Argument om könsneutrala äktenskap

Frågan om äktenskapsbegreppet är aktuell för närvarande. I Sverige har en undersökning föreslagit att äktenskapet inte längre skall definieras som ett förbund mellan en man och en kvinna, utan mellan två personer, oberoende av könskonstellation. Svenska kyrkan är med på noterna med undantag för att de vill reservera själva ordet "äktenskap" för ett heterosexuellt förhållande.
Här i Finland är vi något steg efter, då vi i kyrkan fortfarande funderar på möjligheten att välsigna registrerade partnerskap, men äktenskapsfrågan finns nog vid horisonten också hos oss.

I ett tidigare blogginlägg frågade jag: "Vad finns det i äktenskapsbegreppet som gör att det vore omöjligt att utvidga praxis från att nu gälla endast heterosexuella par till att omfatta också homosexuell kärlek?" Något tillfredsställande svar (förutom "inget!") har jag fortfarande inte sett.
Jag vill därför här lite fundera kring den argumentation som används antingen för att motsätta sig samkönade äktenskap överhuvudtaget eller för att reservera termen för de heterosexuella. Om jag har missat något argument, så meddela mig gärna.

1. Äktenskapet är till för att skydda barnen.
Alla barn har rätt till en mor och en far.

Det låter ju bra, förstås. Att argumentera utgående från barnens väl och ve är alltid behjärtansvärt. Men håller argumentet?
För det första föds det gott om barn utanför äktenskapet i dagsläget. Äktenskapet eller bristen av detsamma är alltså inte statistiskt någon enorm faktor när folk "skaffar" barn.
För det andra föds det barn som redan från början har endast en förälder (oftast modern) eller som blir uppfostrad av endast en förälder - vilken orsak som nu än ligger bakom. Att tala om att barnet skulle ha "rätt" till en mor och en far håller helt enkelt inte. Det är som att tala om att var och en har rätt att leva också när man blir överkörd av en buss. Där väger nog "rättigheterna" lätt.
Samtidigt ligger det onekligen något i tanken bakom den klumpiga formuleringen. Barn mår säkert bättre av att leva i stabila omständigheter med två älskande föräldrar som förebild. Men vilken könsfördelningen mellan föräldrarna borde vara är enligt min mening mindre viktigt än just kärleken mellan dem.

2. Fortplantningen är en viktig del av äktenskapet.
Homosexuella kan inte fortplanta sig
och bör därför inte få gifta sig.

Det finns också många homosexuella som har barn. Det är sant att det är svårare rent tekniskt att få barn i ett homo- än i ett heterosexuellt förhållande, men det är inte frågan om några oöverstigliga svårigheter.
Vidare haltar argumentet såtillvida att det är många heterosexuella par som är barnlösa, och som dessutom har vetat att de skulle förbli barnlösa redan när de gifte sig. Barnlösheten kan bero på ålder sjukdom eller andra faktorer. Ändå har jag inte hört någon som argumenterar att t.ex. kvinnor över 50 års ålder inte skulle få gifta sig.
Varför? Jo, därför att grunden för äktenskapet inte är fortplantning, utan kärlek.
Alltså: Äktenskapet är ingen förutsättning för barn. Barn är ingen förutsättning för äktenskapet. Dessutom finns det en mängd barn i homosexuella familjer. Hur kan man argumentera mot homoäktenskap utifrån barnargumentet, och samtidigt offra och förbise vissa barn?

3. Att homosexuella ska kunna gifta sig
och kalla sig äkta makar
är ett hån mot äktenskapet.

Detta är ett argument som jag har hört upprepade gånger, ofta funderat över och aldrig lyckats förstå. Varför är det ett hån mot äktenskapet om folk får gifta sig? Vad tar det bort från mitt äktenskap att andra också får ingå äktenskap? Om äktenskapet är någonting gott, så är det väl värt att dela med sig av - och om äktenskapet är någonting dåligt, så varför är det bara vissa som måste lida? Detta är för mig fullkomligt obegripligt. Kan någon förklara? Men gärna med enkla ord, så att också jag förstår...

4. Om vi tillåter samkönade äktenskap
måste vi tillåta polygami.

Det korta svaret på detta är naturligtvis: Hur så? Men ett lite längre svar kanske behövs. Ett rätt långt och ingående svar ges av bloggaren Christoffer Smitz, men något ska också jag skriva.
Polygami har ingenting med samkönade äktenskap att göra. Ett samkönat äktenskap utvidgar äktenskapsbegreppet till att omfatta kärleksfulla parförhållanden, precis likadana som nuvarande äktenskap med undantag för att parterna är av samma kön. Polygama äktenskap är (i allmänhet) heterosexuella - den vanligaste formen är polygyni, alltså att en man har flera fruar, som han har heterosexuella förhållanden med. Fruarna har alltså inte förhållanden med varann, utan endast med sin gemensamma man. För att gå från ett äktenskap med två parter till ett med många parter behövs alltså inte "omvägen" över samkönade äktenskap.
Orsaken till att frågorna kopplas ihop är säkert att samhället har fördömt sådant som det har bedömt vara sexuella avarter: homosexualitet, incest, polygami, tidelag och förhållanden över etniska gränser. Att ett av dessa fenomen legaliseras och accepteras innebär inte (automatiskt) att de andra också måste behandlas lika. Faktum är dock att det sistnämnda länge (officiellt) har varit godkänt. Vill man förbjuda de andra på basen av tradition, bör man också kasta en skarp blick på äktenskap över språk- och rasgränsen.
Ovannämnda sammankoppling sker dock knappast därför att någon skulle anse den logisk, utan helt enkelt på basen av personens fördomar eller fobier. Men allt eftersom vi lär oss mer både om vår värld och oss själva, kan vi lämna föråldrade tänkesätt bakom oss.