Härom dagen fick jag ett e-brev med följande lydelse:
Var hälsad store ledare!Jag svarade:
Vår församling mister sin mogul khde S med stor sannolikhet till grannkämpen Y.
Vill du ha ett jobb, med lite arbete och maximal semester? Vi kan erbjuda det!
Vi borttappade får, söker en ny stor ledare att följa! Här i X finns allt förutom Borgå domkapitel, vilket vi ser som en enorm lättnad! Är man bonde finns åkrar åt alla håll, är man stadsbo är centrum bara 12 minuters körväg till Y. I den lokala mataffären kan man köpa på skuld... dessutom har de färskt bröd en gång i veckan.
Vår nya ledare bör ha den enda rätta tron, och som vår kantor A spädde på, har du den enligt honom och är en gedigen kvinnoprästmotståndare? Låter mycket.... "bra"!
Vår församling siktar hårt framåt, och nu har vi skaffat vår första printer så vi är långt före våra grannförsamlingar. Det är roligt att bo och arbeta i Österbotten. Efter att man plåstrat om såren som kommit till av fundamentalisternas stenkastning, kan man sitta ner och skratta åt saken över en kaffekopp med andra medarbetare.
Om du sökte hit, skulle vara ett litet steg för dig, men ett stort steg för vår by!
Om ett ombyte i livet är aktuellt, fundera på saken, vi söker fram en röd matta tills dess.
Du är varmt välkommen hit!
Mvh
Ungdomsarbetsledare R & his crew (including kantor A).
Kära vänner!Följande svar inflöt:
Jag tackar, djupt rörd, för förtroendet!
Jag förstår att X-kyrkoherdarnas storhet mäts med midjemåttet. Det är en fullt legitim förklaring till varför ni vänder er till mig.
Efter att ha diskuterat ert förslag med min mindre hälft (mindre i kvantitet, alltså, ingalunda i kvalitet) kom hon med ukasen att om vi flyttar till X kommer hon endast att tala Sibbo-dialekt. Detta är ett hot vars grad av fruktansvärdhet inte kan beskrivas och som jag inte är hugad att utmana.
Därför vill jag tacka för förtroendet men måste i detta skede tacka nej.
Dessutom skulle jag vilja uppmana er att uppsöka mentalvård för den självdestruktiva idén att hoppas på mig som er kyrkoherde. Detta gäller dock inte kantor A, eftersom en viss galenskap bara är en tillgång i hans yrke.
Med vänlig hälsning
Kalle
Jag tackar för ditt svar, och önskar att man i framtiden genom genteknologi kunde reproducera en kopia av er familj till vår by (dock med förändrad dialekt)!
Mycket kunde vi tåla vi i medarbetarskaran, men Sibbodialekt.... NEJ! Det står ju dessutom inte något i bibeln om att sådant skall accepteras!
Jag önskar dig en bra fortsättning i livet, och är säker på att din insats behövs även på andra ställen än i vår lilla by.
Ha det så gott!
R & crew, i X församling.
10 kommentarer:
He he, min en förfader var kantor. Prästen tyckte inte om att han kom onykter till gudstjänsterna. Då spelade han "Hej tomtegubbar" som preludium till julbönen...
:-)
Vettiga präster håller sig på god fot med kyrkomusiker och vaktmästare, annars vet man aldrig vad som kan hända. Jag har fungerat i dessa uppgifter också, så jag har sett det från andra hållet med.
Så du kan också konsten att säga nej :) Apropå fäders kusiner (tänkte väl att af Hällström inte skulle vara något vanligt namn) så är min far kusin med biskop Erik :)
Ibland skäms man verkligen för att vara österbottning.
Yvonne:
Wow! Vi är ju nästan släkt då - jag är prästvigd av biskop Erik!
Tomas:
Det är bra att du har vett att skämmas!
Öhh ... fast kanske du kan förklara det skamliga? De citerade breven var ju verkligt roliga, tyckte jag i alla fall.
Jag tänkte på formuleringar som "Var hälsad store ledare!", "Vi borttappade får, söker en ny stor ledare att följa", "Vår nya ledare bör ha den enda rätta tron, och som vår kantor A spädde på, har du den enligt honom och är en gedigen kvinnoprästmotståndare?". Personligen tycker jag detta låter rätt konstigt. Det låter som att österbottningarna skulle nedvärdera sig själva i förhållande till prästen. Jag tycker oxo att prästen kan vara kvinna. Jag tycker prästen skall vara en klok person helt enkelt, o. jag tycker inte om att vissa tycker att kvinnokönet omöjliggör detta.
1. Denna brevväxling är full av ironi och självironi. Jag uppfattade den som uppfriskande. Läs djupare, så förstår du.
2. Ett tecken på detta är att ingen som känner mig ens lite kan få för sig att jag skulle vara kvinnoprästmotståndare. Det räcker med att läsa några inlägg på denna blogg för att inse detta. "R" och "A" vet också detta, och önskemålet om "en gedigen kvinnoprästmotståndare" var menat precis tvärtom.
Skäms inte, utan gläd dig över dina progressiva regional-landsmän!
Hahhahhahhhaaa! Vad bra!
LOL Jag visste inte att präster och andra församlingsarbetare kunde vara så roliga. Skämt åsido, om jag tolkat alla bokstäver rätt så hade jag också hälsat dig välkommen (inkluderande Sibbodialekten).
Så trevligt det hade varit. Men en annan gång...
Skicka en kommentar