Veckans anekdot: Giftastankar

Nu när sommarens vigselsäsong börjar vara förbi, kan det vara dags med en liten tillbakablick. Jag hade inte så värst många vigslar själv, eftersom jag hade två skribaläger, vilket äter upp sommaren ganska effektivt. Men några var det i alla fall.

• En gång var brudgummen polis, och hans bröder antingen poliser eller militärer. Då flera av hans kolleger naturligtvis också var bjudna, och de alla var uniformerade, har jag aldrig känt mig så säker på ett bröllop förr - men jag funderade nog lite hur det övriga Borgå skulle klara sig en lördag kväll...

• När jag en annan gång skulle ta till orda efter brudmarschen, fick jag tag i fel bokmärke i handboken. Jag hann en bit innan jag märkte mitt misstag: I Guds, Faderns och Sonens och den heliga Andens, namn. Kära vänner. Kära NN och NN. Gud har gett er detta barn... ehm... *blädder* ... Ni har kommit inför Guds ansikte för att ingå äktenskap...

• En vigsel förrättade jag på en fjärd utanför Emsalö i Borgå skärgård (och vi hade nog en båt, om det är någon som undrar). Det var åska i luften, och vi såg en åskfront väster om Emsalö, så vi styrde österut och lyckades hålla oss undan. När vi stod på övre däck för att börja själva vigseln, kom det ett ordentligt åskdunder. Under vigseln var det tyst, men när den var slut dundrade det igen. Vi konstaterade att det var väl valda brudmarscher!