Frågespalten XXII: Dopet och frälsningen

Kerstin har frågat om dopet tidigare (fråga XV), och funderar nu vidare.
Jag har funderingar kring dopet (igen)...
Kan man resonera så här, eller är jag ut och "pedar" ?

Dopet är inte en punkt. Det är en linje. Något som hände som har betydelse för alla dagar intill tidens ände. Ett livsprogram.
1. Jesu dop till döden (Jordan) - det grundläggande dopet, generaldopet, alla dop som sen sker är inkopplade på detta Jesu dop till döden.
2. Jag blev frälst genom dopet (!?) dvs jag blev frälst på Golgata. Denna frälsning nådde fram till mig i mitt dop. Jag är döpt till Kristus (Gal 3:27, Rom 6:3). Döpt till att höra ihop med honom. Inkopplad på frälsningens kraftledning som går från Golgata. (Tit 3:5, 1 Petr 3:21)
3. Att leva i frälsningen är att i tro ta emot vad Jesus gjort. Poängen i kristendomen: Att ta emot och vila i Guds väldiga gärningar.
- Jag blev frälst på Golgata och Golgata seger nådde mig i mitt dop.

Tankarna är Bengt Pleijels ur Innersidan
Kan man alltså säga att dopet frälsar? Detta är min fråga!
Pleijels resonemang är i sig helt korrekt. Jag kanske skulle formulera det lite annorlunda, och framför allt vill jag betona trons betydelse lite mera (smygpietist som jag är ibland).
Det finns en bibelvers som ofta citeras, trots dess något dubiösa bakgrund (Mark 16:9-20 är nämligen yngre än resten av evangeliet). Den versen är Mark 16:16: Den som tror och blir döpt skall räddas, men den som inte tror skall bli dömd. En orsak till dess popularitet är att förespråkarna för "troendedop" (alltså det frikyrkliga vuxendopet) ser kronologiskt på den: först "tro", sedan "dop". Jag anser att det inte är kronologi utan essens som det rör sig om, alltså så att "tro" och "dop" behövs för frälsningen, men den viktigare faktorn är "tro", eftersom det är avsaknaden av den som leder till dom.
M.a.o.: dopet frälser, bara vi i tro tar emot den frälsningen. Gör vi det inte, räcker inte dopet som sådant.
Härifrån kunde man fortsätta med en hel avhandling, men som bloggsvar kanske detta räcker. Jag har tidigare skrivit om detta här, här och här.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Jag vill gärna ha den där hela avhandlingen! :)
Tack för svaret, Kalle. Jag litar på dej till 100 %.
Dopet frälsar men det är bra om vi inser det...

Anonym sa...

Varför är Lutheraner rädda för att döpa sig som vuxna?
Jag har aldrig varit Lutheran. Då jag började leta efter Gud vi 21 års ålder lät jag vuxendöpa mig eftersom även Jesus gjorde det, och Bibeln uppmanar oss att döpa oss när vi kommit till tro. Jag tyckte och tycker att det är helt naturligt. Sedan mötte jag Gud själv någon månad senare då jag blev andedöpt hemma hos några bekanta (Baptister :-). Det var min absolut häftigaste upplevelse i livet WOW. Att bli omkramad av Gud rent fysiskt var hårresande. Jag kände inte av stolen jag satt , det kändes som om jag flöt i luften på ryggen. Guds kraft pulserade genom min kropp uppifrån rakt igenom, som någon övernaturlig kraftström, samtidigt som Gud kramade om mig. Jag satt liksom i Hans famn. När jag stängde ögonen var det som om jag hade 100000 Watt i huvudet, ett extrémt ljus, då jag öppnade ögonen var det mörkt i rummet, ljusen hade slocknat på bordet, när jag stängde ögonen igen var det bara ljust! Döp er om ni tror på Jesus, och be att ni får del av den Helige Ande, då kommer era liv att förvandlas i hästväg, det gjorde mitt. Sköt om er! (jag hör varken hit eller dit jag bara följer Jesu läror)

Kalle af sa...

Det är inte dopkandidatens ålder utan antalet dop som är problemet. Se mer i länkarna sist i inlägget.