Christoffer Smitz har ett fint och personligt blogginlägg, där han behandlar det faktum att han är både kristen och homosexuell. Han skriver bl.a.:
Idag fick jag frågan hur jag kan tro på Gud och samtidigt vara homo, med tanke på de verser som finns i bibeln och med tanke på hur elaka saker många kristna kan slänga ur sig.
Det är en ganska bra fråga, och det finns ett ganska enkelt svar.
Jag blir kär i killar. Det är inget jag kan påverka. Jag tror också på Gud. Och, lika lite som jag kan förändra vem jag blir kär i (vilket jag inte heller vill göra, ska påpekas) kan jag förändra att jag faktiskt har en kristen tro.
Så, blir det då inte ett problem, en tvist mellan dessa två saker. Jo, självklart. Mina tonår, och delar av mitt vuxna liv har varit rätt så tunga. Delvis beroende på (men inte enbart) den övertygelse jag fått med mig sedan barnsben.
Det som känns tråkigt är att jag misstänker att om jag varit straight, och troende, hade jag löpt stor risk för att ha samma enögda förhållningssätt som jag nu på sätt och vis strider mot. Men på grund av – eller tack vare – att jag är den jag är, har jag blivit tvungen att ifrågasätta diverse bibeltolkingar. Vilket har lett mig dit jag är idag.
Detta har skett genom en hejdundrans massa grubblande, samtal, läsning etc. Och, min övertygelse idag är att den kärlek jag känner är lika fin och god som en heterosexuell kärlek. Så ser min tro ut idag.
2 kommentarer:
Bravo Kalle! Man kan tro på en skapare oavsett hur den allmänna meninge ser ut! Tänker länka till dig nu äntligen! Kramar.
Bra för honom! Jag tycker att det är inget fel på homosexuella, de är lika myky människor som vi. Alla ska ju bli accepterad oberoende deras smak, kultur, utseende, åsikter. Är det inte så?
Men så lever jag mitt liv, ser inte ner på nån. Vet hur det känns!!!
Skicka en kommentar