I mars i år gick ett förslag till ordning för välsignelse av registrerat partnerskap ut på remissrunda inom Svenska kyrkan. Jag bloggade om saken i juli.
Nu har den svenska kyrkostyrelsen fastslagit formuläret, berättar Kyrkans Tidning (6.12.06).
I bloggosfären finns också några kommentarer. Exempel: Granskning Svenska kyrkan skriver med rubriken Stolt att vara en del av Svenska kyrkan, Karin Långström Vinge säger Äntligen! och Monica Heikel-Nyberg menar att Svenska kyrkan tog steget - men fastnade halvvägs!
Nu har den svenska kyrkostyrelsen fastslagit formuläret, berättar Kyrkans Tidning (6.12.06).
”Anders Wejryd, ärkebiskop, gläds över beslutet:Uppdatering: Också 365gay och Kotimaa skriver om detta.
– Människor som vill leva i en trofast kärleksrelation kan nu erbjudas välsignelse över sin relation i en offentlig gudstjänst. Det är ett viktigt beslut!
– Gudstjänstordningar måste vara slitstarka och bibliska, personliga och allmängiltiga. Det är svårt. Jag tror att vi har hittat fram nu, säger Anders Wejryd.
Den nya välsignelseordningen liknar den som gäller för borg[er]liga äktenskap. Det ingår bön över ringarna, men inte ringväxling, samt bekräftelse av de löften som paret tidigare gett.”
I bloggosfären finns också några kommentarer. Exempel: Granskning Svenska kyrkan skriver med rubriken Stolt att vara en del av Svenska kyrkan, Karin Långström Vinge säger Äntligen! och Monica Heikel-Nyberg menar att Svenska kyrkan tog steget - men fastnade halvvägs!
4 kommentarer:
Tror du att det nu blir rusning till altaret för homosexuella par?
Eller tror du att detta är en politisk rättighetsfråga som nu homorörelsen vunnit?
En annan intressant (jag har sett förslaget till ritual) aspekt är de olika bibeltexter som man föreslagit för att konkretisera partnerskapet.
Vi får tacka väl tacka postmodernister som Derrida mfl. med vars hjälp vi idag förmår att avkontextualisera bibeltexterna och omapplicera bibeltexterna till sammanhang och konstellationer som är helt främmande för dem.
Genom vår ahistoriska hållning till Bibeln kan vi sålunda skapa nytt.
Magnus
Rusning är väl för mycket sagt. Intressant blir det ändå att se.
Det är frågan om mänskliga rättigheter, och alla som bryr sig om rättvisa har vunnit! Helt rättvist är det dock fortfarande inte. Det finns ju en avgörande skillnad till heterona, nämligen att det för homona krävs två ceremonier (juridisk + religiös) där heterona klarar sig med en.
Angående bibeltexterna kom jag med kommentarer i mitt inlägg i somras. Se länken i brödtexten.
Kalle skrev: "Det är frågan om mänskliga rättigheter, och alla som bryr sig om rättvisa har vunnit!"
Nu tar du väl ändå ut svängarna? Under förutsättning att medlemskap i kyrkan är frivilligt och självvalt kan kyrkans ordningar för vigsel/välsignelse inte gärna ha med mänskliga rättigheter att göra. Juridiskt föreligger det inget tvång att vara med i kyrkan -- tvärtom står det var och en fritt att bryta sig ur och starta eget -- och följaktligen kan man inte heller med hänvisning till de mänskliga rättigheterna kräva att kyrkan ska ändra på sig.
Inte heller är det i juridisk mening en mänsklig rättighet att få vara med. Eller anser du kanske att det är en kränkning av de mänskliga rätigheterna att kyrkan systematiskt vägrar t.ex. muslimer att ta del av nattvarden eller att gifta sig i kyrkan?
Troende muslimer har möjlighet att gifta sig inför Gud (i moskén alltså). Troende homosexuella har inte haft någon sådan möjlighet, och har det fortfarande inte. Det som nu har skett är bara ett första steg.
Ingen kan med hänvisning till de mänskliga rättigheterna kräva att kyrkan ändrar sig, det har du rätt i. Det som man kan göra är att visa hur kyrkan bryter mot det kristna kärleksbudskapet (som de mänskliga rättigheterna enligt min mening står i samklang med) och därmed är otrogen mot sig själv. Kravet på förändring kommer därför i grunden inifrån, inte utifrån.
Skicka en kommentar