Estonia: "We do not tolerate homosexuality"

The Estonian Justice Chancellor Indrek Teder made a statement in May 2011, saying that Estonia should start registering partnerships, since the present system with exclusively heterosexual marriages doesn't give same-sex couples enough protection. In his opinion, the Constitution wouldn't bar a gender neutral marriage law, but that the time isn't ripe as yet. In 2010, the Conservative government stopped the preparations of a law on registered partnerships, but now the country has a new government.
In July, the Estonian Council of Churches (Eesti Kirikute Nõukogu), an ecumenical body consisting of the leaders of the Evangelical Lutheran and the Roman Catholic churches, the two Orthodox churches (Moscow and Constantinople) working in Estonia, and a number of Free Churches, sent an open letter to the Ministry of Justice as a reaction to the Chancellor's statement. "The Council of Churches does not tolerate homosexuality," they wrote, and claim that the traditional marriage is a guarantee for the stability of the Estonian people and the Estonian State.
Most regrettable.

Õiguskantsler: samasoolistel peab olema võimalus kooselu registreerida (Postimees 23.5.11)
Õiguskantsler soovitab samasooliste partnerlussuhted reguleerida (Delfi 23.5.11)
Postimees: Viron oikeuskansleri haluaa Viroon rekisteröidyn parisuhteen (Ranneliike 23.5.11)
Viron kirkot ilmoittavat, etteivät ne suvaitse homoseksuaalisuutta (Ranneliike 9.7.11)



Politics and economics as Christian duties

The Switzerland-based news agency Ecumenical News International recently published a couple of pieces that show that we as Christians have a responsibility for more than just the salvation of souls. As these Asian church leaders show, we must also take a stand in fields like politics and economics, in order to battle injustice, poverty, and over-exploitation of natural resources.
Thank you, Rev. Tabo-oy and Ms. Chhungi, for your inspiring example!

Privatisation deters poor's access to water, say Asian church leaders
Manila (ENInews 1.12.10). More and more poor people in Asia are being deprived of what was once seen as a free "God-given resource", as water has become a paid-for asset controlled by private companies in recent years, say Asian church leaders. "Now considered as a commercial commodity rather than as heritage and a natural resource that should be protected, water … is now being increasingly controlled by private corporations," said the Rev David Tabo-oy, evangelism officer of the Episcopal (Anglican) Church of the Philippines.Tabo-oy was reflecting on "Water as a gift from God and as a human right" during the second day of a 28 November to 3 December consultation on "communities' rights to water and sanitation in Asia" held in Manila.

Wrong reading of Bible story 'legitimises' earth's exploitation
Manila (ENInews 3.12.10). Asian Christian leaders have challenged what they describe as a distorted interpretation of the Bible's Genesis story about God telling Adam and Eve to "subdue" the earth and to "have dominion" over other living species and non-living resources on the planet. "The misinterpretation, which has been blamed on Christians, has helped legitimise the wanton profit-oriented exploitation of the planet and its resources," said Hrangthan Chhungi of the Presbyterian Church of India. She said that the more appropriate translation from Hebrew, the language in which Genesis is written, is "to over-see and take care, rather than to subdue and have dominion".

Previously published on my political blog and on Karl's comments.

Finland's first woman bishop consecrated under boycott

The first Finnish woman to become a Lutheran bishop was Tuulikki Koivunen Bylund, who was consecrated Bishop of Härnösand in Sweden in November last year (as I noted at the time).
Now, the first woman has become bishop in the ELCF. Irja Askola has succeeded Eero Huovinen as Bishop of Helsinki, and was consecrated by our new Archbishop Kari Mäkinen in the Cathedral of Helsinki on Sunday, 12 September. As usual, the Archbishop was assisted by domestic and foreign dignitaries. Representatives from at least Sweden, Norway, Denmark, Estonia, Namibia, England, and Ireland were present in different roles.

Not all who are invited attended, however. The Lutheran churches of Latvia and Ingria (in present-day Russia) declined, apparently because of Askola's gender. Neither church ordains women; the Ingrians never have and the Latvians have stopped doing so.
Neither church admits to this being the reason, though. In Latvia, preparations for a synod in December apparently demanded such an effort that no-one could be sent to Finland for a Sunday in September. That will surely be quite a synod! The Bishop of Ingria simply declined without giving a reason, which naturally is more honest than the Latvians' pretext.

Another ecumenical problem concerns the Church of England. Suffragan Bishop David Hamid, who represented the CofE in Helsinki, could not participate in blessing Askola with laying on of hands, since the CofE is still struggling with the decision whether to consecrate female bishops or not. Hamid had other roles during the service, however.
The CofE will, apparently, not accept pastors ordained by Askola as priests in England, in accordance with the Porvoo Agreement. Lutheran pastors (such as I) that are ordained by male bishops are fully accepted in the Anglican churches of the Porvoo Communion (and vice versa, of course), but women bishops will pose a problem.
Which seems weird to me - but then, I'm not Anglican...

Kaksi kirkkoa ei lähetä edustajaa Askolan vihkimykseen (Kotimaa 3.9.10)
Kotimaa: Osa kutsutuista ei tule naispiispan vihkimykseen (Helsingin Sanomat 3.9.10)
Utländska kyrkor bojkottar biskopsvigning (Hufvudstadsbladet 3.9.10)
Kyrkor bojkottar biskopsvigning (Dagen 3.9.10)

Previously published on Karl's comments.
Slightly edited.

Katolska kyrkan vägrar hjälpa fattiga om homoäktenskap går igenom

Det katolska ärkestiftet i Washington, D.C., USA, har varnat staden att den katolska hjälporganisation, som hittills har gjort så mycket gott bland hjälpbehövande, inte längre kan fortsätta sin verksamhet om staden inför en ny lag om könsneutrala äktenskap. Då skulle ärkestiftet och andra katolska organisationer t.ex. vara tvungna att ge samma anställningsskydd åt samkönade par som åt heterosexuella, och det kan kyrkan inte gå med på. Hellre avstår de från sin hjälpverksamhet.
Kyrkan försöker naturligtvis skylla på staden, men det låter nog ganska ihåligt. Om kyrkan skulle vägra hjälpa homosexuella, vore det på något sätt förståeligt (om än inte acceptabelt, förstås), eftersom den katolska kyrkans linje länge har varit att förvisa homosexuella ut i kylan, och den linjen har skärpts ytterligare under den nuvarande påvens tid. Men att förvägra hjälp åt fattiga överlag för att vinna en politisk poäng - det är infamt! Var är den helige Fransiscus nu? Var är moder Theresa?

Den ekumeniska och interreligiösa rörelsen Clergy United for Marriage Equality protesterar skarpt mot ärkestiftets tilltag. Bland många andra.

Media:
New Turn in Debate Over Law on Marriage (New York Times 12.11.09)
Catholic Church gives D.C. ultimatum (Washington Post 12.11.09)
A Note to My Catholic Colleagues (Faithful Agitation 12.11.09)
When Sexual Suppression Trumps the Gospel Message (A Christian Voice for GLBT Rights 12.11.09)
D.C. Council digs in on same-sex nuptials (Washington Post 13.11.09)
The Catholic Church versus the D.C. Council (Washington Examiner 13.11.09)
Quote of the day (OCICBW... 13.11.09)

Falsk och äkta enhet

Bloggaren Charlotte Therese skriver visa ord, som nästan klingar som någonting från Vägmärken:

Att söka nå enhet genom ökad tolkningsmässig bokstavskonformism och dogmatiskt samförstånd kommer inte att kunna leda till annat än en bräcklig enad yta där minsta ny meningsskiljaktighet kommer att få den sköra isen att återigen brista.
Enheten nås, nu liksom i alla tider, genom att var och en likt nattfjärilar söker sig till Ljuset, och där möter varann, brinnande i anden...
Där blåser överflödsorden och människoregelverken bort som svarta sotflagor.
Där framträder klart och rent: Det Enda Nödvändiga.

Amen, amen.

Anglicans and GLBT

Last week, two sets of news concerning Anglicans and GLBT hit the world.

The first one dealt with a letter sent by two English bishops, Christopher Hill and John Hind, to the Swedish archbishop, Anders Wejryd. ++Anders had sent a letter informing the Porvoo churches about the Church of Sweden's stance on gay marriage, and the English letter was a response to this.
In effect, the bishops Hill and Hind (oh, so diplomatically!) threatened the Church of Sweden with ecumenical repercussions if the Swedes wouldn't desist accepting gays as Christians and full members of the Body of Christ. This has created quite an uproar in Sweden, where some see it as an interference in internal matters, while others (happily saying "I told you so") predict the downfall of the Church of Sweden and of the Porvoo Communion.
I think the English bishops have every right to communicate with the Swedes and inform them of their thoughts in a matter where the Swedes first took the initiative. The Swedes, however, have an equal right to ignore the English, if they choose to do so. Ecumenism doesn't mean that everyone should do the same thing, but that we all should look to what unites us, rather that to that which divides us.

The other Anglican news was that on 17 July, the Episcopal Church in the USA (ECUSA), which is part of the Anglican Communion, authorized bishops to bless same-sex unions and research an official prayer for the ceremonies. This moved the church closer to accepting gay relationships despite turmoil over the issue in the Anglican family. The Anglican spiritual leader, Archbishop of Canterbury Rowan Williams, has struggled to keep the communion unified.
Anglican leaders had pressed the ECUSA for a moratorium on electing more gay bishops than Gene Robinson, elected in 2003, and asked the church not to develop an official prayer for same-gender couples. But the measure adopted Friday by the Episcopal General Convention noted the growing number of U.S. states that allow gay marriage, civil unions and domestic partnerships, and gave bishops in those regions discretion to provide a “generous pastoral response” to couples in local parishes.
The 2 million-member Episcopal Church earlier in the week approved a resolution opening the doors to ordain gay men and women as clergy. These and related issues have already prompted some congregations to leave the Episcopal fold and form the rival Anglican Church in North America (ACNA) that claims 100,000 believers. Anglican churches in regions like Africa have broken ties with their more liberal U.S. brethren.
Here, too, the split is unfortunate, but the Episcopalians must do what they think is right. As must their opponents, of course.

The Bishops' letter, dated 26th June 2009
Engelsk oro över svensk äktenskapssyn (Kyrkans Tidning 15.7.09)
USA-kyrka bryter anglikanskt löfte (Kyrkans Tidning 15.7.09)
Gay clergy eligible for all Episcopal ministry (365 Gay 15.7.09)
Episcopal Church USA to ordain homosexual bishops (Spero News 16.7.09)
"Vi kan vara på väg att bli isolerade" (Kyrkans Tidning 16.7.09)
Anglo-Swedish rift over church gay marriage (The Local 16.7.09)
”Klipp banden med England” (Svenska Dagbladet 16.7.09)
Chans till besinning (Dagen 16.7.09)
Könsneutralt äktenskap (Från prästgårdsfönstret 16.7.09)
Engelska kyrkan i genuspanik mot Sverige (Trollhare 16.7.09)
Gay bishops more likely after US passes ‘nuanced’ motion (Church Times 17.7.09)
English bishops say Swedish proposal redefines marriage (Church Times 17.7.09)
Koskinen svarar på "anglikanattacken" (Kyrkans Tidning 17.7.09)
”Vi viker oss inte men bör ändå be Engelska kyrkan om ursäkt” (Dagen 17.7.09)
Episcopal Church moves toward blessing gay unions (Reuters 17.7.09)
Vad är viktigast? (Karin Långström Vinges blogg 17.7.09)
The Church of England Condemns the Church of Sweden (Aqurette 17.7.09)
Auf Wiedersehen! (Dagblogg 17.7.09)
Brevdebatt förvånar anglikansk biskop (Kyrkans Tidning 18.7.09)
Episcopalians: Bishops can bless same-sex unions (AP through 365 Gay 18.7.09)
Den västerländska kyrkan splittras (Dagen 21.7.09)

Frågespalten XXXIX: Baptismen och lutherdomen

Jag fick en fråga om skillnaderna mellan baptismen och lutherdomen. Jag svarade:

Det finns skillnader i tron och i organisationen, men som alltid mellan kristna kyrkor är likheterna viktigare än skillnaderna.
Men skillnader finns alltså. Du nämner dopet – vi praktiserar barndop, medan baptisterna har troendedop.
Baptisterna är i allmänhet organiserade enligt ett kongregationalistiskt system (med några få undantag), medan lutheranerna är episkopala. ”Episkopal” betyder ett system där det finns biskopar, som styr stift, där församlingarna ingår. Biskoparna viger och tillsätter också präster. Baptistförsamlingarna är däremot självständiga och styrs av varje enskild kristen som har rösträtt. I allmänhet finns det inte några t.ex. nationella organisationer med bestämmanderätt över församlingarna; det kan finnas samarbetsorgan, men det är en annan sak. Detta leder också till att det finns en mängd nyanser i tro och praxis mellan de olika församlingarna.
Baptisterna och lutheranerna har samma två sakrament, dopet och nattvarden, men de tolkas olika. Medan lutheranerna anser att dopet är en rening från arvsyndens följder och att vi i nattvarden möter Jesus i fysisk form, har baptisterna en symbolisk sakramentssyn.
Vidare anser baptisterna traditionellt att det är viktigt att separera kyrka och stat.
Detta i all korthet. På Wikipedia kan du läsa mer, t.ex i artikeln Baptism (på svenska) och artikeln Baptist beliefs (på engelska).

Evangeliska kyrkor i Finland

Jag skrev följande för Johanniter Ridderskapets i Finland interna behov. Då det kan tänkas ha vidare intresse, lägger jag in det också här.
Om något samfund har blivit borta från listan, är jag tacksam för korrigering.

Varje johanniterriddare bör enligt Ridderskapets stadgar höra till en evangelisk kyrka. Ordet ”evangelisk” är mer eller mindre synonymt med ordet ”protestantisk”, och utesluter alltså exempelvis olika katolska och ortodoxa kyrkor. Detta hindrar naturligtvis inte att dessa är kristna, men de har sina egna organisationer, typ Malteserorden.
Nedanstående lista innehåller evangeliska kyrkor och samfund som för närvarande verkar i Finland. Situationen förändras dock kontinuerligt; vid tvekan, konsultera ordenskaplanen.

Adventister:
Finlands Adventkyrka
Finlands Svenska Adventkyrka
Anglikaner:
The Anglican Church in Finland
Baptister:
Suomen baptistiyhdyskunta
Finlands svenska baptistsamfund
Frälsningsarmén:
Frälsningsarmén i Finland
Lutheraner:
Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland
Suomen vapaa evankelisluterilainen seurakuntaliitto
Luterilainen Sanan yhdyskunta
Suomen Tunnustuksellinen Luterilainen Kirkko
Metodister:
Suomen Metodistikirkko
Finlands svenska metodistkyrka
Missionskyrkan / Frikyrkan:
Suomen Vapaakirkko
Missionskyrkan i Finland
Pingstvänner:
Suomen Helluntaikirkko
Finlands Svenska Pingstmission
Övriga:
Ystävien Uskonnollinen Seura Kveekarit
Vörå Frikyrka
International Evangelical Church in Finland

Borgå, den 9 februari 2009

Karl af Hällström
ordenskaplan

Ekumenik med likatänkande?

Ibland blir man bedrövad.

Just nu tänker jag på det ekumeniska samarbetet mellan lutherska och pingstkyrkor. Det haltar betänkligt ibland.
Ett par exempel: I mars 2007 predikade pastor Per Hall från Filadelfiakyrkan här i Borgå i en av domkyrkoförsamlingens gudstjänster. Tanken var att jag skulle göra en svarsvisit och predika hos dem i maj samma år. Församlingens styrelse behandlade frågan och bedömde mig vara alltför kontroversiell för att de skulle vilja se mig i sin predikstol i detta skede. Pastor Hall försökte argumentera att ekumenik inte handlar om åsiktsgemenskap, utan gemenskap i Kristus, men lyckades inte ändra beslutet. Senare antydde också missionskyrkan att de ville vara med i bojkotten.
Följden av detta var att det dittills blomstrande ekumeniska samarbetet kollapsade. Eftersom pingstförsamlingen inte kunde godkänna mig, som representerade domkyrkoförsamlingen, underkände de också domkyrkoförsamlingen som samarbetspartner. Nu, två år senare, har vi utsett en ny ekumeniskt ansvarig präst, men han har en längre sjukledighet på gång, så i praktiken har ingenting ännu skett.
Till detta kommer att jag träffade ett par pensionerade pingstpastorer på biskopens nyårsmottagning nu senast. Dessa herrar, som jag antar satt med i den negativt inställda styrelsen för två år sedan, hade knappt hunnit hälsa på mig förrän de till min chockerade förvåning började håna mig för min fetma. Eller kanske de menade det skämtsamt? I så fall var det inte hån, utan mobbning, vilket knappast är bättre.
Men det är, som jag brukar säga, bättre att ha fläsket runt midjan än mellan öronen...

Ett annat exempel är den artikel som den store pingstledaren i Sverige, Stanley Sjöberg, skrev i Svenska Dagbladet (8.2.09) inför provomgången av biskopsvalet i Stockholms stift.

Den som väljs till biskop i Stockholms stift har en avgörande betydelse för hur relationerna kommer att utvecklas till katolska och ortodoxa kristna, med mer än ett hundra frikyrkligt präglade invandrarkyrkor som numera finns i Storstockholm.
Med en liberal teolog som biskop riskeras en sådan ekumenik.
En biskop som är mer bibelkritisk än bibeltroende, mer öppen för kulturella experiment kring fantasibilder om Jesus, typ ”Ecce Homo” etcetera, än präglad av respekt inför kristendomens centralgestalt, kommer att öka distansen till den övriga kristenheten.

För att undvika missförstånd vill jag påpeka att det alltså är Svenska kyrkan, inte Pingstkyrkan, som väljer biskop, och att Sjöberg därmed har blandat sig i en annan kyrkas inre angelägenheter.
Dessutom vill jag påminna om skillnaden mellan liberala teologer och liberalteologer, som jag har bloggat om tidigare.
Kollegan Jeez skriver vist i sitt blogginlägg:

Det som gör mig ledsen är den kyrkliga politik som flera nu ägnar sig åt. Ekumeniken används som slagpåse. "Välj rätt, annars får det konsekvenser..." Hot har ju använts förr. Och alla val har konsekvenser. Men är detta inte en inomkyrklig angelägenhet? Var det någon som sa något kring utnämningen av senaste metodistbiskopen i Norden? Senaste katolska biskopsutnämningen i Sverige? Pingströrelsen valde en företrädare för sin paraplyorganisation, la någon sig i? Kristi kyrka är delad, men om Svenska kyrkan ska alla få tycka och döma.
"Välj en kristen biskop" säger de och insinuerar att det finns EN kristendom, EN tolkning av Bibeln och EN riktig Gudsrelation - som uppenbarligen (?) inte präster och lekfolk i Stockholms stift omfattas av. Eller genom detta valet visar om de står för eller inte. För att inte tala om kandidaterna... "Nej, nej. Så är det inte alls" svarar någon. Men det som sägs mellan raderna är tydligt.
Men tänk om det faktiskt är så att Guds ande rör sig i var och en av oss präster och elektorer som röstar imorgon. Tänk om Gud gör sin vilja känd genom människor här och nu, genom människor som är pålästa i Bibeln, som har levande Gudsrelationer och som i djup tro på Jesus Kristus forfarande väljer någon sk liberal till biskop. Tänk om.

Situationen i Sverige är alltså den samma som i Borgå. "Vi kan ha ekumeniskt samarbete med alla kristna, förutsatt att de tänker precis som vi."
Ursäkta mig medan jag spyr.

Predikstolsutbyte med förhinder (Kalles kyrkliga kommentarer 24.4.07)
Predikstolsutbytet förhindras profylaktiskt (Kalles kyrkliga kommentarer 9.10.07)
Riskera inte ekumeniken med liberal biskop (Stanley Sjöberg i Svenska Dagbladet 8.2.09)
"Val av liberal biskop hotar ekumeniken" (Dagen 8.2.09)
Tankar kring biskopsvalet i Stockholm.. (Götabrobloggen 8.2.09)
Kristen biskop behövs (Prästerik 8.2.09)
Biskopsvals (Samtal med J 8.2.09)
Viktigt val (Karin Långström Vinges blogg 9.2.09)

Frågespalten XXXI: Konfirmation över samfundsgränserna

Marina frågade:

Kan du redogöra för hur det ser ut ifall en tonåring vill ta del av konfirmationen, men föräldrarna inte tillhör den lutherska kyrkan. Flickan själv är medlem i den katolska kyrkan(barndöpt) och vill inte helt avsäga sig den, men skulle vilja vara delaktig i den lutherska kyrkan. Finns det en möjlighet att flickan kan ta del av konfirmationen/ tillhöra två kyrkor oberoende föräldrars val? Kan du göra ett blogginlägg om detta eller så kommer du över och svarar på min blogg. Tack på förhand!

Jag svarade:
Tack för frågan. Ett hastigt svar:
Skriftskolan kan vem som helst delta i. Församlingens egna medlemmar brukar ges förtur när det gäller fördelningen av lägerplatser, men oftast ryms också andra in. Det kan dock säkert variera från ort till ort, så kolla med den berörda församlingen.
Konfirmationen är mera knoppisk. Den är ett religiöst ställningstagande till den kristna tron, och genom den blir man fullvärdig medlem i den lutherska församlingen. För en katolik är det väl inget problem med "den kristna tron", men däremot nog med "den lutherska kyrkan".
Det katolska dopet duger ju bra för oss lutheraner också, och att delta i båda kyrkornas verksamhet är inget principiellt problem. Medlemskap i båda kyrkorna samtidigt torde dock vara uteslutet.
Detta alltså i all hast. Jag återkommer eventuellt senare - och om något blev oklart, så fråga!

Lite kyrklig terminologi

Det är intressant med terminologi. Ord som liknar varandra betyder inte alltid riktigt samma sak, medan synonymer kan ha helt olika etymologi i olika språk.
Ta min tjänstetitel som exempel: kaplan. Jag skrev om etymologin i november här på bloggen. Om man jämför ordet på olika språk, kan man konstatera att kaplan som präst i en församling egentligen är en ganska ovanlig betydelse. På finska heter det kappalainen, vilket ju är samma ord, medan det i Sverige heter komminister (vilket på svenska skulle bli medtjänare). Visserligen är komministern i Sverige och kaplanen i Finland inte helt exakta motsvarigheter, men ganska nära i alla fall. På tyska finns ordet Kaplan och på engelska chaplain, men dessa är inte helt synonyma med vårt ord. Det tyska ordet används om katolska präster, men inte protestanter; i en protestantisk (t.ex. luthersk) församling kan det finnas präster med titeln zweiter Pfarrer. Den engelska motsvarigheten är second pastor eller Associate Pastor ; ordet chaplain används om präster i specialuppgifter, t.ex. sjukhuspräster, fängelsepräster, högskolepräster el.dyl. (hospital chaplain osv). [Uppdatering 27.6.08: Också termen curate kommer nära vår kaplan.]

Ordet kyrkoherde har på finska förvrängts till kirkkoherra (bokstavligen kyrkoherre), vilket ger en helt annan klang åt ämbetet. På tyska talar man om Hauptpastor och på engelska ibland om Senior Pastor, och de uttrycken beskriver ju vad det är frågan om.
De engelska (anglikanska) titlarna vicar och rector är däremot svårförståeligare. Min gissning är (men rätta mig om jag tar fel!) att vicar syftar på att kyrkoherden är biskopens "vikarie" i församlingen, medan rector indikerar att kyrkoherden skall hålla ordning.

Distiktionen mellan präst och pastor har jag behandlat tidigare. Något som jag inte har nämnt där är den anglikanska hierarkins påverkan på hur prelater av olika rang tilltalas. Vanliga präster tilltalas med Reverend (the Rev. Karl af Hällström), medan domprostar är Very Reverend (the Very Rev. Mats Lindgård). Biskopar är Right Reverend (the Rt. Rev. Gustav Björkstrand), och ärkebiskopar Most Reverend (the Most Rev. Jukka Paarma). Det gäller att hålla tungan rätt i mun, annars begår man ett etikettsfel!
Ordet reverend betyder något i stil med respektabel, högvördig – bara så ni vet, hehe!

Jag vill ännu notera att vi pastorer på engelska också kan kallas minister, vilket ju inte låter så illa. Hos oss använder man någon enstaka gång titeln Verbi Divini Minister eller VDM. Minister är latin och betyder tjänare – en minister i en regering räknades från början som kungens tjänare.

Good Methodist news and bad

Ecumenical News International (ENI) reported on May 1st:

The United Methodist Church, meeting for its once-every-four-years church-wide gathering has approved an agreement with the Evangelical Lutheran Church in America for full communion between the two U.S.-based denominations. At the same meeting in Fort Worth, Texas, the 12-million-member United Methodist General Conference, its main governing body meeting from 23 April to 2 May, turned down efforts to change denominational rules on homosexuality.

This is good news, in that the two churches are coming together. The same process is underway here in Finland, too, and I welcome that.
This is bad news, as far as gay Christians are concerned. They still won't have full and equal rights within the Methodist church - or in the Lutheran church for that matter - which I think is sad. But given time, perhaps...

More news:
United Methodist Church Adopts Full Communion Proposal with ELCA (ELCA News Service 30.4.08 - more links there)
"Diskussionerna gick över gränsen" (Dagen 9.5.08)

Predikstolsutbyte på sjunde dagen

Idag fick jag ta del av gudstjänstgemenskapen i den lilla adventkyrkan här i Borgå. För någon vecka sedan predikade deras församlingsledare Gun-Lis Liljeberg i S:t Olofs kapell på Pellinge, och nu var det då min tur hos dem. Den predikan jag höll finns på Predikantbloggen.
Eftersom församlingens vanliga pianist hade skadat handen, hoppade jag in också i den uppgiften. I många församlingar finns det kantor-organister, men i en del finns det också pastor-pianister...

Det var alltså frågan om det emellanåt haltande, men emellanåt fungerande predikstolsutbytet. Att det idag skedde på en lördag, hänger naturligtvis ihop med att sjundedagsadventisterna har lördagen som gudstjänstdag, inte söndagen, som ju är veckans första dag. Ifall det var någon som undrade. Och också fast ingen gjorde det.

Tack för det varma mottagandet!

Hjälp, papisterna kommer!

Inför EU-folkomröstningen 1994 var det många som med kristna förtecken ville rösta nej. Vilket de var fria att göra, naturligtvis, men det gjorde inte deras argumentation bättre. Eller vad sägs om tankar som

• att EU är det sjuhövdade odjuret som nämns i Uppenbarelseboken,
• att EU är romarrikets arvtagare och därmed inherent emot kristendomen eller
• att det bara kan få finnas en religion i EU och att vi därför alla måste bli katoliker om Finland går med i unionen?

Argumenten var löjliga då och är det fortfarande fjorton år senare. EU har sina problem, men de ovannämnda hör inte till dem.

Det intressanta är att vissa kretsar inte tycks ha lärt sig någonting. En artikel i dagens Dagen (30.4.08) kan jag inte ens kommentera, för jag vet inte var jag ska börja nysta - det är bara så absurt alltsammans. Det enda jag riktigt håller med om är rubriken "Vi kan inte bara gapa och svälja allting i dag" ...

"De tre striderna"

På en konservativ blogg läste jag att en (anonym) predikant hade talat om

de tre strider som vår kyrka skulle komma att gå igenom, och förlora, på sin väg mot det totala avfallet. Den första var striden om kvinnliga präster. Den andra är striden om välsignelse av homosexuella parrelationer, och den tredje är frågan om Jesu exklusivitet.

Denna analys är inte korrekt, och blir inte det bara för att man säger så i en predikan. Andra tidigare frågor har varit exempelvis kvinnans rösträtt, skilsmässor och samboende faddrar, men de nämns inte bland "de tre striderna". Följande fråga kan gissningsvis vara ekumeniken (som för närvarande seglar i motvind). Denna lista på tre frågor, uppräknade i stigande förfärlighetsgrad, är nog ägnad att skrämma, inte de trogna, utan de godtrogna. Verkligheten är mer mångfacetterad än så.

När man talar om "de tre striderna" är det frågan om samma slags retorik som när man hotar med att troende skriver ut sig ur kyrkan om homosexuella vigslar införs.
Det stämmer säkert att en del konservativa kristna kommer att reagera negativt om och när välsignelse av partnerskap eller könsneutrala vigslar blir en verklighet. En del av dessa negativa reaktioner går antagligen ut på att personerna i fråga skriver ut sig ur den evangelisk-lutherska kyrkan och antingen konverterar till konservativare kyrkor eller grundar eget. Och detta är naturligtvis inte eftersträvansvärt.
Samtidigt är detta redan en verklighet, men åt andra hållet. Den evangelisk-lutherska kyrkan har tappat medlemmar under de senaste decennierna just p.g.a. sin konservativa, exkluderande syn på sina icke-heterosexuella medlemmar.
När jag har påpekat detta har jag fått höra att dessa utskrivna medlemmar inte räknas, eftersom de ju inte bryr sig om kyrkan och dessutom är namnkristna. Detta påstående är förstås avskyvärt och arrogant, eftersom det betyder att ingen annan än den som har "rätt" åsikt kan räknas som kristen. Detta är dessutom ytterligare ett exempel på den konservativa, exkluderande syn som jag nyss nämnde.

Att tala om "tre strider" på det citerade sättet är ett försök att förutsäga framtiden, men ett försök som medvetet söker problem att skrämma upp lyssnarna med. Motiven till detta kan vara exempelvis "ärlig" retorisk tillspetsning, allmänt effektsökeri eller en strävan efter att manipulera lyssnarna dit man av någon orsak vill ha dem. Då jag inte känner till mer om bakgrunden i det aktuella fallet ska jag inte spekulera om detta. Oberoende av motiven är analysen hur som helst falsk.

Salig på sin tro?

Min svärfar, en ordlekare också han, brukar citera Martin Luther till höger och vänster. De flesta av hans Luthercitat är nog dessvärre rivna ur ärmen: "Maten är färdig, sa Martin Luther;" "Det här var gott, sa Martin Luther;" "Vad är det på TV, sa Martin Luther." Jag kan ännu tänka mig att Luther i något skede av sin levnad kan ha använt de två första uttrycken, men att han skulle ha använt det tredje tillåter jag mig att betvivla.

Jag nämner detta därför att jag hörde ett annat "Luthercitat" i radion idag. Det var någon som sade: "Var och en blir salig på sin tro, sa Martin Luther." Här finns två problem.
För det första var det inte Luther som kom med sagda uttryck. Det var en tysk kung, om jag minns rätt Fredrik II den store av Preussen (1712-86), som sade så när han tillät en förföljd trosgemenskap (herrnhutarna, var det kanske?) att slå sig ner i hans land. Detaljerna har jag inte kunnat verifiera.
För det andra är själva grundtanken obiblisk (och därför oluthersk). Ingen blir salig på sin tro, om denna tro inte är tron på Jesus. Att Jesus i Bergspredikan kom med en massa saligprisningar kanske har fått någon att tro att denna också hör dit, men så är inte fallet.

Efter att ha sagt detta vill jag dock konstatera att uttrycket är värdefullt i dialogen mellan religioner och trosinriktningar. Vi kan inte i en fruktbar dialog utgå från att den andra har orätt och bör omvändas, utan vi måste respektera andras rätt att tro som de gör - samtidigt som också vi själva naturligtvis har den rätten.
Jag tangerade denna tematik i inlägget Jag vet att jag ingenting vet (20.9.07) .

Allsmäktig allhärskare

En intressant tanke hörde jag för en tid sedan. Den slog mig igen här inför domsöndagen.
Det grekiska ordet Pantokrator, som betecknar Kristus som Allhärskaren, översattes till latin med Omnipotens, den Allsmäktige. Detta skulle förklara varför teodicé-problemet (alltså "Hur kan Gud tillåta ondskan") uppkom i den västliga kyrkan, men inte i den östliga. Om man ser Gud som allsmäktig, alltså alltings yttersta orsak i alla detaljer, får man minsann problem med ondskans existens. Men om Gud är en härskare, vars undersåtar har personlig frihet tills de överträder hans lagar - en härskare som inte vill ingripa förrän något har hänt, men nog ser till att gott och ont får sin belöning - är det betydligt enklare.
Tack, Ingmar, för den tanken!

Bilden föreställer en Kristus Pantokrator -ikon från S:ta Katarina-klostret på Sinai. Ikonen målades antagligen i Konstantinopel på 500- eller 600-talet.

Lokal ekumenik - eller...?

Det är inte bara i Borgå som det gnisslar i lokalekumeniken emellanåt. Dagen berättar 22.11.07 att Kyrkoherde vägrade låna ut bårtäcke.
Ett bårtäcke (se bilden) är ett tyg som sveps över kistan vid jordfästning. Detta gör att själva kistan kan vara enklare och mindre påkostad än annars, och ändå vara stilig. Bårtäcken är sällsynta i Finland, men i Sverige tycks de vara allmänt förekommande.

I det aktuella fallet hade en person med medlemskap både i Svenska kyrkan och i Missionskyrkan avlidit. De anhöriga ville ha jordfästningen i Missionskyrkan, men ville låna den svenskkyrkliga församlingens bårtäcke. Kyrkoherden vägrade och föreslog att de i stället skulle köpa gardinstyg från Ikea. De anhöriga och många andra blev upprörda, men trots vädjanden från högsta ort gav kyrkoherden inte med sig. Lösningen blev till slut att grannförsamlingen lånade ut sitt bårtäcke.
Kyrkoherden kommenterade så här:

Vi lånar inte ut liturgiska plagg. De är vävda för kyrkorummet. Men det finns ju jättefina grova tyger på Ikea, så jag tipsade de att åka till Eskilstuna och köpa.
Att den avlidne mannen är medlem i Svenska kyrkan spelar ingen roll. Plaggen måste stanna i kyrkorummet.
Kyrkolokalen är ett vindskydd, kläderna lika så. Ett vindskydd för att kunna hålla gudstjänst. Men de andra sakerna, mässhakar, och bårtäcken, de är ett slags bilder och ikoner gentemot något gudomligt. Och de kan inte lämna kyrkorummet.
Vi lånar ut vårt högtalarsystem, men inte våra liturgiska kläder. Precis som jag inte lånar ut nattvardssilvret. Då får de komma till Svenska kyrkan.

Jag har ingen orsak att betvivla att kyrkoherden menar vad han säger - men håller hans förklaringar? Är det någon annan än jag som tycker att det är något som klingar falskt i detta?

Ekumeniken i Borgå

För en knapp månad sedan skrev jag om läget i lokalekumeniken i Borgå. Häromdagen hade vi ett av våra reguljära pastorsmöten, och då diskuterade vi läget ingående. Vi konstaterade att predikstolsutbytet inte kan fortsätta i tidigare utsträckning, men att vi fortsätter med det där det är möjligt. Vidare konstaterade vi att vissa gemensamma satsningar också omöjliggörs av den rådande situationen, men att vi skall försöka hitta nya vägar att komma vidare.

På det hela taget hade vi ett konstruktivt möte, tyckte jag. Vi var överens om att ta ett steg bakåt, så att vi sedan ska kunna ta flera steg framåt. Och det är ju bra på lång sikt - även om det just nu känns en smula frustrerande. Men det går väl över.

Predikstolsutbytet förhindras profylaktiskt

Idag kom det mera Jobspost angående predikstolsutbytet här i Borgå, som jag har bloggat om bl.a. 24.4.07 och 7.10.07. Jag fick nämligen veta att missionskyrkans styrelse (eller vad organet nu kallas) har uttryckt åsikten att jag är olämplig som predikant i deras församling. Därmed har de alltså ställt sig på samma linje som pingstförsamlingens styrelse.

Ekumeniskt samarbete baserar sig på att vi som kristna inser att Kristus, som förenar oss, är viktigare än de teologiska åsiktsskillnader som skiljer oss åt. Vi behöver alltså inte ha åsiktsgemenskap för att ha trosgemenskap.
Det som nu har hänt är att styrelserna i de båda friförsamlingarna har vänt på steken och vill att jag skall ändra åsikt, eller åtminstone låta bli att uttrycka min åsikt, i en del frågor innan jag blir rumsren att representera domkyrkoförsamlingen i deras sammanhang. Detta är verkligen mycket beklagligt.

Domkyrkoförsamlingen väljer naturligtvis sin representant själv, precis som de andra församlingarna gör. Under de senaste fem åren är det jag som har varit den representanten. Om mina möjligheter att verka ekumeniskt blir kringskurna, är det inte mig det riktas mot, utan domkyrkoförsamlingen.
Vi kanske måste se över vilka samarbetsformer som är fruktbara i fortsättningen, och satsa på att samarbeta med dem som vill samarbeta med oss. Tack Gud för metodisterna!

Mitt hjärta gråter blod ...

Uppdatering: Jag har fått det klarlagt för mig att missionskyrkans styrelse inte har fattat något formellt beslut om min eventuella medverkan, utan bara diskuterat saken. Det finns väl en skillnad, antar jag. Beklagar misstaget.