I tisdagens JT (27.3.07) skriver Henrik Othman en intressant ledare. Han tar upp uppropet till stöd för ett par kvinnoprästmotståndare, och skriver bl.a.:
Undertecknarna går hårt ut i en fråga där beslutet tagits för tjugo år sedan och biskopsmötet för ett halvår sedan klart fastställt kyrkans linje. Undertecknarna av skrivelsen avslutar denna med orden "Om den evangelisk-lutherska kyrkan i Finland avsätter Jari Rankinen eller Vesa Pöyhtäri från deras tjänster, upplever vi att man önskar avsätta även oss".
Konflikten hade varit begriplig om den handlat om en grupp präster framfört ett budskap som på väsentliga punkter avviker från det bibeln lär om frälsning, försoning eller den centrala historieskrivningen kring Jesu leverne.
Predikantens kön kan inte vara ett hinder för den budskapsförmedlingen, tvärtom har de kvinnliga prästerna medfört att kyrkan frigjort sig från den patriarkala tvångskragen och talar med hela den samlade erfarenhet som själavårdare och liturger av bägge könen medfört.
Att hänga upp motståndet på enstaka bibelord är föga uppbyggligt; en kyrka som inte silar budskapets kärna från tidsbundet och kulturrelaterat stoff har ingen framtid.
Nyligen publicerade opinionsmätningar visar att kvinnliga präster har starkt understöd också i svenska Österbotten. Mot den bakgrunden känns de många österbottniska namnen under uppropet som extra olustiga.
Det är dags att slutgiltigt förpassa frågan om kvinnliga präster i den evangelisk-lutherska kyrkan i Finland till historien.
3 kommentarer:
Tack för det! Är själv kvinna och pastor - dock inom frikyrkan. Tyvärr kan jag inte längre arbeta utan är sjukpensionerad. Men har aldrig förstått varför en kvinna har mindre värde än en man i predikstolen! Vi får gärna vara söndagsskollärare men helst inte mer.
En gång fick jag i en församling höra att jag gärna kan vara predikant och leda nattvarden om jag vill - men - "föreståndare kan du aldrig bli så länge du är kvinna"...
Funderade om jag skulle låta könsoperera mig...
Jag tycker nog att kyrkan skall avhålla sig från att avsätta präster i det längsta. Det skulle bara splittra och så kan det leda till att fraktioner av väckelserörelser bryter sig ur kyrkan. Någon större uppslutning i en sådan utveckling tror jag ändå inte att det kan bli. På tal om det så hör Pöyhtäri till den laestadianska väckelsen (de små förstfödda) och han har uppenbarligen problem med kvinnopräster, men hur är det med de präster som hör till gammellaestadianismen? Jag har förstått att de inte har nämnvärda problem med kvinnopräster på grund av sin församlingssyn?
Vidare till föregående. Gammellaestadianerna anser vanligtvis att församligen är fridsföreningen och inte kyrkan de hör till. Det här gör att de inte är så beroende av vad som försigår i kyrkan, men en manlig präst måste ju finnas att tillgå. De mer ''liberala'' riktningarna har större problem eftersom de deltar mer eller mindre aktivt i församlingslivet. Gammellaestadianismen är väckelsens huvudfåra och stormötet samlar runt 70 000 besökare varje sommar.
Skicka en kommentar