Nå, nu har jag lugnat mig lite.
Valresultatet var intressant. Martin Fagerudds 11 röster var beklagligt få, tyckte jag - matematiskt sett är det ju hans valmansförening på tiopersoner och han själv som har röstat på honom, och han gjorde rätt väl ifrån sig i kampanjen, tyckte jag. Men han är mjuk och tystlåten till sättet och dessutom rätt okänd när kampanjen startade, så det låg väl honom i fatet.
Bo-Göran Åstrands sits är däremot långt ifrån avundsvärd, om han faktiskt missar andra omgången med en ynka röst. Med tanke på att två röster förkastades och att elektorsvalet i två församlingar på Åland enligt uppgift har överklagats till förvaltningsdomstolen, är marginalen för liten för att vara klar. Få se om det sker ändringar, eller om detta faktiskt blir det slutliga resultatet när domkapitlet behandlar saken nästa vecka.
Och vad gäller finalisterna Gustav Björkstrand och Henrik Perret kan var och en som ens lite har läst mina åsikter här på bloggen gissa vad jag anser. I valet mellan en moderat konservativ som sitter högst tre år och en stockkonservativ som har åtta år på sig på posten är det inte svårt att bestämma sig. Någon sade att valet är mellan pest och kolera. Det håller jag inte med om, det är mellan influensa och kolera.
Till saken hör att Björkstrands anhängare har rätt när de prisar hans erfarenhet och kunskap. Han kan säkert göra förhållandevis mycket för stiftet, det har jag aldrig betvivlat. Det är hans korta mandatperiod som är något suspekt - men nu får man ta det man får.
En intressant aspekt är också att om Björkstrand blir vald är det snart val igen. Det är rent av så snart att det församlingsval som hålls i november i år kommer att påverka det. De församlings- och kyrkoråd som då väljs blir nämligen de som utser lekmannaelektorerna i nästa biskopsval. Därför kan man säga att om Björkstrand blir vald, är första omgången i nästa biskopsval redan om två månader!
Apropos, har jag hört röster som frågar sig om det är någon vits att stanna kvar i en kyrka som skapar alternativ av detta slag, eller om det vore bättre att skriva ut sig. Visst är någon vits att stanna kvar. Åtminstone skulle inte jag vilja kasta kyrkan åt vargarna. Om vi stannar kvar har vi fortfarande möjlighet att påverka - annars kastar vi ut badet med barnvattnet (eller om det var tvärtom).
Valresultatet var intressant. Martin Fagerudds 11 röster var beklagligt få, tyckte jag - matematiskt sett är det ju hans valmansförening på tiopersoner och han själv som har röstat på honom, och han gjorde rätt väl ifrån sig i kampanjen, tyckte jag. Men han är mjuk och tystlåten till sättet och dessutom rätt okänd när kampanjen startade, så det låg väl honom i fatet.
Helene Liljeströms 58 röster var förstås färre än vi hade hoppats på, men på det stora hela kan vi vara nöjda. Åtminstone har jag genomgående kunnat vara stolt över hennes insatser i alla debatter som hon har deltagit i.
Bo-Göran Åstrands sits är däremot långt ifrån avundsvärd, om han faktiskt missar andra omgången med en ynka röst. Med tanke på att två röster förkastades och att elektorsvalet i två församlingar på Åland enligt uppgift har överklagats till förvaltningsdomstolen, är marginalen för liten för att vara klar. Få se om det sker ändringar, eller om detta faktiskt blir det slutliga resultatet när domkapitlet behandlar saken nästa vecka.
Och vad gäller finalisterna Gustav Björkstrand och Henrik Perret kan var och en som ens lite har läst mina åsikter här på bloggen gissa vad jag anser. I valet mellan en moderat konservativ som sitter högst tre år och en stockkonservativ som har åtta år på sig på posten är det inte svårt att bestämma sig. Någon sade att valet är mellan pest och kolera. Det håller jag inte med om, det är mellan influensa och kolera.
Till saken hör att Björkstrands anhängare har rätt när de prisar hans erfarenhet och kunskap. Han kan säkert göra förhållandevis mycket för stiftet, det har jag aldrig betvivlat. Det är hans korta mandatperiod som är något suspekt - men nu får man ta det man får.
En intressant aspekt är också att om Björkstrand blir vald är det snart val igen. Det är rent av så snart att det församlingsval som hålls i november i år kommer att påverka det. De församlings- och kyrkoråd som då väljs blir nämligen de som utser lekmannaelektorerna i nästa biskopsval. Därför kan man säga att om Björkstrand blir vald, är första omgången i nästa biskopsval redan om två månader!
Apropos, har jag hört röster som frågar sig om det är någon vits att stanna kvar i en kyrka som skapar alternativ av detta slag, eller om det vore bättre att skriva ut sig. Visst är någon vits att stanna kvar. Åtminstone skulle inte jag vilja kasta kyrkan åt vargarna. Om vi stannar kvar har vi fortfarande möjlighet att påverka - annars kastar vi ut badet med barnvattnet (eller om det var tvärtom).
15 kommentarer:
Råkade just höra på tv (maken tittade på tv-nytt) innan jag satte mig vid datorn, vilka två som gick vidare. Jag hade grubblat länge på det där att du lyfte fram min kommentar i ett inlägg igår. När jag såg den så där under rubriken Guds vilja vs demokrati, kände jag mig lite korkad. Det var säkert inte din avsikt. Alltså, visst uppskattar jag demokrati. Jag skulle inte ställa de båda begreppen mot varann :) Det fina med denna biskopsvalsruljans har bl.a. varit att media m.fl. aktivt har medverkat till en diskussion kring vilka värden kyrkan står för, och vilken typ av andlig ledare vi vill ha. Det jag ville föra fram var något av en tanke om att även det som berör kyrkan på något sätt förvärldsligas. Äsch, jag är dålig på att förklara det här. Ett annat exempel hämtar jag ur min församling: vår omtyckta kyrkoherde Tor-Erik Store har sökt tjänsten som khde i Vasa svenska församling. Det tycker vi är tråkigt, eftersom vi gärna skulle ha honom kvar. Men på senaste församlingsrådsmöte, när han berättade att han hade sökt, så blev kommentarerna och diskussionen bara kring att det var ett steg i hans karriär, och att ska han nu orka med Vasa svenska etc. Varken han eller någon annan talade om att han t.ex. skulle ha känt kallelsen att byta församling. Och jag höll tand för tunga, för jag antog att alla raljerade för att de var ledsna för att mista honom om han blir vald. (Tor-Erik, om du råkar läsa det här, visst får du ha en karriär, jag menar inte så heller.) Men jag tycker att vi borde ha konstaterat att om det är Guds vilja, så har han nog användning för Tor-Erik i Vasa och sänder en god ny khde åt oss. Och jag tror att alla tänker så. Men då ingen sa det. Annars, när jag hörde valresultatet så sa jag spontant: neej - och så skämdes jag förstås och sa att Gud tydligen vill ha någon av dem, då ;) Men Åstrand var såå nära. Båda är nog i och för sig sympatiska personer, åtminstone var de det på 80-talet när jag har sett dem i olika sammanhang.
Ok, jag känner mig fortfarande lite korkad. Men det bjuder jag på ;)
Jag är förvånad över hur stor uppmärksamhet det här valet får. Det låter mer som politik än religion.
Skickade just en kommentar till någon KD i södra Finland. Yvonnes åsikter är intressanta. Själv är jag besviken över att så många elektorer faktiskt röstar på en kvinnoprästmotståndare. Sen är jag bekymrad över församlingsrådsvalet i november, som det ser ut nu så blir det ett sämjoval i min församling och det förstår jag inte riktigt då vi nog har många aktiva församlingsbor så där annars. En av dem är kommundirektören som nu söker tjänst i Borgå...
Och den KD var jag. Tack för kommentaren :)
Yvonne:
Det var naturligtvis inte min mening att få dig att känna dig korkad! :-) Tvärtom tog du upp en viktig fråga som jag ville spinna vidare på.
Frågan är om "världsligt" och "andligt" hänger ihop med vår terminologi eller vår inställning. Blir det andligare för att man säger "om Gud vill" eller räcker det med en medvetenhet om att Gud råder? Det var min poäng.
Tomas:
Är de sinsemellan uteslutande på något sätt? "Kyrkopolitik" är väl den term som används i detta sammanhang.
Monica:
Sämjoval har sina sidor, eftersom de gör valprocessen passivare. Odemokratiska är de väl dock inte i sig.
Men det finns ett sätt att undvika sämjoval: Ställ upp en konkurrerande lista! En kort lista har inga större reella chanser i d'Honts system, men val blir det då i alla fall. Eller gick tiden ut redan?
Who cares?
Svar till svaret på kommentaren:
Ja. I min värld har de absolut inget att göra med varandra. Politik är en värdslig sak. Människor som kivas sinsemellan hur det skall vara, hur vi skall ha det.
För mig står religionen över allt sådant. I min värld behöver inte religionen de politiska stöttepelaran för att existera.
I o. men biskopsvalet har jag fått känslan att religionen blivit allt mer politik för att det ursprungliga budskapet inte håller.
Krister:
Vad är det där för kommentar? Jag är verkligt förvånad! Om du inte bryr dig om det jag skriver behöver du väl inte läsa det, men helt tydligt finns det många utom jag själv som bryr sig. Håll du dina spydigheter på din egen blogg bara!
Tomas:
Intressant. För mig har både religion och politik med människor att göra. Änglar rör sig i den värld du skissar upp, men människor är inga änglar. Om "religionen blivit allt mer politik" (vilket inte stämmer, om man ser på historien) så är det ett tecken på intresset för det ursprungliga budskapet, inte på att det inte skulle hålla.
Förlåt att jag sårade dig, det var inte meningen. Jag tror emellertid att det är många sekulariserade människor som jag som inte är så himla intresserade av kyrkliga val som saknar betydelse för vår vardag. Däremot är jag synnerligen intresserad av de viktiga mänskliga frågor du tar upp i din blogg.
Visst har både religion o. politik med människor att göra. Ingen fråga om det. Det har jag aldrig ifrågasatt heller.
För mig är änglar lika verkliga som Fantomen o. Stålmannen, dvs. roliga att tro på men långt ifrån verkligheten.
Du som teolog kan inte påstå att relionen inte varit politik. Religonen har vart politik o. maktmedel genom tiderna i allra högsta grad.
Det ursprungliga kristna budskapet är helt bortglömt. Det vi ser i biskopsvalet är en mänsklig maktkamp. En kamp om att vara Gud på jorden.
Glömde...ska förstås respektera din önskan och inte mer kommentera din blogg. Alles Gute.
Krister:
Ta till dig det du är intresserad av, hoppa över det övriga. Men du är förlåten.
Min önskan var inte att du skulle sluta kommentera. Sakliga kommentarer får du nog komma med. Det jag undanber mig är föraktfulla och nedsättande kommentarer.
Tomas:
Du misstolkade mig. Religionen har inte blivit allt mer politik, utan mindre under den senaste tiden. Historien visar hur religion och politik har varit så intvinnade att ingen kan se skillnad. Så är det inte längre.
Jag håller inte med om att budskapet skulle vara bortglömt. Och din slutkläm får du stå för själv.
Enligt dagens Hesari har biskoparna bestämt att präster inte längre får vägra samarbeta med präster som är kvinnor. Hur blir det i praktiken?
Jag tror att det nog fnns möjligheter att det fungerar också i praktiken. De fall som inte går att lösa med diskussion är få (om än desto allvarligare). Om disciplinära åtgärder måste tillgripas kommer kvinnoprästmotståndarna att ropa i högan sky om diskriminering - men det får vi väl leva med i så fall.
Detta utgår naturligtvis från att varken Perret eller någon annan motståndare får en biskopsstav, för i så fall vore situationen en annan.
Det var intressant att jag för första gången idag sa till min man "vad är det för idé att hör till kyrkan när en sådan som Perret får vara uppställd i ett biskosval"!
Nu har man tagit beslut om att det skall finnas kvinnliga präster och ett stort antal utvalda personer som får rösta i valet, väljer att rösta på en person som inte vill prästviga kvinnor? Det inger ju ingen respekt för kyrkan. Folk är så rädda för varandra och ingen arbetar för att dra gränserna. Varför började inte alla ropa och skrika när Perret kränkte den kvinnliga kandidaten vid flera tillfällen? usch! usch!
Skicka en kommentar