Jag fick anonyma frågor angående mitt inlägg om kyrkosplittring. Jag kommer inte att besvara dem direkt, eftersom de alltså är anonyma. Däremot visar de på ett så bakvänt tänkesätt att jag tyckte det var viktigt att bemöta det i alla fall.
Tanken i dem var ungefär: ”Är det inte bra att andra kyrkor reagerar om de anser att t.ex. Svenska kyrkan blir dekadent?” Visst får man reagera. Helt klart. Det har många kyrkor gjort, och därför förs de diskussioner inom Borgågemenskapen som jag nämnde tidigare. Men att gå därifrån till att utomlandsifrån etablera en konkurrerande organisation är nog inte schysst. Egna inomkyrkliga föreningar eller väckelserörelser må vara hänt, men en egen kyrka med egna biskopar, präster, församlingar etc. går för långt.
Den anonyma kommentatorn antydde att jag vill röka ut dem som är med i Missionsprovinsens verksamhet ur den Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland. Men det vill jag nog inte. Den som vill engagera sig inom en kristen kyrka och delta i dess gudstjänster och annan verksamhet får förstås göra det. Gränsen kommer emot om man skriver in sig som medlem i ett annat religiöst samfund, för då kan man inte kvarstå som medlem i vår kyrka.
Det finns färska exempel på detta. För att bara nämna ett, känner jag en man som hörde till vår kyrka men var aktiv medlem också i en frikyrka. Så länge sagda frikyrkas lokalförsamlingar var organiserade som föreningar var det inget juridiskt problem med detta ”dubbelmedlemskap”. Nu har frikyrkan i fråga organiserat sig som ett religiöst samfund, och mannen skrev in sig som medlem där. Han blev chockad när detta fick som följd att han automatiskt skrevs ut ur den lutherska församlingen, vilket han inte hade räknat med. Men sådant är vårt system.
A propos: På 365gay finns en intervju med Katharine Jefferts Schori angående den episkopala splittringen.
Tanken i dem var ungefär: ”Är det inte bra att andra kyrkor reagerar om de anser att t.ex. Svenska kyrkan blir dekadent?” Visst får man reagera. Helt klart. Det har många kyrkor gjort, och därför förs de diskussioner inom Borgågemenskapen som jag nämnde tidigare. Men att gå därifrån till att utomlandsifrån etablera en konkurrerande organisation är nog inte schysst. Egna inomkyrkliga föreningar eller väckelserörelser må vara hänt, men en egen kyrka med egna biskopar, präster, församlingar etc. går för långt.
Den anonyma kommentatorn antydde att jag vill röka ut dem som är med i Missionsprovinsens verksamhet ur den Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland. Men det vill jag nog inte. Den som vill engagera sig inom en kristen kyrka och delta i dess gudstjänster och annan verksamhet får förstås göra det. Gränsen kommer emot om man skriver in sig som medlem i ett annat religiöst samfund, för då kan man inte kvarstå som medlem i vår kyrka.
Det finns färska exempel på detta. För att bara nämna ett, känner jag en man som hörde till vår kyrka men var aktiv medlem också i en frikyrka. Så länge sagda frikyrkas lokalförsamlingar var organiserade som föreningar var det inget juridiskt problem med detta ”dubbelmedlemskap”. Nu har frikyrkan i fråga organiserat sig som ett religiöst samfund, och mannen skrev in sig som medlem där. Han blev chockad när detta fick som följd att han automatiskt skrevs ut ur den lutherska församlingen, vilket han inte hade räknat med. Men sådant är vårt system.
A propos: På 365gay finns en intervju med Katharine Jefferts Schori angående den episkopala splittringen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar