Enligt Bibeln var Sodom en stad söder om Döda havet. Den var rik och mäktig, men dess synd var mycket svår, som 1Mos 18:20 uttrycker det, och därför beslöt Gud att bestraffa den. Vilken denna synd är specificeras dock inte i det sammanhanget. I följande kapitel, 1Mos 19, kommer två änglar från Herren till Sodom för att granska situationen. Det som de råkar ut för har i kyrkohistorien tolkats på ett sätt som har lett till stort lidande för många människor.
Den olyckliga tolkning som jag nämnde ovan är att Sodoms synd skulle ha varit homosexualitet (vilket har gett upphov till termen "sodomi"). Så är dock inte fallet. Sodoms synd var i första hand våldsam främlingsfientlighet. Stadsborna tänkte helt klart ligga med "främlingarna" (v. 5), men det var frågan om våldtäkt, inte sexuellt umgänge som sådant. Våldtäkt (må vara hetero- eller homosexuell) är ju inte en sexuell handling utan en våldshandling, om än med sexuella övertoner. Att våldta en man var att frånta honom hans manlighet, och ansågs därmed vara värre än att "bara" misshandla eller döda honom. Det var i högsta grad "laglösa gärningar" (2Pet 2:8) och "onaturligt umgänge" (Judas v.7 - se mer här)! Motivet till denna planerade våldtäkt var inte heller sexuell "perversion", utan främlingsfientlighet, vilket kommer till synes i hur snabbt de vände sig mot Lot med xenofobiska invektiv när han försökte hindra dem.
I Bibelns många hänvisningar till Sodomsberättelsen nämns inte homosexualiteten. Det samma gäller kyrkofäder (Origenes, Ambrosius, Johannes Cassianus) och andra antika författare som kommenterar berättelsen. Det är först i betydligt senare tid som den "homosexuella tolkningen" gör entré, t.ex. i Koranen (26:165f) på 600-talet, och termen "sodomi" myntas ytterligare 400 år senare av Petrus Damianus (1006-72).
Den slutsats som vi kan dra av allt detta är alltså att Sodomsberättelsen inte kan användas för att motivera en homofob eller heteronormativ inställning, trots att den historiskt sett har använts just så. Det vore nämligen att överförenkla problematiken.
Jag förstår inte varför man skulle behöva söka andra synder än dem som förekommer i texten. De är redan i sig alldeles tillräckligt allvarliga - främlingsfientlighet, girighet, våldsamhet... Kanske de kommer alltför nära en heterosexuell man? Är det lättare att racka ner på sådant som man själv inte i första hand riskerar att göra? Gustafsson och Svartvik konstaterar att Sodomsberättelsen saknar relevans i detta sammanhang. Dawson kommer med informativa paralleller till andra antika myter. Arnell och Gentle Spirit säger som jag, att det handlar om våld och xenofobi, inte homosexualitet.
Händelseförloppet är följande. När änglarna kommer till Sodom, får Abrahams brorson Lot syn på dem och erbjuder dem natthärbärge, såsom gästfrihetens lagar krävde. Efter en del övertalning gick de med på saken. Stadsborna kommer för att våldföra sig på dem. Lot försöker med övertalning beskydda sina gäster, men stadsborna vänder sig då mot honom också, eftersom även han var en främling där.
Att Lot erbjöd sig att skicka ut sina döttrar till stadsborna för att de skulle få våldta döttrarna istället för hans gäster, låter fruktansvärt i våra öron, men är ett tecken på hur höghelig gästfriheten verkligen var. Ställd inför ett fruktansvärt val väljer Lot det (lite) mindre onda.Änglarna räddar Lot från stadsbornas händer, och uppmanar honom sedan att lämna staden med hela sin familj. Efter att Lot, hans hustru och deras döttrar har gett sig av (och döttrarnas fästmän hade avvisat Lots erbjudande att få följa med), förgör Gud staden och dess omgivningar.
Den olyckliga tolkning som jag nämnde ovan är att Sodoms synd skulle ha varit homosexualitet (vilket har gett upphov till termen "sodomi"). Så är dock inte fallet. Sodoms synd var i första hand våldsam främlingsfientlighet. Stadsborna tänkte helt klart ligga med "främlingarna" (v. 5), men det var frågan om våldtäkt, inte sexuellt umgänge som sådant. Våldtäkt (må vara hetero- eller homosexuell) är ju inte en sexuell handling utan en våldshandling, om än med sexuella övertoner. Att våldta en man var att frånta honom hans manlighet, och ansågs därmed vara värre än att "bara" misshandla eller döda honom. Det var i högsta grad "laglösa gärningar" (2Pet 2:8) och "onaturligt umgänge" (Judas v.7 - se mer här)! Motivet till denna planerade våldtäkt var inte heller sexuell "perversion", utan främlingsfientlighet, vilket kommer till synes i hur snabbt de vände sig mot Lot med xenofobiska invektiv när han försökte hindra dem.
I Dom 19-20 läser vi den parallella (och ännu mer motbjudande) berättelsen om våldtäkten på levitens bihustru i Giva (Gibea). Där är det ännu tydligare att det inte är homosexualitet i sig som är poängen (även om den antyds i 19:22), utan brott mot gästfriheten. Våldtäkt är våldtäkt oberoende av om den är hetero- eller homosexuell! Straffet är inte gudomligt den här gången, utan förövarna utrotas genom krig. Ingen skulle väl förresten komma på tanken att använda denna berättelse för att fördöma heterosexualiteten…Hes 16:49 nämner en andra synd som Sodom begår, nämligen att denna rika stad inte hjälper den som är fattig. Jesu utläggning i Matt 10:5-15 stöder dessa synpunkter: Om någon stad som lärjungarna kommer till inte tar emot dem eller lyssnar till dem (alltså inte idkar gästfrihet eller barmhärtighet) kommer det att gå värre för den än för Sodom.
I Bibelns många hänvisningar till Sodomsberättelsen nämns inte homosexualiteten. Det samma gäller kyrkofäder (Origenes, Ambrosius, Johannes Cassianus) och andra antika författare som kommenterar berättelsen. Det är först i betydligt senare tid som den "homosexuella tolkningen" gör entré, t.ex. i Koranen (26:165f) på 600-talet, och termen "sodomi" myntas ytterligare 400 år senare av Petrus Damianus (1006-72).
Den slutsats som vi kan dra av allt detta är alltså att Sodomsberättelsen inte kan användas för att motivera en homofob eller heteronormativ inställning, trots att den historiskt sett har använts just så. Det vore nämligen att överförenkla problematiken.
Jag förstår inte varför man skulle behöva söka andra synder än dem som förekommer i texten. De är redan i sig alldeles tillräckligt allvarliga - främlingsfientlighet, girighet, våldsamhet... Kanske de kommer alltför nära en heterosexuell man? Är det lättare att racka ner på sådant som man själv inte i första hand riskerar att göra? Gustafsson och Svartvik konstaterar att Sodomsberättelsen saknar relevans i detta sammanhang. Dawson kommer med informativa paralleller till andra antika myter. Arnell och Gentle Spirit säger som jag, att det handlar om våld och xenofobi, inte homosexualitet.
