Synen på kristendomen är mörk

Walentine Andersson skriver ett intressant inlägg på Karin Långström Vinges blogg. Det har rubriken Ta tillbaka Jesus! Här följer några utdrag, men läs gärna hela inlägget och kommentarerna till det.
[...] synen på kristendomen är idag mycket mörk i mångas ögon och det är för mig totalt obegripligt att ingen gör något. Har man inte förstått vilket förakt det finns hos många när man talar med dom om religion och tro. Varför har det blivit så? Jo, enkelt förklarat för 2 saker.

1. Vi lever i ett samhälle där respekten för människan blivit allt mindre. Sådana samhällen blir hårda och kalla och det är exakt dit vi går just nu. Att då komma ut med att man tror på Jesus är i mångas ögon att vara svag. Självklart beror detta på att kunskapen om religion är extremt dåligt och då blir det tyvärr så att den som kallar sig muslim och är självmordsbombare är det samma som en person som kallar sig kristen och går i kyrkan någon söndag då och då. Man ser ingen skillnad på religioner, personer eller tro utan allt "religiöst" blir skit.

2. Det finns idag 2 grupper av kristna. En grupp är dom som tror på Jesus för att få stöd och som ser kristendomen med glädje. Det är den gruppen som mer bryr sig om respekten och kärleken än om homosexuella ska få gifta sig.
Sedan finns den andra gruppen, dom kallar sig också kristna. Dom skriver ledare i tidningen Världen Idag och dom står och skriker om cancersvulster på Öland. Dom sprider förtal, lögner och förvriden propaganda och dom gör det samtidigt som de skriker "Halleluja" var och var annan minut och de höjer sina händer och gråter för Ulf Ekman har sagt att de ska göra så.
Slå nu ihop okunskapen i punkt 1 med grupper i punkt 2 och vad händer? Jo för en stor del av de som inte vill eller orkar sätta sig in i hur saker ligger till blir en kristen allt möjligt spännande och märkligt. För dessa människor är du som kristen det samma som fanatiker som knappt kan gå på toaletten själv utan hjälp av Bibeln.

[...] Herrejösses, den enda gången kristna nämns i TV är ju när "kristna" protesterar mot homosexuella! En utomstående kan lätt tro att det är det enda Bibeln handlar om (oavsett vad Världen Idag skriver vet vi ju att det står lite mer där i)
Så kom igen nu! Se det som en Priderörelse. Stå upp för kristendomen! Jag är med er! För många av er har stått på min sida. Varför inte slåss för respekten tillsammans? [...]

4 kommentarer:

Anonym sa...

"Kristna", som de kallas här, som vi (?) kallas här, är nog för det första inte "kristna" utan kristna. Och det enda de gör är inte att stå och skrika mot homosexuella. De går på Gudstjänster, de ber, de sjunger Guds ära, de jublar, de skrattar, de läser Bibeln tillsammans.

De står nog upp för kristendomen. Men kanske världen inte vill se annat än homofobin. Men det är också att stå upp för den rätta kristendomen att inte böja säg för tidens vindar. Kristus är densamme igår och idag och i evighet.

Men ja, heja Jesus! Halleluja!

Anonym sa...

På tal om ölänningar som skriker om cancersvulster: har du läst Åke Greens predikan? Det var nämligen alls inte homosexuella han syftade på med det. Men gaylobbyn har fortsatt att sprida det lögnaktiga förtalet att Green skulle ha kallat de homosexuella för en cancersvulst trots att Green rättat saken i otaliga intervjuer och insändare.

Kalle af sa...

Det är sant. Han talade om tidelag i det sammanhanget. "Och sexuella abnormiteter är en djup cancersvulst på hela samhällskroppen."

Den predikan är värd ett eget blogginlägg vid tillfälle.

Anonym sa...

Åke Greens predikan är mycket bra. Har den på papper, var tvungen att printa ut den efter att ha läst den på nätet.

Walentina, vem är det som sprider lögner? Du kan väl visa alla vart lögnerna, förtalet och den förvridna propagandan är i Världen idag?

Hur skulle en kristen kunna få (din) respekt? Det är helt omöjligt att slåss för respekten tilsammans om du inte kan respektera kristnas tro på Bibeln. Och om du vill tvinga kristna att göra emot hans Ord, hur ska man kunna slåss för samma sak?

Det går inte, det är som med allt annat, att tvinga och sedan tro att det var fint gjort.