Shane Claiborne skriver om S:t Martin av Tours på God's Politics. Det inspirerade mig till detta inlägg. Martin, som uppkallades efter den romerska krigsguden Mars (lat. martinus: den som tillhör Mars), kom från en soldatsläkt (därav väl namnet) men hade som så många andra vid den tiden blivit kristen. Han föddes c. 315 i nuvarande Ungern, men hans slutliga hemstad Tours ligger i nuvarande Frankrike, liksom staden Amiens, där vändpunkten i hans liv inträffade.
När Martin i tjänsten kom till Amiens, mötte han en vinterkväll 338 en naken tiggare
(se bilden - tyvärr en rekonstruktion, för jag hittade inget autentiskt foto av händelsen). Martin blev djupt berörd, skar itu sin soldatmantel och gav tiggaren den ena hälften. Enligt en variant av berättelsen fick han sedan en uppenbarelse där Jesus själv visade sig för honom iklädd mantelhälften. Hur som helst passar detta ihop med Jesu ord om att "vad ni har gjort för en av dessa minsta, det har ni gjort för mig" (Matt 25:40).
Martin insåg småningom att han inte kunde fortsätta som soldat, och blev i stället munk år 360. Han gjorde omfattande missionsresor i Gallien och grundade klostret Marmoutier utanför Tours när han mot sin vilja år 371 hade blivit utnämnd till biskop i staden. S:t Martin dog 397. För oss kaplaner är S:t Martin viktig på ett lite speciellt sätt. Hans mantel (lat. cappa) var naturligtvis en viktig relik. Därför förvarades den i en speciell liten helgedom (lat. cappella) och övervakades av präster som hade detta som specialuppgift och därför hade titeln cappellanus. Från den titeln härstammar min tjänstebeteckning "kaplan". Kaplansgården i Borgå, där jag numera bor, ligger vid Kapellansbrinken - och "kapellan" är en äldre form av samma ord.
När Martin i tjänsten kom till Amiens, mötte han en vinterkväll 338 en naken tiggare
(se bilden - tyvärr en rekonstruktion, för jag hittade inget autentiskt foto av händelsen). Martin blev djupt berörd, skar itu sin soldatmantel och gav tiggaren den ena hälften. Enligt en variant av berättelsen fick han sedan en uppenbarelse där Jesus själv visade sig för honom iklädd mantelhälften. Hur som helst passar detta ihop med Jesu ord om att "vad ni har gjort för en av dessa minsta, det har ni gjort för mig" (Matt 25:40).Martin insåg småningom att han inte kunde fortsätta som soldat, och blev i stället munk år 360. Han gjorde omfattande missionsresor i Gallien och grundade klostret Marmoutier utanför Tours när han mot sin vilja år 371 hade blivit utnämnd till biskop i staden. S:t Martin dog 397. För oss kaplaner är S:t Martin viktig på ett lite speciellt sätt. Hans mantel (lat. cappa) var naturligtvis en viktig relik. Därför förvarades den i en speciell liten helgedom (lat. cappella) och övervakades av präster som hade detta som specialuppgift och därför hade titeln cappellanus. Från den titeln härstammar min tjänstebeteckning "kaplan". Kaplansgården i Borgå, där jag numera bor, ligger vid Kapellansbrinken - och "kapellan" är en äldre form av samma ord.
För den oinvigda kan jag berätta, att det i varje församling inom Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland finns en kyrkoherde, som leder församlingens verksamhet. I stora och medelstora församlingar finns det dessutom andra präster, som kan vara antingen kaplaner (med ordinarie tjänst) eller församlingspastorer, med mer eller mindre tillfälligt förordnande av domkapitlet. Se Frågespalten II.
1 kommentar:
Minusta nuo alkuaikojen legendat ovat ihastuttavia ja minusta nuo kiiltokuvamaiset kuvitukset myös. Niitä on hauska ostella tai saada.
Luterilainen kirkko on unohtanut ne.
Skicka en kommentar