Frågespalten XXI: Guds ord

Det inflöt en kommentar till Hbt-bibeln:

Hej Kalle,
Stort tack för ditt gedigna arbete med dessa frågor. Det har verkligen varit givande att ta del av dina tankar! Jag är oenig med dig i en hel del av vad du skriver, men du har varit till stor hjälp när jag under en lång tid har brottats med dessa frågor och nu (tror jag) slutligen har kommit att acceptera din hållning som kristen och biblisk, ja, helt enkelt, som rätt och riktig.
Jag har dock en invändning som jag skulle vilja dela med dig och kanske få din kommentar till.
Du skriver att Bibeln inte är Guds ord för att Jesus är det. Jag håller med dig om att Jesus är Guds ord, Guds konkreta, ursprungliga och slutgiltiga, ord om sig själv och om sin sanna mänsklighet. Men också Bibeln bör ses som Guds ord. Inte i och för sig själv, Bibeln har inte fallit från himlen, och Bibeln är inte Gud inkarnerad. Bibeln är Guds ord i sitt vittnesbörd om Jesus Kristus.
Ganska förenklat kan man kanske säga att GT är Guds ord i sitt vittnesbörd om den Jesus som skulle komma och att NT är Guds ord i sitt vittnesbörd om den Jesus som har kommit och skall komma åter. Jag tror du kommer att få svårt att övertyga många kristna om du släpper på läran om Bibeln som Guds ord (den klassiska, alltså inte "inerrancy").
Men berätta gärna mer om hur du tänker om detta.
Mvh Petter

Jag är glad över att du har arbetat med dessa frågor, över att jag har kunnat hjälpa dig - samt naturligtvis över att du har kommit att acceptera min syn på dem som "rätt och riktig". Att vi på en del punkter har olika åsikt är väl naturligt; vi är ju bara människor...
Det du kommenterar är en passage i inledningen till Hbt-bibeln, där jag bl.a. skriver som följer:

Människor har skrivit varje ord, varje bokstav i Bibeln. Samtidigt är den skriven av Gud, eftersom Gud har inspirerat skribenterna (att kalla Bibeln för Guds ord anser jag vara vilseledande, eftersom det är Jesus Kristus som är Guds ord enligt Joh 1, och det är honom, inte en textsamling, som vi bör tillbe - mer om det temat här). Eftersom Bibeln är skriven av Gud, har den ett budskap också till dagens människor. Detta budskap måste dock granskas genom de mänskliga kläder som det har fått, då det uttalades i en speciell historisk situation. Det är budskapet, inte dess kulturella infattning, som är det väsentliga.

I inlägget Verbi divini minister, som jag länkar till ovan, citerar jag mig själv, när jag i en predikan skriver:

"Guds ord" i denna passage [Heb 4:12f], liksom i NT som helhet, är inte en textsamling (den kallas i allmänhet "Skriften" eller något liknande). Det är inför "Guds ord" som vi skall avlägga räkenskap. "Guds ord" är inte Bibeln, utan Jesus Kristus, Guds levande och verksamma ord som blev kött. Bibeln innehåller ord från Gud då den för fram Kristus, men den innehåller också annat. Exempel på sådant är de judiska kultiska föreskrifter som Jesus gjorde föråldrade. De fyller sin plats i Bibeln genom att måla upp en bakgrund till varför Kristus behövde komma till jorden, men de är inte Guds ord ens på det sätt som uttrycket i allmänhet förstås.
Bibeln är i sig är en mycket god bok och värd att studeras ingående. Men i vår kyrka konkurrerar den med Kristus om vem som är Guds ord. Denna konkurrenssituation bör vi reformera. Det är Kristi kärleksbudskap som är det väsentliga, inte vad vi nu råkar kunna pussla ihop av olika udda bibelverser.

Som svar på din fråga, Petter, vill jag säga att jag i sak håller med dig. Skillnaden är att jag tvekar att använda uttrycket "Guds ord" för att syfta på Bibeln just eftersom det genom användningen av uttrycket uppstår en konkurrenssituation. Denna konkurrens har sedan gett upphov till mycken sorg genom den bibliolatri ("bibeltillbedjan") som har uppstått.