I fjol, när Joakim var fyra, höll min kollega Hanna julandakten i den öppna dagklubben här i Vårberga, där också Joakim brukar vara med. När hon efteråt kom till kansliet och såg mig där, var hennes första ord: "Vet du vad din son sade?"
"Jaha," tänkte jag, "nu är det dags igen." Det som hade hänt var följande: Hanna hade talat om händelserna den första julnatten - hur änglarna visade sig för herdarna, hur herdarna gick till stallet för att se Jesusbarnet och allt det här - och så frågade hon barnen om de trodde att herdarna tog fåren med sig. Alla barnen var rörande eniga om att också fåren fick komma med till stallet. Utom förstås unge herr J. af Hällström, som informerade pastorn: "Nej! För så står det inte i mammas bibel!"
"Jaha," tänkte jag, "nu är det dags igen." Det som hade hänt var följande: Hanna hade talat om händelserna den första julnatten - hur änglarna visade sig för herdarna, hur herdarna gick till stallet för att se Jesusbarnet och allt det här - och så frågade hon barnen om de trodde att herdarna tog fåren med sig. Alla barnen var rörande eniga om att också fåren fick komma med till stallet. Utom förstås unge herr J. af Hällström, som informerade pastorn: "Nej! För så står det inte i mammas bibel!"
4 kommentarer:
Aha, unge herrn af Hällström är redan nu bokstavstrogen och exklusiv. Borde bokstaven i mammas Bibel reformeras...? Tja...
Om en fyraåring är barnsligt bokstavstrogen är det acceptabelt. Om man som vuxen fortfarande är på samma stadium är det värre.
Ja, tänkte nu bara önska dig en god jul och ett välsignat nytt år!:)
Tack, det samma!
Skicka en kommentar