Erkki om manspräster i Bbl

I samband med ärkebiskopens pressmeddelande vill jag nämna om dagens ledare i Borgåbladet (31.3.07), där chefredaktör Jan-Erik Andelin skriver under rubriken Mansprästens plåga. Utdrag följer:
Språkforskaren Annette Kronholm-Cederberg gjorde den rätta vändningen i debatten om kvinnor som präster. Hon valde i Kyrkpressens debattforum på nätet att tala om mansprästerna som den olösta frågan i kyrkan, snarare än kvinnoprästerna.
Det är riktigt. För den stora majoriteten av kyrkans medlemmar är de kvinnliga prästerna inget problem. Så självklara har de blivit sedan folkkyrkan vigde de första år 1988.
Vi har i själva verket redan en generation unga och barn som tycker att det känns exotiskt när de, vid det sjätte dopet, i den sjunde högmässan plötsligt ser att prästen också kan vara – en man! Hur man i vuxen ålder religionspedagogiskt ens skulle kunna spola filmen tillbaka och förklara att deras tidigaste bilder av Gud genom kvinnliga präster på något sätt kunde vara fel, är en gåta.
Mansprästen och hans teologiska vänner är de som anser att det att vara en man är en av de omistliga delarna i själva ordet präst. Om man klär av prästen kåpa, kaftan och kalsong anser de att man måste hitta nånting som fysiskt är – en man. Ordet präst kan alltså för dem lika lite syfta på en kvinna som till exempel ordet morbror.
[...]
Mansprästerna är ingen enhetlig front. Också om ett upprop med 92 mansnamn nyligen har cirkulerat på löpsedlarna, så är skalan vid.
De mest moderata skriver på närmast för att värna om andras rätt till en övertygelse som i vårt jämställda samhälle ter sig allt mera udda. De mest militanta igen är så hårdföra och förbannande att de gott kunde få vandra uppför domkapitlets rundeltrappa i Borgå med prästkragen i hand för att få svara för vad de säger om andra präster som bekänner samma Kristus.
Här ute undrar allt fler hur detta med kön kan ha kommit att bli så viktigt? Mansprästerna skyller på att det är medierna som fokuserar så här, men det stämmer inte. Också i deras egna forum är det kring de här sakerna man läser skrifterna med styv ögonglob.
Vad är det med könet? Vad är det i religiös erfarenhet som är manligt och kvinnligt? Berätta. Vad är det som är moderligt och faderligt i det andliga? Vad är det som vibrerar i samma takt som könskomponenterna i mansprästens egen kropp?
I samma kyrkliga kretsar verkar det samtidigt vara ytterst svårt att föra en modern diskussion om sexualitetens sidor av längtan, lust och lycka. Då är utrymmet plötsligt lika sparsamt som det är för pingis i en städskrubb.
[...]
Kyrkan står med fel prioriteter utåt. I ett debattforum skriver en ung församlingsmedlem: ”Aposteln Paulus skrev ju förstås ingenting om sinne för proportioner. Men kanske han borde ha gjort det.”

Arkkipiispa Paarman lehdistötiedote

Naispappeuskysymyksessä uusi vaihe
Naispappeuskysymyksessä on tultu uuteen vaiheeseen. Eräät naispappeuteen kielteisesti suhtautuvat papit ovat tietoisesti kärjistäneet tilanteen joissakin seurakunnissa äärimmilleen. On jopa kieltäydytty annetuista virkatehtävistä, yhteistyöstä toisen papin kanssa heidän kaikkein keskeisimmässä virkatoimessaan, jumalanpalveluksessa. Mikään työnantaja ei voi hyväksyä tällaista keskeisen velvollisuuden laiminlyöntiä eikä sen tarkoituksellista toistamista.
Ensimmäinen tällainen tietoon tullut tapaus on nyt saatettu kirkon järjestyksen mukaisesti tuomiokapitulin käsittelyyn. Turun arkkihiippakunnan tuomiokapituli onkin ryhtynyt välittömästi toimenpiteisiin ja käynnistänyt asian lain mukaisen tutkimisen.
Pidän tilannetta valitettavana erityisesti sen vuoksi, että piispainkokouksen antama selväsanainen ohje tällaisia tapauksia varten kutsui osapuolia ensisijaisesti neuvotteluun ja etsimään yhdessä sovintoratkaisua. Piispainkokous on katsonut, että vaikeat tapaukset olisi mahdollisimman pitkälle pyrittävä ratkaisemaan ns. pastoraalisin keskusteluin. Tähän mahdollisuuteen ei ole nyt tartuttu tai neuvotteluissa eivät naispappeuden torjujat ole osoittaneet valmiutta sovintoratkaisuihin muutoin kuin itse sanelemillaan ehdoilla.
Omaan, kirkon yhteisestä päätöksestä poikkeavaan raamatuntulkintaan vetoaminen ei oikeuta pappislupauksen tai virkavelvollisuuksien rikkomiseen.
Monet naispappeuteen kielteisesti suhtautuvat toimivat pappislupauksensa ja kirkon järjestyksen mukaisesti yhteistyössä naispappien kanssa. He eivät ole aiheuttaneet ongelmia kirkossamme. Naispappeuteen kielteisesti suhtautuvaa vakaumusta sinänsä ei kirkossamme pidetäkään harhaoppina.
Naispappien syrjintää ei kuitenkaan voida hyväksyä. Tämä itsestäänselvyys täytyy toistaa taas kerran uudelleen. Se on kirkon omien, aidosti Raamatusta nousevien rakkauden, toisen kunnioittamisen ja tasa-arvon periaatteiden samoin kuin yhteiskuntamme lain vastaista.
Suuri valtaenemmistö maailman luterilaisista kristityistä elää kirkoissa, joissa naispappeus on toteutettu. Vetoaminen keskusteluissa ja julkilausumissa kristittyjen enemmistön toisenlaiseen käytäntöön, on luterilaisessa kirkossa harhauttamista, kun jo katolinen kirkko, jolla on toisenlainen virkakäsitys, yksin muodostaa tuon enemmistön.
Olen syvästi pettynyt siihen, että joukko pappeja ei ole vastannut siihen yhteistyötarjoukseen, jota esimerkiksi kirkolliskokouksen ponsi naispappeuden hyväksymisen yhteydessä merkitsi. Se on tahtonut etsiä muuta kuin pastoraalista ja sovittelevaa ratkaisua. Tilannetta ollaan ajamassa tietoisesti sellaiseen vastakohta-asetteluun, josta poispääsy ei ole mahdollista neuvonpidon ja sovittelun avulla. Silloin keinoiksi jäävät kirkkolain mukaiset kovemmat toimenpiteet. Voi vain kysyä, kenen etua tai mitä tällä halutaan ajaa.
Kiristämällä yhteistyön sijasta vastakohtaisuutta ei juuri koskaan päästä hyvään ratkaisuun. Ainakaan kirkon parasta ja sen tehtävän hyvää toteuttamista sillä ei etsitä eikä edistetä.

Jukka Paarma, arkkipiispa

Veckans anekdot: Förbud mot paus

Joakim, 5 år, såg trafikmärket "förbud att parkera fordon på dag med jämnt datum" här i Borgå och undrade: "Varför är det förbud mot paus?" Jag förklarade vad märket betyder och att det inte är samma tecken som finns på CD-spelaren.
Men ändå tror jag att han kom på något. Varför har vi "förbud mot paus" i vårt samhälle? Kan vi inte ta det lite lugnare?

Exempel på Kp-bloggdiskussionen

Här är bara några exempel på vad jag menade med mitt tidigare inlägg. Se kommentarerna till följande inlägg:
Mansprästernas fars,
Patriarkatets diskurs,
Regnbågsmässa känns så konstigt,
Hbt-bibeln: Rut och Noomi (Rut 1-4),
Hbt-bibeln: Man och/eller kvinna (Gal 3:28),
Lisätietoa Hyvinkään tapauksesta (särskilt den tredje kommentaren) och
Nyhet: Svenska kyrkan inför homovigslar (särskilt kommentarerna 7, 11 och 14).
Samtidigt vill jag betona att det inte är redaktionen som är skyldig till eventuella övertramp.

JT om kvinnoprästmotståndarnas upprop

I tisdagens JT (27.3.07) skriver Henrik Othman en intressant ledare. Han tar upp uppropet till stöd för ett par kvinnoprästmotståndare, och skriver bl.a.:
Undertecknarna går hårt ut i en fråga där beslutet tagits för tjugo år sedan och biskopsmötet för ett halvår sedan klart fastställt kyrkans linje. Undertecknarna av skrivelsen avslutar denna med orden "Om den evangelisk-lutherska kyrkan i Finland avsätter Jari Rankinen eller Vesa Pöyhtäri från deras tjänster, upplever vi att man önskar avsätta även oss".
Konflikten hade varit begriplig om den handlat om en grupp präster framfört ett budskap som på väsentliga punkter avviker från det bibeln lär om frälsning, försoning eller den centrala historieskrivningen kring Jesu leverne.
Predikantens kön kan inte vara ett hinder för den budskapsförmedlingen, tvärtom har de kvinnliga prästerna medfört att kyrkan frigjort sig från den patriarkala tvångskragen och talar med hela den samlade erfarenhet som själavårdare och liturger av bägge könen medfört.
Att hänga upp motståndet på enstaka bibelord är föga uppbyggligt; en kyrka som inte silar budskapets kärna från tidsbundet och kulturrelaterat stoff har ingen framtid.
Nyligen publicerade opinionsmätningar visar att kvinnliga präster har starkt understöd också i svenska Österbotten. Mot den bakgrunden känns de många österbottniska namnen under uppropet som extra olustiga.
Det är dags att slutgiltigt förpassa frågan om kvinnliga präster i den evangelisk-lutherska kyrkan i Finland till historien.

Om Kp-bloggen

Jag fick ett mejl:
Hej Kalle!
På kyrkpressen.fi har du i ett par kommentarer sagt att du inte längre bloggar/kommenteterar i frågor gällande sexuella minoriteter. Du antyder också att någon/några/många har uttryckt att kyrkpressens websida inte får bli som ranneliikes sida.
Hur är det med det här? Har du blivit utsatt för påtryckningar i den här riktningen? Av vem i så fall? Har önskemålen varit sakligt framställda eller är det frågan om osaklig påtryckning? Är det ditt eget fria beslut som ligger som grund för ditt avgörande, eller har du känt dig tvingad till att hålla lägre profil på kyrkpressens websida?
Jag svarade:
Morjens!
Det det är frågan om är följande: När jag gick med i Kp:s bloggprojekt, "speglades" alla mina inlägg på blogspot dit. Det öppnade möjligheten för S-O Back, H Sandell och i viss mån H Perret att komma med sina intensiva och ofta gemena attacker på det jag skriver. Var gång jag hade ett inlägg som tangerade hbt-frågor, kom särskilt de förstnämnda herrarna med 10-20 kommentarer där jag fick veta vad jag var värd. Efter att både Back och Sandell förnekade att jag är kristen, beslöt jag att inte besvara deras påståenden längre. Ranneliike-kommentaren är Perrets.
Dessutom gjorde deras intensiva kommentarverksamhet (utan att de själva har någon blogg, förresten) att mina inlägg uppdaterades hela tiden, folk sökte sig till dem för att se vad som var nytt - och när de märkte att "det var det här igen" blev de trötta på hela frågeställningen och sura på kommentatorerna och på mig. Det var alltså kontraproduktivt det hela.
Därför beslöt jag att koppla loss speglingsfunktionen och endast publicera ETT inlägg per dag, och i regel om annat än hbt. Som du ser på profilsidan har det nu hållit i tio dagar. Men detta gäller uttryckligen Kp-bloggen, inte de andra.
Ingen har alltså uttryckligt utövat påtryckning på mig. Däremot har det funnits ett tryck på mig att göra något åt situationen, eftersom Back och H Sandell vägrar. Att ha en klump i magen varje gång man trycker på "Spara"-knappen är inte roligt. Därav denna lägre profil.
Sådant.

Mediarapportering

Frikännandet
27.3.07:

Kyrklig tidningstjänst: Domkapitlet förkastade klagan mot kaplanerna af Hällström och Ray (inklusive beslutstexten och biskopens pressmeddelande)
Internytt: Klagan mot Karl af Hällström förkastades, Kyrkan klandrar inte Hällström och Ray
Kyrkpressen: Ray och af Hällström frias
Vasabladet: Domkapitlet förkastar anmälan mot af Hällström och Ray (samma i JT)
Dagen: Finska präster frias för homodebatt
pod.fi: Man skall inte kakka i eget bo (intervju med Karl af Hällström 22.3.07), Dk förkastade anmälan mot Ray och af Hällström (biskopens presstillfälle 27.3.07)
Regnbågsmässan
26.3.07:

Kyrkpressen: Ingen regnbågsgudstjänst i Helsingfors (inklusive kommentarer)
27.3.07:
Internytt: Ingen regnbågsgudstjänst i Domkyrkan
28.3.07:
Hufvudstadsbladet: Björkstrand öppnar för regnbågsfolket
Kyrkpressen: Biskopen ser inga hinder för regnbågsmässan (referat av Hbl-nyheten), Sandell ber om ursäkt

Yhteys-liike tiedottaa

Ortodoksipiispoja ja -pappeja uhkailtu sallivuudesta homoseksuaalisuutta kohtaan
Pieni konservatiivinen painostusryhmä uhkaa Suomen Ortodoksista kirkkoa negatiivisella julkisuuskampanjalla, ellei kirkko kiellä papistoaan ja maallikkojäseniään osallistumasta ekumeenisen Yhteys-liikkeen aloittamaan keskusteluun. Yhteys-liike pyrkii seksuaali- ja sukupuolivähemmistöjen tasaveroiseen ja yhtäläiseen kohteluun eri kristillisissä kirkoissa.
Suomen ortodoksisen kirkon arkkipiispa Leo on saanut kirjeen, jossa uhataan kirkkoa laajalla julkisuudella ja skandaalilla, jollei se vaadi Yhteys-liikkeen julistuksen ortodoksisia allekirjoittajia poistamaan nimeään asiakirjasta. Saman sisältöisiä henkilökohtaisia kirjeitä on lähetetty myös julistuksen allekirjoittaneille ortodokseille, jotka työskentelevät kirkon piirissä.
Vuonna 2000 julkaistu Yhteys-liikkeen julistus (www.yhteys.org) kehottaa homoseksuaalien tasaveroiseen kohteluun kirkoissa. Monet ortodoksipapit ja -maallikot ovat allekirjoittaneet kannanoton. He ovat myös todenneet toimivansa Yhteys-liikkeen arvojen puolesta ortodoksisen kirkon pyhän tradition ja kanonisen perinteen puitteissa.
Arkkipiispa Leon saamassa kirjeessä todetaan myös, että suomalaisortodoksien toiminta Yhteys-liikkeessä on menossa Venäjän ortodoksisen kirkon Pyhän synodin keskusteltavaksi. Suomen ortodoksinen kirkko ei kuitenkaan ole Venäjän kirkon alaisuudessa, vaan nauttii laajaa autonomiaa Konstantinopolin ekumeenisen patriarkaatin yhteydessä.
Kirjeen ovat allekirjoittaneet kolme maallikkoteologia, jotka kuuluvat pieneen Pyhän Kosmas Aitolialaisen veljeskuntaan. Se tunnetaan fundamentalistisista näkemyksistään.
"Me emme propagoi homoavioliittoja emmekä muitakaan muutoksia kirkon opetukseen", sanoo rovasti Timo Lehmuskoski, yksi Yhteys-liikkeen julistuksen allekirjoittajista. "Me kuitenkin uskomme, että ortodoksiseen perinteeseen ja erityisesti ihmiskuvaan sisältyy näkökohtia ja käytäntöjä, jotka kannustavat meitä suhtautumaan avoimesti, kunnioittaen ja oikeudenmukaisesti kaikkiin ihmisiin, myös homoseksuaaleihin."

Frikända!

Utdrag ur domkapitlets beslut:
Domkapitlet konstaterar att vår kyrkas inställning till följderna av att samhället godkänt registrerade partnerskap är föremål för grundläggande utredningar med därtill hörande seminarier. I denna situation är det naturligt att även stiftets präster deltar i den offentliga debatten. Domkapitlet finner dock att det är skillnad mellan att uttrycka sina åsikter i en sådan debatt och att göra det i sin ämbetsutövning i övrigt.
Domkapitlet finner sålunda riktigt förkasta klagan mot kaplan Karl af Hällström och kaplan Tomas Ray. [...]
I detta beslut kan enligt 5 § i förvaltningsprocesslagen ändring inte sökas.
Domkapitlet har fattat sitt beslut. Det är fortfarande tillåtet för präster att delta i en av kyrkomötet och biskopsmötet startad debatt utan att stämplas som irrläriga. Det är en lättnad, samtidigt som detta naturligtvis var det enda möjliga beslut som domkapitlet realistiskt kunde fatta. Man kan tolka att jag får en liten knäpp för att jag tog upp frågan i en predikan ("ämbetsutövning i övrigt"), men det ska jag väl kunna avhålla mig från i fortsättningen.
Ändå bör man lägga märke till att detta inte från domkapitlets sida var ett ställningstagande i själva sakfrågan. Domkapitlet har inte uttalat sig angående våra åsikters berättigande, bara angående vår rätt att uttrycka dem. Diskussionen fortsätter alltså.
Jag har nu - efter att frågan är avgjord - lagt ut mitt bemötande till Joakim Förars' skrivelse här på bloggen.
Uppdatering: Jag har samlat mediareaktioner på detta här.

Bemötande av Joakim Förars’ klagan

Karl af Hällström 14.2.2007
Ärade domkapitel!
Innan jag bemöter de tre frågor som magister Joakim Förars ställer till domkapitlet, vill jag kommentera den argumentation han kommer med i sin skrivelse.
I kyrkan pågår som bäst en diskussion om kyrkans inställning till de homosexuella och om kyrkan eventuellt skall gå in för att välsigna registrerade partnerskap. För närvarande gör en av biskopsmötet tillsatt arbetsgrupp ett grundligt arbete för att utreda denna problematik. De debattinlägg som pastor Tomas Ray, magister Förars och jag har kommit med i olika media bör ses i ljuset av detta större skeende. Att hävda att vi som är verksamma inom kyrkan inte skulle få ta ställning i frågor som debatteras just inom kyrkan vore naturligtvis minst sagt underligt.
Magister Förars påstår i sin skrivelse att han skulle ha ”påvisat” att vissa av mina argument är ”orimliga”, och att jag inte har kunnat ”vederlägga” detta, utan har ”blivit svaret skyldig”. Det han underlåter att hänvisa till är det jag skrev i Hbl 21.1.06:

”Joakim Förars tillmäter sig själv en alltför stor betydelse när han utgår från att jag skriver mina insändare för att bemöta hans argument. Det gör jag inte. Jag debatterar inte på Förars’ villkor, utan vill endast klargöra mina egna synpunkter. Om Förars inte vill acceptera dem, står det honom fritt. Då han dessutom understår sig att betvivla mitt ärliga uppsåt, är grunden för vidare debatt med honom hur som helst underminerad. […]
Dock vidhåller jag min princip för tolkning av Bibeln. Kristus är Guds Ord (Joh 1:1), och Bibeln är Guds ord eftersom den berättar om Kristus. Det är dock uttryckligen Bibeln som helhet som är Guds ord, inte Bibeln som en samling av enskilda verser. Det är Bibelns budskap vi bör följa, inte nödvändigtvis dess bokstav. Vi bör vara försiktiga så att Bibeln inte blir viktigare i vårt liv än Gud själv, för då blir vi per definition avgudadyrkare.
Förars […] argumenterar utgående från en bokstavstro mot min bibeltro, och våra utgångspunkter är därmed olika. Eftersom vårt meningsutbyte dessutom har börjat gå i cirklar, avslutar jag här för denna gång.”

Vad gäller ”botandet” av homosexuella skriver magister Förars i sin skrivelse:

”Om homosexuellt beteende är synd ter det sig märkligt att kalla försök att få människor att överge begäret att synda som beklämmande. En aspekt som bör framhållas är att om personer vilka [sic!] upplever dragning till det egna könet av kyrkans präster får höra att man inte kan göra skillnad på deras ’läggning’ och deras handlingar och att de inte kan älska om de inte lever ut sina preferenser för det egna könet, så torde det försvåra deras utsikter att växa in i en heterosexuell identitet.”

För det första stupar hela detta argument redan på det första ordet: ”om”. Enligt mitt sätt att se är homosexualitet inte synd, utan en form av den kärlek som Gud har gett oss människor till glädje.
För det andra är det bara positivt om de homosexuellas ”utsikter att växa in i en heterosexuell identitet” försvåras, eftersom en sådan identitet för dessa individer vore mot deras läggning, och därför mot både naturen och Guds skaparvilja.
För det tredje är det denna gång magister Förars själv som inte erkänner att hans argument är vederlagda. Jag skrev i ovannämnda insändare:

”Signaturen ’En kristen homosexuell’ bemöter i ett välkommet personligt inlägg i samma debattspalt (Hbl 12.1) Förars’ beklämmande tanke om möjligheten att ’bota’ homosexuella med olika terapier. Också legaliserade psykoterapeuten Karl-Gustav Westerberg (Hbl 18.1) kommer med försynta protester mot detta. Att olika grupperingar med kristna förtecken men sekteristiska drag försöker sig på det (också i vårt land), gör inte deras verksamhet vetenskapligt eller medicinskt sund, eller för den delen acceptabel ur ett människorättsligt perspektiv.”

Ett utdrag ur Westerbergs ovannämnda ”försynta protester” följer:

”Homosexualitet beskrivs i en del forum som ett rehabiliterbart sexuellt förvirringstillstånd. Ett resultat av exempelvis genetiska faktorer, social påverkan, uppfostran med mera. Till och med begrepp som modetrend förekom i ett rikssvenskt debattprogram härförleden. Jag förkastar ingalunda sådana hypoteser heller, men misstänker att det hela är mer komplicerat än så. Tvärsäkra generaliseringar känns för mig aningen värdelösa och är snarare uttryck för undermedvetna behov [av] regelbundenhet och förutsägbarhet. […]
Doktor [Gerard van der] Aardweg uppges ha hjälpt ’många’ homosexuella att bli hetero. Bra så! Jag känner inte desto mera till ifrågavarande doktor och har heller inget [sic!] orsak att ifrågasätta verksamheten. Uppgifter från kolleger, som arbetar eller arbetat med homosexuella, ger emellertid en helt annan bild av homosexualitetens komplexitet.”

Magister Förars hänvisar också till den predikan som jag höll i bl.a. Borgå domkyrka 18.9.2005. Där använde jag frågan om homosexualiteten som ett (av flera) exempel på ”En kristen människas frihet”, som är temat för den adertonde söndagen efter pingst. Slutklämmen i min predikan var följande:

”Vårt kristna liv bör inte gå ut på regler och förordningar som sådana, utan på att leva ut den sanning och den kärlek som Gud har visat oss, och föra den vidare till våra medmänniskor, var de än befinner sig. Vad detta i praktiken innebär måste avgöras från fall till fall, och där kan man eventuellt ha regler och riktlinjer som hjälpmedel – bara vi minns att de uttryckligen endast är just hjälpmedel, och att sanningen och kärleken är det viktiga, inte hjälpmedlen. Som jag sade tidigare: Vad vi gör är mindre viktigt än varför vi gör det.”

Att magister Förars tar upp denna predikan tyder på att jag enligt hans mening skulle har brutit mot KO 2:4 (”predikan […] skall vara överensstämmande med kyrkans bekännelse”) och mot det prästlöfte som jag i enlighet med KO 5:6 har avlagt, där jag lovat att vilja ”hålla mig till Guds heliga ord och den evangelisk-lutherska kyrkans därpå grundade bekännelse” och att ”inte offentligt förkunna […] läror som strider däremot”. Detta löfte anser jag mig ha hållit; dessa regler har jag inte brutit mot.
I detta sammanhang kan som en detalj nämnas att flera personer från stiftsledningen, inklusive biskop Erik Vikström och stiftsdekan Gunnar Grönblom, deltog i högmässan i domkyrkan den 18 september 2005, men att de inte har ansett det nödvändigt att ta upp frågan med mig under den tid som förflutit sedan dess.
Så till magister Förars’ frågor. Han undrar om pastor Ray och jag ”kan anses vara oförvitliga i [vår] lära” i tre fall. Det intressanta är att dessa fall inte gäller t.ex. våra exegetiska tolkningar, utan endast våra uttalanden om inställningen till homosexualitet och homosexuella. Inställningen till Bibeln faller under rubriken ”lärofråga”, men knappast homosexualiteten. Där är det närmast frågan om etik och själavård. Pastoralteologin måste utvecklas i takt med ökad kunskap i bl.a. psykologi, psykiatri och medicin, och efter att expertisen på detta område har konstaterat att homosexualitet inte är en sjukdom, kan vi kristna inte fortsätta att hävda det, diskriminera homosexuella och försöka bota dem. Dessa missriktade försök till ”helande” av det som redan är helt leder endast till mänskligt lidande och är därför oacceptabla, bl.a. på ett människorättsligt plan (fråga 3).
Gamla testamentets renhetsföreskrifter (t.ex. 3Mos 20) gäller inte längre oss kristna. Att Paulus på ett par ställen (tydligen) nämner homosexuellt beteende bör vi ta med större allvar. Det är inte helt självklart att det är det han menar med de termer han använder (malakoi och arsenokoites), men det är nog den sfären vi måste röra oss i. Paulus var emellertid ett barn av sin tid och såg homosexualiteten utgående från sin judiska bakgrund (bl.a. just 3Mos), där homosexualiteten ansågs utgöra ett hot mot både Gud och hans folk. Denna föreställning behöver vi på inget sätt bibehålla. Homosexualiteten hotar inte samhällskroppen, och de homosexuella är rent av friskförklarade i vårt land sedan drygt 30 år tillbaka. Därmed har vi ingen anledning att hålla fast vid just denna del av Pauli förkunnelse - nog tanken bakom den, men inte precis detta enskilda exempel.
Därför är jag för min del beredd att välsigna homosexuella parförhållanden (fråga 1). Att jag hoppas på en klarare tillåtelse än vi i nuläget har, kommer knappast som någon överraskning.
Eftersom homosexualitet inte är någon synd, behöver inte någon distinktion mellan synd och syndare göras i detta fall, och grunden för fråga 2 saknas.
Sammanfattningsvis kan jag konstatera att de frågor om vår läromässiga oförvitlighet, som magister Förars kommer med, inte egentligen berör läromässiga frågor och därför missar sitt mål. Eftersom hela ärendet handlar om kyrkans inställning till en förfördelad och historiskt förtryckt grupp av människor, vill jag på det allvarligaste uppmana var och en till granskning av sitt eget tänkesätt och handlande för att se om det är i enlighet med den kärlek som Kristus uppmanar oss till. Vad gäller denna debatt är mitt samvete rent.
Högaktningsfullt
Karl af Hällström
kaplan
Borgå svenska domkyrkoförsamling

Kaftanen såld!

Jag meddelade 26.2.07 att jag hade en kaftan till salu. Detta meddelande födde sedan en beklaglig och obehaglig dispyt, men kaftanen ville jag likafullt sälja innan familjen flyttar till ett nytt ställe (här i Borgå) - vilket torde ske innan sommaren. Mer om det när det blir aktuellt.
Nu har jag sålt kaftanen. Vidare anbud på den är därför överflödiga. Må dess nye ägare få bära den med stolt ödmjukhet och må lycka och välsignelse följa honom i hans prästgärning!

To show great love ...

... for God and our neighbor we need not do great things. It is how much love we put in the doing that makes our offering something beautiful for God.

- Mother Teresa
as quoted on God's Politics

Vräkt regnbågsmässa

I samband med Regnbågshelgen ordnas i år en regnbågsmässa sent på fredag kväll 13.4. Det är Monica Heikel-Nyberg och Mårten Björkgren som förrättar mässan. Det var meningen att den skulle firas i Helsingfors domkyrkas kapell, men efter en ukas från Norra svenska församlingens t.f. khde Torsten Sandell måste den flyttas. Den kommer nu i stället att firas i Helsinge kyrka S:t Lars i Vanda, där Monica är kyrkoherde. Mässan skulle börja kl. 22.30, men då startar i stället en buss från domkyrkan till Vanda, där mässan börjar kl. 23.00.
Eftersom Helsingfors (finska) domkyrkoförsamling ordnar egna regnbågsmässor, antog alla att saken var biff, men då Norra svenska har ansvaret för den svenska verksamheten på området, var resultatet detta. Nå, nog går det väl så här också...
Enligt uppgift tar TV-nytt upp frågan i sin sändning kl. 20.00 ikväll.
Uppdatering: Jag har samlat mediareaktioner på detta här.

Avgörande i dk imorgon?

I morgon tisdag 27.3 har domkapitlet ett sammanträde där de (äntligen!) torde avgöra ärendet med den anmälan som Tomas Ray och jag har utsatts för. Mer nyheter då, alltså.

Indonesien: Abraham Bentar Rohadi

Der 56jährige Abraham Bentar Rohadi wurde im Mai 2006 von einem Gericht in Tasikmalaya wegen angeblicher Beleidigung des Islam zu viereinhalb Jahren Gefängnis verurteilt. Der ehemalige Moslem hatte sich 2003 taufen lassen. Er trat zum Christentum über, nachdem er nach eigenen Angaben Jesus Christus im Traum gesehen hatte und von einem Schlaganfall geheilt worden war. Nach dem Besuch einer Bibelschule führte der Kleiderhändler mit Moslems Gespräche über den christlichen Glauben. Am 7. März wurde Rohadi von einer Moslemgruppe zusammengeschlagen und von der Polizei zunächst zu seinem eigenen Schutz inhaftiert.
***
Den tyska evangeliska nyhetsbyrån idea har varje månad en “Gefangener des Monats”, någon som har råkat illa ut för att den är kristen. På hemsidan finns en pdf-fil med ett brev som man kan skicka till de styrande i det aktuella landet.
I september 2006 var "månadens fånge" indonesiern Abraham Bentar Rohadi. Han var tidigare muslim, men omvände sig till kristendomen och döptes år 2003. Den 7 mars 2006 blev han grovt misshandlad av en grupp muslimer och fängslad av polisen för sin egen säkerhets skull. Därefter dömdes han till fyra och ett halvt års fängelse för att ha förolämpat islam. Det var hans svåger som anklagade honom för detta: Rohadi skall ha förolämpat profeten Mohammed och velat tvinga svågern att bli kristen.
Detaljhandlaren Rohadi är 56 år gammal, gift och har en 14-årig dotter.

Argument om könsneutrala äktenskap

Frågan om äktenskapsbegreppet är aktuell för närvarande. I Sverige har en undersökning föreslagit att äktenskapet inte längre skall definieras som ett förbund mellan en man och en kvinna, utan mellan två personer, oberoende av könskonstellation. Svenska kyrkan är med på noterna med undantag för att de vill reservera själva ordet "äktenskap" för ett heterosexuellt förhållande.
Här i Finland är vi något steg efter, då vi i kyrkan fortfarande funderar på möjligheten att välsigna registrerade partnerskap, men äktenskapsfrågan finns nog vid horisonten också hos oss.
I ett tidigare blogginlägg frågade jag: "Vad finns det i äktenskapsbegreppet som gör att det vore omöjligt att utvidga praxis från att nu gälla endast heterosexuella par till att omfatta också homosexuell kärlek?" Något tillfredsställande svar (förutom "inget!") har jag fortfarande inte sett.
Jag vill därför här lite fundera kring den argumentation som används antingen för att motsätta sig samkönade äktenskap överhuvudtaget eller för att reservera termen för de heterosexuella. Om jag har missat något argument, så meddela mig gärna.

1. Äktenskapet är till för att skydda barnen.
Alla barn har rätt till en mor och en far.

Det låter ju bra, förstås. Att argumentera utgående från barnens väl och ve är alltid behjärtansvärt. Men håller argumentet?
För det första föds det gott om barn utanför äktenskapet i dagsläget. Äktenskapet eller bristen av detsamma är alltså inte statistiskt någon enorm faktor när folk "skaffar" barn.
För det andra föds det barn som redan från början har endast en förälder (oftast modern) eller som blir uppfostrad av endast en förälder - vilken orsak som nu än ligger bakom. Att tala om att barnet skulle ha "rätt" till en mor och en far håller helt enkelt inte. Det är som att tala om att var och en har rätt att leva också när man blir överkörd av en buss. Där väger nog "rättigheterna" lätt.
Samtidigt ligger det onekligen något i tanken bakom den klumpiga formuleringen. Barn mår säkert bättre av att leva i stabila omständigheter med två älskande föräldrar som förebild. Men vilken könsfördelningen mellan föräldrarna borde vara är enligt min mening mindre viktigt än just kärleken mellan dem.

2. Fortplantningen är en viktig del av äktenskapet.
Homosexuella kan inte fortplanta sig
och bör därför inte få gifta sig.

Det finns också många homosexuella som har barn. Det är sant att det är svårare rent tekniskt att få barn i ett homo- än i ett heterosexuellt förhållande, men det är inte frågan om några oöverstigliga svårigheter.
Vidare haltar argumentet såtillvida att det är många heterosexuella par som är barnlösa, och som dessutom har vetat att de skulle förbli barnlösa redan när de gifte sig. Barnlösheten kan bero på ålder sjukdom eller andra faktorer. Ändå har jag inte hört någon som argumenterar att t.ex. kvinnor över 50 års ålder inte skulle få gifta sig.
Varför? Jo, därför att grunden för äktenskapet inte är fortplantning, utan kärlek.
Alltså: Äktenskapet är ingen förutsättning för barn. Barn är ingen förutsättning för äktenskapet. Dessutom finns det en mängd barn i homosexuella familjer. Hur kan man argumentera mot homoäktenskap utifrån barnargumentet, och samtidigt offra och förbise vissa barn?
3. Att homosexuella ska kunna gifta sig
och kalla sig äkta makar
är ett hån mot äktenskapet.

Detta är ett argument som jag har hört upprepade gånger, ofta funderat över och aldrig lyckats förstå. Varför är det ett hån mot äktenskapet om folk får gifta sig? Vad tar det bort från mitt äktenskap att andra också får ingå äktenskap? Om äktenskapet är någonting gott, så är det väl värt att dela med sig av - och om äktenskapet är någonting dåligt, så varför är det bara vissa som måste lida? Detta är för mig fullkomligt obegripligt. Kan någon förklara? Men gärna med enkla ord, så att också jag förstår...

4. Om vi tillåter samkönade äktenskap
måste vi tillåta polygami.

Det korta svaret på detta är naturligtvis: Hur så? Men ett lite längre svar kanske behövs. Ett rätt långt och ingående svar ges av bloggaren Christoffer Smitz, men något ska också jag skriva.
Polygami har ingenting med samkönade äktenskap att göra. Ett samkönat äktenskap utvidgar äktenskapsbegreppet till att omfatta kärleksfulla parförhållanden, precis likadana som nuvarande äktenskap med undantag för att parterna är av samma kön. Polygama äktenskap är (i allmänhet) heterosexuella - den vanligaste formen är polygyni, alltså att en man har flera fruar, som han har heterosexuella förhållanden med. Fruarna har alltså inte förhållanden med varann, utan endast med sin gemensamma man. För att gå från ett äktenskap med två parter till ett med många parter behövs alltså inte "omvägen" över samkönade äktenskap.
Orsaken till att frågorna kopplas ihop är säkert att samhället har fördömt sådant som det har bedömt vara sexuella avarter: homosexualitet, incest, polygami, tidelag och förhållanden över etniska gränser. Att ett av dessa fenomen legaliseras och accepteras innebär inte (automatiskt) att de andra också måste behandlas lika. Faktum är dock att det sistnämnda länge (officiellt) har varit godkänt. Vill man förbjuda de andra på basen av tradition, bör man också kasta en skarp blick på äktenskap över språk- och rasgränsen.
Ovannämnda sammankoppling sker dock knappast därför att någon skulle anse den logisk, utan helt enkelt på basen av personens fördomar eller fobier. Men allt eftersom vi lär oss mer både om vår värld och oss själva, kan vi lämna föråldrade tänkesätt bakom oss.

Stressundersökning

Your Stress Level is: 32%

You are slightly prone to stress, but generally you keep it under control.
You know how to relax and take things as they come, even when your worlds seems to be falling apart.
Occasionally, you do let yourself get stressed out, but you snap out of it pretty quickly.
Jag hittade denna ovetenskapliga undersökning på en annan blogg, och roade mig med att testa den. Resultatet stämmer ganska väl med hur det känns, trots en tung dag på jobbet med två jordfästningar och ett vigselsamtal på franska, samt en sjuk pojke som väntade hemma.

Skyltning


Jag tog en promenad här i Vårberga i Borgå. Här finns en massa gatunamn som har med sjöfart att göra - men den här varianten är nog lite lustig! Tydligen hade de inget "å" på gatukontoret. Det fanns en gammal gatskylt kvar, och där stor det nog "Kyrkbåtsvägen" - men så fanns det kanske ett tiotal av denna uppdaterade variant. Det är nog svårt ibland!
En annan lösning på problemet med att bokstaven "å" inte finns i finskan hade gårdskarlen i ett hus på Kaptensgatan i Helsingfors, där min då studiekompis och nu kollega Mats bodde. Gårdskarlen hade inte tillgång till "å", så han ersatte å-et med ett (i hans öron) likaljudande "o". På Mats' dörr stod alltså i flera år: "Lindgord"!

Om Guds rikes universalism

Under rubriken Guds rikes universalism skriver Emil på sin blogg:
Det finns alltför många kyrkor i Sverige idag som fortarande är fast i sina standardklichéer när det gäller homosexualitet: "Gud älskar homosexuella men ogillar homosexualitet. Utlevande homosexuella är välkomna att besöka våra församlingar men får inte bli medlemmar." Denna hållning ser jag som tragisk av många skäl. Det mest uppenbara med den är väl att den är så inkonsekvent. Samma församlingar som stänger homosexuella ute accepterar oftast både skilsmässor och omgifte (och många också samboskap). Hur kan man utifrån Bibeln godta den ena livsstilen men inte den andra?
Svaret tror jag är enkelt: homosexualitet kan man (oftast) hålla på avstånd. Skilsmässa kan drabba mig och mina bästa vänner men homosexualitet berör främst de andra. (Ett undantag är förstås om man själv får ett barn med en homosexuell identitet. Då förändras också ofta föräldrarnas värderingar, se bara på Dick Cheney.)
Om en nutida Paulus på sin blogg hade beskrivit Guds rikes universalism, vilka grupper hade han då benämnt? Man kan förstås bara spekulera, men jag skulle inte vara förvånad om det bland annat hade stått: Nu är ingen hetero eller homo, alla är ni ett i Kristus.
Det där med att "älska syndaren, hata synden" har jag kommenterat tidigare.

Veckans anekdot: Bristande manlighet?

När folk ringer till pastorskansliet för att boka en förrättning, skriver kanslipersonalen naturligtvis upp relevanta uppgifter om tillfället - vem det berör, ansvarspersonens kontaktuppgifter m.m. - samt om det finns några speciella önskemål angående vilken av församlingens sju präster som skall förrätta den. Vi kan inte garantera att önskemålen kan uppfyllas, men i mån av möjlighet rättar vi oss efter dem. Dessa uppgifter ges sedan åt den förrättande prästen efter att vi i kollegiet har beslutat vem det är.
För en tid sedan fick jag ett papper i min hand angående en jordfästning till vilken jag var önskad. Där hade kanslisten skrivit: "Önskas Kalle eller manlig präst".
Jag hoppas att det bara var tidsbrist som hade hindrat henne från att skriva ut ordet "annan"...

Heterofobi?

Mikael Åhman har ett blogginlägg med rubriken Våga kritisera den heterosexuella livsstilen. Han skriver bl.a. följande:
Vi kristna har en plikt, mot Gud och våra medmänniskor, att stå upp för sanningen även när den är obekväm. Låt oss därför ta bladet från munnen och tala klarspråk om det moderna samhällets stora gissel; den heterosexuella livsstilen.

Den heterosexuella livstilen är ett hot mot lag & ordning.
Den heterosexuella livsstilen leder till våldtäkter.
Den heterosexuella livsstilen är ett hot mot äktenskapet.
[Dessa tre punkter specificerar och motiverar han på sin blogg.]

Avslutningsvis: jag vill betona att jag inte på något vis anser att heterosexuella människor är mindre värda än andra människor, eller att jag försvarar diskriminering av, eller våld mot, heterosexuella. Det är min fasta övertygelse att heterosexualitet går att bota, genom förbön, medicinering eller god självdiciplin. Men vi måste våga inse och stå för sanningen; den heterosexuella livsstilen är en cansersvulst på samhällskroppen som vi måste göra något åt!
Läs blogginlägget i sin helhet - det är tänkvärt!
Och varför jag hänvisar till det? Ja, gissa det den som kan ...

When shall we have ...

... the courage to outgrow the charity mentality and see that at the bottom of all relations between rich and poor there is a problem of justice?
- Dom Helder Camara
as quoted on God's Politics

Regnbågshelgen på kyrklig portal

Regnbågshelgens banner är nu på sin plats på Helsingfors kyrkliga samfällighets svenska portal. Den finns bland länkarna till vänster på huvudsidan. Den är nere i kolumnen med länkar, men administratören lyfter upp den när helgen närmar sig. Tack till Svenska enheten för dess vidsynthet!
Kanske också andra församlingar och/eller samfälligheter har möjlighet att ta in Regnbågshelgens banner eller länk på sina lokalsajter?
Jag skrev om Regnbågshelgen senast för några dagar sedan.

Fred Phelps

Fred Waldron Phelps, Sr. (f. 1929 Meridian, Mississippi, USA)
Baptistpastor, prästvigd vid 17 års ålder 1947. Pastor i Westboro Baptist Church i Topeka, Kansas sedan 1955. Tidigare advokat, men uteslöts ur advokatsamfundet i Kansas genom en dom 1979 och tvingades ge upp sin federala advokatlegitimation 1989.
Fred Phelps är en av de mest homofoba pastorer som jag känner till. T.o.m. de annars icke-så-liberala evangelikalerna i USA tar avstånd från honom. Han och hans kyrka har en hemsida med det diskreta och subtila namnet "God hates fags", alltså "Gud hatar bögar", där han sprider sin variant av kristendom - inte kärlek, utan hat. Sidorna har också underavdelningar, som säger att Gud hatar USA, Kanada och Sverige.
Mest aktiv (förutom på hemsidan) verkar Phelps och hans kyrka vara med att ordna demonstrationer och motdemonstrationer. Jag kan ännu förstå att någon vill ordna en motdemonstration mot, säg, en Pridemarsch; det har jag själv råkat ut för. Att arrangera demonstrationer vid jordfästningar av stupade soldater med budskap om att den stupade kom direkt till helvetet eftersom han dog för ett land som är genomsyrat av homosexualitet - det är väl ändå lite magstarkt!
Phelps är ett beklagligt och avskräckande exempel på hurdan "kristen" homofobi kan vara när den är som värst.
Källor:
Wikipedia, art. Fred Phelps, Westboro Baptist Church
Biografi över Fred Phelps på God Hates Fags

Hbt-bibeln: Laglöshet och onaturlighet (2Pet 2:6-8; Jud v. 7)

Judas brev bygger till stor del på judiska (apokryfiska) utläggningar över GT. 2Pet 2 verkar i sin tur bygga på Jud. Därför kan det vara intressant att se hur de båda brevens författare behandlar samma passager. Särskilt utläggningen om Sodom och Gomorra är betydelsefull i detta sammanhang. Den ingår i en beskrivning av hur gudlösa människor beter sig och vilket deras öde är, och slutsatsen är att det kommer att gå lika för gudlösa människor också i våra dagar.
Först Judas (v. 7):
Tänk också på Sodom och Gomorra och deras grannstäder, som på samma sätt som änglarna [jfr v. 6] bedrev otukt och onaturligt umgänge: de straffades med evig eld och är ett varnande exempel.
Det som Bibel 2000 översätter med "bedrev […] onaturligt umgänge", Folkbibeln med "följde onaturliga begär" och andra översättningar på motsvarande sätt, är på grekiska apelthoûsai opíso sarkòs hetéras, bokstavligen "gå bort efter annorlunda kött". Det bör nämnas att det "onaturliga umgänge" som nämns i Rom 1:26 är ett helt annat uttryck på grekiska, nämligen parà fýsin, "mot naturen".
Men vad betyder att "gå bort efter annorlunda kött"? Att det är frågan om någon sorts sexuella handlingar torde vara klart, särskilt som det kombineras med "otukt". Däremot anser jag att den vanliga tolkningen om att det skulle röra sig om homosexualitet inte håller måttet. Även om man bortser från själva uttrycket sarkòs hetéras, som i våra dagar snabbt och ytligt kan förknippas med heterosexualitet, så kan man knappast säga att homosexuella skulle gå efter "annorlunda kött", utan snarare "likadant".
Jag kan tänka mig två möjliga tolkningar. Den ena - och sannolikare - är att det gäller annat "kött" än den egna hustrun, och att "otukt och onaturligt umgänge" är en hebraiserande poetisk upprepning av den typ som förekommer rikligt i t.ex. Psaltaren. Eftersom Jud är starkt påverkat av GT, är detta ingalunda långsökt. Den mindre sannolika - men dock möjliga - tolkningen är att det "annorlunda köttet" skulle vara fråga om djur, och att det som beskrivs här alltså vore tidelag.
Petrus skriver i motsvarande passage (2Pet 2:6-8):
Städerna Sodom och Gomorra dömde [Gud] till att läggas i aska för att visa de gudlösa vad som väntar dem. Men han räddade den rättfärdige Lot, som led av de ogudaktigas utsvävande liv, för när den rättfärdige mannen bodde bland dem och fick höra om deras laglösa gärningar och själv såg dem plågades han dag efter dag i sin rättfärdiga själ.
När Jud talar om "otukt och onaturligt umgänge", så talar 2Pet alltså om "utsvävande liv" och "laglösa gärningar". Det förra uttrycket har sexuella övertoner, medan det senare ingalunda behöver ha det. Här behöver man på inget sätt läsa in något om homosexualitet, tidelag eller annat, utan får ta det som en rätt ospecificerad syftning på ondska och syndighet - för vilket sodomiterna sedan fick sitt straff.

Stop the beatings in Zimbabwe

Avaaz.org sent the following message:
In the last few days, Zimbabwe has plunged further into crisis, with key democratic activists beaten by their government. Click here to sign the petition calling for stronger, targeted sanctions on Zimbabwe's leaders.
On Sunday, while boarding a plane to an international meeting, Zimbabwe's democratic opposition spokesman was beaten so severely that he lost an eye. Last week, opposition leader Morgan Tsvangirai was arrested and beaten for attending a protest prayer vigil. Other democratic activists in Zimbabwe are under a terrible threat, with many still held in prison.
We can't let this moment of international attention pass without pressing for effective action. We intend to deliver our petition by the end of the week. If Europe and neighbouring South Africa (Zimbabwe's largest trading partners) threaten tougher sanctions, Mugabe will be forced to stop his attacks.
Archbishop Desmond Tutu, the Nobel Peace Prize winner from South Africa, is already calling on his country and others to take action. Click here to join him in calling for a response.
Targeted sanctions (like freezing President Mugabe's assets in foreign banks) will not hurt ordinary Zimbabweans, and quick action now could prevent a catastrophe. And beyond this critical moment, standing in solidarity with the pro-democracy and human rights activists around the world is a first step towards creating the kind of world we want to live in.
Zimbabwe is dangerously far along the road to tyranny and state collapse. It is time to draw the line.
I've signed the petition. Please do the same!

Laestadianismen

I februari skrev jag ett inlägg med rubriken Laestadianismen - pro eller contra? Där publicerade jag utdrag ur en kolumn i Vbl, där Mikael Sjövall kritiserade laestadianismen. Jag bad om kommentarer, och det kom några. Nu har en ung laestadiansk kvinna, Idamari, också kommit med intressanta kommentarer.
Läs och kommentera! Jag vill inte "hacka ner" på någon, utan är helt enkelt ute efter att få reda på vad läsarna anser om denna rörelse.

Hbt-bibeln: Sodom (1Mos 19)

Enligt Bibeln var Sodom en stad söder om Döda havet. Den var rik och mäktig, men dess synd var mycket svår, som 1Mos 18:20 uttrycker det, och därför beslöt Gud att bestraffa den. Vilken denna synd är specificeras dock inte i det sammanhanget. I följande kapitel, 1Mos 19, kommer två änglar från Herren till Sodom för att granska situationen. Det som de råkar ut för har i kyrkohistorien tolkats på ett sätt som har lett till stort lidande för många människor.
Händelseförloppet är följande. När änglarna kommer till Sodom, får Abrahams brorson Lot syn på dem och erbjuder dem natthärbärge, såsom gästfrihetens lagar krävde. Efter en del övertalning gick de med på saken. Stadsborna kommer för att våldföra sig på dem. Lot försöker med övertalning beskydda sina gäster, men stadsborna vänder sig då mot honom också, eftersom även han var en främling där.
Att Lot erbjöd sig att skicka ut sina döttrar till stadsborna för att de skulle få våldta döttrarna istället för hans gäster, låter fruktansvärt i våra öron, men är ett tecken på hur höghelig gästfriheten verkligen var. Ställd inför ett fruktansvärt val väljer Lot det (lite) mindre onda.
Änglarna räddar Lot från stadsbornas händer, och uppmanar honom sedan att lämna staden med hela sin familj. Efter att Lot, hans hustru och deras döttrar har gett sig av (och döttrarnas fästmän hade avvisat Lots erbjudande att få följa med), förgör Gud staden och dess omgivningar.
Den olyckliga tolkning som jag nämnde ovan är att Sodoms synd skulle ha varit homosexualitet (vilket har gett upphov till termen "sodomi"). Så är dock inte fallet. Sodoms synd var i första hand våldsam främlingsfientlighet. Stadsborna tänkte helt klart ligga med "främlingarna" (v. 5), men det var frågan om våldtäkt, inte sexuellt umgänge som sådant. Våldtäkt (må vara hetero- eller homosexuell) är ju inte en sexuell handling utan en våldshandling, om än med sexuella övertoner. Att våldta en man var att frånta honom hans manlighet, och ansågs därmed vara värre än att "bara" misshandla eller döda honom. Det var i högsta grad "laglösa gärningar" (2Pet 2:8) och "onaturligt umgänge" (Judas v.7 - se mer här)! Motivet till denna planerade våldtäkt var inte heller sexuell "perversion", utan främlingsfientlighet, vilket kommer till synes i hur snabbt de vände sig mot Lot med xenofobiska invektiv när han försökte hindra dem.
I Dom 19-20 läser vi den parallella (och ännu mer motbjudande) berättelsen om våldtäkten på levitens bihustru i Giva (Gibea). Där är det ännu tydligare att det inte är homosexualitet i sig som är poängen (även om den antyds i 19:22), utan brott mot gästfriheten. Våldtäkt är våldtäkt oberoende av om den är hetero- eller homosexuell! Straffet är inte gudomligt den här gången, utan förövarna utrotas genom krig. Ingen skulle väl förresten komma på tanken att använda denna berättelse för att fördöma heterosexualiteten…
Hes 16:49 nämner en andra synd som Sodom begår, nämligen att denna rika stad inte hjälper den som är fattig. Jesu utläggning i Matt 10:5-15 stöder dessa synpunkter: Om någon stad som lärjungarna kommer till inte tar emot dem eller lyssnar till dem (alltså inte idkar gästfrihet eller barmhärtighet) kommer det att gå värre för den än för Sodom.
I Bibelns många hänvisningar till Sodomsberättelsen nämns inte homosexualiteten. Det samma gäller kyrkofäder (Origenes, Ambrosius, Johannes Cassianus) och andra antika författare som kommenterar berättelsen. Det är först i betydligt senare tid som den "homosexuella tolkningen" gör entré, t.ex. i Koranen (26:165f) på 600-talet, och termen "sodomi" myntas ytterligare 400 år senare av Petrus Damianus (1006-72).
Den slutsats som vi kan dra av allt detta är alltså att Sodomsberättelsen inte kan användas för att motivera en homofob eller heteronormativ inställning, trots att den historiskt sett har använts just så. Det vore nämligen att överförenkla problematiken.
Jag förstår inte varför man skulle behöva söka andra synder än dem som förekommer i texten. De är redan i sig alldeles tillräckligt allvarliga - främlingsfientlighet, girighet, våldsamhet... Kanske de kommer alltför nära en heterosexuell man? Är det lättare att racka ner på sådant som man själv inte i första hand riskerar att göra?
Gustafsson och Svartvik konstaterar att Sodomsberättelsen saknar relevans i detta sammanhang. Dawson kommer med informativa paralleller till andra antika myter. Arnell och Gentle Spirit säger som jag, att det handlar om våld och xenofobi, inte homosexualitet.

Sodom-debatten fortsätter

Jag hade en insändare om Sodom i Hbl 7.3.07, och jag fick svar 12.3. Idag (19.3) kom det ett svar till.
Fjalar Suni (som förresten var Joakims barnläkare när vi bodde i Helsingfors) hävdar att mina "bortförklaringar" inte håller. Han försöker sig på att sexualisera Sodom, och drar sedan en parallell både till Gibea eller Giva (Dom 19) och till vårt samhälle. "Och så har vi förblindade präster som försöker anpassa Bibeln till tidsandan!"
Jag förstår inte varför man skulle behöva söka andra synder än dem som förekommer i texten. De är tillräckligt allvarliga - främlingsfientlighet, girighet, våldsamhet... Kanske de kommer alltför nära en heterosexuell man? Är det lättare att racka ner på sådant som man själv inte i första hand riskerar att göra? Detta alltså inte riktat direkt mot Suni, utan bara som en allmän fundering.

Uzbekistan: Dimitrij Shestakov

In Usbekistan ist der pfingstkirchliche Pastor Dimitry Shestakov wegen religiöser Aktivitäten zu vier Jahren interner Verbannung verurteilt worden. Er war am 21. Januar von der Geheimpolizei in einem Gottesdienst in der Stadt Andijan im Osten des zentralasiatischen Landes verhaftet worden. Shestakov war wegen illegaler Organisation sozialer oder religiöser Organisationen, wegen Verbreitung religiös-extremistischen Materials sowie wegen des Anfachens ethnisch, rassisch oder religiösen Hasses angeklagt. Der Hauptgrund: Er soll Muslime missioniert haben.
***
Den tyska evangeliska nyhetsbyrån idea har varje månad en “Gefangener des Monats”, någon som har råkat illa ut för att den är kristen. På hemsidan finns en pdf-fil med ett brev som man kan skicka till de styrande i det aktuella landet.
Mars månads fånge är den 37-årige uzbekiske pingstpastorn Dimitrij Shestakov, som 9.3.07 dömdes till fyra års intern exil för att han förkunnade Kristus för muslimer. Trebarnsfadern Shestakov har konsekvent vidhållit att han är oskyldig till något olagligt, men meddelade efter att domen föll att han förlåter sina förföljare.
I Uzbekistan är 84% av de 25,6 miljoner invånarna muslimer, 15% icke-religiösa och c:a 1% kristna.
Uppdatering: Martyrkyrkans vänner skriver 9.3.07 om Shestakov och andra uzbekiska pastorer.

Svenskfinlands flagga


... ser ut så här. (Bilden uppdaterad 27.10.10)
Att skåningarna har en liknande är deras problem! :-)
Hur härligt sången klingar på älskat modersmål!
Han tröst i sorgen bringar, han skärper sinnets stål!
Vi hört den sången ljuda i ljuvlig barndomstid
och en gång skall han bjuda åt oss i graven frid.
Du sköna sång, vårt bästa arv
från tidevarv till tidevarv,
ljud högt, ljud fritt från strand till strand
i tusen sjöars land!
Detta med anledning av en diskussion i kommentarerna till ett annat inlägg...

Nominerad - och hedrad!

Regnbågshelgen, finlandssvenskarnas egen Pride, går i år av stapeln 13-15 april. Under helgen hålls Finlands första svenskspråkiga regnbågsmässa och priset Guldankan delas för första gången ut. På hemsidan kan man rösta fram en person som jobbat för HBT-frågor i Svenskfinland, de nominerade är: Setas generalsekreterare Aija Salo, Marina Furubacka, tidigare regionansvarig för Seta i Österbotten och pastor Karl af Hällström.
[...] GuldAnkan som tilldelas en person som gjort någonting gott för den finlandssvenska HBT-världen, överlag men särskilt det senaste året. Du kan nu vara med och bestämma vem som blir den första att äras med denna fina utmärkelse genom att rösta!
Jag är mycket hedrad och rörd över att ha blivit nominerad! Redan det är för mig en viktig erkänsla för min lilla insats. Jag tycker bara att särskilt Marina Furubacka, med sin viktiga långsiktiga attitydfostrarverksamhet i skolorna, kan vara mer värd priset än jag. Men väljarna avgör.
Lägger förresten Guldankan guldägg? Jag bara undrar...

Nyhet: Hyvinge-fallet blir polissak

En kvinnlig präst avstod 4.3.07 från att kräva sin rätt att medverka i högmässan i Hyvinge kyrka, då en kvinnoprästmotståndare skulle predika. Jag bloggade om saken i förra veckan: 5.3, 6.3, 8.3 och 10.3.
Nu meddelar Internytt att saken har blivit polisanmäld. Polisen utreder nu om det handlade om diskriminering på grund av kön.

Nyhet: Svenska kyrkan inför homovigslar

Svenska dagbladet och Dagens nyheter rapporterar 16.3.07, på basen av en TT-nyhet, att Svenska kyrkans ledning säger ja till att homosexuella ska få gifta sig i kyrkan, på samma villkor som heterosexuella par.
- Vi är beredda att förrätta civilrättsligt giltigt partnerskap för homosexuella, säger Claes-Bertil Ytterberg, biskop i Västerås, till TT.
Ytterberg säger detta några dagar innan utredaren Hans Regner lägger fram sitt utredningsförslag om en ny äktenskapslagstiftning. Grundtankarna i förslaget är redan kända: alla par, heterosexuella och homosexuella, ska kunna gifta sig på lika villkor. Lagstiftningen blir alltså könsneutral. Kyrkan får behålla rätten att viga, men det blir upp till varje präst att söka vigselrätt. Svenska kyrkan säger nu alltså redan nu ja till förslaget, men med en reservation: begreppet "äktenskap" ska vara förbehållet heterosexuella.
Frågan om homosexuellas rätt att gifta sig i kyrkan är mycket laddad, både i Svenska kyrkan och andra samfund, och kommer att vålla debatt. Men det är viktigt att Svenska kyrkan har en tydlig hållning, menar Ytterberg, som talar för biskoparna och Kyrkostyrelsen. Svenska kyrkans hållning kommer att bli ifrågasatt både internt och externt.
- Men man kan vända på det och säga att det är viktigt att vissa kyrkor tar några steg före. Svenska kyrkan kan vara ekumeniskt viktig och ligga ett steg framför och visa vad som är möjliga vägar. Vi är först i det här sammanhanget, konstaterar han.
Svenska kyrkan har sju miljoner medlemmar och enligt Ytterberg finns det ingen annan kyrka av motsvarande storlek som har kommit fram till samma hållning i frågan. Andra inklusiva kyrkor har jag bloggat om tidigare.
Reaktionerna i bloggosfären är som väntat delade. Positivt reagerar bl.a. Karin Långström Vinge och bloggen Granskning Svenska kyrkan. Marta Axner, Walentine Andersson och bloggen Närabögenupplevelser ställer sig frågande till den segregerande terminologin, trots att de annars är glada. På knuff.se finns länkar också till negativa reaktioner.

Tuulikki Koivunen Bylund


Tuulikki Koivunen Bylund (f. 1947 Åbo).
TM från ÅA, prästvigd (Svenska kyrkan) Lund 1971, TD Uppsala 1994, domprost i Uppsala 1995-2009, biskop i Härnösand från 2009.
Koivunen Bylund emigrerade till Sverige eftersom man på den tiden inte ville prästviga kvinnor i Finland. 2005 var hon kandidat i biskopsvalet i Åbo stift, men kom på femte plats i omröstningen. Hade hon vunnit skulle hon ha blivit Finlands första kvinnliga biskop. Hon blev dock den första finländska kvinnliga biskopen, då hon 8.11.09 vigdes till biskop i Härnösand - i Sverige...
Som domprost blev hon särskilt uppmärksammad då hon 1998 lät fotografen Elisabeth Ohlson Wallin ställa ut den kontroversiella fotosviten Ecce Homo i Uppsala domkyrka, vilket i efterhand sanktionerades av ärkebiskop K.G. Hammar. Detta ledde till en omfattande debatt i press och kyrkliga fora, liksom till att påven ställde in ärkebiskopens audiens i Vatikanen hösten 1998.
Kritiker hävdade att utställningens tänkta budskap var positivt, men att det för troende kristna mycket provocerande bildspråket i praktiken snarare underblåste motsättningar än överbryggade dem. Bland många kristna är det kontroversiellt att förknippa Jesus med fysisk sexualitet. Jesu egen sexualitet uttrycks dock inte explicit på fotografierna, även om en del tolkade in att han framställs som homosexuell, vilket bidrog till de negativa reaktioner som följde.
Bland dessa negativa reaktioner kan nämnas ett mordhot mot Koivunen Bylund. Domkyrkokansliet i Uppsala fick ett brev där hon uppmanas att återvända till Finland. I annat fall kan hon "vara viss om att tystas med ett välriktat nackskott".
Hon blev också anmäld till domkapitlet i Uppsala för sitt handlande, men frikändes. I en intervju gjord dagen efter frikännandet förklarar hon sin ståndpunkt:
Som jag ser homosexualiteten, är det något som är inbyggt i den människans natur, och det går inte att skilja homosexualitet från den människans sanna, egna identitet. Sådant skiljande på den homosexuelle och homosexualiteten är nonsens. Jag tror att de flesta homosexuella uppfattar det [”älska den homosexuelle men hata homosexualitetens synd”] som ett väldigt kränkande yttrande. Och sådana yttranden finns tyvärr också inom Svenska kyrkan. [...]
Nu är inte jag en exeget, men även om Paulus skulle hänvisa till homosexualitet, ett ord som enligt exegeterna inte ens förekommer i grundtexten, så utgår vi inte heller från något enstaka ord i Bibeln när vi gör våra etiska avgöranden, utan vi måste ju sätta det i samband vad vi idag känner till om detta. Om det sedan gäller genteknologi, aborter eller krig eller vadsomhelst, så är det avgörande inte vad som råkar stå i något litet bibelord, utan man måste göra en helhetsbedömning! Och allt skall ju bedömas efter det största budet som Jesus hänvisar till, och det är ju kärleken!
Man ska befria folket från en bokstavstrogen bibelsyn. Man måste i sin bibeltolkning kunna sätta de här yttrandena i sina historiska sammanhang och kunna tolka hela Bibeln och inte rycka sådana här enskilda saker ur sitt sammanhang. Man måste lära folk att läsa Bibeln på ett nytt sätt. Det gäller kvinnor och homosexuella och alla andra grupper som Bibeln säger något fult och fruktansvärt om. Den lutherska bibeltolkningen ser ju den röda tråden genom hela Bibeln, frälsningshistoriskt, det är ju det som är huvudsaken. Inte om kaniner idisslar eller inte. Bibeln är ingen naturvetenskaplig avhandling eller någon regelbok i sexualetik rakt av bara så där.
Koivunen Bylund bloggar tvåspråkigt på pod.fi. Där blir hon också intervjuad (på finska) 21.3.07, och i intervjun nämner hon både Borgå stift och Kyrkpressen i lätt kritisk ton.
Källor:
Wikipedia, art. Ecce Homo, Tuulikki Koivunen Bylund
Tuulikki Koivunen Bylund: Luonnottoman luodun luonto (föredrag)
Lars Gårdfeldt: Hatar Gud bögar? (doktorsavhandling) Normal förlag, Stockholm 2005

Nyhet: Nigeria antar strikt antihomolag

Parlamentet i Nigerias huvudstad Abuja genomförde den 14 februari en hearing om nya hårda lagar mot samkönade relationer och sexuella kontakter. Hearingen beskrivs som kaotisk och oron är nu stor att lagarna kommer att antas.
Vid en hearing i det nigerianska parlamentet under onsdagen deltog såväl förespråkare som motståndare till de nya antihomosexuella lagar som legat på parlamentets agenda sedan förra våren.
De föreslagna lagarna innehåller inte bara förbud mot sexuella kontakter och könsneutrala äktenskap. Möjligheten för HBT-personer att organisera sig, uttrycka sig och samlas skall straffbeläggas. Fängelsestraff på upp till ett år föreslås.
Källa: QX.se 15.2.07
Redan tidigare är homosex förbjudet i hela Nigeria, och i de nordliga provinserna, där Sharia-lag tillämpas, blir homosexuella också i praktiken dömda till döden genom stening.
Uppdatering: En kommentator informerar mig om att situationen är ännu allvarligare och mer komplicerad än vad som kommer fram i detta inlägg. Jag ska arbeta om inlägget, men kolla tills vidare den länk som han angav.

Veckans anekdot: Mammas och pappas

Antonia, två år, tycker om att smyga in i vårt sovrum, ta sin mors bibel från nattduksbordet och bläddra igenom den. Vi förstår inte riktigt varför, eftersom det inte finns några bilder i den, men i sig är det förstås trevligt och lovande.
En gång satt hon och bläddrade i bibeln när jag kom in i rummet. Hon såg på mig och konstaterade: “Mamma biibil” (mammas bibel). Hon funderade lite och började om: “Mamma biibil. Pappa snopp!”
Jag vet inte om jämförelsen är helt jämlik, förstås…

For in Christ ...

... and through Christ and because of Christ Christians have been given a revealed insight into God's nature and character. [...]
This understanding of God was vindicated for us in the life, death, and resurrection of Jesus, whom we acclaim as the Christ, God incarnate. Jesus the Christ thus becomes - in himself and in his teaching - the true hermeneutic, the key to the understanding of the Bible, and beyond the Bible to the understanding of the action of God throughout history. In other words, the Word of God incarnate in Jesus the Christ interprets for us the word of God in the Bible.

- Naim Ateek
from "Justice, and Only Justice: A Palestinian Theology of Liberation"
as quoted on God's Politics

Nyhet: "Homoprästen" gjorde SALT prisbelönt

26.11.06 sände SALT ett program med den lesbiska prästen Carola Sarén. Jag bloggade om saken när det begav sig.
Nu rapporterar Kyrkpressen att detta program fick ett hedersomnämnande när Hella Wuolijoki -priset delades ut förra veckan. Kp skriver:
I motiveringen säger juryn att programmet behandlar en kvinnlig teologs sexuella inriktning med mod och på ett naturligt sätt. Programmet behandlar jämställdhetsfrågor med ett nytt innehållsmässigt grepp, fritt från traditionella mönster.
Grattis till SALT-teamet, och tack till Carola!

Angående debatten

1.3.07 publicerade jag inlägget Gemen kaftanmetafor och följande dag inlägget Gemenhet och lögner. I dessa inlägg sade jag upp bekantskapen med en ämbetsbroder som jag upplever hade gjort ett grovt personligt påhopp på mig. Eftersom dessa inlägg har fött ont blod bland vissa kommentatorer, har jag nu ändå valt att dra dem tillbaka från offentligheten. Detta för att visa tecken på god vilja när det gäller debattandan på Kyrkpressen.fi.
Jag vill passa på att kasta fram ett förslag av teknisk natur. Vore det eventuellt bättre att de som flitigt kommenterar på andras bloggar skulle samla sina åsikter i en egen blogg? Då skulle alla bloggare stå på samma streck, så att säga.
Detta alltså bara som ett förslag. Det är klart att man får skriva (sakliga) kommentarer också.
Kaftanen är förresten fortfarande till salu...

Reaktioner på Sodom-insändaren

I gårdagens Hbl (12.3.07) ingick två insändare som på var sitt vis reagerade på min insändare om Sodom (7.3).
Missionsförbundaren Henrik Nymalm kommer med intressanta synpunkter, och håller med min slutsats att Sodoms synd inte var homosexualitet utan, som han uttrycker det, "hejdlös själviskhet".
Jerker Örjans från Mariehamn tycker inte om att Bibeln tolkas i Hbl. "All aktning för de troende, men Gud bevare oss för bibeltolkarna. Hur länge skall Hbl hålla sina spalter öppna för vidskepelse?"
Det är ett intressant sätt att uttrycka sig, det där. Jag har stött på det förr - "jag vill med all tillbörlig respekt säga att jag inte respekterar dig." Bäst, kanske, att förbigå saken med tystnad.

Bloggsurffynd

Jag länkade härom veckan till ett fint inlägg som kollegan Mats Lindgård skrev på Prästbloggen. Bloggaren En dam försvinner upptäckte inlägget och kallade det ett "bloggsurffynd". När jag meddelade Mats om detta blev han glad och skrev ett inlägg till om detta.
Det är ju trevligt om jag någon gång lyckas sprida lite glädje också!

20.000 besökare - tack ska ni ha!

Under dagens lopp spricker 20.000-strecket på min besöksräknare på Kalles kyrkliga kommentarer. Jag införde räknaren 15.7.06, för nästan åtta månader sedan. Dessa 20.000 besökare har gjort knappt 38.000 besök, vilket kan jämföras med de snart 40.000 besök som har registrerats på Bloggprästen Kalle sedan i maj.
20.000 besökare på åtta månader betyder drygt 80 per dag. Men detta är naturligtvis ett medeltal. Dagsrekordet inföll 24.1.07, då jag kunde meddela att jag hade blivit anmäld för domkapitlet - 495 besökare den dagen. Före det låg medeltalet på c:a 75, medan det efter det hoppade till c:a 130 per dag.
61% av besökarna är finländare, medan 32% kommer från Sverige.
Ett varmt tack till alla läsare!

Vietnam: Nguyen Van Dai

Martyrkyrkans vänner (MKV) publicerade 11.2.07 en nyhet med rubriken Kristen jurist arresterad i Vietnam.
I enpartistaten Vietnam hindras alla former av aktiviteter som strävar till att öppna upp samhället. För drygt en vecka sedan arresterades två jurister som är aktiva inom en av de små demokratirörelserna i landet.
En av de arresterade juristerna, Nguyen Van Dai, är MKV:s samarbetspartner och vi uppmanar alla till förbön för honom och hans kollega Le Thi Cong Nhan. Demokratiaktivister i Hanoi berättar att de två juristerna lördagen den 3 februari fördes bort av polisen från Dais kontor där de höll diskussioner om mänskliga rättigheter. Även förra månaden hade de arrangerat ett liknande seminarietillfälle för en grupp universitetsstuderande - något som torde vara det första offentliga evenemanget med människorättsutbildning i Vietnam någonsin.
De två männen frisläpptes på söndag kväll, men beordrades infinna sig på polisstationen för vidare förhör följande morgon. Enligt vissa källor har männen inlett en hungersstrejk. Medan Dai och Nhan var arresterade genomsökte polisen deras hem och kontor.
Den vietnamesiska regeringen säger att denna information är totalt grundlös. Myndigheternas åsikt är att dissidenter använder benämningen "demokrati" för att skapa oro i samhället, men tills vidare har man tolererat den lilla olagliga demokratirörelsen, fastän enskilda individer har anklagat polisen för trakasserier. Omkring 2 000 människor har meddelat att de stöder Vietnams demokratiska rörelse. Detta är en bråkdel av landets befolkning, men rörelsen har ett visst stöd även bland vietnameser utomlands i USA och Australien.
Idag är internet ett mycket användbart verktyg för dessa nya rörelser att få ut information om demokrati, mänskliga rättigheter och religionsfrihet till sina landsmän. Dessa grupper nämns aldrig i vietnamesisk media och de flesta vietnameser vet inte ens om att de existerar. MKV:s samarbetspartner Nguyen Van Dai har hjälpt många kristna i juridiska frågor och processer mot myndigheterna och han är en mycket modig och frimodig kristen.
Uppdatering: Nguyen Van Dai är månadens fånge i april 2007 på idea.

Tack, Vilhelm!

Vilhelm Lindholm har på sin Kp-blogg ett inlägg med rubriken Rättvisa för HBT. Inlägget är väl balanserat och kritiserar både mig och mina belackare jämbördigt. Det är beklagligt ovanligt. Tack för det!
Han ställer en god fråga, som tydligen är riktad till mig, när han skriver:
"MEN, när man lusläser Bibeln i hopp om att finna homosexuella parförhållanden, så tycker jag att man går för långt. OBS! Tycker jag, en ignorant icke-teolog. Varför ska man söka efter implicita bevis på att homosexualitet är OK om man ska förbise ett explicit förbud i Tredje Moseboken (Leviticus)?"
Ett stort problem med hbt-frågor är att de som det berör är osynliga, särskilt historiskt. Bögar och flator har helt enkelt varit tvugna att stanna i "skåpet" för att överleva rent fysiskt. Homosexualiteten har ansetts (och anses på vissa håll fortfarande) vara en synd, ett brott och en sjukdom, och ofta har den varit och är belagd med dödsstraff. Om vi vill se de homosexuellas spår, måste vi läsa de historiska dokumenten mellan raderna, så att vi hittar det som sägs endast implicit.
Min poäng med inläggen om Rut och Noomi eller David och Jonatan är inte att bygga upp en gedigen lärogrund, utan att komma med exempel på hur inte heller Bibeln är så uteslutande heteronormativ och homofob som den på ytan verkar vara, och hur också vi kristna kanske borde överväga våra ståndpunkter i frågan.
Men det är klart att ett sådant övervägande kräver en viss öppenhet, och om den saknas klamrar man sig fast vid det som man alltid har ansett. Med vilket jag inte vill säga att alla som är av annan åsikt än jag skulle vara trångsinta fanatiker.
Den som har en annan åsikt får gärna lägga fram sakargument - men att idiotförklara mig eller uppmana mig att "äntligen bli en man" är knappast sakligt, liksom inte heller att förneka min kristna tro eller min rätt att vara präst. Sådant förbigår jag med bedrövad tystnad.

Kristen och homosexuell

Christoffer Smitz har ett fint och personligt blogginlägg, där han behandlar det faktum att han är både kristen och homosexuell. Han skriver bl.a.:
Idag fick jag frågan hur jag kan tro på Gud och samtidigt vara homo, med tanke på de verser som finns i bibeln och med tanke på hur elaka saker många kristna kan slänga ur sig.
Det är en ganska bra fråga, och det finns ett ganska enkelt svar.
Jag blir kär i killar. Det är inget jag kan påverka. Jag tror också på Gud. Och, lika lite som jag kan förändra vem jag blir kär i (vilket jag inte heller vill göra, ska påpekas) kan jag förändra att jag faktiskt har en kristen tro.
Så, blir det då inte ett problem, en tvist mellan dessa två saker. Jo, självklart. Mina tonår, och delar av mitt vuxna liv har varit rätt så tunga. Delvis beroende på (men inte enbart) den övertygelse jag fått med mig sedan barnsben.
Det som känns tråkigt är att jag misstänker att om jag varit straight, och troende, hade jag löpt stor risk för att ha samma enögda förhållningssätt som jag nu på sätt och vis strider mot. Men på grund av – eller tack vare – att jag är den jag är, har jag blivit tvungen att ifrågasätta diverse bibeltolkingar. Vilket har lett mig dit jag är idag.
Detta har skett genom en hejdundrans massa grubblande, samtal, läsning etc. Och, min övertygelse idag är att den kärlek jag känner är lika fin och god som en heterosexuell kärlek. Så ser min tro ut idag.

Reklam: Ave Maria 24.3

Till förmån för återuppbyggnaden av Borgå domkyrka ordnas AVE MARIA-konsert i Konstfabriken i Borgå lördagen den 24 mars 2007 kl. 18.00.
De uppträdande är ur vår musikaliska elit, bl.a.
Jyrki Anttila, tenor
Sören Lillkung, baryton
Kaisa Ranta, sopran
Esa Ruuttunen, bas
ackopanjemang på piano Maija Anttila och Gustav Djupsjöbacka
manskören Aikamiehet, kammarkören Jubilate, Avanti!-orkestern och stråkkvartetten Pippurit
Konferensier Ann-Kristin Schevelew
Biljetter: 30 euro i Finska församlingshemmets info, Sokos Markets infopunkter, Citymarkets infopunkt och Luckan i Grand
Till den ca 1 1/2 h långa konserten förväntas komma ca 800 personer. De medverkande uppträder utan arvode och intäkterna används till återuppbyggnaden av Borgå domkyrka.
Arrangör: Medelanskaffningskommittén för Borgå domkyrka

Vielä Hyvinkäältä

SLEY ilmoitti kotisivuillaan viime sunnuntain Hyvinkään tapahtumista näin:
Tammikuun lopulla oli paikallisessa Aamuposti-lehdessä juttua, että "nyt ei sitten enää neuvotella herätysliikkeiden kanssa". Siispä Pirkko Ojala varmisti asiaa vielä kynttilänpäivänä 4.2 [vs khra] Tauno Tuomiselta ja sai vastaukseksi: "Jyrki Rauhala on liturgina, minä ja Pertti Niiranen ollaan ehtoollisavustajina".

Noin 10 min. vaille 10.00 saapui pastori Petra Pohjanraito sakastiin kertoen saaneensa työtehtävämääräyksen (ehtoollisavustajaksi) Tauno Tuomiselta. Paikalla mm. messun liturgi Jyrki Rauhala, messun vieraileva saarnaaja Ari Norro, Pirkko Ojala, vs. kirkkoherra Tauno Tuominen.
Tilannetta seuranneessa keskustelussa Ari Norro ilmoitti, että ei voi tässä tapauksessa osallistua messun toimittamiseen saarnaajana ja on valmis väistymään. Samalla Norro ilmoitti, ettei halua mitenkään sotkea seurakunnan päätöksiä vaan kunnioittaa niitä.
Sitten Petra Pohjanraito oma-aloitteisesti sanoi "minä lähden nyt sitten, on minulla paljon muutakin tekemistä". Vs. kirkkoherra Tauno Tuominen ei kehottanut Pohjanraitoa väistymään eikä myöskään rohkaissut jäämään. Muutoinkaan Tuominen ei ottanut osaa keskusteluun paitsi todeten Pirkko Ojalalle; "minä varmaan sitten erehdyksessä kerroin että avustajana on myös Pertti Niiranen".
Kyseessä vaikuttaisi siis olevan väärinkäsitys, joka perustui Tuomisen antamaan väärään tietoon. Mahdollisesti tieto Niirasesta avustajana Pohjanraidon tilalla oli muistihatkahdus. Jos sotkun aiheuttaja on nimettävä, se olisi siis Tuominen.
Mikäli kysymyksessä on inhimillinen erehdys tai halu kärjistää tilannetta, on ulkopuolisen hankalampi sanoa.
Olen saanut tiedon että tänään (10.3.07) Aamupostin yleisönosastossa vs khra Tuominen toteaa srk:n sitoutuvan kirkon hyväksymään naispappeuteen ja piispainkokouksen päätökseen, sekä sanoo että srkn osalta kaikki oleellinen on nyt sanottu.