Splittring?

Frågan om kyrkan ska vara exklusiv eller inklusiv, följa Bibeln eller Gud, älska sina medmänniskor ovillkorligt eller sätta upp villkor för kärleken … ja, ni vet, homofrågan alltså … den hotar att bli allvarligt kyrkodelande. Detta gäller också våra lutherska kyrkor här i Norden, men speciellt akut är situationen i den anglikanska kyrkogemenskapen.
I USA är det de konservativa som visar tecken på att dra sig ur (365gay), medan det i England är de liberala (PinkNews). Afrikas ledare håller hårt fast vid sina åsikter (Beliefnet, 365gay) - med ett enda glädjande undantag, nämligen Sydafrika (365gay).
Som jag har skrivit tidigare, är en skilsmässa tragisk, men en delning i all vänskaplighet, innan situationen blir alltför inflammerad, kan kanske vara hälsosam. Men också den har naturligtvis negativa sidor.

6 kommentarer:

Petter Ö sa...

Följa Bibeln eller Gud? Vi bör följa Bibelns Gud, och låta Gud sköta in- och exkluderandet tycker jag.

Anonym sa...

Inklusivitet är ett överskattat begrepp. Jag tycker att ärkebiskop Rowan Williams (som i många sammanhang har engagerat sig mycket starkt för homosexuella i kyrkan) har uttryckt det väldigt väl:

,,I don't believe inclusion is a value in itself'', says the Archbishop. ,,Welcome is. We welcome people into the Church, we say: 'You can come in, and that decision will change you.' We don't say: 'Come in and we ask no questions.' I do believe conversion means conversion of habits, behaviours, ideas, emotions. The boundaries are determined by what it means to be loyal to Jesus Christ. That means to display in all things the mind of Christ. Paul is always saying this in his letters: Ethics is not a matter of a set of abstract rules, it is a matter of living the mind of Christ.

Citatet är hämtat från en intervju som finns hos Nederlands Dagblad. När den refererades i engelsk press vantolkade man det till att ärkebiskopen skulle ha sagt "Gays must change", men så står det faktiskt inte. Snarare talar han den förändring som livet i Kristus innebär för alla.

Att vara kristen är att ständigt arbeta på sig själv. "Inklusivitet" är , åtminstone som jag har uppfattat det i debatten, ett uttryck som främst används av dem som i första hand anser sig ha rätt att kräva självbekräftelse. Ja, visst vill vi alla ha självbekräftelse, men är det det som är korsets väg? Vad sökte fäderna i öknen, och vad fick vår Herre Jesus Kristus att ge sitt liv för dem han älskar?

Är skaran av de tolv sådan den framställs i evangelierna arketypen för en i sanning "inklusiv" skara från vilken ingen någonsin kan känna sig utestängd? Jag är ganska säker på att du måste besvara den frågan med nej.

Kalle af sa...

Petter:
Mitt uttryck var naturligtvis retoriskt tillspetsat, men jag håller fast vid det som jag har skrivit tidigare här och här. Gud har uppenbarat sig i Bibeln, i skapelsen och i samvetet, men det är Gud vi skall tillbe, inte hans uppenbarelser. Jag håller alltså långt med dig i det du skriver.

Carl Johan:
Mötet med Kristus gör att vi förändras och inser att vi är i behov av omvändelse. Det som sker nu är dock att de homosexuella avkrävs förändring och omvändelse innan de får en chans att möta Kristus. Detta är icke-kristet och okristligt. Att vi bör följa korsets väg håller jag nog med om. Vi skall inte höja tröskeln så mycket att ingen kan se över den och upptäcka att kyrkans dörr står öppen och välkomnande…

Anonym sa...

Du kan väl vara både tillspetsad och retorisk utan att vara onödigt provokativ?

För övrigt:
Gud är sin uppenbarelse i Jesus Kristus.

Pax et bonum

Anonym sa...

Vi, vi, vi...jag, jag, jag....
Ska det ändå inte vara, GUD, GUD, GUD?

"Mötet med Kristus gör att vi förändras och inser att vi är i behov av omvändelse. Det som sker nu är dock att de homosexuella avkrävs förändring och omvändelse innan de får en chans att möta Kristus."

Men kära nån, du vill inte att syndare ska förändra sig när du säger att synder ska välsignas.

Anonym sa...

Är det då konstigt att det blir splittring, när man går emot Gud?