Lokal ekumenik - eller...?

Det är inte bara i Borgå som det gnisslar i lokalekumeniken emellanåt. Dagen berättar 22.11.07 att Kyrkoherde vägrade låna ut bårtäcke.
Ett bårtäcke (se bilden) är ett tyg som sveps över kistan vid jordfästning. Detta gör att själva kistan kan vara enklare och mindre påkostad än annars, och ändå vara stilig. Bårtäcken är sällsynta i Finland, men i Sverige tycks de vara allmänt förekommande.

I det aktuella fallet hade en person med medlemskap både i Svenska kyrkan och i Missionskyrkan avlidit. De anhöriga ville ha jordfästningen i Missionskyrkan, men ville låna den svenskkyrkliga församlingens bårtäcke. Kyrkoherden vägrade och föreslog att de i stället skulle köpa gardinstyg från Ikea. De anhöriga och många andra blev upprörda, men trots vädjanden från högsta ort gav kyrkoherden inte med sig. Lösningen blev till slut att grannförsamlingen lånade ut sitt bårtäcke.
Kyrkoherden kommenterade så här:

Vi lånar inte ut liturgiska plagg. De är vävda för kyrkorummet. Men det finns ju jättefina grova tyger på Ikea, så jag tipsade de att åka till Eskilstuna och köpa.
Att den avlidne mannen är medlem i Svenska kyrkan spelar ingen roll. Plaggen måste stanna i kyrkorummet.
Kyrkolokalen är ett vindskydd, kläderna lika så. Ett vindskydd för att kunna hålla gudstjänst. Men de andra sakerna, mässhakar, och bårtäcken, de är ett slags bilder och ikoner gentemot något gudomligt. Och de kan inte lämna kyrkorummet.
Vi lånar ut vårt högtalarsystem, men inte våra liturgiska kläder. Precis som jag inte lånar ut nattvardssilvret. Då får de komma till Svenska kyrkan.

Jag har ingen orsak att betvivla att kyrkoherden menar vad han säger - men håller hans förklaringar? Är det någon annan än jag som tycker att det är något som klingar falskt i detta?