Det finns nog så vackra saker här i världen! När jag var i Tallinn häromveckan stack jag mig in i en liten antikhandel nära Rådhustorget. Där fanns en hel del intressant - gamla ikoner, smycken i silver och bärnsten, medaljer från både nazist- och sovjettiden, ett fickur med Hitlers porträtt, en tallrik med bild av Stalin... En del grejer var var ju närmast kuriosa, men en del var riktigt fina.
Till de sistnämnda hörde ett ortodoxt prästkors, som uppgavs vara från början av 1800-talet (vilket jag inte per se har någon orsak att betvivla). Det var mycket välgjort i brons med ett silverkrucifix, emaljeringar och ametister - och var så underbart vackert att jag höll på att bli sjuk! Utgångspriset var 15.000 estniska kronor (ca 1.000 €), och det var förstås något utanför min resebudget. När den rysktalande försäljerskan såg mitt intresse, sänkte hon priset nästan genast till 800 €, vilket säkert betyder att det hade kunnat sjunka ytterligare, men det var ändå alldeles för högt. För högt för mig, alltså - korset var nog värt det.
Lustigt, förresten - fast jag anspelade på att jag nyss hade fyllt år var det ingen av kollegerna som ville ge 15.000 kronor åt mig ... Snåljåpar, va! Nå, jag har nog ett estniskt prästkors från tidigare - dock ett modernt sådant i silver. Det är inte heller ortodoxt utan i princip samma prästkors som kollegerna i Evangelisk-lutherska kyrkan i Estland använder (t.ex. Jaan Maior på bilden). Och det är stiligt ... och jag är nöjd med det ... men ändå ...
Till de sistnämnda hörde ett ortodoxt prästkors, som uppgavs vara från början av 1800-talet (vilket jag inte per se har någon orsak att betvivla). Det var mycket välgjort i brons med ett silverkrucifix, emaljeringar och ametister - och var så underbart vackert att jag höll på att bli sjuk! Utgångspriset var 15.000 estniska kronor (ca 1.000 €), och det var förstås något utanför min resebudget. När den rysktalande försäljerskan såg mitt intresse, sänkte hon priset nästan genast till 800 €, vilket säkert betyder att det hade kunnat sjunka ytterligare, men det var ändå alldeles för högt. För högt för mig, alltså - korset var nog värt det.
Lustigt, förresten - fast jag anspelade på att jag nyss hade fyllt år var det ingen av kollegerna som ville ge 15.000 kronor åt mig ... Snåljåpar, va! Nå, jag har nog ett estniskt prästkors från tidigare - dock ett modernt sådant i silver. Det är inte heller ortodoxt utan i princip samma prästkors som kollegerna i Evangelisk-lutherska kyrkan i Estland använder (t.ex. Jaan Maior på bilden). Och det är stiligt ... och jag är nöjd med det ... men ändå ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar