Min farfar Jakob af Hällström (d.ä.) flyttade till Lappfjärd och blev rektor för folkhögskolan där. Där träffade han min farmor Birgit, en ung änka med två barn (Johan och Esther), och gifte sig med henne i december 1931. På den tiden skedde saker och ting snabbare än nu, för deras första gemensamma barn, min faster Lena, föddes redan i maj 1932. Så kom min far (Lill-)Jakob 1935, farbror Hannes 1937, faster Sarah 1942 och faster Eva 1944.
Farfar Jakob verkade redan på 1950-talet i kyrkomötet för att kvinnor skulle få bli präster, har jag läst.
Hannes tog över gården i sinom tid, och där spenderade jag i praktiken mina sjutton första somrar. Hannes var verksam inom kommunal- och kyrkopolitik i Lappfjärd (och efter kommunsammanslagningen Kristinestad), och jobbade för samma sak som sin far. Pappa Jakob likaså, dock i Helsingfors, dit han flyttade under studietiden, och också Sarah och hennes man Jan är församlingsaktiva i Tammerfors. Hannes och de båda Jakob är alla döda nu, men deras efterkommande arbetar fortfarande för samma tanke. Jag är själv präst, om än inte kvinnlig, och Hannes äldsta dotter, min kusin Anna-Lena (f. 1980) är verksam inom kommunalpolitiken i Kristinestad (och var röstmagnet i det senaste valet!). Också hennes syskon Inga-Lene (1983) och Bo-Gustav (1985) visar goda takter.
Därför är det beklämmande att höra om det gedigna kvinnoprästmotstånd som råder i Lappfjärd. En namnlista lämnades in till kyrkoherden med en önskan om att en kvinnlig präst ens en gång om året skulle tillåtas predika i Lappfjärds mäktiga kyrka (liksom man gör i Karleby), berättar Vasabladet idag. Kyrkoherde Lars Nisula, som själv är förespråkare, är inte intresserad med hänvisning till att han inte vill stöta sig med alla motståndare som de facto sitter i kyrkan varje söndag, vilket förespråkarna inte gör.
Tror han att det inte finns något samband?
Farfar Jakob verkade redan på 1950-talet i kyrkomötet för att kvinnor skulle få bli präster, har jag läst.
Hannes tog över gården i sinom tid, och där spenderade jag i praktiken mina sjutton första somrar. Hannes var verksam inom kommunal- och kyrkopolitik i Lappfjärd (och efter kommunsammanslagningen Kristinestad), och jobbade för samma sak som sin far. Pappa Jakob likaså, dock i Helsingfors, dit han flyttade under studietiden, och också Sarah och hennes man Jan är församlingsaktiva i Tammerfors. Hannes och de båda Jakob är alla döda nu, men deras efterkommande arbetar fortfarande för samma tanke. Jag är själv präst, om än inte kvinnlig, och Hannes äldsta dotter, min kusin Anna-Lena (f. 1980) är verksam inom kommunalpolitiken i Kristinestad (och var röstmagnet i det senaste valet!). Också hennes syskon Inga-Lene (1983) och Bo-Gustav (1985) visar goda takter.
Därför är det beklämmande att höra om det gedigna kvinnoprästmotstånd som råder i Lappfjärd. En namnlista lämnades in till kyrkoherden med en önskan om att en kvinnlig präst ens en gång om året skulle tillåtas predika i Lappfjärds mäktiga kyrka (liksom man gör i Karleby), berättar Vasabladet idag. Kyrkoherde Lars Nisula, som själv är förespråkare, är inte intresserad med hänvisning till att han inte vill stöta sig med alla motståndare som de facto sitter i kyrkan varje söndag, vilket förespråkarna inte gör.
Tror han att det inte finns något samband?
3 kommentarer:
Jag baxnar inför din avslutande fråga. Menar du faktiskt, att de som tagit detta initiativ avstår från att gå i kyrkan just för att de inte har haft möjlighet att lyssna till en kvinnlig präst? Hur var det då med de stackars människor, som före 1986 inte hade en chans - med andra ord: var de som ändå gick i kyrkan på den tiden ditlurade?
Intressant tolkning, Onos.
Jag menar att en faktor i ekvationen kan vara att kvinnoprästförespråkarna inte vill lyssna på en som aktivt talar för segregering, oberoende av vad den baserar sig på.
Går dom i nån annan kyrka? Tycker man att en frågan är viktigare än den kristna gemenskapen då är det faktiskt ens egna personliga problem. Man ska inte kräva inflytande över sammanhang som man inte är aktiv i.
Vill jag att de ska sjunga sånger JAG gillar i kyrkan kan jag inte sitta hemma o vänta på att dom ska ändra sig....jag behöver vara närvarande och sjunga sånger de andra gillar för att också få sjunga de jag gillar.
Skicka en kommentar