Det var en sak som jag funderade på här vid årsskiftet, nämligen hur årsskiftet kan flytta från tid till tid eller för den delen från kultur till kultur. Att t.ex. det kinesiska nyåret infaller vid en annan tidpunkt än 1 januari är säkert känt, och likaså att kyrkoåret börjar vid Första söndagen i advent. Motsvarande gäller också i en del andra sammanhang. Det exempel som ligger oss närmast - och som fortfarande påverkar oss - är det romerska nyåret, som låg vid början av mars. Det är inte någon ologisk tidpunkt, för då börjar naturen vakna till liv efter vintern (vid Medelhavet, alltså!). Allt annat förnyas, varför inte då också kalendern.
Som jag nämnde påverkar detta oss. Det gör det genom månadernas namn, som ju är romerska. Så viktiga för oss i den kalla nord var väl inte Julius Caesar och kejsar Augustus att vi fortfarande vore tvugna att uppkalla månaderna juli och augusti efter dem? Om inte det romerska arvet gjorde sig gällande, alltså. Av ännu äldre ursprung är månaderna september, oktober, noember och december, vilkas namn betyder "den sjunde [månaden]", "den åttonde", "den nionde" och "den tionde".
Och det är ju lite lustigt, eftersom "den sjunde" egentligen är "den nionde" och "den tionde" är "den tolfte". Men det beror just på att nyåret flyttades efter att månaderna fick sina namn. Om man räknar med mars som den första månaden, blir oktober nummer åtta och november den nionde.
De övriga månaderna har namn efter olika romerska gudomligheter - januari efter Janus och mars efter Mars, bara som exempel. Veckodagarna är däremot av nordiskt ursprung. Förutom solens dag (söndag) och månens dag (måndag) finns det baddagen, alltså "lögardag" (lördag). De övriga har namn efter Tyr, Odin, Tor och Frej, som ju var asagudar. Vår kalender är alltså verkligt hednisk till sitt ursprung!
Också veckans dagar har förresten hos oss fått en annan ordningsföljd. Länge räknades söndagen som veckans första dag, men för några decennier sedan (inte mer!) infördes ordningen med en vecka som börjar på måndag, då arbetsveckan inleds...
Som jag nämnde påverkar detta oss. Det gör det genom månadernas namn, som ju är romerska. Så viktiga för oss i den kalla nord var väl inte Julius Caesar och kejsar Augustus att vi fortfarande vore tvugna att uppkalla månaderna juli och augusti efter dem? Om inte det romerska arvet gjorde sig gällande, alltså. Av ännu äldre ursprung är månaderna september, oktober, noember och december, vilkas namn betyder "den sjunde [månaden]", "den åttonde", "den nionde" och "den tionde".
Och det är ju lite lustigt, eftersom "den sjunde" egentligen är "den nionde" och "den tionde" är "den tolfte". Men det beror just på att nyåret flyttades efter att månaderna fick sina namn. Om man räknar med mars som den första månaden, blir oktober nummer åtta och november den nionde.
De övriga månaderna har namn efter olika romerska gudomligheter - januari efter Janus och mars efter Mars, bara som exempel. Veckodagarna är däremot av nordiskt ursprung. Förutom solens dag (söndag) och månens dag (måndag) finns det baddagen, alltså "lögardag" (lördag). De övriga har namn efter Tyr, Odin, Tor och Frej, som ju var asagudar. Vår kalender är alltså verkligt hednisk till sitt ursprung!
Också veckans dagar har förresten hos oss fått en annan ordningsföljd. Länge räknades söndagen som veckans första dag, men för några decennier sedan (inte mer!) infördes ordningen med en vecka som börjar på måndag, då arbetsveckan inleds...
1 kommentar:
och i vissa länder läggs fortfarande söndag som första veckodagen i kalendern (tex här i Irland och England)
Skicka en kommentar