Svenska dagbladet och Dagens nyheter rapporterar 16.3.07, på basen av en TT-nyhet, att Svenska kyrkans ledning säger ja till att homosexuella ska få gifta sig i kyrkan, på samma villkor som heterosexuella par.
- Vi är beredda att förrätta civilrättsligt giltigt partnerskap för homosexuella, säger Claes-Bertil Ytterberg, biskop i Västerås, till TT.
Ytterberg säger detta några dagar innan utredaren Hans Regner lägger fram sitt utredningsförslag om en ny äktenskapslagstiftning. Grundtankarna i förslaget är redan kända: alla par, heterosexuella och homosexuella, ska kunna gifta sig på lika villkor. Lagstiftningen blir alltså könsneutral. Kyrkan får behålla rätten att viga, men det blir upp till varje präst att söka vigselrätt. Svenska kyrkan säger nu alltså redan nu ja till förslaget, men med en reservation: begreppet "äktenskap" ska vara förbehållet heterosexuella.
Frågan om homosexuellas rätt att gifta sig i kyrkan är mycket laddad, både i Svenska kyrkan och andra samfund, och kommer att vålla debatt. Men det är viktigt att Svenska kyrkan har en tydlig hållning, menar Ytterberg, som talar för biskoparna och Kyrkostyrelsen. Svenska kyrkans hållning kommer att bli ifrågasatt både internt och externt.
- Men man kan vända på det och säga att det är viktigt att vissa kyrkor tar några steg före. Svenska kyrkan kan vara ekumeniskt viktig och ligga ett steg framför och visa vad som är möjliga vägar. Vi är först i det här sammanhanget, konstaterar han.
Svenska kyrkan har sju miljoner medlemmar och enligt Ytterberg finns det ingen annan kyrka av motsvarande storlek som har kommit fram till samma hållning i frågan. Andra inklusiva kyrkor har jag bloggat om tidigare.
Reaktionerna i bloggosfären är som väntat delade. Positivt reagerar bl.a. Karin Långström Vinge och bloggen Granskning Svenska kyrkan. Marta Axner, Walentine Andersson och bloggen Närabögenupplevelser ställer sig frågande till den segregerande terminologin, trots att de annars är glada. På knuff.se finns länkar också till negativa reaktioner.
- Vi är beredda att förrätta civilrättsligt giltigt partnerskap för homosexuella, säger Claes-Bertil Ytterberg, biskop i Västerås, till TT.
Ytterberg säger detta några dagar innan utredaren Hans Regner lägger fram sitt utredningsförslag om en ny äktenskapslagstiftning. Grundtankarna i förslaget är redan kända: alla par, heterosexuella och homosexuella, ska kunna gifta sig på lika villkor. Lagstiftningen blir alltså könsneutral. Kyrkan får behålla rätten att viga, men det blir upp till varje präst att söka vigselrätt. Svenska kyrkan säger nu alltså redan nu ja till förslaget, men med en reservation: begreppet "äktenskap" ska vara förbehållet heterosexuella.
Frågan om homosexuellas rätt att gifta sig i kyrkan är mycket laddad, både i Svenska kyrkan och andra samfund, och kommer att vålla debatt. Men det är viktigt att Svenska kyrkan har en tydlig hållning, menar Ytterberg, som talar för biskoparna och Kyrkostyrelsen. Svenska kyrkans hållning kommer att bli ifrågasatt både internt och externt.
- Men man kan vända på det och säga att det är viktigt att vissa kyrkor tar några steg före. Svenska kyrkan kan vara ekumeniskt viktig och ligga ett steg framför och visa vad som är möjliga vägar. Vi är först i det här sammanhanget, konstaterar han.
Svenska kyrkan har sju miljoner medlemmar och enligt Ytterberg finns det ingen annan kyrka av motsvarande storlek som har kommit fram till samma hållning i frågan. Andra inklusiva kyrkor har jag bloggat om tidigare.
Reaktionerna i bloggosfären är som väntat delade. Positivt reagerar bl.a. Karin Långström Vinge och bloggen Granskning Svenska kyrkan. Marta Axner, Walentine Andersson och bloggen Närabögenupplevelser ställer sig frågande till den segregerande terminologin, trots att de annars är glada. På knuff.se finns länkar också till negativa reaktioner.
20 kommentarer:
Vi är många som är förvånade över att du, Kalle, som präst har tagit det som din speciella uppgift att vara "nyhetsförmedlare" (det sköter ju medierna om!) och kommentator i bara "vissa" frågor! Vi har trott att prästernas dyrbara tid i första hand borde användas till att föra ut evangeliets glada budskap till alla... Hoppas din tid räcker också till det!
Välsignelsefylld fastetid på vägen till Jerusalem!
"Vi är många" ... I debatter tycker jag, S-O, att det i regel är bra om man är så säker på sin åsikt att man själv står för den. Så får andra sedan stå för sin. Också om den är nästan identisk.
Jag tycker däremot att S-O Fredriksson mellan sina rader ställer en rätt fråga: i vilken mån ska en präst vara en så "ensakspräst" som du, Kalle framstår som i bloggvärlden? (Här i Borgå vet vi ju nog att du också gör ett dagligt prästjobb som alla andra).
När det handlar om tråkiga fenomen är vi snabba att säga att präster - liksom andra offentlighetspersoner - "rider" på fördomar, motsättningar och hat.
Men kan man på samma sätt säga att en ensakspräster - precis som andra pro-människor i andra frågor - också "rider" på, skaffar sig offentlighet och sympatier med hjälp av, ja, en viss utsatt grupp människor i samhället? Kalle?
Så här i palmsöndags- och dagen före valtider talade han till dem med följande lilla parafras på Matteus 21:
?Gå bort till byn där framme, så hittar ni genast ett homosexuellt par med ett adopterat barn bredvid sig. Ta dem och led hit dem. Om någon säger något skall ni svara: Herren behöver dem, men han skall strax skicka tillbaka dem.?
Alla rider på nånting in i sitt Jerusalem, verkar det ibland som. Så som en del ska bli valda till ledamöter av riksdagen imorgon.
Ja, kanske Kalle då reantav är "före sin tid"! Det är nämligen ännu två veckor kvar till Palmsöndag... Och Kalle har alltså redan nu talat över palmsöndagens text i Matt 21 - eller var det bara en fiktiv återgivning av vad han talat?
Det som jag förmedlar nyheter om, har i allmänhet berörts lite eller inte alls i andra media, åtminstone i vårt land. Lidande enskilda når oftast inte över nyhetströskeln, och därför rapporterar jag både om kristna som förföljs för sin tro och regnbågsmänniskor som förföljs för sin läggning, för at nämna ett par exempel.
Att min bevakning av människorättsfrågor har fått en "hbt-slagsida", om man säger så, beror på att den kommer mig så nära. Jag avskyr nämligen att den kyrka som jag tillhör, arbetar för och älskar, trampar på någon grupps mänskliga rättigheter. Därför vill jag arbeta för att korrigera situationen. F.n. är det de homosexuella som är på tapeten.
Och det är just till ALLA som jag vill att evangeliets glada budskap skall föras ut. Det kan inte betyda att jag personligen skall föra ut det till t.ex. fem miljoner finländare, men att jag ska hålla ögonen öppna för sådant som andra missar. T.ex. de homosexuella.
Och om bloggandet är ett av de sätt som jag använder för att nå ut med evangelium, ser jag inget fel med det. Inte menar du väl att det enda acceptabla sättet är att predika i kyrkor och bönehus för dem som till äventyrs har hittat dit? På min blogg når jag tusentals läsare - det gör jag inte i vardagsarbetet. De kompletterar alltså varandra.
SO:s underförstådda fråga är helt riktig och bra. Också jag har reflekterat över den. Det är naturligtvis bättre att vara "ensaksmänniska" FÖR någonting än emot, men ensidigheten har sina faror. Jag är dock ingen ensaksmänniska, även om det kan se så ut på bloggen.
Men Erkki, vad menar du att jag siktar på genom att "skaffa mig offentlighet och sympatier"? Jag är inte uppställd i något val. Jag söker inga tjänster för tillfället, och även om jag gjorde det, är det inte sagt att offentligheten skulle vara till min fördel.
Det enda jag siktar på är att hjälpa utsatta. Ett exempel är ett odöpt barn med två mödrar. Honom skall jag antagligen döpa, för mödrarna ville hitta en doppräst som betraktar dem båda som föräldrar. Genom min inställning och min blogg kommer alltså Guds familj att utökas med en medlem som annars skulle utebli.
Och Erkkis bibelparafras är hans, inte min.
Bra, Kalle, mångsidighet är då att se fram emot! Det finns ju många gupper av bortglömda och utsatta som vi hela tiden borde ha i åtanke och hjälpa där vi kan, lyfta fram dem ord och gärning - bl.a. i bloggar! Då kan ingen kalla oss "ensaksmänniskor"!
Det är många i vårt samhälle som "vi" - kyrkan, prästerskapet m.fl. och naturligtvis alla vi som tillhör "det allmänna prästadömet" - borde vara med och hjälpa:
- ensamma och andra avsidestagna,
- sjuka,
- mindre bemedlade,
- arbetslösa,
- mobbade...
Jag vågar påstå att ensamheten - inte bara bland äldre - är ett av de största problemen i vårt samhälle i dag! Jag har hört att självmorden har ökat oroväckande bland åldringar, de bara inte syns i media (förutom i dödsannonser)...
"Vad ni har gjort för någon av dessa minsta, som är mina bröder, det har ni gjort för mig."
Jo, det var min parafras och försök till bibliska ordvändning och Han talade till dem osv. som blev lite fel där. Förlåt. (Skyller dock också på den här bloggmjukvaran som inte heller kan sätta nytt stycke!!! i kommentarerna!!! - nästa gång lämnar jag in detta som ett förbönsämne i nåns högmässa...)
Jag tycker att ditt bloggande rätt så klart gör dig till en starkare kandidat för kommande prästuppdrag och -tjänster i Helsingfors liberala metropolmiljö, där du har dina rötter - vare sig det är din plan eller inte. Samtidigt hoppas jag att de här utsatta människorna, vars sak du för, och som du alldeles rätt välsignar som riktiga människor/föräldrar i både sin egen och Guds familj, på den dagen (varn.,bibl.uttr.) ska visa sig ha varit minst lika talrika som dina många bloggtrådar i ämnet.
Måste bara tillägga att de bloggare är rätt många som länkat till bloggprästen Kalle på sin egen blogg på bloggen.fi. Många har hört av sig till honom, ställt frågor som kräver svar. Och Kalle svarar, som präst. Jag tvivlar på att dessa bloggare är människor ni hittar i kyrkbänken på söndagarna. Men Kalle blir ett ansikte för kyrka och tro - det är evangelium. Basta. Kyrkan bland folket - Kalle är ett (låt mig tillägga ödmjukt) exempel på det!
Tackar ödmjukast, Netti!
SO, jag håller helt med dig. Det finns ändå ett principiellt problem när det gäller att blogga om de "samhällets olycksbarn" som jag kommer i kontakt med, nämligen tystnadsplikten. Jag kan inte säga för mycket om det jag vet, utan det måste hållas på ett allmänt plan, vilket sedan kan kännas urvattnat.
Men vi får se hur det ordnar sig...
Fortsätt bara, bäste Kalle, att
förmedla nyheter av alla slag i stil med evangeliet för människan av idag, euanggelion betyder ju det glada budskapet!
Låt ingen trampa ner dig i skorna eller inklassa dig i något särskilt fack. Guds skapelse är i sig ganska märklig, om vi tänker efter egentligen. Jag tror hårt på att alla människor har samma värde och de som är mest förskjutna och mest oförstådda, det är bra att någon talar för dem. Jag har vissa erfarenheter att bli kritiserad för att för några somrar sen här i Vasa i samband med en PRIDE-festival ha arrangerat en tvåspråkig mässa med/för dem med ett 70-tal deltagare. På plats var bl.a. TV, radio och olika tidningar. Som om det nu hade varit någonting märkvärdigt. Om de multisexuella (termen är kanske felaktig) inte säger sig vilja ha del av Kristus, skulle jag ha blivit mera förvånad och ledsen.
"Var äter man bäst och var sover man bäst? Jo, hos Kalle! Vilken Kalle? Jo, Kalle" på bloggen!
Håller du S-O Fredriksson med K. af Hällström då han driver sin HBT -linje?
Andelins utläggning av Matt 21 har ingenting med den heliga Skrift att göra och är därför inte heller någon parafras, värd namnet.
Denna HBT-doktrin kan inte ges något rum i en kristen kyrka. Att sekten Svenska kyrkan har detta nu uttryckligt, ändrar ju inte på något i det hänseendet. Att vissa ämbetsbärare avslöjar sig eller påminner om sin onda proveniens är bra så att de kristna vet vilka de skall ta avstånd ifrån.
Efter att ha gett en varning, har jag nu raderat en anonym kommentar till detta inlägg. Det här är den policy jag följer på bloggen - se rubriken.
Det är riktigt. Genren för min lilla lustighet där, för argumenteringens skull, var inte parafrasens, utan en ironins. Också ironin kan ibland kännas som ett för kraftlöst grepp. I den situationen tar många, som Halvar Sandell, till direkt hån.
Jag tror att du, Halvar, missförstod min kommentar till Kalle! I hans långa kommentar tyckte jag mig hitta någonting om att han i fortsättningen inte skulle vara enbart "ensaksmänniska" och då utgick jag från att hans kommande kommentarer också skulle behandla andra frågor än de för honom "vanliga"! Det var det jag tänkte på då jag skrev "bra, Kalle!".
Randanmärkning till J-E Andelin: Ironi är ett riskabelt grepp om den ironiserandes inställning i den aktuella frågan inte är allmänt känd från tidigare.
Jag instämmer med Halvars bedömningar beträffande hbt-heresin och dess förespråkare. Med full övertygelse förkastar jag det som Ytterberg, af Hällström och Byskata står för här ovan. Deras hållning är icke kristen.
Frälsning genom synd allena? - En rikssvensk kollega påpekade att vi nu har fått en sådan lära - frälsning genom synd allena.
Jo, jag misstänkte S-O.F-n att du inte egentligen håller med K. af Hällström rakt av i det han pratar,
men du gick in på minerad mark och det fungerar inte.
Nämligen: Du vill att ensamma och andra avsidestagna,
- sjuka,
- mindre bemedlade,
- arbetslösa,
- mobbade..
också skall nämnas av Karl och inte endast det som gäller den sociala acceptensen av olika HBT-aktiviteter.
Detta blir att blanda ihop de slagna som bör mötas med medmänsklighet med ett etiskt ställningstagande till förmån för något som bryter mot Skriftens och traditionens uppfattning om rätt och orätt. Då vi som kristna möter slagna människor så gör vi det med människan själv i fokus inte hennes moral. Den kan vara mycket förkastlig. Då Johannes Döparen och Jesus tog sig an publikaner och horor (Matt 21), så gjorde det de inte för att acceptera och stöda sådanas verksamhet som den hade varit, utan för att erbjuda dessa som slagna människor omvändelsens och förlåtelsens väg och en ny start.
Nu har man blandat ihop allting, dvs. det att det är synd om en människa - får till följd att det etiska ställningstagandet uteblir. Det är så synd om någon och så förklarar man att allt därför redan är bra. Synden accepteras i stället för att människan kallas till omvändelse och förlåtelse. Det blir en rättfärdiggörelse av synden. Här förenas ordet "synd" med uttrycket "det är synd om". Så har vi då bytt ut ett av de reformatoriska "allena" till ett: 'Frälsning genom synd (med båda betydelserna av ordet) allena'.
Frågan om rätt och orätt har slopats utom i det avseendet att det nu skall bli ett odiskutabelt axiom att HBT-relationer är etiskt kvalificerade.
Jo, alldeles riktigt! Jag hade redan tidigare helt kort tänkt skriva om vad som saknas i förkunnelsen i dag: lag och evangelium och därmed synd och nåd!
För några år sedan skulle Svenska kyrkan få ny gudstjänstbok och förslaget sändes då på remiss till församlingarna. Det berättades att i förslagets flera alternativ till gudstjänstordning inte hade medtagits någon syndabekännelse, bara i ett sista alternativ! En spontan kommentar från en som hos oss hörde om detta var: "Vad behöver de då Jesus till i Sverige?" (Hur den slutliga versionen blev har jag tyvärr inte kontrollerat.)
"Lag och Evangelium" är Butzer och Melanchthon, icke Luther.
"Lag = Evangelium" är ytterligare ett något yngre påfund...
Sen betyder LXX' ord "nómos" d e l s Traditionen (från de Äldste), alltså just den som Jesus och grabbarna kritiserar,
d e l s de 10 Budorden.
Vilket är förklaringen till att Romarbrevet har 3 olika begrepp "nómos" ;=)
Alla tillägg ur egen fatabur, vare de Butzers eller Calvinus eller Speners, är icke Evangelium om Guds Rättfärdighet i Kristus, utan tillägg.
Beträffande den allmäna syndabekännelsen, har vi alltså den i HB 1986 i alla gudstjänster, vilket aldrig förekommit förut.
Den hör samman med mässan och innan reformatorerna införde syndabekännelse för alla, var det prästen som tyst för sig själv läste sitt confiteor.
Antinomisters knep
Att Luther talar om lag och evangelium är välbekant.
Att nómos utan en förankring i någon bestämd judisk grupp skulle tvunget syfta dels på de äldstes stadgar (sic!)dels bara på de tio orden - är ett påstående som får lämnas åt sitt eget värde.
Mässan skall vara relaterad till skriftande och prövning.
Den kan förstås mottas i separat allmänt skriftermål eller i privatbikten och mässan kan i så fall börja direkt med Kyrie.
Skicka en kommentar