Frågespalten XI: Fetischism

En ny fråga till frågespalten:
Jag har läst din blogg en hel del, och nu är det så att jag har en fråga till dej. Frågan är lite udda och jag ber om ursäkt om jag korsar en gräns här som jag inte borde.
Jag har aldrig tvivlat på Guds existens och jag tror av hela mitt hjärta att Jesus är Guds son och vår frälsare, så det är inte en sviktande tro jag brottas med, men jag är i ett stadium där jag ifrågasätter allt om vad som är en synd i Guds ögon och vad som är ok.
Jag har en "fetisch" för damstövlar.
När man hör ordet "fetisch" så tänker man ju genast på sex, men för mej är det mera än så. Visst hör det sexuella ihop med allt men för mej är känslan djupare än så, det är mera som en längtan... att stövlarna representerar kvinnan jag ännu inte hittat i mitt liv men på nåt sätt redan älskar genom stövlarna.
Jag vet det låter tokigt och jag har försökt få ordning på känslorna även med andras hjälp.
Jag vet att bibeln säger att en man skall inte ha kvinnokläder... men jag har ju inte på mej stövlarna... jag är inte transvestit... men dom finns ju i min ägo och som objekt för dom med sig starka känslor hos mej vilka är till en del sexuella och sen nånting mycket mycket djupare.
Är detta en synd i Guds ögon.... jag har frågat både sexologer och bibelsajter och alla tycks säga att det är okej men ändå tvivlar jag. Visst läser jag bibeln men jag kan den inte pärm till pärm och mycket är svårtolkad, så jag tänkte att jag skall fråga dej.
Du behöver inte oroa dej för mina känslor för jag söker inte ett blint godkännande, men vad jag söker är någon som kan säga om mina känslor är fel... eller känslorna kan man ju inte nånting åt men allt man känner skall man ju inte ge efter för.
Vore tacksam för svar.
Jag beklagar att det tog några dagar för mig att besvara ditt mejl. Jag behövde lite betänketid, eftersom jag inte har stött på den frågan tidigare.
Fetischism nämns inte i Bibeln. Budet mot transvestism är ju irrelevant i detta sammanhang, som du konstaterar – och kan dessutom knappast längre ses som giltigt.
Detta betyder att vi får ge oss in på den allmänna etikens område för att kolla om det är OK eller inte. Bryter man alltså mot det dubbla kärleksbudet om man har en fetisch? Jag skulle påstå att man inte gör det, så länge fixering och handlingar inte går till överdrift. Så länge du varken skadar ditt gudsförhållande, dig själv eller andra, är det alltså OK.
Var gränsen för skada kommer in är väl en psykologisk fråga, inte teologisk, och då är jag inte behörig att besvara den. Om sexologerna säger att det är OK har jag alltså inga invändningar.
Herrens frid vare med dig!

1 kommentar:

Anonym sa...

Det var ett bra svar från Kalle.

Jag har också brottats med samma fråga tidigare i livet och förstår vad frågeställaren försöker beskriva. Nej, det låter inte tokigt alls.

Fetisch för damstövlar är mycket vanligt - mycket vanligare än frågeställaren kanske tror.

Nog kände jag en viss skuld tidigare men den skulden är helt borta idag. Jag är 100% heterosexuell. Samtidigt väljer jag att hålla detta privat så jag skriver under signatur. Jag accepterar min egen fetisch men det betyder inte att jag vill skylta med den.

Vad gäller stövlar så är de ju från början manliga plagg som under 1900-talets senare del "övertagits" av kvinnorna. Denna förflyttning av klädesplagg från ena könet till det andra har kanske hjälpt till att ge stövlar en extra sexuell laddning. Och ett par eleganta knästövlar kan ju ofta vara väldigt snygga! :)

Vi har ju också rätt till ett privatliv. Vad som händer inom det egna hemmets fyra väggar är inget problem så länge som man inte skadar någon annan eller sig själv.

Fetischism kan kanske jämföras med exempelvis nyttjande av alkohol. Båda kan vara en form av njutningsmedel, och båda varianterna kan brukas respektive missbrukas.

Som jämförelse dricker jag gärna ett glas vin då och då, men jag dricker inte så mycket att jag blir full och går och ställer till problem för mig själv eller andra.

Om någons fetisch går till överdrift så att hela ens existens går ut på att leva ut detta, då har man kanske gått över den gräns då fenomenet kan kännetecknas som skadligt. Om fetischen går ut över arbete, familj, vänner osv. så finns det ett problem. Men inte annars.

Frågeställaren verkar inte alls ha något behov av att göra sin fetisch till något offentligt, jag tolkar frågan som att det är något för privatlivet.

I det sammanhanget ser jag inget problem överhuvudtaget med ett medvetet och måttligt användande av damstövlar/kvinnokläder om detta är något som frågeställaren trivs med. Vi är som vi är, helt enkelt.

Min Gud har inget problem med min egen fetischism. Jag har tagit upp frågan direkt med honom och undrade också om mina känslor var "fel". Men det var de inte. :)

I stället tyckte jag att fetischen "lättade" betydligt sedan jag accepterade den.

I dagens värld med sitt allmänt uppstressade tempo kan en fetisch till och med vara ett sätt att vila sig från omvärlden en liten stund. Vila sig från sig själv, kanske. Få nya krafter.

Det kanske inte nödvändigtvis ska ses som en prövning som man måste kämpa emot.

Jag hoppas frågeställaren kan acceptera sig själv och komma fram till en situation där han inte skuldbelägger sig själv i onödan. Det behöver han inte göra. Gläds åt livet och alla dess möjligheter i stället säger jag.

Jag håller med Kalle i detta: så länge du varken skadar ditt gudsförhållande, dig själv eller andra (och det tror jag inte du gör) - så är det OK.

Lycka till!