Idag sändes då programmet SALT, som jag nämnde om 16.11.06. Min lesbiska kollega Carola Sarén berättade om sin kamp, och det var intressant att lyssna på. För den som missade programmet kan det nämnas att det går i repris i den digitala kanalen FST5 nästa onsdag 29.11 kl 20.20.
Pastor Carola Sarén märkte att hon var homosexuell redan när hon vaknade sexuellt i tonåren, men det var först efter att hon hade blivit prästvigd som hon egentligen accepterade saken för sig själv. Tvånget att hålla det hemligt tog så mycket energi att hon till sist hoppade av prästjobbet. [Rättelse: Jag påstod här att hon jobbar som skådespelare, men det stämmer inte. Det är en annan Carola Sarén. Tack för korrigeringen, och beklagar misstaget.]
Hon har aldrig diskuterat saken med biskopen, eftersom hon (säkert med rätta) fruktade konsekvenserna. Nu lever hon tillsammans med en kvinna och hennes två barn på en finsk ort, och har inte så mycket med Borgå stift att skaffa längre.
Det var några saker som pastor Sarén sade som blev hos mig.
En var frågan om välsignelse (eller vigsel) av homosexuella partnerskap. Där betonade hon att det handlar om vår förhållningssätt som kyrka till människor som önskar att Gud skulle vara en del av deras liv. Har vi rätt att neka dem detta? Gud är naturligtvis större än välsignelseriten, och kan vara med i folks liv också utan en kyrklig handling, men nog sår vi väl en draksådd om vägrar välsigna kärleken?
Att vara kvinna, homosexuell och präst i vår kyrka är en omöjlig ekvation, menade pastor Sarén. Hon upplevde att det var “streck över” direkt.
“Vad kan jag göra?” undrade programledaren Maria Sundblom. “Om du tycker att det är okej, så tala om det. Jag är tacksam för de heterosexuella som vill tala för de homosexuellas rättigheter,” var svaret. Och jag kände mig träffad - det kändes bra för mig personligen.
Tack, Carola, för att du gav problematiken ett ansikte!
Pastor Carola Sarén märkte att hon var homosexuell redan när hon vaknade sexuellt i tonåren, men det var först efter att hon hade blivit prästvigd som hon egentligen accepterade saken för sig själv. Tvånget att hålla det hemligt tog så mycket energi att hon till sist hoppade av prästjobbet. [Rättelse: Jag påstod här att hon jobbar som skådespelare, men det stämmer inte. Det är en annan Carola Sarén. Tack för korrigeringen, och beklagar misstaget.]
Hon har aldrig diskuterat saken med biskopen, eftersom hon (säkert med rätta) fruktade konsekvenserna. Nu lever hon tillsammans med en kvinna och hennes två barn på en finsk ort, och har inte så mycket med Borgå stift att skaffa längre.
Det var några saker som pastor Sarén sade som blev hos mig.
En var frågan om välsignelse (eller vigsel) av homosexuella partnerskap. Där betonade hon att det handlar om vår förhållningssätt som kyrka till människor som önskar att Gud skulle vara en del av deras liv. Har vi rätt att neka dem detta? Gud är naturligtvis större än välsignelseriten, och kan vara med i folks liv också utan en kyrklig handling, men nog sår vi väl en draksådd om vägrar välsigna kärleken?
Att vara kvinna, homosexuell och präst i vår kyrka är en omöjlig ekvation, menade pastor Sarén. Hon upplevde att det var “streck över” direkt.
“Vad kan jag göra?” undrade programledaren Maria Sundblom. “Om du tycker att det är okej, så tala om det. Jag är tacksam för de heterosexuella som vill tala för de homosexuellas rättigheter,” var svaret. Och jag kände mig träffad - det kändes bra för mig personligen.
Tack, Carola, för att du gav problematiken ett ansikte!
10 kommentarer:
Jag uppskattar väldigt Dig, Kalle, för att Du gör det Du gör! Tack och välsignande tankar från mig!
Instämmer med Martin
Du gör ett fantastiskt arbete med din sakliga information och jag önskar att alla fick förmånen att ta del av din hbt-bibel.
Kristna har liksom inte rätt att vägra välsigna en människa som vill bli det. Tycker jag.
Jag har nog lite annan synpunkt på saken. Jag tycker inte att man gå förbi Bibeln här heller. Gud vredgades ju faktiskt på det som förekom i Sodom och Gomorra. Ska då kyrkan välsigna det???
Sodomsberättelsen handlar inte om homosexualitet, och är därför irrelevant i sammanhanget.
Också Paulus straffar utlevd homosexualitet i sitt brev.
Läs Hbt-bibeln (med länkar) och återkom sedan. Jag tänker inte i onödan upprepa det som jag har skrivit där.
Såg programmet Salt i söndags.Det kändes bra att höra hennes berättelse,ärligt och sunt svarade hon på frågor.
"En var frågan om välsignelse (eller vigsel) av homosexuella partnerskap. Där betonade hon att det handlar om vår förhållningssätt som kyrka till människor som önskar att Gud skulle vara en del av deras liv. Har vi rätt att neka dem detta?"
Frågan är helt felställd. Frågan ska vara om vi har rätt att ändra på Guds Ord? Och svaret är givetvis, Nej. Man kan aldrig, som en präst, välsigna synder. Vilken synd det än må vara. Gör man det är man ingen, Guds Ords tjänare.
Sen, Kalle, att "sodomsberättelsen" inte handlar om homosex är inte riktigt sant. Män som ville ha sex med andra män, änglarna, är inte det homosex? Jag tror du försöker mena att det inte är den största synden i berättelsen?
Våldtäkt är inte sex, utan våld. Att det var frågan om (försök till) homosexuell våldtäkt gör det inte till homosex, utan det är fortfarande en våldshandling. Att den inte är den största synden i sammanhanget har du dock helt rätt i.
Skicka en kommentar