I Sverige har den s.k. Missionsprovinsen blivit ett eget samfund, en egen kyrka. Den skulle vilja vara en del av Svenska kyrkan, men eftersom den inte erkänner Svenska kyrkans ordning, har det visat sig vara omöjligt.
Det intressanta är att situationen enligt Missionsprovinsen verkar vara endast Svenska kyrkans fel. Svenska kyrkan viger kvinnor till präster och vägrar prästviga sådana som skulle diskriminera kvinnliga präster. Därför känner sig de konservativa krafterna åsidosatta, underkänner Svenska kyrkans biskopars rätt att viga präster och har vigt egna biskopar och präster åt sig. Svenska kyrkan tolkar detta som att de har grundat eget, medan Missionsprovinsen gärna skulle vilja äta kakan och ha den kvar. Och vem vill inte det.
Att Svenska kyrkan inte är helt oförmögen till sakligt samarbete visas av den gemenskap som den har kommit överens om med Svenska Missionskyrkan. Se t.ex. Kyrkans tidning 29.11.06.
Ett par finländare har också blivit prästvigda av Missionsprovinsens biskopar. Dessa präster verkar nu inom Luther-stiftelsen, som kom till allmänhetens kännedom för några år sedan då biskop Eero Huovinen (Helsingfors stift) förvägrades nattvarden i en mässa som stiftelsen ordnade. Biskop Eero ansågs (om jag minns rätt) vara en avfälling eftersom han prästviger kvinnor.
Nu har Kotimaa (4.12.06) i artikeln Missionsprovinsen "Ruotsissa ja Suomessa" citerat en broschyr skriven av en av Missionsprovinsens biskopar, Arne Olsson, och översatt av pastor Petri Hiltunen. Det svenska originalet har jag inte tillgängligt, men efter att ha sett Missionsprovinsens svenska hemsida har jag svårt att tänka mig att den skulle vara så intresserad av situationen i Finland att den skulle utvidga sig hit. Den finska översättningen verkar däremot antyda sådana planer.
I och för sig kunde det ju klargöra situationen. Vi har redan nu en handfull lutherska frikyrkor i vårt land, men ingen av dem omfattar mer än något hundratal medlemmar - ja, de flesta ligger väl kring ett tiotal. Om Missionsprovinsen och Luther-stiftelsen anser det vara nödvändigt att isolera sig från Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland, så är det väl deras problem mer än vårt.
Det intressanta är att situationen enligt Missionsprovinsen verkar vara endast Svenska kyrkans fel. Svenska kyrkan viger kvinnor till präster och vägrar prästviga sådana som skulle diskriminera kvinnliga präster. Därför känner sig de konservativa krafterna åsidosatta, underkänner Svenska kyrkans biskopars rätt att viga präster och har vigt egna biskopar och präster åt sig. Svenska kyrkan tolkar detta som att de har grundat eget, medan Missionsprovinsen gärna skulle vilja äta kakan och ha den kvar. Och vem vill inte det.
Att Svenska kyrkan inte är helt oförmögen till sakligt samarbete visas av den gemenskap som den har kommit överens om med Svenska Missionskyrkan. Se t.ex. Kyrkans tidning 29.11.06.
Ett par finländare har också blivit prästvigda av Missionsprovinsens biskopar. Dessa präster verkar nu inom Luther-stiftelsen, som kom till allmänhetens kännedom för några år sedan då biskop Eero Huovinen (Helsingfors stift) förvägrades nattvarden i en mässa som stiftelsen ordnade. Biskop Eero ansågs (om jag minns rätt) vara en avfälling eftersom han prästviger kvinnor.
Nu har Kotimaa (4.12.06) i artikeln Missionsprovinsen "Ruotsissa ja Suomessa" citerat en broschyr skriven av en av Missionsprovinsens biskopar, Arne Olsson, och översatt av pastor Petri Hiltunen. Det svenska originalet har jag inte tillgängligt, men efter att ha sett Missionsprovinsens svenska hemsida har jag svårt att tänka mig att den skulle vara så intresserad av situationen i Finland att den skulle utvidga sig hit. Den finska översättningen verkar däremot antyda sådana planer.
I och för sig kunde det ju klargöra situationen. Vi har redan nu en handfull lutherska frikyrkor i vårt land, men ingen av dem omfattar mer än något hundratal medlemmar - ja, de flesta ligger väl kring ett tiotal. Om Missionsprovinsen och Luther-stiftelsen anser det vara nödvändigt att isolera sig från Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland, så är det väl deras problem mer än vårt.
1 kommentar:
"diskriminera kvinnliga präster" du drar förhastade slutsatser som många andra. För att man har åsikten att kvinnor inte kan bli präster betyder inte att man diskriminerar kvinnliga präster eller på andra sätt behandlar dem illa.
Präster precis som alla andra söker normalt inte tjänster som är mot deras samvete och de flesta församlingar har inte mer än en präst.
Det vi har idag är ren och skär åsiktsdiskriminering....präster precis som alla andra borde inte straffas förrän de gjort något brottsligt, diskriminerat eller mobbat.
Skicka en kommentar