Jag fick mig tillsänd en kolumn med rubriken Nycklarna till himmelriket, som är skriven av Mikael Sjövall, informatör på Greenpeace, och publicerad i dagens Vbl. Några utdrag:
Är det någon som vill kommentera? Anonymitet tillåts som vanligt inte, men annars är det fritt fram.
Lars Levi Laestadius fundamentalistiska väckelserörelse kommer lätt undan i den journalistiska granskningen av maktmissbruk och orättvisor. Laestadianismens ljusskygga sida är tabubelagd och överslätad. Då danska flaggor brinner i Kairos förstäder eller katolska fundamentalister bombar abortkliniker i USA, är det ingen som återkopplar till den finska verkligheten i det österbottniska bibelbältet. Det subtila och strukturella våldet säljer inte. Eller så är man rädd för vassa mothugg i det trånga rummet på små orter där rörelsen utövar sin makt.Jag har själv rätt få personliga erfarenheter av laestadianismen. Den är inte särskilt stor i de områden i mellersta och östra Nyland där jag huvudsakligen har verkat. Ändå är det inte första gången som jag hör sådana här tongångar.
Ändå har forskare dokumenterat laestadianismens mörka sida i ett flertal vetenskapliga rapporter. Psykologer, samhälls- och religionsvetare beskriver hur laestadianerna förtrycker kvinnor, underblåser gubbväldet, mobbar oliktänkare och demoniserar dem som bryter sig ut ur rörelsens järnhårda grepp. Trots medicinska råd från gynekologer, barnmorskor och allehanda läkare, tvingas många laestadianska kvinnor in i barnafödandets ändlösa tunnel med stora barnaskaror och upprepade graviditeter, som förvållar fysiska skador och hälsorisker. […]
Den finländska föreningen Uskontojen uhrien tuki uppger per telefon att laestadianismen håller föreningen sysselsatt. Det råder en jämn tillströmning av laestadianska offer till föreningens samtalsterapi och stödgrupper. Utöver laestadianismen är det bland andra Jehovas vittnen och mormonerna som tenderar att trakassera och förfölja sina tidigare trosbröder och -systrar. Den gemensamma nämnaren för dessa sällskap är den fasta övertygelsen om att de rättrogna innehar nycklarna till himmelriket. Den som fumlar bort nycklarna är dömd till undergång och evig förtappelse. Nu är ju laestadianerna oftast rätt så laglydiga och auktoritetstrogna människor, vilket säkert lägger band på myndigheternas vilja att utforska den psykiska terror som utspelar sig bakom den saktmodiga fasaden. Även den evangelisk-lutherska kyrkan verkar behandla laestadianerna med silkesvantar. Rädslan för en splittrad kyrka väger tyngre än omsorgen om dem som blir illa behandlade i Jesus Kristus namn. […]
Laestadianismen är i många avseenden en maktfaktor att räkna med i flera österbottniska kommuner. Den som vill hålla sig på god fot med presumtiva arbetsgivare på orten, gör säkert rätt i att ligga lågt och inte stöta sig med dem som smider de himmelska nycklarna. Man vet ju aldrig när porten till paradiset slår igen för evigt.
Är det någon som vill kommentera? Anonymitet tillåts som vanligt inte, men annars är det fritt fram.
15 kommentarer:
Stycket som du färgat, där finns nog en hel del sanning. När man sett hur speciellt kvinnorna i rörelsen blir behandlade så får man nog fråga sig hur det är möjligt ännu i dagens Finland.
Man skall alltid och i alla sammanhang akta sig för att kategorisera!! (Som kommentar även till l&m).
Dessutom bör man vara medveten om att inom nämnda väckelserörelse finns ett tjugotal olika riktningar med rätt olika framtoning. Det som kan betraktas som utmärkande för en riktning kan för en annan te sig helt främmande.
Därtill består alla grupperingar och sammanhang alltid av enskilda individer som själva ansvarar för sina handlingar och sitt liv.
Skulle tro att kvinnoförtryck eller våld mot kvinnor inte är vanligare i laestadianska sammanhang än i sammhället överlag, snarare tvärtom...
"maria"
Itse olen eteläpohjalainen ja suvussani on paljon laestadiolaisia. Kun tämän lisäksi vielä opiskelin Oulussa, jonne tulee paljon opiskelijoita laestadiolaisuuden vankoilta kannatusaluilta, voinen sanoa, että minulla on aiheesta jonkin verran kokemusta. Kaikilla laestadiolaisilla ei mene huonosti. Tunnen itse asiassa useita iloisia ja elämänmyönteisiä ihmisiä, joilla pipo ei ole liian tiukalla laestadiolaisuudesta huolimatta. Toisaalta aivan liian paljon on niitä, joille usko on todella raskasta kilvoittelua, kun kaikki mahdollinen tuntuu olevan syntiä. Itsekin olen taatusti matkalla kadotukseen jo pelkästään siksi, että olen lukenut Agatha Christietä... Varsinkin alueilla, joissa laestadiolaiset ovat valta-asemassa, ovat kirjoituksessa kuvatut ongelmat varmasti monelle arkipäivää. "Marialle" haluaisin sanoa, että väkivaltaa ja naisten alistamista esiintyy varmasti muuallakin. Harvassa kodissa vain lyödään parhaansa yrittävää uskovaa naista nk. Raamatulla päähän ja uhataan ikuisella kadotuksella ikään kuin kotihelvetissä ei olisi ihan tarpeeksi. Lasten synnyttäminen oman terveyden uhalla on luku sinänsä: "Kyllä Jumala uuden äidin antaa", jos vaimo kuolee lapsivuoteeseen. Mutta vielä onnettomampaa on, jos nainen on hedelmätön. Hänellä ei tunnu olevan mitään arvoa. Vaikka kristinusko on armouskonto, saattaa armo olla laestadiolaisperheessä todella kaukana.
Personligen kommer jag hur bra som helst överens med dem som hör till den laestadianska rörelsen.
Bara en kort kommentar ännu och också som svar till Maria. Naturligtvis ska man inte kategorísera, vilket det ju lätt låter som när man ger en kort kommentar. På individnivå är det ju sällan problem med folk, sen har rörelsen i sig själv drag som vi inte anser höra till ett demokratiskt och jämställt samhälle, det kommer man inte ifrån.
Men lestadianerna har den fördelen, att dom får göra vad dom vill, däribland vara otrogna sina äkta makar, MEN, dom måste absolut fara till bönehuset på söndagen, för där trillar förlåtelse ner genom taket. Den uppfattningen har jag fått, rätta mej om jag har fel, annars tycker jag att var o en får ha sin trosuppfattning för mej, bara dom ej dömer andra, s.k "vanliga" mänskor som kanske inte riktigt hinner o har ork att fara till bönehuset på söndagarna..
Jag är en ung laestadiansk kvinna som med intresse läser era utläggningar om oss. Det känns väldigt tråkigt att ni har fått en sådan snedvriden bild av oss. Men samtidigt måste jag säga att jag inte är så förvånad, vid det här laget är jag van vid att människor som inte känner till rörelsen så väl fäller nedlåtande och felaktiga kommentarer om oss.
Du skriver Kalle att du inte har så mycket personlig erfarenhet av laestadianer. Anser du då att det är helt okej att du som präst publicerar och nästan skriver under en artikel som direkt "hackar ner" på en religiös väckelse inom den lutherska kyrkan? Borde du inte mer forska i ämnet och kolla upp hur sanningsenlig fakta det är du publicerar på din blogg som många människor läser? Du anses vara respekterad och också jag läser din blogg ofta, men du vill väl inte att människor skall tycka illa om varandra, och speciellt inte i onödan?
Ganska intressant och till och med skrattretande är det att läsa om hur förtrycka vi kvinnor är i laestadianismen. Jag har absolut inte känt av något sådant, och kommer aldrig att "tvingas in i barnafödandets ändlösa tunnel". Nej tack.
Sedan funderar jag om L&M kunde förtydliga sig lite och förklara vad de menar med detta uttalande: "På individnivå är det ju sällan problem med folk, sen har rörelsen i sig själv drag som vi inte anser höra till ett demokratiskt och jämställt samhälle, det kommer man inte ifrån."
Jag vill till sist också kommentera det Anette skrev om att vi får göra vad vi vill bara vi går till bönehuset på söndagarna. Den fördomen har jag hört tidigare, men anser den vara väldigt omogen och nedvärderande. Naturligtvis är det inte så, och det borde ju varje vettig människa förstå att ingen tror att det är så. Naturligtvis försöker vi, som alla andra, vara så goda människor som möjligt och har som mål att följa det Gud säger i sina bud. Men som de flesta andra, misslyckas även vi. Och då kan vi vara glad och tacksamma åt den nåd till förlåtelse som Gud har givit oss (alla människor), och den kan vi få i till exempel bönehuset, kyrkan eller hos någon annan trossyster eller bror.
Dethär blev långt nu och jag kommenterade inte så mycket om själva laestadianismen i sig. Men jag är bara lite bekymmrad åt de negativa ogrundade kommentarer ni fäller om era medmänniskor. För mig är i alla fall det viktigaste att sträva till att vara en så god medmänniska som möjligt, inte ha så mycket fördomar och se kritiskt på det jag läser innan jag tar ställning. Som Anette också skriver har VI inte rätt att döma varann (tack och lov hör den makten till Herren, bara Han klarar av den uppgiften).
Guds frid! Idamari
Idamari, jag har inte "skrivit under" Sjövalls kolumn. Det är bara det att jag har hört liknande åsikter tidigare, särskilt av sådana som har lämnat rörelsen (som Sjövall), och vill därför ha reda på vad det egentligen handlar om. Det var just för att "forska i ämnet" som jag publicerade detta inlägg - och för att du och de dina också ska ha möjlighet att bemöta kritiken.
Guds frid också till dig!
Fick syn på denna blogg av en händelse. Eftersom min kolumn i Vasabladet tjänar som utgångspunkt för diskussionen, vill jag mejla ett par kommentarer. Min kolumn bygger i huvudsak på mina egna och mina föräldrars erfarenheter. Många av mina österbottniska släktingar tillhör fortfarande den laestadianska rörelsen. Mina betraktelser bygger alltså inte på andra- eller tredjehandsuppgifter. Min pappa bröt sig ut ur laestadianismen på 1950-talet och blev trakasserad för detta beslut resten av sitt liv. Syftet med min kolumn var att belysa laestadianismens destruktiva sida på ett allmängiltigt plan.
Jag är självfallet medveten om de olika schatteringar och inriktningar som formar laestadianismen. Det finns liberala och konservativa laestadianer. Kanske signaturen Idamari tillhör de förra. Vem vet. Faktum kvarstår att familjeplanering och preventivmedel fortfarande är tabubelagda och förbjudna bland gammallaestadianerna. Jag känner till flera fall där laestadianska mammor, som fött 10-17 barn lidit allvarliga fysiska och psykiska men av upprepade graviditeter. Att förneka detta problem är enligt mitt tycke ansvarslöst.
Jag förnekar inte att det finns lyckliga laestadianer som inte upplever sin situation som problematisk, men så länge som människor tar skada av den religiösa fundamentalism och de trakasserier som laestadianismen odlar, är det den evangelisk-lutherska kyrkans sak att ingripa.
Till sist vill jag rikta ett stort tack till Karl af Hällström för att du upplåter din blogg till denna diskussion och att du oförtrutet försvarar de svaga och ger dem en röst i vår kyrka.
(Svar till Mikael Sjövall.)
Hej!
Jag vill till att börja med beklaga alla problem din familj har haft på grund av att de trakasserier din far utsattes för. Det är inget som jag önskar någon.
Nu till ett svar på ditt inlägg.
För det första är jag intresserad av vilken laestadiansk rörelse du är uppvuxen i? Du nämner gammellaestadianerna, men inte på ett sätt att det framstår som "din" församling.
För det andra undrar jag vad du menar med "allmängiltigt plan"!? Maken till generalisering har jag sällan varit med om. Du vet väl om att det finns, som herr "Anonym" antyder, ett tjugotal olika inriktningar inom laestadianismen, där det finns stora skillnader mellan en hel del. Att du senare skriver att du är medveten om olika inriktningar gör ditt påstående rent ut sagt absurdt.
För det tredje finns det stora skillnader även mellan de konservativa riktingarna. Jag är inte säker men tror att Idamari kommer från samma inriktning som jag själv, Laestadianernas Fridsföreningars Förbund. Och vi är sannerligen inte liberaler! Rätta mig om jag har fel men du verkar sammanlikna konservativa med förtryck och tvångsgraviditeter, och liberala med de som har fria medlemmar. Ursäkta mig, men slå gärna upp i en ordbok och läs vad de två orden betyder innan du gör dylika utspel.
I övrigt så vill jag säga att jag absolut inte förnekar det som sker bland gammellaestadianer i Finland. Jag känner inte till dem så väl men har hört en del historier om dem. Och det är väldigt ansvarslöst att förneka problem som finns i den inriktningen. Men jag anser att du själv är väldigt ansvarslös i ditt inlägg i Vasabladet, genom att göra en allvarlig generalisering. Det börjar med ett faktafel att väckelserörelsen skulle vara fundamentalistisk (du nämner det som fakta iaf). Sedan fortsätter det med en mängd påhopp på hela väckelserörelsen. Inte en enda gång i inlägget i Vasabladet nämner du att det finns olika inriktningar. Vad är det du vill? Kasta hela rörelsen i smutsen? Nåjo, du är inte den första i så fall.
Till sist vill jag inbjuda dig att komma på ett av våra stormöten till sommaren. I Sverige har vi stormöte veckan efter midsommar i Hedenäset, och sista helgen i juli i Sattajärvi som ligger söder om Pajala. I österbotten är det möten i Bosund, Larsmo/Esse och i Kållby. Jag vet tyvärr inte exakta datum för dessa, men om du vill kan jag återkomma med det.
Du är varmt välkommen.
Guds Frid!
/Björn Kero
Hej!
Måste hålla med om att laestadianismen har dåligt rykte men någåt ligger det i det. Ingen rök utan eld som det brukar heta... Mina föräldrar är uppväxta med predikanter och bön hemma. Oftast skulle predikanten ha husrum, mat, pengar och färdkost. När det kom till liikutuksia så var det skrämmande att se sina föräldrar, släktingar och grannar i tårar. Det skrämde mina föräldrar som små. Jag har alltid haft laestadianismen runt mig sen liten men tyvärr har inte mina föräldrar velat fara med mig på bön/samling. Det har sagt sin ställning till det men sagt att jag själv får hemskt gärna fara. Vilket jag till slut gjorde. Det var en stark upplevelse och jag minns fortfarande predikantens predikan. Visst var det skrämmande med liikutuksia men det var rätt ställe för mig. Jag har aldrig haft nån dragning till fest, sprit osv. Så det jag upplevde och upplever på bön det går ej att beskriva. En sån värme och gemenskap är svår att hitta nån annanstans. Marja
Ganska mycket av denna fråga behandlas utifrån ett samhälleligt tyckarperspektiv om vad som är "sekteristiskt" eller ej.
Sällan behandlas frågan utifrån teologisk synvinkel, där de laestadianska motiven i så måtto granskas närmare.
Man kan t ex ställa frågan hur man motiverar liikutuksia utifrån Bibeln, och vad den konkret innebär. Samt, dessutom, varför väst- och gammallaestadianer har en extremt exklusiv hållning (de erkänner egentligen inga andra som kristna än sig själva, då de är "kristendomen").
Man kan också fråga sig varför så mycket obiblisk traditionalism och så många människobud (mot att se på TV, äga dator, lyssna på musik etc) har fått kvarleva i dessa rörelser. Hade man tvärtom brukat internet, TV, radio, tidningar etc för sin sak hade rörelsen säkert varit mycket större än vad den är idag.
Kanske saknas perspektivet att växa till, att bli fler, att stå på egna ben utanför svenska kyrkan, istället har man förälskat sig så i formerna och traditionen att man hellre satsar på dem som man tror kan vara detta trogna, än att vinna massorna för sin sak.
Men, eftersom man är så exklusiv, så blir då frågan var nöden och kärleken finns för de förlorade i världen.
Hej!
Intressant samtalsämne. Den laestadianska väckelsen är inte så lätt att beskriva, eller förstå om man inte har exempelvis någon anknytning till den.
Problemet är att den laestadianska väckelsen själv inte har den fulla överblicken av rörelsen, eftersom man oftast förnekar andra grenar än den man själv represnterar.
Det har nyligen kommit ut en bok som jag rekomenderar, som gör en omfattande belysning av väckelsen i Norrbottens län, både den frikyrkliga och den inomkyrkliga väckelsen.
Här får man klart för sig hur komplicerad frågan faktiskt är. Boken heter Norrbotten 2008 och norrbottens museums årsbok i år. Jag fann mycket behållning av den, då den belyser väckelsen både vetenskapligt och inifrån väckelsen själv.
Det kom en saklig och bra kommentar med en bokrekommendation. Då den är anonym, publicerar jag den dock inte (se bloggens ingress överst på sidan).
Om kommentatorn ger sig till känna med namn eller signatur, publicerar jag gärna kommentaren, men inte dessförinnan.
På återhörande!
Den anonyma kommentaren är publicerad här ovan, då den anonyme kommentatorn har gett sig till känna. Jag fick nämligen följande på e-posten:
"Hej där.
Det var jag som var in på din intressanta blogg och skrev om Laestadianism och tipsade samtidigt om den nyutkomna boken, Norrbottens museum årsbok som handlar om väckelsen. Jag har läst den och finner många utav de 26 artilklarna mycket läsvärda och tankeväckande.
Boken är en av de vktigaste som getts ut tycker jag, eftersom den behandlar väckelsen, både den frikyrkliga och inomkyrkliga väckelsen på ett både objektivt vetenskapligt sätt, men även ur ett subjektivt personligt prespektiv.
MVH
Anders V Ohlsson"
Tack för det!
Skicka en kommentar