Sammandrag av ett anförande hållet vid Vasa Setas 35-årsjubileum i Vasa 25.8.2007.
Gud blev människa i Kristus för att visa oss sin kärlek och befria oss från ondskan. Detta förpliktar oss att (sträva efter att) leva ut Guds kärlek i vårt förhållande till vår medmänniska, såsom Jesus befaller oss i det Dubbla kärleksbudet (Luk 10:27).
När jag då med denna utgångspunkt granskar Bibeln för att se vad den säger om homosexuell kärlek, kommer jag till slutsatsen att kärlek är kärlek. Den homosexuella kärleken är en återspegling av Guds kärlek lika mycket som den heterosexuella kärleken är det. Detaljerna i min bibelanalys har debatterats livligt under de par senaste åren, så jag tänker inte upprepa mig här; den som är intresserad kan läsa mina bloggar.
Olika kyrkor och samfund har olika förhållningssätt till homosexualiteten och de homosexuella. Därför vill jag här komma med en snabb överblick, även om den naturligtvis blir begränsad. Det finns kyrkor som är inklusiva till naturen, såsom United Church of Christ, och sådana som rent av är uppbyggda kring inklusivitetstanken, såsom Metropolitan Community Churches. Dessa samfund är dock globalt sett små; de flesta kyrkor är åtminstone i någon mån exklusiva. Men det menar jag att de inte i ord och handling säger "kom som du är", utan "kom, så definierar vi dig såsom vi själva vill". De romersk-katolska och ortodoxa kyrkorna är till stor del värdekonservativa. Därför fördöms i regel homosexualitet från officiellt håll. Det finns många dissidenter på denna punkt, men officiellt är situationen samma som alltid. Den anglikanska kyrkogemenskapen står inför en splittring. Det synligaste (men knappast enda) orsaken är inställningen till de homosexuella inom kyrkan. Då den öppet homosexuelle Gene Robinson år 2003 valdes till biskop i USA, blev det för mycket för kyrkoprovinserna i Afrika. Under ledning av den nigerianske ärkebiskopen Peter Akinola gör de nu revolt mot ärkebiskopen av Canterbury, Rowan Williams. Akinola har grundat en konkurrerande kyrka i USA och hotar att göra det också i England, och detta är emot överenskomna principer inom den anglikanska gemenskapen.
Vart tionde år (nästa gång 2008) samlas världens anglikanska biskopar till s.k. Lambeth-konferens. Det verkar dock som om många, för att inte säga de flesta, av de afrikanska biskoparna kommer att utebli - vilket i så fall är något av en dödsstöt för gemenskapen. De lutherska kyrkorna har ingen gemensam linje. Särskilt i Afrika men också i t.ex. Lettland är kyrkorna konservativa i den här frågan (liksom i andra). Svenska kyrkan är väl den som har gått längst i reformerna; sedan svenska staten år 1995 införde registrering av partnerskap, införde Svenska kyrkan 2005 välsignelse av partnerskap. Nu håller staten dock på att gå vidare och införa könsneutrala äktenskap, så processen måste fortsätta på sätt eller annat också inom kyrkan.
Evangelical Lutheran Church in America (ELCA) har en regel om att präster antingen skall vara heterosexuellt gifta eller leva i celibat. Homosexuella präster godkänns alltså, men de får inte ha partners. När pastor Bradley Schmeling i Atlanta inledde ett förhållande med en annan man blev han därför avkragad tidigare i år. Hans församling accepterar dock inte detta och hotar att lämna ELCA för att kunna behålla Schmeling som kyrkoherde. ELCA:s kyrkomöte diskuterade nyligen frågan om de homosexuellas ställning inom kyrkan, men skickade den till en kommitté för beredning till nästa kyrkomöte om två år.
Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland har betett sig på samma vis som ELCA. Eftersom frågan upprepade gånger har kommit upp, remitterade kyrkomötet den till biskopsmötet, som i sin tur tillsatte en arbetsgrupp för att utreda frågan. Arbetsgruppen gör ett grundligt arbete; den ordnar två seminarier i år, och på basen av expertutlåtandena där kommer den med sitt utlåtande som sedan skall behandlas i de beslutande organen - kanske år 2009. Min egen bedömning är att vi antingen fortsätter med nuvarande system eller slår in på Svenska kyrkans väg, vilket jag hoppas. Att gå bakåt mot en striktare attityd gentemot sexuella minoriteter är knappast möjligt.
När jag då med denna utgångspunkt granskar Bibeln för att se vad den säger om homosexuell kärlek, kommer jag till slutsatsen att kärlek är kärlek. Den homosexuella kärleken är en återspegling av Guds kärlek lika mycket som den heterosexuella kärleken är det. Detaljerna i min bibelanalys har debatterats livligt under de par senaste åren, så jag tänker inte upprepa mig här; den som är intresserad kan läsa mina bloggar.
Olika kyrkor och samfund har olika förhållningssätt till homosexualiteten och de homosexuella. Därför vill jag här komma med en snabb överblick, även om den naturligtvis blir begränsad. Det finns kyrkor som är inklusiva till naturen, såsom United Church of Christ, och sådana som rent av är uppbyggda kring inklusivitetstanken, såsom Metropolitan Community Churches. Dessa samfund är dock globalt sett små; de flesta kyrkor är åtminstone i någon mån exklusiva. Men det menar jag att de inte i ord och handling säger "kom som du är", utan "kom, så definierar vi dig såsom vi själva vill". De romersk-katolska och ortodoxa kyrkorna är till stor del värdekonservativa. Därför fördöms i regel homosexualitet från officiellt håll. Det finns många dissidenter på denna punkt, men officiellt är situationen samma som alltid. Den anglikanska kyrkogemenskapen står inför en splittring. Det synligaste (men knappast enda) orsaken är inställningen till de homosexuella inom kyrkan. Då den öppet homosexuelle Gene Robinson år 2003 valdes till biskop i USA, blev det för mycket för kyrkoprovinserna i Afrika. Under ledning av den nigerianske ärkebiskopen Peter Akinola gör de nu revolt mot ärkebiskopen av Canterbury, Rowan Williams. Akinola har grundat en konkurrerande kyrka i USA och hotar att göra det också i England, och detta är emot överenskomna principer inom den anglikanska gemenskapen.
Vart tionde år (nästa gång 2008) samlas världens anglikanska biskopar till s.k. Lambeth-konferens. Det verkar dock som om många, för att inte säga de flesta, av de afrikanska biskoparna kommer att utebli - vilket i så fall är något av en dödsstöt för gemenskapen. De lutherska kyrkorna har ingen gemensam linje. Särskilt i Afrika men också i t.ex. Lettland är kyrkorna konservativa i den här frågan (liksom i andra). Svenska kyrkan är väl den som har gått längst i reformerna; sedan svenska staten år 1995 införde registrering av partnerskap, införde Svenska kyrkan 2005 välsignelse av partnerskap. Nu håller staten dock på att gå vidare och införa könsneutrala äktenskap, så processen måste fortsätta på sätt eller annat också inom kyrkan.
Evangelical Lutheran Church in America (ELCA) har en regel om att präster antingen skall vara heterosexuellt gifta eller leva i celibat. Homosexuella präster godkänns alltså, men de får inte ha partners. När pastor Bradley Schmeling i Atlanta inledde ett förhållande med en annan man blev han därför avkragad tidigare i år. Hans församling accepterar dock inte detta och hotar att lämna ELCA för att kunna behålla Schmeling som kyrkoherde. ELCA:s kyrkomöte diskuterade nyligen frågan om de homosexuellas ställning inom kyrkan, men skickade den till en kommitté för beredning till nästa kyrkomöte om två år.
Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland har betett sig på samma vis som ELCA. Eftersom frågan upprepade gånger har kommit upp, remitterade kyrkomötet den till biskopsmötet, som i sin tur tillsatte en arbetsgrupp för att utreda frågan. Arbetsgruppen gör ett grundligt arbete; den ordnar två seminarier i år, och på basen av expertutlåtandena där kommer den med sitt utlåtande som sedan skall behandlas i de beslutande organen - kanske år 2009. Min egen bedömning är att vi antingen fortsätter med nuvarande system eller slår in på Svenska kyrkans väg, vilket jag hoppas. Att gå bakåt mot en striktare attityd gentemot sexuella minoriteter är knappast möjligt.
Karl af Hällström
Denna text publicerades i Borgåbladet 4.9.07.
22 kommentarer:
Tack för en överskådlig genomgång av läget idag. Man önskar att det skulle finnas flere präster av din kaliber inom den lutherska kyrkan.
Tack för det! :-)
Ja vad är det för ide med att gå bakåt till gammalt tänkande. Jag hoppas också att vi följer svenska kyrkan, men det kan ju tyvärr ta flera år innan vi gör det.
Hejsan, jag är glad över att du finns här på bloggen.
Och att du orkar...
Du ser på kärleken genom de sexuella glasögonen, när du listar kärlek som återspeglar Guds kärlek nämner du endast homo och hetrosexuell sådan...ska äktenskapet vara för all kärlek som återspeglar Guds kärlek kan du inte stanna där, du är lika diskriminerande som alla andra. Varför överhuvudtaget blanda in det sexuella om grundregeln ska vara: kärlek. Varför kräva sex? Det är lika diskriminerande som att kräva en partner av motsatta könet.
Jag känner inte igen mig i det du skriver, bästa Nineve.
I detta inlägg listar jag inte kärlek som återspeglar Guds kärlek; jag bara konstaterar att både homo- och heterosexuell kärlek hör med på en sådan lista. Det betyder inte att listan skulle begränsad till dessa två.
Att det i äktenskapsfrågan handlar om erotisk kärlek mellan två likvärda vuxna människor är för mig en självklarhet. Hur och om den inomäktenskapliga sexualiteten levs ut är en privatsak.
Är detta faktiskt diskriminerande?
Ja det är diskriminerande då det inte är äktenskap för alla. Argumentet är precis lika diskriminerande som "Att det i äktenskapsfrågan handlar om erotisk kärlek mellan en man och en kvinna är för mig en självklarhet"
DU har bara satt upp ett nytt staket kring begreppet äktenskap.
Drift - homosexuell eller heterosexuell, hör det kroppsliga till. - Kärlek är andligt. Vi väljer hur vi utövar den. Om utlevelse av driften vill inte alla alls tro att vi kan välja Vad blir då kvar. Jo ansvarslöshet.
Då driften i tjänst hos den andliga kärleken ger möjlighet till avkoma är det dock inte tänkt att den (hos andliga varelser) skall få huvudrollen ens i ett äktenskap.Det kallas ansvarslös nöjeslystnad och är en starkares utnöta en svagare, fast sedd genom fingrarna med i de kristna äktenskapen, ty bättre än skörlevnad är det dock.
Vad gott man kan se i homosexuell skörlevnad kan jag inte figurera ut. Många homosexuella verkar vara i ett tillstånd av djup skam för sina sexuella nöjen, och utom balans. Kan de inte hejda sig är det en sak, men rekommendera det kan man väl inte.
Ditt sätt att göra skillnad mellan kroppsligt och andligt kan jag inte hålla med om, bästa syster Birgitta. Vi människor är inte andliga varelser fångade i den materiella kroppen, så som du antyder, utan vi är kropp, är själ, är ande. Kärleken mellan två människor är kroppslig lika väl som andlig, och det är inget att skämmas för!
Ansvar för vårt handlande har vi dock naturligtvis, och det på tillvarons alla plan.
Kärlek är kärlek för oss alla.
Det Gud antagligen vill säga är att i de flesta fall är ett bestående parförhållande det bästa för oss alla; och för våra barn.
Men inte då vi fortsättningsvis skadar varandra och inte kan, eller vill, hitta vägen ut.
Anser dig än som heretiker,
anser det vad du anser som kätteri,
Det står inte för den kristna tron.
Har du verkligen aldrig läst
"Till man och kvinna skapade han dem"
och
"Därför skall en man lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru, och de skall bli ett kött."
Var Hällström står det om i bibeln om ett homosexuellt äktenskap? VAR!? Kommer så länge som jag lever finna din åsikt i denna fråga som fel. Begriper mig inte på hur du bygger upp dina åsikter gällande detta..? Läste din blogg angående staden vars synd ENLIGT DINA ORD INTE VAR baserade på homosexualitet. Kanske det inte var det enda. Men kanske det var en del. Varför använder du det som bevis i din åsikt utan bevis, gärna skulle jag vela höra andra bevis.
Så Karl af Hällström. Ta fram bevis. Inte ur bibeln. Utan gör en forskning utifrån de Heliga Skrifterna.
/KJL
Kenneth Leisti:
Jag beklagar att du anser mig vara heretiker. Det kan jag inte så mycket åt, särskilt som du har deklarerat att du aldrig kommer att ändra dig.
Angående det övriga vill jag upprepa det jag skrev i inlägget:
"Detaljerna i min bibelanalys har debatterats livligt under de par senaste åren, så jag tänker inte upprepa mig här; den som är intresserad kan läsa mina bloggar."
Särskilt gäller detta förstås bloggen Hbt-bibeln.
Ett antal frågor kring din hermeneutik...
Anta att Paulus menar att all form av homosexualitet är omoraliskt. Detta skulle vara textens ursprungbetydelse.
Din hermeneutik har isåfall gjort det omöjligt för Paulus att förmedla det han eventuellt ursprungligen avsåg att förmedla. Detta inser du väl.
I ärlighetens namn måste du då medge att möjligen menade Paulus att all homosexualitet är fel.
Möjligen är det då också så, att utlevd homosexualitet kan hindra en från frälsning på domedagen. Livsstilen kan vara en avgörande faktor.
Du måste medge att det är fullt möjligt att detta är Bibelns budskap.
I ljuset av detta, hur kan du frimodigt predika att utlevd homosexualitet inte är fel? Hur kan du utan (synbara) betänkligheter vara med och ordna regnbågsmässor?
Föreställ dig domedagen, en bunt homosexuella vänder sig emot dig och frågar varför du aldrig sa att eventuellt leder er livsstil till förtappelsen.
?
Jag undrar hur du tänker, riktigt.
Christoffer:
Antalet av dina frågor är en. Men det är ju också ett antal, förstås...
Du börjar med ett antagande. Bra. När du går vidare tycks du dock glömma att det var ett antagande det var frågan om. Du kommer med påstående efter påstående som du logiskt försöker grunda på de föregående leden - men eftersom allt bygger på ett antagande som du inte bevisar, är hela argumentationen hypotetisk. Jag säger alltså inte att den är falsk, bara att den inte är bevisad.
Du antar A. Eftersom jag hävdar B, förnekar jag (enligt dig) A, och bör därför medge A. Här tappade jag tråden.
Av A följer eventuellt C. I ljuset av detta är B falskt. OK, men här är lite för många "anta" och "eventuellt" för att något skall kunna anses bevisat på basen av detta.
Men jag skall inte raljera.
Det är klart att jag kan ha fel. Det är klart att jag har fel på en del punkter, och om jag överbevisas om vilka punkter det gäller, ändrar jag mig. Men liksom andra lärare har jag ansvar för att undervisa sanningen, och då måste jag följa min övertygelse, mitt samvete och mitt förstånd, annars är jag verkligen värd fördömelse.
Och konsekvenserna måste jag naturligtvis bära.
***Du börjar med ett antagande. Bra.***
Jag säger ju uttryckligen att vi skall göra ett antagande.
***När du går vidare tycks du dock glömma att det var ett antagande det var frågan om. Du kommer med påstående efter påstående som du logiskt försöker grunda på de föregående leden - men eftersom allt bygger på ett antagande som du inte bevisar, är hela argumentationen hypotetisk.***
Jag säger uttrykligen att vi skall göra antagandet och seda dra de logiska konskvenserna. Jag säger inte att min slutsats är logiskt bindande - jag säger att den är möjlig, från ditt perspektiv. Och det är allt jag söker visa.
***Du antar A. Eftersom jag hävdar B, förnekar jag (enligt dig) A, och bör därför medge A. Här tappade jag tråden.***
Du bör inte medge A, du bör medge att A kan vara fallet.
***Men jag skall inte raljera.
Det är klart att jag kan ha fel.***
Men om det är klart att du kan ha fel, varför säger du då att homosexuellt leverne är rätt? Är det inte ett orimligt risktagande med tanke på vad Bibeln säger den tolkning homoliberalerna själva tillfört?
Borde det inte vara din plikt att säga att eventuellt är det fel?
Hur kan du veta att det är rätt?
Bäste broder Toffe, varje gång jag eller någon annan människa gör ett påstående eller har en åsikt är det implicit att personen i fråga kan missta sig. Det är därmed klart att min bibeltolkning (liksom din) kan vara felaktig. Däremot måste jag - liksom andra - utgå från att det jag har kommit fram till under bibelstudium och bön är korrekt, annars vore det meningslöst att föra någon diskussion överhuvudtaget.
Den fullständiga kunskapen är ouppnåelig i denna värld. Till det hör också kunskapen om vilka punkter man har misstagit sig på. Om det är min plikt att säga att jag eventuellt har orätt på den här punkten, är det det också på alla andra punkter. Och det är i praktiken omöjligt - eller åtminstone opraktiskt.
Men ju mer jag lär mig, desto mindre vet jag. Ju större kunskap jag får, desto mer inser jag hur mycket det finns som jag inte kan och vet. Jag vet att min befriare lever - men där tar det nästan slut…
Tackar, Kalle!
Jag håller med dig att fullständig kunskap är ouppnåelig. Detta är inte heller min poäng.
Jag vet inte 100% säkert att homosexualitet är fel, å andra sidan vet jag inte heller om jag lever i en matrix eller i den värld jag tror jag uppfattar med mina sinnen.
Man bör väl snarare diskutera vad vi är berättigade att säga/inte säga.
På basen av Skriften allena kan vi veta att heterosexuellt leverne inte är fel (i teorin, heterosexuella personer å andra sidan dras med andra synder). Vi kan veta att det är nåt som Gud instiftat.
a) Däremot kan vi inte veta att homosexuellt leverne är rätt. De facto är det möjligtvis en fördömande synd. Detta måste även du medge.
b) Man måste ta till utombibliska teorier för att få det att gå ihop - på vems auktoritet görs det?
Med tanke på a) och b) så verkar som om ni liberala verkligen sysslar med högriskprojekt. Varför då förespråka homosexuellt leverne som om det vore den bibliska normen?
Mina konklusioner:
1. I ärlighetens namn borde du väl då säga åt dina åhörare att det du säger eventuellt är felaktigt och att homosexuellt leverne trots allt kan vara en fördömande synd.
2. Vilket berättigande har ni (liberalerna) för att anklaga de konservativa för hat etc.?
På något ställe görs ett hopp i logiken.
Våra egna böner i all ära. Skriften måste få tala i såna här frågor, inte våra egna övertygelser.
Jag håller inte med om din punkt b). Det är där hoppet i logiken kommer in. Det dubbla kärleksbudet - för att nämna ett exempel - är ingen "utombiblisk teori".
Skulle gärna höra vad du har att säga om följande:
a) Däremot kan vi inte veta att homosexuellt leverne är rätt. De facto är det möjligtvis en fördömande synd. Detta måste även du medge.
och
I ärlighetens namn borde du väl då säga åt dina åhörare att det du säger eventuellt är felaktigt och att homosexuellt leverne trots allt kan vara en fördömande synd.
Vad är ditt förhållningssätt till det ovanstående?
Angående det dubbla kärleksbudet - på vilket sätt neutraliserar det de bibliska utsagorna som verkar fördöma homosexualitet?
De står ju fortfarande kvar. Det kan ju fortsättningsvis vara så att bibeln fördömer homosexuellt leverne OCH att det dubbla kärleksbudet innebär att vi skall älska Gud genom att hålla hans bud.
Jag ser helt enkelt inte hur du kommer fram till det objektiva anspråket att utlevd homosexualitet inte är fel, bibliskt sett.
Vad är ditt förhållningssätt till det ovanstående?
Jag har besvarat den frågan ovan. Tyvärr tycks jag ha misslyckats med förmedlingen av svaret.
Jag medgav att vi inte kan veta, men sade också att "det är i praktiken omöjligt - eller åtminstone opraktiskt" - att kvalificera varje yttrande man gör.
Vidare:
Genom det dubbla kärleksbudet sammanfattar Jesus lagen och profeterna. Allt som strider mot kärleksbudet är förkastligt och allt som inte strider mot det blir exempel på hur det kan följas. Så är fallet med de tio budorden - första tavlan (bud 1-3) visar hur vi kan älska Gud, medan andra tavlan (bud 4-10) ger exempel på hur vi kan älska vår nästa.
När Jesus på korset uppfyllde lagen, såsom han sade att han skulle göra (Mt 5:17), öppnade han vägen för oss till Gud. Vi går inte den vägen genom att hålla buden, utan genom att tro på honom. Vi skall alltså inte älska Gud genom att hålla andra bud än det dubbla kärleksbudet, utan vi skall älska honom genom att älska honom!
Allt i Bibeln - och inom det kristna livet som helhet - ALLT måste underkastas den kärlek som Gud visar oss i Kristus, och som Jesus själv sammanfattar i det dubbla kärleksbudet. Och som Paulus säger i Rom 13:10: Kärleken vållar inte din nästa något ont. Kärleken är alltså lagen i dess fullhet.
Det finns inga lagbrott, utom det som är kärlekslöst.
Det finns ingen synd, utom det som skadar någon.
Men redan detta är förstås för mycket för oss människor.
På Kyrkpressens portal for diskussionen kring min senaste kommentar iväg på en närmast absurd tangent, som jag inte kopierar hit, men som kanske kan intressera någon.
Det finns bara en sexualitet.
Och sexualiteten är den samma oberoende av vilka vuxna människor vill ha den tillsammans.
Skicka en kommentar