Ett stort problem med hbt-frågor är att de som det berör är osynliga, särskilt historiskt. Bögar och flator har helt enkelt varit tvungna att stanna i "skåpet" för att överleva rent fysiskt. Homosexualiteten har ansetts (och anses på vissa håll fortfarande) vara en synd, ett brott och en sjukdom, och ofta har den varit och är belagd med dödsstraff. Om vi vill se de homosexuellas spår, måste vi läsa de historiska dokumenten mellan raderna, så att vi hittar det som sägs endast implicit.
Min poäng med inläggen om Rut och Noomi eller David och Jonatan är inte att bygga upp en gedigen lärogrund, utan att komma med exempel på hur inte heller Bibeln är så uteslutande heteronormativ och homofob som den på ytan verkar vara, och hur också vi kristna kanske borde överväga våra ståndpunkter i frågan.
Men det är klart att ett sådant övervägande kräver en viss öppenhet, och om den saknas klamrar man sig fast vid det som man alltid har ansett. Med vilket jag inte vill säga att alla som är av annan åsikt än jag skulle vara trångsinta fanatiker. Först ett kort referat av berättelsen.
Noomi (som på en del andra språk heter "Naomi", om det intresserar) var en kvinna från Betlehem, som med sin familj flydde undan en hungersnöd till grannlandet Moab. Där gifte sig hennes söner med lokala kvinnor, men så dog både Noomis man och hennes söner. Då beslöt hon sig för att återvända hem, och hennes svärdotter Rut följde med, eftersom de älskade varann. Hemma i Betlehem gifte sig Rut med den respekterade, rike och gode Boas. Deras son Oved, som blev kung Davids farfar, uppfostrades av Noomi. Ruts bok innehåller flera rätt omvälvande budskap. Ett är följande: I 5Mos 23:2-6 stadgas att moabiters efterkommande inte ens i tionde led får upptas i Herrens församling. Ändå blev moabitiskan Ruts son anfader till den store hjälten David (4:17), som ju därmed hade moabitiskt blod i ådrorna! Vilket slag mot dem som eftersträvade etnisk renhet till varje pris (t.ex. Nehemja)! Detta måste ha varit ett kontroversiellt budskap på sin tid, och också i vår tid är detta antirasistiska och antichauvinistiska budskap viktigt att komma ihåg. Omvälvande är också den kärlek som råder mellan de två kvinnorna. När Noomi föreslår att Rut kanske borde stanna kvar i sitt eget land i stället för att följa med henne till Betlehem, svarar Rut (1:16f): "Tvinga mig inte att överge dig och vända tillbaka. Dit du går, går också jag, och där du stannar, stannar jag. Ditt folk är mitt folk och din Gud är min Gud. Där du dör, vill jag dö och där vill jag bli begraven. Herren må göra mig vad som helst - endast döden skall skilja oss åt."
Denna mycket starka kärleksförklaring används på många håll i vigselsammanhang - både homo- och heterosexuella - eftersom det är en av de få jämbördiga kärlekar som finns i den annars rätt patriarkala Bibeln. Att det är en kärlek mellan två kvinnor tänker knappast många heterosexuella på - och det är inte heller nödvändigt, för denna text illustrerar två jämbördiga parters kärlek för varann oberoende av könskonstellation.
Men här handlar det alltså uttryckligen om två kvinnor som älskar varandra. Och det erkänner också omgivningen, intressant nog. Kvinnorna i staden säger till Noomi (4:17): "[Rut] älskar dig och är mer för dig än sju söner." Intressant är även förhållandet mellan Boas och de båda kvinnorna. Två ensamma änkor hade stora svårigheter i det patriarkaliska samhället utan någon man som tog hand om dem. Därför behövde Noomi och Rut Boas. Noomi uppmanar Rut att få Boas att gifta sig med henne, för att hon "skall få det tryggt och bra" (3:1). När Boas inser vad som är på gång säger han till Rut (3:10): "Herren välsigne dig, min dotter. Nu visar du din trofasthet ännu tydligare än förut: du söker inte efter unga män, varken fattiga eller rika." Att det är trofastheten mot Noomi som Boas hänvisar till kommer fram tidigare i berättelsen (2:11), och genom att välja den godhjärtade och rike Boas, som inte längre är någon ungdom, gör Rut det möjligt att fortsätta att leva med Noomi i tryggade ekonomiska och juridiska förhållanden.
Vidare får Boas och Rut en son, Oved, men omgivningen inser vad som har skett (4:17): "Noomi har fått en son!" Oved har alltså två mödrar (och en far), och det är den icke-biologiska modern som vårdar honom (v. 16). De homosexuella som längtar efter barn har därför här ett bibliskt exempel. Idag finns många fler tekniska möjligheter för barnalstring, men på den tiden var detta den enda chansen. Den traditionella, avsexualiserade tolkningen av kärleken mellan de två kvinnorna är på inget sätt omöjlig eller värdelös den heller. Ändå vill jag lyfta fram denna alternativa tolkning, för att visa på hur Bibelns berättelser också kan användas till att belysa medmänsklighet i förhållande till dem som är annorlunda än samhällets norm - dem som också Jesus i första hand vände sig till.
En kommentator skrev: "Det som relationen mellan Rut och Noomi beskrivs som är en kärleksfull relation mellan svärdotter och svärmor. Inget annat." Jag håller helt med detta - med undantag för de sista två orden. De begränsar Bibelns mångsidighet och Guds djup på ett oacceptabelt sätt. Min tolkning kan förstås vara felaktig, men att påstå att det endast finns en rätt tolkning är nog att göra våld på texten.
"Skrift skall med skrift tolkas", heter det, och här tolkar jag alltså berättelsen om Rut och Noomi med tillhjälp av det dubbla kärleksbudet (Luk 10:27).
Min poäng med inläggen om Rut och Noomi eller David och Jonatan är inte att bygga upp en gedigen lärogrund, utan att komma med exempel på hur inte heller Bibeln är så uteslutande heteronormativ och homofob som den på ytan verkar vara, och hur också vi kristna kanske borde överväga våra ståndpunkter i frågan.
Men det är klart att ett sådant övervägande kräver en viss öppenhet, och om den saknas klamrar man sig fast vid det som man alltid har ansett. Med vilket jag inte vill säga att alla som är av annan åsikt än jag skulle vara trångsinta fanatiker. Först ett kort referat av berättelsen.
Noomi (som på en del andra språk heter "Naomi", om det intresserar) var en kvinna från Betlehem, som med sin familj flydde undan en hungersnöd till grannlandet Moab. Där gifte sig hennes söner med lokala kvinnor, men så dog både Noomis man och hennes söner. Då beslöt hon sig för att återvända hem, och hennes svärdotter Rut följde med, eftersom de älskade varann. Hemma i Betlehem gifte sig Rut med den respekterade, rike och gode Boas. Deras son Oved, som blev kung Davids farfar, uppfostrades av Noomi. Ruts bok innehåller flera rätt omvälvande budskap. Ett är följande: I 5Mos 23:2-6 stadgas att moabiters efterkommande inte ens i tionde led får upptas i Herrens församling. Ändå blev moabitiskan Ruts son anfader till den store hjälten David (4:17), som ju därmed hade moabitiskt blod i ådrorna! Vilket slag mot dem som eftersträvade etnisk renhet till varje pris (t.ex. Nehemja)! Detta måste ha varit ett kontroversiellt budskap på sin tid, och också i vår tid är detta antirasistiska och antichauvinistiska budskap viktigt att komma ihåg. Omvälvande är också den kärlek som råder mellan de två kvinnorna. När Noomi föreslår att Rut kanske borde stanna kvar i sitt eget land i stället för att följa med henne till Betlehem, svarar Rut (1:16f): "Tvinga mig inte att överge dig och vända tillbaka. Dit du går, går också jag, och där du stannar, stannar jag. Ditt folk är mitt folk och din Gud är min Gud. Där du dör, vill jag dö och där vill jag bli begraven. Herren må göra mig vad som helst - endast döden skall skilja oss åt."
Denna mycket starka kärleksförklaring används på många håll i vigselsammanhang - både homo- och heterosexuella - eftersom det är en av de få jämbördiga kärlekar som finns i den annars rätt patriarkala Bibeln. Att det är en kärlek mellan två kvinnor tänker knappast många heterosexuella på - och det är inte heller nödvändigt, för denna text illustrerar två jämbördiga parters kärlek för varann oberoende av könskonstellation.
Men här handlar det alltså uttryckligen om två kvinnor som älskar varandra. Och det erkänner också omgivningen, intressant nog. Kvinnorna i staden säger till Noomi (4:17): "[Rut] älskar dig och är mer för dig än sju söner." Intressant är även förhållandet mellan Boas och de båda kvinnorna. Två ensamma änkor hade stora svårigheter i det patriarkaliska samhället utan någon man som tog hand om dem. Därför behövde Noomi och Rut Boas. Noomi uppmanar Rut att få Boas att gifta sig med henne, för att hon "skall få det tryggt och bra" (3:1). När Boas inser vad som är på gång säger han till Rut (3:10): "Herren välsigne dig, min dotter. Nu visar du din trofasthet ännu tydligare än förut: du söker inte efter unga män, varken fattiga eller rika." Att det är trofastheten mot Noomi som Boas hänvisar till kommer fram tidigare i berättelsen (2:11), och genom att välja den godhjärtade och rike Boas, som inte längre är någon ungdom, gör Rut det möjligt att fortsätta att leva med Noomi i tryggade ekonomiska och juridiska förhållanden.
Vidare får Boas och Rut en son, Oved, men omgivningen inser vad som har skett (4:17): "Noomi har fått en son!" Oved har alltså två mödrar (och en far), och det är den icke-biologiska modern som vårdar honom (v. 16). De homosexuella som längtar efter barn har därför här ett bibliskt exempel. Idag finns många fler tekniska möjligheter för barnalstring, men på den tiden var detta den enda chansen. Den traditionella, avsexualiserade tolkningen av kärleken mellan de två kvinnorna är på inget sätt omöjlig eller värdelös den heller. Ändå vill jag lyfta fram denna alternativa tolkning, för att visa på hur Bibelns berättelser också kan användas till att belysa medmänsklighet i förhållande till dem som är annorlunda än samhällets norm - dem som också Jesus i första hand vände sig till.
En kommentator skrev: "Det som relationen mellan Rut och Noomi beskrivs som är en kärleksfull relation mellan svärdotter och svärmor. Inget annat." Jag håller helt med detta - med undantag för de sista två orden. De begränsar Bibelns mångsidighet och Guds djup på ett oacceptabelt sätt. Min tolkning kan förstås vara felaktig, men att påstå att det endast finns en rätt tolkning är nog att göra våld på texten.
"Skrift skall med skrift tolkas", heter det, och här tolkar jag alltså berättelsen om Rut och Noomi med tillhjälp av det dubbla kärleksbudet (Luk 10:27).
