I en predikan över berättelsen om Jesus och äktenskapsbryterskan (Joh 8:2-11) sade jag bl.a.:
Jag lyckades lugna henne - men denna incident visar (än en gång) hur viktigt det är med kommunikation. Och i kommunikation finns alltid (minst) två parter, en sändare och en mottagare. I ett idealfall hör mottagaren just det budskap som sändaren kommer med, men oftast förvanskas det på vägen - men tack och lov sällan till sin raka motsats, som när det gällde min predikan!
Man kommer till Jesus med en kvinna som hade begått äktenskapsbrott. Att hon var skyldig råder det inget tvivel om, för hon hade tagits på bar gärning (vilket förresten är ett uttryck som passar sällsynt väl när det gäller den här typen av överträdelse). Straffet var också klart; i 3Mos stadgas dödsstraff för äktenskapsbrott. En fråga som blir lite öppen är förstås hur det kommer sig att kvinnan ensam hade blivit tagen på bar gärning; man skulle tycka att en man också borde vara inblandad, eftersom det tekniskt sett är besvärligt att begå äktenskapsbrott ensam. Men kanske han på sant manligt manér hade smitit och lämnat kvinnan att ta ansvar också för hans handlingar. Sådant förekommer ju också idag, det ser vi på det stora antal ensamstående mödrar som finns i vårt samhälle.Jag tyckte att jag på detta sätt hade kommit med lite stöd åt de ensamstående mödrarna i deras besärliga situation. Men se nej! Följande vecka var det en kvinna som tog kontakt och var upprörd över att jag från predikstolen hade rackat ner på henne och andra ensamstående mödrar!
Jag lyckades lugna henne - men denna incident visar (än en gång) hur viktigt det är med kommunikation. Och i kommunikation finns alltid (minst) två parter, en sändare och en mottagare. I ett idealfall hör mottagaren just det budskap som sändaren kommer med, men oftast förvanskas det på vägen - men tack och lov sällan till sin raka motsats, som när det gällde min predikan!
1 kommentar:
Det är nog så svårt att lägga sina ord väl ibland. En bekant hade en gång blivit så besviken på en präst, då denne hade sagt: Herren låter sin sol gå upp över både onda och goda här i X. I X finns det enligt min sagesman två huvudsakliga grupper av människor: rika sommarstugeägare och "vanligt" folk som förtjänar sitt levebröd på traditionella sätt (alltså som bönder och fiskare o.dyl.) Min sagesman hade genast tänkt att prästen avsåg att sommarstugegästerna var de goda och den andra delen av befolkningen de onda. Jag kan aldrig tro att prästen menade så, han skulle förmodligen ha blivit förskräckt om han hade insett att någon tolkade hans ord på det viset. Jag försökte skämta lite och sa till min sagesman att "har du månne något på ditt samvete, när du genast identifierade dig med de onda". Han tyckte inte att det var roligt. Och han sa att han i fortsättningen inte kommer att gå på de sommargudstjänster som brukar ordnas i X.
Skicka en kommentar