Le plus grand choc culturel de mon temps comme étudiant d'échange ne venait pas en France, mais en retournant en Finlande. Tout ce qui était si normale à la maison, ne l’était plus!
Un exemple. Quand je suis allé dans un magasin la prémiere fois après mon retour en Finland, je disais “Bonjour!” en entrant. Tout le monde m’a regardé bizarrement, et j’ai compris: “Ah oui, c’est la Finlande!” J’éssayais de nouveau: “Päivää!” Toujour ces regardes bizarres. “Ah oui, c’est la Finlande - on ne dit rien en entrant dans un magasin!”
1 kommentar:
Jag tror att det har att göra med att vi här i Finland inte pratar så mycket i onödan. Säger man något så menar man det, annars så säger man inget. Jag märkte det här under min tid i Spanien. Där kunde man snacka med en typ en dag. Han/hon var ens "bästa vän". Sen nästa dag kände han inte ens igen en. Detta var mycket vanligt i Spanien. Jag föredrar den finska mentaliteten. Jag tyckte det var en mycket större chock att komma till Spanien än hem tillbax.
Skicka en kommentar