Signaturen "jag" skriver:
Det finns flera olika frimurarsystem. Gemensamt för dem är att de är uppbyggda i olika grader, vilka är ämnade att ge en stegvis ökad insikt i hur bröderna ska öka sin självkännedom för att kunna utveckla sig själva till bättre medmänniskor. Man får inte får insikt i innehållet i en högre grad förrän man själv träder in i den. Genom att stiga i graderna får man alltså en allt större kunskap om frimureriets budskap – vilket kan ses som en gnostisk princip, även om budskapet i sig inte behöver vara gnostiskt.
Gemensamt för alla frimurarordnar är teismen, alltså tron på en gud, en högre makt. Den tron kan sedan höra till olika religioner – men en ateist kan alltså i princip inte bli frimurare. Frimurarna ser Gud som den store Arkitekten, som har skapat allt.
I Finland förekommer frimurare av två olika system.
Svenska Frimurare Orden, dit de flesta finlandssvenska frimurare hör, är en uttalat kristen orden. En sökande måste vidare vara minst 24 år och ha ett gott anseende bland sina medmänniskor. Eftersom orden vilar på kristen grund, krävs att den sökande har en kristen bekännelse. Denna orden har tio grader. Ordens mål och syfte är helt öppna och medlemskapet är offentligt, men en del ceremonier är hemliga.
Den skotska orden, som mest har verksamhet på finska, har betydligt fler grader, och är mer allmänt teistisk till sin trosgrund. En kristen bekännelse är alltså inte ett absolut krav, men man kan förstås inte vara ateist heller. Hemlighetsmakeriet är större än i den svenska orden.
Det finns goda och dåliga sidor med frimureriet.
Till de goda hör att man strävar efter en (ibland kristet) andlig syn på tillvaron och på medmänniskan samt efter större självkännedom. Gott är också att frimurarna finner en brödragemenskap och aktivt idkar välgörenhet.
Dåliga sidor är hemlighetsmakeriet, som kan ha goda syften, men som gör utomstående misstänksamma, och det starka brödraskapet, som i vissa enstaka fall i världen har lett till direkt brottslig verksamhet. Dessutom har det sina sidor att ordnarna i de flesta fall enbart är öppna för män. Och som kyrkans man sätter jag ett frågetecken för att söka den andliga gemenskapen utanför den egna församlingen.
Till den svenska orden hör många präster och biskopar. Jag skall inte avslöja namn i onödan, men kan nämna biskop Martin Lönnebo, eftersom han är omnämnd på Wikipedia. Den katolska kyrkan och många frikyrkor är negativt inställda eller åtminstone misstänksamma till frimureriet. Jag är själv inte frimurare, men har genom nära bekanta fått en del insikt i den svenska orden. Därför vill jag hävda att åtminstone den varianten av frimureri inte är så farlig och att man inte skall dra alla varianter över en kam.
Har en fråga här till dig som jag gärna skulle vilja veta mera om. Vad är en frimurare? Och vad gör dom? Allt är så hemlighetsfullt runt dom där. Förklara vad det är och vad dom dyrkar och varför är det så hemligt med just den seden eller religionen om det nu är en sån.Som en följd av det medeltida skråväsendet uppkom en kår av fria murare (eng. mason), som arbetade vid katedralbyggen. På 1700-talet organiserade sig efterträdarna till denna kår som "frimurare" (eng. Free Mason) på Brittiska öarna, och hade mindre med mureri än med gemenskap, ritualer och välgörenhet att skaffa. Grundenheten kallas "loge", från eng. lodge, stuga – alltså från början en arbetarbarack, liksom de som man ser på byggarbetsplatser också i vår tid.
Det finns flera olika frimurarsystem. Gemensamt för dem är att de är uppbyggda i olika grader, vilka är ämnade att ge en stegvis ökad insikt i hur bröderna ska öka sin självkännedom för att kunna utveckla sig själva till bättre medmänniskor. Man får inte får insikt i innehållet i en högre grad förrän man själv träder in i den. Genom att stiga i graderna får man alltså en allt större kunskap om frimureriets budskap – vilket kan ses som en gnostisk princip, även om budskapet i sig inte behöver vara gnostiskt.
Gemensamt för alla frimurarordnar är teismen, alltså tron på en gud, en högre makt. Den tron kan sedan höra till olika religioner – men en ateist kan alltså i princip inte bli frimurare. Frimurarna ser Gud som den store Arkitekten, som har skapat allt.
I Finland förekommer frimurare av två olika system.
Svenska Frimurare Orden, dit de flesta finlandssvenska frimurare hör, är en uttalat kristen orden. En sökande måste vidare vara minst 24 år och ha ett gott anseende bland sina medmänniskor. Eftersom orden vilar på kristen grund, krävs att den sökande har en kristen bekännelse. Denna orden har tio grader. Ordens mål och syfte är helt öppna och medlemskapet är offentligt, men en del ceremonier är hemliga.
Den skotska orden, som mest har verksamhet på finska, har betydligt fler grader, och är mer allmänt teistisk till sin trosgrund. En kristen bekännelse är alltså inte ett absolut krav, men man kan förstås inte vara ateist heller. Hemlighetsmakeriet är större än i den svenska orden.
Det finns goda och dåliga sidor med frimureriet.
Till de goda hör att man strävar efter en (ibland kristet) andlig syn på tillvaron och på medmänniskan samt efter större självkännedom. Gott är också att frimurarna finner en brödragemenskap och aktivt idkar välgörenhet.
Dåliga sidor är hemlighetsmakeriet, som kan ha goda syften, men som gör utomstående misstänksamma, och det starka brödraskapet, som i vissa enstaka fall i världen har lett till direkt brottslig verksamhet. Dessutom har det sina sidor att ordnarna i de flesta fall enbart är öppna för män. Och som kyrkans man sätter jag ett frågetecken för att söka den andliga gemenskapen utanför den egna församlingen.
Till den svenska orden hör många präster och biskopar. Jag skall inte avslöja namn i onödan, men kan nämna biskop Martin Lönnebo, eftersom han är omnämnd på Wikipedia. Den katolska kyrkan och många frikyrkor är negativt inställda eller åtminstone misstänksamma till frimureriet. Jag är själv inte frimurare, men har genom nära bekanta fått en del insikt i den svenska orden. Därför vill jag hävda att åtminstone den varianten av frimureri inte är så farlig och att man inte skall dra alla varianter över en kam.
Se vidare t.ex. Wikipedia, artiklarna Frimureri och Svenska Frimurare Orden.
13 kommentarer:
Hej Kalle! Min man är frimurare. Det finns inga dåliga sidor med den verksamhet han är med i. Man ordna tillfällen för familjerna. På allhelgona deltog jag samt på långfredag i en andakt. Parallellt med frimureriet är väldigt många aktiva i kyrkan. Det fodras att man omfattar den kristna tron. Väldigt många män hittar inte sin plats i församlingen. Verksamheten hos frimureriet går ut på att lära ut Bergspredikan i vardagen! Hemlighetsmakeriet har med ett nödvändigt överraskningsmoment att göra som man inte kan förstår förrän man är medlem. Ingen brottslig verksamhet kan föregå. Det är förtal. Det finns avarter av frimureriet. Biskop Karl-Erik Forsell var frimurare. Tyvärr händer det sig att präster måste avstå från att vara frimurare pga omgivningens fördömande inställning. Man vet alltså inte vad man talar om men har ändå domen klar.Jag kan se de positiva effektena! :)
Det du säger stämmer precis med ordningen i Svenska Frimurare Orden. Om någon gör sig skyldig till ett brott som kan ge fängelsestraff, blir han utesluten.
Tyvärr är inte alla ordnar runt världen lika nogräknade, utan (som jag skrev) "i vissa enstaka fall i världen" har det förekommit brottslighet. Jag tänker t.ex. på den italienska logen Propaganda Due.
Men detta är alltså enstaka undantag - "avarter", som du skrev. I Finland förekommer inte sådant.
Jag känner en man som tidigare var frimurare, som nog anser att frimureri inte går ihop med kristen tro.
Visst finns det sådana också. Då ska man förstås inte vara frimurare.
En annan som var frimurare var Viktor af "Tomten" Rydberg! :)
och Wolfgang Amadeus Mozart. I Trollflöjten invigs åskådarna med Pamino i frimureriet.
Catarina ifall du vill svartmåla; vi talar inte om samma sak! Har du inside information? Det har jag.
Svenska Frimurareorden är en helt annan sak än avarterna.
Jag vill inte "kina" med dej. :(
Kerstin, jag har ingen insyn i olika slags frimureri. Och det var absolut inte min mening att börja "kina" med dig.
Dock är det en god princip som kristen att leva genomskinligt. Han som leder St Thomas Church at Philadelphia sa när jag var i Sheffield att det inte finns ett område i hans liv som inte åtminstone en människa känner till. Dit vill jag också komma.
Jag trodde det var allmänt känt att Mozart var frimurare?
Ur Wikipedia, skrivet om Mozart, adress: http://sv.wikipedia.org/wiki/Wolfgang_Amadeus_Mozart
"Han blev invald i frimurarlogen 1784, något som ibland tolkas som ett utslag av en religiös kris. Han övertygade även sin far att bli frimurare. Särskilt i operorna Trollflöjten och Figaros bröllop finns samhällskritik som härrör från tiden med frimurarna."
Det var ingen nyhet åtminstone för mig. Å andra sidan har jag (en kort tid) studerat musikvetenskap på universitetsnivå (förutom på lägre nivåer, förstås), så min kunskap på det området är kanske större än medeltalet.
"Den kristne som är dogmatiskt låst kanske inte trivs inom frimureriet. Det svenska frimureriet är kristet. Det finns även andra, icke-konfessionella frimurerier där kristna kanske inte trivs. Frimureriet är en bra form av kristen verksamhet som tilltalar män.
För den som är med i frimureriet är hemlighetsmakeriet inget problem. Annars skulle det inte vara en ny upplevelse varje gång man går vidare.
Problemet är det att frimurare förtalas och har valt att inte försvara sig utan 'vända andra kinden till'."
Jag citerar min man som är frimurare.
Kerstin, av rent intresse undrar jag vad din man menar med att vara dogmatiskt låst?
Håller på att läsa Juri Linas "Världsbyggarnas bedrägeri". Handlar om frimurare från början till slut. Redan nu kan jag konstatera att mörkare organisation finns inte. Även om jag inte håller med om allt borde varje debattör i ämnet läsa denna bok. Jag är fullständigt övertygad om att dessa ska skapa en världsregering...
Skicka en kommentar