbön och aga.
De fall där homosexuella har ”botats” handlar bl.a. om att de inte egentligen var homo- utan bisexuella och därför kunde styra sin åtrå till personer av det andra könet, precis som heterosexuella kan styra bort sin åtrå från sådana som är t.ex. gifta. Läggningen ändrade alltså inte, utan bara handlingsmönstret.
Det kan också handla om att gå in i en livslögn (”in i garderoben”), ofta också inför sig själv. I många fall sker ”återfall”, där sådana som har haft ett homosexuellt beteende, men gifter sig med en av motsatt kön och t.o.m. får barn, sedan inser att hen trots allt är homosexuell. Detta leder till stor tragik i familjen, oberoende av hur situationen löses.

Om någon anser att din bisexualitet är en förvridning av din personlighet (eller hur de nu uttrycker saken), så finns det förstås alltid möjlighet att be till Gud. Men att Gud skulle ändra en persons sexuella läggning (inte bara handlingsmönster) är lika sannolikt som att Han låter ett amputerat ben växa ut igen. Jag säger inte att det skulle vara omöjligt, för ingenting är omöjligt för Gud, men jag har aldrig någonsin varken hört eller sett något sådant.
Och fast det inte är omöjligt, är det åtminstone onödigt, anser jag.

"Ge stryk åt bögen!"

Johan, en bekant sedan många år både i det s.k. "verkliga livet" och på Facebook, tog sig härom dagen en kvällspromenad hemma i Esbo. Han träffade en man som råkade veta att Johan är homosexuell. Och det kunde ju inte tillåtas.
Johan syddes med tolv stygn. (Uppdatering: Se vad han själv skriver på QX.)

När den bifogade bilden publicerades på Facebook, var upprördheten bland Johans bekanta naturligtvis stor. Alla fördömde det inträffade, uttryckte sympati och välgångsönskningar åt Johan och ansåg att gärningsmannen bör bli bestraffad av lagen. Allt detta är naturligt och lätt att hålla med om.
En av kommentatorerna gick dock för långt, när han menade att gärningsmannen borde "skräpphängas", som det heter, alltså hissas upp från sina könsorgan. Naturligtvis är reaktionen förståelig, inte frågan om annat, men om vi besvarar hat med hat, orättvisa med orättvisa och våld med våld kommer världen aldrig att komma ur den onda cirkel den befinner sig i.
Hat skall fördömas, orättvisor skall rättas till och våld skall bestraffas enligt lagen - men hämndaktioner med övervåld gör bara saken värre.

Jag önskar dig gott tillfrisknande, Johan - och jag hoppas att du skall komma igenom denna traumatiska händelse utan fysiska eller psykiska ärr!

Skratta eller gråta?

Ibland vet man inte om man ska skratta eller gråta. Min tumregel är att det är bättre att skratta. Det är roligare att gråta, och i allmänhet ändrar ingendera på situationen ändå.

Ta som exempel nyheten som kom i somras från staden Hazard i Kentucky, USA. Där verkar det vara en verklig fara (eng. hazard) att vara icke-hetero.
En grupp med människor kom till den (obs!) kommunala simhallen för att simma och ha det trevligt. Det gjorde säkert många andra också den dagen. Till gruppen hörde några förståndshandikappade. De är ju oftast snälla och trevliga människor, ja, ibland rena änglar, men kan förstås verka lite skrämmande om man inte är van. Desto större orsak då för handikappade att söka sig ut bland folk, så alla kan vänja sig vid att vi alla är olika - förutom att också handikappade förstås har rätta att leva ett gott liv enligt sina förutsättningar.
Två av dessa förståndshandikappade var ett homosexuellt par. En tekniker (!) som jobbade i simhallen kom fram till gruppen och hävdade att han hade rätt att slänga ut dem från simhallen, eftersom han dessutom representerade ägarna och homosexualitet inte var tillåtet enligt Bibeln. De förståndshandikappade kommuninvånarna ägde förstås den kommunala simhallen lika mycket som de anställda, men de blev likafullt utslängda.
En misstanke som jag fick när jag läste detta är att deras handikapp också spelade in. Om de ogästvänliga anställda skulle ha hänvisat till det skulle de dock i allas ögon ha varit just så fördomsfulla och bigotta som de är, men genom att hänvisa till homosexualiteten och Bibeln fick de väl en hjältegloria bland andra fördomsfulla.

Ska man skratta eller gråta? Jag vet inte. Kan någon hjälpa mig?

Two gay men forced to leave a government recreational facility in Hazard, KY (Kentucky Equality Federation 13.6.11)
Gay Men Kicked Out of Public Pool in Kentucky and Official Cites 'The Bible' as Reason (Towleroad 13.6.11)
Bible cited as reason for kicking gay men out of public pool (The Raw Story 14.6.11)
Media Update - Hazard Pavilion and Berea City Ordinance Hearing (Kentucky Equality Federation 14.6.11)
Bible Doesn’t Allow Gay Men to Enter Kentucky Swimming Pool (Aqurette 15.6.11) 

"It's the fault of the gays!"

Earlier this year, I linked to a song on YouTube, called Bögarnas fel (The fault of the gays). This satirical song is written and performed by the Swedish comic group Grotesco, and I just loved it.
It has different people relating their woes and ascribing them to the gays. Some examples (my translation):
"My son killed four people with a hunting rifle, but somehow I feel it's the fault of the gays."
"My upbringing has made it impossible for me to be psychologically sound, but my family all agree: it's the fault of the gays!"
"The European Song Contest never seems to end, and it's the fault of the gays!"
Then enter a nun, a Moslem, and an orthodox Jew, all in distinctive garb, and sing about how all fundamentalism and all religious wars actually are the fault of the gays. It is rather hilarious, but unfortunately, of course, this satire is too close to the truth. Not that these things actually are the fault of the gays, I mean, but that this oratory is used far too often. There are preachers, for instance, who warn Sweden of earthquakes, floods and other calamities as divine retribution for a too permissive attitude tiwards homosexuality.
As I said, I loved this song. Except, perhaps, that the tune is so catchy, that it will ring in your head for a very long time...

I bring this up, because this song recently created some controversy. Grotesco performed it in the popular TV show Allsång på Skansen, a sing-along program aired from Skansen in Stockholm. As might have been expected, some people found it objectionable. Especially the satirical portrayal of Moslems, Jews, and Christians has been an irritant. The police are being asked to investigate whether the song contains hate speech.
The song does contain generalisations, to be sure. Not all Moslems, Jews, or Christians behave or talk as those portrayed. But some do, indeed, and it is those that are being satirized. We'll have to see what conclusions the investigation reaches.
I hope, however, that those objecting to the song take a good look in the mirror before taking legal action. The shoe is now on the other foot - are you sure that's not what irritates you? 

Cameroun: Roger Jean-Claude Mbede

L'arrestation en mars de Roger Jean-Claude Mbede, le verdict de culpabilité prononcé à son encontre, ainsi que sa condamnation à trois ans de prison pour homosexualité représentent une grave violation des droits à la liberté d'expression et à l'égalité, pourtant garantis par la constitution camerounaise, ont déclaré trois organisations des droits de l'homme dans un courrier adressé à trois hauts représentants du gouvernement camerounais.
L'article 347 bis prévoit que toute personne ayant « des rapports sexuels avec une personne de son sexe » risque jusqu'à cinq années d'emprisonnement. M. Mbede a été condamné après avoir reconnu son orientation sexuelle pendant sa garde à vue dans les locaux de la police. Or la loi sur l'homosexualité ne respecte pas les traités internationaux sur les droits humains qui, comme le définit la constitution camerounaise, doivent être directement appliqués dans le pays.

M. Mbede a envoyé un SMS à une connaissance pour convenir d'une rencontre le 2 mars 2011. Lorsqu'il est arrivé sur place, cette personne était accompagnée de policiers, qui l'ont placé en garde à vue. La police a interrogé M. Mbede, qui a admis être homosexuel. Selon la loi camerounaise, une personne ne peut être retenue en garde à vue plus de 48 heures sans être inculpée. M. Mdebe est resté sept jours à la gendarmerie du SED de Yaoundé avant d'être inculpé et transféré à la prison centrale de Yaoundé.
Il a comparu trois fois devant le Tribunal de première instance de Yaoundé. Le 28 avril, il a été reconnu coupable et condamné à trois ans d'emprisonnement. M. Mbede purge actuellement sa peine à la prison centrale de Yaoundé. Pour les militants camerounais, la sécurité physique de M. Mbede est menacée en raison de son orientation sexuelle.
« Le système pénal camerounais ne parvient pas à faire respecter les droits fondamentaux des personnes », a déclaré Yves Yomb de l'organisation Alternatives-Cameroun. « Dans d'autres cas, une simple accusation par un tiers peut être retenue comme soi-disant 'preuve' . L'existence de cette loi et son utilisation avec une telle impunité bafouent les libertés civiles dans le pays. »

En 2010, quatre organisations de défense des droits humains ont publié conjointement un rapport rassemblant des preuves sur les nombreuses violations des droits fondamentaux auxquelles les lesbiennes, les homosexuels et les bisexuels sont confrontés au Cameroun. Ce rapport traite de la détention arbitraire, du mépris du droit et de la condamnation sans preuve en application de l'article 347 bis. Il présente des cas d'abus sur des personnes placées en détention, avant le procès et en prison, par les membres de la police ou du personnel carcéral, dont des passages à tabac, des violences verbales et des actes de torture. Par ailleurs, des courriers adressés par des prisonniers aux autorités pour dénoncer les abus commis par les gardiens restent toujours sans réponse.
Les autorités pénitentiaires divulguent souvent aux autres prisonniers l'orientation sexuelle présumée des individus emprisonnés en application de l'article 347 bis. S'ensuivent alors constamment des menaces, de la violence et des insultes à l'encontre de ces derniers. Dans le rapport, il est donné l'exemple de prisonniers présumés homosexuels qui ont été battus et agressés sexuellement par des codétenus, sans avoir reçu la protection des membres du personnel carcéral, qui allaient jusqu'à encourager cette violence.

Human Rights Watch 17.5.11

IDAHO today!

Today, May 17, is the International Day Against Homophobia and Transphobia (IDAHO - no connection with the state in the USA). It is most easily celebrated by wearing something rainbow-coloured.
Wikipedia writes about the history of the day:

The idea of the Day was launched in 2004. The date of May 17th was chosen to commemorate the World Health Organization’s decision to remove homosexuality from the list of mental disorders in 1990.
By May 17th 2005, as a result of a year long campaigning effort, 24 000 people worldwide and reputed international organizations [...] had signed the appeal to support the IDAHO initiative.
In May 2005 already, activities took place on IDAHO in many countries in the world. First LGBT events ever were organized in Congo, China and Bulgaria.
Organizations in more than 70 countries in the world now invest International Day Against Homophobia and Transphobia as part of their annual mobilization plan. In some of them, the Day has become the major focal point or action.
IDAHO has now been officially recognized by the EU Parliament, Spain, Belgium, the UK, Mexico, Costa Rica, the Netherlands, France, Luxemburg and lately Brazil. It is also recognized by numerous local authorities across the world, like the province of Quebec, the city of Buenos Aires, etc.
In several countries like Argentina, Bolivia, Australia, Croatia, etc., national civil society coalitions have called upon by their authorities to have the Day recognized.

You'll find more information on dayagainsthomophobia.org.

Hjältars homosexuella förhållanden

Kyrkans Tidning (1.4.11) rapporterar: 

En ny biografi om Mahatma Gandhi har förbjudits i den indiske ledarens födelsestat. Och andra delstater väntas följa efter. Anledningen är bokens påstående att Gandhi hade ett homosexuellt förhållande.
Homosexualitet är fortfarande tabubelagt på många håll i Indien. Så när den Pulitzerprisade författaren Joseph Lelyveld lägger fram bevis för att landets store andlige ledare Mahatma Gandhi skulle haft ett homosexuellt förhållande, väcker det starka reaktioner.
I Gujarat där Gandhi föddes 1869 har man gått så långt att boken Great Soul förbjudits. Myndigheterna betecknar den som rent förtal och kallar den för hädisk. Och nu finns det risk att andra delstater kommer att följa efter och förbjuda boken, skriver BBC.

Trots publiceringsdatumet tror jag inte detta är ett aprilskämt. Själva sakinnehållet - om Gandhi verkligen hade ett homosexuellt förhållande eller inte - har jag naturligtvis ingen möjlighet att bedöma. Ändå påminner detta mig om vår egen debatt härom året då en animationsfilm antydde att marskalk Mannerheim skulle ha haft ett dylikt. För många var blotta tanken ett helgerån. Som om hans insatser för Finlands frihet - eller Gandhis för Indiens (se här) - skulle förminskas av det på något sätt!
Likaså får jag ju upprörda kommentarer på mina bloggar efter spekulationer om homoeroticism i Bibeln mellan t.ex. David och Jonatan, Rut och Noomi eller Marta och Maria. Jag kan inte bevisa att det är sant, men det kan inte heller motbevisas. Det enda som syns är vilken inställning olika debattörer har till sina medmänniskor.
Det var t.o.m. någon som i tiden sade att bloggtiteln "Hbt-bibeln" skulle vara hädisk. Som om Bibeln skulle vara Gud, och som om Gud skulle skymfas av existensen av hbt-folket! Absurt!
Vi ska inte alltför hårt fördöma indiernas reaktioner på påståendena om Gandhi innan vi har sopat rent framför vår egen dörr...

Finland: "Christian" anti-gay campaign

Last fall, a TV debate about homosexuality led to a massive wave of resignations from the Evangelical Lutheran Church of Finland (ELCF). I blogged about that PR catastrophe at the time.
Now, a Christian campaign against homosexuality has caused a new rise in the number of resignations from the Lutheran Church. Some 500 people resigned on Tuesday, March 22, compared to the usual average of 50 for this time of year, according to the online church-resignation service Eroakirkosta.fi. In a week, some 2,000 people have resigned.
The reason for the rise is clear, according to the Eroakirkosta.fi press officer Johanna Sauna-aho. "We’ve received a lot of feedback, which gives the reason for people’s resignation as this campaign," she said.

Christian organisations publicised the Älä alistu! ('don't submit') campaign, which warns young people against homosexuality. The campaign included 'Anni's story', a video detailing one young women's story of how her faith helped her to stop being bisexual. In one video she compares her situation to that of a reformed murderer.

The campaign was not organised by the ELCF, but it is supported by several organizations that receive funds from the Church’s tax revenues. Members of the church pay tax to support its activities, and according to Sauna-aho, this was one reason many people gave for their resignation.
The Finnish Lutheran Evangelical Association and the Finnish Lutheran Mission, who receive money from the church’s tax revenue, helped fund the campaign. Other organizers included the Finnish branch of the International Fellowship of Evangelical Students, the Finnish Bible Studies youth division, the Missionary and humanitarian aid fund, and the Finnish Luther fund.
A petition on the internet (in Finnish) asks the central office of the ELCF to stop supporting organisations that go against the Church's policies on women pastors and on acceptance of sexual minorities. I signed (as #186); please do likewise!

Archbishop Kari Mäkinen and several other bishops have in no uncertain terms distanced themselves from the campaign. The archbishop stated that it will have repercussions on the funding of the organizations involved. And the conservatives, of course, screamed that they are being persecuted.

The political scientist Sari Roman-Lagerspetz speculated that the campaign could be a conscious revenge from the conservatives. By publicising their views, they wished to spark a reaction among liberal Church members and get them to resign, and so leave the conservatives in charge.
The researcher Virpi Mäkinen sees evidences of the collision of two different ecclesiologies. The Lutheran ecclesiology (view of the Church) is that the Church is a corpus mixtum, a mixed body of Christ to which belong all kinds of people. The fundamentalists have an exclusive ecclesiology, according to which only people who interpret the Bible in a certain way can be members of the true Church.

Arkkipiispa: Homoseksuaalisuus ei ole minkäänlainen synti (MTV3.fi 20.10.10)
Kristittyjen homovastainen kampanja ihmetyttää Suomessa (Uusi Suomi 21.3.11)
Kampanj vill bota unga homosexuella (svenska.yle.fi 22.3.11)
Eroakirkosta.fi:ssä kuhinaa – tässä syy (Uusi Suomi 22.3.11)
Ärkebiskopen kritiserar kampanjen (Hufvudstadsbladet 22.3.11)
Tutkija homovastaisesta kampanjasta: Ei minkäänlaista logiikkaa (Iltalehti 22.3.11)
Ärkebiskop Mäkinen deltog i webbdiskussion om homosexualitet (Kyrklig tidningstjänst 22.3.11)
Arkkipiispa Mäkinen osallistui verkkokeskusteluun Älä alistu -kampanjasta (Kirkon tiedotuskeskus 22.3.11)
Askola: Homoseksuaalien identiteettiä kunnioitettava (Kotimaa 22.3.11)
Motkampanjen raderades från Facebook (Hufvudstadsbladet 22.3.11)
Många lämnade kyrkan i går (Hufvudstadsbladet 23.3.11)
Anti-Gay Campaign Causes Church Resignations (YLE.fi 23.3.11)
Kohu homovastaisesta kampanjasta - Kristilliset nuoret kaipaavat suvaitsevaisuutta (Aamulehti 23.3.11)
Homojen eheyttämiskohu - vain vihreät heräsi (Aamulehti 23.3.11)
Ärkebiskop Mäkinen: du är värdefull som du är (Kyrkpressen 23.3.11)
Eheytymiskampanja politisoitui (Kotimaa 23.3.11)
Professori: Eheytyskeskustelussa palataan maailmaan, jota ei ole koskaan ollutkaan (Kotimaa 23.3.11)
Heikka: Eheytymisvideo saattaa vaikuttaa järjestöjen talouteen (Kotimaa 23.3.11)
Kampanj ledde till utträden ur Finska kyrkan (Kyrkans Tidning 23.3.11)
Kirkon eroluvut nousseet lähes Homoilta-kohun tahtia (Helsingin Sanomat 24.3.11)
Tutkija: Heterokampanja ehkä kosto kirkon liberalisoitumiselle (Helsingin Sanomat 24.3.11)
Arkkipiispa Mäkinen haluaa Älä alistu -kampanjan loppuvan (Kirkon tiedotuskeskus 24.3.11)
Ärkebiskop Mäkinen vill att kampanjen Älä alistu (Stå på dig) avslutas (Kyrklig tidningstjänst 24.3.11)
Arkkipiispa Mäkinen haluaa Älä alistu! -kampanjan loppuvan (Kotimaa 24.3.11)
Älä alistu! -kampanjan jatkoa pohditaan (Kotimaa 24.3.11)
Eheytymistä edistävällä Aslanilla yhteistyötä vain harvan seurakunnan kanssa (Kotimaa 24.3.11)
"Emme ole eheytymisristiretkellä" (Kotimaa 24.3.11)
”De borde ha vetat bättre” (Kyrkpressen 24.3.11)
Älä alistu! -kampanja päättymässä (Kotimaa 24.3.11)
Finska väckelserörelser i kampanj: Homosexuella kan bli botade (Dagen 25.3.11)
KD nuoret huolissaan Älä alistu -kampanjan vastareaktioista (Savon Sanomat 25.3.11)
Kohua herättänyt heterokampanja lopetettiin (Iltalehti 25.3.11)
Piispa Riekkinen pitää homokampanjaa puoskarointina (Savon Sanomat 25.3.11)
Heterokampanjan järjestäjät surevat joukkopakoa (Savon Sanomat 25.3.11)
Thousands leave Finnish Lutheran church over anti-gay campaign (PinkNews 28.3.11)



Sodom och Gomorra i arkeologins ljus

På Hbt-bibeln har jag ett inlägg som behandlar tolkningen av Sodomsberättelsen i 1Mos 19, och där jag hävdar att den slentrianmässiga tolkningen att "sodomi" skulle hänvisa till homosexualitet är felaktig.
Oberoende av om man håller med mig eller inte, har man nytta av att läsa en artikel som ingick i tidskriften Populär Historia 2/1996 under rubriken Nytt ljus över Sodom och Gomorra. Det är arkeologerna Anders Kaliff och Richard Holmgren som skriver om sina utgrävningar i Deir Kattar vid stranden av Döda havet i Jordanien.
Artikeln är förstås redan 15 år gammal, och knappast helt up-to-date längre, men innehåller en del intressanta saker. Exempel: 

En sträcka av cirka två mil utmed Döda havets sydöstra strand karaktäriseras av flera stora gravplatser från tidig bronsålder, som sammantaget innehåller flera hundra tusen gravar. Begravningarna har en kontinuitet fram till cirka 1900 f Kr, då de plötsligt upphör. Befolkningens storlek minskar mycket kraftigt vid denna tidpunkt, vilket sammanfaller med att detta tidigare mycket rika område förstörs genom en naturkatastrof – en kraftig jordbävning. Denna ödeläggelse av ett av de mest fertila områdena i regionen utgör med stor sannolikhet den historiska bakgrunden till bibelns berättelse om förstörelsen av Sodom och Gomorra. [...]
Döda havets nivå har förändrats upprepade gånger under förhistorisk tid. Dess norra del är upp till 400 meter djup medan den del som ligger söder om Lisan-halvön endast har ett djup av några få meter. Före den stora katastrofen kring 1900 f Kr utgjorde delar av havets södra del en bördig lågslätt – det som i Bibeln kallas för Siddimsdalen.
I dag är Döda havets yta i hastigt sjunkande, med upp till 85 centimeter per år. Detta innebär att stora områden som legat under vatten sedan bronsålder nu åter är möjliga att undersöka. [...]
Intill nekropolen finns ett område som innesluts av murar, anlagda i rät vinkel mot varandra. Denna yta bör vara platsen för olika ritualer som företagits i anslutning till gravarna. Med tanke på den bibliska traditionen om de förstörda städerna som ondskefulla och syndiga, kan denna kultplats vara av större betydelse än bosättningarna i sig.
Den tidiga bronsålderns religion i området har med stor sannolikhet innehållit många drag av fruktbarhetskult. I senare hågkomst kan denna kult ha ställts i kontrast mot monoteismen i judisk tid. Förstörelsen av dessa rika stadsstater kan därför i den tid då Gamla testamentet nedtecknades, mer än tusen år senare, ha överförts på en tradition om Guds straff över de syndiga städerna.

Men läs resten av artikeln också! Dock alltså med reservationen att uppgifterna inte längre är pinfärska.

Grotesco: Det är bögarnas fel

Tack för tipset, Sasha!

South Africa: Millicent Gaika

From Avaaz.org:
Millicent Gaika was bound, strangled, tortured and raped for five hours by a man who crowed that he was ‘curing’ her of her lesbianism.
She barely survived, but she is not alone - this vicious crime is recurrent in South Africa, where lesbians live in terror of attack. But no one has ever been convicted of 'corrective rape'.
Amazingly, from a tiny Cape Town safehouse a few brave activists are risking their lives to ensure that Millicent’s case sparks change. Their appeal to the Minister of Justice has exploded to over 140,000 signatures, forcing him to respond on national television. But the Minister has not yet answered their demands for action.
Let's shine a light on this horror from all corners of the world - if enough of us join in to amplify and escalate this campaign, we can reach President Zuma, who is ultimately responsible to uphold constitutional rights. Let’s call on Zuma and the Minister of Justice to publicly condemn ‘corrective rape’, criminalise hate crimes, and ensure immediate enforcement, public education and protection for survivors. Sign the petition now and share it with everyone - we’ll deliver it to the South African government with our partners in Cape Town.

South Africa, often called the Rainbow Nation, is revered globally for its post-apartheid efforts to protect against discrimination. It was the first country to constitutionally protect citizens from discrimination based on sexuality. But in Cape Town alone, the local organization Luleki Sizwe has recorded more than one 'corrective rape' per day, and impunity reigns.
'Corrective rape' is based on the outrageous and utterly false notion that a lesbian woman can be raped to 'make her straight', but this heinous act is not even classified as a hate crime in South Africa. The victims are often black, poor, lesbian women, and profoundly marginalised. But even the 2008 gang rape and murder of Eudy Simelane, the national hero and former star of the South Africa women's national football team, did not turn the tide. And just last week Minister Radebe insisted that motive is irrelevant in crimes like 'corrective rape.'

South Africa is the rape capital of the world. A South African girl born today is more likely to be raped than she is to learn to read. Astoundingly, one quarter of South African girls are raped before turning 16. This has many roots: masculine entitlement (62 per cent of boys over 11 believe that forcing someone to have sex is not an act of violence), poverty, crammed settlements, unemployed and disenfranchised men, community acceptance - and, for the few cases that are courageously reported to authorities, a dismal police response and lax sentencing.
This is a human catastrophe. But Luleki Sizwe and partners at Change.org have opened a small window of hope in the fight against it. If the whole world weighs in now, we could get justice for Millicent and national action to end 'corrective rape'.

This is ultimately a battle with poverty, patriarchy, and homophobia. Ending the tide of rape will require bold leadership and concerted action to spearhead transformative change in South Africa and across the continent. President Zuma is a a Zulu traditionalist, who has himself stood trial for rape. But he condemned the arrest of a gay couple in Malawi last year, and, after massive national and international civic pressure, South Africa finally approved a UN resolution opposing extra-judicial killing in relation to sexual orientation.
If enough of us join this global call for action, we could push Zuma to speak out, drive much-needed government action, and begin a national conversation that could fundamentally shift public attitudes toward rape and homophobia in South Africa.
A case like Millicent’s makes it easy to lose hope. But when citizens come together with one voice, we can succeed in shifting fundamentally unjust, but deeply ingrained practices and norms. Last year, in Uganda, we succeeded in building such a massive wave of public pressure that the government was forced to shelve legislation that would have sentenced gay Ugandans to death. And it was global pressure in support of bold national activists that pushed South African leaders to address the AIDS crisis that was engulfing their country. Let’s join together now and speak out for a world where each and every human being can live without fear of abuse.

SOURCES:
Blog of Luleki Sizwe, South African organization leading the call to their government to stop 'corrective rape', and providing support to victims
Minister of Justice Radebe’s nationally televised interview (South African Broadcasting Corporation; published on YouTube 13.1.11)
Protest against ‘corrective rape’ (The Sowetan 6.1.11)
Petition launched on Change.org by activists from Luleki Sizwe
South Africa's shame: the rise of child rape (The Independent 16.5.10)
Exploring homophobic victimisation in Gauteng, South Africa: issues, impacts, and responses (Centre for Applied Psychology, University of South Africa 2008)
"We have a major problem in South Africa" (The Guardian 18.11.10)
South Africa: Rape Facts (Channel 4 11.5.10)
Understanding men’s health and use of violence: interface of rape and HIV in South Africa (Medical Research Council, South Africa, June 2009)
Preventing Rape and Violence in South Africa (Medical Research Council, South Africa, November 2009)

Uganda: David Kato

On Wednesday 26th January, 2011, gay rights activist David Kato was murdered in his house in Kampala, Uganda. He had been hacked on the head with a hammer.
Kato’s murder comes only weeks after the Uganda Supreme Court told the local magazine Rolling Stone (not to be confused with the music magazine) to stop publishing names of prominent Ugandan alleged homosexuals and calling for them to be hanged. It now seems someone apparently took up the magazine’s call and David Kato, who was out already as gay man and LGBTI activist, has become the first lethal victim of the magazine’s hate call.
Kato said in an interview last year: "I can’t run away and leave the people I am protecting. People might die, but me, I will be the last one to run out of here."
He did not run, and he died.
David Kato was arrested three times for his activism and faced innumerable other forms of harassment and assault. A long-time activist, Kato had earned the title of ‘grandfather of the kuchus’ – as gay men in Kampala call themselves – for his work on behalf of people in the LGBT community. In the past he has sheltered many people in his home, visited them in prison and worked for their release. He worked as the advocacy and litigation officer for SMUG, Sexual Minorities Uganda, Uganda’s main LGBTI Rights group. David Kato’s murder ironically comes on the same day that United Nations Secretary General Ban Ki Moon made the strongest call ever by the UN for an end to human rights violations based on sexual orientation and gender identity.

At David Kato's funeral on Friday, January 28, there was a sad turn of events. Since Kato was an Anglican, the local parish church of Nagojje was responsible for his funeral rites to be read from the Book of Common Prayer. Although tributes have been pouring into the Kato family from President Barack Obama and other international leaders, the Church of Uganda sent no priest, no bishop, but a Lay Reader to conduct the service.
Bishop Christopher Senyonjo arrived in his purple cassock accompanied by his wife Mary and let the master of ceremonies know he would like to say a few words at some point in the service. He was going to read a message from Sexual Minorities Uganda (SMUG) where David worked tirelessly since 2004. As an excommunicated bishop of the Church of Uganda, Senyonjo has no standing in the official hierarchy of the church.
The Lay Reader, Thomas Musoke, began to make inappropriate remarks condemning homosexuality quite graphically and stating the Church of Uganda’s position that homosexuality was a sin and against the Bible. The crowd began to cheer him on and the event was turning into an anti-gay rally. The bishop was never called upon to speak. He felt for the LGBT community having to suffer yet another public humiliation. The (Anglican) Church of Uganda took a pastoral opportunity for healing and reconciliation with family members and LGBT people and allies and turned the event into an anti-gay political rally. Musoke was, however, finally thrown out from the funeral.
Following this horrific incident, Bishop Senyonjo, as a bishop of the church and wearing his purple cassock, walked behind the coffin carried by Kato’s friends and family to the graveside. There, although he was disinvited by the Church to speak at the funeral, he found a way to bring words of comfort to the mourners and said the final blessing over David’s battered remains.

In this one sad occasion, we can see there are two churches in Uganda and indeed elsewhere - one following the love of the law, and the other following the law of love.

R.I.P. DAVID KATO (symbolic event)
COMMENTARY: David Kato's funeral illustrates schism of Anglican Church (San Diego Gay and Lesbian News 28.1.11)
Which side are you on? or - They fucked up the Anglican Communion for this? (OCICBW 28.1.11)
MadPriest's thought for the day (OCICBW 29.1.11)
Präst utkastad från Katos begravning (Dagen 29.1.11)

Hbt-bibeln: Kvinnan vid Sykars brunn (Joh 4)

Inspirerad av min predikan från i söndags publicerade jag ett inlägg på Hbt-bibeln:

Det som är tydligt är att omgivningens inställning till kvinnan vid Sykars brunn berodde på att hon var sexuellt avvikande. Normen var att en kvinna skulle gifta sig och sedan vara gift och föda och sköta barn tills hon blev änka. Sedan skulle hon helst inte ha med män att göra, utan hjälpa till i sina barns hem, kanske under sin sonhustrus kommando.
Den namnlösa kvinnan vid brunnen följde inte detta mönster. Hennes sexuella läggning handlade om att hon också som änka eller som frånskild sökte sig en ny man. Detta skedde rent av fem gånger, som vi känner till – och den siste av dem gifte hon sig inte med. Varför vet vi inte, men kanske prästerna vägrade förrätta en sjätte vigsel. En sådan inställning har vissa kolleger än idag; huruvida det är rätt, barmhärtigt eller kärleksfullt måste var och en själv bedöma.
Jesus talade med henne. Han visade henne medmänsklighet och kärlek. Han visste om de avvikelser från normen som gjorde att hon hade blivit utestängd från gemenskapen, men fördömde henne inte. Han konstaterade faktum – "Fem män har du haft, och den du nu har är inte din man" – men det är inget fördömande. Hans inställning är liknande som den han visar äktenskapsbryterskan några kapitel senare (Joh 8). De som ville stena henne fick rannsaka sig själv när Jesus uppmanade den som var utan synd att kasta den första stenen. Slutresultatet var, som bekant, att ingen hade samvete att kasta någon sten. Inte heller Jesus fördömde henne, utan uppmanade henne bara att inte synda mer.

I vårt samhälle finns många som av en eller annan orsak har råkat i kläm. Det finns sådana som har drabbats av sjukdom, sådana som har problem med berusningsmedel, sådana som kämpar med sin ekonomi – men ingen av de grupperna har genom tiderna fått möta så mycket förakt som sexuella minoriteter. Det märker vi angående kvinnan vid Sykars brunn, och det vet vi när det gäller personer närmare oss i tid och rum.
Problemet är inte så mycket den s.k. sexuella avvikelsen i sig, utan omgivningens starkt negativa inställning till den. Vi använder termen "homofobi", trots att det i allmänhet inte är frågan om en skräck i egentlig mening. Och mycket av denna homofobi motiveras (åtminstone på ytan) med kristna religiösa argument. Jag tänker inte gå in på dem nu, men vill bara säga att homofoba argument hämtade från t.ex. Bibeln gör våld på Bibelns budskap och är tecken på en ytlig bokstavlig läsning av den heliga Skrift.
Men för att visa en kristen kärleksfull inställning behöver man inte nödvändigtvis hålla med mig om att homosexualitet inte är något som i sig är negativt. Den kristna kärleken är ingen åsiktsfråga, utan en attityd till medmänniskan. En kristen inställning går ut på att inte lägga sten på börda, utan tvärtom lyssna till och tala med den som andra vill fördöma. Såsom Jesus gjorde. För att kunna följa hans exempel måste vi kämpa med våra egna förutfattade meningar, åsikter och inställningar. Aposteln Johannes skriver (1Joh 4:20): Den som inte älskar din broder, som han har sett, kan inte älska Gud, som han inte har sett.
Också detta är kristen tro. Också detta är att ge vidare av det levande vatten som vi har fått. Vi får gå ut och tjäna Herren med glädje – också genom detta. 

Sweden: Lesbian pastor was refused a job

An openly lesbian pastor in the (Lutheran) Church of Sweden heard of a job opening in a parish in central Sweden and contacted the vicar, whom she had met before. He was positive during their telephone conversation, but she later recieved an email saying that the opening wouldn't be filled after all.
When someone from the diocese contacted her about the same job, the pastor wondered about that email. It turned out that the vicar had reported to the Parish Board that the pastor in question was a nice and competent person, but that they couldn't employ "one of those people". It was unthinkable that she and her partner should live in the parsonage and that she should teach confirmation classes.
The pastor was, of course, dismayed by this and in the end reported the parish to the discrimination ombudsman.
The bishop of Strängnäs, Hans-Erik Nordin, won't comment on this specific incident, but says that the Church of Sweden has decided that there is no bar on homosexuals working within the church, even as pastors.
The vicar has since changed jobs and won't comment. The new vicar agrees with the bishop in this.

Some comments on the news sites and on various blogs say things like: "God bless the parish!" and "The vicar is a wise man who wants to follow the Bible." Others say that this shows that the Church of Sweden has double standards, and that religious people in general can't be trusted.
I'm sure the pastor in question will get the job eventually (if she still wants it). But the damage has been done. Specifically, damage to the image of the church as being a loving, generous institution. If, indeed, it has ever had such an image...

Homosexuell präst anmäler pastorat till DO (Kyrkans Tidning 18.1.11)
Homosexuell nekades prästjobb (Svenska Dagbladet 18.1.11) 
DO får anmälan från lesbisk präst (Dagen 18.1.11)
Hos Gud finns ingen synd (Apg 29 18.1.11)
Man vill ju inte anställa "en sån" (Solen i ögonen 18.1.11)
Kyrkan är som kyrkan är (Håll ditt huvud högt 18.1.11)

Update 2.3.11: The parish has reached an agreement with the pastor in question. She has recieved an apology and a remuneration of 30.000 crowns (3.445€, 4.762US$ at today's rate). In addition, the parish will educate its staff in questions of discrimination. Presumably, in order to avoid discrimination in future, not to discriminate more effectively.

Betalar diskriminerad präst (Sveriges Radio Örebro 2.3.11)
Diskriminerades för sin läggning - nu ersätts prästen ekonomiskt (Nerikes Allehanda 2.3.11)
Homosexuell präst får ursäkt (Dagen 2.3.11)

Sénégal : Une loi encourage la violence contre les homosexuels

Dakar (HRW, le 30 novembre 2010). La loi sénégalaise qui criminalise les relations sexuelles librement consenties entre adultes est discriminatoire et encourage tant la police que les citoyens ordinaires à commettre des abus envers les homosexuels au Sénégal, a déclaré Human Rights Watch dans un rapport publié aujourd'hui. Human Rights Watch a demandé l'abrogation de cette loi, l'article 319.3 du Code pénal sénégalais, et a exhorté le gouvernement à protéger tous les membres de la société, quelle que soit leur orientation sexuelle ou leur manière d'exprimer leur identité sexuelle.
Le rapport de 101 pages, intitulé « Craindre pour sa vie : Violences contre les hommes gays et perçus comme tels au Sénégal » (« Fear for Life: Violence Against Gay Men and Men Perceived as Gay in Senegal ») contient des entretiens avec des dizaines de personnes sénégalaises victimes de menaces et d'actes de violence de la part de la police ou d'autres membres de la communauté. Le rapport se penche tout particulièrement sur deux incidents : la manière dont un mariage gay a été traité comme un scandale en février 2008, et l'arrestation de neuf homosexuels dans le village de Mbao en décembre 2008. Le rapport examine également plusieurs autres cas montrant de quelle manière les arrestations pratiquées par la police en vertu de l'article 319.3 attisent la peur et la suspicion.
Le premier épisode examiné en détail par Human Rights Watch a débuté en février 2008, lorsque le magazine à ragots mensuel sénégalais Icône a publié une vingtaine de photographies prises lors d'une fête en 2006 en prétendant que les protagonistes étaient des homosexuels qui participaient à la cérémonie d'un mariage gay. Malgré l'absence de quelque preuve que ce soit d'un comportement homosexuel sur les images ou ailleurs, la police a arrêté plusieurs des hommes présents sur les photos. Ils ont été relâchés peu de temps après, mais un tollé de l'opinion publique, alimenté par des réunions religieuses, des sermons, une couverture médiatique à la recherche du sensationnel, a donné naissance à un torrent de menaces et d'agressions au cours des mois qui ont suivi, poussant de nombreux homosexuels à se cacher ou à fuir.
En décembre 2008, quelques jours seulement après que le Sénégal a accueilli une conférence sur le VIH/SIDA, la police a arrêté neuf membres d'AIDES Sénégal, une association de lutte contre le VIH/SIDA, les accusant de se livrer à un comportement homosexuel. Ils ont été condamnés par un tribunal à huit ans de prison, une fois encore en l'absence de preuves. Même si ces hommes ont été relâchés en avril 2009, beaucoup ont perdu leur emploi, ont été isolés de leur famille et de leur communauté, et doivent aujourd'hui se battre pour survivre.
Les Sénégalais interrogés par Human Rights Watch ont raconté avoir été insultés, frappés, déshabillés, menacés et torturés en prison, ou encore avoir été agressés et victimes de chantage de la part de membres de la communauté, sans aucune possibilité d'avoir recours à la justice ou à la protection de la police, d'autres membres de la communauté ou de dirigeants religieux. Ceux qui sont arrêtés et confrontés aux abus de la police doivent également faire face à la violence du public une fois relâchés. Human Rights Watch a découvert que la police, à plusieurs reprises, n'avait pas protégé des personnes victimes de justiciers violents ou de menaces violentes en raison de leur orientation ou de leur expression sexuelle.

Voir aussi: Antigay Violence on the Rise in Senegal (The Advocate 30.11.10)

Homophobic Attacks in Oulu, Finland

Finland's national broadcasting company YLE published the following in its News in English on 20.10.10:

A series of homophobic attacks have been reported in the northern Finnish city of Oulu, according to the University of Oulu’s student body. Its chair, Ilari Nisula, says the attacks have taken place near a night club frequented, in particular, by gays and lesbians.
”Customers have been subject to verbal abuse, provocations and physical attacks,” Nisula adds.
Police in Oulu remain reticent on the matter. Local police commissioner Risto Viippola denies any reports of such incidents. However the university student body says at least one attack has been reported to the authorities.
The student body has issued a statement calling for an atmosphere of tolerance and community spirit.
It adds that recent discussions have caused a dividing line to be drawn between mainstream society and minorities. People in the city of Oulu should be able to live without confronting discrimination and intolerance, the statement concluded.
The student body has demanded the University of Oulu work in cooperation with local police and NGO’s to promote an atmosphere of tolerance and security.

A tear gas attack against the Helsinki Pride gay festival in Helsinki in July inspired many Finns to actively support rights for members of sexual minorities. The country's leading gay rights organisation, SETA, reported a surge in membership in response to acts of homophobia. Many leading politicians condemned the attack.

Previously published on Karl's comments.

Billgren om antihomosexualitet i Afrika

Den svenska journalisten Tor Billgren bloggar på Antigayretorik och kommer ofta med intressanta synpunkter. Jag har citerat honom förr. För närvarande bor han och hans man i Sydafrika.
Han har gjort ett radioinslag med rubriken Antihomosexualitet i Södra Afrika och lagt ut manuset på bloggen. Intressant och tankeväckande läsning! Ingressen lyder så här:

I december förra året greps två män i Malawi i södra Afrika för att de hade genomfört en äktenskapsceremoni mellan varandra. I Senegal har det senaste året flera gravar till homosexuella skändats. I Sydafrika utsätts lesbiska för så kallade korrektionsvåldtäkter i de fattiga kåkstäderna. Och det senaste året har ett lagförslag i Uganda om skärpta straff för homosexuella handlingar uppmärksammats och kritiserats runt om i världen, för att det innehåller långa fängelsestraff och till och med dödsstraff. Men det här är bara toppen av ett isberg av antihomosexuella attityder i Afrika – något Tor Billgren i Kapstaden har studerat närmare.

Dödsstraff för ugandiska homon?

Parlamentet i Uganda förbereder en lag som skulle ge drakoniska straff åt homosexuella och deras sympatisörer. Jag har läst detta på flera ställen, bl.a. Time, men just dessa uppgifter är från 365Gay. Det som föreslås är följande:

• Dödsstraff åt homosexuella med HIV/AIDS eller homosexuella våldtäktsmän, liksom också sådana som flera gånger åker fast för homosexuella handlingar.
• Livstidsstraff för första resans homosexualitet.
• Sju års fängelse för sådana som hjälper och stöder homosexuella på olika sätt. Detta omfattar t.ex. familjemedlemmar och hyresvärdar.
• Tre års fängelse för sådana som har en god "religiös, politisk, ekonomisk eller social" samhällsposition och som inte anmäler homosexuella. Det skulle väl jag få vänta mig.

Dessa lagar - som alltså ännu är på planeringsstadiet - lär ha föreslagits av amerikanska konservativt kristna personer som arbetar med den missriktade uppgiften att försöka "omvända" homosexuella till heterosexualitet. Fast hur avrättade homosexuella kan anses vara heterosexuella går mig förbi.
Vi får hoppas att färskare rapporter om att förslaget förmildras (eventuellt efter svensk utpressning) stämmer. Det skulle inte göra situationen bra, men ändå lite mindre dålig.

Liknande lagar finns i bl.a. Nigeria, Rwanda, Burundi och Kenya.
Sydafrika är det enda afrikanska land som erkänner samkönade äktenskap, men också där utför gäng s.k. korrigerande våldtäkter på lesbiska kvinnor, som alltså då i teorin borde bli heterosexuella. Avskyvärt!