Sexårsperioden har börjat!

Och så har jag då vid månadsskiftet tillträtt som kontraktsprost!
Jag har t.o.m. redan hunnit med en tjänsteuppgift: att igår assistera vid installationen av Stina Lindgård som gemensam kyrkoherde för Lappträsks svenska och Liljendal församlingar. Tack till alla medverkande!

Insändare om kandidatinformation

I lokaltidningen Östra Nyland ingick förra veckan en insändare, där frågeställaren undrade hur man ska få information om kandidaterna i det pågående församlingsvalet. Frågan är i sig berättigad.
Dock fanns det två problem med insändaren i fråga.
Det ena är att jag känner skribenten och hon mig, så om det faktiskt bara var information hon var ute efter, kunde hon ha ringt eller skickat epost.
Det andra problemet var att hon kallade sin kria ett "öppet brev". Men ett öppet brev är ett brev som, förutom åt mottagaren, också skickas till media för publicering. Men det ska alltså skickas åt mottagaren också. Och jag har aldrig fått brevet. Därmed är det frågan om "bara" en insändare.

Jag skrev hur som helst ett svar, som publicerades i ÖN 30.10.14:

Kära Gun-May!

I ÖN publicerades 23.10 ett s.k. "öppet brev" som du hade skrivit till min församling. Något brev har jag dock inte fått, så jag antar att du egentligen skrev en insändare. Men det är ju en bisak.

Du undrar hur väljarna ska få reda på vem som är uppställda i valet och vad de står för. Frågan är befogad.
Enligt lagen ska kandidatlistorna vara tillgängliga på pastorskansliet. Den informationskanalen är förstås något begränsad, så inom Lovisa svenska församling har vi också publicerat dem på vår hemsida (www.lovisasvenskaforsamling.fi) och på våra anslagstavlor. Eventuella tidningsannonser och annat informationsmaterial brukar valmansföreningarna sköta själva.
Inkommande söndag, den 2 november, ordnar församlingen ett tillfälle för kandidaterna att presentera sig. Detta sker i församlingsgården kl. 18. Välkommen dit!

Allt gott!

Karl af Hällström
kyrkoherde
Lovisa svenska församling

Kontraktsprost trots allt!

Jag skrev härom veckan ett inlägg där jag konstaterade att det fanns en möjlighet att domkapitlet den 11 september skulle utse mig till kontraktsprost i domprosteriet. Till min glädje var det just det som skedde!
För den sexårsperiod som börjar den 1 november 2014 fungerar jag alltså, vill Gud, som kontraktsprost för de svenska och tvåspråkiga församlingar i Östnyland som hör till Borgå stift: Sibbo svenska församling, Borgå svenska domkyrkoförsamling, Pernå församling, Lovisa svenska församling, Liljendal församling och Lappträsks svenska församling.
Uppgiften kan beskrivas som att vara ett slags ledande kyrkoherde i prosteriet och en kontaktperson mellan prosteriet och stiftet. Jag lämnar alltså inte Lovisa svenska församling, utan kontraktsprosteskapet kan ses som ett förtroendeuppdrag.

Jag tackar domkapitlet, väljarna och Gud (i omvänd ordning) för förtroendet!

PS. I sin notis idag 12.9.14 utnämnde Borgåbladet mig till domprost. Men det rätta är nog kontraktsprost; det kommer väl en rättelse i morgon. :-)

Kontraktsprost trots allt?

Domprosteriet i Borgå stift försöker välja sig en ny kontraktsprost. Vi hade val i maj (se detta blogginlägg), och då vann jag med rösterna 7 mot 6 för domprost Mats Lindgård (Borgå).
I valet i maj skedde tyvärr misstaget att ett par röstberättigade inte fick kallelse till valtillfället. En person besvärade sig över detta, och domkapitlet hade ingen annan möjlighet än att utlysa nyval. Jag bloggade om detta här. Jag hade ingenting med saken att göra, så det faller ingen skugga över mig.

Den 28 augusti röstade vi således på nytt. Av 29 avgivna röster fick jag 14 mot 8 för Lindgård och 6 för Robert Lemberg (Pernå) samt en ströröst. Jag vann alltså det första valet knappt och det andra klart. Om något, gör detta situationen bara klarare: Det är mig som väljarna vill ha som kontraktsprost. Jag tackar varmt och ödmjukt för förtroendet!

Situationen fortsätter nu så, att domkapitlet - kanske den 11 september - utser en av de tre som fick mest röster till kontraktsprost. Eftersom jag vann valet, ligger jag väl bäst till, men det är alltså också möjligt att Lindgård eller Lemberg utses till kontraktsprost. Vi får se hur det går.

Den nya kontraktsprosten tillträder från början av november och tjänstgör sex år framöver. Till dess fortsätter Robert Lemberg som t.f. kontraktsprost.

Kontraktsprostevalet tas om

Jag skrev 24.5.14 att jag hade vunnit kontraktsprostevalet i vårt prosteri, och 31.5.14 publicerade jag en tidningsintervju om saken.
Domkapitlet sammanträdde den 16 juni för att behandla ärendet. Det är nämligen de som utser kontraktsprostarna bland de tre som har fått mest röster i valet; i praktiken är det alltid den som har fått flest röster som utses, men domkapitlet har alltså möjlighet att fatta också andra beslut. Men jag var förtröstansfull.
Men så skedde det oväntade: det kom ett besvär. Tydligen hade inte alla röstberättigade fått kallelse till valet. Eftersom detta är ett klart formfel, hade domkapitlet ingen annan möjlighet än att besluta att valet måste tas om. Detta sker den 28 augusti, och den nya kontraktsprosten tillträder den 1 november.
Men jag är fortfarande förtröstansfull. Strulet var på inget sätt mitt fel, och har jag vunnit valet en gång, kan jag säkert göra det en gång till! Men ingenting är säkert, förstås. Vi får se.

Religious job prospects

A Catholic priest and a Rabbi are talking about job prospects.
"Well," says the priest, "there's a good chance that I'll be the next bishop, maybe within the next couple of years."
"Bishop!" marvels the Rabbi, "very nice. And after that?"
"Oh, I don't know, I suppose it's possible I could become Archbishop, given luck and God's blessing."
"Very nice, very nice; and after Archbishop?"
"Ha! Well, you know, it's Cardinal after that, but it's really very unlikely. But in theory, I could become a Cardinal."
"Lovely!" enthuses the Rabbi, "the scarlet would suit your complexion. So what's after Cardinal?"
The priest smiles. "After Cardinal? Well, it's Pope. But I'm hardly likely to become . . . hmmm, oh I suppose it's just possible. If a Pole can, why not an Englishman again? Yes, I could just become Pope."
"Splendid! I would take personal pride in your becoming the Pope. And after Pope what?"
The priest looks at him in surprise, "After Pope? There's nothing after Pope! I mean, there's just God above the Pope. I can't become God."
"So why not?" the Rabbi said, "one of our boys made it."

Thanks to MadPriest!

Intervju om kontraktsprostskap i Östra Nyland 31.5.14

Kyrkoherde vald till kontraktsprost

Lovisa

Från och med juli ansvarar kyrkoherde Karl af Hällström för det svenska kyrkliga livet i hela Östnyland.

Karl af Hällström, kyrkoherde i Lovisa svenska församling, är märkbart glad över utnämningen till kontraktsprost för de svenska och tvåspråkiga församlingarna i Borgå domprosteri. Han valdes på en rösts marginal mot Mats Lindgård, som är domprost i Borgå.

– Jag känner mig både hedrad och stolt. Utnämningen betyder mycket, att jag har fått kollegernas förtroende. Men jag fortsätter som hittills som kyrkoherde i Lovisa svenska församling.

Han tillträder som kontraktsprost i juli. Utnämningen betyder att det administrativa arbetet ökar och att af Hällström axlar ansvaret för prosteriets sammanhållning.

– Till exempel kan man öka samhörigheten i församlingarna med gemensamma utflykter och gudstjänster. Att jobba som kontraktsprost är att vara diplomat. På en arbetsplats är åsikterna många, man ska kunna jämka utan att själv sticka undan stol med sina egna åsikter. En åsikt stämplar inte själva personen.

Hederstitel blev tjänstetitel

Ordet prost härstammar från latin och betyder förman. Titeln var förr en hederstitel som präster fick som tack för en lång karriär inom kyrkan.

Prosttiteln delas fortfarande ut, men i betydligt mindre skala än förr. Nu är prosten en tjänstetitel. Kyrkoherden i domkyrkoförsamlingen är domprost och prosterierna har en kontraktsprost.

– Den korrekta titeln skulle egentligen vara prosteriprost, men för att undvika ordmonstret används kontraktsprost i stället.

Precis som titlarnas betydelse, förändras också prästens roll i samhället. Förr var prästen, tillsammans med läraren, byns auktoritet. I dag är prästerna inte de enda som är högtutbildade i samhället. Det är inte heller en självklarhet att alla hör till församlingen.

– Respekten för prästen finns kvar men vi är inte längre satta på en piedestal. Vi bedöms utifrån det vi gör och inte på grund av vårt ämbete.

af Hällström tycker det är bra att tröskeln att nå en präst är låg. I Lovisa har han prästkragen på sig utomhus. Men sällan kommer folk och pratar med honom på gatan om det som bekymrar dem.

– Saker som berör vill man diskutera i lugn och ro och med tid.

Håll inte allt inom dig

af Hällström har jobbat ett par år i Lovisa församling. Han trivs bra. Speciellt positivt är att församlingen är liten, att man snabbt får kontakt och lär känna församlingsmedlemmarna.

– Lovisaborna mår bra. De har fullt upp med vardagslunken som innehåller både sorg och glädjeämnen. Men inte är Lovisaborna mer skonade än andra. Många mår dåligt, det finns missbruk, man är sjuk eller fattig.

Han säger att församlingens största utmaning är att personalen och frivilliga ska orka.

– Personalen är utbildad och många jobbar inom kyrkan för att det är ett kall. Men det är tungt, att på nära håll se människors nöd. Hjälparbete tär på ens egna resurser. Inom kyrkan får vi inte glömma att ta hand om oss själva också.

af Hällström har märkt att folk inte vill visa utåt hur dåligt de mår. Han önskar att alla skulle hitta någon att dela bördan med. Det kan vara en vän, en släkting, kyrkan, eller sjukvården. Många får stöd av familjen.

– Till exempel om uppsägningar är aktuellt vacklar familjens ekonomi. Alla i familjen bär bördan och man kanske inte kan dela sin oro. Då kan det vara bra att prata med någon utanför familjen.

Marianne Palmgren

Fakta: Vad är kontraktsprost?

– Prästerna i prosteriet väljer kontraktsprosten.

– Till Borgå domprosteri hör de svenska och tvåspråkiga församlingarna i Östnyland.

– En kontraktsprost fungerar som en länk mellan domkapitlet och församlingarna i prosteriet.

– Kontraktsprost i domprosteriet har sedan 2008 varit kyrkoherden i Sibbo svenska församling, Helene Liljeström. Hennes sexåriga mandatperiod är nu över.

– Mandatperioden för kontraktsprosten är sex år.

Källa: Lovisa svenska församling

Delar av intervjun på nätet här.

***

Jag måste ännu tillägga att domkapitlet vid sitt sammanträde den 16 juni utser kontraktsprosten bland de tre som fick flest röster i valet. Det är alltså inte ännu helt klappat och klart. Men jag är förtröstansfull.

Kollega Kirsi fick foten!

Strömfors församling är en av de f.n. fem (från årsskiftet sju) som ingår i Lovisanejdens kyrkliga samfällighet. Arbetsklimatet där har varit ansträngt under kyrkoherde Kirsi Oksanens tid, alltså sedan 2011. Tvister mellan kyrkoherden och de anställda och mellan kyrkoherden och de förtroendevalda har tyvärr varit vardagsmat. Kyrkoherden har gjort sitt bästa för att komma åt de ekonomiska problemen i församlingen, men hennes metoder har inte varit uppskattade av alla.
Idag har domkapitlet i Helsingfors stift, dit församlingen hör, fattat det tunga beslutet att säga upp khde Oksanen från hennes tjänst. Pastor Antti Yli-Opas tar över som t.f. kyrkoherde från måndag 2.6, meddelar domkapitlet. Också Östra Nyland och Loviisan Sanomat publicerade nyheten 28.5.14.

Att en präst med ordinarie tjänst som kyrkoherde eller kaplan blir uppsagd är närmast oerhört och sker i allmänhet endast i fall av grovt missbruk, lagbrott eller fullkomlig olämplighet och inkompetens. [Uppdatering: Som en av kommantatorerna påpekar, luckrades reglerna upp något i fjol. Ovanligt är detta dock fortfarande.] Vad det i detta fall egentligen är frågan om meddelar domkapitlet inte, vilket kan vara förståeligt med tanke på integritetsskydd och liknande. Men fastän jag från sidan har kunnat följa med situationen, skulle jag bra gärna vilja veta mer om motiveringarna till detta väldigt hårda beslut.
Jag sörjer med kollega Kirsi, för hon har det verkligen inte lätt, samtidigt som jag hoppas att min grannförsamling nu när en faktor försvinner kan få möjlighet att helna från de konflikter som har skakat den under de gångna åren.

Kyrie eleison!

Uppdatering: Mer i media:
yle.fi 29.5.14

Uppdatering 30.5.14: För att skydda mig själv kommer jag inte att kommentera mer i denna fråga.

Kandidat i spegeln?

"Är detta bilden av en kandidat i församlingsvalet?" Nej, just detta är det inte.
Men kanske den nästa som ser sig i spegeln? Kanske just du?



"Kvinnoprästmotstånd" och kyrkoherdetjänster

Jag vill börja med att slå fast följande: Att anse att kvinnor inte skall få bli präster är en åsikt som kan motiveras med både traditionen och Bibeln. Själva åsikten är alltså inte direkt fel ur teologisk synvinkel, utan en av flera möjliga tolkningar. Men också andra tolkningar är alltså möjliga.

Inom Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland fattade kyrkomötet år 1986 ett beslut om att öppna prästämbetet också för kvinnor. Tidigare hade kvinnor fått bli lektorer, en halvmesyr som knappast tillfredsställde någon. De första kvinnorna prästvigdes år 1988.
När beslutet fattades för 28 år sedan, tillkom även en kläm, ett hastverk som ville garantera att de som hade vad som kallas en "traditionell ämbetssyn" också i fortsättningen skulle ha hemortsrätt i kyrkan. Här gjorde man misstaget att inte tidsbegränsa klämmens giltighetstid. Sakligt hade varit att de som prästvigdes efter beslutet - eller t.o.m. de som inledde sina studier efter beslutet - skulle vara bundna av 1986 års beslut, medan de som kom in i rullorna tidigare kunde ha tillåtits att hålla fast vid det tidigare systemet. Men detta skedde alltså inte.

Domkapitlet i Borgå stift har i processen att utse en ny kyrkoherde i Karleby svenska församling, den nordligaste i stiftet, för första gången infört kriteriet att den nya kyrkoherden skall kunna samarbeta med alla präster i kyrkan, oberoende av deras kön. Detta har varit ett stridsäpple just i Karleby under många år. Detta kriterium ledde till att av de tre sökande till tjänsten förklarades endast en (Per Stenberg) som behörig. Tuisku Winter drog tillbaka sin ansökan (varför, kan vi bara gissa), medan Jan Nygård, kaplan i församlingen, förklarades vara icke behörig till kyrkoherdetjänsten.
Vissa medlemmar av församlingsrådet ondgjorde sig över detta med motiveringen att församlingen själv borde få välja sin herde. Invändningen håller dock inte. Till systemet hör att det är domkapitlet som granskar de sökandes behörighet, vilket ett församlingsråd inte har kompetens att göra, och att församlingen sedan får välja mellan de sökande som verkligen är behöriga. På så sätt kan man undvika att välja någon som saknar t.ex. den utbildning eller de psykologiska förutsättningar som krävs för att man framgångsrikt skall kunna sköta tjänsten, och på så sätt i förlängningen undvika eventuella stora problem som kunde drabba församlingen. Det nya här är att ett nytt kriterium har tillkommit: kravet att kunna samarbeta.

Om vi ser på detta med bakgrund av klämmen från år 1986, kan vi konstatera att detta färska förfarande inte är frågan om diskriminering av reaktionärer, utan tvärtom om att garantera undvikande av diskriminering av sådana präster som en minoritet inom kyrkan inte godkänner som präster. Alla präster inom Karleby svenska församling är fortfarande män, och ingen förändring är i sikte på den punkten. Det blir högst frågan om enstaka gästpredikanter, och sådana har förekommit redan tidigare, om än med en demonstrativ frånvaro från de lokala prästernas sida.
Ingen håller heller på att avsätta t.ex. Nygård från hans kaplanstjänst. Han har full rätt att verka inom församlingen och inom kyrkan som helhet, precis som hittills. Att han i jämställdhetens namn inte anses vara behörig att bli kyrkoherde kan inte ses som förföljelse av en minoritet, utan som en logisk följd av 1986 års beslut. Klämbeslutets anda kan inte heller anses strida mot den nya princip som nu flera decennier senare har uppkommit.

Personligen välkomnar jag domkapitlets nya, sakliga linje.

P.S. Jag använde ordet "reaktionärer" ovan för att beskriva de s.k. kvinnoprästmotståndarna. Ofta använder de själva beteckningen "konservativa". Om man ser på ordens betydelse är detta dock fel. En konservativ är per definition en som vill bevara det nuvarande systemet (eller på sin höjd reformera det försiktigt), medan en reaktionär är en som vill återvända till ett tidigare system. Den som motsätter sig prästvigning av kvinnor var alltså konservativ före 1986, men är numera en reaktionär. Åtminstone på denna punkt.

Frågespalten LXXVII: Kaplan/komminister, assessor, prosteri/kontrakt

En språkvårdare ställde några frågor:

1. Är det så att kaplan i Sverige motsvaras av komminister?
2. Assessor definieras i SAOL som 'person med kyrklig titel', finns det en precisare definition? Medlem? i domkapitel i Finland???
3. Motsvaras prosteri av kontrakt i Sverige?

1. Ungefär. Det finns vissa skillnader.
I ELKF är kaplan en församlingspräst som har en ordinarie tjänst, vilken hen har blivit behörig att söka genom att ha avlagt pastoralexamen. Genast efter prästvigningen blir man ordinerad till församlingspastor, och förväntas avlägga sagda examen vid sidan av arbetet.
I Svenska kyrkan går man en ettårig kurs vid ett pastoralinstitut INNAN man blir prästvigd. Sedan blir man (oftast) komminister. Exakt hur det fungerar med förordnande till resp. sökande av komministertjänster är jag inte helt insatt i.

2. Inom ELKF är en assessor en medlem i domkapitlet.
Det finns tre slags assessorer. Prästassessorerna (två stycken) väljs för en treårsperiod av prästerna i stiftet. Prästassessorn ska ha avlagt högre pastoralexamen och inneha en ordinarie tjänst i en församling. En prästassessor kan sitta högst två perioder, så länge hen innehar samma tjänst, för att inte en enskild församling ska drabbar alltför hårt. Om personen byter till en tjänst i en annan församling, nollas detta.
Lekmannaassessorn väljs av stiftsfullmäktiges lekmannaledamöter för stiftsfullmäktiges mandatperiod (fyra år).
Den lagfarne assessorn är en tjänsteman med juristexamen vid domkapitlet.
I domkapitlet ingår dessutom biskopen som ordförande och domprosten som vice. Domkapitlets notarie är sekreterare och stiftsdekanen har närvaro- och yttranderätt.

3. I stort sett, ja.
I Sverige finns dessutom något som heter pastorat, vilket hos oss motsvaras av en församling men kapellförsamlingar. Båda leds av en kyrkoherde och kan ha komministrar resp. kaplaner. Skillnaden är att i Sverige kan flera små församlingar gå ihop i ett pastorat, så att församlingarna i sig kvarstår, men kanske inte har just någon personal, medan hos oss slås församlingar ihop, varefter den nya församlingen kan besluta att inrätta kapellförsamlingar, kanske på de gamla församlingarnas område. Exempel: Kimitoöns församling. Kapellförsamlingen har personal, t.ex. en kaplan och en diakonissa.
Men både kontraktet och prosteriet är ett samarbetsorgan för flera församlingar under ledning av en kontraktsprost, som är kyrkoherde i en av församlingarna.

Hoppas detta blev rätt nu... 

USA: Homosexuell halvindian vald till luthersk biskop

Stiftet ("synoden") i sydvästra Kalifornien inom Evangelical Lutheran Church in America (ELCA) valde 31.5.13 en ny biskop för den kommande sexårsperioden. Den som blev vald var teol.dr. R. Guy Erwin.
Detta är första gången på två sätt. Det är första gången som en indian blir vald till biskop inom ELCA. Erwin, som kommer från Oklahoma, är delvis osage-indian. Redan detta skulle räcka för att få valet över nyhetströskeln.
Men dessutom är det första gången som en öppet homosexuell person blir vald till biskop inom ELCA. Erwin lever sedan många år i ett registrerat partnerskap med en annan man. Av den orsaken ville han inte låta prästviga sig efter att ha avlagt sin examen år 1980, utan studerade i stället vidare. Han blev teologie doktor och sedermera professor i luthersk konfessionshistoria. Efter att ELCA hade öppnat dörren för prästvigning av HBT-personer 2009, blev också Erwin prästvigd 2011. Om man bara ser till det datumet, kan man säga att han valdes till biskop efter en mycket kort tid, men det är naturligtvis långt ifrån hela sanningen.

Jag önskar biskop Erwin, hans stift och hans kyrka Guds rika välsignelse!

Källor: ELCA, Reconciling Works, Extraordinary Lutheran Ministries, GLAAD.

Kyrkoherde electus

I dagens notis från domkapitlet står det bl.a.:

Fullmakt på kyrkoherdetjänsten i Lovisa svenska församling har utfärdats åt tf kyrkoherden i samma församling Karl af Hällström från 1.12.2012.

Detta innebär att jag inte längre (egentligen) är "tf kyrkoherde", utan "kyrkoherde electus". Ordinarie kyrkoherde blir jag alltså från början av december.
Kyrkoherdeinstallationen planeras till den 13 januari 2013 kl 12 i Lovisa kyrka, med påföljande samkväm på högstadiet. Tjugondag Knut kör julen ut - och Kalle in!

Tjänsten är ju förknippad med boendeplikt i Lovisa prästgård, men jag har anhållit om personlig dispens för att kunna fortsätta bo i vårt hus i Borgå. Domkapitlet torde skicka en anmodan till församlingsrådet och gemensamma kyrkofullmäktige att uttala sig i frågan, innan domkapitlet sedan fattar beslut. Jag utgår från att beslutet blir positivt (men man skall aldrig säga aldrig).

Danmark: Den tredje kvinnliga biskopen

Kyrkans Tidning från Sverige berättar 5.11.12 att Den Danske Folkekirke har valt en tredje kvinna till biskop.
Det är Tine Lindhardt (55) som har blivit installerad som biskop i Fyens stift. Hon har de senaste två åren jobbat som församlingspräst i stiftsstaden Odense. Innan dess var hon generalsekreterare för danska Bibelsällskapet. Hennes röst är också bekant för många danskar efter åren som programledare för radioprogrammet Mennesker og tro.
Biskopsvalet har en egen hemsida här.

I en intervju på danska Bibelsällskapets hemsida säger Tine Lindhardt att i en tid av tilltagande sekularisering behöver kyrkan bli mer offensiv och göra sig uppmärksammad. Men så snart kyrkan gör det är den samtidigt med och bekräftar att den inte längre är självklar, fortsätter Tine Lindhardt:
"Att hålla fast vid självklarheten och att ge goda anledningar till att komma till kyrkan, söndag förmiddag och många andra gånger – och samtidigt vara mer offensiv och tydlig i vad kristendom är och betyder för oss som människor och samfund - det är kyrkans stora uppgift just nu", säger Tine Lindhardt.

Sämre programförklaringar har jag hört!

Ur den citerade intevjun framgår också att hon är "gift med biskop emeritus Jan Lindhardt, som hun har to voksne sønner med". Det tycker jag är lite speciellt - att två präster är gifta med varandra har man ju vant sig vid, men två biskopar...

Jag önskar all välsignelse åt biskop Tine och hennes stift!

Äsch, äsch, äsch!

Jag hade hoppats att domkapitlet idag hade kunnat ge mig fullmakt från nästa månadsskifte. Men se nej. Och det är mitt eget fel.
Jag missade nämligen ett papper. Jag måste förete ett straffregisterutdrag innan jag kan få fullmakten, och det hade jag inte märkt. Nu har jag beställt utdraget från Rättsregistercentralen, men det hinner inte komma i tid. Därmed skjuts ärendet upp till den 13 november, och fullmakten gäller från december.
Äsch!

Jag ska se till att jag samtidigt lämnar in min anhållan om personlig dispens från boendeplikten i Lovisa prästgård. Jag vill ju inte att det också ska strula till sig... 

Kyrkoherdevalets kandidatlista

En ny tur i den långdans, som tillsättandet av en ny kyrkoherde innebär, har dansats. Jag skrev 17.8.12 att domkapitlet förklarade mig behörig.
Därefter meddelade församlingsrådet åt domkapitlet att det ingenting har att invända mot att jag får tjänsten, och nu i torsdags (27.9.12) uppförde domkapitlet mig på valförslag.
Nu har de som sätts upp på valförslag 14 dagar på sig att göra ett rättelseyrkande, men eftersom valförslaget i detta fall innehåller endast ett namn, är risken för detta naturligtvis obefintlig. Fast jag undrar vad som skulle hända om jag skulle kräva att placeras i andra förslagsrum i stället för första ... men nej! Måste motstå frestelsen!
Vid sitt sammanträde 24.10 torde domkapitlet ge mig fullmakt på kyrkoherdetjänsten från 1.11.12.

Ett preliminärt datum för kyrkoherdeinstallationen är tjugondag Knut, söndagen den 13 januari 2013 kl. 12 i Lovisa kyrka. Välkommen med!

PS. Också Maria Venhola uppfördes på valförslag, fast till Sjundeå svenska församling. I blogginlägget 17.8.12, som jag länkade till ovan, skrev jag ju lite om situationen där.

Jag är behörig!

Vilken lättnad! Domkapitlet anser att jag är behörig för kyrkoherdetjänsten i Lovisa svenska församling!
Fast eftersom det beror på att jag faktiskt är behörig, var jag inte särskilt orolig...

Nu framskrider processen så att församlingsrådet får en förfrågan om de vill att tjänsten lediganslås på nytt, eftersom det fanns bara en sökande. Fr sammanträder den 6 september.
Om de svarar nej (vilket jag hoppas) torde domkapitlet i slutet av september ge mig fullmakt på tjänsten, och då tillträder jag antagligen från början av november.
Om fr svarar ja på dk:s fråga, blir många frågor öppna på nytt. Då får vi se hur det går.

PS. En intressant detalj i den notis jag länkade till ovan var att kyrkoherdetjänsten i Sjundeå svenska lediganslås på nytt. Det är lite överraskande, eftersom den enda sökanden, Maria Venhola, tidigare förklarades vara behörig.
Är det för att hon är från Sverige? Är hon kanske finskspråkig, som namnet antyder, och församlingen skulle vilja ha en kyrkoherde med svenska som modersmål? Jag känner henne inte, så jag vet inte.
Man ska nog inte ta något för givet.

Första kvinnan vald till anglikansk biskop i Afrika

Den 18 juli 2012 valde den anglikanska kyrkan i södra Afrika (ACSA) Ellinah Ntombi Wamukoya, 61, till biskop av Swaziland. Hon är den första kvinnliga anglikanska biskopen i Afrika. Biskopsmötet måste ännu bekräfta hennes val.
De andra anglikanska kyrkor som har kvinnliga biskopar är Australien, Kanada, Kuba, Nya Zeeland med Polynesien samt USA; nu finns också södra Afrika på denna hedervärda lista.

ACSA, som omfattar Angola, Lesotho, Mocambique, Namibia, S:t Helena, Swaziland och Sydafrika, började prästviga kvinnor år 1992, och 20-årsjubileet av detta kommer att firas senare i höst. Kyrkan har 3-4 miljoner medlemmar, 29 biskopar och ett tusental församlingar.

First woman bishop elected in Swaziland - the Revd Ellinah Wamukoya (ACSA 18.7.12)
First female Anglican bishop for Africa elected (ENS 19.7.12)

Jag är enda sökanden!

Nu när ansökningstiden är slut, är jag den enda sökanden till kyrkoherdetjänsten i Lovisa svenska församling. Det innebär att domkapitlet sannolikt utser mig till kyrkoherde vid sitt sammanträde 15.8.12, och att jag tillträder tjänsten ordinariter någon gång i höst. 

Jag hade hoppats att tjänsten skulle intressera fler sökande, för då skulle det ha blivit val. I så fall hade församlingen fått säga sitt, och ingen kunde tänka: "Vi tog honom när det inte fanns något alternativ." Också då hade jag haft stora möjligheter att bli vald, tror jag, eftersom jag har jobbat i församlingen en tid och s.a.s. har hemmafavör. Men så blev det inte, och det är ju bra så här också!

En sökande till kyrkoherdetjänsten i Lovisa (evl.fi 16.7.12)
Ingen rusning till tjänsten som kyrkoherde i Lovisa svenska församling (Svenska Yle 16.7.12)
Karl af Hällström enda sökanden (Lovisa svenska församling 17.7.12)

Iceland: First female bishop

Iceland’s first female bishop, Agnes M. Sigurðardóttir, was consecrated in Hallgrímskirkja, the cathedral of Reykjavik, on 24 June 2012. Sigurðardóttir was elected with 64.3 percent of votes in a second round of elections. She succeeds Karl Sigurbjörnsson, who retired at the end of June. The new bishop has worked with youth, as a parish pastor and as regional dean.

The Lutheran World Federation (LWF) General Secretary Rev. Martin Junge has welcomed the installation of Bishop, as an affirmation of the leadership role women play in the church.
“We celebrate your ordination as a bishop in the memory of Jesus’ commissioning women disciples to become his followers and partaking in God’s mission to the world,” Junge said in a congratulatory greeting conveyed on behalf of the LWF by Bishop Jana Jeruma-Grinberga, Lutheran Church in Great Britain, at a reception following consecration service.

One of the main goals of the new bishop will be to attract more people to The Evangelical Lutheran Church of Iceland, which has suffered losses in recent years. “We should do that with joy and interest, not just to raise the number, but because of the good message that we are entrusted with,” she said.
The Evangelical Lutheran Church of Iceland has 247,245 members.

LWF 11.7.12
ENI 11.7.12
evl.fi 12.7.12