Idag kom det mera Jobspost angående predikstolsutbytet här i Borgå, som jag har bloggat om bl.a. 24.4.07 och 7.10.07. Jag fick nämligen veta att missionskyrkans styrelse (eller vad organet nu kallas) har uttryckt åsikten att jag är olämplig som predikant i deras församling. Därmed har de alltså ställt sig på samma linje som pingstförsamlingens styrelse. Ekumeniskt samarbete baserar sig på att vi som kristna inser att Kristus, som förenar oss, är viktigare än de teologiska åsiktsskillnader som skiljer oss åt. Vi behöver alltså inte ha åsiktsgemenskap för att ha trosgemenskap.
Det som nu har hänt är att styrelserna i de båda friförsamlingarna har vänt på steken och vill att jag skall ändra åsikt, eller åtminstone låta bli att uttrycka min åsikt, i en del frågor innan jag blir rumsren att representera domkyrkoförsamlingen i deras sammanhang. Detta är verkligen mycket beklagligt. Domkyrkoförsamlingen väljer naturligtvis sin representant själv, precis som de andra församlingarna gör. Under de senaste fem åren är det jag som har varit den representanten. Om mina möjligheter att verka ekumeniskt blir kringskurna, är det inte mig det riktas mot, utan domkyrkoförsamlingen.
Vi kanske måste se över vilka samarbetsformer som är fruktbara i fortsättningen, och satsa på att samarbeta med dem som vill samarbeta med oss. Tack Gud för metodisterna! Mitt hjärta gråter blod ...
Det som nu har hänt är att styrelserna i de båda friförsamlingarna har vänt på steken och vill att jag skall ändra åsikt, eller åtminstone låta bli att uttrycka min åsikt, i en del frågor innan jag blir rumsren att representera domkyrkoförsamlingen i deras sammanhang. Detta är verkligen mycket beklagligt. Domkyrkoförsamlingen väljer naturligtvis sin representant själv, precis som de andra församlingarna gör. Under de senaste fem åren är det jag som har varit den representanten. Om mina möjligheter att verka ekumeniskt blir kringskurna, är det inte mig det riktas mot, utan domkyrkoförsamlingen.
Vi kanske måste se över vilka samarbetsformer som är fruktbara i fortsättningen, och satsa på att samarbeta med dem som vill samarbeta med oss. Tack Gud för metodisterna! Mitt hjärta gråter blod ...
Uppdatering: Jag har fått det klarlagt för mig att missionskyrkans styrelse inte har fattat något formellt beslut om min eventuella medverkan, utan bara diskuterat saken. Det finns väl en skillnad, antar jag. Beklagar misstaget.
7 kommentarer:
Jag blir så lessen över det kyrkliga och ekumeniska klimatet just nu. Skall det faktiskt vara så att de enda kriterierna man mäter mänskor med i kyrkliga sammanhang är om man har de s.k. "rätta" åsikterna om de frågor som används för att klassificera folk - d.v.s. om homosexualitet och kvinnopräster. Det är ju inte bara teoretiska frågor utan debatten handlar om levande människors verkliga liv, som försvåras av osäkra människors behov av att ha de "rätta" åsikterna och den "sanna" tron.
I allt flera sammanhang nuförtiden tar jag fram ett guldkorn från studietiden om religionspsykologi. Man kan särskilja två slags religiösa grundinställningar: religiositet vars grundkänsla är ångest och ångestbekämpning och religiositet vars grund handlar om tillit. Jag tycker mig se att mycket av den offentliga debatten just nu handlar om rädsla, gränsdragningar och ångestbekämpning. Tillit och trygghet är bristvaror, också i kyrkan.
"Ty din makt beror inte på stora arméer,
ditt välde inte på starka kämpar.
nej, du är de förtrycktas Gud,
du är de svagas hjälpare,
de kraftlösas försvarare,
de uppgivnas beskyddare,
en räddare för dem som är utan hopp."
Judit 9: 11
Inte är det lätt att inte följa med strömmen! Jag hoppas att det kommer en tid när man ser tillbaka och säger; den där Kalle han var före sin tid, han.
Styrkekramar!
"Med utgångspunkt i att Jesus är väldens Frälsare har vi råd att som grundinställning ha en hoppets inklusivitet.Det viktigaste är då ATT Kristus förkunnas och ATT goda gärningar blir gjorda, inte VEM som gör det eller HUR det sker. Dörrarna utåt står då vidöppna och vi kan generöst se samarbetspartners i alla människor av god vilja, även om de ännu inte har en tydlig kristen bekännelse". Bön: Låt din kyrka ta risken att tro gott om alla som vill vara med (biskop em Erik Vikström i För Dig)
Jag tackar också Gud för metodisterna!
Trots alla meningsskiljaktigheter i övrigt är jag glad för att några kyrkor med den apostoliska trosbekännelsen som bas vågar fatta ett modigt beslut, stick i stäv mot den allmänna opinionen. Tack Gud för att missionskyrkan visat ryggrad och trohet mot Guds ord, inte mot mänskor åsikter! Detta är sann ekumenik.
Och du, Kalle, har redan avvisats från nattvarden av en präst i din egen kyrka. Därför begår du en grov synd när du på nytt går till nattvarden utan att ha gjort bättring. Du splittrar därigenom också din egen kyrka genom att inte ta emot tillrättavisningen utan i stället fräckt tränger dig fram till den gemenskap där du inte hör hemma förrän du vänt om.
Oj, Kalle!!!!
Det var verkligen dåliga, ja...hemska nyheter!
Som Du skriver vänder dessa beslut ryggen till hela tanken med ekumenik.
När en kristen knackar på dörren, så knackar egentligen Kristus själv på dörren. Dessa beslut får en verkligen att gråta.
Herren med Dig, broder!!!!
Skrev om detta på min blogg (KPs portal).
Uppdatering: Din uppdatering = Jo det är skillnad, ska vi hoppas!:D
Skicka en kommentar